Inlägg publicerade under kategorin Ishockey

Av Magnus Månsson - Fredag 4 juni 17:47

Det pågår ett VM i ishockey.

Om inte framgår det av de överfyllda tv-tablåerna.

Men inför avgörandet och efter gårdagens kvartsfinaler har matcherna hamnat i nästan notisform i min morgontidning och på de stora kvällstidningarnas hemsidor måste man scrolla länge innan man hittar något om VM-turneringen.

***

Det där med ishockey och media, VM och de sportintresserades intressen förbryllar mig. SVT:s överdimensionering är grotesk. Det är väl alla överens om. Men övriga medias falnade intresse, just när det bränner till, är den avhängig av den svenska insatsen? Bedömer de ansvariga att intresset för ett VM-finalspel är så lågt att det i text kan bli just en notis. Är turneringen i stort helt utan intresse utan ett svenskt deltagande? För när Tre Kronor spelar, sitter över två miljoner svenskar framför tv-apparaterna. Så många såg Sverige—Schweiz. Några andra siffror har jag – i min okunnighet -- inte kunnat googla fram.

***

Jag umgås i några allmänsportintresserade grupper, där åsikterna är många och diskussionerna ibland är intensiva. Ingen i dessa grupper, totalt över tio personer, har sett en hel VM-match, mer än hälften inte ens några minuter. Jag såg Sveriges tredje period, plus förlängning, mot Tjeckien och de avslutande sekvenserna mot Ryssland.

Varför fascinerar ishockeyn så många – publiksiffrorna på arenor och framför tv:n visar att det är så? Samtidigt som så många vänder den ryggen. Även en VM-turnering. Gränshindret är högt.

Men okej, årets upplaga är en mera B/C-variant än många av de tidigare. Igenkänningsfaktorn betyder mycket för att locka åskådare. Hur många allmänintresserade kan identifiera Tre Kronors spelare? Även utan utrustning.

***

Idrottsligt, då? Självfallet har jag inga åsikter, kan alldeles för lite om spelarnas kapacitet och meriter och om förbundskapten Johan Garpenlövs förmåga att leda ett landslag.

Men man kan fundera om Sveriges bredd på världselitspelare är så stor som det ofta görs gällande.

Sen är det givetvis ett bevis på ishockeyns dåliga internationella elitmässiga spridning att en missad kvartsfinalplats betygssätts som fiasko, med versaler.

 Det är bara bandy som kan konkurrera.

Samtidigt – som man i all svensk bedrövelse – kan glädja sig åt att Danmark och Belarus i i alla fall enstaka möten kan vinna över Sverige i ett VM. Ökad bredd ger ökat intresse.

***

Om Finland avancerar till final kan jag kanske tänka mig att titta. Åtminstone på avslutningen.

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - Måndag 8 feb 16:53

Det är inneväder dessa dagar.

Och dessutom vill myndigheterna att man i görligaste mån skall isolera sig. Lydig är man och lite frusen också. Så med gott samvete och inne i stugvärmen blev det en hel del sporttittande i tv-fåtöljen.

Några korta intryck med Malmövinkel kan kanske vara på sin plats.

***

Träningsmatcherna i fotboll är i gång. Såg naturligtvis Kalmar FF mot Malmö FF, 2—2. Såg och såg, förresten. Snöyran gjorde i vissa stunder det intill omöjligt att exakt se vad som hände samtidigt som underlaget inte gav spelarna rättvisa.

Bevakarna från Malmömedia var dock snabba att jämföra och verbalt sätta betyg på MFF-spelarna i de två lagen. (MFF hade två olika lagen i matchen som spelades i 2x60 minuter.). Den individuella kvaliteten i de båda uppställningarna varierade kraftigt och det präglade givetvis de enskilda insatserna.

Det var en träningsmatch med betoning på träning. Och ingen i Malmömedia nämnde med ett ord att Kalmar med nye, intressante tränaren Henrik Rydström till och med lät pojklagsspelare pröva sin talang mot svenska mästarna. Och ingen skrev att KFF kom utan fem av sina främsta spelare av dem som är kvar från 2020 års trupp. Om vilken kvalitet det fanns i MFF-motståndet intresserade inte Malmös journalister. Men kanske deras läsare, några i alla fall? Och det är ju de som betalar deras löner.

I Kalmar FF spelade för övrigt unge Elias Olsson från Husie IF innerback under 60 minuter.

***

Såg också HK Malmös 19—13 förvandlas till 27—32 mot Guif. Kollaps kallades det. Stian Tönnesen, tränaren, och hans assistent Konrad Rasmussen kan självfallet så oändligt mycket mer handboll än jag och vet statusen för dagen på spelarna. Jag har sett de flesta av HK:s matcher under många år och med denna bakgrund vågar jag ställa frågan: Varför plockade man inte in Tim Hilding i rollen som speldirigent? Det var inte länge sedan han var den tongivande i den rollen, när HK vände en hotande förlust mot Redbergslid.

Vågar man vara så drastisk att påstå att det var dålig coachning som inte gav Malmö chansen in på slutet?

***

Jag tittade också på sista perioden Malmö Redhawks—Brynäs, 0—3. Min kunskap om hockeyns innersta finesser är obefintliga. För säkerhets skull vill jag betona att jag inte sett alla SHL:s lag och i stort endast en och annan av Malmös perioder (och Rögles) men dristar mig att fråga: Litar inte Redhawks alltför mycket på att pucken skall studsa rätt framför motståndarkassen? Och på målvakten Oscar Alsenfeldt?

Visst är det något primitivt över Redhawks?

 

Av Magnus Månsson - 27 november 2020 17:14

I går såg jag en hel ishockeymatch.

Det tillhör inte vanligheterna.

Växjö—Malmö 3—0, med ett mål i vardera perioden.

Hemmalaget var bäst, hade högre tempo i passningar och skridskoåkning, bättre klubbteknik, fler vägvinnande kombinationer, ja, allt det som i andra lagbollsporter är ett vinnande koncept.

Växjö vann, visst, men det var inte dessa spetskompetenser som var avgörande. Det var den slump, som alltför ofta (enligt min smak) avgör en ishockeymatch. De två sista målen kom efter att pucken skjutits in framför kassen där en massa spelare parkerade och skymde all sikt för den stackars Volden i Malmömålet. Han såg inget, jag såg inget och tv-kommentatorn Patrik Westberg, en personlig favorit, inget.

I min värld tillfälligheter. Visst det finns sådana även i andra idrotter men inte i den utsträckning som i ishockey. Mål skall vara kulmen på ett bra anfall. Inte en slump.

Men det finns kanske en logik, som jag i min ishockeyokunnighet inte fattar.

Malmö hade 31 skott på mål, Växjö 19. Likväl tyckte ”alla” att Växjö vann rättvist. Varför? Det som jag kunde uppskatta, tempo, teknik och kombinationer, premierades ju inte med mål.

Men någon logik finns naturligtvis. Som nu att Växjö har 14 poäng mer än Redhawks.

Jag förstår att intensiteten. tempot och, kanske just, tillfälligheterna lockar. Man måste kanske också ha en viss känsla för ett lag.

Det är nog det som saknas mig.

 

 

Av Magnus Månsson - 14 november 2020 12:17

Jag tycker synd om Joakim Fagervall.

Sällan eller aldrig har jag sett en så ledsen tränare som den nytillträdde i Malmö Redhawks.

Det smärtar att se en tränare så nedstämd som Joakim Fagervall efter en förlust. Och de har blivit många den här varma hösten.

Det är kanske förmätet av mig, en novis på ishockeyns område, att ha synpunkter på Redhawks efter att bara ha sett ett par hela matcher men ganska många sistaperioder. Men av det jag sett brister det på alltför många håll i det som är elementärt i alla lagbollporter, tempo, teknik och kreativitet.

Joakim Fagervalls tränarfilosofi kan inte var okänd för de ansvariga i Malmö efter alla hans säsonger på elitnivå i Sverige och Ryssland.

Harmonierar Fagervalls intentioner med spelartruppens kvaliteter? Jag vet inte, ställer bara frågan.

Lagets placering är ingen större överraskning. Kanske inte sist, men det var i den nedre tabellregionen som de flesta experter tippade att laget skulle vistas.

Efter att vad jag läst mig till har Malmö Redhawks en stram spelarbudget. I en ishockeyvärld med mycket ut och mycket in inför – och delvis även under – en säsong ger detta naturligtvis utslag.

Situationen är kanske ett bevis på hur Malmö Redhawks mår som förening för tillfället. Jag tar inte hänsyn till pandemieffekten, den drabbar alla, mer eller mindre lika.

Givetvis hoppas jag på en förbättrad hälsa för Redhawks dels som förening och dels för det pressade representationslaget. Malmö arena behöver elithockey.

Och så vill jag se en glad Joakim Fagervall.

 

Av Magnus Månsson - 26 oktober 2020 15:51

Ishockey tillhör inte mina favoritsporter.

Men jag följer Malmö Redhawks, främst genom Sydsvenskans skribent (han vill inte kalla sig expert) Kent Leijon Jönsson. Har nu under SHL-inledningen sett en och annan period via tv, ingen hel match, oftast den sista perioden, när en fotbolls- eller handbollsmatch är avslutad.

Jag vill det skall gå bra för Redhawks. Jag har ingen speciell känsla för föreningen. Men för Percy Nilsson, ägaren till Malmö arena. Normala säsonger är elithockeyn, efter vad jag förstår, navet i arenans ekonomi. Utan den lär det bli tufft att hålla den standard som Malmö arena erbjuder. Med följd att det blir svårigheter att locka världsartister inom nöjes- och idrottsvärlden.

En välmående Malmö arena betyder mycket för stans attraktionsvärde.

***

Det går trögt för Redhawks, sist i SHL. Mitt ishockeyöga är inte det bästa, har svårt att urskilja alla teknisk och taktiska finesser som rikligt – om man lyssnar på experter och kommentatorer i tv – lär förekomma i matcherna. Det är kanske då också förmätet att ha synpunkter på Redhawks efter att ha sett så pass lite. Men rent generellt – jag känner inte igen alla i laget – tycker jag att spelarna inte har samma tempo i skridskoåkningen som motståndarna och inte heller samma teknik. Jag funderar alltså i generella termer.

I de matcher jag sett har dessa brister gett utslag. Även om slumpen/de berömda marginalerna vid mål spelar större roll i hockey än i andra bollsporter (?) har förlusterna varit logiska. Malmö har inte räckt till.

***

Det talas ofta om hierarkin inom ishockeylagens formationer. I Redhawks önskar man att ”första femman” skall förstärkas. I min okunniga ishockeyvärld inbillade jag mig att alla femmor i det långa loppet är lika värdefulla. Att ett lag inte är starkare än den svagaste byggstenen.

Förra säsongens överlägsna SHL-vinnare, luleå, hade, efter vad jag förstår, i stort fyra jämna uppställningar. Det stärker min teori.

Samtidigt lär Leksand nu ha en formation den här säsongen som står för de flesta målen för sitt lag. Det är förstås först en sluttabell som ger facit.

***

Det här var lite amatörfunderingar om ishockey en regnig oktobermåndag i Malmö 2020,

 

 

Av Magnus Månsson - 28 mars 2020 17:35

Tävlingsidrotten står still.

Men det jobbas intensivt i andra delar i den största av våra folkrörelser. Jag tänker inte på allt extraarbete förorsakad av Coronaviruset. Nu i dagarna matas man om övergångar i de vinteridrotter som fick ett abrupt slut.

Som i ishockey, där jag varje år förundras över den stora omsättningen i alla elittrupperna. Det är tio in och tio in och tio ut. Precis som i Malmös småklubbsvärld i fotboll, där det är tränarnas kontakter som formar trupperna. Speciellt i de klubbar, och de är många, som inte har ungdomsgrund att bygga på.

***

Åter till hockeyn? Varför saknas kontinuiteten? En vanligtvis betydelsefull komponent i ett lagbygge. Jag har inget svar, följer i stort hockeyn bara via massmedia. Man kan undra hur kostsamma alla dessa köp blir. I SHL, högsta herrligan, är månadslönerna höga och även om de ligger på samma nivå mellan ”nytt och gammalt” tillkommer, efter vad jag tror/vet, en massa extra utgifter som flyttkostnader, agentarvoden och sign-on-bonusar.

Spelaromsättningen i de allsvenska fotbollsklubbarnas trupper är förvisso också stor men det rör sig till största delen om spelare utanför, skall vi säga, de femton ordinarie. I hockeyn rör det sig om fler ur det ordinarie laget, som förstås har fler spelare än fotbollen.

Men ändå!

***

Tvillingarna Westerholm, Ponthus och Pathrik, återvänder till Malmö Redhawks. Såg tidigt en spekulation om i vilken formation de skulle spela. Ja, naturligtvis skall det vara i samma. Frågan gällde hur den skulle benämnas i hierarkin, etta, tvåa eller trea.

Här hänger jag inte med – i och för sig inget ovanligt. Är det så viktigt i ishockey att man har en uttalad skicklighetsrangordning på sina formationer? Är det inte mer avgörande att alla uppställningarna håller en hög jämn standard? En skicklig motståndarcoach kan ju annars matcha sin ”etta” mot ”trean”.

Har diskuterar denna frågeställning med en vän, tillika före detta kollega och dessutom ishockeyexpert. Hen har aldrig lyckats övertyga mig om betydelsen av denna styrkeuppdelning.

***

Stärktes lite i min teori, när jag i en artikel såg Luleås, den överlägsne SHL-segrarens, bäste poänggörare Erik Gustafsson hade plats 27 i poängligan, Kollektivet var avgörande, inte en icke avgörande hierarki.

***

Det är mycket jag ställer mig frågande i ishockeyvärlden. Det finns mer än ovanstående.

 

Av Magnus Månsson - 16 mars 2020 17:51

Det är mycket nu.

Även inom idrotten. Även om den i stort står still.

Själv är jag alldeles för okunnig om följderna för cornavirusets fortsatta spridning. I sådana här situationer är man hänvisad till den expertis som finns. Och inte lyssna till alla de självutnämnda ”förståsigpåare” som delger sina synpunkter och råd på alla de många sociala medier som kan berika livet men också sprida en massa skit.

Ibland – och det är ganska ofta -- förundras jag över all den tid som många lägger ner på att kommentera en massa oväsentligheter. Tid som kunde ägnas åt annat och viktigare.

Nu kastar jag förstås sten i det berömda glashuset, eftersom jag bloggar. Jag får dölja mig bakom det faktum att cirka 1 500 unika besökare vissa månader hittar hit och noteras för över 7 000 klick.

***

Nåväl. Lite idrott får det bli.

De olika idrottsförbunden löser virusproblemen på olika sätt. Rätt eller fel? Här finns väl inget giver svar.

Ishockeyns sätt att tackla upp- och nedflyttningen till SHL, högsta herrserien, strider dock mot mitt idrottsliga patos. En – eller två som i detta fall – förlorare skall inte vinna på en förändring. Som nu just i SHL. Leksand och Oskarshamn blev klart efter de andra i sluttabellen. Båda lagen visade att de ej hade tillräcklig kvalitet för den här nivån.

Björklöven, speciellt, och Modo hade mer än väl varit värda att få en chans att få kvala och visa sin kapacitet efter sina insatser i Allsvenskan. När nu Corona ställt till det och förhindrat fortsatt kvalspel hade den sportsligt mest rättvisa givetvis varit att alla fyra klubbarna kommande säsong fått SHL-status. Med vilja hade det gått att lösa. 16 lag med fyra inbördes matcher hade förvisso gett 60 matcher mot 52. Hade denna ökning inte fått plats borde man under en enda säsong bara mötas tre gånger, innebärande 45 matcher. Okej inte helt rättvist men bättre detta än att utesluta Björklöven och Modo från den ekonomiska köttgrytan.

Förlorare skall inte bli vinnare.

***

Lasse Sandlin, Aftonbladets tidigare sportchef, är död,

När jag som 45-åring kom in i tidningsvärlden var det, ja, just en ny värld för mig. Det var lätt att skapa vänskapliga kontakter med kolleger från hela landets morgontidningar. Svårare var umgänget med journalisterna från de stora kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen – kollegerna från Kvällsposten kände jag tidigare.

AB:s och Expressens representanter såg sig som lite större och bättre än oss andra (med några undantag förstås). Det stora undantaget var Lasse Sandlin, vars genuina idrottsintresse och kunskap lyste igenom och präglade den samvaro man hade efter utfört uppdrag. När våra jobb sammanföll blev det alltid extra angenämt.

Vid VM i skidor 1997 i Trondheim bodde Lasse och jag på samma hotell i rummen bredvid varandra. Vi träffades 14 dagar i sträck och våra samtal och långa diskussioner var minnen som dök upp när jag i går möttes av dödsbudet.

Lasse Sandlin behövde aldrig hitta de ”vinklingar”, som inte fanns.

Fakta och kunskap räckte för att han skulle bli läst och respekterad.

Av mer än av mig.

 

Av Magnus Månsson - 23 januari 2020 18:32

Jag gillar personer som är raka i sina uttalanden.

Som nu målvakten Sofia Reideborn i elitserieishockeylaget SDE, som i en TT-intervju angående löneskillnaderna mellan herrar och damer säger:

-- Vi har en produkt som ingen vill se och vi spelar i BVM.

Hon tillägger:

-- Det är en hobby, varför skall andra betala för den?

Befriande ärligt. Sofia Reideborn vet vad hon talar om.

Hon lär inte vara direkt populär bland damhockeyspelarma i Sverige. I samband med landslagsspelarnas bojkott av Damkronorna var hon kritisk till löneanspråken av delvis samma skäl: Visa kvalitet först!

(SDE är en sammanslagning av tre klubbar från de tre Stockholmsorterna Stocksund, Danderyd och Enebyberg.)

   ***

Malmö Redhawks har ett damlag i näst högsta serien och siktar på SDHL, högsta ligan. I söndags spelade man seriefinal i Kirsebergs ishall mot Karlskrona, 1—2.

Publik: 62.

Det mest intressanta i Sydsvenskans referat var att tolv av spelarna var danskor, fem svenskor. På hemsidan finns också en amerikanska och en tjeckiska presenterade. På ingång finns också två kanadensiskor.

Var finns Malmötjejerna?

Jag har ställt samma fråga när det gäller Malmös två främsta fotbollslag, FC Rosengård och LB 07, där Malmöanknytningen är klen.

Var intresserad av att se varifrån damtopplaget i innebandy, Malmö FBC, hämtade sina spelare kom ifrån. En bristfällig hemsida kunde tyvärr ej ge besked.

***

Men min stående fråga vågar jag ställa: Var finns alla bollbegåvade unga Malmötjejer?

Presentation

Fråga mig

24 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se