Jag har haft en minisemester, tre dagar i Stockholm.

Trevligt, teaterbesök (Änglagård, värt ett besök), sightseeing (alltid nostalgiskt att åter se platser från olika epoker i ens liv) och samvaro med en häften av familjen.

Men också lärorikt. Av många skäl, naturligtvis. Som notorisk tidningsläsare håller jag mig till den världen. Och koncentrera mig där på sportsidorna.

Jag har stundtals varit kritisk till Sydsvenskan. Och är det givetvis fortfarande för dess koncentration på vissa sporter och klubbar, bristen på breddbevakning och de underliga prioriteringarna på resultatbörsen. Bland annat.

Men Sydsvenskans sportsidor överglänser med råge Dagen Nyheters och Svenska Dagbladets. Tre dagars studier är väl i och för sig för kort tid att bilda sig en rättvis bild. Men DN:s lördagssport var det torftigaste jag sett: Två krönikor (en tv-relaterad och en om korrumperade idrottsledare), två eller tre TT-artiklar och så en minimal resultatredovisning. Inget om allsvensk fotboll, inget om slutspelen i de många lagbollsporterna. Torftigt var ordet.

När jag läste Svenska Dagbladet fick jag en påminnelse av vad som väntar oss läsare senare i vår, den tidigarelagda tryckningen. På torsdagen fanns det en krönika från tisdagens damlandskamp i fotboll mellan Sverige och Frankrike. Resultatbörsen dominerades av ”Sena siffror från i tisdags”.

SvD har minimerat sin sportredaktion, har sedan ganska många år endast en krönikör, läsvärde Anders Lindblad. Resten TT.

***

I skenet av tre dagars läsning av huvudstadens morgontidningar och dess sportsidor är det bara att bocka och tacka för att vi i Malmö har Sydsvenskan. Med dess fel och brister.

Samtidigt blir det ju snart en radikal försämring med den aviserade tidigarelagda pressläggningen.

***

Under mina studieår i Stockholm, förvisso 60 år sedan, köpte jag dagligen Sydsvenskan på Östra station. Vid senare vistelser i stan har det alltid gått att köpa tidningen i Centralens Pressbyrå. Men inte nu längre.

Och att i City hitta någonstans att köpa en DN var en omöjlighet. De gamla hederliga tobakshandlarna är bortrationaliserade. Centralen blev räddningen. Ett välmatat (undantagandes Sporten) lördagsnummer kostade 49 kronor. Dyrt, visst med tanke på att dagstidningar tidigare varit relativt billiga. Men med tanke på vad veckotidningar och magasin kostar är det trots allt en rimlig kostnad.

I ett historiskt prisperspektiv är dock priset avskräckande. I en tidningsvärld i kris.