Alla inlägg under oktober 2015

Av Magnus Månsson - 30 oktober 2015 18:27

Spekulationerna är många inför morgondagens spännande avslutning på Fotbollsallsvenskan.
Jag tänker avnjuta dramatiken i tv-fåtöljen, litar inte på att MFF rapporterar utvecklingen på de andra arenorna. Det har man inte gjort tidigare den här säsongen. MFF är sig själv nog. Förhoppningsvis ger MFF denna gång avkall på sina principer.
Alla förståsigpåare och experter menar att Norrköping måste vinna över MFF för att fixa SM-guldet. Man baserar detta på att IFK Göteborg vinner hemma över Kalmar. Se, jag är inte lika säker. Det finns något som heter nerver och anspänning. Kalmar har gjort en bedrövlig säsong, har sett ett tiotal matcher, och tabellplaceringen visar med all tydlighet på detta. Den är berättigad. Men det finns kapacitet. Det visade laget inte minst i Malmö för en tid sedan. Det var först efter MFF:s 1--0, ett klart offsidemål (dock inte berört i Malmökommentarerna), som Smålandslaget blottade sig för att försöka kvittera.
Och nu med klarat kontrakt kan laget släppa loss. Kalmar har många duktiga spelare.
Det finns en ytterligare anledning till min tro på att det inte blir någon lätt vinst för IFK Göteborg. Blåvitts form är inte den bästa. Visserligen har laget inte förlorat på de sju senaste matcherna men spelmässigt har det ofta varit torftigt och poängen har kommit efter rätt marginaler.
Ett avspänt KFF mot ett nervigt Göteborg ger kryss.

                                                           ***
Och det tror jag att det även blir på Swedbank.
Norrköping är höstens mest intressanta lag med ett spel som jag gillar.
Jag hoppas att Franz Brorsson får spela i MFF. Han har varit fantastisk duktig i de matcher han spelat. Att få se honom mot Allsvenskans för närvarande bästa anfallsduo, Alhaji Kamara/Emir Kujovic, vore det verkliga testet om talangen redan är mogen de stora senioruppgifterna.

 

Av Magnus Månsson - 26 oktober 2015 21:51

Gratistidningen City kommer inte ut mer.

Som en tidningsläsande nörd har jag de flesta dagar snappat åt mig ett av de exemplar, som en äldre gentlekvinna hämtat till oss pensionärer och lagt på en bänk i entréhallen.

För en SDS-prenumerant har det gått snabbt att bläddra igenom City. Materialet har ofta varit det samma.

Jag kommer dock att sakna Fredrik Lindstrands MFF-krönikor. Av de fyra skribenter som kontinuerligt följer MFF är Fredrik den mest kunnige -- han har spelat på elitnivå -- och den som legat lägst när MFF-euforin varit som högst. Även om hans sol också haft sina fläckar.

Hans betygssättning har varit sansad i med- som motgång.

Jag ser att Fredrik får fortsätta på Sydsvenskans sport. Förhoppningsvis får han plats att i krönikor och analyser ge oss sina åsikter om MFF.

Liberala tidningar pläderar för mångfald. Här har de bestämmande på Sydsvenskan en möjlighet att leva upp till sina stora ord och bredda MFF-bevakningen. En nödvändighet.

***

Jag lär också sakna profilen Kalle Linds onsdagskrönikor. Nu får jag vid frukostbordet nöja mig med hans klurigheter -- ibland med kullerbyttor -- i Radio Malmöhus.

***

Det blir mycket sport i tv. Ibland för mycket. Jag har dock försökt rationalisera bort oväsentligheter och dit räknar jag tränar- och spelarintervjuer före match och i paus. Vid dessa till tillfällen gör jag oftast något annat.

Är det någon som hört en handbollstränare säga något annat än: Vårt försvarsspel måste fungera så att vi hjälper våra målvakter och därmed får kontringar och lätta mål. Och så måste vi undvika att göra tekniska fel.

När det gäller fotbollsintervjuerna -- ibland har jag satt mig tillrätta för andra halvlek och “tvingats” lyssna -- ser man ibland hur det kryper i kroppen hos den utfrågade tränaren som hört samma fråga nu 29 gånger och gett i stort samma svar lika många gånger.

***

Rekord i dumhet hörde jag när hen -- skönt med ett könsneutralt ord så man kan undgå en genusattack -- strax före avspark före andra halvlek vid ställningen 0--0 mot HBK frågade AIK-tränaren Andreas Alm om han funderat på hur han skulle formera laget till matchen mot IFK Göteborg en vecka bort eftersom Nisse Johansson fått sin tredje varning och därmed var avstängd i dagens toppmöte.

Hur okunnig och naiv får man vara? Och skönt att Andreas Alm är en gentleman.

***

Hur mycket regelkunskap kan man begära av en tv-kommentator? Mycket tycker jag, speciellt som hen sen med hjälp av sträck, stillbilder och slow motion-upptagningar analyserar en knivig situation in i minsta detalj. Och därefter fäller ett kategoriskt domslut.

Därför blev jag extra förbannad när några av landets mest ansedda kommentatorer inte kände till regeln att en straffläggare inte får slå in sin egen stolpretur om inte målvakten rört bollen.

Man dillade om offside, om motståndare eller medspelare rört bollen. Rena kaoset.

En före detta elitdomare hörde av sig under sändningen i och förklarde regeln.

Pinsamt!

(Eftersom målram, hörnflagga och domare är “döda” föremål får en spelare vid en slagen straff- eller frispark inte vidröra bollen innan någon annan spelare gjort det.)

 

 

 

Av Magnus Månsson - 24 oktober 2015 13:19

Ibland hinner man inte allt man vill. Inte bara ibland utan alltför ofta.
Har inte haft tid att skriva ner mina tankar på länge, har lagt ner det (nästan) sista på slutarbetet med den 15:e årgången av Skånsk Idrotts Historia.
Det ser ut att bli en intressant bok.
En artikel handlar om en simstjärnan, som avslutar sitt liv i misär. Läsarna får också ta del om en rallydrottnings karriär, man kan läsa om en brottare, som av många anses vara landets främste tekniker genom tiderna, om tre fotbollsprofiler från olika nivåer, om kanske världens främste domare i sin sport, om Sveriges snabbaste familj, om två handbollsklubbar vars utveckling gått åt rakt motsatt håll, om en ledare som betytt mycket för en klubb som numera är en av landets största och främsta, om två 100-årsjubilerande klubbar, om Sveriges äldsta stuteri, ytterligare porträtt av elitspelare i fotboll, om en idrott som numera inte utövas i Skåne men haft aktiva av högsta världsklass, om motionsidrottens utveckling och avslutningsvis en statistikdel där vi redogör för alla fotbollsföreningar som verkat i fyra sydliga skånska kommuner.
Om jag själv får säga det: ett intressant skånskt sportsligt smörgåsbord.

***

Det är svårt att undgå att berömma MFF för insatsen i Champions League och 1--0-vinsten mot

Sjacktar Donetsk. Den var övertygande och sett till målchanserna för liten.
Jag kan inget om ukrainsk fotboll och inget om Sjacktar. Det laget visade upp var dock bedrövligt både defensivt och offensivt.
Vid lottningen var den allmänna meningen att kampen om tredjeplatsen skulle stå mellan MFF och Sjacktar. Ju närmare Malmömötet kom desto bättre blev Sjacjktar i medias kommentarer. På vilka grunder? Årets lag (och det är väl detta som skall bedömas?) har väl av tidigare kommentarer att döma inte rakt igenom varit övertygande.
Med detta resonnemang som bakgrund har jag svårt att man i så många fall kallar vinsten en bragd, ett i min värld väldigt stark ord. Med MFF:s CL-satsning är det väl naturligt att man till och med två år i följd kan kvalificera sig till CL-slutspelet och där vinna en och annan match.
Om jag inte missminner mig betraktades även MFF:s avancemang till CL via Celtic som en bragd. Skottarna har senare inte vunnit någon match i Europaleague. Senast förlorade man med 3--1 mot norska Molde.
Underkänner man inte både satsning och lag när MFF-vinster på hemmaplan mot Sparta Prag, Salzburg, Celtic och nu Sjacjktar betecknas som bragder? MFF har ju delvis bevisat att man håller en internationell bra klass i det skikt MFF och exempelvis de fyra ovannämda klubbarna finns.
Räcker inte strålande insats eller något liknande som betyg?

 

 

Av Magnus Månsson - 17 oktober 2015 08:23

I dag börjar slutspurten i den allsvenska fotbollen.

Det skall bli två trevliga, spännande veckor.

Landskampsuppehållet har gjort att Allsvenskan kommit i skymundan under en period. I Malmö har det av förklarliga skäl varit ovanligt tyst. Efter förlusten mot AIK betygsattes Malmö FF:s allsvenska säsong. Ord som fiasko, undermåligt, misslyckande och andra negativa ord kom till bruk.

Men ingen har gjorts ansvarig, inte sportchefen och hans medhjälpare, inte tränarstaben, inte de många dyra spelarna. I min värld är det lite underligt. Något måste ju ha gått fel.

Har de som följer MFF i vått och torrt målat in sig i ett hörn? Det är inte lätt att kritisera någon man träffar så gott som dagligen.

Redan tidigt fastslog MFF-följarna att årets trupp var bättre än guldtruppen från 2014. Det är inte heller alltid lätt att erkänna att man har fel, dragit för tidiga slutsatser.

Ordet “underpresterat” återkommer i kommentarerna. Det är ord jag inte gillar, speciellt inte om det användes allt som oftast. Då blir prestationen ett allmäntillstånd.

Självfallet kan personerna i MFF oerhört mycket mer fotboll än jag -- skam vore det annars.

Men låt en amatör ställa två frågor: Är MFF-truppen rätt komponerad? Finns det tillräckligt med konstruktiva spelare?

I dagens moderna fotboll sker många uppspel genom innerbackarna. Men varken vårens eller höstens par har visat offensiva kvaliteter. Det har varit mycket “slå bort” och säkerhet.

Säkerhet har också kännetecknat det defensivt verkligt duktiga innermittfältet Lewicki/Adu, men för lika i sitt spelsätt.. Totalt två plus två målgivande passningar är det okej?

Jag gillar Anton Tinnerholms frejdiga löpningar längs sin långsida, men inspelen håller inte alls samma klass. Noll mål och två målgivande passningar är ett facit som han och ledningen knappast kan vara nöjd med. Låt vara att en del av inläggen gett mål så att säga i “tredje hand”.

På andra kanten är Yoton betydligt effektivare framåt, ett mål och fyra assists. Men har inte en tredjedel av MFF:s baklängesmål orsakats av hans bristfälliga defensiva egenskaper?

När så Markus Rosenberg tappat stora delar av fjorårets skärpa i avslutningarna är kanske MFF:s placering inte helt ologisk.

Men invänder någon: MFF har ju gjort 50 mål på 27 matcher. Rätt, men 20 har kommit mot Sundsvall, Falkenberg och HIF. Av detta kan man också dra en del slutsatser.

 

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - 15 oktober 2015 18:44

I går var det åter en elitidrottskrock i Malmö.

I Baltiskan spelades elitseriehandboll mellan HK Malmö och IFK Kristianstad.

På Gamla ip tog FC Rosengård emot 35-Vanda i Champions Leaque i fotboll.

Det blev tyvärr inga publikfester. Siffrorna var de väntade, 1 385 på handboll, 778 på fotboll. Trots att HK hade hjälp av några hundra Kristianstadsanhängare och Rosengård av ett antal ungdomar under 18 år som tack vare Malmös miljongåva är garanterade fri entré.

Både HK Malmö och FC Rosengård är relativt nya föreningar och har svårt att ta plats i Malmöbornas idrottshjärtan.

Det mest underliga i publikdiskussionerna är att någon fortfarande förundrar sig över de klena åskådarsiffrorna vid Rosengårds matcher. Och att samme någon menar att detta beror på Malmöbons oförmåga att uppskatta bra idrott.

Hur skoj är det att en halvruggig oktoberkväll gå på en match, där resultaten dessutom blev ungefär det väntade, 7--0?

***

När Marta värvades till Rosengård förklarade de ansvariga att ett ökat publikintresse skulle bekosta merutgifterna. Så har det ännu inte blivit.

***

Ser att HK:s ordförande Jörgen Rasmusson är orolig för publiktillströmningen till elitmatcherna. Trots att det vid några matcher varit fri entré har det varit glest på läktarna.

Åldersstrukturen på besökarna ger tyvärr ingen bild av en ljusare framtid.

Men trots mil i skillnad i massmedial uppbackning hade HK i går nästan dubbelt så många åskådare som Rosengård.

***

När man diskuterar åskådarantalet får man inte glömma att det är dyrt att gå på idrott; biljett, transport, parkering.

Och att programmet är späckat.

I tisdags: Redhawks--Luleå

I onsdags: HK Mamö--Kristianstad, Rosengård--Vanda

I dag: Pantern--AIK

På lördag: Malmö FF--Kalmar, Redhawks--Modo, Pantern--Sundsvall

På söndag: Rosengård--Linköping

På onsdag: MFF--Donetsk

Tur kanske att Malbas herrar spelar borta liksom Malmös innebandydamer.

Och detta händer enbart på elitplanet i Malmö.

Vem har råd att se allt?

 

 

Av Magnus Månsson - 13 oktober 2015 13:56

De har inte varit direkt upplyftande de två fotbollslandskamperna mot Liechtenstein och Moldavien.

De två 2--0-vinsterna till trots. Det sägs ju att en sluttabell aldrig ljuger. Efter att ha sett de tio EM-kvalmatcherna är det bara att konstatera att i det här fallet stämmer det till fullo.

Nu står hoppet till play-off. Och till fru Fortuna. Jag har sett delar matcher med några av de nationer Sverige kan få möta. Sett till Sveriges insatser kontra dessas, så ser nog många just Sverige som en önskemotståndare.

Dabatten före och mellan de två matcherna har mycket handlat om vilka unga talanger som Erik Hamrén borde ge en chans. Buden har varit många. I syd lanserar man några, i öst några andra och i väst har man ytterligare alternativ.

Det är lite av bytänkande över resonemangen. Jag efterlyser en helhetssyn. I bland får jag känslan av att en del av skribenterna har alldeles för lite kunskap om spelarna utanför det egna laget. I något fall är det mer än en känsla.

I går fick John Guidetti och Oscar Lewicki chansen. De tog den helt okej. Men inte kommer Guidetti att peta en kurant Marcus Berg och det skall mycket mer till för att Lewicki skall hålla Albin Ekdal utanför en startelva.

Även om Kim Källström nått sin topp är hans öppnande -- ofta målgivande -- passningar ett måste för ett konstruktivt svenskt spel. Hans plats kan en duktig “säkerhetsspelare” som Lewicki inte ersätta.

Den bistra sanningen är kanske helt enkelt att vi inte tillräckligt många bra spelare som kan prestera på landslagsnivå.

 

Av Magnus Månsson - 9 oktober 2015 17:43

Jag är ingen större konsument av ishockey, någon match live på Malmö Arena per säsong, nu med Redhawks i SHL blir det fler via tv.

Och några gånger det här spelåret -- har gjort det en gång -- skall jag ta mig de 400 meterna till Isstadion för att se Pantern i Allsvenskan.

Mina kunskaper i hockey är begränsade.

Jag vet också att man inte skall bedöma ett lag efter enstaka matcher i början av en säsong som är 52 matcher lång.

I går, i tv, såg jag Redhaws mot Linköping, 1--7. I kommentarerna både i direktsändningen, i dagens tidningar och från ansvariga ledare menar man att de stora förlustsiffrorna till stor del berodde på nonchalans, bristande vilja och slarv.

Det är ordet slarv jag hänger upp mig på. Jag vill hellre kalla det bristande teknik. Det är sällan jag, i ett så pass högt sammanhang, sett så dåliga passningar för att inte tala om puckmottagningarna. Malmöspelarna blev i alla led stressade till misstag. De hängde helt enkelt inte med.

Och hur många gånger levererade Malmö några isvinnande kombinationer i ett snabbt tempo?

Redhawks ishockey var primitiv.

Räcker det verkligen till för att bli kvar i SHL?

Eller var de här 1--7 ett enstaka olycksfall?

Dessa frågetecken är inte baserade på hockeykunskap utan mer på en allmän kännedom om lagbollsporternas inneboende villkor.

 

Av Magnus Månsson - 7 oktober 2015 13:48

Vad är viktigast för svensk damfotboll?

Ett framgångsrikt landslag eller ett klubblag som avancerar till slutomgångarna i Champions League?

Jag har ställt frågan några gånger tidigare. Den aktualiserades än gång, när Sydsvenskan ägnade nästan ett helt uppslag åt FC Rosengårds match i CL mot finska Vanda. Krönikören Max Wiman pläderade för att Malmöklubben skall värva två av världens bästa spelare, båda från Kamerun, däribland Eskilstunas Enganamouit. En av motiveringarna är att det inte finns tillräckligt bra svenska spelare och att Rosengård inte lyckats med att utveckla sina egna ungdomar till elitspelare.

I det senare har han helt rätt, trots att andra medarbetare på Sydsvenskan kritiklöst förmedlat något annat.

Min inställning är given. Naturligtvis ser jag hellre ett lyckosamt landslag än ett svenskt klubblag med kanske upp mot tio spelare med utländskt pass. Jag menar att FC Rosengård frånkänner sig ansvaret för damfotbollens utveckling. Två unga före detta Rosengårdsspelare Hilda Carlén och Elin Rubensson, båda i senaste landslagstruppen, har tvingats flytta för att få spela elitfotboll.

Minns ni skriverierna inför sommarens VM? “Alla” undgjorde sig över att målvakten Zecira Musovic från Rosengård inte fick plats i VM-truppen. I höst har hon varit reserv för tyskan Kathrin Längert.

Hur utvecklande är det för en av svensk fotbolls främta målvaktstalanger?

Trots att Rosengård får betydligt mer pressuppbackning än likvärdiga lokala konkurrenter i andra idrotter lockar laget inte till matchbesök. Rosengård har ett publiksnitt (med fribiljetter) på 758, till och med sämre än Mallbacken.

Och tidiga matcher i CL har setts av än färre personer.

Den fotbollsintresserade Malmöbon känner inte för FC Rosengård i sin nuvarande skepnad.

Och den gynnar inte heller svensk damfotboll.

Som jag påpekat tidigare, den miljon per år som Rosengård får av Malmö kommun för sitt deltagande i CL kunde ha fördelats annorlunda och gett större effekt för idrotten i stort i Malmö.

Presentation

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards