Inlägg publicerade under kategorin Handboll

Av Magnus Månsson - Måndag 14 juni 18:52

Det är mycket nu.

Men det är det förstås alltid.

Fotboll på tv, fotboll live, GP-tävlingar i friidrott, Final Four i handboll, plus så ett liv utanför sportsektorn.

***

Helgens mest uppskakande händelse var den danske fotbollsspelaren Christian Eriksens kollaps under EM-matchen mot Finland. Otäcka, känslosamma bilder som berörde. Såväl positivt som negativt. Kommentarerna har varit många, tusentals, åsikterna många. Beslutet att fullfölja matchen blev omdiskuterat. Vem är jag att avgöra: Rätt eller fel?

När nu allt verkar bli bra, är det lätt, med facit i hand, att konstatera att beslutet var korrekt. Christian Eriksen fick en värdig hälsning till sjukbädden från publiken på Parken. Och från hela fotbollsvärlden.

Hjärtstillestånd är naturligtvis den allvarligaste skada som kan inträffa, men fotbollhistorian är fylld av olyckshändelser, där medvetslösa spelare transporteras till sjukhus och matcherna slutförts. Situationen blir givetvis en annan i ett EM-slutspel inför miljontals tv-tittare.

Förhoppningsvis kan händelsen på Parken få supporterna att även ge medkänsla till motståndarnas spelare och anhängare. Finlands trupp och de tillresta supportrarna uppträdde stilfullt.

***

2008 var jag som handbollsåskådare i Trelleborg åskådare till en lika traumatisk händelse. Stavstens Linus Asu föll plötsligt till golvet till synes livlös. På HK Malmös bänk fanns Daniel Thysell, utbildad brandman, som snabbt var framme hos Linus Asu och utförde den förmodligen livsavgörande räddningsaktionen. När jag träffar Daniel tänker jag ofta på honom som en verklig hjälte. Jag tror aldrig jag i något idrottsreferat använt ordet ”hjälte”. Det blir man inte för att man gjort ett avgörande mål eller några strålande målvaktsparader.,

En hjälte är en person, som i en stressad livsavgörande situation snabbt fattar de rätta besluten. Som Daniel Thysell och personalen på Parken.

Och vilken tur de drabbade personerna har att deras kollaps sker där just dessa handlingskraftiga hjältar finns.

***

Jag blir kvar vid handbollen. Såg Aalborgs slutspelsmatcher i Champions League. Laget var förvisso chanslöst i finalen mot Barcelona men semivinsten mot Paris SG var imponerande. Inför OS visade svensktrion Felix Claar, Lukas Sandell och målvakten Mikael Aggefors att de håller hög internationell klass. Claars och Sandells positiva utveckling går bara spikrakt uppåt.

***

VAR, videogranskningen, i EM-fotbollen har redan gjort mig irriterad. Vid matchen Holland (förlåt Nederländerna) mot Ukraina konstaterade domarteamet att den ukrainske försvarsspelaren hade en halv fot felplacerad och det inte var någon offside. Men hur var det med den tacklingsituation som föregick målet? Den var minst lika intressant – om inte mer – som offsiden.

Jag hävdar intensivt att den fullständiga rättvisa VAR-ivrarna strävar efter den finns inte.

Målkamera, sen får det vara stopp!

***

I helgen spelade Malmö FF en träningsmatch mot Kalmar FF, förlust 1—0. Det lär inte ha varit så bra ur MFF-synvinkel. MFF prövade spelare lite hit och dit. Det blev man nogsamt uppmärksammad på i Malmömedia.

Men Kalmar då? Kom smålänningarna med ett ordinarie lag eller testade KFF också reserver och lovande ungdomar? I min inskränkta värld hade det varit intressant att veta för att ur mitt tidningsperspektiv kunna bedöma lagens insatser.

Alltför mycket i Malmömedias fotbollsbevakning är koncentrerat till MFF. Vidgade vyer skadar aldrig.

 

 

Av Magnus Månsson - Onsdag 19 maj 18:47

Den inhemska handbollssäsongen på herrsidan är slut.

Den präglades av covid-19 och hjärnskakningar, och då inte enbart på utespelare.

Värdiga mästare blev Sävehof, grundserieetta och 3x3—0 i slutspelet. För det finns bara ett ord: Respekt.

Det finns olika sätt att bygga mästarlag. Valet är fritt. Var och en har sin ideologi. Min är klar: En bred ungdomsavdelning med utbildade tränare och där de främsta talangerna ges tidigt förtroende och skapar en grupp med klubbkänsla men också en grupp som givetvis måste kryddas med toppspelare utifrån för att bli ett mästarlag. Eller kanske bättre uttryckt: mästarklubb. Sävehofs damlag är byggt på samma principer. Låt vara att det inte blev något damguld den här säsongen.

Ideologiskt är min värld tvåkönade föreningar ytterligare en fördel.

IK Sävehof är ett föredöme inom svensk idrott, inte enbart inom handbollen.                                       
                                        

***

Bredd och topp är det främsta receptet för framgångar. Sävehof hade  både ock. Laget hade skador och sjukdomar på sin väg mot titeln men hade lösningar inom egna leden. Och så fanns ligans särklassigt bäste spelare i laget, Jonathan Edvardsson. Han har varit outstanding under säsongen och blir svår att ersätta efter sin flytt till Hannover. Allroundmässigt, givetvis. Men offensivt finns unge färingen Elias Skipagötu kvar. Alla neutrala hanbollsälskare måste bara gilla honom. När han stiger in på plan växer förväntningarna. Måtte läktarna åter öppnas så att publiken kan få se denne artist live. Han är värd alla entrépengar.

***

Trots mina sympatier för Sävehof som klubb, hade jag en förhoppning att IFK Skövde skulle vinna. Inte minst för veteranerna Rasmus Wremers och Kristian Svenssons skull, två spelare som under så många år gett handbollspubliken så många högtidsstunder.

Deras avskedsintervjuer på CMore visade på vilka personligheter de är, de var öppna även i denna tunga stund. Det fanns inga tankar på bortförklaringar.

Skador tillhör elitidrotten. Frånvaron av Jack Thurin, en av de bästa i landet, i de två sista finalmötena var självfallet kännbar. Men Skövdespelarna gjorde ingen större sak av detta.

IFK Skövde har likheter med IK Sävehof, en stor, framgångsrik ungdomssektion och med stommen i A-truppen uppbyggd kring egenfostrade spelare och talanger från regionen.

Det är så en idrott blir stark, en bred verksamhet i småorterna med en storklubb som tar hand om de förmågor som kan dyka upp var som helst. IFK Skövde är ett bra exempel.

***

Skåne då? Har i olika medier läst att det är snudd på fiasko att distriktet inte har ett finallag. Förvisso ger ett SM-guld glans, men i ett större perspektiv mår skånsk handboll bättre av att ha fyra lag i kvartsfinal än bara ett i slutspel. Om detta enda än blev mästare.

***

Ystads IF och HK Malmö fick tyvärr inte visa sin fulla kapacitet. Tre målvaktshjärnskakningar i YIF och två I HK var i min värld de främsta orsakerna till förlusterna mot Lugi respektive Kristianstad.

 

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - Lördag 24 april 12:44

Semifinalspelet i handboll för Lugis herrar var pinsamt.

Enstaka genomklappningar händer i handboll, men tre mot samma lag inom en kort period är inte acceptabelt. Definitivt inte i en SM-semifinal. 77—108 är genanta siffror på tre matcher.

Nu är förvisso Sävehof för närvarande ett mycket bra lag. Och inte minst sevärt för de handbollsvänner som kan se utanför de snäva klubbgränserna.

Varje gång den unga färingen Elias Skipagötu får bollen i offensivt läge förväntar man sig en handbollsdelikatess. Och han är inte ensam om att hålla högsta klass.

***

Lugi är – och var – inte moget för en semifinalplats. Jag menar att experterna i tv och i övrig media inte analyserat kvartsfinalsviten 3—1 mot Ystads IF. Vad ett bra målvaktsspel betyder, vet alla som följer handbollen. Med sina tre bästa målvakter borta på grund av hjärnskakningar var YIF handikappat. Det syns också i statistiken. I de tre förlustmatcherna hade YIF-målvakterna en räddningsprocent på mellan 15 och 25. Då vinner man inga matcher på den nivån. I synnerhet som Lugis målvakter låg mellan 30 och över 40.

Den främsta anledningen till Lugis semifinalavancemang finns inte i den egna styrkan utan i Ystads skadesituation. Och då inte bara på målvaktssidan.

Verkligheten hann i fatt Lugi. Som detta till trots gjort en bra säsong. Det finns ingen anledning att inte framhålla detta.

***

Målvaktshjärnskakningar inverkade också på HK Malmös slutspelsmöjligheter. Man rubbar inte IFK Kristianstad i en matchserie över fem matcher utan ett bra matchtränat målvaktspar.

Därmed inte sagt att varken HK Malmös eller Ystads IF:s reserver gjort dåligt ifrån sig. Men i ett SM-slutspel krävs det en jämnare nivå över en längre period.

Av Magnus Månsson - Torsdag 22 april 16:30

Såg i går Vilma Matthijs-Holmberg göra A-landslagsdebut i handboll i det lite udda VM-kvalet mot Ukraina.

Matthijs är ett historiskt välbekant namn i Malmös idrottshistoria. Jodå, det finns släktskap mellan Nico Matthijs, en av de stora profilerna i både fotbolls- och handbollslaget i Malmö BI åren kring 1960, då MBI spelade på näst högsta nivån både i fotboll och handboll, och Vilma. Nico, som dog för något år sedan, var morfar till Vilma, som nu för sitt Skuru är mitt uppe i SM—slutspelet. Hon har meriter även från ungdomslandslaget.

Men det är Vilmas mamma Anette Matthijs-Holmberg som är den mest meriterade spelaren i familjen. Hon började sin karriär i MBI men fick sitt genombrott i Tyresö och under åren 1988—94 spelade hon i det svenska A-landslaget 48 gånger och svarade för 94 mål.

Hennes bror Peter har gjort stora avtryck i den skånska och malmöitiska handbollen. Han, liksom Anette, tillhör den generation MBI-are som under åren kring 1980 dominerade svensk ungdomshandboll. MBI tillsmammas med Dalhems IF, måste tilläggas.

Peter spelade på högsta svenska nivån för Lugi, H 43 Lund och Stavsten och på plattformen under för MBI, Skurup och Team Malmö.

Han avslutade den aktiva karriären i den nuvarande hemstaden Ulricehamn och Anderstorp,

Peter har två handbollsspelande barn, alltså kusiner till Vilma. Tilda spelade den senaste säsongen högsta ligan för Önnered men har även under en sejour spelat i Spanien.

Hennes bror Simon har spelat för Anderstorp i Allsvenskan, nivå 2.

En fantastik handbollsfamilj med sitt ursprung i Malmö BI.

***

I Svenska Handbollsförbundets lista över spelare som medverkat i ett A-landslag finns bara en Malmöklubb nämnd, Anna-Lena Wahlqvist, Dalhems IF som 1993 spelade en match. Hennes moderklubb var Vikingarna från Helsingborg.

Så har vi då Anette Matthijs.

Men även Gulli Reimer, född Svensson, och gift med världsmästaren Åke. Gulli började i IFK Malmö men vid sina tre A-landskamper 1960 representerade hon Stockholmsföreningen Artemis.

***

Damhandbollen har över tid inte varit stor i Malmö. Två säsonger vid mitten av 1980-talet spelade Dalhem i högsta serien.

***

Göran Larsson har efter publiceringen påmint mig om Jessica Everlönn med Dalhem som moderklubb. Jag borde kommit ihåg henne. 39 landskamper 1993-2000. Klubbar: Tyresö. Irsta, Elda Prestigo, Stockholmspolisen.

 

 

Av Magnus Månsson - Onsdag 17 mars 17:03

I kväll börjar SM-slutspelet i handboll för herrar.

Spännande och ovisst.

Två Skånederbyn inleder kvartsfinalspelet, Ystads IF möter Lugi, HK Malmö tar sig an Kristianstad. Synd bara att matcherna spelas samtidigt. Ännu har jag inte bestämt mig. Ni vet det där om åsnan.

***

Massmedialt befinner sig är handbollen i skuggan ur ett riksperspektiv.  I OS-kvalet nu i helgen redovisades torftigt och felaktigt på många håll. Text-tv rapporterade bara Sveriges matcher. Handbollen har svårt att få ut sitt budskap. Jag talar i generella termer. Som intresserad hänvisas man till nätet. Där hittade jag just, denna gång på Handbollskanalen, att HK Malmös Otto Lagerquist skall spela i Schweiz kommande säsong. Den uppgiften har jag inte sett, inte ens på HK:s egen hemsida. Det kan förstås tyckas negativt att en spelare lämnar klubben, men en öppenhet gentemot media även i sådana fall, tror jag på sikt gynnar båda parter.

Hur alerta är handbollens klubbar på informationssidan? Jag vet inte. För att få ut sitt budskap i vidare kretsar räcker det inte med att hänvisa till den egna hemsidan. På många redaktioner har de handbollsintresserade journalisterna blivit färre. I dagens Kvällsposten finns på nätet inte en enda rad om dagens både derbyn. Det är faktiskt fyra lag från det som tidningen kallar Kvällspostenland.

I huvudmeny finns 22 artiklar om fotboll, fem om ishockey och tre om innebandy. Speglar denna snedvridning sportsideläsarnas intressen? Jag tror inte det. Är det så är det verkligen oroande för handbollen.

***

Aftonbladet nätupplaga är också koncentrerad till fotboll och hockey men är bredare. Där finns också plats för handboll. Johan Flinck håller oss handbollsintresserade uppdaterade med analyser och initierade artiklar. Flinck är ljuset utanför lokalpressen i de landsortskommuner, där handbollen är den framgångsrikaste idrotten.

Johan Flinck har tippar slutspelet:

Kvarsfinalerna: Ystads IF—Lugi 3—1 i matcher, HK Malmö—Kristianstad 2—3, Skövde—Alingsås 3—2, Sävehof—Guif 3—0.

Semifinalerna: Sävehof—Kristianstad 3—2, YIF—Skövde 2—3

Final: Sävehof—Skövde 3—2.

Vårt fredagsexpertgäng har med en pott på 400 kronor också tippat.

Mitt förslag utan att ha tagit hjälp av Aftonbladet:

Kvartsfinaler: YIF—Lugi 3—0, HK Malmö—Kristianstad 1—3, Skövde—Alingsås 3—2. Sävehof—Guif 3—1

Semifinaler: Sävehof—Kristianstad 2—3, YIF—Skövde 2—3

Final: Skövde—Kristianstad 2—3

***

Under skrivandets gång har jag bestämt mig: Jag skall se HK Malmö—Kristianstad.

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - Tisdag 16 mars 17:48

En av många fördelar med att vara pensionär att man inte har en massa ”måsten”.

Några finns givetvis. Men man kan skjuta upp en del till morgondagen. Som att sätta några intryck från helgens idrottsevenemang på pränt först en tisdagseftermiddag.

I min idrottsvärld var herrhandbollslandslagets kvalificering till OS det stora. VM-silvret för några månader sedan till trots: Hur stabilt var detta unga, nya lag? Jodå, svensk handboll står på en stabil grund, där det viktigaste fundamentet, en världsmålvakt i Andreas Pallicka, åter visade sig vara bäst när det som mest behövdes.

Pallicka och Jim Gottfridsson är de bärande krafterna i bygget. Jim har kvaliteter att bli en ny förbundskapten. Det är upplyftande att se hur förbundskaptenerna Solberg/Boquist överlåter de taktiska dispositionerna i en time out till honom i stället för att plocka fram en taktiktavla och dra några förvirrande streck. Jag har aldrig förstått värdet att i ett kritiskt läge skissa upp en målgivande kombination. Vem kan ta sig till instruktionerna i en stressande, kanske avgörande sekvens?

Egentligen är det ju ett erkännande av att förberedelserna inte varit tillräckliga,

***

Svensk handboll visade återigen sin bredd. När Hampus Wanne, med i All star team i VM, tvingades lämna återbud kallades unge Emil från handbollsklanen Mellegård in och visade både effektivitet och mental styrka efter några frilägesmissar,

Att Niklas Ekberg gjorde landslagscomeback med sina egenskaper både på och utanför plan är ett plus inför OS. Inte minst är hans internationella rutin värdefull. Men varför jämföra och kritisera på felaktiga grunder? En krönikör menade nämligen att Sverige nu även får mål från högerkanten. Underförstått I jämförelse med VM. VM-paret Daniel Pettersson/Valter Chrintz svarade för totalt 40 mål, kan vara någon straff på Daniels konto, och det är ett bevis på bra effektivitet. Denna blir inte nämnvärt större med Ekberg i stället för Chrintz.

***

Solberg/Boquist får en jobbig, men positiv, tid fram till de skall nominera OS-truppen. Den får bara innehålla 14 spelare, plus tre reserver. VM, EM- och OS-kval har visat att det finns mer än två alternativ på de flesta positionerna. Över 20 spelare har varit delaktiga i 2021 års strålande insatser.

***

Malmö FF:s 0—4 mot Elfsborg har satt sina spår i humör och kommentarer i MFF-leden. Visst kunde MFF fixat ett tröstmål men det kunde också ha hamnat ännu fler bollar än fyra bakom Marko Johansson.

Det har talats om saknaden av en ”nia” och ”sittande” mittfältare och allt vad det nu kallas i det moderna, kufiska fotbollsspråket. Det som fattats i MFF nu under säsongen är viljan, att ta de sista och jobbiga stegen i varje situation på plan. Det gör ont att försvara sig, det gör ont att skaffa sig en fördel på mittplan eller att plocka fram en egen målchans.

I Elfsborgsmötet la några av spelarna mer energi på att vifta på och slå ut med armarna för att visa på alla de oförrätter de tycke sig vara utsatta för än att revanschera sig före sina misstag. Hur många gånger har Anel Ahmedhodzic haft en motståndare inom tacklingsavstånd i säsongens matcher? Hans ben har varit viktigare än en bollvinst.

I attityden finns MFF:s stora problem för närvarande.

***

Sen kan man ju också fundera varifrån den stora MFF-optimismen kommer om de två nya Balkanspelarna. Som jag antytt tidigare: Varför hamnar spelare med deras tillskrivna kvaliteter i Allsvenskan för en i dessa sammanhang låg summa som tio miljoner. Någonstans ringer en klocka.

Visst är scoutingen bättre än på den tiden man talade om videojuggar. Men …

 

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - Tisdag 9 mars 15:51

En sluttabell ljuger inte.

Det ligger väl en viss sanning i detta. Det senaste året har dock coronapandemin gjort att uppehåll av olika längd och med oregelbundna spelscheman gjort att lagen drabbats olika. Inte minst har ishockeyns SHL-lag haft ryckiga program. Om hockeyns tabell efter 52 omgångar det här spelåret ger en rättvisande bild av lagens inbördes styrka är därför tveksamt.

***

Handbollsligan, den högsta herrnivån, är slutspelad. Covid-19 har givetvis satt sina spår men kanske än mer de många långvariga, allvarliga skadorna, inte minst hjärnskakningarna, och då inte enbart på målvakterna. Hur pass mycket dessa faktorer inverkat på grundspelstabellen blir naturligtvis bara gissningar.

***

Men i en nördig värld – som min – kan man hitta intressanta detaljer i en sluttabell. Väl medveten förstås om att en vinst, som i handboll, värderas med två poäng oavsett motstånd. Men inför ett förestående slutspel kan det finnas ett visst intresse att se utfallet av de 14 inbördes mötena topplagen emellan. Delvis hade jag klart för mig att HK Malmö och Ystads IF varit stabila mot lagen från undre halvan men sämre mot toppen. Men att IFK Kristianstad var klart sämst i Topp-8-tabellen var minst sagt överraskande.

Denna kuriosatabell fick nämligen fölande utseende:

 

Sävehof                            14                  10                 1                   3                    21

Alingsås                            14                   9                  0                   5                   18

Skövde                             14                   7                  3                   4                   17

Lugi                                 14                   6                  1                   8                   13

HK Malmö                        14                    5                  2                   7                   12

Ystads IF                          14                   5                  2                   7                   12

Guif                                 14                   5                  1                   8                   11

Kristianstad                     14                   4                  0                   10                   8

***

Säger en sådan tabell då något? Nja, den visar i alla fall att de tre allmänt tippade topplagen Kristianstad, HK Malmö och Ystads IF inte varit så stabila som man tippat. Det gick ju till och med så ”illa” att ett av lagen Malmö och Kristianstad försvinner redan i första omgången. 

En del indikationer kan min ”nördtabell” kanske ge inför slutspelet.

Och trots sin placering både i den riktiga tabellen och i den här är IFK Kristianstad min guldfavorit.

Mitt ideologiska idrottshjärta hoppas förstås något annat.

 

 

Av Magnus Månsson - Söndag 7 mars 16:11

Det var en spännande lördagseftermiddag för oss som följt Handbollsligan, högsta herrserien.

Den stora förloraren var HK Malmö och då inte enbart för storförlusten, 27—35, mot IFK Kristianstad. Oavsett hur illa det gått för Kristianstad i grundserien är jag övertygad om att alla lag vill undvika Kristianstad i en kvartsfinal. Nu blir det HK:s lott.

Det är Kristianstad som har den högsta nivån i sina bästa stunder och även den bredaste truppen. Det har laget visat i European League, förvisso nivå 2 i Europa, där man avancerat till slutspel.

Lördagsvinnare blev i motsvarande grad Ystads IF, som i sin tur utklassade Varbergm 38--25. Även om YIF vann båda grundseriematcherna mot Kristianstad och förlorade båda mot Lugi föredrar nog YIF att ta sig an Lundalaget i en serie över bäst av fem.

YIF har tillskrivits större stabilitet den här säsongen än de senaste. Så kan man tolka resultaten det här av pandemi och skador präglade spelåret.  Covid-19 har givetvis satt sina spår i sluttabellen. Men förutom de fyra poängen mot Kristianstad och de tre mot Skövde har YIF:s sju förluster och två kryss kommit mot de övriga fem topplagen.

Den nye, unge tränaren Oscar Carléns kapacitet kommer att prövas i slutspelet.

Unga Lugi har gjort det bra men Ystads IF har en topp och bredd i sin trupp som kommer att räcka för revansch i den kommande kvartsfinalen. Ärligt talat tycker jag faktiskt att YIF underpresterat i viktiga toppmöten.

Skövde, min favorit till grundserieetta, har haft en ojämn säsong men jag vidhåller att man har ett spelarmaterial som är bland de främsta i landet. Men så ställs man mot detta Alingsås, alltid, alltid som bäst när det är slutspelsdax. Och som alltid, alltid tycks kunna ersätta sina till proffsvärlden flyktade stjärnor. Skövde har skaffat sig ett psykologiskt övertag, har plus 19 på säsongens inbördes möten.

Guifs slutspelsplats är för de flesta en överraskning. Även för mig. Skånebekantingen Zoran Roganovic har som tränare gjort ett enormt arbete. Insatsen visar också på den strålande handbollskulturen i Eskilstuna. Det finns många Guif-fostrade spelare i seriekonkurrenterna och ute i Europa.

Sävehofs avslutning är minst sagt imponerande, en enda förlust, den 23 februari mot Önnered borta, sedan december. Och man har gjort med en trupp där i lördags nio spelare var födda på 2000-talet och endast en var äldre än 25 år. De två senaste åren har man tappat två av sina främsta skyttar Oskar Sunnefeldt och William Bogojevic och den tredje Gezim Salihi har varit borta hela säsongen och bara gjort korta inhopp på slutet.

Nye tränaren Michael Apelgren har redan gjort storverk med sitt lag, som i en krönika beskrivs ha en speciell spelstil och vara storvuxet. Jag har sett nästan precis 100 matcher från Handbollsligan, varav elva med Sävehof. Jag har inte sett något speciellt med Partillelagets spelstil och uppfattar lagets som ett av ligans fysiskt sett minsta. Vilket också uppgifterna på klubbens hemsida visar, ingen spelare är över 195, merparten kring 185, två under 180. Det är inget storvuxet lag i handbollssammanhang. Vem har missat? Jag eller krönikören?

***

Mina favoriter till semifinalplatserna är Sävehof, Ystads IF, Skövde och Kristianstad. Det innebär Sävehof mot Kristianstad och YIF mot Skövde. Vi får se!

***

Trots sitt på sluttampen kritiska läge fortsatte IFK Ystad, i alla fall mestadels, att hålla ett högt tempo i sitt spel. Det gav utdelning, Ystadstvåan slapp kval. Gott så.

***

Det lär finnas anledning att återkomma.

 

 

Presentation

Fråga mig

24 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se