I dag börjar allvaret, slutspelet i damernas VM i fotboll.

Har sett en hel del matcher. Som alltid i alla turneringar av olika valörer och i olika idrotter har det varit varierad kvalitet, varierat underhållningsvärde.

Det positiva överväger. När två högt rankade nationer mötts har kvaliteten varit hög, men även utslagna lag har visat kapacitet, som Skottland och Sydkorea. Bredden på toppen har ökats. Men vad finns Östeuropa och då inte minst de annars så bollskickliga nationerna i det forna Jugoslavien?

Sverige då? Såg inte matchen mot Thailand. 2—0-vinsten mot Chile var inget att yvas över. Och vilka svar gav 0—2 mot USA med den på pappret B-betonade uppställningen? Kanske att det upphaussade med USA sin stora bredd inte var skrämmande. Det var ingen av de bättre VM-tillställningarna.

Den extremt ojämna standarden svenskgruppen har inte gett några säkra indikationer om Sveriges och USA:s VM-form.

Före dessa länders match såg jag Nederländerna—Kanada 2—1. Det är väl ingen tvekan om att den matchen höll högre kvalitet. Kanada, Sveriges kommande motståndare, har visat styrka. Och skall man döma efter de tidigare VM-framträdandena är Kanada favorit.

Men det är som den kloke före detta tränaren Nanne Bergstrand ofta påpekade:

-- Var match lever sitt eget liv.

Och det ger hopp för en trevlig svensk fortsättning.

Ser fram mot några trevliga VM-veckor.

Även fotbollsspelande damer kan bjuda på underhållning på internationell landslagsnivå. Nästan som i handboll.