Alla inlägg under juli 2015

Av Magnus Månsson - 30 juli 2015 13:40

Det går snabbt i dagens massmediala värld.

I samma sekund som slutsignalen i en stormatch i fotboll ljuder, skall det på tidningarnas nätsida finnas en artikel. Finns tv på plats blir det räddningen för hemmaredaktionen. Och har kommentatorn kommit med ett spektakulärt uttalande är dagen räddad. Som i går när Viasats Bosse Pettersson totalsågade den italienske domaren vid de två omdiskuterade straffsituationerna i matchen mellan Salzburg och Malmö FF. ”Alla” hängde på. Utan att ifrågasätta, trots att man hade tillgång till tv-repriserna.

Så är det ofta. Fjellströms, Backes och de andras åsikter om olika händelser torgförs ofta som sanningar. Speciellt Fjellströms bedömningar i fri- och straffsparkssituationer är ofta lite diffusa. Och färgade av klubbkänslor?

***

Därför var det befriande att ta del av Åge Hareides och Markus Rosenbergs åsikter om straffsituationerna. Dessa båda herrar, kanske inte direkt kända för att vara domarnas bästa vänner, medgav att domaren nog hade rätt båda gångerna. Det hedrar dem verkligen.

Är jag konspiratorisk när jag menar att Hareides och Rosenbergs åsikter gjorde att kritiken mot domaren i Malmömedia nästan uteblev?

***

Om inte annat visade domardiskussion hur oerhört svårt det är att döma matcher på denna nivå i ett högt tempo med många spelare på ett litet utrymme.

Detta måste man respektera.

***

Returen då? Salzburg var det klart bästa laget, de flesta spelarna var individuellt skickligare, snabbare och i synnerhet fysiskt starkare. Men även om MFF inte skapade speciellt många chanser fanns det stora ytor i österrikarnas försvar. Där finns det möjlighet att straffa Salzburg. Samtidigt lär väl Salzburg ha möjlighet att ställa ett mer defensivt lag på benen med tanke det fina utgångsläget.

Det lär bli tufft.

***

Vad kan man begära av en tidning man prenumererar på?

Denna fråga dök upp när jag läste Skånskans till Salzburg utsände frilansmedarbetare Christoffer Ekmarks snabbreferat på nätet och hans artiklar i papperstidningen. Han måste vara svensk sportpress värste ”ordbajsare”. Jag skall inte gå in på detaljer, bara konstatera att artiklar av denna klass inte platsar i en tidning som Skånskan.

Jag hade starka tankar på att säga upp min helårsprenumeration.

Men man behöver ju inte läsa hans långa artiklar och Skånskan har avdelningar jag har behållning av. Den spretiga sporten kompenserar bristerna i Sydsvenskans bevakning, kultur- och nöjessidorna ligger nära min smak och mina intressen, ledarsidorna har läsvärda skribenter och gäster och lokalsidorna begränsar sig inte till Malmös kranskommuner.

Jag blir kvar som prenumerant.

Skånskans sport har för övrigt två duktiga sommarvikarier, Carro Wendt och Ola Selby.

Det har förstås även Sydsvenskan, Tomas Johansson.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 28 juli 2015 21:13

Det är åter svarta rubriker kring IFK Malmö.

Det är inget ovanligt, det har varit åtskilliga sådan under många år.

Det finns dock ett annat IFK Malmö, värt att hylla.

Krisrubrikerna rör Fotbollsklubben IFK Malmö. Handbollsföreningen IFK Malmö lever ett friskt och expanderande liv.

Jag har ingen aning om detaljerna i fotbollsbråket, känner ingen varken i lagen eller i organisationen. En usel ekonomi på konkursens brant under en lång, lång tid är naturligtvis grundproblemet. Att samtidigt ha en målsättning att snabbt återta en plats i Svensk Elitfotboll är orealistiskt. IFK:s stolta historia med över 60 spelår på de två högsta nivåerna är ett mentalt hinder. Styrelserna, och de har varit många, tror att supportrarna -- som väl allvarligt talat är inte är speciellt många -- kräver att IFK inte skall spela i de lägre serierna. Men har man nu hamnat där man är, är det långsiktighet som gäller. Ekonomin måste stabiliseras, det måste bli kontinuitet i spelarleden, ungdomssektionen måste byggas upp från grunden och ges resurser samtidigt som hela organisationen ses över. Men det viktigaste, det måste finnas en enig styrelse som kan jobba tillsammans under en lång tidsperiod.

Att bygga upp en elitförening från den position IFK-fotbollen nu befinner sig tar minst tio år. Det måste alla inse, allt annat är luftslott.

***

En -- jag betonar en -- av anledningarna till nybildningen och namnändringen till HK Malmö 2007 var att IFK Malmö HF Elit inte ville sammankopplas med fotbollen i IFK, som då också figurerade i pressen på grund av ekonomiska problem. HK fick IFK:s Elitserieplats.

Några sanna IFK-are med Joakim Björkman i spetsen ville dock att namnet IFK skulle finnas kvar i handbollen och ungdomsverksamheten fortsatte. Den är nu stor och förra säsongen fullföljde 23 gula lag sitt seriespel. IFK är Skånes tionde största handbollsförening. Klart störst i Malmö.

Inför det kommande spelåret har IFK anmält 26 lag till Skåneserierna, därav 24 för ungdomar. Fem av dem kommer att deltaga i SM för juniorer och ungdomar för att utvecklas i tuffare miljö och socialt svetsas samman vid resorna.

Någon elitplan har IFK, Handboll ännu inte. Organisationen är inte klar för detta steg. Inom något år hoppas man någorlunda kunna fylla de lite skämmiga luckor som finns inom Malmös seniorhandboll.

Som ett led i att utbilda ungdomarna har man lyckats knyta många tränare med gedigen handbollsbakgrund till verksamheten. Även om Per Larsson (tillfälligt?) tackat för sig är det en bra skara Malmöbekantningar i tränarkadern, Peter ”Skalpen” Samuelsson Rikard Lindgren, Andreas Sant, Robert Andersson, Joakim Björkman och Niclas Beijer. Dessutom finns Lugis före detta elitspelare Göran Löfquist med på listan plus några fler.

Dessutom är en världsmästare, förvisso i kanot, ansvarig för fysträningen för damlaget, Magnus Sköldbeck.

***

Kontrasterna är onekligen stora inom den gula IFK Malmö-familjen. Jag föredrar, som ni förstår, handbollens upplägg för att bli bättre och bra.

***

Det lär finnas en Magnus Månsson i HK Malmös styrelse. På förekomna anledningar vill jag berätta att det inte är jag.

 

Av Magnus Månsson - 26 juli 2015 13:28

Kommer ni ihåg den allsvenska seriepremiären den 6 april?
Nykomlingen Sundsvall inledde nervöst fick snabbt ett mål i baken och försvarsspelet kollapsade helt och guldfavorien Malmö FF vann komfortabelt med 4--1.
Allt var guld och gröna skogar. MFF mönstrade ett lag som var bättre än 2014 års succélag. Efterhand minskades euforin i samma takt som storstjärnsglansen på de upphaussade nyförvärven minskades. Och MFF dalade i tabellen.
Nu upprepar sig historian. MFF får ett tidigt mål mot Sundsvall efter en generös bjudning och dominerar därefter tillställningen mot ett om möjligt svagare Sundsvall än i premiären.
Och genast vaknar optimisterna i de blå leden och menar att DET HÄR nya laget har större kapacitet än vårens och följaktligen även 2014 års. Det är möjligt att det visar sig bli så. Men varför inte vänta med de stora orden tills MFF mött tuffare motstånd än Sundsvall och Örebro (då också några nya debuterade)?
I min måhända konservativa värld hade lite mer återhållsamhet varit välgörande.

***

3--0 mot svaga Sundsvall är givetvis klara siffror men nog var Rosenbegs nickmål offside? Tv visade av någon anledning ingen frusen bild med ett hjälpstreck.
***
När det nu hettar till i Europaspelet och i de förestående toppmötena i Allsvenskan hoppas jag att Erdal Rakip får fortsatt förtroende i startelvan. Den unge Erdal har imponerat på sistone. För oss som gillar att unga svenskar tar för sig i all utländsk konkurrens vore det välgörande.
***
Såg av olika anledningar MFF--Sundsvall i tv. Åke Unger var kommentator och till leda poängterade han MFF:s hårda program med CL-deltagandet. Två av toppkonkurenterna, Elfsborg och AIK, har haft ett tuffare program, IFK Göteborg ett likvärdigt.
Även om Champions League givetvis rankas högre än Europa Legue inbillar jag mig att de första omgångarna i EL är tuffatre än de i CL. Ett topplag från Polen och Danmark är bättre än ett mästarlag från Balticum.
***
Såg Sveriges U 19-lag för damer via 3--3 och ett straffavgörande mot Tyskland nå final i EM. Det var glädjande att se lagets inställning och moral. Jag har sett alldeles för lite av U 19-fotboll för damer för att ha någon uppfattning om matchens kvalitet men förundrades över de många bolltappen av ostressade och oattackerade spelare. Jag trodde att tekniken skulle vara bättre.
Gladdes speciellt åt att målvakten Emma Holmgren räddade avancemanget åt Sverige genom att klara två av tyskornas straffar. Emma var reserv för Rosengårds Zerica Musovic, som föredrar spel i klubblaget framför att vinna ett EM-guld för Sverige.
Imponerande var Linköpings kraftfulla forward Stina Blackstenius. Linköping har en trupp, mogen att utmana FC Rosengård om SM-titeln.

 

Av Magnus Månsson - 25 juli 2015 18:36

Tiderna förändras och vi med dem.”

Så är det förhoppningsvis. Jag vill gärna hänga med en tid till. Men alla förändringar behöver man inte gilla eller acceptera. Utan att för den skull behöva kallas gammal och konservativ.

Som det här med alla klubbyten inom fotbollen. Ett i stort nytt lag varje säsong. I Småklubbsmalmö har många föreningar haft detta som policy under en lång period. I år är det Malmö FF. Kanske tvingat av den ekonomiska verklighet som finns i omvärlden?

Jag geniraliserat förvisso, när jag tycker att MFF köper från de större ligornas överskottslager och sen i sin tur kan sälja bänkspelare till högre rankade ligor. Som nu Simon Kroon till Ryssland. Och som jag inte tror är helt osannolikt, Filip Helander till Italien.

Jag förstår inte logiken. Är det agenternas skicklighet som är avgörande? Mer än spelarnas visade kapacitet.

Borde inte köparna vara mer observanta. Hur många av de unga svenska spelare som sökt lyckan utomlands de senaste åren har tagit en ordinarie plats i sina klubbar? Många har ”tvingats tillbaka” till Sverige eller Danmark för att få spela A-lagsfotoll.

Vinnare är givetvis spelarna. Ekonomiskt alltså. Men också förloraren, fotbollsmässigt.

De stora vinnarna är förstås agenterna, som gång på gång kan sälja samme spelare.

Och kanske även den säljande föreningen. Om man nu inte måste kompensera förlusten med ett dyrare nyförvärv.

Såg en uppgift om att MFF sålt spelare för 130 miljoner, varifrån det försvinner en massa miljoner åt alla möjliga håll. Intressant hade förstås varit ha få veta vad alla nyförvärven kostat i övergångar, lånekostnader, sign-on-bonusar, och högre löner och en mängd andra omkostnader.

Har en viss känsla av att de 130 miljonerna är hårt naggade i kanterna.

Lite lördagstankar om en modern fotbollsvärld jag inte är helt bekväm med.

 

Av Magnus Månsson - 24 juli 2015 11:58

Såg andra halvlek av matchen mellan de svenska topplagen Linköping och FC Rosengård, 2--1 till Östgötalaget.

Svenskt och svenskt, ja? Malmölaget inledde med sju utländska spelare, Linköping med sex. Båda lagen bytte in ytterligare en gästarbetare.

Så ser det alltså ut i Sveriges två bästa klubbar, två representanter i Champions League. Det är kanske nödvändigt med dessa förstärkningar för att nå internationella framgångar. Men samtidigt förstår jag förbundskapten Pia Sundhages oro: Hur många svenska talanger får stå tillbaka för de utländska spelarna?

Linköping och Rosengård är inga undantag. Enligt de guider som kom ut i samband med seriestarten i våras finns det 61 spelare från utlandet i de tolv trupperna, i snitt fem. Symptomatiskt är att lag i kön har minst antal aktiva utifrån.

Även i herrarnas allsvenska kommer många spelare utifrån och om det kan man givetvis ha synpunkter och självklart får även där i en hel del fall svenska talanger stå tillbaka.

Jag vet självfallet att priserna på dammarknaden är små i jämförelse med herrarnas men med det generellt sett klena intresset för damfotboll är det svårt att förstå hur det kan gå runt. Om det nu gör det.

Och en bättre klass på Allsvenskan -- för så har det blivit? -- har i alla fall inte gett ett bättre A-landslag. För det är väl huvudmålet för svensk fotboll?

Tyvärr verkar denna anda inte genomsyra alla de svenska elitklubbarna på damsidan. FC Rosengård vill ofta köra sitt eget lopp.

***

Återväxten i tydligen helt okej. I skymundan har U 19-landslaget kvalificerat sig till semifinal i EM, möter i kväll Tyskland. Skall bli intressant att se hur många av dessa unga spelare som får chans att spela allsvensk fotboll och inte tvingas till en avbytarbänk av någon import.

***

Matchen Linköping--Rosengård då? Efter sitt tidiga 1--0 i andra halvlek hade Rosengård möjlighet att göra ett andra mål, när Linköping tryckte på för att kvittera. Linköping fortsatte dock konsekvent med ett metodiskt konstruktivt kortpassningsspel, som gav tryck på Rosengård och till slut två mål.

Det som förvånande var Malmölagets torftiga mittplansspel. Tidigare matcher har visat att det finns kapacitet. Men inte nu. Det var långa bollar på ...

Linköpings Fridolina Rolfös inhopp med halvtimmen kvar höjde kvaliteten avsevärt. Hon överglänste då alla de utländska spelarna.

 

Av Magnus Månsson - 19 juli 2015 22:02

Vilka krav kan man sätta på domartrion i en fotbollsmatch?

Och vilka på en enskild spelare? Och kanske på en tränare?

Jag tänker på den mest uppmärksammade situationen i matchen mellan Örebro och Malmö FF, Markus Rosenbergs bortdömda mål.

MFF-tränaren Åge Hareide anlände till tv-studion som ett ilsket norskt bi och började diskutera det moment då Rosenberg klackde bollen i mål:

Alla såg ju att deras spelare låg och sprattlade i nätet”.

Felet i Hareides resonemang var bara det att det inte var då linjedomaren höjde sin flagga utan några sekunder tidigare, då bollen spelades mot MFF-anfallaren utan att nå fram. Då låg Rosenberg bakom ÖSK-försvararna. Det visade det frysta tv-bilderna och ”hjälpstrecket”. Men vad tv-bilden också visade var att ÖSK-backen Haginge hade fallit i ytterkanten och gled med fötterna före mot egna kortsidan och hade typ -- modernt uttryck! -- underbenet bakom Rosenbergs position.

Det var alltså inte offside!

Men vad begär man av det mänskliga ögat i en stressad situation? Den stackars ”linjedomaren” skulle ha ögonen på Rosenberg, notera de stund passningen slogs och dessutom se hur långt fram Haginges glidande fötter kommit. Han missade det sistnämnda.

När Hareide i den frysta tv-versionen såg händelseförloppet noterade han givetvis också att det inte var offside och att spelet borde ha fortsatt med mål som följd.

Hareides ilska fanns kvar utan att han hade minsta förståelse för den sällsynt tilltrasslade situationen.

Var han lika irriterad på Agon Mehmeti som fullständigt omarkerad fem meter från mål löst nickade i ÖSK-målvaktens famn? Mehmeti är ett bra betalt proffs, linjedomaren utför sitt uppdrag på hobbynivå, förvisso mot betalning.

I min värld är Mehmetis miss betydligt grövre än linjedomarens.

Och varför diskuterades inte den situation i MFF:s straffområde i slutminuterna då Rosenberg med kraft tacklade Haginge i ryggen?

Någon annanstans på plan och det hade blivit frispark.

Nog sagt!

 

 

Av Magnus Månsson - 18 juli 2015 14:29

Om alla kort faller rätt --eller om något blir fel -- kommer Malmö FF att till hösten sätta ett svenskt rekord.

Kanske till och med världsrekord.

Jag tror ingen klubb i Sverige eller i världen på den högsta nivån från en vårsäsong till höstsäsongen året efter bytt tio av elva startspelare. Så kan det bli om alla nyförvärv under tid håller den klass tränaren och sportchefen, uppackade av de trogna skaran av MFF-följare från massmedia, tror.

Om Molins inte blir helt kurant och Filip Helander såld (och även om han blir kvar är väl hans ordinarie plats inte helt säker) är det i så fall endast Markus Rosenberg som är kvar från 2014 års våruppställning.

Givetvis har jag inte kollat om det hänt tidigare i fotbollsvärlden, men det låter otroligt.

Sönderköpt säger många. Okej, några har fått lukrativa anbud utifrån men Halsti och Richardinho ville man bli av med. Samtidigt finns det i klubbens filosofi att man måste sälja spelare för att säkerställa en trygg, långsiktig ekonomi, det eller de då år framgångarna och de stora inkomsterna i Europaspelet uteblir.

Man kan inte både äta och ha kvar kakan.

Utifrån verkar det som man under året köpt bänkspelare samtidigt som man inte litar på sin egenproduktion.

Nu har MFF köpt en ny frälsare, Nikola Djurdjic. Jag minns honom som en mycket duktig spelare under tiden i Helsingborg. Och visst kommer han från en tysk klubb, Augsburg, från det övre mellanskiktet av Bundesliga, men varför vill Augsburg låna ut honom? För att få bort en stor lönekostnad för en spelare man inte tror på?

Det finns de som menar -- med rätta?-- att MFF handlat på ÖoB, bänkspelare från de något större ligorna. Nikola Djurdjic och andra har en del att bevisa under hösten.

 

 

Av Magnus Månsson - 16 juli 2015 21:53

Givetvis vet jag att man inte skall höja en spelare till skyarna efter enda match.

Speciellt inte som Malmö FF:s försvar inte under några längre perioder sattes under press av Zalgiris under gårdagens CL-kval.

Men unge Franz Brorsson visade definitivt att det skall bli intressant att följa hans fortsatta utveckling. Men för den krävs kontinuerlig matchning i tuff miljö, i Allsvenskan i det första skedet. Men kommer Franz att få denna i den konkurrens som råder i MFF, Rasmus Bengtsson, Carvalho och Kari Arnason? Och kanske Filip Helander, som ännu finns i truppen,

Detta var tankar som dök upp i samband med funderingarna om MFF-politiken värvningar kontra den egna akademin. Vi som följer MFF har ännu inte sett unga spelare som Erik Andersson och Andreas Vindheim i skarpt läge.

I dessa dagar med tätt mellan matcherna talas det om rotation och då finns det möjlighet att låta unga spelare få gott om speltid.

***

Men hur länge varar denna period av tätt matchande?

Den Malmöbaserade kvällstidningen lovar sina läsare att MFF avancerar. Efter gårdagsmötet att döma är MFF favorit men litauerna bytte efter en timme in sin 24:a, brassen Serge Nyuiadzi, och honom fick varken Yoton eller Tinnnerholm kontroll på. Zalgaris lär ha fler offensiva jokrar att plocka fram. Gårdagslaget var formerat för ett defensivt spel, på tisdag lär man bli mera offensivt.

Jag hade varit klart orolig inför returen.

Större sensationer har inträffat.

***

På tal om överraskande resultat. Jag trodde i min värld att det var omöjligt att ett lag med så många världsstjärnor som FC Rosengård kunde förlora poäng mot Mallbacken, av alla lag. Okej, en vardagsmatch i Värmlandsskogarna är förvisso inte det mest inspirerande. Men ändå ...

Malmös fotbollsstoltheter hade ingen helt lyckad onsdagskväll.

***

På tal om akademier: Vilken allsvensk klubb har lyckats bäst med att fostra spelare som medverkat i årets serie. Tveklöst Elfsborg, som hittills använt 18 spelare. Av dessa kom 13 till Boråsklubben före de fyllt 20, många i mitten av tonåren. Det har hänt att nio startspelare tillhör denna kategori, plus två av inhopparna. Ingen annan klubb är i närheten.

AIK, Häcken och Malmö FF ligger närmast vad gäller antalet spelare i truppen men långt i från om man räknar helt ordinarie spelare.

  

Presentation

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7 8
9
10 11 12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24 25 26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards