Inlägg publicerade under kategorin Friidrott

Av Magnus Månsson - 4 augusti 2014 16:24

Skånes friidrottare reste hem SM i Umeå med 14 medaljer.

Jag räknar inte med MAI:s seger i den mixade jippostafetten över 4x100 meter med sitt minimala intresse, tre lag varav ett ett nästan ungdomslag från Piteå.

Är det ett godkänt resultat?

Med sina drygt 1,2 miljoner innevånare har Skåne grovt räknat under tio procent av landets innevånare. I SM tävlades det om 108 medaljer så i detta procentperspektiv är 14 medaljer godkänt. Men Friidrottsverige kan inte granskas ur denna synvinkel. Det finns distrikt, regioner och större städer där friidrotten i stort är en perifer idrott. Precis som den tenderar att bli i Skåne.

Jag menar att detta till trots, att ett guld, sju silver, sex brons och ytterligare 16 toppåttaplaceringar inte är godkänt av ett distrikt som har som målsättning att tillhöra de ledande i Sverige. Nu är det förstås så illa breddmässigt i landet att Skåne är det tredje bästa distriktet i landet, men ack så klart distanserat av Stockholm och Göteborg. Nästan hälften av alla medaljerna hamnade i Storstockholm, 49 (20—17—12) av 108. Göteborgs utdelning (med hjälp av bohuslänska Hälle) var 3x7, lika med 21. Övriga landet hade medaljfördelningen 8—5—11.

Det är ett geografiskt snett Friidrottssverige, i alla fall granskat från helgens senior-SM.

Vän av ordning – och kunskap – påminner kanske om att tre av Stockholms guld (Frida Perssons, Johan Wissmans och Petter Olssons) och ett av Göteborgs (Tracey Anderssons) hemfördes av aktiva som fått sin friidrottsliga skolning i Skåneklubbar. Samtidigt kan man konstatera att Skånes enda guld, Irene Eklunds, inte direkt är frukten av ett arbete i den skånska friidrottsvärlden.

Med tanke på hälsotillståndet i den samlade skånska friidrotten borde man snarast samla till ett möte för att ventilera problemen och gemensamt – jag understryker gemensamt – samlas för att få en förändring på i stort alla områden.

Men vem tar initiativet? Jag har ingen förhoppning på ett passivt Skånes Friidrottsförbund.

Skåne tappar mark.


ANNONS
Av Magnus Månsson - 2 augusti 2014 11:49

Slagsidan inom skånsk friidrott är påtaglig.

MAI:s överlägsenhet är enorm.

Och inte bara på tävlingsbanorna utan även massmedialt i Malmö har klubben ett bastant grepp över vad som skrivs.

Den tid är förbi när de lokala tidningarna sände reportrar till ett SM i friidrott. Nu bevakas tävlingarna från hemmaredaktion, i dagens fall av för mig två okända herrar. Sydsvenskan ringde upp MAI:s klubbchef Sören Busk, Skånskan klubbens tränare Alexander Tursell.

Dessa berättade – berättigat – om MAI:s två medaljörer Daniella Busk (silver på 100 meter) och överraskningen Louise Nilsson (brons på 10 000 meter) men fick också möjligheten att tala om en sjundeplats och vad MAI-are presterat i diverse försök och vilka förhoppningar man hade inför lördagens fortsättning.

Men ingen, varken ledarna eller journalisterna, orkade lyfta blicken över den snäva klubbgränsen. En Malmötjej blev nämligen finalfemma i diskus, Lina Bengtson från Öresund. Inte en rad, inte ens i den sparsamma, ofullständiga resultatlistan tidningarna publicerade.

Sydsvenskan och Skånskan! Lyft blicken för att rädda anseendet!

MAI-ledare! Se till friidrottens bästa, uppmärksamma även övriga klubbars insatser! Konkurrens i närområdet stimulerar!

För Alexander Tursell är situationen extra känslig. Han är inte bara MAI-tränare utan även lärare på friidrottsgymnasiet och friidrottsgrundskolan i Malmö med elever från mer än MAI. Det är många som ifrågasatt hans objektivitet just i rapporteringen till Malmös tidningar och bloggar de senaste åren.

***

Öresund FK skall inte heller undgå kritik för sin undermåliga information. Klubbarnas, Finishs, Pallas och Heleneholms, hemsidor är uselt uppdaterade. Heleneholm har inte ens orkat att uppmärksamma att Lina Bengtson förra helgen blev nordisk juniormästarinna i kula.

Det är fler än Malmötidningarna som inte är vakna.

ANNONS
Av Magnus Månsson - 1 augusti 2014 13:32

I dag börjar SM i friidrott.

Malmö AI har som målsättning att komma hem från Umeå med 13 medaljer. När IFK Helsingborgs svenska mästarinna från 2013 på korta häcken Emma Tuvesson är skadad är MAI:s medaljhopp de enda från Skåne.

Med rätt marginaler kan det förstås bli någon pallplats för någon från Hässleholms AIS, Björnstorp, IFK Lund eller Öresund.

Så ser det ut i Friidrottsskåne. Och då även på junior- och ungdomssidan.

Men orsaken till MAI:s överlägsenhet har i stort sin grund i det arbete som övriga skånska föreningar utför. Jag tänker då inte bara på i vilken förening de flesta av medaljaspiranterna fått sin första kontakt med friidrotten utan även på att det är andra klubbar än MAI som håller igång det nödvändiga skånska tävlingsprogrammet för ungdomar.

Storklubben arrangerar numera ingen egen innetävling. Sedan 2012 har MAI lierat sig med Pallas i stortävlingen Pallasspelen, ett samarbete som dock inte löper helt friktionsfritt.

Och mitt minne är för kort, för att jag skall komma ihåg när MAI senast arrangerade en utomhustävling för ungdomar.

Det jobbet överlåter man till Ängelholm, Hässleholm, Åhus, Klippan, Eslöv, Lund, Helsingborg,Ystad, Trelleborg, Vellinge (Finish) och Heleneholm (inomhus) för att i stället lägga arrangörskraft på inkomstbringande långlopp (i år tre), plus så SM-milen för en tid sedan, där man var huvudansvarig för fiaskot med för kort bana.

Småklubbarna gör grovjobbet, MAI skördar äran.

MAI tar inte sitt fulla ansvar.

***

Sen finns det naturligtvis många anledningar till MAI:s dominans inom Skåne, inte minst bristen på energi och ett alltför mycket småklubbstänkande hos konkurrenterna. Öresund FK (Heleneholm, Finish, Pallas) hade vid sammanslagningen inskrivit i målsättningen att bli en elitförening.

Men för att nå dit krävs kraftfulla ledare med visioner med förmåga att se över snäva klubbgränser.

Öresund har unga talanger som med en långsiktig, gemensam planering om några år kan bli en skånsk maktfaktor inom i alla fall ungdomsfriidtrotten.

MAI behöver konkurrens.

Av Magnus Månsson - 12 juli 2014 12:25

Utanför mitt köksfönster i närheten av Malmö stadion har man på cykelbanan i veckan målat ljusblå streck.

Det indikerar att det skall arrangeras ett långlopp i löpning av något slag. Javisst ja. Den första officiella SM-tävlingen i en mil landsvägslöpning skall avgöras i dag i Malmö.

Men var är start och mål och hur dags startar man? Och vilken sträckning har banan?

Slår upp dagens Sydsvenska för att få svar på mina frågor. Det finns en förhandsartikel men inte ett ord om när, var och hur. I min journalistvärld är dessa uppgifter fundamentala.

I stället vinklar reportern artikeln på att en 92-årig dam skall ta sig runt milbanan tillsammans med ett barnbarn. Det är självfallet bra att äldre människor rör på sig, men jag har svårt att förstå att stora delar av Malmös centrum skall avspärras en extralördagstimme för att 92-åring skall deltaga i lopp, som förvisso inbjuder motionärer men som först och främst är elitlopp.

Och att damen till och med skall uppmärksammas har jag än svårare att förstå.

***

I dagens Sydsvenska handlar ledarkrönikan av Heidi Avellan om tidningarnas kris och att utebliven information på sikt är en fara för demokratin. Nu tror jag inte att en undermålig artikel på en sportsida är en demokratifara men en fara för en tidning i kris om de olika avdelningarna alltför ofta har artiklar som irriterar de ännu trogna läsarna.

***

Skånskans förhandsartikel var också skriven av en semestervikarie men denne hade kunskap om det viktigaste i en informativ artikel.

Så nu vet jag hur dags och var jag skall stå och se den svenska eliten kämpa om SM-gulden och lite senare heja fram mina vänner och bekanta till bra prestationer.

Men jag kommer inte att vänta in huvudpersonen i SDS:s förhandsartikel.


Av Magnus Månsson - 4 juli 2014 17:38

Förlåt om jag blir tjatig.

Men det är ju så att det man älskar, agar man. Och jag är uppriktigt orolig för den skånska friidrottens framtid, speciellt på pojksidan.

Det finns ingen återväxt. Så här långt in på säsongen har endast elva skånska 13-årsgrabbar tävlat i någon av friidrottens grenar, en av dem är från Malmö (MAI).

Alltså, jag upprepar, en (!) Malmögrabb född 2001 ägnar sig åt friidrott!

Siffran för åldersklassen över är något bättre, 22 tävlande. Men för att komma upp i detta antal finns resultat som 1.15 i höjd, 4.15 i längd, något över sex meter i kula.

Två åldersklasser i skånsk friidrott finns – lite överdrivet – inte. Friidrott är en ”död” idrott för Skånes nyblivna tonårspojkar och då inte minst i Malmö.

Läget är klart bättre på flicksidan men långt ifrån den nivå Skåne haft tidigare.

Jag blir lite fundersam när jag exempelvis vet, att MAI under många, många år haft kö till sina friidrottsskolor för barn under tio år och som har en uttalad målsättning att vara en elitförening med en egenrekrytering som grund, men som så kapitalt misslyckats med att få sina ungdomar att tävla när de är 13 år.

MAI:s nuvarande framgångsrika ungdomsavdelning bygger på talanger som lärt sig friidrott runt om i Skåneklubbarna. Nu finns på pojksidan inte längre denna bas att hämta duktiga ungdomar från.

Mörkret lägger sig över skånsk friidrott.

Hur komma ut i ljuset?

Slopa de inkomstbringande – gisslet – friidrottsskolorna för de yngsta, låt de skickligaste tränarna/ledarna koncentrera sig på ungdomarna över tio – det går med bra ledare att rekrytera även i denna ålder – och få dem att tycka om att tävla med anpassade tävlingar, byggda på lag och stafetter.

Och i Malmöregionen behövs en stimulerande konkurrent till MAI. Öresund (Heleneholm, Finish, Pallas) har ett bra, brett underlag för flickor från 13 år och några år upp.

Ta vara på den möjligheten!

 

Av Magnus Månsson - 18 juni 2014 17:47

Det är mycket nu.

Fotbolls-VM tar sin tid även om jag med 90 procent skippat allt för- mellan- och eftersnack. Det blev av dubbel anledning för mycket.

Därför kan jag inte ha någon synpunkt på den debatt som nu förekommer om vem som är bäst/sämst av kommentatorer och referenter. Ser dock att Johanna Frändén rankas högt. Ursäkta, men hennes dåliga artikulering gör att budskapet har svårt att nå fram och att hon alltför ofta ”hillar” in sig i bisatser hon ej kommer ur. Men när det fungerar för henne, är hon intressant och kunnig.

Nu nog med fotboll i det här inlägget.

Nu till lite friidrott.

***

I dag har mer än hälften av det skånska arenaprogrammet avverkats. Ja, det var klart redan den 8 juni. På 16 dagar hade sju av tolv tävlingar arrangerats. På tre och en halv månad är det plats för fem tävlingar, därav fyra tvådagars.

Kan någon ge en vettig förklaring till denna snedvridning?

I det späckade maj-juniprogrammet blev Heleneholmsspelen inställda på grund av för få deltagare. Men att efter ett års uppehåll göra comeback och lägga in tävlingen just under denna period är ett självmål. Det finns inte underlag till ett så tätt program.

Det visade tävlingarna i Eslöv, Trelleborg, Klippan, Vellinge och Ystad. Med några undantag var startfälten små och oinspirerande. Jag räknar då inte ”ekonomiålderslassern”, de för barnen under tio år. Det är tonåringarna som behöver utvecklande tävlingstillfällen.

I detta hektiska, täta program prioriterade föreningarna olika tävlingar och därför blev det tunt på de flesta håll. Faktum är att det inte finns tillräckligt antal tävlingsintresserade ungdomar i Skåne för att fylla ett startfält om några klubbar uteblir. Alla måste samlas.

Vad har då klubbar och förbund lärt sig av detta?

Förhoppningsvis att det inte går att kopiera årets upplägg.

Men jag tvivlar. Men samtidigt skulle jag bli glad om jag har fel.

***

I lördags sprangs Malmömilen i regi av Malmö Löparförening. Arrangören basunerade ut att över 7 000 löpare var anmälda. Även i fjor angav man en hög siffra.

Årets resultatlista visar att 5 119 millöpare kom i mål. Var försvann 2 000 löpare?

Vad vill Malmö LF uppnå med att uppge falska anmälningssiffror? Pressen kollar inga siffror och loppet får en status den inte är värd.

De ekonomiska vinsterna i långloppen plöjs ner i föreningarnas idrottsliga verksamhet. Med sina få aktiviteter måste Malmö LF vara sällsynt välbärgad.

Av Magnus Månsson - 21 maj 2014 16:41


 Över 60 000 sprang Göteborgsvarvet i lördags.


Nästan dagligen löps det ett Knatte- eller Kalvinknat någonstans i landet för att inte tala om alla dessa lång- eller motionslopp. Aktiviteterna är Friidrottsverige är många.


Det är självfallet bra.


Men …


Hur ser det ut i den del som kallas arenafriidrott, den som bedrivs inne på idrottsplatserna? Den som jag menar är friidrottens kärna och som utövas från tonårsungdomar upp till de 30.


Kommande helg avgörs stafett-SM i Kil, Värmland. Man tävlar i fem åldersklasser, seniorer, 22, 19, 17 och 15 om totalt 31 titlar. 263 lag är anmälda. Det är en betydligt bättre siffra än i fjor. Då startade 219 lag och blir återbuden inte onormalt stora är detta givetvis ett positivt tecken.


Det som oroar mig är koncentrationen till Stockolmsregionen och Göteborg. 147 lag kommer från Stockholmsklubbar, 50 från Göteborg. 66 från övriga Sverige. Det finns distanser där kampen om SM-medaljerna blir en stadskamp.


Än mer markant blir dominansen på seniorsidan: Stockholm 27 lag, Göteborg 12, övriga Sverige 16.


Ok, Storstockholm har över 2,1 miljoner innevånare, Göteborg med Mölndal och Partille något över 600 000. Skånes befolkningsmängd närmar sig 1,3 miljoner.


Och vad kommer då Skåne med ? Totalt 24 lag, varav 18 från MAI, IFK Helsingborg har fyra ungdomslag, Björnstorp ett och så har Öresund anmält ett seniorlag på 4x100 meter för herrar.


En granskning av siffrorna på seniorsidan framgår att tidigare stora friidrottscentra som Gävle, Västerås, Borås, Helsingborg, Karlskrona, Sundsvall, Falu med flera inte har ett enda anmält lag. Och i en del fall är det lika illa beställt på ungdomssidan.


Under årens lopp har friidrotten av olika anledningar tappat landsbygden. Mycket tyder på att utvecklingen går åt samma håll i städerna.


 


Av Magnus Månsson - 6 maj 2014 22:17

 Skånsk friidrott har aldrig varit sämre än nu.

Aldrig har det funnits så få aktiva, sedan friidrotten från sista hälften av 1950-talet började arrangera tävlingar för 14-åringar och senare även för några åldersklasser lägre.

Jag vägrar att räkna de barn från fyra- femårsåldern som i friidrottsskolor förgyller medlemsmatriklarna och de sju- åttaåringar som bereds tävlingstillfällen enbart med syftet att ge ekonomi i tävlingen.

Med statistik lär man kunna bevisa det mesta, men den kan också vara avslöjande. Som nu den skånska friidrotten den senaste perioden.

Vad gör då förbund och föreningar för att bereda den glesnande skaran ett stimulerande tävlingsprogram?

Inget, det råder ett planlöst låt-gå-system.

På annat sätt kan man inte tolka årets schema för arenatävlingar (dessa är ofta öppna för både seniorer och ungdomar).

Från den 25 maj till och med den 8 juni finns det sju tävlingsdagar, fem av dem i sydligaste Skåne. Alltså sju tävlingsdagar, därav tre i följd, på två veckor.

Hur inbillar man sig att man kan locka till intressanta, utvecklande startfält med ett så klent underlag?

Och sen då?

Efter den 8 juni är det ett uppehåll på en månad till Öresundsspelen (4-6/7), tre dagar senare arrangeras Sommarspelen i Åhus och sen klassiska Haisspelen (25-27/7). Och sen ett nytt uppehåll på en månad till DM, följt av Sydsvenska ungdomsspelen veckan därpå. Inte en tävling i distriktet under hela september.

Naturligtvis finns det tävlingstillfällen utanför Skåne, inte minst gigantiska Världsungdomsspelen i Göteborg, men också i granndistrikten. Tyvärr har det visat sig att dessa arrangemang är lika lite lockande som de i Skåne.

Till detta skall också läggas de olika SM-tävlingarna och Götalandsmästerskapen för 13- och 14-åringarna. Men i dessa mästerskap får endast de bästa deltaga.

Vem är då ansvarig för ett så haltande program?

Anhopningen i maj/juni beror på klubbarnas (orealistiska) förhoppning att just deras tävling skall vara den mest attraktiva.

Men till syvende och sist är det givetvis det tandlösa Skånes Friidrottsförbund som är huvudansvarig. Det är förbundet som har sanktionsrätten.

Använd den och se till att de få skånska friidrottsungdomarna får ett attraktivt tävlingsprogram jämnt fördelat över hela säsongen!

***

Anmärkningsvärt är att Skånes storklubb, den enda elitklubben, Malmö AI inte arrangerar en endaste arenatävling 2014 i och med den inställda Bolt-galan.

***

Under 2014 har Skånes Friidrottsförbund sanktionerat 61 långlopp, därav 20 i maj. MAI svarar för tre lopp, Kalvinknatet oräknat.

***

Är det ett sådant Friidrottsskåne vi vill se?

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se