Det är mycket jämförelse i idrottens värld.

Som nu om den svenska insatsen i det pågående VM:et i skidskytte. Allt har jämförts med succén i fjor, elva medaljer. En sådan utdelning var förmodligen en engångsföreteelse. Sex medaljer 2022 är också en hög siffra. Dessförinnan var två, tre svenska pallbesök det normala. Och det var inte alls länge sedan Sverige blev helt utan VM-medaljer, till och med ett par mästerskap i följd.

Vi blev förblindade av fjorårets unika framgångar. Jag tillhör själv den kategorin. I den tävling vårt fredagsgubbagäng har vid alla större mästerskap hade jag tippat tio medaljer. Det var ett tips mer med hjärtat än med hjärnan.

Jag har alltid svårt att sätta fiaskostämpel på insatser i ett VM, oavsett idrott, trots uteblivna medaljer. Efter gårdagens dramatik i stafetterna med ett guld och ett silver lättade kritiken. De tre medaljer Sverige nu har är alla tagna i stafett, i den fjärde, singelmixed, kom Sebastian Samuelsson och Hanna Öberg fyra. Med andra ord: Sverige har ett av världens bästa landslag i en idrott vars bredd ständigt ökar. De klimathindrande orsakerna till trots.

Skidskyttemedaljerna i ett VM sitter högre än de i längdåkning.

Den svenska bredden är givetvis den bästa grunden för individuella medaljer. Den bredd som Frankrikes damer och Norges herrar visat under VM. Det är naturligtvis en löjlig, omöjlig tankegång: Ta bort de franska damerna och norska damerna från resultatlistorna och Sverige skulle innan dagens masstarter haft tre individuella medaljer, Hanna Ö två och Sebastian S en.  Men det ger en bild av de två stora skidskyttenationernas dominans, men även om Sveriges position i en av de mest raffinerande sporterna. Våra damer är i paritet med Norges, herrarna gentemot Frankrikes.

***

Och det återstår två lopp. Så den här eftermiddagen är räddad.

Med en svensk pallplats hamnar vi på en normal utdelning. Det är en mera naturlig jämförelse än med VM 2023.

***

Jag ogillar, när före detta ledare och tränare offentligt kritiserar sina efterträdare. Det är andra tider och andra förutsättningar. Jag hörde aldrig förre förbundskapten Wolfgang Pichlers hårda utspel mot den nya regimen. Den var onödig. Insatserna både 2023 och i går visade på kunskap hos dagens ledare, i denna marginalernas och omkastningarnas idrott.

Och än är VM inte slut.

Det var en intensiv tv-söndag med mycket idrott.

Samtidigt bjöd Malmö på några intressanta evenemang, SM i friidrott, cupmatch i fotboll för Malmö FF och ett oerhört viktigt möte i handboll för HK Malmö mot Önnered.

En inte fullt kurant fot reducerade min rörlighet så det blev tv för hela slanten. Fotboll och handboll kunde man följa direkt. Friidrotten fick nöja sig med resultatföljande på friidrott.se.

Men det finns anledning att återkomma till SM i veckan. Friidrotten på elitsidan har blivit en storstadsidrott.

***

Men först några rader om skidskytte och VM.

Det är en raffinerad idrott som med sina olika distanser och ”bestraffningar” premierar olika egenskaper. Men när allt att klart är det oftast de etablerade namnen som är i topp i merparten av loppen. Det tyder på hög allroundkapacitet fysiskt. Och kanske inte minst psykiskt.

Skidskytte på internationell toppnivå är stor idrott. Och med sin inneboende dramaturgi en av de främsta tv-sporterna. Speciellt om det nu går så bra för Sverige med sina aktiva som alla har en sympatisk framtoning.

Det är förståeligt att tittarsiffrorna är höga.

***

MFS:s 2—0 mot ett svagt och trögt Skövde från Superettan var i sanningens namn ingen större värdemätare. Lovorden i Malmömedia var dock i vanlig ordning många. Visst MFF var spelmässigt överlägset men sett till övertaget var målchanserna få.

Tråkig som jag är väntar jag med vidare kommentarer tills det blir skarpt läge.

Nye tränaren Henrik Rydström har haft en lång smekmånad. Har över huvud taget något av hans beslut ifrågasatts? Eller än mindre kritiserats.

***

HK Malmös förlust, 29—26, var tuff. Laget är i ett prekärt läge.

Det finns många kommentarer i olika media. Så ser informationsvärlden ut.

Många hänger upp sig på bristande kampglöd och för många tekniska fel. Men är det så enkelt?

Jag menar i stället att HK Malmö har Handbollsligans tunnaste trupp. Tränarteamet tycker tydligen detsamma. I går använde man åtta utespelare. Jag har gjort ett antal stickprov i protokollen: HK Malmö är genomgående det lag som använder minst antal spelare per match.

Jag har ingen större kunskap om ”bänkspelarnas” kapacitet, sett över tid. De korta inhopp jag sett har dock visat på talang.

Talangerna i motståndarlagens farmarlag, där bänkspelarna får matchrutin, spelar till största delen i division 1. HK:s farmalag, Malmö HP, är ett lag i de nedre delarna av division 2. Min slutsats är därför att HK Malmö saknar den bredd som behövs i Handbollsligan.

Men efterlyser också lite mer mod hos tränarteamet: Ge talangerna matchtid i de resterande seriematcherna!

Ett ovisst kvalspel lurar bakom dörren med tätt program. Trötta spelare är skadebenägna. Är HK Malmö berett på en långvarig bortovaro på någon av non-stopp-spelarna?