Alla inlägg under juni 2019

Av Magnus Månsson - Onsdag 26 juni 16:28

Hedvig Lindahls fantastiska straffräddning.

En briljant passning av Kosovare Asslani och en smart löpning för att undvika offside av Stina Blackstenius, som hårt trängd får in bollen i mål. 1—0 till Sverige mot Kanada och därmed svenskt avancemang VM-kvartsfinal i fotboll.

Euforin når oanade höjder. Yrkesjournalister, tyckare på sociala medier (såna som jag) och ”allmänt löst folk” – inte alla förstås – börjar drömma till och med om VM-guld.

Jag vill absolut inte var den berömda slaven på triumfvagnen. Men totalt sett var matchen ingen höjdare, ärligt talat stundtals riktigt dålig. Verkligen inte en av turneringens bästa.

Asslanis och Blackstenius strålande prestationer till trots, den kanadensiska målvakten Labbés utrusning var inte den mest övervägda. Hennes ena innerback hade hyfsad närkontroll på Blackstenius.

Nåväl, taktik och disciplin ingår och är viktiga ingredienser i ett fotbollsmöte. Det blev en tillknäppt match. Både Kanada och Sverige spelade disciplinerat, välorganiserat. Efter Sveriges ledningsmål öppnade Kanada sig, så är det ju alltid, och det blev några hyggliga svenska lägen. Men också några kanadensiska. Glöm inte det!

Jag har sett tre av de svenska matcherna (missade Thailand) och jag har ärligt talat svårt att se ett medaljlag i Sverige.

***

Men så finns ju alltid de viktiga marginalerna. Och inte minst de nya handsreglerna. Jag har försökt lära mig och googlat. Men förgäves. För att kunna röra sig och balansera kroppen behövs armarna. Det finns naturliga positioner. De duktiga domarna gör – eller gjorde, är det kanske bäst att tillägga – sin bedömning. Nu bara blåser man. Och får gehör från VAR-rummet.

På annat sätt kan man inte tolka att domaren från Honduras inte själv gjorde en extrakoll på den straff hon utdömde till Nederländerna mot Japan.

Den stackars japanska ”tösabiten” gjorde ju allt för att dra armen bakom ryggen för att skottet från ett par meters håll inte skulle träffa just armen.

Jag tro att hela fotbollsvärlden – ja, kanske inte de i Nederländerna – tog sig för huvudet och suckade: Såna regler kan vi inte ha!

Förr bedömde man armens rörelse, avståndet mellan spelare och bollen och armens position i ett naturligt rörelsemönster.

Svårare är det inte. En bra domare skall klara detta, Och vid en straffbedömning kan de ju i VM ta hjälp av VAR för att få sin uppfattning bekräftad.

***

Feldomslutet var desto mer känsloladdat eftersom det drabbade Japan, VM:s hittills mest sevärda lag för oss som gillar tempo, teknik och passningsorienterad fotboll.

Hoppas ni vinner guld i hemma-OS 2020!

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - Lördag 22 juni 13:35

I dag börjar allvaret, slutspelet i damernas VM i fotboll.

Har sett en hel del matcher. Som alltid i alla turneringar av olika valörer och i olika idrotter har det varit varierad kvalitet, varierat underhållningsvärde.

Det positiva överväger. När två högt rankade nationer mötts har kvaliteten varit hög, men även utslagna lag har visat kapacitet, som Skottland och Sydkorea. Bredden på toppen har ökats. Men vad finns Östeuropa och då inte minst de annars så bollskickliga nationerna i det forna Jugoslavien?

Sverige då? Såg inte matchen mot Thailand. 2—0-vinsten mot Chile var inget att yvas över. Och vilka svar gav 0—2 mot USA med den på pappret B-betonade uppställningen? Kanske att det upphaussade med USA sin stora bredd inte var skrämmande. Det var ingen av de bättre VM-tillställningarna.

Den extremt ojämna standarden svenskgruppen har inte gett några säkra indikationer om Sveriges och USA:s VM-form.

Före dessa länders match såg jag Nederländerna—Kanada 2—1. Det är väl ingen tvekan om att den matchen höll högre kvalitet. Kanada, Sveriges kommande motståndare, har visat styrka. Och skall man döma efter de tidigare VM-framträdandena är Kanada favorit.

Men det är som den kloke före detta tränaren Nanne Bergstrand ofta påpekade:

-- Var match lever sitt eget liv.

Och det ger hopp för en trevlig svensk fortsättning.

Ser fram mot några trevliga VM-veckor.

Även fotbollsspelande damer kan bjuda på underhållning på internationell landslagsnivå. Nästan som i handboll.

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - Tisdag 18 juni 18:32

Såg två fotbollsmatcher i går.

Dels herrdivision 2-mötet mellan IFK Malmö och Hittarp, 1—1, och dels VM-matchen för damer mellan Norge och Sydkorea, 2—1.

Det blev en överlägsen seger för damerna. Ja, snudd på utklassning. Och då menar jag i fråga om underhållningsvärde. Givetvis är jag medveten om att en match mellan exempelvis IFK och Sydkorea slutat med en klar IFK-vinst.

Men denna resultatjämförelse mellan herrar och damer är jag trött på. De fysiska förutsättningarna är helt avgörande. Jag har verklig behållning att se ett 800 meterslopp mellan världens främsta damer trots vetskapen att jag, en gång en högst medelmåttig löpare på distansen på 1960-talet, klart besegrat nutidens världselit på damsidan.

Det är kvaliteten när man möter samma kön som är avgörande.

Ett av VM:s resultatmässigt sämsta lag är Sydkorea. Det känns därför kanske fånigt att påstå att det koreanskorna presterade i går var bra fotboll. Fotboll går ut på att göra mål. Och det var Sydkorea uselt på. Fysiken i de avgörande momenten mot de större norskorna räckte inte till.

Men den som gillar en snabb, intensiv passningsinriktad fotboll kan inte annat än gilla Sydkorea av i går. Jag blev imponerad och beklagar att det inte blir fler matcher i VM för Sydkorea.

Lagets spel påminde om Japans för några år sedan, då laget var framme i två VM-finaler.

Men så är det då med effektiviteten. Det viktigaste. Förstås.

Man kan inte få allt. Underhållande var Norge—Sydkorea i alla fall.

 

 

Av Magnus Månsson - Söndag 16 juni 21:30

Det pågår ett VM i fotboll.

För damer.

Jag dristar mig att skriva så, när jag nu gör ett inlägg om turneringen. Alla vet inte att 2019 års VM är för damer. Allt för tydlighetens skull. Jag begriper helt enkelt inte det diskriminerande i att klargöra vad det handla om. Är det herrar som spelar fotboll, handboll, basket, hockey eller vad ni vill, så skriv det. Är det damer så klargör det! Det viktigaste är att alla läsare och lyssnare vet vad det handlar om.

Är det någon som känner sig trampad på tårna, när någon skriver damfotboll, är det väl bara att konstatera att vederbörandes tår är sällsynt ömma. Det finns viktigare saker att diskutera. Som i Malmö att locka fler flickor till fotbollen och sen få dem att stanna kvar.

***

Har sett några matcher i det pågående VM:et. Några hela, några kanske en halvlek och ytterligare några en kort snutt. Det har varit en varierad konfekt. Mycket varierad. Återkommer när jag sett lite mer för att inte dra för hastiga slutsatser.

Har dock konstaterat att kommentatorerna och de inhämtade experterna, före detta elitspelare med meriter från landslaget för damer, ofta, ja, väldigt ofta använder ordet ”slarv” för att kommentera en misslyckad passning, en dålig nedtagning eller ett underligt spelval. Man har känslan att de – nu är jag konspiratorisk – med sin fullt förklarliga varma känsla för sin idrott inte rakt ut vill säga att allt upprepat slarv egentligen är brist på kunnande. Vi pratar världselit.

***

På tal om kommentatorer. Man skall förstås i dessa tider inte klaga på dem som är kunniga och förberedda. Som nu Daniel Kristiansson. Men det blir bara för mycket. Han pratade sönder SM-finalerna i handboll (för herrar) med alla dessa oväsentliga detaljer om spelarna och annat. Och nu under VM är Daniel Kristiansson igång igen. Det är i sig imponerande att veta vilket år – och till och med vilken dag – som spelarna är födda. Hela deras karriärer med debuter och mål och allt vad du vill. Men till vad nytta? Det ger i min värld inget extravärde till referatet. Och vem kan ta till sig allt? Jag blir bara så trött på denne utpräglade pratkvarn.

Vid två föredrag med Idrottsmuseets Vänner har hans kolleger Lasse Granqvist och Anders Andersson betonat vikten av att vara påläst. Samtidigt som de understrukit att det gäller att bara använda det som ger ett mervärde till referatet. Kanske tio procent, högst.

Kan de inte lära Daniel Kristiansson detta elementära?

 

Av Magnus Månsson - Torsdag 13 juni 21:03

Panterns tillkortakommande och försvinnande från seniorishockeyn följer den trend som funnits inom Malmös idrottsvärld under en lång period.

Malmö, landets tredje största stad med över 300 000 invånare, har bara plats för en elitförening per idrott. Lite generaliserat, men ändock, och i stort sett sant.

***

Fotbollen på herrsidan är på sitt sätt mest genant. Malmö FF i Sverigetopp, men sen som nu, näst bästa lag i division 2, fjärde nivån. Någon enstaka säsong finns en Malmöklubb i Superettan, lika sällan ett i division 1. Årets tillstånd är det normala.

På damsidan är det på toppen ljusare, FC Rosengård och LB 07 i Allsvenskan. Men hur länge kan LB 07 hålla sin standard? Serien kräver tydligen ett övermått av utländska importer. LB 07:s publiksiffror är i paritet med Panterns – om ens det – och med en minskad regional återväxt, kunde framtiden för Malmös andraklubb varit ljusare.

Malmös tredje bästa lag håller till på plattform 5.

***

På 1980-talet hade Malmö fyra herrhandbollsklubbar med spel minst på näst högsta nivån, plus minst lika många lag till. Dalhems damer var högst uppe i systemet två säsonger. IFK Malmö och MBI hade också hyggliga damlag.

2019 finns HK Malmö i Handbollsligan, damlaget i division 2 (4). IFK Malmös båda seniorlag spelar i lägsta serierna. HK, med sina farmarlag, och IFK är de två enda seniorhandbollsföreningarna i stan.

***

För inte så många är sedan deltog Malbas i Basketligan (herrar), damerna rankades ganska högt och laget va         r av okej klass.

Srbija hade en lång slutspelsperiod för de bästa lagen under Basketligan.

Numera finns Malbas båda lag på nivå 3, där också Srbijas herrar hör hemma.

Malbas har ett ungdomsunderlag som kan göra att klubben närmar sig eliten för damer och herrar. För en tid sedan deltog 28 ungdomslag i Basketfestivalen i Göteborg. 25 av dem avancerade till A-slutspelet.

Men finns det ekonomi?

***

När innebandyn fick sitt genombrott var det i Malmös fotbollsklubbar sporten fick sitt fäste. Föreningarna var många. Numera finns en elitklubb, Malmö FBC, med damerna i högsta serien och herrarna nerflyttade till nivå 3.

På herrsidan finns ytterligare två föreningar, på damsidan en.

***

 

Volleyboll har haft fyra olika klubbar som spelat i de högsta svenska serierna. Det gäller både damer och herrar. Sedan några finns den samlade verksamheten i Malmö VK, med ett herrlag på nivå 2 och ett damlag snäppet under.

***

Bowling har varit en av de mest framgångsrikaste idrotterna med många individuella internationella mästare och åtskilliga SM-guld i lag. För båda könen. Klubbarna var många.

Senaste säsongen fanns inte ett enda damlag från Malmö med i seriesystemet. För herrarna bedrivs verksamheten huvudsakligen i tre klubbar Kulladal, Bulltofta och Örestad, med lag i de tre högsta serierna.

***

Boule har ett starkt fäste. Och det har det varit länge. I seriespelet är det mixade lag. I Elitserien 2019 finns Coccinelle och La Boule D ´Or, i serien under Nobel Petangue. En av få idrotter med lokal konkurrens på elitplanet.

***

Sex föreningar har deltagit i högsta serien (mixed) i badminton. Sammanslagningar och nerläggningar har inneburit att endast Aura och Malmö BK 2019 hade serielag. De senaste säsongerna har dessa klubbar, främst av ekonomiska skäl, inte deltagit i Elitserien. Till hösten gör Aura come back.

***

Även inom bordtennisen har antalet föreningar reducerats. Malmö IF och Kvarnby AK har herrlag på låg nivå. MIF är enda klubb med damlag, i våras degraderar till plattform 3.

***

I tennis är Fair Play stigit fram som landets största och i SM-seriesammanhang framgångsrikaste förening. Samtidigt har Malmö TK, för bara några år sedan en värdig konkurrent, hamnat rejält i skuggan.

***

På 1980-talet fanns det sju squashklubbar i Malmö. I år en och en halv, Malmö SRC, en elitförening, och The Club, en ”farmaravdelning” till MSRC. Den klassar jag som en halv.

***

1982 lierade sig Simsällskapen i Malmö och Limhamn och blev Malmö Kappsimningsklubb. Och var under en period Sveriges främsta klubb i simning. Lokalt hade MKK konkurrens av Ran, som då och då låg bra uppe på rankinglistan. MKK har tappat sin position i landet men avståndet till Ran har ökat. MKK är stans enda elitförening.

***

Inom friidrotten kan man spåra samma mönster. Från slutet av 1970-talet till början av det nya decennier var MAI och Heleneholm två av de ledande föreningarna i Sverige. Sedan dess har Heleneholm i stort tappat allt vad elit heter medan MAI håller sin position i Sverige.

Den tredje klubben IK Pallas har i stort ingen arenafriidrott.

***

Det finns naturligtvis fler idrotter att granska. Som exempelvis brottningen, som i ett historiskt perspektiv är den idrott som kanske tappat allra mest. Men det finns även plusvarianter. De nya kampsporterna är starka i Malmö.

Summeringen ovan är dock tydlig. Antalet föreningar på elitnivå blir färre och det är i få idrotter det finns en lokalt stimulerande elitkonkurrens.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - Tisdag 11 juni 13:11

Ishockeyklubben Panterns konkurs är ingen trevlig läsning.

Det är alltid trist när idrottsföreningar drabbas, speciellt som ungdomsverksamheten är i fara. Ungdomshockeyn har tunnats ut rejält i Malmö och förhoppningsvis kan Panterns räddas på något sätt.

Under mina år som ansvarig för lokalsporten på Sydsvenskan under hela 1990-talet och några år in på 2000-talet hade jag mycket kontakt med Pantern, ledare, tränare och spelare. Alltid trevliga möten. I dessa för klubben tunga dagar har tankarna i synnerhet kretsat kring Kjell Olofsson, en av grundarna och sen mångårig kassör. En verklig hedersman och dessutom en sann idealist.

Jag kan för lite om alla turer och orsakerna till konkursen för att röra i härvan.

Vill i stället – okej, pretentiöst – peka på den på sikt omöjliga situation en ”andraklubb” i en stad har. Speciellt i ishockey. Och i synnerhet i Malmö.

***

En småklubb, som en sådan måste Pantern räknas, och dessutom andraklubb i en stad har på sikt en omöjlig uppgift att bli etablerad i elithockeyn, de två högsta nivåerna.

Med sina många matcher, 52 bara i grundserierna, långa reseavstånd och stora professionella trupper är det extremt kostsamt att bedriva elithockey. Har man, som nu Pantern, inte heller några publikintäkter går ekvationen under tid inte ihop.

Den svenska ishockeykartan visar tydligt på svårigheterna att få mer än en elitklubb i varje stad. Storstockholm är undantaget. Där finns Djurgården och AIK, hjälpta av sina traditioner och sina namn. I Göteborg finns exempelvis  stans andralag, BK Bäcken, på nivå 4.

Andralagen göre sig inte besvär i svensk elithockey, som tenderar att bli de större städernas idrott. Småorternas klubbar har svårt att etablera sig i SHL, nivå 1. Se på Mora och Leksand, Karlskrona och Rögle (?)! I serien under, Allsvenskan, finns det fortfarande lite utrymme kvar för den svenska idrottsromantiken, de små samhällenas (främst från Småland) kamp mot de större städerna. Men hur länge orkar klubbarna få ekonomi i sin dyra verksamhet?

Det var i detta ishockeylandskap IK Pantern villa vara med. På sikt utsiktslöst.

***

Återkommer i morgon med en analys över elitens förändrade klubbsituation i Malmö.

 

 

 

Av Magnus Månsson - Torsdag 6 juni 12:17

Det är några veckors uppehåll i den allsvenska fotbollen för herrar.

Tolv omgångar är spelade. Malmö FF och Sundsvall har förstås klarat av en match mer. MFF har ett försprång på sex poäng med den extra vinstmatchen inräknad. Det är naturligtvis ett plus att ha inkasserat de tre poängen från det framskjutna mötet mot Sundsvall.

Många har kallat ledningen på sex, alternativt tre, poäng för ett guldryck. Så kan det naturligtvis vara. Men det finns mycket dramatik kvar att hoppas på. Halva serien är inte spelad, 18 (17) omgångar återstår. Likväl har väl serien ”satt sig” redan. Och då kan man hitta intressanta vinklar.

De två lagen, som ligger närmast i tabellen, Djurgården och AIK, har MFF ännu inte mött. Fyran och femman, Göteborg (b) och Häcken (h) har MFF kryssat mot, vunnit hemma mot Hammarby och så nått 1—1 borta mot Norrköping.

Så ser MFF:s facit ut mot lagen från den övre tabellhalvan.

I min lilla värld är det med detta som bakgrund lite väl tidigt att snacka om guldryck.

Malmö FF måste först visa sin vinnarkapacitet mot de svåraste toppkonkurrenterna.

 

Av Magnus Månsson - Tisdag 4 juni 19:25

Egentligen skulle jag ha gjort det här inlägget i slutet av förra veckan, dagen efter den sista SM-herrfinalen i handboll.

Men mitt bloggskrivande är en hobby och då kommer det ibland andra trevliga händelser och uppgifter i vägen.

Handbollssäsongen är slut, nationellt i alla fall. Internationellt är handbollen en åretruntsport.

Den 8 september såg jag min första herrelitmatch för säsongen, den 30 maj den avgörande finalen. Jag har olika nycker för mig, bland annat har jag noterat hur många handbollsmatcher jag sett under den här perioden. Då är allt, dammatcher och inte minst landskamper inräknade. I de här sammanhangen har jag tidigare kallat mig nörd. Men vid årets sammanräkning är jag rädd att nörd är lite för snällt. För att få tid med allt, måste jag dra ner på handbollskonsumtionen.

Nationellt har herrarnas högsta serie premierats. Damserien håller inte samma klass. Standarden är för ojämn. SM-finalerna mellan Skuru och Sävehof var dock bra.

De internationella mästerskapen för damer är annars några av idrottsårets höjdpunkter.

                                                                     ***

Nu till Handbollsligan.

Först som sist: Jag avskyr det sätt på vilket Christoffer Brännberger spelar försvarshandboll. Men att för den skull ifrågasätta en klubbs hela verksamhet och dessutom förklara att hans brutala spel var en stor anledning till Sävehofs herrguld, det köper jag inte.

Alla har sin föreningsideologi. Min är, och har alltid varit: En klubb skall förena en bred ungdomsverksamhet med elitsatsning för båda könen.

Därför har IK Sävehof min fulla respekt. I Handbollssverige tävlar man om åtta SM-titlar. Partilleklubben vann fem, alla de fyra viktigaste (om man får säga så) och spelade dessutom hem två silver. Respekt var ordet.

Andreas Stockenbergs, en av tränarnas, ledarstil har också ifrågasatts. Alla har sitt sätt att få fram sitt budskap. En sak kan man inte ta ifrån honom, hans kunnighet och taktiska förmåga. I intervjuer inför matcherna har i stort alla motståndarna påpekat svårigheterna med att förbereda sig inför mötena mot Sävehof. Man visste inte vad Sävehof skulle komma med. Lagets variationer både offensivt och defensivt har varit grunden i det framgångsrika slutspelet.

Stockenberg är också en obekväm, men välbehövlig, röst i en slätkammad svensk handbollsdebatt. Hans intervju med Aftonbladets Johan Flinck är det intressantaste jag läst om handboll på bra länge. Även om jag inte håller med om allt.

SM-guldet var självfallet överraskande. IFK Kristianstad var den givne favoriten. I mitt förhandstips inför starten av Handbollsligan tippade jag den slutliga sjuan Sävehof som tvåa. Och det var ju rent åt helsike. Tipset byggde jag på att Johan Jacobsson var på väg tillbaka. Det blev inte så. Men då visade Sävehof sin gedigna grund. Att ur de egna leden plocka fram två unga spelare, Oskar Sunnefeldt och Gzim Salihi, som båda får sitt nationella genombrott, och starkt bidrar till SM-vinsten, är kvalitet.

IK Sävehof blev värdiga mästare.

Även om jag i finalen höll på Alingsås.

Som dock skall ha all heder av sin säsong. Under några är har klubben tappat i stort en hel A-landslagsaktuell uppställning. Likväl är Alingsås långt framme år efter år i slutspelet.

En eloge även till publiken i Estrad som stannade kvar och hyllade mästarna. Även om det sved i alla AHK-hjärtan.

Det var en stark kontrast till när Häcken vann svenska cupen och IFK Norrköping vann Allsvenskan i fotboll. Båda på Stadion i Malmö för några år sedan. Det var nästintill tomt på läktarna innan ens prispallen var på plats.

***

Mer positivt från Handbollsligan: Att IFK Skövde är tillbaka som topplag i en stad med ett gediget handbollsintreesse med elitlag av båda könen.

Negativt: Inget Stockholmslag på högsta nivån nästa spelår och den geografiska kantringen av de 14 lagen åt sydväst.

Från Skånehåll har det i vissa led knorrats över att distriktet inte var representerat i någon av seniorfinalerna och att det inte blev ett enda guld i USM. Ett sådant negativ facit var det länge sedan Skåne kunde uppvisa.

Men ett år är ingen trend.

Och revansch är alltid ett bra utgångsläge för ett uppsving.

 

Presentation

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se