Alla inlägg under februari 2015

Av Magnus Månsson - 25 februari 2015 12:11

I fjor utsågs Malmö till Årets idrottsstad i Sverige.

Om det kan man ha åsikter. Min egen har jag redovisat: Malmö är en storstad och borde med denna bakgrund ha betydligt fler elitlag och elitaktiva. En noggrannare granskning visar också att det är anmärkningsvärt många aktiva i elitlagen som är gästarbetare från när och fjärran.

Innevarande säsong kan dock ge en förbättring:

1) Malbas herrar är på väg mot Ligan. Ekonomin kan bli ett hinder.

2) Redhawks har trots de två senaste förlusterna flera möjligheter kvar. Platserna är fler än någonsin.

3) Innebandydamerna i Malmö FBC är klara för ett nytt kval till högsta serien.

Tre nya lag på högsta nivån stärker givetvis Malmös elitstatus.

I squash har Malmö SRC lagt grund för att bli svenska mästare för både sitt dam- och herrlag. Damguldet är nästan klart.

I bowling kan -- men det blir svårt -- både Kulladals herrar och SBC:s damer nå SM-slutspelet. Klubbarna tillhör den svenska eliten.

Det gör även Malmö IF:s bordtennistjejer, fast de har långt till ett slutspel.

Slutspelet hägrar också för HK Malmö, för övrigt för tillfället bara ett av sex elitserielag av 20 möjliga i en lagbollsport från stan och då har jag räknat både undervattensrugby och amerikansk fotboll.

***

HK-herrarna är de enda jag följt kontinuerligt. Elitserien är jämn, marginalerna är små. HK är beroende av att Nebosja Simic vinner målvaktsmatchen -- och det gör han oftast. Hur bra andremålvakten Dennis Larsen är har jag ingen aning om. Har aldrig sett honom spela någon längre tid. Lika lite som Hampus Nygren, som dock sprider positiv energi på bänken, och Bozo Andjelic, som i motsats till Hampus inte verkar det minsta intresserad.

I en tuff matchserie om det inträffar skador och sjukdomar kan denna brist på bredd bli svår att bemästra i ett slutspel.

Jag tycker också att kantspelarna i sex- mot sexspelet uträttar för lite, eller om man vill, får för få bollar att jobba med.

***

En sammanfattning av inledningen: Trots ett förhoppningsvis lyckat säsongslut har Malmö en bit kvar för att rättmätigt leva upp till epitetet Sveriges bästa idrottsstad.

 

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 23 februari 2015 10:22

Min erfarenhet, vad den nu är värd, har lärt mig att man skall bedöma ett lags kapacitet när det i tävlingssammanhang stöter på en motståndare som spelar på samma nivå.

Malmö FF mot Assyriska var förvisso en tävlingsmatch (Svenska cupen) men i Allsvenskan och i det kommande Europaspelet kommer MFF inte att stöta på ett så dåligt motstånd som gårdagens. Södertäljelaget fick i höstas kvala sig kvar i Superettan och har dels föryngrat sitt lag och dels hade man några viktiga kuggar borta.

Krönikörerna fastslår -- antyder i alla fall -- att årets MFF-upplaga är bättre än fjorårets och att de nya spelarna är bättre än de under hösten till utlandet flyktade. Jag beundrar dessa experter som efter så kort tid kan fastslå detta.

Bättre än 2014 innebär försvarat SM-guld plus avancemang i Champions League. Det är resultatet som räknas.

Och jag vill nog se mer av de nya innan jag vågar ha en uppfattning om de är bättre än Emil Fosberg, Magnus Eriksson, Simon Thern och Isaac Kise Thelin, alla spelare i något svenskt landslag, även om Erikssons Kinaresa hindrade hans debut.

Jag väntar att säga något om MFF och 2015 tills jag sett laget mot ett bättre motstånd än Assyriska.

Men visst Magnus Wolff Eikrem var verkligen bra. Mot ett inte speciellt bra motståndarlag.

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 22 februari 2015 10:27

Det här är en uppföljning av gårdagens inägg om journalistik och skid-VM.

I tv var i går Anders Blomquist kritisk mot de svenska åkarnas taktik. Det kan man givetvis ha synpunkter på. Blomquist vill i sin optimism så gärna att det skall gå bra för svenskarna i den sport han älskar att han i sin besvikelse glömmer att även konkurrenterna vill åka taktiskt och att det hårdraget är bara en som har det perfekta upplägget, ettan.

Anders med sin egna långa erfarenhet av långlopp vet naturligtvis också att det är tillfälligheter som gör att en planerad disposition ibland måste ändras. Detta kanske till och med åtskilliga gånger.

Nåväl.

Det som irriterade mig mest var de journalister som gav sig på Marcus Hellner och konfronterade honom med: “Anders Blomquist sa i tv att du använde fel taktik”.

Vad fegt och osjälvständigt att inte ha en egen åsikt utan att behöva gömma sig bakom en kollega.

Varför inte själv säga: “Jag tyckte du använde fel taktik.”

Nej, nu fick man en ny kontroversiell, negativ rubrik, Blomquist versus Hellner.

Tydligen Expressen mantra denna skidsäsong.

***

Jag hann även med ett besök vid hockeymatchen Redhawks--Karlskrona, 3--5.

Vad snabbt det går i idrottens värld. Som nu för Malmömålvakten Niko Hovinen, för några dagar sedan nästan omutlig, i går högst medelmåttig.

Såg matchen från en plats högt uppe med en perfekt överblick i denna fantastiska Arena (tack, Percy!).

Mitt ovana hockeyöga såg då att Blekingelaget hade klart bättre linjer i sitt spel, utnyttjade ytorna bättre och hade ett spel som tilltalar mitt mer vana bollspelsöga.

Med det stora intresset det finns för hockey i Malmöregionen unnar man givetvis publiken att få se SHL-hockey i Arenan.

Men givetvis då på idrottsliga grunder och inte på grund av publikkapaciteten.

Skrota förslaget om att det måste finnas plats för ett visst antal personer för att få spela i SHL!

 

Av Magnus Månsson - 21 februari 2015 12:42

Vad är det här?

Ilska, fiasko, bluff, skitsnack, upprörd, anklagar, nedvärderar, lurar...

Jo, det är rubrikord som de senaste dagarna figurerat i Expressen i samband med VM på skidor. Är allt negativt inom skidsporten? Ända sedan i höstas har Expressen frossat rubrikmässigt i att hitta kontroverser inom skidvärlden och nedvärderingar konkurrenter emellan. Speciellt mellan Norge och Sverige.

Jag har inte läst speciellt många av artiklarna, bara skrollat förbi.

Jag tror inte verkligheten ser ut som tidningen vill göra gällande. Respekten världsstjärnor emellan är så stor att man inte nedvärderar sina motståndare.

Det är ju bara att se hur hjärtliga -- jag menar det -- omfamningarna och gratulationerna är efter en tuff målgång.

***

VM på skidor är något stort. En av idrottsårets höjdpunkter.

Sprint med sin tuffa kvalregler för att nå final är fascinerande, kryddade med de fräna man/man-duellerna på små ytor.

Jag -- tillsammans med hela min generation -- saknar dock den individuella starten på en fem- eller tremil. Det var/är den ultimata viljeutmaningen. De löpare som i sin ensamhet med kroppen full av mjölksyra slappnade av i en brant backe var oftast chanslös i toppskiktet.

Det är stor idrott i en värld som av klimatmässiga skäl inte tillhör de mest utövade. Detta till trots är toppåkarna värda all beundran. De har alltid haft min.

***

Norge har inlett som väntat. Men de domedagsprofetior som florerat om ett svenskt medaljfiasko kommer inte att infrias. Erfarenheten -- som inte ger rubriker -- visar man inte skall dra för stora slutsatser av en lång försäsong.

Norge kommer att dominera, givetvis. Men vad sägs om tio svenska medaljer?

 

 

Av Magnus Månsson - 20 februari 2015 11:19

Det heter att en bra målvakt är halva laget.

Ibland kanske till och med lite mer.

De två senaste dagarna har jag sett två Malmömålvakter, som på sitt sätt ger någon rättvisa till denna lilla överdrift, HK Malmös Nebosja Simic och Redhawks Niko Hovinen.

Det var Simic, som räddade HK från att komma i underläge i inledningen av mötet mot Guif och när Eskilstunalaget var på gång spikade Simic åter igen sitt mål.

Att Redhawks hade 2--0 efter två perioder mot Mora var nästan helt Hovinens förtjänst. Stundom var Malmölaget utspelat. Jag såg inte hela slutperioden. Ishockey utan spänning är inte min likör. 1--7 är i sig ofattbara siffror, sett efter två perioder. Men visar också på idrottens brist på logik.

Därför är det naturligtvis sällsynt dumt att sticka ut hakan och påstå att Simics och Hovinens insatser i onsdags och torsdags var avgörande för att HK Malmö i och Malmö Redhawks når sina primära mål, handbollens slutspel respektive avgörande play off-matcher till ishockeyns SHL.

Efter att ha sett i stort alla HK:s matcher känns det som om det är ett måste att Simic vinner “målvaktsmatchen” om det skall gå vägen för HK. Som det nu varit vid de tre vinsterna efter VM-uppehållet. Även om Adam Lönns och Linus Perssons återkomst givetvis också starkt bidragit till den förlustfria sviten.

 

 

Av Magnus Månsson - 17 februari 2015 14:09

Det har blivit ytterligare en och annan handbollsmatch sedan mitt senaste inlägg.

Alla i tv och det är kanske inte helt rättvist att diskutera domarinsatserna med denna bakgrund. Det är ju lätt att sitta i en skön fåtölj och ha åsikter. Men åsikterna grundar sig på en längre erfarenhet.

Jag har snöat in mig på arbetet kring målgårdslinjen, en handbollsplans viktigaste linje, som inte får beträdas varken offensivt eller defensivt. Finns det någon regel där bedömningarna skiljer sig så? Ibland blåser domarna straff för att en försvararhäl beträder linjen, ibland friar man trots att försvararen är minst en meter inne i förbjudet område. Jag irriterar mig i min insnöade värld.

Såg Redbergslid mot Kristianstad i går -- i tv med repriser, jag medger -- men det fanns i min handbollsvärld sex tillfällen då de ett straffkast hade varit berättgat. I stället blev det ett sketet frikast.

I den dramatiska dammatchen mellan Lugi och Sävehof fanns det också tillfällen då domarna blundade när försvararna var långt inne i målgården.

I en svårbedömd idrott kan denna regel inte vara den svåraste att hitta rätt i.

***

När jag nu är inne på klagospåret. I fotboll är domarna snabba att varna för spelsabotage, obstruktion eller tröjdragning. Hur många gånger i en handbollsmatch ser man inte hur en spelvändning förhindras genom en omfamning utan någon annan straffåtgärd än ett frikast? Upp med två fingrar i luften!

***

Och inför obligatoriskt stopp av klockan de sista fem minuterna av matchen vid varje frikast/straffkast ! Allt för att ta bort all godtycklighet från domarna.

***

Efter handbollsmatchen slog jag över till hockeyderbyt mellan Redhawks och Rögle och såg då den omdebatterade situationen mellan Mattias Persson och en av bröderna Bibic.

Jag är ingen expert på ishockeyns regler. Det finns väl inget som heter stürmerfoul i hockeyn men i min handbollsinfluerade värld var det en tydlig sådan när Persson i obalans åkte in i den stillastående Röglespelaren. Vems huvud som hade kraften i skallningen kunde inte jag avgöra.

Nåväl, det som faktiskt upprörde mig var att spelarna efter incidenten inte brydde sig om den skadade Mattias Persson utan lät honom ligga ensam på isen. I stället ägnade spelare och ledare sig åt att skälla på varandra och domarna. Och naturligtvis åt ett löjligt slagsmål utan någon allvarligare påföljd.

Var fanns empatin?

***

Det finns anledningar till att hockeyn inte tillhör mina favoritidrotter. Det finns förstås fascinerade ingredienser i sporten. Det medger jag.

Och så håller jag på Pantern, den lilles strid i en egentligen omöjlig omvärld.

 

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - 14 februari 2015 17:18

Det har blivit mycket handboll det här året.

Först VM och så Elitserien för damer och herrar, live och via tv.

Det föranleder tankar och funderingar. Inte minst om tv-utbudet.

Vid en lunch med Idrottsgillet i Lund berättade Tomas Axnér, fyrans expertkommentator, att kanalen var nöjd med antalet tittare utan att avslöja hur många som såg matcherna. Han berättade inte heller hur stor ersättningen var till elitklubbarna. Och då följaktligen inte heller om klubbarna var nöjda med tv-exponeringen i relation till publikminskningen.

Elitklubbarna måste göra en noggrann analys. Fyra klubbar (Önnered, Redbergslid, Ricoh och HK Malmö) har ett hemmapubliksnitt på under 1 000 personer, Drott precis över. Förutom nu IFK Kristianstad kan väl inte heller de övriga föreningarna vara nöjda med publiktillströmningen, inte i en liga som har en långsiktig målsättning att bli professionell.

Utan storpublik, ingen riktig stämning, en nog så viktig ingrediens i ett idrottsevenemang år 2015. Se bara hur IFK Kristianstad lyfter sig tack vare det orangea stödet på läktaren!

Och Malmö FF på Swedbank!

Jag tillhör syndarna. Jag har hoppat en och annan resa till Lund och Ystad. Det är bekvämt att sitta hemma i fåtöljen i lugn och ro i stället för att “flå” runt på mörka Skånevägar. För 99 kronor i månaden kan man se mycket handboll.

Men har handbollen råd att i längden sälja sig så billigt?

 

 

Av Magnus Månsson - 11 februari 2015 09:11

I natt avgjordes lagtävlingen i slalom i VM.

För en allmänt idrottsintresserad har ett VM i de stora sporterna -- i ett svenskt perspektiv -- alltid ett visst intresse. Men inte så stort att man sitter uppe några timmar en bit efter midnatt för att följa tävlingen. Inte i min ålder.

Men Sydsvenskans chefredaktör Pia Rehnquist har lovat att nätet skall prioriteras, vara först med nyheterna. 07.15 öppnade jag därför datorn för att se hur det gick för Sverige. Men jag fick leta länge. Längst ner på sidan fanns uppgiften om det svenska bronset. Föregången av 16 MFF-relaterade hänvisningar på “löpsedeln”. Av vilka många var veckogamla.

Var finns proportionerna? Och hur väl följs Pia Rehnguists intentioner upp?

***

Sen måste man ju beundra produktiviteten hos Sydsvenskans utsända till MFF:s läger i Florida. Även om det blir för mycket att läsa och lyssna på. Lyssnar gör jag förstås aldrig.

***

Klockan 08.45, när jag skriver detta, har VM-inslaget placerats högre upp. Men efter ett MFF-inslag. Naturligtvis.

 

 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3
4
5
6
7
8
9
10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21 22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se