Inlägg publicerade under kategorin Friidrott

Av Magnus Månsson - Onsdag 13 mars 18:05

Ett steg i rätt riktning?

Eller en tillfällighet?

Jag är optimistisk och tror på det förstnämnda. Och det jag tänker på är den skånska insats vid helgens SM i friidrott för 15- och 16-åringarna. Efter den lite skämmiga insatsen vid motsvarande tävling för grupperna 22, 19 och 17 var facit från Växjötävlingen definitivt glädjande. Det gäller inte enbart medaljutdelningen, 5—5—4, utan att 15 skånska föreningar gjorde totalt 110 starter. Det var många herrans år sedan Skåne kunde visa upp en sådan numerär, både vad gäller klubbar och deltagare. Nu bör det kanske påpekas att tävlingen arrangerades nästgårds, vilket givetvis automatiskt underlättar deltagandet.

Jag har alltid hävdat att en bra bredd är den säkraste vägen mot framgång.

De 14 medaljerna, av 120, fixades av sex klubbar, Malmö AI (2—4—1), Åhus FIK (2—1—0) och en vardera av Höörs IS (brons), IFK Lund (brons), Eslövs AI (guld)  och Båstads FIK (brons).

MAI hade flest starter, 27, men Åhus 20 är värt en extra applåd. Åhus FIK är en klubb som på allehanda sätt berikar skånsk och svensk friidrott. Distriktet hade behövt fler Åhus FIK.

Övriga skånska föreningar:  IK Finish, IFK Helsingborg, Ängelholms IF, Simrishamns AIF, IS Göta, Björnstorps IF, KFUM Kristianstad, Lomma FIK och IF Kronan.

Jag saknar onekligen några klubbar.

***

Jag brukar göra jämförelser mellan Stockholm, Göteborg, Skåne och Övriga Sverige. På senior- och äldre juniorsidan är de två storstäderna överlägsna. Ju längre ner i åldersklasserna man kommer ju bättre hävdar sig Övriga Sverige. Det accentuerades med all önskvärd tydlighet i helgen. Av 120 medaljer mer än hälften togs av ÖS,  64 (23, 20, 21), Stockholm 30 (8, 9, 13), Skåne 14 (5, 5, 4) och Göteborg 12 (4, 6, 2). Det är många år sedan Skåne var mera framgångsrikt än Göteborg i SM-sammanhang.

Tydligt är att Göteborg har rekryteringsproblem i vissa åldersklasser.

***

Den intressantaste frågan är dock: Var hamnar alla de unga talanger som finns runt om i landet?

En fråga att analysera för att få en breddmässigt bättre svensk friidrott.

Det skånska USM-facit visar också att det finns gott om talanger på småorterna.

Av Magnus Månsson - Torsdag 7 mars 11:19

Då och då kommer det några kommentarer till mina blogginlägg.

Nu i veckan kom några synpunkte från vännen Roger Gottfridsson. Han efterlyste bland annat en livligare idrottsdebatt. Förvisso inte via sociala medier. Men så får det bli.

***

Här Rogers inlägg:

Skulle det inte vara möjligt att tillåta distriktslag delta i SM-stafetterna eller

skulle "lån" vara möjliga till stafetter och lagtävlingar? Talangerna/"stjärnorna" i småklubbar kunde tillåtas representera en annan klubb för enstaka tävlingar, som stafett-SM och lag-SM.

Som en följd av att tidningar där det finns möjlighet att diskutera idrottspolitiska frågor inte längre finns har den idrottspolitiska debatten upphört. Nätet duger inte som diskussionsforum för idrottspolitik. Alltför många röster lämnas utanför debatterna.

Utan debatt går idrotten på lång sikt en död i stillhet till mötes. Det är ett sämre scenario än att skapa plats för att hitta platser att diskutera - även om det kommer att kosta några kronor...

***

Här mitt svar:

Det är väl helt klart att friidrottens stafett-SM måste vitaliseras. Det är tunna startfält i seniorklasserna, de senaste åren nästan utan försök. Inte ens på 4x100 meter.

Friidrotten är konservativ på vissa områden. Distriktslag på seniorsidan skulle rubba cirklarna i föreningstävlingen om Mästerskapsstandaren. Kanske en bagatell som borde kunnat lösas

Men varför inte våga pröva i junior- och ungdomsklasserna? Distriktslag eller klubbkombinationer, eller varför inte båda, jag ser gärna ett försök.

 Inte heller här är antalet startande lag imponerande. På vissa distanser i några åldersgrupper har man reducerat sträckorna från fyra till tre. Naturligtvis ett svaghetsbevis.

Och det är just i de yngre klasserna det är viktigt med stimulans.

Jag har ofta pläderat för att 22-årsklasserna i stafett borde strykas. SM-tävlingar med två, tre lag är lite genant. 20-åringar kan, som förr, tävla mot seniorer med framgång.

***

Simningen tillåter vid SM i lagkapperna kombinerade lag.  De är oftast få föreningar som utnyttjar möjligheten. I simning avgörs lagkapperna i samband med de individuella grenarna vilket betyder att simmarna är på plats utan några extra kostnader.

Friidrottens stafetter är en separat tävling med allt vad det innebär med utgifter.

Är friidrotten beredd med dessa extra utgifter för ett ge stimulans till en breddmässigt trängd idrott? Inte minst i Skåne.

***

Lån till lag-SM vill jag inte ha. Det hade gjort det för lätt att fylla ihåligheterna i ett lag, där det förvisso är många grenar men endast en aktiv/gren och dessutom tillåtet att en aktiv får deltaga i två grenar.

Det är ingen bra väg att tunna på kraven för att få en förändring till stånd.

De nedre serierna, i de södra distrikten Götalandsserierna, är intresset litet, klubbarna få. Malmö AI deltog 2023 med båda sina lag i SM-finalerna, inga andra Skåneklubbar försökte kvala in. IFK Lund och Åhus FIK deltog i den högsta Götalandsserien med både damer och herrar.

Större var inte det skånska intresset.

Sen kan man ju undra varför man, sett över två omgångar, skall ha så svåra grenar som hinder, slägga, lång häck och stav (som numera kräver nedslagsbäddar som inte finns på alla arenor) i den lägsta divisionen. Detta gynnar definitivt inte att det blir ett större antal deltagande föreningar.

Ändra först här och se om det hjälper. Det kan kanske till och med öppna vägen till kombinationslag. Men i mina pessimistiska ögonblick funderar jag om det ens finns speciellt många underlag i Skåne för seniorlag. Och tyvärr knappast något intresse heller.

 

 

Av Magnus Månsson - Torsdag 29 feb 20:46

Det är inte utan en stor portion smärta och ledsnad jag skriver denna blogg.

Friidrott, och speciellt för ungdomar, har varit en stor del av mitt liv. Jag vågar väl påstå att jag följt den skånska friidrotten från olika positioner i 70 år.

Därför vågar jag konstatera att Skåne på ungdoms- och juniorsidan aldrig varit sämre än nu. Jag baserar mitt konstaterade på insatserna vid SM inomhus senaste helgen i åldersgrupperna 22, 19 och 17.

Tio grenar per ålder, total 60 grenar och 180 medaljer. Av dessa 180 hamnade nio – ja, ni läste rätt NIO – hos en Skåneklubb, två guld, ett silver och sex brons. Låt så vara att medaljer inte är det allenarådande när det gäller ungdomsidrott. En bra bredd kan ge framtidsförhoppningar.

Men …

Det gjordes totalt 737 starter vid tävlingarna, endast 51 gjordes av aktiva från Skåneklubbar. I 26 av de 60 grenarna var det skånska deltagandet noll. I endast 12 grenar fanns det mer än en skånsk deltagare.

Åtta klubbar från distriktet hade representanter. Väldigt få om jag får säga min mening. Skåne är ju ett stort distrikt.

***

Det mest frapperande är de få skånska deltagarna. Under decennier – ja, faktiskt – har klubbar runt om i Skåne berättat om sina stora friidrottsskolor för barn kring de 10 och under. Det har talats om långa köer. Detta numerära underlag borde generat fler än de cirka 40 enskilda aktiva som deltog i förra helgens mästerskap.

Den 9 och 10 mars har 15- och 16-åringarna sina mästerskap i Växjö, nästan nästgårds.

Skulle glädja mig med en skånsk uppryckning. Främst då givetvis i antalet startande.

***

Hur såg det då ut i ett riksperspektiv?

Som vanligt. Nästan.

Stockholm hade en bra helg, 70 medaljer, 23—27—20.

Göteborgs 37 medaljer (17, 10, 10) är också nästan som vanligt, men det fanns oväntade svagheter i några åldersklasser.

Det intressantaste är dock Övriga Sveriges utdelning, 64 medaljer (18, 22, 24). När det gäller SM för seniorer är ”landsortsföreningarnas” siffror inte alls i paritet med dessa. Faktiskt långt ifrån.

Försvinner talangerna till storstädernas klubbar eller helt från friidrotten?

Jag vet inte. Men med tanke på en i hela landet minskad seniorbredd vore det nästan förödande om allt för många förmågor inte får en inspirerande närmiljö som seniorer.

Av Magnus Månsson - Måndag 19 feb 18:38

I helgen avgjordes SM inomhus i friidrott.

Med guld och medaljer till Malmö AI och IFK Lund.

Att MAI:s Julia Henriksson förbättrade sitt eget nysatta svenska rekord på 200 meter kunde vi, som betalar en summa för Sydsvenskan, läsa i ett TT-reportage. Men inte ett ord om de andra framgångarna. Inte ens i resultatbörsen.

Men när det gäller resultatredovisningen har jag resignerat. Orsakerna till alla uteblivna uppgifterna lär vara många, men visst stör det att man kan läsa resultat och tabeller från bollsporter på nivå 5 och 6, och i fotboll till och med på nivå 8, men inte från ett SM med framgångar för de lokala idrottsmännen.

Under veckan har jag med förundran också noterat att tidningen endast redovisat VM-finalresultaten i simning i de grenar där det funnits svenska deltagare. Har verkligen Sydsvenskans läsare ett så smalt intresse?

Är det bara Sverige – och Malmö FF – som gäller?

***

Den senare frågan apropå att MFF:s damlag i fotboll, på nivå 2 i seriepyramiden, tillägnas nästan en helsida med ett stort foto efter en träningsmatch (!). Allt medan två skånska lag i Superettan spelar tävlingsmatcher i Svenska cupen. Deras insatser sammanfattas i en notis. Även om Trelleborg och Helsingborg inte prioriteras i tidningen tror jag mig veta att det i Malmö finns ett läsintresse om både TFF och HIF.

Jag stannar här, när jag skrivit av mig en del av den frustration jag kände när jag i morse öppnade mitt husorgan sedan 1950-talet. Men egentligen borde jag vara van, luttrad som man blivit.

***

Åter till inledningen, SM i friidrott.

Den svenska friidrottskartan är sig lik. Det är Stockholm och Göteborg som dominerar både storleken på startfälten och besöken på medaljpallen.

28 medaljer, Stockholm (6—11--11)

27 medaljer, Göteborg (9—9—9)

  9 medaljer, Skåne (6—2—1)

14 medaljer, Övriga Sverige (5—4—5)

IFK Lunds Erik Erlandsson vann 200 meter. De övriga Skånemedaljerna är MAI:s. Anmärkningsvärt är att ingen av Malmöklubbens medaljörer är födda i Malmö. Men Maria Freij, guld på 800 meter, har IK Pallas som moderklubb och bronsmedaljören på 200 meter William Trulsson, boende i Södra Sandby, började sin friidrottskarriär i MAI.

Nog är det, som sagt, anmärkningsvärt att en så stor stad som Malmö inte har en enda infödd Malmöbo på en prispall i SM. Det fanns 78 tillfällen.

***

Men jag skall vara ärlig. Lisa Lilja, trea på 400 metet är Malmötjej.

Dessutom skall det noteras att Thobias Montler (guld i längd) är från Landskrona, Annika Jönsson (silver i stav) från Helsingborg och Anton Levin (brons på 60 meter häck) från Ängelholm.

Men allt sammantaget kan den samlade skånska friidrotten inte vara nöjd med facit från SM-helgen i Karlstad.

Det bor ju över 1,3 miljoner i detta vackra landskap.

I sju av de 13 damgrenarna fanns ingen skånska med i startfältet. Det är anmärkningsvärt med tanke på att det funnits stora flickgrupper i Skåne under många år.

***

En liten notering. När Heleneholms IF från 1965 byggde upp sin stora  ungdomsverksamhet hade vi ett livligt utbyte med Mölndals AIK och dess på den tiden främsta ledare Karin och Erland Larsson. Årligen hade vi den så kallade 100-matchen. 100 ungdomar från varje förening tävlade i klubbmatch, som avslutades med en kurirstafett 100xca 80 meter. En härlig upplevelse.

Till Parkstafetten på 70-talet kom Mölndal till Beijers Park med cirka 20 lag. Heleneholm hade ungefär lika många.

Sedan dess har Mölndals AIK en speciell plats i mitt friidrottshjärta. Därför gladdes jag över deras SM-facit, fem medaljer (1—2—2) och dessutom 13 placeringar fyra till och med sex.

Grattis Mölndals AIK

Av Magnus Månsson - Fredag 2 feb 17:50

I mitt inlägg om den danska dominansen i friidrottens Pallasspel koncentrade jag mig kanske för mycket på numerären.

Men de danska aktiva presterade också riktigt bra resultat. Ida Beiter Bomme satte till och med ett Pallasspelsrekord på 60 meter häck. I finalen nådde hon 8,22, efter att i försöket tangerat det förra rekordet, 8,23. Det var från år 2000 och sattes då av Susanna Kallur. Så det var inget ”skitrekord” vilket som helst.

I loppet deltog sju danskor och en tjej från Kalmar.

***

Ibland förklarar ansvariga ledare och tränare från skånska föreningar att konkurrensen här nere söderöver är för klen och att man därför föredrar tävlingar någon annanstans. Resonemanget gäller inte enbart Pallasspelen utan rent generellt, inne som ute.

Följden blir naturligtvis urholkade startfält med minskad inspiration. Ännu håller Pallasspelen så hög standard att tävlingen borde vara utvecklande för den skånska eliten. Det anser i alla fall jag.

Jag har en känsla av att skånsk friidrott inte drar åt samma håll. Man hjälper inte varandra. Exemplen är många under de senaste åren.

Danskarna räddar inomhustävlingarna i Malmö. De tyska ungdomarna, för att ta ett annat exempel, den största utomhustävlingen Öresundsspelen.

Skall det behöva vara så i ett distrikt med drygt 1,3 miljoner innevånare?

***

(Tack Göran Mörkeberg för din info om Ida Beiter Bomme, som gav inspiration till detta inlägg.)

Av Magnus Månsson - Onsdag 31 jan 17:25

Jag har skrivit det tidigare, danska friidrottare räddar inomhustävlingarna i Malmö.

I helgen Pallasspel accentuerades det tydligare än någonsin. I ett inlägg för fyra år sedan uppskattade den förre tävlingsledaren och initiativtagaren Lennart Samuelsson (salig i åminnelse) att de danska föreningarna i seniorklasserna stod för cirka 40 procent av starterna. Med hjälp av några norrmän, en italienare och en trupp från Färöarna svarade danskarna i år för 60 procent av starterna, 164 av 276. Det visar att Pallasspelen genom många års utmärkta arrangemang (de senaste åren i samarbete mellan IK Pallas, IK Finish, IFK Lund och Heleneholms IF) är en attraktiv tävling.

För de danska klubbarna. Det måste understrykas. Skåne och Malmö ställer inte upp på sin egen största inomhustävling. Malmöföreningarna gjorde totalt 36 seniorstarter, övriga Skåne 48.

***

I och med tillkomsten av nya hallar runt om i landet har tävlingsutbudet blivit större, konkurrensen har hårdnat. Förr kom många deltagare från Göteborgsregion och Stockholmsklubbar var ständiga gäster. Svenska klubbar utanför Skåne bidrog nu med ynka 28 seniorstarter.

Pallasspelen var, förutom den breddtävling den fortfarande är med cirka 2 000 starter, en elittävling. Det är den tyvärr inte längre. De skånska elitfriidrottare, som bevisligen finns, föredrar andra tävlingar och då lockas inte heller andra elitkonkurrenter till Atleticum. Det berömda ekorrhjulet har satts igång.

Jag har tidigare skrivit att skånsk friidrott är trängd. Nu är en av de årliga ljuspunkterna, Pallasspelen, på väg att mista sin glans.

En eloge dock till arrangörskvartetten som strävar på. Pallasspelen behövs mer än väl. Och då inte enbart för de danska vännerna.

***

Hur såg det då ut i de yngre klasserna? I 19-åringarnas var det också mycket danskt om än inte i samma utsträckning som bland seniorerna. Det fanns dock även här grenar med endast danska deltagare.

I de än yngre årgångarna var av naturliga skäl den skånska representationen större. Om än mycket klen här och var.

***

Ett Pallaspelsrekord för seniorer satte. Det var MAI:s Wictor Petersson som stötte kulan 20.35 Han vann före svenske mästaren Jesper Arbinge, 19,59.

Welwin Lycke-Holm hoppade 2.11 i höjd.

Så visst fanns det elit även i årets Pallasspel.

 

 

Av Magnus Månsson - 31 december 2023 15:32

Ganska nyss hemkommen från årets sista ideella engagemang.

Var åter flaggvakt vid Sylvesterloppet, ett av min klubb Heleneholms IF:s många årliga tävlingsarrangemang. Loppet är det mest anspråkslösa. Kom till Pildammarna, betala 150 kronor, och bestäm dig för ett eller två varv, 2 800 meter eller 5 600. På min tid som aktiv och tränare sa vi att yttervarvet var 2 och 7. Den nya generationen skall då alltid ta i.

Nåväl, jag gillar det enkla, inga dyra chips med exakt tidtagning utan bara en manuellt klockad tid för de tio främsta per klass. Och inga åldersklasser, tioåringar sprang eller joggade med damer och herrar 80+, hela familjer tog sig runt, några passade på att motionera hunden och andra, de lite mindre barnen, fick sig en tur i friska (?) luften i en sulky eller barnvagn, ja, allt i en salig blandning. Jodå, det fanns även någon skånsk elitlöpare.

Och allt i en gemytlig stämning. Eftersläntarna, det fanns några sådana som behövde 50 minuter för att ta sig runt de två varven, tackade för att jag stod kvar och väntade (och hejade) några hundratals meter före mål.

Tyvärr kom bara cirka 200 löpare till start. Några år har det varit över 400.

Detta till trots är Sylvesterloppet i Malmö en del av idrottsåret i Malmö, värt att notera.

Så om inte något oförutsett inträffar står jag där i korsningen Margaretavägen/Roskildevägen/Själlandstorg även nyårsafton 2024 med min röda flagga och stoppar några bilar och cyklister så att löparna har fri lejd.

***

Varje år under de 12 år bloggen har funnits har jag haft några nyårsförhoppningar. Mestadels om friidrott och journalistik.

Men när världen nu ser ut som den gör, känns det lite futtigt att ta upp dessa ämnen detta på årets sista dag nådens år 2023.

Jag önskar i alla fall mina vänner och läsare

 

Ett Gott Nytt År!

 

 

Av Magnus Månsson - 26 oktober 2023 17:09

För en tid sedan hade jag två inlägg om den skånska friidrottsstatistiken 2023 och konstaterade att den var den sämsta någonsin i modern tid.

Jag hade fog och underlag för mitt påstående från olika källor. Funderingarna har varit många om jag skall publicera en av mina källor. Man vill ju gärna inte slå på dem som redan ligger och som man haft en lång och kär relation till och ägnat 1 000-tals ideella timmar åt, skånsk friidrott och Heleneholms IF.

Av en tillfällighet hittade jag Heleneholms kompletta årsstatistik från 1982, alltså för 41 år sedan, och jämförde den med årets skånska. Jag vill poängtera att 1980-talet var ett utmärkt skånskt friidrottsdecennium med många toppklubbar, som hade gjort jämförelsen än mer negativ för år 2023. 1982 var ett bra år för Heleneholm men inte det bästa, de kom nog kring säsongerna kring 1986--1990, då damerna hade sin bästa period. På sprintdistanserna hade klubben kring 1982 också en svacka men det kom senare en mycket stark generation.

41 år är en lång tid. Utvecklingen med underlag, utrustning och träningsmetoder har varit enorm och det gör den här skånska jämförelsen än mer deprimerande.

Utvecklingen på damsidan hade inte riktigt tagit fart, banlopp på 5 och 10 000 meter var sällsynta, damer tävlade inte på 3 000 meter hinder, i stav och tresteg och inte heller i slägga.

Siffrorna i nedanstående statistik visar

1)      Antalalet heleneholmare som med 1982 års resultat hamnat på en skånsk tioitopplista 2023

2)      Siffran efter anger hur många heleneholmare som 1982 hade bättre resultat än 2023 års Skåneetta

Herrar

100 m            1

200 m            0

400 m            6

800 m            8                   1

1 500 m         13                  4

3 000 m         10                  3

5 000 m         9                   1

10 000 m       7                   1

3 000 m h      8                    2

110 m h         4

400 m h         10

Höjd              4                    1

Stav               10                  5

Längd            5

Tresteg          8                    2

Kula               8

Diskus            10

Slägga           4                    2

Spjut              8

 

Damer

100 m            0

200 m            2

400 m            12

800 m            6

1500 m          3                    1

100 m h         4

400 m h         4

Höjd              4

Längd            2                    1

Kula              5

Diskus            5

Spjut              2

Presentation

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2024
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards