Alla inlägg under maj 2014

Av Magnus Månsson - 26 maj 2014 15:00

 Jag tror inte för ett ögonblick att någon av Malmöfotbollens krönikörer bryr sig om vad jag skriver på den här bloggen.

Och jag tror inte heller att de läser den. Jo, en vet jag som i alla fall ibland tittar in.

Men visst är det intressant att se att experterna nu funnit att MFF:s spelprogram hittills varit gynnsamt och att laget inte satts på många riktigt tuffa prov.

Vilket jag försynt påpekat några gånger.

Börjar man inte till och med skymta en viss rädsla om att expertglorian kan ha hamnat lite på sned?

Lovorden har minskat. Kvällsposten menar till och med att MFF ibland varit uselt, City har tonat ner läget betydligt.

Kvällens möte om några timmar mot AIK blir extra intressant.

Oddset 4,40 på bortaseger lockar.

Av Magnus Månsson - 24 maj 2014 11:40

 Så var det nu igång igen bland Malmökrönikörerna, snacket om ett MFF-guldryck.

Nu är man dock lite hovsammare. Man vill vänta till de två förestående matcherna, de mot AIK och Elfsborg, är spelade. De har kanske insett att MFF hittills inte mött de vassaste lagen. Av de åtta vinsterna har sju kommit mot lag från den nedre halva, den åttonde mot sexan Göteborg. Det blev kryss mot sjuan Djurgården, förlust mot trean Häcken.

Denna serieinledning lär vara MFF:s tredje bästa under de allsvenska säsongerna. En gynnsam lottning har varit en stark bidragande orsak till detta.

Jag har skrivit det tidigare, det finns inga guldryck förrän man kommer in en bit in på 20 omgångar. Definitivt inte med två tredjedelar kvar, det vill säga nästan en hel ”gammal hederlig allsvenska”, den med tolv lag och 22 matcher.

Man luras kanske också av att seger ger tre poäng. Ingen pratade tidigare om ett ryck vid en differens på fyra poäng. Nu menar man att fem poäng är det.

Lite kuriosa, en tabell enligt tvåpoängsregeln hade sett ut så här i toppen: 1) MFF 17 p, 2) Elfsborg 14, 3) Kalmar 14, 4) Häcken 13, 5) Göteborg 13, 6) AIK 13.

Erfarenheten visar också att när man summerar en säsong, är det sällan någon skillnad i placeringarna om seger ger tre eller två poäng. Toppstriden i Allsvenskan är med andra ord, trots ett försprång på åtta poäng för MFF gentemot sexan Göteborg, långt i från avgjord.

Om nu någon vilseletts att tro detta.

Vad har varit MFF:s styrka? Jo, att man lyckats vinna åtta matcher utan att spela rakt igenom bra i någon match. Men just det är förstås en styrka i sig.

Formen, då?

Jag vågar påstå att insatsen mot Mjällby nu senast var den hittills sämsta. Blekingelagets placering säger det mesta om lagets kapacitet. Lagets toppspelare har för många i sin omgivning som saknar kvalité i de viktiga, avgörande momenten.

MFF:s måndagsmöte mot AIK blir ett intressant test på MFF:s form och kapacitet.

 

 

Av Magnus Månsson - 21 maj 2014 16:41


 Över 60 000 sprang Göteborgsvarvet i lördags.


Nästan dagligen löps det ett Knatte- eller Kalvinknat någonstans i landet för att inte tala om alla dessa lång- eller motionslopp. Aktiviteterna är Friidrottsverige är många.


Det är självfallet bra.


Men …


Hur ser det ut i den del som kallas arenafriidrott, den som bedrivs inne på idrottsplatserna? Den som jag menar är friidrottens kärna och som utövas från tonårsungdomar upp till de 30.


Kommande helg avgörs stafett-SM i Kil, Värmland. Man tävlar i fem åldersklasser, seniorer, 22, 19, 17 och 15 om totalt 31 titlar. 263 lag är anmälda. Det är en betydligt bättre siffra än i fjor. Då startade 219 lag och blir återbuden inte onormalt stora är detta givetvis ett positivt tecken.


Det som oroar mig är koncentrationen till Stockolmsregionen och Göteborg. 147 lag kommer från Stockholmsklubbar, 50 från Göteborg. 66 från övriga Sverige. Det finns distanser där kampen om SM-medaljerna blir en stadskamp.


Än mer markant blir dominansen på seniorsidan: Stockholm 27 lag, Göteborg 12, övriga Sverige 16.


Ok, Storstockholm har över 2,1 miljoner innevånare, Göteborg med Mölndal och Partille något över 600 000. Skånes befolkningsmängd närmar sig 1,3 miljoner.


Och vad kommer då Skåne med ? Totalt 24 lag, varav 18 från MAI, IFK Helsingborg har fyra ungdomslag, Björnstorp ett och så har Öresund anmält ett seniorlag på 4x100 meter för herrar.


En granskning av siffrorna på seniorsidan framgår att tidigare stora friidrottscentra som Gävle, Västerås, Borås, Helsingborg, Karlskrona, Sundsvall, Falu med flera inte har ett enda anmält lag. Och i en del fall är det lika illa beställt på ungdomssidan.


Under årens lopp har friidrotten av olika anledningar tappat landsbygden. Mycket tyder på att utvecklingen går åt samma håll i städerna.


 


Av Magnus Månsson - 18 maj 2014 22:02

 Att döma handboll är svårt.

Den kanske svåraste av de stora lagbollsporterna, många spelare på en liten yta, närkontakt i stort under 60 minuter, många situationer i gråzonen ”rätt eller fel”, ”straff eller frikast”, ”varning/utvisning eller bara frikast”, ”passivt spel eller inte”, ”stürmerfoul eller inte”.

Men att ifrågasätta varje domslut, eller uteblivet sådant, är enbart irriterande. Som nu när Roger Blomquist refererar handboll i SVT. Det blir smått patetiskt, när duktiga bildproducenter visar situation i repris och man ser att domslutet är korrekt utan att Roger Blomquist erkänner sitt felaktiga uttalande.

Det hände alltför ofta i söndagsmatchen mellan Lugi och Skuru för att jag skall ge ett godkänt betyg,

Regelkunskap i handboll är inte Roger Blomquists starkaste gren. Speciellt inte när det gäller passivt spel.

Vem han höll på var inte heller svårt att förstå.

Roger Blomquist hade ingen bra dag på jobbet.

 

Det finns en så kallad progressivitetsregel i handboll, det vill säga upprepade förseelser skall bestraffas. I min handbollsvärld är det obegripligt att Lugis Clara Monti Danielsson – hur många lovord hon än får för sitt försvarsarbete – kom undan dagens match utan en enda utvisning,

Tillåter domarna ett sådant spel kommer sportens belackare få vatten på sin kvarn. Regelöverträdelser ger fördelar.

 

Av Magnus Månsson - 15 maj 2014 10:46

Det är problem kring svensk fotboll.

Dödsmisshandeln i Helsingborg, hoten mot HIF:s klubbdirektör Paul Myllenberg, minskad publiktillströmning, fortsatt bengalbrännande, bristen på kontinuitet i småklubbarnas spelartrupper, svårigheter att skaffa kompetenta styrelser.

Listan kan göras längre.

HIF/Paul Myllenberg har fått mycket skit för sina försök att finna lösningar på en del av problemen. Deras ”publikmanifest” var i vissa delar naivt. Men jag har svårt att kritisera de som försöker hitta lösningar på problem. Bättre det än att stillatigande se hur allt fortsätter i samma spår.

Bengalerna är ett problem. Nu skall klubböterna försvinna. Det skall kanske bli tillåtet att bränna under ordnade former. Jag undrar: När, var hur?

Tror någon att personer med mottot ”Er hobby, vår livsstil” (så förklarade MFF-anhängarna sitt agerande vid mötet HIF—MFF) slutar sin olagliga handlingar om den eventuellt nya lagen inte passar deras livsstil?

De som ivrigast propagerar för bengaler bland supporters och journalister menar att det höjer stämning och inspirerar spelarna till bättre prestationer.

Ingen har gjort en gedigen spelarundersökning. Jag tror att spelarna blir irriterade över avbrotten och de molnridåer som lägger sig över arenan.

Gratistidningen City hade i onsdagstidningen nästan ett helt uppslag om bengalproblematiken.

Krönikören hade inte bemödat sig om att fråga någon från den stora fotbollsallmänheten, den som inte står i klacken, om deras åsikt. Två supportergrupper kom däremot till tals.

Jag är övertygad om att den största delen av publiken ogillar bengaler – som dessutom kan orsaka allvarlig skador..

Varför skall förbund, föreningar och olika organisationer ta hänsyn till de som skriker högst?

Lyssna även till de som konverserar i en angenämare ton.

Av Magnus Månsson - 11 maj 2014 13:25

Det känns rätt att i dag sända ett grattis till två duktiga Malmöklubbar, till Malmö SRC för att herrlaget blev svenska mästare i squash och till i dagarna 60-årsjubilerande Dalhems IF.

MSRC står för något ovanligt i racketsporternas lagtävlingar på SM-nivå, satsningen på egna produkter. Se bara på hur topplagen på herrsidan i bordtennis (alla dessa kineser) ser ut och hur tennisklubbarna lånar in spelare!”

Malmö Badmintonklubb, SM-tvåan, bryter delvis mönstret. Man har ett lag med spelare från regionen och med anknytning till Badmintongymnasiet,

Det unika med Malmö SRC att de fem spelare som varit med i över 50 av lagets 56 matcher blivit svenska U 19-mästare för mästarklubben, Sebastian Viktor, Joakim Larsson, Alex Christenson, Björn Angtoft och Pontus Rengbo. Tränare/lagledare (delat med Martin Norrman, även han en gång ungdomsspelare i klubben) är Pieter Sjösten. För att ytterligare accentuera Malmö SRC:s fantastiska förmåga att utveckla sina talanger på olika områden, bör det tilläggas att Pieter också varit svensk U 19-mästare. Och EM-bronsmedaljör i lag för seniorer.

Visst är Malmö SRC värd en hyllning?

(Medverkade under säsongen gjorde också skotten Paul Morrison, sedan över tio år boende i Malmö, och eleven vid Squashgymnasiet norrmannen Lars Klaening,)

 ***

Cyklade i går till Söderkullahallen Malmö. Handbollsklubben Dalhem firade i all anspråkslöshet sina första 60 år.

Under slutet av 1970- och under stora delar av 1980-talet var Dalhem (tillsammans med Malmö BI) en av landets bästa ungdomsklubbar. Det vittnar JSM-guld för både herrar och damer om och också SM-vinster i ungdomsklasserna. Damlaget spelade också två säsonger i Elitserien, herrlaget vart nära att nå dit.

Dalhem har sedan dess haft en tung period. Men man är nu på väg uppåt igen. På dam- flicksidan. Grabbarna på Söderkulla vill inte spela handboll, i alla fall inte för Dalhems IF.

Damlaget avancerade till division 1 och såväl A- som B-flickorna var under säsongen bland Sveriges åtta främsta.

Visst var det trevligt att samtala – och ta del av goda smörgåstårtor – med gamla duktiga spelare och ledare men det angenämaste var att se alla, de var många, rödklädda tjejer spela handboll. Där fanns talang och man frapperades över flickhandbollens enorma utveckling. Unga flickor i 10- 12-årsåldern hade stegisättningar och finter som inte fanns på handbollskartan för ett tiotal år sedan.

Framtiden är ljus för 60-åringen. Även om man som andra föreningar i den kategori som lite förklenande kallas småklubbar får se sina främsta förmågor försvinna till elitklubbarna.

Sara Olofsson har skrivit på övergångshandlingen till Lugi.

Av Magnus Månsson - 9 maj 2014 13:19

Jag har aldrig under en fotbollsmatch under så lång tid sett så mycket brinnande bengaler som vid gårdagsderbyt mellan HIF och MFF – i bortaklacken.

MFF-ordföranden Håkan Jeppsson ondgör sig med rätta över det förbjudna ofoget och de för klubben dyra böterna.

Men MFF visar också sin passivitet och flathet inför sina supporters. Laget firade vinsten framför fansen och tackade dem för stödet.

Varför markerade MFF inte – precis som HIF gjorde efter cupsegern i Malmö den 1 maj – med att lämna Olympia utan att tacka sina anhängare.

Svagt agerat av MFF och Håkan Jepppson! Heders åt HIF och Paul Myllenberg som i alla fall på ett enkelt sätt försöker göra något och markera mot något som faktiskt är olagligt.

***

Givetvis är jag mot kollektiv bestraffning men de som reste till Helsingborg och ställde sig i klacken visste de inte vad som var på gång? De ovanligt tunna leden tyder på att olusten spridit sig in i den trogna, positiva delen av MFF-anhängarna.

***

Och varför avbröt domaren Jonas Eriksson inte tillfälligt matchen när brännandet fortsatte i oförminskad styrka? Någon ny regel?

Jag ogillar precis som de allra flesta avbrutna matcher, men här vore det på sin plats. Inte minst för att få fler och fler att vända sig mot de olagliga.

Nja, det här var naivt skrivet. Dessa personer bryr sig naturligtvis inte om vad opinionen tycker.

Men att Jonas Eriksson tillät fortsatt spel ger acceptans för bengalbränning i så där lagom form. Förutom nu böterna förstås.

***

Vad kan man då utlösa av MFF-vinsten? Jo, att ordningen är återställd och att det åter är raka vägen mot guld. Allt enligt krönikörerna.

Jag förstår inte hur man kan dra så stora växlar på en1--0 seger, nådd med små marginaler, mot ett skadedrabbat och ungt orutinerat HIF?

Men så blev jag ju aldrig krönikör.


Av Magnus Månsson - 6 maj 2014 22:17

 Skånsk friidrott har aldrig varit sämre än nu.

Aldrig har det funnits så få aktiva, sedan friidrotten från sista hälften av 1950-talet började arrangera tävlingar för 14-åringar och senare även för några åldersklasser lägre.

Jag vägrar att räkna de barn från fyra- femårsåldern som i friidrottsskolor förgyller medlemsmatriklarna och de sju- åttaåringar som bereds tävlingstillfällen enbart med syftet att ge ekonomi i tävlingen.

Med statistik lär man kunna bevisa det mesta, men den kan också vara avslöjande. Som nu den skånska friidrotten den senaste perioden.

Vad gör då förbund och föreningar för att bereda den glesnande skaran ett stimulerande tävlingsprogram?

Inget, det råder ett planlöst låt-gå-system.

På annat sätt kan man inte tolka årets schema för arenatävlingar (dessa är ofta öppna för både seniorer och ungdomar).

Från den 25 maj till och med den 8 juni finns det sju tävlingsdagar, fem av dem i sydligaste Skåne. Alltså sju tävlingsdagar, därav tre i följd, på två veckor.

Hur inbillar man sig att man kan locka till intressanta, utvecklande startfält med ett så klent underlag?

Och sen då?

Efter den 8 juni är det ett uppehåll på en månad till Öresundsspelen (4-6/7), tre dagar senare arrangeras Sommarspelen i Åhus och sen klassiska Haisspelen (25-27/7). Och sen ett nytt uppehåll på en månad till DM, följt av Sydsvenska ungdomsspelen veckan därpå. Inte en tävling i distriktet under hela september.

Naturligtvis finns det tävlingstillfällen utanför Skåne, inte minst gigantiska Världsungdomsspelen i Göteborg, men också i granndistrikten. Tyvärr har det visat sig att dessa arrangemang är lika lite lockande som de i Skåne.

Till detta skall också läggas de olika SM-tävlingarna och Götalandsmästerskapen för 13- och 14-åringarna. Men i dessa mästerskap får endast de bästa deltaga.

Vem är då ansvarig för ett så haltande program?

Anhopningen i maj/juni beror på klubbarnas (orealistiska) förhoppning att just deras tävling skall vara den mest attraktiva.

Men till syvende och sist är det givetvis det tandlösa Skånes Friidrottsförbund som är huvudansvarig. Det är förbundet som har sanktionsrätten.

Använd den och se till att de få skånska friidrottsungdomarna får ett attraktivt tävlingsprogram jämnt fördelat över hela säsongen!

***

Anmärkningsvärt är att Skånes storklubb, den enda elitklubben, Malmö AI inte arrangerar en endaste arenatävling 2014 i och med den inställda Bolt-galan.

***

Under 2014 har Skånes Friidrottsförbund sanktionerat 61 långlopp, därav 20 i maj. MAI svarar för tre lopp, Kalvinknatet oräknat.

***

Är det ett sådant Friidrottsskåne vi vill se?

Presentation

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards