Inlägg publicerade under kategorin Friidrott

Av Magnus Månsson - Torsdag 15 juni 15:48

I går var det Internationella blodgivaredagen.

Det celebrerades i Malmö med Lilla Blodomloppet. Heleneholms IF stod för arrangemanget och inbjöd barn och ungdomar att springa en runda i Magistratparken. Cirka 150 kom till start. Jag frapperades över den glädje som ”ungarna” visade under de 600 meterna. De allra flesta sprang med ett leende trots att tröttheten satte sina spår. Det var ingen tidtagning, inga placeringar noterades. Löpglädjen kom fram. Barn som fanns på den angränsande lekplatsen ville spontant vara med och mormor fick snällt ta fram 60 kronor för att barnbarnet skulle få vara med i gemenskapen.

Jag tänkte spontant på den debatt som finns om tävlingshetsen som finns inom barn- och ungdomsidrotten. Nu var de flesta av deltagarna i Lilla Blodomloppet yngre än dem som debatten kretsar kring. Men jag tror att idrotten i sig själv är så rolig och stimulerande att det inte behövs resultatlistor och tabeller för att idrotta för 12-åringar.

***

Det är naturligtvis inga dumhuvuden som bestämt att man i lagbollsporterna inte skall räkna tabeller och kora segrare i nationella cupturneringar för ungdomar under 12 år. I Skåne har denna regel funnits en del år i basket, handboll och innebandy. Utvärderingarna har varit positiva. Men givetvis finns det olika meningar om besluten. Handbollen och basketen, sporter jag följt lite närmare, har numera fler 13-årslag än tidigare. I den åldern kommer in ett nytt moment, man får räkna tabeller. Det ger extra stimulans.

Debatten har ökat i intensitet i och med att den stora fotbollen på riksplanet följt efter. Sett ur en Malmösynvinkel är det självklart. 2015 fullföljde 50 11-årslag sina serier, ett år senare hade 21 lag försvunnit.

2016 seriespelade två Malmölag i flickornas 15-årsklass.

Det finns åtskilliga andra exempel på hur stort tappet är i de lägre tonåren. Mitt kära Skurups AIF hade 2016 ett A-lag på herrsidan och så ett glapp ner till två 13-årspojklag.

Det säger sig självt att fotbollen inte stillatigande kan se på en sådan utveckling,

Jag tror att senare stimulans är ett sätt för ett längre förhållande till fotbollen. Samma gäller även andra idrotter.

***

Vad är en framgång värd – och hur utvecklande – för ett lag med en försvarare som kan slå långa bollar på snabbe Bengt som är lagets ende målskytt?

Och glöm inte den fysiska och psykiska skillnaden på barn födda samma år. Och även om de är samma vid ett tillfälle kan man aldrig förutse utvecklingen.

 

I min idrottsvärld är det en välsignelse att de stora lagsporterna tar tag i problematiken. För ingen vill väl ha en svensk idrott som åldersmässigt är störst vid 11,5 år. För så är det.

Sen att det finns bromsklotsar bland klubbar, ledare/tränare och inte minst kanske bland föräldrar och mor- och farföräldrar är nästa problem att försöka lösa.

***

Snacket om att man inte får vinna en match i en tabellös serie eller cup är också löjligt. Det är klart man får – och skall. Men inte i ett ”toppat” 10-årslag, där klubbens övriga lag är slagpåsar eller med ”värvade” spelare från andra föreningar som i dessa låga åldrar spelar socialt, det vill säga ett par tre lag som fördelar speltiden jämnt.  

På sikt vinner den förening som har möjlighet att spela med många, jämnstarka lag upp i mellantonåren.

Det är min absoluta uppfattning.

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - Söndag 11 juni 19:34

Det blir inget Malmö Games i friidrott den 18 augusti.

Budskapet var inte förvånande.

Det var ju inte många år sedan samma besked kom om det arrangören MAI, dock under namnet Stiftelsen MAI, då kallade Bolt-galan.

Jag sörjer inte. Förhoppningsvis kan nu MAI lösgöra resurser för tävlingar av mera bestående betydelse för Malmös och Skånes arenafriidrott.

I samband med Malmö Games skulle för övrigt Malmö Games Youth avgöras. Denna ungdomstävling ströks tidigt från agendan. Tyvärr.

Max Wiman på Sydsvenskan, tyvärr bara på nätet, och Ola Törner på Skanesport.se har på ett utmärkt sätt kommenterat turerna kring MAI:s agerande både vad gäller galorna och friidrottens och anläggningarnas

ställning i Malmö.

Man kan till och med tro att de läst min anspråkslösa blogg i dessa ärenden.

***

Förlusten av Malmö Games är alltså inget att oroa sig över. Det är det däremot om de kommande inomhussäsongerna i Atleticum, Skånes enda fullskaliga inomhusarena-

Förr arrangerade de tre Malmöklubbarna, Heleneholms IF, MAI och IK Pallas, var sin tävling. Dessutom lierade sig Heleneholm och IK Finish från Vellinge i en decembertävling, Sista chansen.

MAI slutade för en hel del år sedan med sin inomhustävling, de andra fortsatte. Pallasspelen, en av landets deltagarmässigt största, arrangerades under några år av Öresund FK (Heleneholm, Finish, Pallas). De senaste åren har MAI varit medarrangör.

Min förening, Heleneholm, med en minimal ungdomssektion har varit ansvarig för 7 12-delar, Finish för 3 och Pallas och MAI för vardera 1 12-del. Lite hårdragit, det medger jag. Pallas med sin erfarenhet och spetskompetens har gjort mer än en fjärdedel av Pallasspelsarbetet.

Givetvis har Heleneholms huvudstyrelse haft synpunkter på friidrottens engagemang i tre inomhustävlingar med tanke på de få egna deltagarna. Det har funnits tankar på att helt dra sig ur denna tävlingsverksamhet.

Finish, som under den senaste tiden tappat många såväl ledare som aktiva, har tackat nej till att vara medarrangör till Sista chansen och är tveksamt till att ha kraft att hjälpa till vid Pallasspelen. Finish har även ställt in årets Finish Games.

Pallas har över huvud taget ingen ungdomsverksamhet alls.

Då dessutom Pallas, som på politikerspråk äger Pallasspelen, inte alls var nöjt med MAI:s insats, nu sagt upp kontraktet med MAI, stod tre klubbar med en högst begränsad friidrottsverksamhet inför valet att lägga ner de tre enda årliga inomhustävlingarna i Atleticum.

En livslång kärlek till friidrott hos några pensionärer och några andra i nästan samma ålder ville undvika detta Malmöfriidrottens fiasko och sökte kontakt med IFK Lund. Det blev napp och det blir tre tävlingar i Malmö även inomhus säsongen 2016/17.

Nog är denna räddningsaktion betydligt viktigare för regionens friidrott än inställda Malmö Games.

Men vad händer nästa säsong?

***

Friidrotten i Malmö har generellt svårt att få fram sina budskap. Kvarten efter, klockan 20.11, att Heleneholms Mattias Ohlsson kom i mål i lördag sände jag följande pressrelease till Malmös tidningar (jag tror mig ha kvar förmågan att skriva en ”kortis”):

 

Heleneholms IF:s båda 800 meterslöpare Sara Ericsson och Mattias Ohlsson visar en stigande formkurva. Vid två olika tävlingar i Göteborg satte båda nya personbästa. Sara, den förra elitspelaren i badminton, som började löpträna först i höstas, vann ett lopp i Sävedalen på tiden 2.10.73, personbästa med två sekunder. Tiden är den åttonde bästa i Sverige i år.,

Mattias hade i en GP-tävling på Slottsskogsvallen 1.50,29, cirka halvsekunden bättre än hans tidigare bästa. På den aktuella Sverigebästalistan ger tiden plats fyra.

 

Skanesport.se tog in den, ingen annan. Det var inte första gången Heleneholm saknar den megafon in den största tidningen som Malmö Games haft.

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - Måndag 29 maj 18:32

I helgen avgjordes friidrottens stafett-SM i Malmö.

Om än inte helt i skymundan så nästan. För en intresserad, men ej helt invigd, var det svårt att veta var och när. Min morgontidning hade i sitt Sport i dag inte en notering om evenemanget bland alla fotbollens seriematcher från de lägre nivåerna. Jag vet att det inte är tidningarnas uppgift att göra reklam för idrottstävlingar men gör man det för några idrotter borde man kanske meddela viktig fakta om att det i spridningsområdet avgjordes ett SM.

Märklig är också att massmedia med sin ansträngda arbetssituation inte får sig tillsänt en rätt skriven resultatlista för seniorklasserna att bara klistra in på sidan. Det funkade perfekt vid Heleneholms IF:s Vårtävling i tisdags.

Att inte få del av resultaten från ett SM är något andefattigt. Vems är ansvaret?

***

Tävlingen då?

Det visade sig än en gång att Skåne breddmässigt är klar detroniserat av Stockholmsregionen (förvisso befolkningsmässigt betydligt större) och Göteborg (i motsvarande grad mindre). Nu gäller denna jämförelse bara löpning men det ser ur ett breddperspektiv lika illa ut i hopp och kast.

36 klubbar kom till start med totalt 228 lag. Stockholm bidrog med 88, Göteborg med 80. Skåne med en befolkningsmängd på 1.3 miljoner deltog med 27 lag fördelade på fyra klubbar. Hade stafetterna avgjorts på en plats förenat med resor och uppehälle hade siffrorna varit ännu dystrare för skånsk del.

Övriga Sverige hade 33 lag.

”Lilla” Göteborg var representerat av nio olika klubbar – imponerade! – i de totat 30 loppen i de fem åldersklasserna seniorer, 22, 19, 17 och 15. Storstockholm bidrog med tio klubbar. Däribland AIK!

I många lopp fanns det bara lag från Stockholm och Göteborg, några till och enbart från Göteborg. Tala om dominans!

Men det är fler distrikt än Skåne, som har problem. Hela Norrland hade ett lag (Trångsviken), Blekinge och Östergötland inget, storstäder som Borås och Västerås, som exempel, ställde upp med enbart vardera ett 15-årslag.

***

Svensk friidrott räddas PR-mässigt av ljuskraften av en hel del aktiva av hög klass i världen och i Europa.

***

Skåneklubbarna sprang hem åtta medaljer, MAI 7 (5—1—1), IFK Helsingborg ett brons. Men bakom medaljlagen ligger också ett grundläggande ungdomsarbete av IFK Lund, IFK Trelleborg, Ystads IF, IK Finish och Heleneholms IF. Inte att förglömma!

 

 

 

Av Magnus Månsson - Onsdag 24 maj 21:37

Mitt humör – ja, det som gäller mitt friidrottsengagemang – har pendlat kraftig den senaste veckan.

Från djupaste resignation till den glädje man kan känna när något man trott och kämpat för visar sig uppskattat. Så uppskattat att jag faktiskt kan tänka mig att 2018 göra en punktinsats som ett testamente (vågar man vara så pretentiös att man använder ett sådant uttryck?) för en ledargärning inom friidrotten, som inleddes 1954.

Jag vill nämligen även nästa år vara ansvarig för Heleneholms IF:s Vårtävling. När anmälningstiden gått ut fanns det inga deltagare i fyra grenar, i andra två eller tre. I nio grenar var det totalt cirka 40 intresserade. Tanken att ställa in var nära. Efter lite pr-arbete och några efteranmälningar kom det 55 aktiva till start, inte många att hänga i julgranen, men i alla fall ett underlag att bygga en tävling på. I synnerhet som de små startfälten höll hög klass med tanke på den kategori tävlingen vände sig till, den skånska eliten med inslag av duktiga danskar. De tävlande var överlag nöjda med sina prestationer och det som gladde allra mest var att de flesta påpekade att det var just sådana här kvällstävlingar på cirka två timmar skånsk friidrott behöver. Och vi hade tur med vädret.

Lovorden kom från OS-finalister, annan Europaelit, svenskar och danskar och inte minst positivt från elittränare och ledare. ”Alla” lovade att återkomma nästa år om Heleneholms IF gör det. Kan man motstå ett sådant löfte?

Det finns mycket att förbättra. Men främst gäller det för några föreningar och deras tränare att bortse från de små egenintressena och tänk på friidrotten i stort. Det finns också anledning att fundera över många klubbars interna kommunikation.

***

Positivt var också att pressen, både på papper och på nätet, såväl före som efter tävlingen uppmärksammade tävlingen. Friidrotten är inte bortskämd med spaltutrymme.

Sen tycker jag att man kunde varierat konfekten. Både före och efter handlade det mesta om diskuskastaren Axel Härstedt. Temat var delvis detsamma. Jag är en stor beundrare av MAI:aren. Han har dessutom varit en betydelsefull ambassadör för tävlingen. Så all ära till Axel!

Men det fanns, inte minst ur lokal synvinkel, några resultat att uppmärksammas. Heleneholms Mattias Ohlsson segertid på 800 meter 1.50,99 i premiären visar att han mycket väl kan bli bland de fem, sex bästa i Sverige 2017.

Lite kuriosa: Endast fem infödda Malmölöpare har hittills genom åren löpt 800 meter snabbare än Mattias.

Ett annat intressant reportageuppslag: Den förra elitspelaren i badminton, Heleneholms Sara Ericsson, är på väg att bli av svensk elit även på 800 meter. Efter ett halvårs löpträning vann hon i går på tiden 2.13,20

***

Det finns ju alltid ett aber. I går var det tungt att komma ner till Heleneholm och möta en ostädad idrottsplats med noll förberedelser från fritidsförvaltningens personal. Jag hade skämts över att bjuda in gäster till en ostädad arena, som man dessutom betalar hyra för att utnyttja. Jag skall inte gå in på detaljer, men att exempelvis manuellt behöva borsta över alla tävlingsbanorna för att inte utsätta de tävlandes för skaderisker, är inte det optimala för att återigen åta sig en ny Vårtävling 2018.

Men man står där väl lika fullt ut nästkommande maj.

Trots brist på tidsplanering från de ansvariga på fritidsförvaltningen. Men med – lite patetiskt – en stor kärlek till en friidrott utan dopning.

 

 

Av Magnus Månsson - Torsdag 18 maj 16:06

Har i dag sänt ut en pressrelease inför en friidrottstävling för seniorer i Malmö den 23 maj.

Vi inbjöd till tävling i 14 grenar, fem fick strykas på grund av ingen anmälde sig. Totalt finns det i nuläget 43 anmälda i åtta grenar.

En bild av skånsk friidrott och den bristande viljan att få en ändring till stånd.

Om du är intresserad: Ta del!

 

PRESSINFORMATION FRÅN HELENEHOLMS IF

 

Tre av Europas bästa diskuskastare finns på startlistan vid Heleneholms IF:s Vårtävling på Heleneholms idrottsplats tisdagen den 23 maj, med första start klockan 18.30

Det är Upsalas Simon Pettersson (årsbästa 64.77) och MAI:s OS-finalist Axel Härstedt (63.98) och 20-årige Jakob Gardenkrans (57.95).

Även herrarnas 800-meterslopp håller bra klass med Skånes två främsta på distansen, IFK Trelleborgs Joakim Andersson och arrangörsföreningens Mattias Ohlsson. Det kan bli en segertid under 1.50

Men det är överlag väldigt små startfält. Tre av sex herrgrenar är inställda på grund av inga anmälda deltagare.

Det blir heller inga stafettlopp över 4x100 meter. Inga lag anmälde sig.

-        Vi hade trott att tävlingen låg bra i tiden, inte minst som ett genrep inför SM i stafett den 27 och 28 maj på Malmö stadion, kommenterar tävlingsledaren Magnus Månsson.

Planerna att ställa in tävlingen var långt gångna. Ekonomiskt kommer det att bli en förlust. Heleneholms IF hoppas att Skånes Friidrottsförbund delvis skall kompensera förlusten.

-        Både vi och förbundet anser att en kvällstävling för seniorer och äldre ungdomar borde vara en injektion för den tunna skånska friidrotten, säger Magnus Månsson.

Skånska friidrottare på seniornivå är på hemmaplan hänvisade till deltagande i de tiotal ungdomstävlingar, oftast heldagarstävlingar över två dagar. Intresset har oftast varit minimalt från seniorernas sida.

-        Det var därför vi ville göra ett försök att vid i alla fall ett tillfälle återskapa en tävling av det slag som var navet i den skånska friidrotten, när det fanns en ganska stor bredd.

-        Vi tror på idén och vill ge tävlingen chans. Hade vi ställt in hade det varit kört för framtiden och det är klart att årets glesa startfält kan göra att de aktiva inte känner sig inspirerade att återkomma nästa år, funderar Magnus Månsson. Men vi har i alla fall gjort ett försök som vi tror på sikt skulle gynna friidrotten.

Även om det är få deltagare per gren, är det hyfsad klass i de flesta grenar. MAI kommer exempelvis på tjejsidan med några av sina främsta 16—17-åringar.

-        Men jag kan inte sticka under stol med att jag är besviken på att Skånes enda elitklubb, MAI, förutom nu diskuskastarna på herrsidan inte anmält en enda senior på en tävling på hemmaplan, avrundar Magnus Månsson.

 

 

Av Magnus Månsson - Torsdag 11 maj 17:33

Efter tre dagar/kvällar i kyla och i friidrottens tjänst beslöt jag mig för att ta det lugnt under torsdagen, läsa tidning och tidskrifter lite noggrannare och surfa en stund på nätet.

Och det väcker funderingar och tankar om idrott – och givetvis om mycket annat, och betydligt viktigare. Men jag håller mig till sportens värld.

***

I går spelades första SM-finalen för damer i bordtennis mellan skånska Eslöv och värmländska Storfors, 4—2 till Eslöv. Ingen av de sex spelarna hade ett svenskklingande namn. I och för sig kanske inget ovanligt i det moderna Sverige. Google kan ge svar på det mesta. Jodå, en av Eslövstjejerna var svenska från Stockholm. De övriga fem kom från Slovakien, Kina, Ungern, England och Brasilien. En svenska av sex i en SM-final. Nog är det lite anmärkningsvärt i en idrott som inte lär locka storpublik och ge inkomster inte ens till en SM-final.

Har haft samma funderingar om herrlaget i Pingisligan Österlens BTK från Simrishamn. År efter år tar ledningen hit tre utländska spelare för spel i den högsta svenska ligan. I år åkte klubben för övrigt ut.

Men min fråga kvarstår: Vad driver ledare att satsa tid och pengar på en verksamhet utan lokal förankring och som i ringa utsträckning gynnar svensk idrott?

***

Samma fråga kan man rikta till den fotbollsledare i BW 90, en klubb från en by i Sjöbotrakten, som haft den orealistiska målsättningen att se sin klubb i Superettan. Han har hämtat spelare från när och fjärran, ett inte oansenligt antal från Afrika. Till ett lag på nivå 4! I höstas föll laget ner ett steg och är nu på snabb väg mot nivå 6.

Om inte en konkurs gör raset ännu snabbare. I så fall försvinner BW 90, sörjt och saknad av väldigt få.

***

Friidrottssäsongen är i gång.

Om den varit på den gamla goda tiden hade en av säsongens trevligaste tävlingar avgjorts i söndags, Parkstafetten i Beijers park i Malmö. Den har sedan länge försvunnit ur programmet. Anledning: Få eller ingen klubb har tillräckligt med aktiva för att kunna ställa upp med lag. Inte ens i ungdomsklasserna, definitivt inte på pojksidan.

Och man ser ingen ljusning.

Det har arrangerats några ungdomstävlingar redan i Skåne. Få deltagare, och då talar vi om så långt ner som i 13—14-årsåldern, i synnerhet som vanligt på pojksidan.

Och ofoget fortsätter med att bjuda in till tävlingar för 7-åringar. Allt för ekonomins skull.

Det är patetiskt att se en 7-åring vinna kula på 2.02

 

Av Magnus Månsson - Måndag 6 mars 17:08

Axel Härstedt, OS och EM-finalist i diskus.

Kasper Kadestål, UEM-silver på 200 meter.

Austin Hamilton, EM-trea på 60 meter.

Tre uppmärksammade skånska internationella friidrottsframgångar det senaste dryga halvåret.

Vad har dessa herrar gemensamt?

Jo, de har alla tre fått sin första kontakt med friidrotten och lärt sig grunderna i Vellingeklubben IK Finish. Numera tävlar alla också för MAI.

Finish är duktig på att utbilda sina ungdomar men får aldrig chansen att se om man även har förmågan och möjligheterna att se talangerna bli etablerade på en hög seniornivå. De har lämnat Finish.

Inomhussäsongen är avslutad på mästerskapssidan. På senior-, junior- och ungdomssidan i SM har Finishfostrade ungdomar haft framskjutna placeringar och medaljer.

Endast en tävlade dock i Öresunds dress. (Finish föredrar av bland annat ekonomiska skäl att tillsammans med IK Pallas tävla inom Öresund FK.)

Friidrottsskåne behöver IK Finish, en frisk optimistisk Vellingeklubb. Enligt uppgift finns det ledare/tränare som nu är tveksamma till ett fortsatt engagemang. Det vore förödande.

***

Den stora boven är Friidrottsgrundskolan och Friidrottsgymnasiet. Ursprungstanken med dessa var att talangerna här skulle få den dagliga träning de mindre klubbarna inte alltid kan erbjuda och att ungdomarna skulle fortsätta tävla för sin moderklubb. Så har det inte blivit i Malmö. Tränarna, vars utbildning i några fall delvis är bekostade av en konkurrentförening, är oftast även knutna till MAI. Det har inneburit att de flesta också gått över till MAI.

Ystads IF, Heleneholms IF, IFK Lund, IFK Trelleborg, Lomma FIK och IK Finish är klubbar som alla fått ungdomar att börja med friidrott och sett dem placera sig och ta medaljer vid årets SM, men inte fått någon som helst kredit för detta.

Friidrottsgrundskolans och Friidrottsgymnasiets grundtanke hade gynnat skånsk och svensk friidrott.

***

Det finns tankar i Skåneklubbar i riktningen: Varför skall vi syssla med friidrott, när MAI plockar de främsta? Och varför arrangera ungdomstävlingar, när MAI inte gör det?

Realiseras dessa tankar blir en svag skånsk friidrott än svagare.

***

Friidrottsgrundskolan och Friidrottsgymnasiet utgör delvis ytterligare en fara. Kommer man inte in på Friidrottsgrundskolan, och det gör man som 13-åring, finns risken att man kan känna sig utslagen.

Det nuvarande systemet, inte minst på grund av tävlingssystemet, ger lite utrymme för dem som är fysiskt sent utvecklade och dem som vill byta idrott eller helt enkelt bara börja. Det måste ske en rekrytering även efter 13 år.

Här finns en nisch för nytänkande.

 

Av Magnus Månsson - Måndag 27 feb 14:08

Fem medaljer och ytterligare sex placeringar bland de sex främsta.

Det blev den individuella skånska utdelningen vid helgens SM i friidrott i inomhus.

Antalet deltagare från de skånska klubbarna var också klent trots att tävlingen arrangerades nästgårds, i Växjö.

Jag har svårt att tänka mig att Skånes facit någon gång varit sämre än i år.

På onsdag har Skånes Friidrottsförbund årsmöte. Det finns många problem att diskutera.

***

Malmö AI var som vanligt bästa Skåneförening. Alla fem medaljörerna var MAI-are, fyra av de sex övriga finalplatserna var också MAI:s.  IFK Lund och IFK Helsingborg hade var sin finalplats.

Men, och här är, i min friidrottsvärld, det intressantaste: Ingen av dessa elva skånska aktiva har en Malmöförening som sin moderklubb! Många har hamnat i Malmö tack vare studier vid idrottsgrundskolan eller vid Fig, Friidrottsgymnasiet.

En naturlig fråga blir: Finns det inga talanger i Malmö?

Självfallet finns det. Men resultatet från helgens SM visar att Malmöklubbarna varit dåliga på att utveckla den generation som nu skulle vara konkurrenskraftig på ett senior-SM.

Noll infödda Malmöbor bland de sex främsta är genant.

***

I mitt förra blogginlägg ställde jag följande fråga:

Var har Fredrik Ljungberg i Arsenal och, låt oss säga, min gamle kollega på Sydsvenskan Calle Palmér i Malmö FF för ett likvärdigt rekord?

Svaret: Från den 6 maj 1948 till och med den 1 juni 1951 spelade MFF, med Calle Palmér i truppen, 49 raka matcher i Allsvenskan utan förlust.

Från den 7 maj 2003 till och med den 6 oktober 2004 spelade Arsenal, med Fredrik Ljungberg i truppen, 49 raka matcher i Premier League utan förlust.

Kuriosa: Det svenska och engelska rekordet i den högsta fotbollsligan är allt

 

 

Presentation

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se