Alla inlägg under april 2019

Av Magnus Månsson - Tisdag 30 april 17:49

Det är jämnt i den allsvenska tabellen.

Sex lag inom en poäng, tre ytterligare bara tre från tätpositionen.

Men det kommer inom kort en förändring, i alla fall vad gäller förstaplatsen. Ett guldryck är på gång. Det har jag läst i en Malmötidning. Det är Malmö FF – om ni nu trodde något annat – som är på väg att redan om några omgångar avgöra kampen om mästartiteln.

Lite synd att guldstriden skall vara avgjord efter 10 av 30 omgångar.

Jag avvakta och ser och hoppas på en oviss serie långt in på hösten.

***

Återigen har naturgräs/konstgräs-frågan hamnat i fokus. Frågan har fått ytterligare en dimension. En tredje variant har trätt in på scenen, hybridgräset. Och eftersom Malmö FF på sin egen stadion anlagt en plan med detta underlag är just hybridgräs svensk elitfotbolls välsignelse. Så menar man från Malmös horisont.  Man skall inte heller glömma att MFF fått Malmö stad att investera 23 miljoner i en träningsanläggning, som klubben hyr för 1,5 miljoner/år.

Diskussionen rör sig om att få bort det av många förhatliga konstgräset.

I CMores Ståplats dundrade Olof Lundh – oftast en frisk, intressant röst i den svenska fotbollsdebatten – på och menade: Att det svenska fotbollförbundet var fegt som inte ställde kravet att elitfotboll med en snäv geografisk gräns inte fick spelas på konstgräs.

Han la till: Kommunerna har ju accepterat alla de arenakrav man ställt.

Så är det inte, Olof Lundh!

Borlänge vägrade upprusta Domnarsvallen för Dalkurd. Trelleborg, Ängelholm, Halmstad och Falkenberg, och kanske flera, har fått dispens och inte behövt uppfylla alla de mer eller mindre betydelsefulla elitkraven.

Och det är naturligtvis såsom CMores programledare Lasse Granqvist påpekade: Det är en kostnadsfråga för arenaägarna som självfallet vill utnyttja sina anläggningar optimalt.

Så, Olof Lundh: Inse att elitfotboll inte är allt!

***

Det finns andra aspekter på frågan.

Svensk fotboll vill ha en tävlingssäsong från februari till en bit in i november. Är det då rimligt att begära att alla orter i vårt land skall kunna erbjuda gräs- eller hybridgräs under en så lång period? Inte ens Malmö kunde erbjuda Degerfors annat än konstgräs (till och med i Lund) i cupmötet i mitten av februari.

Svensk fotboll vill vitalisera Svenska cupen, vill locka storpublik. I Stockholm lyckades man på Friends och Tele2. Tack vare att publiken slapp vistas ute i vinterkylan. Jag vet också att man (Svenska Fotbollförbundet) på Friends tvingats byta naturgräsunderlag ganska många gånger med stora kostnader som följd. Och planen på Nationalarenan tillhör definitivt inte landets främsta.

Tele2 är en multiarena med möjlighet att ha tak och har konstgräs. Mig veterligen växer inte varken gräs eller hybridgräs optimalt utan naturligt ljus och värme. På en arena som används året om för olika arrangemang, däribland minst 30 inkomstbringande elitfotbollsmatcher, är konstgräs det naturliga och mest ekonomiska underlaget.

För Olof Lundh, och hans gelikar, kan väl knappast begära att Hammarby och Djurgården skall söka en ny spelplats för sitt allsvenska spel.

***

Såg också att MFF:s poängtapp mot Norrköping berodde på att en spelare föll i straffområdet i stället för att träffa bollen och att hans lagkompis i en kontring inte kunde bemästra boll och den egna kroppskontrollen. I båda fallen var det underlagets/konstgräsets fel!

Krönikören måste ha glömt alla de spratt undermåliga naturgräsplaner utsatt spelare för i nutid och forntid. Under alla tider på ett spelår. Men är glasögonen ljusblå så är de.

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - Lördag 27 april 15:36

Jag har en vän och före detta arbetskamrat, som dessutom är en stor handbollsvän.

Han är förmodligen lite orolig det närmaste dygnet. Trots många år i Malmö har han fortfarande starka känslor för handbollen i sin ungdomsstad, Karlskrona. Sympatiskt. Låt vara att på den tiden var det IFK Karlskrona som gällde – och gör det väl ännu – men nu har en del av kärleken fallit över på HIF Karlskrona, där H:et står för Hästö.

Min vän vill att ungdomen i stan skall få uppleva elithandboll i Karlskrona liksom han. Under mer än 40 säsonger har huvudorten i Blekinge haft representation i den högsta herrserien i fyra klubbar, IFK, Flottan, BK och nu HIF.

HIF har hängt på den så kallade gärdsgården de tre senaste åren, har kvalat sig kvar. Nu är laget där igen, för fjärde gången i följd. Fyra kvalmatcher är avklarade, 2—2, mot Hallby från Jönköping, som vann första mötet hemma stort, 30—22. De tre övriga har slutat med uddamålet, några efter dramatiska vändningar. Karlskrona har hemmafavör och har vunnit båda mötena i egna hallen, 27—26 och 30—29.

Så visst dallrar ovissheten i luften och nerverna hos min vän inför söndagsdrabbningen. För hans skull – och för den sympatiske tränaren Robert ”Knirr” Anderssons – hoppas jag på ett lyckat slut.

***

Men jag vill också lägga en annan aspekt på det hela. En sport som vill vara stark i Sverige skall ha en geografisk spridning. Jönköping ligger förvisso i Småland (där ishockeyn står stark med tre lag i SHL, högsta nivån) men har knappa milen till Västergötland, där det finns två lag, Skövde och Alingsås, i högsta handbollsligan. Om Hallby avancerar skulle detta innebära ett isolerat Guif från Eskilstuna, sex Skånelag, fem från Göteborgsregionen (räknar dit Varberg och Alingsås) plus då Skövde 15 mil bort och så ytterligare 9 till Jönköping.

Det är ingen direkt större geografisk spridning. Förvisso korta, billigare resor, och många förhoppningsvis publikdragande derbyn. Men är det bra för en idrott med så få starka fästen?

De flesta av de 48 lagen i finalspelet i USM kommer även de från samma områden. I USM är förstås Stockholm hyggligt representerat. Man kan tycka vad man vill om vår huvudstad men på något sätt känns det tomt utan något herrlag på högsta nivån.

Trots att lagen hetat AIK och Hammarby har de inte lockat till några större publikmassor. Det är i de små orterna handbollen lockar.

***

Varbergs anhängare har också all anledning att hålla på Karlskrona. Missar Blekingelaget lär Varberg hamna i en pool med sex Skånelag och gå miste om en massa Göteborgsderbyn.

***

Såg båda gårdagens SM-semifinaler. Fanns intressanta detaljer, som det kan finnas anledning att återkomma till.

 

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - Tisdag 23 april 17:40

Tre rätt av fyra.

Så utföll mitt kvartsfinaltips i handbollens SM-slutspel. Det var Alingsås, som spräckte tipset i och med sekunddramat mot Ystads IF i det femte och avgörande mötet, 27—26.

Jag känner beundran för Alingsås och deras tränare Mikael Franzén, landets skickligaste (?). Säsong efter säsong tappar laget spetskompetens, ofta två—tre spelare, men varje år är Alingsås långt framme i slutspelet. Lagbyggare Franzén utbildar alltid nya spelare.

Den här våren lär det dock ta stopp i semifinalspelet. Över fem matcher är IFK Kristianstad för starkt med sin överlägsna bredd. Regerande mästarna är dock inte lika stabila som de senaste åren. Men en serie i bäst av fem gynnar naturligtvis IFK Kristianstad.

Redbergslid, det lag som spelmässigt överraskade mest i kvartsfinalomgången, pressade faktiskt mer eller mindre Kristianstad i fyra matcher.

Vem får då äran att spela SM-final mot Kristianstad?

Grundseriesäsongen talar för IFK Skövde, serietrean, mot sjuan Sävehof. Det skilde sex poäng i sluttabellen. Och denna poängmarginal fixade Skövde i de tre inbördes mötena, som västgötarna vann klart, två till och med borta. Statistiken talar alltså för Skövde, men den litar jag inte på. Sävehof visade mot HK Malmö moral, skicklighet, bra bredd, ung entusiasm och en taktisk förmåga.

Samtidigt har Skövde imponerat hela säsongen och de unga talangerna har rutinerade herrar att luta sig mot när, eller om, det kärvar.

Det är två av Handbollssveriges främsta fostrare av elitspelare, som man av ideologiska skäl båda gärna önskar en finalplats. Hjärtat får tala: Skövde stora stöttande publik är värt en eller två finalmatcher. Och den hjälper laget till 3—2 i matcher mot Sävehof.

***

Några funderingar kring HK Malmö. 

Många har ställt frågan: Vart är HK på väg?

Sex spelare försvinner från truppen, två av dem har fått begränsad speltid, Robert Månsson och Binai Aziz. I Jim Anderssons position som högersexa finns redan likvärdige Hampus Olsson. Adam Lönn flyttar till proffslivet i Tyskland men i min handbollsvärld är hans ersättare Viktor Östlund en mera komplett spelare än Adam Lönn. Som naturligtvis kommer att saknas i Baltiskan. Hans inställning och ärliga och sympatiska uppträdande har jag alltid gillat.

Och så det absolut viktigaste nytillskottet, Daniel Ekman som mittnia. Han är spelaren som kan öppna upp HK:s stundtals stereotypa spel och involvera kanterna och mittsexorna mera – och bättre.

Att ersätta de båda duktiga målvakterna Dan Beutler och Robin Paulsen Haug är förmodligen det svåraste. Den nye målvakten från Hammarby Anton Hellberg måste ha ett komplement.  Eller kanske behövs en förstemålvakt.

Jag ser inte den nästa säsongs trupp som mindre konkurrensmässig är den just avslutade. Med frågetecken för målvaktspositionen. Nog så betydelsefull, förstås.

Och jag skulle glädja mig om unge, egne talangen Tim Hilding får både mer speltid och ett genombrott.

***

Diskussionen sju mot sex-spelet kommer upp med jämna mellanrum. Om den regeln kan man ha olika åsikter. Men samtidigt måste man medge att den kan ge extra nerv och ge lag en möjlighet att förändra en matchbild.

Men hur mycket tränar lagen på att hantera sjumannaspelet? Det ser många gånger tafatt ut med många bollar i egna kassen.

Jag har ingen statistik men har ett intryck att facit ligger på minus, sett över hela säsongen.

Det mest inövade sju- sexspelet jag sett var Sävehofs i sista mötet mot HK Malmö i Baltiska hallen. Då dirigerade Jonas Larholm sina medspelare till fina lägen och eget avgörande.

Motsatsen var AIK:s spel i den avgörande kvalmatchen mot Varberg. AIK skänkte själv bort möjligheten att hota Varberg.

***

Apropå Jonas Larholm. Hur många spelare med hans meritlista reser land och rike runt och nöjer sig med att lägga straffar och göra kort inhopp, mestadels i övertalsspel? Och dessutom vara den store pådrivaren på bänken.

Klubbkänsla?

I alla fall heders.

 

 

Av Magnus Månsson - Måndag 22 april 13:21

Vilka krav kan den professionella svenska idrottsvärlden ställa på kommunerna?

Jag tänker främst på herrsidan och då på ishockeyn och fotbollen. Båda med i många fall, ur svensk synvinkel, högt spelarlöneläge.

Därför reagerade jag positivt, när Svenska Ishockeyförbundet låter SHL-nykomlingen Oskarshamn få dispens att spela i den nuvarande hallen utan alla de regelkrav som normalt krävs för spel i högsta ligan.

När Karlskrona var uppe i SHL krävde förbundet förbättringar och utbyggnader med kostnader som ännu belastar fritidsförvaltningens investeringsbudget. Nu finns Karlskrona i Allsvenskan, nivå 2. Chansen att Oskarshamn skall bli ett stabilt SHL-lag är ganska små och kraven på SHL-publikkapacitet lär knappast behövas i ett långtidsperspektiv.

***

Elitfotbollen ställer också sina krav på kommunens arenor.

Nu vevar Sydsvenskans huvudsportkrönkör i lördagens tidning på och kräver att lag i Allsvenskan, Superettan och möjligen division 1 skall spela antingen på naturgräs eller på nymodigheteten hybridgräs. Han är så generös att han drar en nordlig gräns vid Sundsvall. Men nu är det så att Sverige också har ett inland söder om Medelpad/Sundsvall med långa vintrar, sena vårar och tidiga höstar. Som Dalarna. Där Borlänge kommun för något år sedan markerade att man inte ställer upp på alla fotbollens elitarenakrav, då man inte var villigt att rusta upp Domnarsvallen till allsvensk status, när Dalkurd tog steget upp i högsta serien.

Liknande diskussioner har förts i andra kommuner.

För det är naturligtvis en kostnadsfråga. Det är i de flesta fall skattebetalarna, som får betala. Exakta kostnader är svårt att få fram. Malmö FF:s träningsplan/er med hybridgräs lär ha kostat 23 miljoner. Den nyanlagda på Stadion 2,5. Den i Växjö 4,5.

Det är också en fråga om utnyttjandetid. En hybridmatta kan användas betydligt färre timmar per vecka än en konstgräsplan. Och hur är hållbarheten i vårt klimat? Ullevi i Göteborg har uppenbara problem och Göteborgslagen har tvingats flytta sina matcher. MFF:s träningsplan, nyanlagd som den är, har den senaste tiden varit i så dåligt skick att man tvingats uppsöka andra träningsytor.

Trots att vi haft ett osedvanligt milt vårväder.

Självfallet kan, och kanske kommer, hybridgräsmattan att utvecklas, bli tåligare och därmed tillåta fler utnyttjandetimmar och hålla kvalitet under många år och också bli billigare. Då kan det bli ett alternativ för ägarna/kommunerna, som har som uppgift att få så hög utnyttjandegrad på skattepengarna som möjligt.

Den professionella fotbollsvärlden kan inte få allt man pekar på.

 

***

Några funderingar i detta ämne.

1) Varför förekommer inte samma diskussion inom damfotbollen?

2) När Stadionområdet i Malmö kom till under senare hälften av 1950-talet fanns fem träningsplaner med naturgräs, två med grus, som senare fick ett undermåligt konsgräsunderlag. På samma yta för träning finns nu MFF:s egen inhyrda hybridplan och en gräsplan.

Två nya planer har tillkommit söder om Stadiongatan, båda med konstgräs. Den nuvarande generationen, även MFF:s, växer upp med konstgräs.

Varför denna aversion mot detta underlag som senior?

 

 

Av Magnus Månsson - Tisdag 16 april 17:55

Så var den tredje omgången i fotbollens Herrallsvenska spelad.

Och tre omgångar av trettio ger inte speciellt många indikationer om hur sluttabellen ser ut framåt november. I synnerhet som det kommer att öppnas övergångsfönster åt båda hållen, innan det är dags för slutsummering.

Man ser bara vad en seger, som nu Malmö FF:s mot Östersund, innebär i förändrade åsikter om lagets fortsättning, från grått till något mera gult.

Men visst har man redan sett spekulationer, byggda på tre matcher. Jag skall inte hemfalla åt sådana tankegångar. Inte ännu i alla fall.

***

14 matcher har jag sett. Med den ojämna bedömningsnivå, både i en och samma match och mellan olika domarna, man tyvärr måste leva med. Det finns en massa domslut att diskutera, uteblivna gula och röda kort. Det är en lönlös diskussion.

Domarna har ingen lätt uppgift. Och nu har den blivit än svårare. Det har kommit in ett nytt ord i bedömningen: FÖRSTÄRKNING.

Jag hittat inte ordet i regelboken. Men tv-kommentatorerna använder ofta uttrycket och en massa journalister, när det passar egna laget.

Vad är då en ”förstärkning”? Jo, när en spelare faller, speciellt inom straffområdet, efter en lättare, men klar, beröring. Blir man trampad på foten eller sparkad på benet inom straffområdet, så är det straff. Oavsett hur teatraliskt den förfördelade än trillar.

I helgen visade tv-repriserna, domarnas värsta fiende, två flagranta domarmisstag, där kommentatorerna försvarade de uteblivna straffarna just med ordet ”förstärkning”.

Häckens Alexander Jeremejeff blev till och med varnad i sin duell med en Falkenbergsförsvarare.

Det slapp i alla fall Östersunds Hosam Aiseh, när han föll på MFF:s Rasmus Bengtssons långsamma fot vid ställningen 0—0. 

När nu ordet ”förstärkning” inte finns i regelboken, strunta då i att bortförklara felaktiga beslut med den förklaringen. Använd rätt benämning!

I dessa sammanhang ogillar verkligen ordet ”förstärkning.

 

 

 

Av Magnus Månsson - Måndag 15 april 18:06

I lördags var jag funktionär vid ett av min klubbs, Heleneholms IF:s, långloppsarrangemang, ett helt och ett halvt maraton och så något som kallats Varvetmilen.

Och vad är då det sistnämnda? Jo, det är ett testlopp för dem som i maj vill springa Göteborgsvarvet, 21 kilometer, och genom sin lördagstid placeras in i rätt startgrupp i kraftprovet i Göteborg.

567 löpare startade på milen, 105 på 21 kilometer och 80 på den dubbla distansen. Totalt 752 startande.

Med dagens mått mätt är detta ingen anmärkningsvärd siffra. Men inger förstås respekt. De här loppen, jag räknar det som ett arrangemang, är bara ett av 27 långlopp/motionslopp som avgörs i Skåne under 2019. Åtta av dessa har Malmöklubbarna MAI och Heleneholm som ansvariga.

Det är givetvis positivt att föreningarna tar ansvar för folkhälsan – de många loppen stimulerar självfallet till träning – samtidigt som det genererar pengar till verksamheten.

Men som vän av arenafriidrott måste man fundera över vad som sker inom skånsk friidrott. I 2019 års arenaprogram finns elva skånska tävlingar. Tio av dessa är helgungdomstävlingar ”med inslag av seniorgrenar” (ja, så beskrivs de i tävlingskalendern.) Av dessa tio är det endast Öresundsspelen i Helsingborg som årligen har hyfsade seniorstartfält. I de övriga är det generell sett klent med aktiva i de äldre årsklasserna.

Den elfte tävlingen är en sedan två år nystartad mindre kvällstävling för seniorer, Heleneholms IF:s Vårtävling. Allt i syfte att arrangera något som sedan  länge varit en bristvara i skånsk friidrott, ett tvåtimmarsprogram med betoning på seniorer. Det blev ingen succé 2017, klart bättre 2018 och med ett förhoppningsvis ytterligare ökat intresse 2019. De få skånska friidrottare – och även danska – som fortsätter över junioråldern måste få tävlingstillfällen även i närområdet.

***

Det anmärkningsvärda är att denna Vårtävling är den enda arenatävling i friidrott som anordnas i Malmö i år (enligt tävlingskalendern), sedan MAI hoppat av att under SM-veckan vara ansvarig för lag-SM. Tävlingen tas över av  Helsingborg.

Hur ställer sig de ansvariga politikerna för ombyggnaden av Stadion och önskemålen om att få en publikarena för friidrott, när den senaste publiktävlingen ägde rum 2009, SM för seniorer? Det har också avgjorts ett stafett-SM inför de närmast sörjande för något år sedan.

***

Jag forskar – jag medger, ett i sammanhanget pretentiöst ord – i Heleneholms IF:s 80-åriga historia. Men jag vill sätta klubbens verksamhet i relation till hur friidrotten såg ut i Malmö och Skåne under dessa år.

Jag är framme vid 1966. Då fanns det runt om i Skåne 28 nationella tävlingstillfällen för seniorer, varav 12 enbart i Malmö. Lägg till fem, en i Malmö, med internationellt inslag (och då räknar inte de danskar som då som nu är flitiga gäster).

Och då har jag inte räknat tredagarstävlingen kretsmästerskapen för sydvästra Skåne för de tre Malmöklubbarna IK Pallas, Limhamns IF, Heleneholms IF samt IFK Trelleborg och IK Finish (Vellinge). Det var en tävling med både bredd och topp.

I rullorna fanns 1966 bara ett långlopp, Frisksportlunken, mellan Jägersrovägen i Malmö och Malmö Frisksportklubbs stuga i Dörröd uppe på Romeleåsen.

***

Skånsk friidrott har onekligen genomgått en stor förändring de senaste 50 åren.

För att citera Johan Ludvig Runeberg i Fänrik Ståhls sägner:

Till flydda tider återgår

Min tanke än så gärna

 

Av Magnus Månsson - Torsdag 11 april 16:26

Så var den allsvenska fotbollen i gång. Två omgångar avklarade.

Har sett åtta matcher, några lag två gånger, andra igen alls. Det är givetvis ett alldeles för litet underlag att dra några slutsatser av. Och det hade det varit även om man så sett alla lagen. Två omgångar av 30 säger i princip inget.

Även om domedagsbasunen varit framme i olika medier redan. Till största delen MFF-relaterade.

***

Något vågar man väl konstatera.

Bästa halvlek hittills är Norrköpings första i matchen mot AIK med ett högt tempo och en intensitet, kombinerat med bra passningsspel, som visade på en inneboende hög kapacitet. När AIK kom in i spelet visade Solnalaget hur svårslaget de svenska mästarna lär bli även detta spelår. 0—0 blev det.

Sämsta halvlek så här långt, i min bok, är Malmö FF:s andra mot Sundsvall. Fotboll går ut på att göra mål – och försvara sin egen bur. Det är sällan man ser ett lag bjuda på tre så enkla mål som MFF på en enda halvlek. 3—1 blev det.

En intressant iakttagelse: I pausintervjun sa Sundsvalls tränare Joel Cedergren att hans lag skulle såra MFF på den stora ytan bakom Oscar Lewicki. Det var precis vad man gjorde vid 1—0.

***

Och en sak är sig lik. Det kan man redan konstatera, Malmö FF:s självbild.

I paus påpekade Guillermo Molins hur bra laget var och att det inte skulle vara några problem att vinna.

Och efter 1—3 konstaterade tränaren Uwe Rösler att hans lag var det klart bästa. Detta efter 1—3 och tre klara misstag.

Man kände igen mantrat från förra våren, fast då hette personerna Magnus Pehrsson (tränaren) och Markus Rosenberg.

***

Som vanligt förbryllar Rosenberg i sina uttalanden.

Så här lär han sagt i veckan:

”Jag hatar att man går ut och säger att vi spelar bra när vi förlorar, men en poäng på de tre bra halvlekarna – en mot Häcken var dålig – känns inte snällt. Vi är inte i närheten av vår kapacitet, men jag tycker ändå en poäng är för lite…”

 

Hur många har hört honom under årens lopp i allsvenska sammanhang medge att motståndarna varit bättre än MFF? Samtidigt har laget alltid (nästan i alla fall) spelat bra.

Det var det där om självbild.

***

Jag är förvånad över att Markus Rosenberg spelade 90 minuter i U 21-mötet mot Häcken i måndags med motiveringen att skall han orka 90 minuter nu på söndag mot Östersund, måste han 90 minuter i benen innan dess.

Han skadade sig den 12 februari, två månader sedan, har tränat sporadiskt och spelat 20 minuter mot Sundsvall. Han är 36 år. Kan en relativt otränad kropp återhämta sig på fem dygn efter en – trots allt – viss urladdning.

Fysiologin har sina lagar. Även för en fotbollsspelare.

 

.

 

 

Av Magnus Månsson - Söndag 7 april 13:30

Ibland räcker inte tiden till allt man vill göra. Det gället att prioritera.

Som i går, när jag hade några funderingar om ett blogginlägg. Men jag föredrog en restaurangbesök/födelsedagsfest framför någon timme med datorn. Jag ångrar inget.

Funderingarna finns kvar. Här är de.

***

När jag under gymnasietiden på 1950-talet skrev sport i Ystads Allehanda från Skurup – till och med en ”krönika”, Sport västerpå – hade jag en mentor (fast det ordet fanns väl knappast då) från YA:s sportredaktion. Han lärde mig mycket. Först och främst att man tidigt måste skiva vad det hela gäller, vilken idrott och nivå. Dessutom poängterade han vikten av man hela tiden måste ha i tankarna att man förhoppningsvis varje gång fick en ny läsare, en kanske i ämnet oinsatt person. Denne skall man inte skrämma bort. Skribenten skall vägleda henne eller honom in ämnet. Hen (ordet fanns förstås inte heller för 60 år sedan) skall inte känna sig dum eller okunnig. Av samma skäl, påpekade min mentor, skall man undvika ”ju” och ”som bekant”. Det finns ingen anledning att briljera på en i ämnet inte lika insatt läsare.

Jag har försökt – och förstås också misslyckats med – att leva upp till dessa lärdomsord från 1950-talet.

Dessa tankar dök osökt upp efter lördagens sportkrönika i min morgontidning, som inleddes så här:

”I dag spelar Sverige landskamp mot Tyskland på Friends arena och ett rejält marknadsföringsryck med målet att slå publikrekord gav tidigt resultat.

Över 30 000 biljetter är nu sålda och rekordet på 20 302 åskådare från gamla Råsunda och mötet med Schweiz 2002 är historia och publiksiffran blir förmodligen högre än när Sverige EM-kvalet mot Rumänien nyligen.

Samtidigt har några hisnande rekord slagits senaste tiden ute i Europa.”

 

Jag är påläst. Jag vet att det handlar om fotboll. Jag vet också att matchen är en landskamp för damer och rekordet som skall slås – och också gjordes – är för damer. Jag vet också att EM-kvalmatchen var för herrar.

Jag testade den citerade texten för några bekanta. De förstod inte vad rekordjakten gällde.

Och detta bara för att krönikören menar att fotboll är fotboll och inte  damfotboll och herrfotboll. Låt så vara. Även om jag vid besök på FC Rosengårds matcher hälsats välkommen till ”den allsvenska damfotbollsmatchen.”

Så enkelt det hade varit att skriva dit att det handlade om damer. Utan att lägga några som helst genusperspektiv på frågan. Bara för tydlighetens skull.

***

Det kom 25 882, självfallet en imponerande siffra. Men den är ”dopad”. Gratis är gott. Nästan gratis smakar också utmärk. Den höga publiksiffran till trots blev arrangemanget, enligt text-tv, en förlustaffär för Svenska Fotbollförbundet. Biljetterna kostade bara mellan 50 och 150 kronor per styck. PR får kosta och åskådare på plats och via tv fick en bra underhållning.

 

 

 

 

 

 

 

Presentation

Fråga mig

21 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se