Inlägg publicerade under kategorin Friidrott

Av Magnus Månsson - 21 september 2014 11:19

Det är mer än skånsk friidrott som har rekryteringsproblem – och då speciellt på pojksidan.

Det framgick med tydlighet när Götalandsmästerskapen för 13- och 14-åringar avgjordes förra helgen. I många grenar var startfälten oroande tunna – också detta i synnerhet bland pojkarna.

Skåne kom tvåa i tävlingen mellan distrikten, inte så lång efter Göteborg, 301 poäng mot 282,5, men långt före Blekinge och Västergötland, båda med strax under 140 poäng.

Bra eller dåligt? Tja, det beror på vilket humör man är på och i vilket perspektiv man ser på det.

Givetvis var de skånska ungdomarna glada – jag har en familjär ingång – över att de kunde ge favoritdistriktet en fight. GM stärker gemenskapen mellan de aktiva i de olika föreningarna. Nog så viktigt för att bygga upp en starkare och inte minst bredare skånsk friidrott.

Men man skall också ha klart för sig att Skåne med sina nära 1,3 miljoner invånare är det befolkningsmässigt största distriktet. Göteborg, Småland och Västergötland är ungefär hälften så stora.

I min värld är det inte okej att visa grenar inte ha ”fullt lag” och till och med vara utan en enda deltagare, inte i ett Skåne med ambition att vara ledande i landet.

Skånes silverplats beror till stor del på att standarden är lika ihålig hos konkurrenterna. Och det är självfallet oroande för den svenska friidrottens framtid.

Tyvärr ger en titt i ungdoms-DM utanför Skåne i stort sett samma negativa resultat, små startfält från få klubbar.

Friidrott är inte attraktivt för de svenska ungdomarna i de yngre tonåren. Jag behöver väl inte tillägga, i synnerhet inte för grabbar.

På initiativ från Heleneholms IF samlades några av de större skånska föreningarna för en tid sedan för försöka göra de skånska ungdomstävlingarna attraktivare och spridda över en längre tidsperiod. Uppföljning kommer att ske.

Det är nödvändigt för att vända trenden.

Det var inte så länge sedan Skåne hade en sådan bredd och topp att det fanns förslag om att Malmö skulle ha ett lag, övriga Skåne ett vid GM. De perioden är förbi. Tillbakagången är speciellt påtaglig i Malmö.

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 13 september 2014 19:54

Friidrottsklubbarna i Höör (Höörs IF) och Sjöbo (FK Athlet) önskar/begär/kräver (det är bara att välja i dessa valtider) allvädersbanor på sina idrottsplatser.

Kommunerna tvekar. Jag förstår dem, samtidigt som jag har förståelse för att föreningarna vill ha bättre förhållanden.

Allvädersbanor kostar några miljoner. De skall användas mycket.

I min värld förknippar jag allvädersbanor med tävlingar och seriös träning för ungdomar i tonåren och över. För barn duger ”gamla hederliga stybbanor”.

För kommunen är det självfallet att en investering utnyttjas till fullo, inte enbart av några få barn.

Gert Möller, den före detta landslagslöparen, är ledare i Höör och har i en intervju sagt att klubben har 100 aktiva ungdomar. En fantastisk siffra! Med de tävlar inte.

Hur många tränande Athlet har vet jag inte, men skaran som tävlar är inte stor av de resultatlistor jag studera från säsongens tävlingar.

Vid de skånska mästerskapen för 14 dagar sedan i åldersklasserna 12, 13 och 14 hade Höör tre deltagare, Athlet en.

Är det en vettig kommunal investering för så få?

Det sägs att får man bara moderna banor så ökas intresset, ungdomarna söker sig till den fria idrotten. Så är det tyvärr inte,

De ansvariga i Sjöbo och Höör kan bara fråga sina kolleger runt om i Skåne och lär då få veta att anläggandet och utnyttjandet av de moderna friidrottsanläggningarna är liten och inte på sikt gett ökade aktiviteter.

Så ser den krassa verkligheten ut.

I Malmö är det få aktiviteter på Heleneholm under en vecka. De tränande inne på Stadion är inte många under en kväll. Friidrottslinjerna på gymnasiet och grundskolan föredrar träning inne i Atleticum även i bra väderlek.

2014 har det inte arrangerats en enda arenatävling i Malmö.

Jag har förståelse för att Skånes kommuner är tveksamma till dyra friidrottsinvesteringar.

Skånsk friidrott måste flytta fram sina positioner, inte minst för att få fler att tävla och träna.

I DM för 13-åriga pojkar deltog totalt sex grabbar. Ja, du läste rätt – SEX.

Kan en kris beskrivas tydligare?

ANNONS
Av Magnus Månsson - 1 september 2014 12:41

För oss friidrottsintresserade har alltid Finnkampen varit något stort.

Den tillhör klassikerna under ett året. Lite av glansen har förvisso försvunnit. Allmänhetens kunskap – även min – har minskat. Tidningarnas minskade utrymme för friidrott ger inte samma kännedom om lagen.

Under 1950- och 1960-talen (de år jag minns bäst) skrev Idrottsbladet så mycket om friidrotten i Finland och Sverige att man kände till det mesta om alla i de båda lagen. Det var en sport att själv göra en kalkyl och jämföra den med vad IB:s legendariske friidrotts- och skidexpert Sven Lindhagen tippade och så naturligtvis med det reella utfallet.

Inför Finnkamper under 1990-talet fick jag i Sydsvenskan några gånger i uppdrag att tippa gren för gren med en kort kommentar. Så stor bedömdes intresset vara inför tv-sändningarna. Det var en självklarhet att de större tidningarna sände egna medarbetare till landskamperna för att bevaka de lokala friidrottarna.

Förutsättningarna inom tidningsvärlden är förändrade. Mina morgontidningar får nu förlita sig på en TT-text utan den minsta lokala känsla.

***

Finnkamp är just kamp, hen mot hen. (Kan man skriva så utan att bli påhoppad?). Resultatnivån är av underordnad betydelse. Det är poängen, placeringen, som betyder något.

De aktiva betonar gång på gång det stimulerande i att tävla i lag.

Är det då inte underligt att i en krisande skånsk friidrott det inte finns en enda lagtävling för ungdomar eller ens någon form av mästerskap i stafett.

(Jag räknar inte den riksomfattande Kraftmätningen för 15-åringar.)


”Alla” pratar om det positiva med laggemenskap även i en så individualistisk idrott som friidrott. Men varför inte då göra något?

Börja i 12- till 14-årsgrupperna (i de äldre årsklasserna är det för sent, där finns inget underlag.)

Vad är det som hindrar?

Jag sticker ut hakan: Brist på engagemang och vilja hos alltför många tränare och ledare.

***

Malmö FF förlorade i går sin endast andra match i årets Allsvenska. Genast underkänns insatsen mot Djurgården. ”Bort”-förklaringarna är många, det tuffa matchandet, baksmälla efter det utmärkta mötet mot Saltzburg och – det mest kufiska – Djurgårdens tidiga mål. Det finns förmodligen fler.

Men handen på hjärtat: Hur många gedigna 90-minutersmatcher har MFF gjort i höst i Allsvenskan? De första halvlekarna har ofta varit mediokra och laget har legat under eller haft oavgjort men med skicklighet och de nödvändiga marginalerna har MFF lyckats undgå förluster.

Att man inte lyckades i går berodde på Djurgården är ett av seriens bättre lag. Jag har i tv sett många av lagets matcher och vågar påstå att Djurgården är ett av lagen som haft sämst poängutdelning i förhållandet till sitt spel.

Så enkel kan också MFF-förlusten förklaras.

 

Av Magnus Månsson - 18 augusti 2014 20:22

EM i friidrott är slut.

Jag har av olika anledningar inte sett så mycket som vanligt. Men det har givetvis blivit en del timmar i sällskap med TV 4. Jag vet förutsättningarna för att Fyran skall sända, reklamen. Men blev inte avbrotten fler och längre? Eller är det bara så att mitt tålamod blivit sämre?

Nåväl, de många reklamavbrotten gjorde att den ”levande” idrotten fick mindre utrymme. De nedsända medarbetarna skulle ju också få komma tills tals, både i studion och i mixed zon. Detta innebar att tv-tittarna inte fick den helhetsbild som ger ett extravärde. I ett mästerskap är det intressant att följa försök och kval i alla dess faser, att lära känna de aktiva.

Nu fick man inte se ens alla finaler från start till mål och man hann heller inte med någon presentation av startfälten vid alltför många tillfällen.

Det blev lite halvdant. Jag kunde gärna avstå intetsägande intervjuer och analyser av teknik och taktik.

 ***

Det senare klarade kommentatorerna Julin/Edlund alldeles utmärkt. De har blivit ett samspelt par och funnit sina roller. Johan Edlund försöker inte som tidigare att inkräkta på Julins område (det blev ofta fel) utan refererar tävlingarna med en – efter vad jag förstår – imponerande personkännedom.

 ***

Den svenska insatsen? Som väntat! Tre medaljer var ett realistiskt tips, liksom att det blev just de tre långlöpartjejerna som fixade det.

Jag är lite kluven om vad jag skall tycka om den stora svenska truppen, närmare 60 aktiva.

I ett mästerskap skall det helst finnas försök – och ibland och även semifinal – i löpgrenarna och välfyllda kval i teknikgrenarna. Och för att få detta måste även Sverige bidra. Självfallet är det också viktigt att framtidens stjärnor får mästerskapserfarenhet. Men 60 aktiva? Nej!

Jag känner inte till detaljerna friidrottsförbundets ekonomi med visst är det ett slöseri att sända alltför många aktiva som i stort är chanslösa på en hedrande placering och inte heller kan räknas in i kategorin lovande.

Det är ju inte bara de aktiva som skall vara på plats. Även den aktives personlige tränare är med på tävlingen och då blir det extra kostnader.

I min friidrottsvärld är det en nödvändighet att rekryteringen förbättras, att ge ekonomiska resurser till detta. I mitt senaste friidrottsinlägg visade jag på de i vissa – även lätta – grenar klena startfälten i ungdoms-SM.

Det är viktigare än en turistresa till Zürich. För så var det för många svenskar.

 

Av Magnus Månsson - 13 augusti 2014 10:06

I helgen avgjordes SM i friidrott för juniorer för 22-, 19-, 17-. 16- och 15-årsungdomar.

Skåne tog totalt 62 medaljer av totalt 498.

Malmö AI:s medaljskörd var 29, övriga Skåneklubbars 33. Jag tycker att detta är ett strålande resultat av distriktets småklubbar. För man bör veta att minst 17 av MAI:s medaljer togs av skånska ungdomar som redan innan de tog steget över till storklubben tillhörde den svenska ungdomseliten.

Att jag skriver ”minst” beror på att jag är osäker på en eventuell tidigare klubbtillhörighet för några MAI-are. Nathalie Busk räknar jag som ”äkta” MAI-are trots hennes tidiga ungdomsår i Heleneholm.

Nåväl. Vad jag vill ha sagt är att det är oerhört viktigt att det finns livaktiga föreningar med förmåga att skapa elit och ge talangerna möjlighet att utvecklas.

MAI:s medaljer fördelades så här 18 guld, sex silver, fem brons.

IFK Helsingborg 2—7—5= 14

IFK Lund 3—2—1= 6

Öresund FK 3—1—1= 5

Hässleholms AIS 1—1—1= 3

Björnstorps IF 0—0—2 = 2

Eslövs AI 0—1-- 0 = 1

Åhus FK 0—0—1 = 1

IFK Trelleborg 0—0—1 = 1

***

Ur det digra statistikmaterialet kan man plocka fram många intressanta siffror.

De senaste åren har den skånska rekryteringen varit klen. Det märktes i 15-årsgruppen. Här tog Skåne endast sex medaljer, alla av IFK Helsingborg. Som var den stora pluset denna SM-helg. På sikt och med tålamod kan IFK Helsingborg, genom tiderna nästan alltid en elitklubb, få fram en ny generation konkurrenskraftiga elitaktiva.

***

Två av de mindre klubbarna hade finalplatser, Lomma FIK, som hade stor del i IFK Lunds medaljresultat, och Höörs IS. I den senare klubben gör den förre landslagslöparen Gert Möller ett berömvärt arbete för att väcka liv i friidrotten.

***

I ett riksperspektiv är det intressant att notera att medan Storstockholm och Göteborg dominerar senior-SM så är det övriga Sverige (exklusive Skåne) som har toppen och bredden ju längre ner man kommer i åldersgrupperna.

Min undran är: Vart tar talangerna vägen? Försvinner de helt eller går de till elitklubbarna i Stockholm och Göteborg?

Det är i alla fall viktigt att de tas om hand och att det finns aktiva föreningar i alla landets hörn.

***

Orolig blir man när SM-startfälten i de yngre årsklasserna även i de ”lätta” grenarna uppgår till färre än sex.

***

Så till EM! Föredrog i tv det trevliga nostalgiprogrammet 1960 framför EM-finalen på 10 000 för damer. Sökte vid den tidiga morgonläsningen av Malmös båda morgontidningar efter resultatet. Men inte, trots en diger redovisning.

Det var bara att masa sig upp och sätta på datorn.

Ja, jag säger då det!






Av Magnus Månsson - 4 augusti 2014 16:24

Skånes friidrottare reste hem SM i Umeå med 14 medaljer.

Jag räknar inte med MAI:s seger i den mixade jippostafetten över 4x100 meter med sitt minimala intresse, tre lag varav ett ett nästan ungdomslag från Piteå.

Är det ett godkänt resultat?

Med sina drygt 1,2 miljoner innevånare har Skåne grovt räknat under tio procent av landets innevånare. I SM tävlades det om 108 medaljer så i detta procentperspektiv är 14 medaljer godkänt. Men Friidrottsverige kan inte granskas ur denna synvinkel. Det finns distrikt, regioner och större städer där friidrotten i stort är en perifer idrott. Precis som den tenderar att bli i Skåne.

Jag menar att detta till trots, att ett guld, sju silver, sex brons och ytterligare 16 toppåttaplaceringar inte är godkänt av ett distrikt som har som målsättning att tillhöra de ledande i Sverige. Nu är det förstås så illa breddmässigt i landet att Skåne är det tredje bästa distriktet i landet, men ack så klart distanserat av Stockholm och Göteborg. Nästan hälften av alla medaljerna hamnade i Storstockholm, 49 (20—17—12) av 108. Göteborgs utdelning (med hjälp av bohuslänska Hälle) var 3x7, lika med 21. Övriga landet hade medaljfördelningen 8—5—11.

Det är ett geografiskt snett Friidrottssverige, i alla fall granskat från helgens senior-SM.

Vän av ordning – och kunskap – påminner kanske om att tre av Stockholms guld (Frida Perssons, Johan Wissmans och Petter Olssons) och ett av Göteborgs (Tracey Anderssons) hemfördes av aktiva som fått sin friidrottsliga skolning i Skåneklubbar. Samtidigt kan man konstatera att Skånes enda guld, Irene Eklunds, inte direkt är frukten av ett arbete i den skånska friidrottsvärlden.

Med tanke på hälsotillståndet i den samlade skånska friidrotten borde man snarast samla till ett möte för att ventilera problemen och gemensamt – jag understryker gemensamt – samlas för att få en förändring på i stort alla områden.

Men vem tar initiativet? Jag har ingen förhoppning på ett passivt Skånes Friidrottsförbund.

Skåne tappar mark.


Av Magnus Månsson - 2 augusti 2014 11:49

Slagsidan inom skånsk friidrott är påtaglig.

MAI:s överlägsenhet är enorm.

Och inte bara på tävlingsbanorna utan även massmedialt i Malmö har klubben ett bastant grepp över vad som skrivs.

Den tid är förbi när de lokala tidningarna sände reportrar till ett SM i friidrott. Nu bevakas tävlingarna från hemmaredaktion, i dagens fall av för mig två okända herrar. Sydsvenskan ringde upp MAI:s klubbchef Sören Busk, Skånskan klubbens tränare Alexander Tursell.

Dessa berättade – berättigat – om MAI:s två medaljörer Daniella Busk (silver på 100 meter) och överraskningen Louise Nilsson (brons på 10 000 meter) men fick också möjligheten att tala om en sjundeplats och vad MAI-are presterat i diverse försök och vilka förhoppningar man hade inför lördagens fortsättning.

Men ingen, varken ledarna eller journalisterna, orkade lyfta blicken över den snäva klubbgränsen. En Malmötjej blev nämligen finalfemma i diskus, Lina Bengtson från Öresund. Inte en rad, inte ens i den sparsamma, ofullständiga resultatlistan tidningarna publicerade.

Sydsvenskan och Skånskan! Lyft blicken för att rädda anseendet!

MAI-ledare! Se till friidrottens bästa, uppmärksamma även övriga klubbars insatser! Konkurrens i närområdet stimulerar!

För Alexander Tursell är situationen extra känslig. Han är inte bara MAI-tränare utan även lärare på friidrottsgymnasiet och friidrottsgrundskolan i Malmö med elever från mer än MAI. Det är många som ifrågasatt hans objektivitet just i rapporteringen till Malmös tidningar och bloggar de senaste åren.

***

Öresund FK skall inte heller undgå kritik för sin undermåliga information. Klubbarnas, Finishs, Pallas och Heleneholms, hemsidor är uselt uppdaterade. Heleneholm har inte ens orkat att uppmärksamma att Lina Bengtson förra helgen blev nordisk juniormästarinna i kula.

Det är fler än Malmötidningarna som inte är vakna.

Av Magnus Månsson - 1 augusti 2014 13:32

I dag börjar SM i friidrott.

Malmö AI har som målsättning att komma hem från Umeå med 13 medaljer. När IFK Helsingborgs svenska mästarinna från 2013 på korta häcken Emma Tuvesson är skadad är MAI:s medaljhopp de enda från Skåne.

Med rätt marginaler kan det förstås bli någon pallplats för någon från Hässleholms AIS, Björnstorp, IFK Lund eller Öresund.

Så ser det ut i Friidrottsskåne. Och då även på junior- och ungdomssidan.

Men orsaken till MAI:s överlägsenhet har i stort sin grund i det arbete som övriga skånska föreningar utför. Jag tänker då inte bara på i vilken förening de flesta av medaljaspiranterna fått sin första kontakt med friidrotten utan även på att det är andra klubbar än MAI som håller igång det nödvändiga skånska tävlingsprogrammet för ungdomar.

Storklubben arrangerar numera ingen egen innetävling. Sedan 2012 har MAI lierat sig med Pallas i stortävlingen Pallasspelen, ett samarbete som dock inte löper helt friktionsfritt.

Och mitt minne är för kort, för att jag skall komma ihåg när MAI senast arrangerade en utomhustävling för ungdomar.

Det jobbet överlåter man till Ängelholm, Hässleholm, Åhus, Klippan, Eslöv, Lund, Helsingborg,Ystad, Trelleborg, Vellinge (Finish) och Heleneholm (inomhus) för att i stället lägga arrangörskraft på inkomstbringande långlopp (i år tre), plus så SM-milen för en tid sedan, där man var huvudansvarig för fiaskot med för kort bana.

Småklubbarna gör grovjobbet, MAI skördar äran.

MAI tar inte sitt fulla ansvar.

***

Sen finns det naturligtvis många anledningar till MAI:s dominans inom Skåne, inte minst bristen på energi och ett alltför mycket småklubbstänkande hos konkurrenterna. Öresund FK (Heleneholm, Finish, Pallas) hade vid sammanslagningen inskrivit i målsättningen att bli en elitförening.

Men för att nå dit krävs kraftfulla ledare med visioner med förmåga att se över snäva klubbgränser.

Öresund har unga talanger som med en långsiktig, gemensam planering om några år kan bli en skånsk maktfaktor inom i alla fall ungdomsfriidtrotten.

MAI behöver konkurrens.

Presentation

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se