Alla inlägg under december 2015

Av Magnus Månsson - 30 december 2015 16:58

Det är inte lätt att vara lillebror.

Det säger jag som är storebror.

Men nu skall det inte handla om familjedynamik.

Nej, jag tänker på IK Pantern, Malmös bidrag till Hockeyallsvenskan. Såg i dagens tidningar att man nu inför kvällens möte hemma mot Västerås skall låna ut ytterligare en spelare till Redhawks, som samtidigt möter Frölunda i Göteborg. Jo, jag vet att Pantern i ett annat skadeläge förstärkt med MIF-spelare så i gynnsamma lägen är det en win/win-situation men i längden lär det bli minus för Pantern.

Patrik Sylvegård, Redhawks sportchef, säger att det skickar tydliga signaler: Går du till Pantern så finns chansen att du får spela i SHL också.

Men hur mycket kan man urholka Pantern innan laget blir så svagt att det trillar ur Allsvenskan? Malmölaget har det tufft, det nedre strecket har kommit oroande nära.

Hur attraktivt blir division 1-laget för nya spelare och för samarbetspartnern Malmö Redhawks.

Pantern har en svår tillvaro, långa resor och en publik som sviker. Jag har inte hittat någon publikliga men Pantern har bara haft två matcher med över 1 000 besökare i Isstadion – båda mot Leksand. Alla konkurrenter snittar en bra bit över 1 000, många på både 2, 3 och 4 000.

Spelprogrammet har inte heller gynnat Pantern. Visst med alla sina matcher i de båda högsta serierna är det svårt att komponera en spelordning som är bra för alla, men nog borde man kunna undvika att de båda lagen spelar i Malmö samma dag. Det har det gjort vid för många tillfällen. Och när, som i kväll, Redhawks visar upp sig i tv samtidigt som Pantern gästas av Västerås, kommer det att innebära att en hel del föredrar tv-fåtöljen framför att ta sig ut i den kyliga Malmöblåsten.

Andralagen i en kommun har det inte lätt.

***

Såg i går HK Malmös plus 9 bli ett kryss mot Redbergslid i handbollens Elitserie.

De senaste matcherna har generellt sett visat att Fredrik Petersen kommer att vara ett välbehövligt tillskott till HK:s tunna trupp. Och då inte som kantspelare utan som en irrationell lirare på 9-meter. När den nuvarande besättningen kört fast – och blivit slitna – har spelet kärvat och alternativen att bryta trenden har varit få. I alla fall av coachningen att döma.

Elitserien har spetsat till sig, till glädje för dem som gillar ovissa tabellägen. Lagen från nedre regionerna oroar verkligen topplagen.

Det blir en intressant serieavslutning efter EM-uppehållet.

***

Malbas har i stort samma antal åskådare som Pantern i Ligan i basket. Det finns förstås inget Leksand.

Heleneholmshallen har blivit trivsam med sina 5- till 700 åskådare. Malbas har lyckats göra sina matcher till fina familjetillställningar och dessutom kommer många av ungdomslagens spelare till matcherna för att heja och inspireras. Många av klubbens tidigare elitspelare (av båda könen) är också flitiga besökare.

Malbas kan vara på väg att höja ett tidigare svagt intresse för basketsporten i Malmö.

För dem som gillar spektakulära spelare – det finns några sådana i Malbas – rekommenderas ett besök i Heleneholmshallen.

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 27 december 2015 16:59

Det är intressant det där som nu diskuteras i idrottskretsar om när man skall börja notera resultat och göra tabeller inom ungdomsidrotten.

Fotbollen har nyligen bestämt att från och med 2017 inte redovisa tabeller för ungdomar 13 och yngre. I min värld något år för sent.

Det är i sig inget nytt att olika idrotter höjer den nedre åldersgränsen. Efter vad förstår har både handbollen, basketen och innebandy positiva erfarenheter. Det är förstås ännu för tidigt att dra några slutsatser. Ett av målen – ett första är att undvika stress, press, utslagning och resultatfixering – är att få ungdomarna att stanna kvar längre inom idrotten. Så här långt har den skånska handbollen dock inte märkt någon minskning av antalet seriespelande lag i grupperna 12 och äldre. Snarare tvärtom, samtidigt som antalet lag i de resultatlösa serierna också ökar.

Det är viktigt ur social och samhällelig synpunkt att ungdomarna blir kvar inom idrotten upp och över tonåren,

Jag tror att de som börjar tävla med resultatkrav redan från sju- åttaårsåldern slutar många år innan de blir 17, 18. I alla fall alltför många.

Det är därför den uppkomna diskussionen är intressant.

***

Därför tror jag att friidrotten lever farligt.

Mästerskapsprogrammet är helt okej. I Skåne får man tävla om att bli distriktsmästare först som 12-åring. Nästa steg är Götalandsmästerskapen för 13 och 14-åringar och sen gäller SM för 15 år och äldre.

Men det som oroar är att friidrotten i de nationella tävlingarna går allt längre ner i åldrarna. För några år sedan tävlade man i en 10-årsklass. Nu är man till och med nere i tävlingar för 7-åringar.

Förklaringen är enkel. Eftersom startfälten i tonårsåldrarna är mycket, mycket små söker man sig neråt för att få ekonomi i tävlingen. Det är en livsfarlig väg om man vill ha en bred senior- och juniorfriidrott. Beviset syns ödesdigert tydligt i den skånska statistiken rakt genom åldrarna.

Totalt sett har den aldrig varit så usel som 2015, inte ens i närheten.

Är det någon som borde diskutera en revidering av tävlingsprogrammet är det Skånes Friidrottsförbund.

Tyvärr verkar förbundsstyrelsen helt handlingsförlamad.

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 20 december 2015 13:46

Vad är så speciellt med boxning?

Och då i synnerhet med boxning för kvinnor.

Och lägger man då till professionell kvinnlig boxning, då går massmedia i gång.

Jag tänker på den unga Höllvikenboxaren Patricia Berghults proffsdebut i går, en duktig idrottstjej utan några större meriter. Som senior har hon vunnit två SM-guld och för några år sedan blev Patricia nordisk mästarinna. Och ingen – inte ens boxningsvännerna – kan väl påstå att konkurrensen är speciellt svår.

Men när nu Patricia beslutar sig för att lämna amatörlivet blir det plötsligt rubriker och intervjuer före premiären och likadant efter vinsten. Någon talar till och med om succé utan att ha någon som helst aning om den serbiska motståndarens kvaliteter.

I vilken annan idrott kan en match med så pass lite sportsligt värde få ett sådant utrymme?

Det här med Patricia Berghult är inte en enstaka händelse.

Jag tror inte– eller faktiskt vet – att den allmänt idrottsintresserade läsaren är helt nöjd med prioriteringen.

Boxningen har en särställning inom sportjournalistiken.

Av Magnus Månsson - 19 december 2015 13:47

Det blev mycket handboll i går.

Fem halvlekar. Jag hade behållning av alla, en via tv i dam-VM Holland mot Polen, sen på plats i Baltiska hallen, när HK Malmö i Elitserien för herrar vann över Alingsås och till slut den högdramatiska VM-matchen mellan Norge och Rumänien.

Med tre matcher så tätt på näthinnan är det lätt att jämföra. Den attraktivaste handbollen spelade damerna. Tempot var högre (med hänseende till de fysiska förutsättningarna), de spektakulära kombinationerna fler, de individuella prestationerna höll högre klass.

Givetvis spelade atmosfären in. Det är mer inspirerade att spela en VM-semifinal i en fullsatt Boxen inför miljoner tv-tittare än att en gråmulen decemberkväll spela en match i den vanliga serielunken inför 771 åskådare.

Även om damerna närmat sig herrarna i det aggressiva försvarsspelet finns det plats för större kreativitet i damhandbollen. Det tilltalar mitt sätt att se på en lagbollsport.

I morgon är min tv-fåtölj ockuperad för både bronsmötet och finalen.

***

Handbollen är bland det svåraste att döma. Men sporten har här ett problem. Bedömningarna svajar, både inom en och samma match och mellan olika matcher.

Hur många straffar missade domarna inte i mötet i Baltiskan för försvarsarbete i målgården? Det slovenska paret i VM-matchen Norge—Rumänien beivrade övertrampen föredömligt före paus men i den avgörande andra halvleken och i förlängningen var det precis som övertrampsreglen inte fanns.

Dessa många missar är ett stort problem för sporten. Den ojämna bedömningen har alltför ofta betydelse för utgången i jämna matcherna.

***

Det är en lärorik fröjd att ta del av förre förbundskaptenen Per Johanssons kommentarer i tv. Kunnig, saklig och inte inte rädd för att kritisera,

Han är överlägsen alla sina svenska konkurrenter i alla tv-kanaler.

I hemmastudion ger Sävehofs tränare Henrik Signell också ett trovärdigt och sympatiskt intryck.

***

I morgon kan Holland bli världsmästare och Polen fixa en bronsmedalj.

Sverige kryssade mot holländskorna, vann över Polen. Tänk vad en olycksalig kvart mot Danmark kan betyda!

Det här är ett tydligt bevis på hur tätt det är i världstoppen.

***

Om någon timme är det dags för en ny handollshögtid, via datorn, Ystads IF ta emot Lugi.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 17 december 2015 16:01

Malmö är med på ett hörn när nu handbolls-VM går in i slutskedet.

Nej, egentligen två och det är Dalhems IF som är det gemensamma. Rumäniens förbundskapten, han har även haft samma syssla i Sverige, är Tomas Ryde och för tillfället hjälper Mats Olsson, målvaktslegenden, det norska landslaget.

Båda har sina ungdomsår som spelare i Malmöklubben och har båda fantastiska karriärer, Mats både som spelare och tränare, Tomas som en världens mest meriterade tränare både på landslags- och (speciellt) klubbnivå.

Vilken Dalhemsmatch det blir i semifinalen i morgon, Norge mot Rumänien!

När jag insåg sambandet mellan de här två herrarna fladdrade tankarna i väg mot Söderkullahållet, Dalhemsland. Under 1970- 80- och en bit in på 1990-talet var

Dalhems IF en kreativ förening med en av landets största och främsta ungdomsavdelningar som resulterade i två Elitseriesäsonger för damerna och nära, nära även för herrlaget att nå dit.

Klubbens verksamhet genererade även tränare/ledare på elitnivå. Tomas Ryde och Mats Olsson är de som nått längst men med ett – det erkänner jag – sviktande minne kan jag erinra mig ytterligare följande tränare med tydlig Dalhemsanknytning från början som verkat på elitnivå, det vill säga i någon av de två högsta serierna: Tommy Lindberg, Olof Thunman, Mats ”Karossen” Svensson, Jörgen Ekdahl, Roland Nilsson, Ulf Sandgren, Birthe Hansson, Claudia Kräling och Agneta Almqvist.

Förmodligen har jag glömt någon men bara detta är i sig en imponerande lista.

***

På spelarfronten nådde ur denna framgångsgeneration förutom Mats Olsson även Stefan Sivnert (H 43) och Roland Nilsson (Lugi) A-landslaget.

***

I morgon kan det bli en liten konflikt. Det intressanta toppmötet i Elitserien mellan HK Malmö och Alingsås kolliderar delvis med semifinalerna i VM. Det blir förmodligen både ock, ett besök i Baltiska hallen och sen snabbt hem för att se ”Dalhemsduellen”.

***

Dalhems IF har under mer än 30 år dominerat damhandbollen i Malmö och nästan alltid haft något eller flera flicklag, som avancerat långt i ungdomarna SM. Nu har man fått välbehövlig lokal konkurrens. IFK Malmö har fått bra snurr på sin flickhandboll och när USM på det nya året spelar Steg 3 har IFK och Dalhem vardera två lag kvar. Onekligen en positiv trend och har det hänt var det minst 30 år sedan, då även Malmö BI hade en stark flicksektion.

Något pojklag från Malmö var tyvärr inte i närheten att avancera till Steg 3.

 

 

Av Magnus Månsson - 16 december 2015 14:17

Kan en idrott, en aktiv, utvecklas utan en kontinuerlig stimulerande tävlingsverksamhet?

Jag tänker inte på fotbollförbundets beslut att från 2017 inte notera resultat i serier och cuper för ungdomar under 13 år. Helt unikt är inte denna regel. Åldersbegränsning för resultatredovisning finns i många lagidrotter, även inom fotbollen, även om 13 år kan tyckas lite väl hög.

Lite underligt kan det tyckas, att mina Malmömorgontidningar med sina många krönikörer/analytiker inte berört detta ute i idrottsallmänheten omdiskuterade ämne.

Det lär finnas anledning att återkomma.

Nej, mina funderingar rör brottningen på seniornivå.

Skåne är, och har alltid varit, det ledande distriktet i Sverige, inte minst breddmässigt. Det har grundlagts tack vare ett utbrett seriesystem. Det fanns en tid med ett 50-tal skånska lag, plus några från granndistrikten, som gjorde att brottarna matchade flitigt i en utvecklande miljö. Successivt har intresset mattas och den här säsongen deltager endast tolv lag, fördelade på tre serier med tre, fyra och fem lag. I Elitserien med sina tre lag (Sjöboklubben Pan och Marsvinsholm har ett gemensamt) har det till och med lämnats en lag-wo. Det innebär att de aktiva under ett helt år i seriesammanhang får i bästa fall fyra, sex eller åtta matcher. Räcker detta för att hålla intresset vid liv och träna i den utsträckning som behövs för att kunna hävda sig på en hygglig hög nivå?

Sen finns ju också Fyrstads, där elva av totalt endast 20 lag kom från Skåne, och ett skånskt mästerskap med sammanlagt 34 deltagare i de åtta viktklasserna.

Detta hade väl kunnat vara i alla fall ett hyggligt utgångsläge om det funnits ett antal ”vanliga” tävlingar i Skåne. Men i det program som redovisas på Svenska Brottningförbundets hemsida finns det endast ett enda evenemang i Skåne som också vänder sig till seniorer. När skall de aktiva tävla vars klubb varken är med i en serie eller i Fyrstads? Förvisso kan man låna brottare till sina serielag men det finns de som inte får plats.

Stjärnorna, eliten, får sina utvecklande tävlingar, de främsta i Bundesliga men även i några få elitturneringar i Sverige och övriga Norden.

Sparta, Sveriges bästa klubb, har i år inget serielag. Deras internationella stjärnor får tillräckligt med matcher. Det är ett argument för uteblivandet. Ett annat är att det är förenat med ganska stora kostnader att arrangera en seriematch om man vill göra det där lilla extra. Och det har Sparta verkligen försökt. Men intresset har trots detta inte varit speciellt stort och detta är en andra anledning till att Malmöklubben inte deltager i den skånska Elitserien.

Det är naturligtvis tråkigt att den glesnande skaran av brottningsentusiaster inte får tillfälle att någon gång se de skånska stjärnorna.

Samtidigt är det ju så att i den breda idrottsvärlden finns det evenemang, inte minst seriematcher, som inte ekonomiskt går runt men som är en nödvändighet för just den idrottens överlevnad och utveckling.

Så visst vore det positivt om Spartas uteblivandet endast blev ettårigt.

Men måste fundera över: Vart är vi på väg?

Alltså vart är brottningen på väg?

Av Magnus Månsson - 13 december 2015 19:12

Jag bänkade mig i går i Baltiska hallen främst av två skäl.

Med Hammarby på ena halvan i en handbollsmatch brukar det bli jämnt och spännande.

Det är alltid trevligt att få se en av Elitseriens mest spektakulära spelare, Stockholmslagets Josef Pujol.

Spännande blev det. Hammarby vann med 25—24 över HK Malmö. Hammarby har därmed i årets serie fyra oavgjorda matcher och spelat tre med antingen vinst eller förlust med en boll. I häften av sina matcher har det alltså varit varit den lilla marginal som gör just handbollen till en fascinerande sport.

Pujol kom inte till start, avstängd. Lite synd för oss som gillar lirare med det där lite extra. Jag hade trott att Hammarbys spel i väldigt hög grad byggde på Pujol. Det är han som bestämmer tempot, lugnar ner det i det uppställda spelet för att sen blixtra till med en inspelning, skott eller genombrott.

Men Hammarby har tydligen fler vapen i sin arsenal. I går hade laget ett passningsspel över zonerna med ett tempo som var högre än HK:s och en av anledningarna till den överraskande vinsten. Men i alla matcher med så små marginaler var det tillfälligheter som avgjorde.

I Malmölägret var analysen klar: de egna slarven avgjorde. Kanske att göra det lite lätt för sig. Det finns alltid en motståndare som rubbar de egna ritningarna. Hammarbys varierade, aggressiva försvarsspel var en starkt bidragande orsak till många av HK:s tekniska fel.

Kalle Matsson, Hammarbys coach, vann tränarmötet över Ulf Sivertsson, både tack vare defensiven och lagets något ovana anfallsspel utan Josef Pujol.

Dan Beutler, HK-målvakten, påpekade i en intervju att truppen är tunn. Kanske ytterligare en förklaring till nederlaget. Av matchningen att döma är det så. Jag är nyfiken på vilken klass Daniel Komayesh och Leo Snar Petursson håller under en längre speltid. Islänningen Petursson har jag, trots att jag sett nästan alla HK:s matcher, inte ens sett på plan. Lika dant var det förra säsongen med den sent värvade spelaren från Balkan och länge också med Hampus Nygren, innan han efter skador kom in och visade vara riktigt duktig.

Trots den hyggliga placeringen som femma finns det frågor att ställa inför HK:s fortsatta spel i Elitserien.

 

Av Magnus Månsson - 10 december 2015 18:03

 Det har blivit en del hockey den senaste tiden.

Några matcher för Pantern på plats men mest SHL-matcher via tv. Och då givetvis i första hand Malmö Redhawks.

Inför kvällens viktiga match mot Modo ligger Malmölaget på en förväntad (?) plats i de nedre regionerna. Är man nykomling så är man.

Jag är långt ifrån kunnig i ishockeyns innersta mysterier men har en känsla – som jag efter diverse julbordssamtal med allmänt idrottskunniga personer delar – att Malmölaget totalt sett gör fler individuella misstag och rent generellt har sämre teknik än motståndarna. Pucken sitter inte lika ofta på ”bladet” och när den väl gör det uteblir väl ofta den nödvändiga kontrollen.

Därför är i min värld tabellplaceringen logisk.

Jag har diskuterat problematiken med en betydligt mer ishockeykunnig före detta kollega, och om jag förstått honom rätt är det den enskilda tekniken som inte räcker till för ett fungerande spelsystem.

Tränaren Björn Hellkvist har framfört samma åsikter.

Och i dagens Sydsvenska säger Redhawks sportchef Patrik Sylvegård att man skall vara spelsystemet troget.

Här hänger jag inte riktigt med. SHL är elitidrott. Det gäller att vinna.

Har man skaffat rätt spelare för att klara av intentionerna? Det måste finnas ett samförstånd mellan tränare och sportchef. Jag har ingen aning om det är så mellan Sylvegård och Hellkvist.

Men om nu spelet inte fungera finns det två alternativ.

  1. Sportchefen skaffar in nya spelare som klarar av intentionerna.

  2. Tränaren anpassar spelsättet till det material han (staben) förfogar över.

Av SDS-rubriken att döma finns det oro i Malmöklubben: Sylvegård: Jag har haft många sömnlösa nätter.

Nu skall jag snart sätta mig tillrätta för att i en skön tv-fåtölj följa Redhawks—Modo.

Kanske en – delvis i alla fall – avgörande match för Redhawks vägval.

 

 

Presentation

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2 3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16 17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se