Inlägg publicerade under kategorin Ishockey

Av Magnus Månsson - Söndag 25 feb 21:49

Det är mycket nu, vinteridrotterna närmar sig slutspelen, svenska cupen i fotboll har inletts.

Allt detta i tv, och mycket därtill.

Har man dessutom även andra intressen och måsten, då gäller det att prioritera och välja bort. Därför såg jag inte Malmö FF:s cupmatch mot IFK Luleå, ett lag från nivå 4 i seriesystemet. Läste mig till att MFF lät fyra, fem av sina yngre före detta akademispelare få matchtid och att de klarade det alldeles utmärkt. Jag betvivlar det inte för en enda sekund. Men vilka slutsatser kan man dra efter en 8—0-vinst mot ett undermåligt motstånd? Spelare från Sveriges bästa akademi – det har MFF papper på – skall i min värld givetvis vara överlägsna motståndare från en norrländsk division 2-klubb. Jag vill nog vänta med mina omdömen till lite mera skarpa lägen. Om jag får tillfälle till det.

***

I både skrift och tal framför de ansvariga i Sydsvenskan ofta att tidningen numera inte har samma personella resurser som tidigare. Jag har ingen aning om hur många heltidsanställda personer Sporten disponerar. Men bristen gjorde sig verkligen inte påmind i går. Tre personer bevakade cupmötet i Luleå. Jag förmodar via tv. Men ändå. Numera uppger man inte om man är på plats eller ej.

. ***

Skånederbyt i ishockey mellan Malmö och Rögle, 2—3, bevakades av två representanter från Malmötidningen. Det är tydligt var Sydsvenskan lägger sina sportresurser, Malmöfotboll, damer och herrar, och ishockey. Jag är inte säker på att den breda sportintresserade läsekretsen gör samma prioriteringar. Men överbevisa mig gärna.

***

Jag såg stora delar av matchen. Och visst finns det en inbyggd dramatik i ett jämnt hockeymöte. Pucken tar ibland oväntade vägar och det jublas över mål, som ”ingen” ser.

Derbyt marknadsfördes som ett ångestmöte, förlorande laget riskerade att få kvala för att behålla sin SHL-status. Så uppfattade jag det och så var det väl också. Men döm om min förvåning när en rubriksättare på en site noterade: Där röks Malmös slutspelschans.

Så var det – också.  Men visst känns det lite underlig att tionde lag efter 52 omgångar fortfarande har möjlighet att bli svenska mästare.

Tydligare kan inte grundseriens roll som transportsträcka beskrivas.

Men publiken lär gilla det. Varför gnälla?

Handbollen kan bara avundas ishockeyn. I detta fall.

***

Sydsvenskan – och jag  via tv -- bevakade även Skånederbyt i handboll, Kristianstad—HK Malmö, 29—23, jämnare än så var det länge,  och en viktig seger för ett svajigt Kristianstad, som i och med de två poängen lär ha säkrat ett slutspel. HK kan få det kämpigt. Av sina fem resterande matcher spelas tre borta och hittills har HK bara vunnit två möten utanför Baltiskan, mot Karlskrona och Amo i höstas.

Det sorgliga i rapporten från Kristianstad var den om Malmöklubbens ansträngda ekonomi.

Lugi och Ystads IF har räddats från röda siffror och kommun och privata donatorer, kronofogden jagar IFK Ystad. Dystra påminnelser och långt från det mål elithandbollen hade för cirka tio år sedan att Handbollsligan under inledningen av 2020-talet skulle vara helprofessionell.

***

Vi avslutar positivt och gratulerar herrarna i Lågan till en plats i Allsvenskan, nivå 2, och H 43 Lunds herrlag till avancemanget till division 1. Och gläds speciellt med Mats A Andersson, numera kallad Mr H 43.

 

 

Av Magnus Månsson - Lördag 13 jan 11:12

EM i handboll har börjat.

Det kommer att ta mycket av min tid. Inte final förrän den 28 januari. Här gäller det att prioritera, eller om man så vill, prioritera bort. Det blir inte lätt.

Den här bloggen skulle ha publicerats för några dagar sedan. Men så pajade  både datormus och tangentbord och då står man där –  den moderna människan – mer eller mindre handlingsförlamad. Ja, jag vet, jag vet: Man kan fixa det mesta via en modern mobiltelefon, men begär inte att jag skall skriva ett långt inlägg på en liten mobil.

***

Vem blir då Europamästare?

Storfavorit är förstås Danmark, världsmästare de tre senaste gångerna, 2023, 2021 och 2019. I sanning imponerande. Men i ett EM är konkurrensen om medaljerna lika hård. Det har inte minst Danmark fått erövra, i de tre senaste EM-turneringarna har Danmark placeringarna, trea, 13:e och fyra.

Fyra medaljer av sex i de senaste mästerskapen gör Danmark till näst bästa medaljnation. Bäst är faktisk Spanien med fem medaljer. Inte illa.

Frankrike har fyra, dock utan Danmarks guldglans, endast en förstaplats.

Sverige hävdar sig bra i detta korta tidsperspektiv, ett guld och två silver.

Kroatien med ett silver i EM och Norge med ett brons, också i EM, är de övriga medaljnationerna.

Det är bland dessa sex jag också ser årets medaljörer. Möjligen kan Tyskland med hemmastödet knipa ett brons.

Jag har inte tagit med OS. Sett i ett breddperspektiv håller ett OS inte samma klass- Men medaljtrion från Tokyo 2021 ger samma bild: Frankrike, Danmark, Spanien med Sverige utslaget i kvarten med ett mål mot Spanien.

***

Mitt eget guldtips? Sverige.

Lite patriotism, givetvis. Samtidigt har laget under hela 2020-talet visat att man tillhör Topp-6. Man glömmer förvisso lätt, men har vi – nu kom patriotismen fram – någon gång haft en bredare trupp och då tänker jag på spelare med internationell erfarenhet på hög klubbnivå? Någon årgång under Bengt Johanssons tid, måhända?

I bästa fall blir det nio matcher på 19 dagar. Det kräver kvalitet på många händer. Samtidigt är marginalerna små – och många. En målvaktsräddning, eller en ramträff, kan ju faktiskt vara skillnaden mellan ett guld och femteplats. Jag lovar att inte sätta fiaskostämpel på svensk medaljmiss. Det här är ju inte hockey.

***

Sveriges val av motståndare i de två sista träningsmatcherna, Japan, har diskuterats. Japanerna höll inte måttet. Värdet av de två utklassningsvinsterna har ifrågasatts. Jag håller med.

Men i ett större perspektiv är det betydelsefullt att den Europadominerade handbollen breddas. Länderna i Sydostasien, främst Sydkorea och Japan, i arabvärlden, Afrika och Sydamerika måste få influenser och erfarenhet genom matcher mot toppmotstånd. Som nu Japan mot Sverige.

Andra europeiska stornationer genrepade också mot lag från B-nationer. Jag tycker det är ett sympatiskt drag inom handbollen.

***

Ishockeyn visar inte samma generositet. I alla turneringar av vikt var det Ryssland, Tjeckien, Finland och Sverige. Nu när Ryssland är bojkottat är Schweiz ersättaren.

Nog hade världsishockeyn haft ett behov att breddas? I enstaka matcher i VM har de små visat att de kan utmana de stora men inte i en lång turnering. De saknar den erfarenhet som matchning mot eliten ger. De fyra stora utestänger dem från möjligheten.

***

I ett internationellt mästerskap i handboll  har jag alltid två favoriter, Sverige, förstås, och Island, också förstås.

I det pågående EM-slutspelet har jag fått en tredje, Färöarna, förstås.

Är det inte fantastiskt att två små önationer ute i Atlanten kan ha två lag bland Europas 24 främsta?

Tillsammans har de  en befolkning obetydligt större än Malmös.

 

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - Fredag 5 jan 14:10

Ungdomsidrotten får en alltmer undanskymd plats i pappersmedia, i alla fall i de regionala.

Lokalpressen är mera generös. Tja, nu skriver jag utan att ha riktigt under fötterna. Det är bara Ystads Allehanda jag har koll på.

Tidigare kunde man ta del av resultaten från de stora jul- och nyårsturneringarna i Malmö och Lund i fotboll, handboll och basket. De två sistnämnda i Lund höll, och håller, en hög klass med bra internationellt deltagande. Fotbollens Skånecupen har tenderat till att bli en ren Malmöangelägenhet. Runt om i Skåne arrangeras samtidigt en massa konkurrerande turneringar.

***

Ett junior- och ungdomsmästerskap som dock uppmärksammas rejält är det pågående JVM-et i ishockey. I vissa media och hos många journalister lite hysteriskt. Om jag får säga min mening.

Jag förstår att anhängare av andra idrotter känner sig förfördelade. Liknande prestationer, som nu Småkronornas finalplats, i globalt betydligt konkurrenskraftigare idrotter omnämnts ibland inte ens i resultatbörsen.

Men man kan naturligtvis inte bortse från hockeyns attraktionsvärde. Det är imponerande att ett juniorlag kan fylla, över 11 000 åskådare, Scandinavium vid varje match.

***

Nu lite om ungdomsidrott på en lägre nivå. USM i handboll skall nu på det nya året spela Steg 3, som skall kulminera i maj med Steg 5, Final 8.

Dessa riksmästerskap, eller om man vill kalla det SM, är, oavsett idrott, ger en indikation om hälsotillståndet och kanske viktigare om framtiden.

Min bedömning är: Skånsk handboll mår alldeles utmärkt.

Att 29 klubbar anser sig ha 100 tillräckligt bra lag i sex klasser för att deltaga i dessa sammanhang tyder på bra bredd. När den första grova gallringen är gjord har 19 klubbar 65 lag kvar. I steg 3 sker förvisso den stora elimineringen men i min värld är det betydelsefullt att ha många spelare i tonåren. Det har skånsk handboll.

Men det finns stora luckor i rekryteringen. Skånsk ungdomshandboll är koncentrerad till några få regioner, Lund med kranskommuner, Mellanskåne, och Kristianstadstrakten. Ystad med sin två klubbar är stabilt. De två största städerna, Helsingborg och Malmö, strävar på men det lyfter inte riktigt.

Lugi med 13 lag och Ystads IF med 8, har lag kvar i alla sex grupperna, liksom Lödde Vikings, vars ungdomsverksamhet år efter år är imponerande. Klubben levererar ständigt talanger till elitlagen.

***

I Lund har H 43 numera svårt att hävda sig på ungdomssidan. Konkursen 2014 sätter ännu sina spår. Nu leder herrarna division 2 och ett avancemang kan måhända vända trenden så att de talanger som bevisligen finns stannar kvar i H 43. I längden räcker det nog inte att glädja sig åt alla de före detta 43-ungdomar som spelar på hög nivå, både internationellt och nationellt.

IFK Malmö är i en liknande situation på flicksidan, fast från ett sämre utgångsläge. A-laget är ett mellanlag i division 4, nivå 6. Varje säsong har IFK flicklag långt framme i USM. Det här spelåret är två 16-lag och ett 14-års kvar i Steg 3. Talangunderlag finns men, också konkurrens från många klubbar i regionen med A-lag på en högre nivå.

IFK Ystad, som i sina led, under ett längre tidsperspektiv, fostrat väl så många internationella spelare som Ystads IF, har haft en djup svacka i sin ungdomsavdelning, har nu ett pojklag i såväl 18- som 16-årsklassen. För oss som har åsikten att lokal konkurrens stimulera, lär detta betyda att Ystadhandbollen blir än starkare.

***

Det finns fler intressanta detaljer att plocka fram inför steg 3. Men det får vi ta  när USM går vidare.

 

Av Magnus Månsson - 29 maj 2023 17:57


Det har varit en riktig ”nördperiod”, en till två fotbollsmatcher per dag, följt av en inspelad SM-final i handboll.

Konfekten har varit varierad.

Scenerna på Tele2 var beklämmande. Händelsen skadar hela idrottsrörelsen. När så ledande spelare i AIK säger sig ha viss förståelse för det inträffade då blir man minst sagt förbluffad. Kan en match mellan två rivaliserade klubbar verkligen utlösa så kriminella känslor? Eller är det just kriminella personer som smiter in på arenorna i kamouflage av klubbtillhörighet? Tyvärr finns olagligheterna på de flesta arenor, om än, tack och lov, inte i samma utsträckning som på Tele2 i går.

Delar av min kärlek till idrotten fick sig en rejäl törn.Men jag återfick den några timmar sedan.

Handbollsfinalen för damer bjöd på positiv dramatik, Höör—Sävehof 25—26. Här satt supporters från de båda lagen bredvid varandra – förvisso endast 1 160 personer – och stöttade sina lag i positiv anda.

Damhandboll på landslagsnivå har längre varit en idrottslig njutning med sin snabbhet och sina delikatesser. Den inhemska serielunken har inte varit lika intressant. Kvalitetsskillnaden mellan lagen är för stor.

Men de båda finallagen visade att även möten mellan två svenska lag kan bjuda på stor underhållning. Låt vara att tempot ibland blev något högt. Det fanns perioder med många tekniska fel. Men matcher som de här fyra finalerna är utvecklande. Och underhållande.

Inte minst att få lyssna till Höörcoachen Ola Månssons under time out. Engagerat och sakligt och inte minst omväxlande ger han sina instruktioner. Ola, en personlighet att gilla.

Liksom den lilla klubben H 65 som år efter år kan konkurrera om ett SM-guld.

***

Så föll då förhoppningarna om att Malmö FF skulle gå rent i årets allsvenska. Ja, delvis föll de redan i och med krysset i förra veckan mot Häcken. Att himmelsblå anhängare har tron och förhoppningen att MFF skall kunna bli obesegrade i 30 matcher i följd må vara hänt. Men att journalister, både yrkesverksamma och före detta, i skrift torgför denna uppfattning efter tre, fyra omgångar är förvånansvärt. Det finns något som kallas trovärdighet. Inte så oväsentligt för en journalist.

Elfsborgs klara 3—0-vinst ger guldstriden liv i alla fall några omgångar till.

***

Malmö FF har en förmåga att sälja sina spelare för större summor än andra. Beundransvärt. 133 miljoner för Hugo Larsson till Eintracht Frankfurt att jämföra med Elfsborgs 20 miljoner för Jacob Ondrejka till Belgien.

Vem ser denna enorma skillnad?

***

Lite mer AIK.

Solnaklubben har fler problem än med delar av sina fans. Efter de tunga tappen av tongivande spelare och dåliga ersättare plus en del viktiga spelare på skadelistan är faktum att den nuvarande truppen inte är bättre än tabellplaceringen visar.

Ansvaret ligger mer på sportchefen än på den ifrågasatte tränaren Andreas Brännström.

***

Några ord om VM i ishockey, som jag inte sett en enda match från.

Tyskland tvåa, Lettland trea. Även om det är B/C-lag från de större nationerna måste väl den svenska, besvikna, deprimerade expertisen glädja sig åt att världstoppen delvis blivit bredare?

***

Nu är det dags för sista nörddagen för den här perioden. Göteborgsderby i fotboll, BK Häcken—IFK Göteborg och sen den avgörande handbollsfinalen mellan IFK Kristianstad och Sävehof.

Vilken måndagskväll!

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - 21 april 2023 17:28

Jag har sett några ishockeymatcher på sistone.

Och haft behållning. Slutspelsmatcher och avgörande kval fascinerar. En del möten har dratt ut på tiden med avgöranden först i period 5.

I slutspelet har kvaliteten höjts, det är ju de bästa lagn som spelar. Det är skickliga idrottsmän som agerar. Inget snack om saken.

Men jag kommer inte att bli någon ishockeyfreak. Det är något som skaver i mitt sätt att se på lagbollsport. Marginaler finns alla sporter, det är en del av spänningen, men det är för mycket av den varan i ishockey.  Men smaken är olika.

Jag har dock full förståelse för det stora intresset. Det händer mycket i ett snabbt tempo med oftast någon forma av chans till mål vid varje anfall.

Det är inte underlig att varje slutspels- eller kvalmatch är slutsåld.  På avstånd i tv-fåtöljen verkar stämning och tryck vara på topp. Sånger och hejarop har gett en stimulerande ljudeffekt under hela matchtiden. Jag är säker på att atmosfären i hallarna lockar många extraåskådare.  Det är inte underligt att det är oftast är slutsålt.

***

Nu är det inte helt rättvist att jämföra med handbollen som också är inne i sina slutspel. Här är man bara slutförd kvartsfinalerna. Men – jag håller mig till herrsidan  -- de har definitivt inte blivit några publiksuccéer. I de betydligt minde hallarna har det varit betänkligt många  tomma bänkar.

Visst har några ungdomsklackar höjt stämningen men ”hela hallen” har inte varit engagerad på samma sätt som i hockey. Handbollens äldre publik är generellt tystlåten.

Förhoppningsvis höjs intresset och stämningen inför semifinalerna. På förhand kan en handbollvän inte önska sig något bättre än Kristianstad—Hammarby och Sävehof—Ystads IF.

Det är möten som borde ge nästintill fullsatta hallar.

 

 

Av Magnus Månsson - 24 mars 2023 16:52

Jag är ingen frekvent åskådare till ishockeymatcher.

Men har delvis följt kvaldramat mellan Malmö Redhawks och Brynäs, någon hel match men oftast bara den sista eller möjligen de två sista perioderna.

Jag har gjort det med blandade känslor. Visst vill jag att Malmö skall ha ett elitlag, inte minst för att jag inbillar mig att elitishockey ar en viktig del i Malmö arenas ekonomi. Arenan är ju så mycket mer än ishockey för regionens befolkning.

Men så är det det där med Brynäs. Under mina studieår i Stockholm, 1963—1965, tog Gävleklubben steget in i den svenska eliten. En fattig students ekonomi tillät inga vidlyftiga nöjeskonton men varje gång Brynäs besökte Johanneshov var jag en trogen besökare. Brynäs hade profilerna, främst min specielle favorit Lennart ”Tigern” Johansson. Men hans omgivning var inga dussinlirare, målvakten Hans Dahllöf, Hans ”Virus” Lindberg, Tord Lindström, ”Lill-Strimma” Svedberg och Håkan Wickberg med flera. Är det konstigt att man föll för ett sådant lag? Sen dess är Brynäs min favoritförening i ishockey.

Så visst smärtar degraderingen, även om mitt allmänna intresse för hockey har avtagit efter hand.

***

Personligt var kvalets store vinnare Redhawkscoachen Tomas Kollar. Ärligt och uppriktigt har han stått upp för sitt lag, erkänt att laget hamnat där man gjorde för att man under grundserien helt enkelt inte var tillräckligt bra. Och att det var hans fel som huvudansvarig att Redhawks kom i detta prekära läge. Jag har inte hört speciellt många intervjuer med honom men aldrig hört honom skylla på andra och olyckliga marginaler. För sådana finns det gott om i denna ”slumparnas idrott”.

När Tomas Kollar under segerintervjun självfallet gladdes över vinsten och att den pressande tiden var över, kändes han medlidande med Brynäs och dess anhängare äkta.

Kollars framtoning som en stor människa med ärlighet och med ett givmilt hjärta var kvalseriens stora behållning.

Det var också välgörande att se Malmöspelarnas nertonade segerfirande ute på isen. Gävlepubliken led tillräckligt.

Idrottens innersta mening fick även plats i en krass ekonomisk verklighet.

 

Av Magnus Månsson - 7 januari 2023 15:36

Jag har varit i Lund några gånger den senaste veckan.

Det har blivit så en del år med bollintresserade barnbarn. Lundaspelen har under perioder var en stor del av familjens helgsysselsättningar. Först i handboll åren kring 1990, då IFK Oxie var en av de största, bästa och drivande ungdomsföreningarna i Skåne. Parallellt spelade sonen även basket, så på den tiden blev det många turer till Lund. De senaste tio åren har besöken inskränkt sig till basketarenorna.

Det finns mycket att imponeras av vad gäller Lundaspelen och Lund. Arrangörsklubbarna, Lugi, Handboll och Eos, gör i stort perfekta turneringar. Att det överhuvudtaget går att genomföra tävlingar av dessa storlekar beror på kommunens många hallar även om grannkommunerna måste hjälpa till för att ro turneringarna i hamn.

Lund har legat i framkant när det gäller att bygga handbollsanpassade hallar vid skolorna. Framlidne Lunda- och handbollsprofilen Staffan Holmqvist var under många år fritidschef i Lund och såg till att stan försågs med ett stort antal hallar. Det tackar Lunds idrottsliv för i dag.

I år besökte jag för fösta gången Lerbäckshallen från 2020, en fräsch, ändamålsenlig arena.

Men allt nytt till trots: Den gamla Idrottshallen vid Stadsparken, byggd 1941, finns kvar och i den spelas både finaler i basket och handboll med fullsatta läktare (upp mot 2 000 åskådare) och en stämning som ger en extra touch till finalspelet. Låt vara att de unga spelarna, ovana  med ett sådant publiktryck, kanske missade mer än normalt.

Att som far och farfar, och dessutom stor vän av ungdomsidrott, besöka Lundaspelen har varit en viktig del av mitt helgfirande under många år.

Det är ungdomsidrott när den är som bäst.

***

Tidigare bevakades även den idrottsliga delen av de regionala tidningarna. Med minskade resurser är den tiden förbi. Det är naturligt. Fast ledsamt. Junior- och ungdomsidrott har massmedialt försvunnit från de större tidningarnas sidor. Nej, inte JVM i hockey förstås.

Lundaspelen, och Skånecupen i fotboll, är ju trots sin storlek bara öar i den svenska ungdomsidrottsvärlden. Lite ledsamt är att resultat från SM för juniorer, den kommande elitgenerationen, nu i stort negligeras.

Skånecupen har avgjorts samtidigt med de båda tävlingarna i Lund. Alla tre arrangemangen fick i min tidning pliktskyldigt ett förhandsreportage. När den idrottsliga summeringen gjordes var det Malmö FF:s Skånecupen som uppmärksammades. Den är numera ett inofficiellt Malmömästerskap med små regionala inslag. Inte ens arrangörsklubben deltog med sina äldsta pojklag.

Lundaspelen däremot har lag från ett tiotal länder och besöks av många av Sveriges främsta ungdomslag. Kvalitativt är Lundaspelen överlägsna Skånecupen.

Men det är gubevars Malmö FF som är huvudarrangör för Skåndecupen.

***

Det pågår för övrigt en ungdomsturnering i ishockey i Malmö i P 13, Oliver Mattssons minne. Oliver dog som ung tonåring i en cancersjukdom. I turneringen deltar 18 lag från Sverige, Norge och Danmark.

Idrott är något stort.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 4 januari 2023 18:08

Hur jag än försöker förstår jag inte ishockeyns taktiska finesser och spelidé.

Men har givetvis förståelse för dem som har stor behållning av att vara åskådare. Det händer alltid något i högt tempo. Oftast avlossas ett stort antal skott mot mål (i gårdagsmötet mellan Brynäs och Linköping 82) och ett stort antal precis utanför kassarna.

Givetvis finns det många spänningsmoment i en hockeymatch. Men som jag skrivit tidigare: Slumpen, eller om du vill studsarna, styrningarna, ”skymningarna”, täckningarna, avgör för många jämna matcher.

Samtidigt finns det en viss logik i en serietabell så här långt in i säsongen.

Som för Malmö Redhawks del. Jag har sett ett antal sistaperioder, bland kanske två och någon enstaka gång en hel match. Jag gör inga som helst anspråk på att vara en expert men det är kanske så enkelt att truppen inte håller måttet, att det finns för många svaga punkter. Tränaren Tomas Kollar framhävdar, med rätta, att laget skapar väl så många chanser som motståndarna och baklängesmålen kommer efter egna misstag,

Så uppfattar jag det också, av det lilla jag sett. Missarna både offensivt och defensivt beror på bristande skicklighet hos (alltför många av) spelarna. De behärskar inte tempot och har inte tillräckligt bra teknik.

21 förluster på 30 matcher är ett bevis som något.

Truppen håller, sett över 20 spelare, inte den kvalitet som fordras för en plats i ett högre skikt än det där Redhawks nu befinner sig.

***

Det pågår ett JVM i ishockey. Om nu någon tidningsläsare, tv-tittare eller radiolyssnare inte lagt märke till detta.

I viss media får man intrycket att detta är det största som idrottsligt händer i dessa dagar. SVT sänder på de bästa av tittartider möten av typ Lettland—Österrike. Är verkligen intresset så sort att detta är berättigat?

Varför prioriteras juniorhockey i media? 

Ibland finns det inte texter om fotbollslandslagens matcher i U 23-grupperna och inte ens resultat från de yngre landslagen, även om det är kval till internationella mästerskap.

I stort varje år leverera de svenska ungdomslandslagen i handboll av båda könen medaljer i de internationella mästerskapen. Sällan en text, då och då inte ens resultat.

Varför? Var finns utvärderingarna? Är överdimensioneringen relevant för det allmänna idrottsintresset?

I min tidning i dag fanns resultat med målskyttar från NHL med fyra tabeller. Från Premier League bara resultat utan målskyttar och ingen tabell.

Misstro mig inte. Givetvis skall ishockey ha sin massmediala plats. Hockey är stort, men inte så stort att ett JVM är det största av allt.

Överdrifter ger gärna en negativ inställning.

Presentation

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2024
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards