Alla inlägg under oktober 2018

Av Magnus Månsson - Onsdag 31 okt 18:18

Jag såg via tv den allsvenska toppmatchen AIK—Malmö FF, 1—1.

Naturligtvis har jag åsikter om de omdiskuterade händelserna, som upprört många i MFF:s omgivning. Vanligtvis sansade personer har använt de stora, hårda orden i sina inlägg på diverse media. De professionella kommentatorerna har varit hovsamt återhållsamma.

Min tid har inte räckt till för ett blogginlägg tidigare. Jag ville också gärna se repriser på de omdiskuterade situationerna. Det är gjort.

Givetvis fördömer jag Sebastian Larssons målfirande. Så gör man bara inte även om kvitteringen lär leda till SM-guld.

Naturligtvis granskade jag domare Bojan Pandzics jobb.

Att placera MFF-muren före 1—1-målet cirka två meter fel är en rejäl tavla.

Och nog borde MFF:s Anders Christiansen fått frispark i farligt läge när han vek in från höger och blev omkullsprungen av en AIK-are.

 Så tar vi de två situationerna där MFF-tränaren Uwe Rösler ansåg att MFF blev rånade på vinsten.

1)    Ingen människa på den här jorden kan bestämt avgöra om Marcus Antonsson var offside eller ej. Inte ens den viftande assisterande domaren. Nu visade tv-stillbilderna med inritade streck – om de är korrekt dragna – att Antonssons ena fot var någon decimeter på fel sida.

”Linjedomaren” hade tur. Eller så är han så skicklig.

Uwe Rösler kan från sin position inte se något alls.

2)    AIK-frisparken på övertid då? Alla hävdade att Skurupspågen (bara det!) Hugo Andersson tackling och bortnickande av bollen var korrekt. Och så var det.

Men det fanns ytterligare en MFF-mittback inblandad, Lasse Nielsen. Hans armar var placerade i Alexander Milosevics rygg och nacke och på ett foto på Sydsvenskan ser man tydligt att Lasse Nielsens ena hand är uppe och träffar AIK-aren i ansiktet.

I min regelbok två korrekta domslut.

Det fanns fler situationer, åt båda hållen, att diskutera. Men det får räcka med dessa.

Men en fundering: Tänk om Andreas Vindheim fixat 0—2 vid sitt friläge. Då hade matchens eftermälen blivit helt annorlunda.

***

Kan dock inte låta bli att kommentera Uwe Röslers uttalande om Bojan Pandzic:

 -- Det var en för stor match för honom.

Inte att Bojan Pandzic hade en dålig dag. Nej, Rösler dömde ut honom som yrkesman. Jag tycker det är anmärkningsvärt.

Vänd på det. Bojan Pandzic säger offentligt:

-- Uwe Rösler är inte tillräckligt bra för att träna ett topplag som MFF.

Vilka rabalder!




ANNONS
Av Magnus Månsson - Onsdag 31 okt 09:07

I kväll är det repris på årets SM-final i handboll.

HK Malmö tar emot IFK Kristianstad i Baltiska hallen.

Det har varit en kort paus i Handbollsligan på grund av landslagsspel. HK var före uppehållet starkt skadedrabbat.

Som läsare av Sydsvenskan och allmänt handbollsintresserad var jag självfallet nyfiken på vad tidningen skulle förmedla om statusen i – främst – HK. Men inte en endaste rad, inte ett ord.

Ni förstår vad jag tycker.

Två av landets bästa handbollslag i ett toppmöte i Malmö är inte värda ens en notis i förhands.

Det är ett förakt mot läsarna, dem man skriver för.


ANNONS
Av Magnus Månsson - Måndag 29 okt 17:14

Det har varit mycket nu.

Inte minst fotboll, mest via tv.

Såg naturligtvis den spännande avslutningen av Allsvenskan för damer, följde Kopparbergs/Göteborg mot FC Rosengård, 4—2. Dramatik var det, inte tu tal om annat. Och det var den som räddade tv-timmarna. För som helhet var det ingen större fotbollsunderhållning. Låt vara att Göteborgs fyra mål var ”granna”. Inte minst Ellen Rubenssons båda.

Och för dem som i idrottsvärlden har en stark känsla för ”de små” gladde Piteås SM-guld extra varmt.

Nåväl. Rosengårds guldmiss har kommenterats från många håll. Jag läste förstås vad de huvudansvariga, sportcheferna Therese Sjögran och Erling Nilsson, hade för framtidsplaner för laget: Vi måste värva spelare som är villiga att stanna kvar i klubben under en längre tid.

Så löd deras recept. Alltså samma beprövade metod som inneburit tre missade guldsäsonger i följd. Ja, förutom nu förhoppningen om en längre kontraktstid. Men det är väl en utopi i dagens fotbollsvärld. Även på damsidan.

Men inte ett ord om att låta spelare från de egna leden, från regionen, få chansen. FC Rosengård har genom åren alltid haft lag med topplaceringar i den allsvenska F 19-serien, det finns till och med SM-guld i prisskåpet. Man vad har det blivit av de talanger som bevisligen har funnits? Har de, precis som landslagsaktuella seniorer, tvingats bort för att få speltid på andra håll så att FC Rosengård kan skapa ett ”nordeuropeiskt landslag”?

Av spelare från närområdet har Ebba Wieder startat i tio allsvenska matcher, Nellie Lilja i tre.

Facit är också ett underbetyg åt den egna ungdomsverksamheten och fotbollslinjerna på Malmö idrottsgymnasium och Idrottsgrundskolan, som FC Rosengård ansvarar för på dam- och flicksidan. Syftet med dessa skolor är att ge kommunens ungdomar extra tid att utvecklas till elitspelare. Man ser givetvis att eleverna skall stanna i Malmö och fortsätta sin utveckling här.

LB 08:s allsvenska damtrupp är mer regionalt uppbyggd men i den finns bara en spelare som har en Malmöförening som moderklubb, Elina Lenir från Husie IF. Och hon startade inte en enda gång.

Det borde finnas en potential i en så stor stad som Malmö att få fram fler damelitspelare än vad som nu är fallet.

FC Rosengård verkar dock inte intresserat.




Av Magnus Månsson - Torsdag 25 okt 14:07

Skånes Friidrottsförbund, Malmö stad och Malmö AI vill arrangera EM för veteraner i Malmö 2020.

Malmö stads intresse kan jag förstå. Över 4 000 personer förväntas komma till stan och vara här under en dryg vecka. Det inbringar sköna slantar till besöksnäringen och därmed skatteintäkter för kommunen.

Varför MAI vill vara medarrangör i detta jättearrangemang (enligt kalkylerna kommer man att tävla sju dagar mellan 09 och 23) har jag ingen aning om. MAI är inte precis känt för att anordna tävlingar utanför galor och SM-tävlingar och bidrar årligen väldigt lite till det nödvändiga tävlingsprogram som håller liv i en tunn skånsk friidrott.

Att Skånes Friidrottsförbund är drivande för att få hit VEM är för mig en olöslig gåta. Är styrelsen inte medveten om de överlevnadsproblem som finns? Se mitt förra inlägg! Och fram för allt studera statistiken! Det finns en hel del grenar utan en enda seriöst satsande skånsk senior.

Ett EM kommer att kräva mycket förarbete.Arbetsinsatsen under själva tävlingsveckan kommer att bli enorm på funktionärsidan. Även om man är utlovad hjälp av Malmö stad med ett antal ungdomar/volontärer för ”lättare” uppgifter. IFK Lund, IK Pallas, IK Finish och Heleneholms IF, innesäsongens flitigaste arrangörer i olika konstellationer, vet mycket väl hur svårt det är att få tillräckligt med kompetenta funktionärer ens till en tvådagarshelgtävling. Och nu handlar det om en hel vecka med tävling 14 timmar/dygn. Under icke semestertid.

Jag får inte ihop det.

Jag hoppas innerligt att de föreningar, de fyra ovannämnda plus Åhus, som svarar för att det skånska inomhusprogrammet, fortsätter att arrangera sin för skånsk friidrott livsviktiga tävlingar även 2020. Och att de i en eventuell valsituation väljer bort EM.

Krafterna behövs till rekrytering, utbildning av tränare, ledare och funktionärer. Och fler mindre, tvåtimmarstävlingar utomhus för senior och äldre ungdomar. Dessa behöver stimulans.

***

Sen måste man ställa sig frågan: Behöver skånsk veteranfriidrott ett EM?

Efter en titt i statistiken är svaret: NEJ.

Veteranfriidrottarna är alltför få för att motivera att så mycket resurser läggs på denna kategori som ett EM innebär.



Av Magnus Månsson - Tisdag 23 okt 17:29

Arenasäsongen i friidrott är slut.

Ur skånsk synvinkel finns det naturligtvis både plus och minus. Den breda statistiken från seniorer ner till och med 13-åringar visar dock att distriktets friidrott inte mår bra. Visst, du kan finna glädjeämnen, men man kan även bland dessa hitta förklaringar som inte är enbart positiva. Jag skall inte uppehålla mig vid dem.

Med ett undantag.

Skåne blev åter bästa distrikt vid Götalandsmästerskapen för 13- och 14-åringar. Det har man nästan i alla tider varit. Av ett naturligt skäl. Skåne är befolkningsmässigt överlägset störst men sina något över 1,3 miljoner invånare. Göteborgs friidrottsdistrikt har en bit över 800 000, Småland/Öland en bit under, Västergötland något över halvmiljonen, Östergötland en bit under. Och så de små distrikten Bohuslän-Dal och Halland cirka 350 000 invånare och Blekinge med 160 000 boende.

Under en period har Göteborg blivit bästa distrikt. Då skall man väl som skåning glädja sig: Ordningen är återställd!

Men som friidrottsvän blir jag verkligen orolig. Kan Skåne, trots befolkningsövertaget, med en så undermåligt underlag numerärt vinna är det rejäl kris även hos konkurrenterna. Skåne kunde långt ifrån mönstra fullt lag. Det fanns grenar utan en enda skåning, några med en eller två. Min uppfattning är klar: I en tävling som GM är det absolut viktigare att komma med en bred trupp än att låta ett fåtal fysiskt utvecklade yngre tonåringar deltaga i tre grenar och hämta poäng till sitt distrikt.

Varför helt enkelt inte skrota tävlingen mellan distrikten. Den är i grunden orättvis. Blekinge kan aldrig kampas med de stora.

Man kan givetvis se att resultatnivån, speciellt på djupet, är låg både vid GM och i årsstatistiken för Skåne. Det må vara sin sak. Men att skånsk ungdomsfriidrott inte i många grenar ens kan fylla en tioitopplista måste oroa de bestämmande.

Man vet ju att tappet i de äldre tonåren är stort och att friidrotten har svårt att fånga in dem som slutar i andra sporter. De är få som börjar intressera sig för friidrott som 16- 17-åring.

Friidrottsleden kommer att tunnas ut.

Därför är jag förvånad över att Skånes Friidrottsförbund lägger energi på att försöka arrangera ett EM för veteraner.

Återkommer i detta ärende i morgon.



Av Magnus Månsson - Söndag 21 okt 14:11

Jag såg toppmötet i den allsvenska fotbollen mellan Malmö FF och Hammarby, 2—1, via tv.

Det var en tuff match med mycket duellspel. Domarteamet kom snabbt i fokus, på plan, på läktare och bland mer eller mindre professionella kommentatorer såväl de tidningsrelaterade som de på andra social medier.

Min uppfattning är klar: Tre varningar är alltför få i en match av den här karaktären. Vid den här tidpunkten av säsongen är många spelare bara ett gult kort från en avstängning. Efter att tidigare ha sett mer eller mindre ”billiga” varningar resultera i avstängningar känns det inte okej att bedömningsnivån mellan domarna är så stor. Skillnaderna ger skillnad. Och det är inte bra.

Kristoffer Karlsson och hans team hade det inte lätt. Jag begär inte att man – som tv – skall se MFF:s ikon Markus Rosenberg långt från bollen sparka en Hammarbyspelare i bakhasorna. TV:s Anders Andersson menade att det var ”gult”. Varför inte ”rött”? Att medvetet sparka på en motståndare är direktutvisning. Men ok, ser man inte så …

Däremot förstår jag inte varför MFF-målvakten Johan Dahlin inte straffades för sitt provocerande uppträdande i samband med Hammarbys straff. Då, om inte annars, undergrävdes Kristoffer Karlssons auktoritet. En berättigad varning för osportsligt uppträdande hade inneburit att Johan Dahlin varit avstängd mot AIK.


Av Magnus Månsson - Lördag 20 okt 11:15

Såg i går Alingsås—HK Malmö, 22—23, i Handbollsligan.

Och tänk vad något negativt kan få en positiv effekt. Förhoppningsvis på lång sikt. Jag tänker på det röda kortet på Adam Lönn, Anton Blickhammars uppslagna skada och Binai Azizs sjukdom, alla tre något av nyckelspelare i HK:s offensiv.

Robert Månsson fick mycket speltid, den förvaltade han utmärkt.

Men framför allt, situationen gav speltid för Tim Hilding i skarpt läge. 18-åringen blev i min värld något av matchvinnare, fick förhoppningsvis ett genombrott. Han inledde med att fixa en straff, gjorde två mål och hade, om jag inte minns fel, en målgivande assist och ställde till allmän oreda i hemmaförsvaret. Tim var inte kartlagd.

Tidigare den här säsongen har jag bara sett hans korta – men initiativrika – inhopp i den avgjorda matchen i storförlusten mot IFK Skövde. Och så har jag noterat att Tim öst in mål i HK:s U-lag i division 2.

Under sina år i elithandbollen har HK Malmö aldrig varit känt för att satsa ungt. Det vore synd om Tim Hilding blir ytterligare en i raden av talanger som blir fast på bänken.

Jag vill gärna se honom med mycket speltid i framtiden. Unga spelare skall få möjligheten. Se bara hur många spelare kring Tims ålder som gör avtryck i Handbollsligan!

Av Magnus Månsson - Fredag 19 okt 18:08

I går förlorade FC Rosengård i fotbollens Champions League för damer mot Slavia Prag, 2—3.

Det var naturligtvis inte bra. Utgångsläget för att ta sig kvartsfinal är inte det bästa. Den stora morgontidningen basunerar på krönikeplats ut: Europa springer från Sverige med rasande hastighet.

Vi har läst om hur de stora klubbarna i de stora fotbollsländerna nu även satsar seriöst på fotboll för damer med spektakulära värvningar. Se bara hur många svenska landslagstjejer som spelar utomlands! Och på hur många före detta Rosengårdsspelare som nu tjänar sitt levebröd i andra länder!

Men i går var motståndet ett lag utan några välkända namn. Alla spelarna, med ett undantag, hade slaviska namn. Ett mästarlag från ett land utan några meriter på den internationella damscenen.

Mot detta ställes ett ”Nordeuropeiskt landslag”.Samme krönikörs benämning på FC Rosengård i torsdagstidningen.

I min enkla värld är resultatet ett underbetyg för dem, sportcheferna Erling Nilsson och Therese Sjögran, som byggt laget. Den oftast ensidiga satsningen med en trupp bestående av cirka tio spelare med utländskt pass har inte gett de långsiktiga framgångar man förväntat sig.

Över tid den senaste perioden är förstås FC Rosengård landets framgångsrikaste klubb. Samtidigt menar jag att den internationella touchen inte gynnat landslagsfotbollen. Svenska/skånska talanger har inte fått utvecklande speltid i topplaget FC Rosengård.

Det är ju också intressant – men också mindre glädjande ur svensk synpunkt – att Champions League på damsidan liknar den för herrar. När svenska klubblag möter de riktigt stora är klasskillnaden markant. Men Slavia Prag tillhör förstås inte kategorin storlag.

Så viss kan Malmölaget vända.

Gårdagsförlusten var måhända en nyttig väckarklocka.

Men det finns viktigare strukturella problem inom svensk damfotboll, inte minst inom rekryteringen, att diskutera.


Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se