Alla inlägg under november 2014

Av Magnus Månsson - 30 november 2014 10:15

Har nu två helger i följd sett de svenska mästarlagen i handboll utklassats i Champions League.

Och verkligen förstått hur ojämlik handbollsvärlden är på klubbsidan. Precis som i fotboll.

Dammästarna Sävehof mötte ungerska storlaget Györi. Den beundransvärda Partilleklubben har år efter år förlorat sina bästa spelare, de flesta bofasta i landslaget, till utlandet mötte ett lag med världsmästare från Brasilien och andra världsspelare från Norge, Ryssland, Balkan och några andra nationer.

Det är en omöjlighet för de svenska lagen att i serie över tio matcher hävda sig i denna världskonkurrens. Vi får glädja oss att de svenska klubbarna fostrar så många bra spelare att de är attraktiva för de utländska storklubbarna och att de där får den ytterligare skolning, som gör att Sverige har ett damlandslag som oftast kvalar till de internationella mästerskapen.

För att svensk damhandboll -- och även herrsidan -- skall kunna hävda sig även på klubbnivå måste först och främst publikintresset med tillhörande större intäkter höjas. Det går inte med publiksnitt som 627 (Sävehof) och Lugi (612).

***

Kan man hitta något positivt i en förlust med 13 mål, som nu Alingsås mot Barcelona?

Jag tycker faktiskt det. De svenska mästarna stod upp, vågade, försökte -- givetvis utan att lyckas helt ut -- hänga med i världslagets tempo, maskade inte för att hålla siffrorna nere, spelade optimistiskt (lite naivt förstås) men oj vad lärorikt det måste ha varit.

När Alingsås kastade in några juniorer -- som också vågade och lyckades -- kontrade Barcelona med spelare som ingår i startuppställningen i några av världens bästa landslag,

Med denna konkurrenssituation är det självfallet omöjligt att stå emot under 60 minuter och än mindre i en tio matcher lång serie.

Jag har förvisso inför seriestarten tippat Guif som svenska mästare men, om det är tillåtet, garderar jag med Alingsås, ett lag med faktiskt enbart inhemska spelare.

Jag blev faktiskt imponerad över det breda register och med kvalitet på många händer som västgötarna visade upp.

 

 

Av Magnus Månsson - 27 november 2014 20:18

Av några anledningar såg jag MATCHEN på tv.

Det har sina fördelat. Jag gillar en positiv stämning, hatar när den går över i just hat. Som den gjorde i går mot domaren.

För en tv-tittare var reaktionen oväntad. Visst var det frispark till Erik Johansson, så publikprotesterna var förståeliga i den situationen. Men i övrigt fanns det inga större anledningar till proteststormen. Tv-repriserna visade inte, att MFF blev missgynnat i den utsträckning publiken ville göra gällande. Kommentatorerna i tv var av samma uppfattning.

***

Statistik kan ibland vara svårtolkad. SDS har i kolumnen “frisparkar” MFF 20, Juventus 10.

Fick MFF 20 frisparkar till sig, eller mot sig? Jag räknade inte, men tolkar det så att MFF tilldelades dubbelt så många frisparkar som det italienska laget,

Om det är så blir ju allt resonemang om domarens partiskhet löjligt. Ett uppenbart fel gjorde han. Sen kan man i all oändlighet diskutera vilken inverkan det hade på slutresultatet.

Men att domarinsatsen blev huvudgrejen i Sydsvenskans krönika är, ja vad skall säga ... Jag hittar inget lämpligt ord.

Krönikan var ett lågvattenmärke i just partiskhet.

***

Markus Rosenberg blev som alltid intervjuad i tv och fick -- utan att bli ifrågasatt -- framföra mantrat att MFF varit bra och haft många målchanser. Spola tillbaka bandet och räkna de gånger i CL-spelet som MFF satt motståndarmålvakterna på hårdare prov. Det är inte många. Samtidigt har lagets egen målvakt Robin Olsen varit lagets i särklass -- jag upprepar, särklass -- bäste spelare.

2--11 i målskillnad på fem matcher och ett MFF utan egna mål i fyra matcher visar faktiskt på den förväntade skillnaden. Jag menar att MFF gjort en hedervärd insats. För att ta poäng i gruppspelet och vid avancemanget måste att lag av MFF:s klass ha marginalerna med sig.

I denna fråga håller jag helt med Markus Rosenberg.

***

Att med en omgång kvar ha möjlighet att bli gruppttrea och gå vidare till Europa Leaque är i mina ögon en stor framgång för MFF.

***

De som haft högre målsättning har byggt mer på förhoppningar än realism.

 

 

Av Magnus Månsson - 20 november 2014 09:58

Det finns fler flickor än pojkar som spelar handboll i Malmö.

Det finns i alla fall fler lag i de serier som Skånes Handbollförbund redovisar resultat från. På pojksidan är det endast IFK Malmö som har seriespelande lag, bland flickorna fyra, Dalhem, HK Malmö, IFK Malmö och IFK Klagshamn.

Söderkullaklubben Dalhem har kommit längst, har säsong efter säsong lag långt framme i de tre USM-ålderklasserna, 18, 16 och 14. Ofta alla tre. I årets tävling kvalificerade sig alla tre lagen direkt till steg 3.

Men sen kommer problemen. Dalhems A-lag halkade under några mörka år ner till division 2. I våras kvalificerade sig laget till division 1, nivå 3. Men till hösten hade lagets stora stjärna, en av Sveriges mest lovande spelare Sara Olofsson, försvunnit till Elitserien och Lugi.

Det innebar en tung start och även om det är tidigt på säsongen ser det dystert ut för Dalhem att hålla sig kvar. Att åter halka ner till tvåan gör det förmodligen svårt att behålla de främsta av de unga talanger som finns. Spel i en ihålig serie i division 2 är inte utvecklande.

Dalhem satsar seriöst på sina damlag. Som mentor har man anställt en av damhandbollens största profiler, Birthe Hansson. För att inspirera gästas några träningar av tränare från Skånes elitserielag.

För att Malmö skall bli en komplett handbollsstad är det viktigt att det finns ett damlag i alla fall på minst nivå 3. Helst ett snäpp högre för att få i alla fall någon massmedial uppmärksamhet.

På herrsidan är glappet från HK Malmö stort och den luckan är nog svårare att fylla än att Dalhem om några år blir ett lag för Allsvenska, andra nivån. Breddmässigt finns det ett underlag.

Men visst hade det underlättat om man fixat ett nytt kontrakt till våren.

***

Hösten 2015 kommer IFK Malmö att mönstra ett damlag i lägsta serien, där redan HK Malmö och Dalhemsbilagan finns. Fyra damlag i stad av Malmös storlek imponerar förstås inte.

Men totalt fem, från två föreningar, på herrsidan är ju egentligen inte ett dugg bättre.

***

Så här fördelar sig Malmös flicklag, från 16 år ner till och med 10: IFK Malmö 8, Dalhem 6, IFK Klagshamn 4 och HK Malmö 1.

En detalj: I samma åldersgrupper i fotboll finns endast cirka tio lag fler i Malmö.

***

Flickhandbollen är på frammarsch i Malmö. Därför är det extra viktigt att Dalhems seniorlag närmar sig Sverigeeliten.




Av Magnus Månsson - 18 november 2014 08:59

HK Malmö hade sin Vision 2013.

Den är nu reviderad till Vision ????, jag kommer inte ihåg exakt årtal, 2017 eller 2018?

Vision 2013 var dock så mycket mer än en SM-final, det som press och allmänhet koncentrerade sin uppmärksamhet på. I visionen fanns också målsättningen att ha ett damlag som var bäst i stan och en ungdomssektion med upp mot 25 lag.

Trots att det inte blivit någon SM-final anser jag inte att HK direkt misslyckats på elitplanet. Det har blivit några slutspel och man har oroat de etablerade toppklubbarna.

Bredvid plan gör man ett bra jobb, fräsiga matchaffischer, en supporterbar, inbjudna hedersgäster (senast Ronnie Hellström), bra arrangemang och en givmild inställning några gånger per säsong till medlemmarna i Idrottsmuseets Vänner att besöka deras matcher.

Misslyckandet ligger i att HK inte klarat av att bygga upp en fungerande ungdomsavdelning på pojksidan. I de ungdomsserier som Skånes Handbollförbund redovisar finns inte ett enda HK-lag för pojkar.

Här ligger det framtida stora problemet.

Av de 14 elitserieklubbarna är det bara HK och Ricoh, som inte deltager med lag i de tre åldersklasserna i USM. De främsta klubbarna har ofta alla lagen långt framme i turneringarna.

I närområdena har konkurrenterna många lag och klubbar att hitta elitspelare i, inte minst duktiga komplementspelare till de värvningar som är ett måste för att nå den verkliga toppen.

Detta fantastiska lilla Ystad med två klubbar (YIF och IFK), som producerar inte bara svenska elitspelare utan även världsklasspelare. Österlen inte att förglömma.

Kristianstad hämtar spelare från egna led men även från andra klubbar i kommunen och västra Blekinge. (Där kan konkurrensen i framtiden bli tuffare om Hästö/Karlskrona tar steget upp i Elitserien).

Så har vi Lund med två breda elitklubbar och en tredje, Lundagård, som enligt Elitserieguiden 2014/2015 har sju spelare fostrade i klubben i högsta serien. Två elitklubbar i Lund kan tyckas vara en för mycket. Men med den bredd som finns ger det möjlighet för duktiga spelare som inte platsar i Lugi att lira i H 43. Studenter som sökt sig till Lund har också alternativ.

I Halmstad har klubbarna samlat sin ungdomsverksamhet i en förening för att få lag med möjlighet att nå långt i USM. Det är attraktivt att deltaga med i starka lag i denna tävling.

I Göteborgsområdet finns det gott om fungerande ungdomsklubbar utöver Redbergslid, Sävehof och Önnered, som ser till att fylla behovet.

Alingsås drar också nytta av Göteborgsbredden.

IFK Skövde är alltid en stark ungdomsklubb med bra lokala konkurrenter både i stan och ute på Västgötaslätten.

I Eskilstuna är handboll religion, om än inte av samma klass som i det betydligt mindre Ystad. Tio av 16 spelare i Guif har en klubb från stan som moderklubb.

I det väldiga Storstockholm med många föreningar kan Hammarby och Ricoh skaffa spelare till sina elitlag.

Det är i denna konkurrensmiljö HK Malmö lever. Det är inte lätt. Ungdomshandbollen bland pojkar har varit misskött länge i Malmö. En ljusning skymtar. Den forna elitklubben IFK Malmö bygger från grunden, har ett 25-tal lag i seriespel.

IFK har också engagerat före detta duktiga spelare som tränare/ledare som Per Larsson, Peter “Skalpen” Samuelsson, Níklas Beijer och Andreas Sant.

I helgen kom en liten framgång för IFK. Det av Per Larsson ledda 16-årslaget avancerade till steg 3 i USM. IFK slog ut OV Helsingborg och Halmstad, på pappret nog så meriterande.

Skall HK Malmö, som 2007 övertog IFK:s plats i Elitserien, om några år få hjälp av IFK att i alla fall skaffa de nödvändiga komplementspelarna?



Av Magnus Månsson - 16 november 2014 11:44

En av svensk idrotts klassiker.

En tävling, där Malmö har -- och fortfarande är -- varit dominerande.

En arrangör, IK Sparta, som internationellt sett är en av Malmös mest meriterade föreningar.

En tävlingsarena, danspalatset Amiralen, som inhyst många laddade, fullsatta derbyn mellan Sparta och Enighet.

Men man behöver inte lägga historiska, nostalgiska perspektiv på tävlingen, Som elitidrott var den väl värd att uppmärksammas. På plats fanns OS-medaljörer och andra aktiva av världsklass.

Men inte ett ord i förhand i Malmös största tidning om finalen i Fyrstads i brottning. Man hade inte ens orkat lägga till arrangemanget i Sport i dag, trots att Sparta sänt ut regelbunden information.

Jag förstår att Spartas ordförande Alf Trellid var både arg, ledsen och besviken. Klubben hade lagt ner mycket möda och pengar på att skapa en stämningsfull ram kring matcherna och ge pr. Publiken kunde följa tävlingen samtidigt med en måltid med lämplig dryck.

Det blev en fin inramning, stolarna var välbesatta. Det fanns dock plats för fler.

Brottningen är trängd. Antalet aktiva klubbar minskar och som en följd av detta blir antalet herrseniorer färre.

Trots detta har Sverige -- och Sparta -- aktiva i världsklass.

Den massmediala uppmärksamheten har gradvis minskat. Den generation journalister som upplevde brottningens storhetstid är inte längre aktiv.

Men ännu lever brottningsintresset. Journalisterna är måhända pensionerade men alla läsare och åskådare är det inte.

Sparta försöker att varje säsong inbjuda till ett publikarrangemang -- i april är det dags för SM i Baltiska hallen.

En eller två gånger per år tycker jag i ett allmänt idrottsintresse att det finns anledning att uppmärksamma brottningssporten. Även i Sydsvenskan.

Definitivt en Fyrstadsfinal på klassiska Amiralen med anrika Sparta som deltagare -- och vinnare.

***

Sydsvenskan hade i dag en torftig notis om finalvinsten för Sparta.

***

Skånskan hade, av tradition sedan sportchefen Gunnar Bengtssons tid, en utförlig förhandsartikel och en stor uppföljning i dag.




Av Magnus Månsson - 14 november 2014 13:17

Ägnade en del av gårdagskvällen åt mötet i Champions League mellan Fortuna Hjörring och FC Rosengård.

Jag är ingen flitig åskådare när det gäller damfotboll på klubbnivå, ser någon match live på Malmö ip och då och då någon allsvensk match på tv, och då i fyran, kanalen som de senaste dagarna fått utstå mycket spott och spe för missen att stryka inslaget om Therese Sjögran vid måndagens Fotbollsgala. Fyran är väl annars det massmediaföretag som mest av alla ställt upp för damfotbollen.

Förutom nu Sydsvenskan förstås.

***

Tillåt mig göra några iakttagelser.

Visar den klena publiktillströmningen generellt på det lilla intresset för damfotboll? Det var ju en match på hög internationell nivå, ett möte i CL. Inga publiksiffror har jag sett redovisade och det kan förstås ha funnits åskådare på kamerasidan, men visst var det en påver inramning.

***

Kommentatorn Bosse Petersson verkade något förvånad över Malmös överlägsenhet. Men är inte FC Rosengård, Sveriges genom alla tider med internationella stjärnspelare mest förstärkta lagbollsklubb? I går med tio spelare med utländskt pass.

Om detta lag inte hade passerat en åttondelsfinal hade det varit årets fiasko i svensk fotboll.

***

Kvinnor dömer damfotboll. Något annat vore otänkbart i det genusperspektiv som genomsyrar debatten om damfotbollen. Men när standaren är så ihålig som den visat sig vara, kan man väl släppa på den heliga genusprestigen?

***

Så lite om kvalité. Matchen höll en dålig sådan.

Jag tänker då inte på jämförelsen mellan herrar och damer när det gäller de fysiska aspekterna. Men så många individuella misstag, tekniska och relaterade till speluppfattningen, hade i en herrmatch på motsvarande nivå resulterar i åtskilligt fler målchanser. Och många underbetyg.

En hand- eller basketmatch för damer i ett så här högt sammanhang hade inte bjudit på lika många enkla misstag.

Damfotbollen har en bit kvar på internationell klubbnivå för att komma i paritet med handbollen och basketen.

Om inte annat visar åtskilliga resultat i årets Europaspel på standardskillnaden.

***

Hur skall man tolka Malmös FF:s värvning av tre unga spelare apropå min undran tidigare i veckan: Vilken väg väljer MFF?



Av Magnus Månsson - 12 november 2014 17:57

Såg i mina morgontidningar att IFK Malmö får en ny ledning. Med ekonomiska resurser.

En klubb i den situation IFK är, kan givetvis inte tacka nej till ett sådant erbjudande. Och varför skulle man göra det?

Jag har ingen aning om vem Jerry Wiener är och inte heller de personer, som redan fått viktiga positioner i organisationen. Jo, Robert Kjellin känner jag förstås och har bara positiva erfarenheter av.

Av tidningsreferaten -- och den pressrelease jag fått -- att döma är Jerry Wiener en herre med ett enormt självförtroende och med en fast tro att han kan utföra det han lovar. Han ber dock om tid. Och det skall han givetvis få.

Glädjande nog inser han att det behövs en stark organisation för att bygga något bestående. Av många orsaker -- inte minst ekonomiska -- har IFK:s organisation varit bristfällig i många år. Jerry Wiener predikar också för en seriös satsning på en fungerande ungdomsavdelning, ytterligare ett fundament för en stabil elitetablisering. Detta ser givetvis bra ut.

Senast (!) IFK spelade elitfotboll i början av 2000-talet byggde dåvarande ordföranden Rolf Axel Nordström upp IFK på samma sätt, en bred organisation (kanske något vidlyftig) och en stark och stor ungdomssektion (guld i pojk-SM). Ekonomin la dock hinder i vägen för att långsiktigt fullfölja satsningarna. Den finns kanske nu.

När Nordström inledde sin väg mot eliten var utgångsläget bättre, i alla fall på ungdomssidan. Den är tunn nu. Trots bristfälliga resurser har IFK haft många duktiga pojklag de senaste sju, åtta åren. Men alla har av olika anledningar försvunnit till väster, öster och söder. Här ligger en utmaning för det Nya IFK. Att få Malmöungdomarna att inse att IFK är ett bra alternativ.

***

Givetvis är IFK:s nysatsning intressant för oss som vill se fotboll även i Superettan i Malmö. Menden skaran är luttrad.

'LB 07 var uppe och försökte, men när pengarna blev mindre och man dessutom satsade på sitt duktiga damlag innebar det degradering till division 3.

FC Rosengård har väl ännu som mål att nå Superettan men det dyra damlaget lär inte också ge nödvändiga resurserna till en dubbel elitsatsning.

Prespa Birliks vilja att avancera kändes inte helt realistisk.

Är IFK:s det?

Av Magnus Månsson - 11 november 2014 17:49

Malmö FF spelar kval till Champions League även nästa år.

Det kan sätta klubben inför i ett svårt vägval, en förtroendefråga.

MFF har i alla tider varit en föregångare, vågat satsa på unga spelare, oftast på grabbar som några säsonger spelat i klubbens ungdomslag. Årets trupp är inget undantag, märk väl trupp.

När det varit skarpt läge, när man har behövt det bästa laget, är det endast Filip Helander och Markus Rosenberg som gått den långa vägen. (Molins om han varit frisk kan väl delvis räknas in i denna kategori.) I en modern fotbollsvärld är detta väl gott nog.

Inför, och under, 2015 lär några spelare försvinna. Finns det då i bänkmaterialet spelare som är mogna att ta klivet från att ha varit inhoppare/reserv i Allsvenskan till att prestera på hög internationell klubbnivå?

Det är svaret på denna fråga de ansvariga i föreningen måste klura ut.

Ersätter man rakt över med spelare utifrån mister MFF givetvis något av sitt välrenommerade rykte som klubben som vågar satsa ung och på eget.

Men med den enorma spelarmarknad det finns, inte minst från Afrika, är det kanske ett måste att söka sig utomlands för att hävda sig i CL. Motståndarna lär ju inte hänge sig åt nostalgi i sina ambitioner att skapa konkurrenskraftiga trupper. Så varför skall MFF göra det?

***

I den trupp som var med om att vinna Allsvenskan finns ingen bänkspelare (var skall jag räkna Pa Konate?) som under en räcka av internationella matcher kan ersätta någon ur det ordinarie laget.

Alltså måste MFF värva för att även nästa säsong hävda sig på den europeiska spelplanen.

***

Vad finns då bakom de spelare jag sett spela allsvensk fotboll i år? Vet ej. Har bara noterat att MFF:s lag under guldlaget gjort en säsong som inte står i paritet med vad de presterat tidigare, U 21-laget blev femma, U 19 trea och U 17 trea i sina sydliga grupper.

Vilket naturligtvis inte innebär att det inte finns talanger.

***

Häcken blev för övrigt svenska mästare i både U 21 och U 19, medan Elfsborg vann U 17.



Presentation

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4 5
6
7
8
9
10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards