Alla inlägg under december 2014

Av Magnus Månsson - 31 december 2014 15:39

Jag vill önska besökarna på min anspråkslösa blogg ett Gott Nytt År!

Hur många ni är vet jag inte. I november noterades 1 126 unika besökare och totalt har under året cirka 30 000 klickar gjorts på sidan. Om detta är bra eller dåliga siffror för en privat blogg utan anknytning till en tidning har jag ingen aning om. Men det har ingen betydelse. Jag tycker det är roligt och det är det viktigaste.

Jag kommer att fortsätta att 2015 ge mina synpunkter på händelser inom idrotten och journalistiken, som intresserar mig och förhoppningsvis läsarna. Jag är givetvis medveten om att jag på detta forum inte kan påverka beslutfattarna, men jag vet också att jag retar några och får gillande uppmuntrande erkännanden för mina åsikter från andra.

En förhoppning inför 2015 vill jag framföra i årets sista inlägg:

Ge inte sportredaktionerna sämre förutsättningar 2015, se till att de som redigerar sidorna i alla fall har grundläggande kunskaper inom idrotten, speciellt de som har hand om resultatsidorna. Skånskan är minst sagt bedrövlig utan den minsta struktur på sin resultatredovisning.

Jag efterlyser också hårdare nypor från sportcheferna från de tidningar jag betalar för, Sydsvenskan (förmånsbeskattas) och Skånskan. Min uppfattning är att den enskildes intresse av klubb, idrott och ort/region i papperstidning och på bloggar alltför ofta märks i stället för att ge läsarna en allsidig bevakning av den fantastiska idrotten.

Nåväl!

GOTT NYTT ÅR!

 

Av Magnus Månsson - 30 december 2014 17:30

Här tredje och sista delen i en kortversion om idrottsåret 2014 i Malmö.

 

JUDO. Framgångarna på seniorplanet, främst från Enighet, har successivt klingat av. 2014 följde trenden.

 

KANOT. Malmö KK en av de ledande föreningarna i landet, inte minst i maraton, är inne i en kraftig generationsväxling och det lär dröja länge innan de uppmärksammade seniorframgångarna återkommer.

 

KARATE. Har samma negativa utveckling som judo.

 

KLÄTTTRING. Finns i Kombihallen.

 

KONSTÅKNING. Malmö KK har herrar i svenska eliten och några lovande unga tjejer.

 

MOTORCYKEL. I speedway är det uppåt. Gnistorna vann Allvenskan men lyckades i slutspelet inte nå Elitserien.

Forna elitklubben i motocross Limhamns MK kör i seriesammanhang på nivå 5.

I drag- och roadracing finns enstaka förare i Sverigetoppen.

 

ORIENTERING. Är ingen stor sport i Malmö.

 

RIDSPORT. I voltige är Malmöklubbarna alltid framgångsrika, även då och då i internationella sammanhang. I övriga discipliner är det tävlingsmässigt tunt.

 

RODD. Malmö RK har i tävlingssammanhang åter somnat in.

 

RUGBY. Historiskt sett är Malmö RC en av de främsta i Sverige. Sedan några år har klubben inga seniorlag.

 

SEGLING. Svårt att överblicka med sina många tävlingsklasser. Malmö SS har alltid duktiga seglare, i år blev det två SM-guld.

 

SIMIDROTT. De mångåriga problemen med Aq-va-kul märks tydligt. På några år har MKK dalat från en tätposition i landet till en femtondeplats i föreningstävlingen vid senaste SM. Ran är än längre ner på rankningen.

I simhopp håller MKK ställningen i Sverige och har även hoppare i den nordiska eliten.

2012 la Ran ner sin poloverksamhet.

 

SKRIDSKO. SK Skrinnaren är landets enda seriöst topp- och breddmässigt satsande short track-klubb.

 

SKYTTESPORT. Malmöklubbarna i de olika grenarna utmärker sig sällan eller aldrig i de större sammanhangen,

 

SPORTDYKNING. I undervattensrugby vinner SDK Triton “alltid” SM för både damer och herrar.

 

SQUASH. Malmö SRC är landets främsta klubb för närvarande, leder elitserierna för både damer och herrar. De senare är titelförsvarare och vann 2014 med idel egenfostrade spelare.

 

STYRKELKYFT. Finns men mest som motionsidrott.

 

TAEKWONDO. Malmö är ett starkt fäste med två av landets främsta klubbar KFUM och Toigye, som båda har aktiva som kan utmana världseliten.

 

TENNIS. Fair Play lär vara landets största tennisförening och har lyckats förena bredd med topp och har lag av högsta Sverigetopp för båda könen. MBTK är steget efter men håller hygglig svensk klass för såväl damer som herrar.

 

TRIATHLON. Heleneholms IF har tappat sin ställning som Sverigeledande med sin bredd på toppen. Bredden finns kvar med Camilla Lindholm som enda riktiga elitaktive.

 

TYNGDLYFTNING. Se styrkelyft!

 

VARPA. Försvann från Malmös idrottskarta 2012.

 

VOLLEYBOLL. KFUM:s lag, damer som herrar, vann sina höstserier, nivå 3.

 

SLUTORD. Döm själv! Med så många elitluckor, inte minst i stora lagbollsporter, är det svårt att se Malmö som den stora idrottsstaden. Den bredd med många olika idrotter i Sverigetopp, som fanns så sent som i början av 2000-talet är försvunnen.

I min värld är Malmö inte Sveriges ledande idrottsstad. Man kan begära mer, mycket mer, med tanke på Malmös storlek.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 29 december 2014 15:42

Här följer del 2 av Malmöidrottens status 2014.

 

CASTING. Har aldrig varit en stor sport i Malmö men Malmö CC har haft både världs- och Europamästare och varit ett av få fästen i Sverige. Sedan några år finns inte sporten i Malmö.

 

CURLING. Malmö CK bedriver sporten på en lägre nivå i Rosengårdshallen.

 

CYKEL. Det var en del år sedan Malmö hade landsvägscyklister i Sverigetoppen.

I BMX-varianten har Malmö BMX Racing helt tappat sin position som en av de ledande klubbarna i landet.

 

DART. Silverpilen/Donald Dart har ett damlag i högsta serien.

 

DRAGKAMP. För några år sedan lierade sig Malmös aktiva med klubbar från Västsverige för att få tävlingstillfällen. Detta samarbete har upphört.

 

DÖVIDROTT. IK Scania har några av landets främsta bowlingdamer.

 

FLYGSPORT. Michael Alpfors tillhör år efter år de bästa i landet i fallskärmshoppning.

 

FOTBOLL. Givetvis paradgrenen med Malmö FF:s och FC Rosengårds framgångar inte minst internationellt. LB 07:s damers insats i Elitettan finns också på plussidan elitmässigt. Men att kalla Malmö en fotbollsstad med undermåliga toppbredden känns inte rätt.

Malmö Citys herrar vann SM i futsal 2014 men lär efter en sämre höst inte upprepa prestationen.

 

FRIIDROTT. Malmö AI tillhör topp 4 i landet. Heleneholms IF i IK Pallas, båda ingående i den föga framgångsrika konstellationen Öresund FK, har numera en minimal (elit-) verksamhet. Mest oroande är att det är få tonåringar som tävlar.

 

FRISBEE. Bedrivs på låg tävlingsnivå i Spinndisc FK.

 

FÄKTNING. MF 19 har varje säsong lovande ungdomar men få av dem förmår ta steget upp på en hög seniornivå.

 

GOLF. 2009 och 2010 blev Kvarnby GK svenska lagmästare för herrar. Sedan dess har ingen Malmöklubb varit i närheten av sådana framgångar i sporten, där de främsta Malmöfostrade spelarna representerar föreningar utanför stan.

 

GYMNASTIK. I artistisk gymnastik har Motus Salto några grabbar av hög svensk standard. På damsidan har klubben i sin enorma bredd många framgångsrika trupper.

 

HANDBOLL. Ett lag lyser upp i ett inte speciellt lysande Malmölandskap, HK Malmös elitlag på herrsidan, dock för närvarande i de nedre regionerna. Bakom HK är det tomt. Dalhem som främsta damlag ligger på nedflyttningsplats på tredje nivån.

 

HANDIKAPPIDROTT. FIFH, Föreningen Idrott för Handikappade, är en av Sveriges bästa inom sitt område och som varje år hemför internationella medaljer av något slag och också en massa SM-guld.

 

INNEBANDY. I våras missade damerna i Malmö FBC att via kval ta sig till Elitserien. En ny kvalplats är i praktiken klar. Klubbens herrar ligger för närvarande på nedflyttningsplats i Allsvenskan, platå 2.

 

ISHOCKEY. Redhawks ligger bra till för att äntligen nå SHL men stans hockeystolthet tillhör ännu inte de 12 bästa i landet. Heders åt IK Pantern, som har möjlighet att nå Allsvenskan.

Malmö har inget damlag.

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - 28 december 2014 17:27

Malmö blev 2014 utsedd till Årets idrottsstad två gånger, dels av en jury från TV-sporten och dels av en affärs- och idrottstidning jag inte hört talas om.

Arbetsmässigt har jag sysslat med just Malmöidrott på Sydsvenskan under åren 1985 till 2007 och sen också noterat vad som skett i Malmö för Skåneidrottens idrottsliga årsredogörelser fram till och med 2012.

Jag skall inte kvälja dom men konstatera att “det var bättre förr”. Det är många idrotter som tappat mark den senaste perioden i Malmö.

 

AMERIKANSK FOTBOLL. Limhamn Griffins är historiskt en av de ledande i Sverige med tre SM-guld, det senaste 2007. 2014 blev Griffins sist i Superserien.

 

BADMINTON. Malmö har tappat sin position som ledande i Sverige. För första säsongen i historian har stan inget lag i Elitserien. Det har aldrig hänt förr. Den första serien spelades 1969. Några spelare tillhör Sverigetoppen.

 

BANDY. Malmös tappraste idrottare, spelarna i IFK Malmö, som får hyra in sig på konstisbanorna i småorter i Halland leder division 2, nivå 4. Fantastisk bra, men ingen elit.

 

BANGOLF. Malmö Bangolfklubb vann lag-SM senast 2002 och har många bra placeringar i Elitserien under 2000-talet. 2014 kom MBK sexa i division 1, nivå 2.

 

BASKET. Malbas herrar vann den södra division 1-gruppen och har möjlighet att nå Ligan 2015. Bakom Malbas är det tunt. Srbija har lagt ner sin elitverksamhet.

På damsidan finns bästa laget på nivå 3.

 

BILJARD. I varianten trevallarscarambole har Malmö CC ett av Sveriges bästa lag.

 

BILSPORT. Erkänner oförbehållsamt min okunnighet men i Adam Flamholc och Gustav Malja lär Malmö ha elit och talang.

 

BORDTENNIS. Li Fen är naturligtvis stjärnan när hon spelar för Malmö IF, som utan henne kvalificerat sig till SM-slutspelet. På herrsidan är det tunt. MIF är sist i division 1, tredje nivån.

 

BOULE. En idrott där Coccinelle håller ställningen som en av landets bästa klubbar även om man inte vann Elitserien 2014. La Boule D´Or är också en toppförening.

 

BOWLING. Martin Paulssom från Kulladals BS tillhör i sina bästa stunder världseliten och hans klubb har ett stabilt elitserielag liksom SBC bland damerna. Den verkliga toppen i lagsammanhang finns dock inte längre i Malmö i en sport som tappat rejält med mark.

 

BOXNING. 2014 blev ingen Malmöboxare svensk mästare. Det är sällsynt att guldutfallet blir så klent.

 

BROTTNING. I en allt tunnare seniorsport är IK Sparta särklassigt bäst i landet. Malmö Tigers har på några få år försvunnit från elitplanet.

 

BUDO och KAMPSPORT. De många Malmöföreningarna har från och till aktiva med topplaceringar både internationellt och nationellt i ett starkt skånskt förbund.

 

BÅGSKYTTE. BK Gripen har alltid varit en pålitlig leverantör av SM-medaljer -- även internationella sådana -- men 2014 blev utdelningen noll.

 

Av Magnus Månsson - 26 december 2014 19:31

2011 efter VM-succén i handboll på hemmaplan framförde de svenska elitklubbarna på herrsidan målsättningen att 2016 skulle Elitserien vara en proffsliga.

Med det menades att klubbarna skulle bygga upp en modernare organisation med mer eller mindre professionella spelare.

Att ha höga målsättningar är positivt. Men de måste vara realistiska. Ett år före “förverkligandet” är svensk herrhandboll långt från målet. IFK Kristianstad lär vara där med sina överlägsna resurser, skapade genom idérikedom, tradition och för att klubben blivit en hel regions idrottsangelägenhet.

Men hur stor möjlighet har konkurrenterna att närma sig Kristianstad? Jag tänker då resursmässigt. Idrottsligt går det. Det är tack och lov inte enbart ekonomin som avgör på planen.

H 43 Lunds konkurs visar på bräckligheten, svårigheterna, speciellt när publiken sviker. För det gör den. Ok, det är inte helt rättvisande att jämföra åskådarsiffrorna från säsongen 2013/2014 när det återstår i det närmaste hälften av den innevarande. Men det är faktiskt bara Sävehof -- trots att laget inte gått bra -- som kan notera ett hygglig publiktillskott, dock beskedligt, från 1 081 till 1 209. De flesta av de övriga lagen redovisar ungefär samma siffror som senast men från en låg niva, mellan 1 700 och 1 000. Jag resonerar nu från perspektivet “professionell nivå”.

Fyra klubbar har ett snitt under 1 000 personer, HK Malmö 852, Richo 811, Redbergslid 791 och Önnered 501. H 43 hade 700 innan man tackade för sig.

Det säger sig självt att med dessa siffror som bakgrund man inte under en längre tidsperiod kan bedriva en verksamhet med hel- eller deltidsanställda spelare.

Generösa sponsorer till trots.

***

De stora publiktappen har HK Malmö med över 400/ match, men morgondagens möte mot IFK Kristianstad kommer förmodligen att minska denna siffra, och Lugi med närmare 400.

H 43 minskade från 1 049 till 700 men lockade på slutet knappt 300 personer till Arenan.

Jag tycker lite synd om HK Malmö som jobbar ambitiöst för att locka till besök i Baltiska hallen. Men med en klen ungdomsverksamhet i stans klubbar under många år har en handbollsintresserad generation försvunnit.

***

Om H 43:s kollaps kan man ha många synpunkter på. Spelartruppen har varit klädsamt tillbakadragen, väl medveten om att deras insatser på plan bidragit till det sviktande inresset från publik och sponsorer.

Två före detta profiler i H 43 har uttalat sig, Zoran Roganovic och Thomas Axnér.

Zorans har jag kommenterat. Det var en personlig vendetta mot en ledande styrelseledamot, som inte ville gå med på en uthyrning under en för H 43 viktig period.

Axnérs uttalande i en krönika i Kvällsposten: “H 43 behöver nu en seriös styrelse” är oförskämt.

Att arbeta oseriöst är det minsta man kan beskylla styrelsen för. Kanske överambitiöst, kanske väl ekonomiskt optimistiskt men hela tiden seriöst för att bygga upp en stark organisation för att klara ett elitlag och en oerhört stor framgångsrik ungdomsavdelning.

H 43 anställde en idérik, energisk marknadschef, som skaffade inkomster. H 43 stärkte organisationen kring A-laget med en assisterande tränare. H 43 jobbade för att höja ungdomstränarnas status.

Kalla dessa åtgärder vad du vill men inte oseriöst!

***

Siffran 500 000 kronor per månad för att driva H 43:s A-trupp dök upp i kommentarerna. Det är en enorm summa pengar för en trupp som inte lär vara den dyraste.

Hur skaffar man långsiktigt dem med begränsade publikintäkter?

Vi lär få vänta på en svensk professionell handbollsliga.

Om den nu kommer med tanke på Sveriges plats i näringskedjan.

 

Av Magnus Månsson - 22 december 2014 18:19

Min grundfilosofi om idrott fick jag under början av 1950-talet, då jag började friidrotta och spela fotboll och bordtennis i organiserad form.

Tidigare hade hade det varit spontanidrott -- men det ordet fanns förstås inte -- som gällt.

Inblick i den stora idrottsvärlden fick jag genom Idrottsbladet tre gånger i veckan, Rekordmagasinet en gång per vecka och så månadstidningen All sport.

Tiderna har onekligen förändrats. Bättre eller sämre? Både ock naturligtvis. Jag skall inte sätta mig till doms över moderna företeelser, men det finns en del jag med min grundinställning har svårt att acceptera.

***

Det som smärtar mest är tendensen inom småklubbsvärlden i fotboll med alla dess övergångar under frimånaden. Det är tio spelare in, tio ut. Ja. det finns klubbar som kan redovisa 20 nya spelare. Många spelare tar frivilligt steget ner både en och två  nivåer i seriesystemet.

Och det kan ju absolut inte röra sig om pengar, för frimånaden gäller ju bara för amatörer (och det är de spelare som får ut mindre än 3 000 kronor/år från klubben, alla ersättningar inräknade). Fan tror förstås att dessa ekonomiska regler gäller.

Nåväl.

Dessa många övergångar är en fara för småklubbarnas fortbestånd. Föreningarna bygger på idealitet och klubbgemenskap. Den finns hos den glesnande skaran av ledare, men när den alltmer försvinner hos spelarna är risken uppenbar att takten på ledaravhoppen ökar.

Antalet klubbar i Malmö har successivt minskat under en längre tid. Orsakerna är givetvis många, men klart är att spelarnas bristande lojalitet är en av de främsta anledningarna. Bara i år försvann seniorlagen från två av Malmös klassiska småklubbar, Håkanstorps BK (bildad 1932) och BK Kick (1926).

Fortsättning lär fortsätta.

***

Tyvärr har bristen på lojalitet spritt sig till damfotbollen. Sjöbo IF kvalificerade sig till division 1 i höstas men under frimånaden försvann i stort hela truppen varför klubben begärde sig ner till division 4.

***

Korttidslånen i exempelvis ishockey är inte heller någon favoritregel. Förvisso är ekonomin styrande i elitidrotten men för att för en eller annan match hyra i en ersättare för en skadad spelare känns i min gamla invanda idrottsvärld lite oschysst. Spelarbredd i en trupp är något som skall belönas.

***

Pingisligan för herrar är delvis ett underligt träd i den svenska idrottsvärlden.

Vad driver några ledare att skaffa resurser för två kineser, en tredje utländsk spelare och en svensk andraklasspelare utan anknytning till orten att spela för deras klubb?

Jag tror inte detta på något sätt gynnar svensk bordtennis och dess utveckling.

 

 

Av Magnus Månsson - 18 december 2014 21:58

Marta i FC Rosengård i ytterligare tre år.

Givetvis glädjande för alla som vill se en av damfotbollens mest spektakulära spelare på hemmaplan och självfallet också en investering mot en hägrande slutseger i Champions league.

Jag är alldeles för dåligt insatt i Rosengårds internationella konkurrenters spelartrupper för att rätt värdera motståndet. Men kan någon förening ha ett bättre lag än Rosengårds? Nästan idel utländska världsstjärnor, kompletterade med svenska landslagsspelare. I min lilla värld kan det knappast bli bättre.

***

Marta är -- har kanske med nyhetens behag för faktiskt ganska år sedan varit -- den stora publikmagneten i svensk damfotboll. Jag är ingen flitig besökare på dammatcherna i Malmö, det blir några besök per säsong, men när Marta kommit på besök med sitt Umeå eller Tyresö har jag varit trogen.

Rosengårds ordförande Håkan Wifvesson kalkylerade i en tv-intervju med att hennes medverkan bland annat skulle innebära att det kommer mellan 400 och 700 åskådare mer per match för att (delvis) kompensera de utökade utgifterna för hennes kontrakt.

Visst belägg har han för sin optimistiska kalkyl. Rosengårds publiksnitt 2014 på de sju matcherna utan Marta var 859, de tre med henne 1 498.

Men i de tre ingår en med gratis entré (2 153 mot Jitex), ett derby (1 000 mot Kristianstad) och så prisutdelningsmatchen mot AIK (1 343). Det är tre matcher som inte är relevanta för det faktiska intresset.

Känns lite som en ny glädjekalkyl från FC Rosengård.

***

Ekonomin har tvingat Rosengård att kapa i sin organisation, både den organisatoriska och i spelartruppen. Detta har gjort att man tvingats flytta upp yngre spelare från de egna leden och säger sig satsa på dem.

Jag vill först se det, innan jag tror på det.

Måste en ung svensk landslagsspelare som Elin Rubensson flytta till Kopparbergs/Göteborg för att få utvecklande speltid är det fel på kulturen i FC Rosengård.

***

Ser att de allsvenska damklubbarna, med FC Rosengård och dess sportchef Erling Nilsson som en av talesmännen, vägrar ge landslaget inför VM en extravecka att förbereda sig på.

Jag förstår inte motiveringen:

-- Vi har nu så stora lönekostnader att vi vill ha tillgång till spelarna så mycket som möjligt.

Visst slutet av maj är en bra publikmånad och en omgång under denna period kan kanske ge något 100-tal fler åskådare än en under en sämre tidpunkt. Men inte kan detta väl rädda en krisande ekonomi?

Och vad vore en stor svensk VM-framgång inte värd pr-mässigt?

 

Säsongens publiksnitt i Allsvenskan var 836. En siffra som säger allt om den svenska fotbollsallmänhetens intresse för den inhemska damfotbollen.

Vi vet också att när landslaget spelar i de internationella mästerskapen så blir laget något av en riksangelägenhet. I alla fall för de idrottsintresserade.

Det verkar inte så lite ankdamm över klubbarnas agerande.

 

 

Av Magnus Månsson - 16 december 2014 11:54

I jubileumstider är det mycket att stå i.

Något får stå över. Fundera kan man förstås göra.

Nu är det nästan en vecka sedan Malmö FF spelade sin sista match. Massmedia med Malmöanknytning har gjort en sammanfattning.

Här min i en kortverision.

***

Malmö FF har gjort en alldeles utmärkt säsong. Att påstå något annat är löjligt. Men många av lovorden är lite väl överdrivna.

***

Guldet i Allsvenskan var stabilt och vanns mera på grund av att MFF hade ett spelår utan någon längre svacka än att man under 30 omgångar presterade en glänsande fotboll. Visst var MFF några gånger riktigt bra men ingalunda vid så många tillfällen som de olika sammanfattningar ger sken av.

Det är bara att kolla vad betygssättarna själv har framfört efter faktiskt ganska många matcher.

Det sägs att en sluttabell aldrig ljuger. Ett lag som vinner Allsvenskan med en differens på sex poäng är en rättmätig mästare. Men med rätt marginaler vid några viktiga tillfällen.

MFF är mycket värdiga svenska mästare.

***

Att kvala in till Champions League är givetvis också en alldeles utmärkt prestation. Men var det en fantastisk bragd? Andra superlativer att förglömma.

Vilka mästarlag kan man begära att de svenska mästarna skall kunna utmana? Är inte de tjeckiska och österrikiska ligorna någorlunda jämförbara med Allsvenskan? Red Bull från Saltzburg har förvisso en gentemot MFF överlägsen spelarbudget men vi har ju också Åge Hareides ord på att den österrikiska ligan är klart övervärderad.

***

Så insatserna i Champions League. 4—15 i målskillnad, en seger, fyra mållösa matcher av sex. Kanske ett väntat facit men blev lovorden inte för många? Journalister, spelare och ledare verkade på något sätt nöjda. Man gav faktiskt MFF och sig själv en förlorarstämpel. Motståndet till trots lät det lite resignerat, man var nöjda med att bara få vara med.

Därför gladde Anton Tinnerholms ilskna kommentar efter en “hedersam” förlust (jag kommer inte ihåg mot vem), när någon gav beröm för MFF:s spel.
-- Vi förlorade ju.

***

Några journalister menade i sina sammanfattningar att “verkligheten hann ifatt MFF”, detta apropå den totala insatsen i CL.

Hade det inte för vederbörande varit lämpligare att redan från början skildra just “verkligheten” i stället för att hänge sig åt ljusblå drömmar?

2014 speglar på ett utmärkt sätt den verklighet MFF lever i både på det nationella och internationella planet.

***

MFF har gjort en alldeles utmärkt säsong. Det hade inte behövts överord för att fastslå detta.

***

Och tack Malmö FF för att vi fick se så många storlag i Malmö!

 

 

 

 

 

 

Presentation

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30 31
<<< December 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards