Alla inlägg under september 2016

Av Magnus Månsson - 29 september 2016 12:59

Visst är det skoj att ett Malmölag i nuläget, klockan 12 torsdagen den 29 september 2016, leder den högsta serien för herrar i fotboll, handboll och ishockey.

En kuriosagrej.

Men så hoppar Björn Ranelid, alltid denne pr-galne Ranelid, in på scenen och utropar: Fullständigt unikt i svensk idrottshistoria.

Och en aningslösa journalist citerar honom utan att ifrågasätta. Självfallet har jag inte forskat om det hänt tidigare. Men jag skulle vara väldigt förvånad om inte Göteborg exempelvis 1996 någon gång ledde alla dessa tre serier.

1996 vann IFK Göteborg Allsvenskan i fotboll, Redbergslid motsvarande serie i handboll och Västra Frölunda kom tvåa i Elitserien i ishockey på samma poäng som Luleå.

Vi pratar alltså sluttabeller, inte noteringar efter 3 av 52 omgångar i hockey, 3 av 32 i handboll och 24 av 30 i fotboll.

Man kan också tillägga att New Wave Sharks från Göteborg blev svenska herrmästare i basket.

Kom igen Malmö! Det är ett mål att sikta in sig på att överträffa i alla fall Göteborg av år 1996.  

Av Magnus Månsson - 26 september 2016 16:31

Det blev som jag förutspådde, inte ett ord om Malmö FF:s extrema maskspel mot Helsingborgs IF i dagens Malmötidningar.

Har dock fått bevis på att det var mer än jag som menade att det var svagt att domare Stömbergsson inte beivrade det uppenbara spelförstörandet.

Nåväl …

***

Vad är en expert? Massmedia torgför ofta medarbetare av olika slag som experter. För mig är en expert något extra, en person med en kunskap i ämnet utöver det vanliga. En journalist, som följer en idrott/en klubb speciellt intensivt är hen då per automatik en expert på idrotten/klubben? Mitt svar är nej. Den rätta kunskapen saknas ofta.

Ta bara alla de personer – som väl alla någon gång utnämnts till ”expert” – som betygsatte matchen MFF—HIF. Det var verkligen skiftande uppgifter.

Jag har skrivit mycket i tidningar, mer om andra sporter än andra.

Men jag skulle aldrig kalla mig expert. På sin höjd – i ett ögonblick av hybris --  hyggligt påläst och erfaren.

***

Var gårdagsmatchen en av MFF:s bästa – jag har sett alla – den här säsongen? Sydsvenskan och Skånskan (och i den senare inräknat lierade Skånesport) tycks mena detta. Betygssättningen i SDS och bloggen/krönikan i den andra tyder på detta.

Det var ingen höjdarmatch, mer kamp och spänning än skönspel. Som gammal lärare menar jag att betyg skall sättas efter den nivå kursen finns. Samma regler bör gälla i idrottssammanhang. Det var allsvensk fotboll i går!

***

Man har läst mycket om Mattias Svanbergs talang, har sett honom en gång i en träningsmatch i somras.  Hans allsvenska debut på allvar – även om det nu endast var en halvlek – visade på att Sverige har ytterligare en ung spelare med bra grund för att utvecklas till en elitspelare. Det har varit många tonåringar som gjort alldeles utmärkta allsvenska premiärer de senaste säsongerna. Mattias är en av dem.

Hans 2—0-avslutning var utsökt, liksom Yotuns framspelning.

Men som en slav på triumfvagnen bör man kanske påminna om att HIF just då hade lämnat allt organiserat försvarsspel åt sidan i en desperat offensiv för att nå en kvittering.

Av Magnus Månsson - 25 september 2016 20:42

Jag har just kommit från det allsvenska fotbollsderbyt mellan Malmö FF och Helsingborgs IF, 2—0.

Matchanalyser och annat överlåter jag till andra.

Men aldrig – nåja, oerhört sällan i alla fall – har jag varit mer övertygad om att fotbollen, i alla fall på högre nivå, måste införa effektiv speltid. Det kommer inte att stå något om detta i morgondagens Malmötidningar. Det var nämligen MFF med sina 1—0 i ryggen gjorde allt för att fördröja insparkar, frisparkar, inkast, ja, alla möjligheter som fanns.

Det fanns tillfällen då frisparkar dröjde över 50 sekunder, insparkarna tog oftast 25 till 30 sekunder, ett inkast sällan under 15 sekunder. Det fanns fler exempel. Jag tog nämligen tiden efter att blivit tillräckligt irriterad. Jag vill betona att jag varigt lika arg när MFF:s motståndare utnyttjat domarnas feghet.

En målvakt i ett lag i ledning (det gäller mer än MFF:s Wiland) ”håller bollen” sällan mindre än tio/femton sekunder (reglerna säger sex sekunder).

När domarna nu överlag inte utnyttjar möjligheten att varna en maskande spelarna eller verkligen öka tilläggstiden måste fotbollen ta till en drastisk regeländring: Inför effektiv speltid.

Av Magnus Månsson - 23 september 2016 13:03

I helgen startar USM i handboll.

Turneringen i fem steg kulminerar den 12-14 maj 2017 i Malmö med finalspelet. Årets succé, på alla områden, skall då förhoppningsvis upprepas.
Till den här säsongen har 105 skånska lag anmält sig. Det är rekord. Lagen kommer från 28 olika föreningar. Det är en imponerande siffra och visar på den utmärkta ungdomsbredd som finns i Skåne.

Upplägget gör naturligtvis sitt till för att göra USM populärt. Om det inte blir några wo är alla lag garanterade sex matcher, ofta mot motståndare lagen inte möter i det skånska seriesystemet. Det stimulerar. Basketen har samma upplägg vid sitt USM.

Lundaklubbarnas bredd imponerar som alltid. H 43 har anmält 13 lag, Lugi 12 i de sex tävlingsklasserna, 14, 16 och 18, och givetvis då för båda könen. Lundagård har för övrigt också ett flicklag.

Närliggande Bjärred med sitt Ankaret visar på Lundaregionens styrka. Klubben har sju lag från start.

I Kristianstad har handbollskartan ritats om. Anrika Näsby IF, med tre säsonger på 1950-talet i herrarnas högsta serie, har upphört och lagen har gått upp i elitklubben IFK Kristianstad, som med sina åtta lag är tredje största skånska USM-förening. HK Kristianstad, Vinslöv (förvisso i Hässleholms kommun), Åhus och Tollarp visar på hur starkt handbollsfästet ”Kristianstad” ät. Totalt 20 lag är en bra siffra.

I Ystad har det hänt något. YIF är i dessa sammanhang ensamt på täppan med sex anmälda lag. IFK, som varit väl så framgångsrikt som YIF med att fostra världsstjärnor, har det här spelåret inget lag med i USM.

Kävlinge HK är alltid en klubb att beundra, i år ett lag i alla de sex tävlingsklasserna.

Mitt idrottshjärta klappar alltid lite extra för de mindre klubbarna, uppvuxen som man är i en liten ort. Jag har nämnt några. Det finns fler, som Ljunghusen med lag i alla tre pojkklasserna. Lovar att uppmärksamma fler när tillfälle gives.

***

Som handbollsintresserad Malmöbo har jag tittat lite extra på utvecklingen i stan.

Slutsats: Klar förbättring, men av en stad av Malmös storlek borde man kunna begära mer.

I USM har IFK sju lag – det är en bra siffra – Dalhem två, HK Malmö och IFK Klagshamn ett. Alltså elva lag sammantaget.

Konkurrensen för Dalhem är dock stentuff, speciellt från Lundaklubbarnas sida. Det är många talanger på flicksidan som försvunnit från Dalhem de senaste åren.

I gengäld har HK Malmö dragit nytta av Lundaklubbarnas fantastiska bredd. HK:s lag i USM:s 18-årsgrupp är till stor del hämtad från Lund. Laget kom i somras tvåa i den internationella storturneringen Partille cup och är definitivt det Malmölag, som har störst möjlighet att på hemmaplan i maj få vara med i finalspelet.

***

Handbollen är jämlik. Av Skånes 105 lag är 52 flicklag, 53 pojklag. I Malmö finns en viss slagsida åt flicksidan, 7—4.

***

Har vissa tankar på att ytterligare granska handbollens situation i Malmö. När det finns tid,

Av Magnus Månsson - 22 september 2016 18:09

Jag har efter ett uppehåll på åtta år åter engagerat mig så smått i skånsk friidrott.

Den är trängd. Att förneka detta är tjänstefel. Under senare tid har diskussioner förts mellan förbund och föreningar om bland annat hur man skall göra tävlingsprogrammet mera attraktivt. Att synliggöra problemen är givetvis en nödvändig början.

Men det som i samtalen gör mig lite besviken är den defaitistiska synen: Konkurrensen nuförtiden är så tuff.

Underförstått: För tuff.

Det är konkurrens om själarna, det är det, men med man vänder inte en nedåtgående trend med ett negativt synsätt. Produkten måste göras attraktivare. Viljan finns hos några, men mitt intryck är, att när det gäller att ta det nödvändiga sista steget så saknas uthålligheten hos alltför många. Man betonar svårigheterna.

***

En idrott som över tid utsatts för en hårdare kamp om de unga är handbollen. Fotbollen har blivit en åretrunt idrott, innebandyn har expanderat kraftigt.

Likväl har skånsk handboll ökat i omfång. Efter två år nästan explosionsartad ökning av antalet lag (från åtta år) till en bit över 700. Även den kommande säsongen blir det fler i seriesystemet även om ökningen av naturliga skäl är mindre än under rekordåren.

Intressant är att antalet lag inte minskar i de åldersklasser där man spelar utan att notera resultat och därför inte redovisar några tabeller. Inom fotbollen, som också skall införa ”tabellösa” serier upp till 13 år många rädda för ett tapp.

Jag tror inte det. Leken är viktigare än resultaten.

***

Inom basketen, som i Skåne är en liten idrott med få lag/klubbar per åldersklass, spelar man nivågrupperat, när man kommer upp i tonåren och tar inte hänsyn till åldern.

Som jag ser det en nödvändighet i en numerärt liten sport för att få en viss bredd och dessutom en utveckling på de unga talanger som finns. Den får man med tuffare matcher.

***

Åter till friidrottens rekryteringsproblem, främst på pojksidan. Kan man anordna tävlingar där 12-åringar möter 15-åriga nybörjare? Nu rekryterar friidrotten ofta barn från tio år och yngre. Det är inte många som är kvar i friidrottsgemenskapen upp i senioråren, och knappt det.

Samtidigt vimlar det av tonåringar, som av olika anledningar, slutat i en annan idrott. Många av dem är vältränade och med talang för någon av de många grenar som finns inom friidrotten. Men var finna tävlingar som är anpassad till deras nybörjarnivå?

I Skåne skulle förvisso en talangfull 15-årig nybörjare hävda sig bra i vissa grenar. Men rent allmänt skulle jag vilja se nybörjartävlingar för att öka en obefintlig bredd. Men hur locka fler till friidrotten?

Återkommer inom kort.

***

Liksom om den positiva skånska ungdomshandbollen inför kommande SM för juniorer och ungdomar. Antalet skånska anmälda lag är rekordstort.

 

 

Av Magnus Månsson - 19 september 2016 10:30

Fotbollsmatcher avgörs ofta av marginaler.

Eller av mindre eller större misstag av spelare – eller av domarteamet.

Så är det. Även om massmedia bara färgar i svart eller vitt.

Man kan väl också konstatera att i en långs 30-matchsserie finns det en viss inbyggd ”rättvisa” att tur och otur med marginalerna jämnar ut sig. Samtidigt som lag vid några tillfällen förtjänar att ha dessa med sig.

 Svart och vitt, var det. Eller marginaler.

Ta bara MFF:s två senaste matcher, 3—1 mot IFK Göteborg och 1—3 mot Djurgården.

1—0 mot Blåvitt föregicks av offside (jag klandrar inte ”linjemannen”, marginalen var knapp, men dock), 1—1 var ett självmål med ”marginalstudsar” för Göteborg, och vid 2—1 hittade bollen MFF:s väg tre gånger när Berget förtjänstfullt grävde fram bollen till Jeremejeffs strålande avslut.

Och i går kom Djurgårdens 1—0 på en touch, 2—0 efter ett enskilt misstag, 2—1 sedan ett misslyckat skott blivit en frispelande passning och 3—1 efter att taffligt ingripande av Rasmus Bengtsson, alltså ett nytt enskilt misstag.

Sju av åtta mål i dessa matcher har kommit genom slump/marginaler eller misstag av enskilda aktörer, spelare eller en funktionär.

Så har det sett ut. Men likväl har kommentarerna om MFF:s insats varierat från  höga höjder mot IFK Göteborg till djupaste mörker mot Djurgården.

Jag saknar nyanserna.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 17 september 2016 14:18

Nu är det dags för den svenska fotbollen att utnyttja den teknik som finns.

Att det inte 2016 finns målkameror på de allsvenska arenorna är minst sagt underligt. BK Häcken blev verkligen hårt drabbat när laget inte fick ett mål godkänt mot Örebro. Bollen var en halvmeter över linjen. Nu fick ÖSK två poäng man inte gjort sig förtjänt av. Slutändan kan det betyda att ÖSK får delta i någon Europacup, kanske på Häckens bekostnad.

***

Skall man kunna granska ett domslut i efterhand och ändra domarens beslut? Naturligtvis en kontroversiell fråga. Ibland känns det rimligt. Som när ett felaktigt beslut renderar i två bestraffningar. Det har hänt några gånger i Allsvenskan nyligen. Senast i går i matchen mellan J-Södra och Hammarby. Hemmalagets Fredric Fendrich var på väg igenom, föll och domaren visade det gula kortet, filmning. Reprisen (domarens värsta fiende) visade klart att en Hammarbyspelare träffade Fendrichs fot. Domaren uppfattade inte detta, det accepterar jag, och att han då menar att det är filmning, som skall ge varning, är lika givet.

Men straffpåföljden för J-Södra är orimlig. Dels går man miste om en straff och dels får Fendrich en oberättigad varning. Straffsparken kan man inte göra något åt, men i efterhand borde varningen tas bort från Fendrichs register.

I ishockey granskar man i efterhand våldsamma tacklingar och utdömer därefter en påföljd. Det finns fall när fotbollen borde ha samma möjlighet.

Jag menar att gårdagens händelse är en sådan. Domaren Al-Hakim har förmodligen sett att han bedömde situationen fel och borde vara tacksam om hans misstag i alla fall gav ett mildare straff.

***

Kommentatorn i tv menade: Fendrich ”förstärkte”.

Vadå, förstärkte? Skall man förstärka något, måste detta något ha skett.

Kommentatorn medgav efter reprisen att det var en beröring men att det likväl var en filmning. Jag får inte ihop detta. Fotbollsreglerna är klara: Antingen är det ojuste eller korrekt.

Handbollen har lite mer flytande regler.

 

 

Av Magnus Månsson - 13 september 2016 11:01

Accepterar MFF lagbrott?

Naturligtvis inte.

Men borde inte spelarna markera mot klacken på den norra ståplatssektion, som med sitt ideliga bengalbrännande i går mot IFK Göteborg förorsakade klubben bötesbelopp i 100 000 kronorsklassen.

Nu gick spelarna som vanligt fram till klacken och firade. Varför inte göra det framför de båda långsidorna och i den sydöstra kurvan, där publiken är lika hängivna MFF-anhängare som de på ståplats? Alltså som en markering. Det finns många trogna i den blå familjen som inte vill beblanda sig med ståplats på grund av det obehag bland annat bengalerna framkallar.

Jag vet att ”brännarna” utgör ett lite fåtal och att de blev utbuade i går. Jag är  också emot kollektiv bestraffning men  de gemensamma hyllningarna ger en slags acceptans.

 

***

När skall en match avbrytas och inte slutföras?

Vi har två exempel i årets Allsvenska. I båda fallen har spelare eller funktionärer angripits, har utsatts för fara. När publiken är i riskzonen, då? Det brann bevisligen på läktaren i går och röken har vid ett flertal tillfällen tvingat åskådare att uppsöka sjukhus.

Det kastades också in föremål (en flaska?) mot IFK:s målvakt Alvbåge utan att träffa. Hade den gjort det hade matchen blivit en 3—0-seger till gästerna. Skall träffsäkerheten hos den kastande avgöra straffsatsen?

Och kan en astmatiker med allergi spela fotboll där det samtidigt brinner bengaler? Hur lätt är det inte att för exempelvis en målvakt att simulera både huvudvärk och illamående när det börjar brinna bakom honom?

Självfallet hårdrar jag det hela. Jag kan hitta på fler situationer som kan föranleda diskussioner.

Vad jag vill ha sagt är reglerna är alldeles för diffusa. Alldeles för orättvisa.  Dessutom drabbar de en tredje part.

Jag vill se att matcherna avgörs på planerna,

Ta nu vintern och se över regelverket! IFK Göteborg—MFF och J-Södra—Östersund har visat att det är en nödvändighet.

Under gårdagsmötet – och i många andra matcher – fanns händelser värda att utvärdera i ett rättvist framtida regelsystem.

 

Presentation

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards