Alla inlägg under augusti 2019

Av Magnus Månsson - Måndag 19 aug 22:25

Några friidrottsnoteringar från de senaste dagarna.

*) I de nordiska juniorkamperna för 19-åringa blev båda de svenska lagen, flickor och pojkar, utklassade av såväl Finland som Norge.

*) Vid SM i mångkamp för seniorer deltog endast fem damer (fyra fullföljde) och tre herrar. Förvisso bra segerresultat, men antalet …

*) Till Finnkampen för 17-åringar finna bara en skånsk grabb, från Eslövs AI, med. På flicksidan något bättre, fyra MAI-are.

*) Malmö AI blev svenska lagmästare i mixed för17­-åringar.

Noteringarna är fria för tolkningar.

***

I lag SM deltog 11 föreningar, sex var från Stockholm, två från närliggande distrikt (Uppland och Västmanland) och så Karlstadsgöta, Växjö och så då MAI. Det är en geografisk spridning, som inger i alla fall mig oro. Jag saknar i första hand ett så starkt distrikt som Göteborg. Det kan förstås vara så ett de främsta ungdomarna är spridda på de tiotal klubbar, som har verksamhet i Göteborg och ingen har ett tillräckligt starkt lag. I Skåne tävlar flertalet av de bästa för MAI.

Är det en fördel för utvecklingen här nere?

***

Jag har under åren deltagit vid åtskilliga konferenser, där skånsk friidrotts framtid diskuterats. Lite elakt sagt: Enigheten har ofta varit stor om att det måste ske förändringar, sen har alla gått hem i sin kammare och gjort precis som alltid annars.

Det är dags att bestämma sig!

***

Vill man att de bästa redan från de yngre tonåren skall samlas i en förening?

Det var inte så länge sedan en ledamot i Skånes Friidrottsförbund menade att det var positivt att en 15-åring lämnade sin moderklubb för att få tillfälle att deltaga i en storklubbs stafettlag. I min idylliska värld hade det varit bättre att 15-åringen stannat kvar och inspirerat sina klubbkamrater så att moderklubben också kunde fått ett stafettlag.

Vad är det för mening att sända 7-åringar runt om i Skåne för att stöta två-tre meter i kula?

Skall slutmålet för den aktive vara att kvalificera sig till Götalandsmästerskapen för 13—14-åringar?

Den åsikten har jag hört.

Gynnar det utvecklingen att 12-åringar hetsar runt landet för att sätta skånska rekord?

Varför kan man inte enas om att gynna det egna distriktets ungdomstävlingar framför dem utanför Skåne, även om dessa för tillfället kan ge ett bättre idrottsligt utbyte?

Det rör sig ju om yngre tonåringar med förhoppningsvis åtskilliga friidrottsår framför sig. Man måste skaffa status för fler av Skånes ungdomstävlingar. Det gör man gemensamt.

Den skånska friidrottssäsongen får inte ta slut i augusti.

Det är ett måste att det arrangeras fler seniortävlingar.

 Antalet aktiva är förvisso få, men antalet blir definitivt inte större utan tävlingstillfällen.

***

Problemen och frågeställningarna är fler.

Den alerta föreningen Eslövs AI har i september inbjudit de skånska föreningarna till en konferens för att diskutera problematiken. Jag har fått en förfrågan om att medverka. Tvekar dock, har gjort mina misslyckade försök att förändra många gånger.

Men den skånska friidrotten måste bli ENIG och bestämma vad man vill med sin  verksamhet.

 

 

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - Lördag 17 aug 14:09

Det finns en inbyggd dramaturgi i den europeiska klubblagsfotbollen.

Jag tänker då på bortamålsregeln, som innebär att ett mål på bortaplan räknas dubbelt vid ett likaresultat. Det har gett dramatiska och spännande avslutningar i många matcher.

Men visst är många av lagen, speciellt de nederlagstippade och de med bortamöte i första matchen, lite väl fega?

Jag tänker på Malmö FF:s senaste motståndare, Zrinjski. Laget kom till Malmö med förhoppningen att spela 0—0, fick ett ”flippermål” mot sig före paus, och hade sen inte kraft och idéer för att komma ur sina defensiva tankegångar. MFF var för starkt, stärkt av sin ledning och vann med 3—0.

Möjligheterna att avancera för Zrinjski var givetvis borta. Ett så bra lag som MFF med en prioriterad defensiv tappar naturligtvis inte en 3—0-ledning.

Zrinjski visade dock i hemmamötet bra offensiva kvaliteter, som man inte ens försökte utnyttja i Malmö. Laget fegade ut. Exempelvis hade 3—1 i Malmö hade gett helt andra förutsättningar i Mostar. Vad hade det betytt att det blivit fler baklängesmål i Malmö? Inte ett dugg.

Zrinjski gav sig själv inte chansen. För säkerhets skull: MFF var klart bättre.

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - Onsdag 14 aug 22:17

Den gånga helgen avgjordes J- och USM i friidrott.

Det är ett jätteevenemang, fördelat på tre dagar i två städer med fem åldersgrupper, från 15 år till och med 22 år. Totalt tävlade man i 166 grenar om 498 medaljer. Tillfällena att hitta glädjeämnen är med andra ord många.

Skånes Friidrottsförbund skriver också sin hemsida: Många medaljer till Skåne.

Det blev totalt 53, 18 guld, 17 silver och 18 brons.

Allt är relativt, 54 av 498 är något mer än 10 procent och med sina drygt 1,3 miljoner innevånare har Skåne också cirka 10 procent av Sveriges befolkning. Så varför gnälla?

Jag har faktiskt lite större förhoppningar. Och inte minst förväntningar. Och medaljer är i dessa åldersgrupper inte det viktigaste. I min värld är ett stort deltagarantal mer väsentligt. Därför är det alarmerande i att i 64 av de 166 grenarna fanns ingen skånsk aktiv i startlistorna, i 56 endast en. Detta från näst Stockholm befolkningsmässigt sett landets överlägset största distrikt.

Sämst ställt var det i K 22. I 17 grenar deltog totalt två tjejer, varav den ena är en import från Stockholm. I M 22 var det marginellt bättre, tio deltagare från Malmö AI och IFK Helsingborg. I åtta M 22-grenar saknade Skåne representation.

Jag har ofta pläderat för en strykning av 22-årsklasserna, det finns inte ett numerärt underlag. Låt 20-åringarna tävla med 18—19-åringarna!

Men än värre ur skånsk synvinkel är det i P 15, P 16 och P 17. Cirka 30 grabbar ställde totalt upp i 49 grenar, i 21 av dessa var det helt tomt.

Något bättre ser det ut på flicksidan men det finns även där skånska ”nollor” i de mera lätta/vanligare grenarna. Exempelvis ingen skånsk 17-årstjej var med i höjd.

Men det är mer än Skåne som har bekymmer. Det fanns en hel del grenar även i de yngre grupperna med startfält på mellan fyra och åtta deltagare.

***

Här den skånska medaljligan:

Malmö AI                         9                   9                   7

Eslövs AI                           4                   0                   1

IFK Helsingborg               2                   1                   3

Höör IS                              1                   1                   0

IS Göta                              1                   1                   0

Åhus FIK                            1                   0                   1

IFK Lund                            0                   1                    5

Klippan FIK                       0                   1                   1

Ystads IF                           0                   1                   0

Öresunds FK                    0                   1                   0

Ängelholms IF                 0                   1                   0

***

MAI är överlägset. Men det är många av de mindre föreningarna som skall ha en del av äran till MAI-medaljskörden. Cirka hälften av medaljörerna har lockats till friidrotten av de viktiga småklubbarna.

***

Förutom medaljklubbarna hade Heleneholms IF, Genarps IF, Simrishamns AIF , Hässleholms AIS och Båstads FK (en, eller två) aktiva med i dessa tävlingar.

16 föreningar är för få. Alltför många kommuner saknar friidrott,

 

 

Av Magnus Månsson - Tisdag 13 aug 15:58

Det blev fem matcher från Allsvenskan även i den senaste veckan.

Men jag har även ett annat liv. Faktiskt.

I den här omgången imponerade främst Djurgården, 4—0 mot Sirius, förvisso hjälpt av att Uppsalalaget tidigt fick en spelare utvisad.

Men Djurgården visade ett tempo i passningsspel och löpningar som jag inte sett hos konkurrenterna det här spelåret.

Häcken—Malmö FF var tempomässigt en klass sämre. Det var mer en kamp och en taktisk match. Det förvånar mig att Häcken inte drog upp farten och tog fördel av en veckas matchvila gentemot MFF:s bara två dagar.

Det talas ju ständigt om att ett tätt Europaspel är en nackdel för de inblandade. Men det gäller att utnyttja trötthetsfaktorn. Det gjorde inte Häcken, man styrde inte tempot.
IFK Norrköping är i sina bästa stunder sevärt. Men utan Jordan Larsson för ineffektivt för en slutlig toppstrid.

***

Tyvärr kan man inte undgå att undra över vad som hänt med domarstandarden. Det finns ju knappast en match utan något eller några kontroversiella viktiga domslut. När domarna – man är ju ända fyra – inte kan reglerna är det riktigt illa. Jag tänker inte på gränsbedömningarna under spelet utan mera på bestraffningarna efter en avblåsning.

I den senaste omgången renderade en hög spark med träff i ansiktet ett gult kort, i en annan match endast en frispark i ofarligt läge. I mötet Kalmar—Örebro sköt en örebroare från nära håll upp bollen på armen på hemmaspelare i en naturlig ställning. Straff och varning.

När lite senare en Örebrospelare kom fri fälldes han (enligt domaren) av KFF-målvakten. Straff men ingen varning. Om nu huvuddomaren glömde att varna Lucas Hägg Johansson, målvakten, borde inte hans kolleger påmint honom?

Jag skulle kunna räkna upp åtskilliga fler underligheter. Och detta sker i ett skede av säsongen då avstängningshot hänger över väldigt många spelare och en avstängning inte bara har betydelse för det egna laget utan även för konkurrenterna.

Jag har ofta försvarat domarna. Men i år har de inte varit bra.

Och inte får de hjälp av spelare och ledare heller.

***

Och så ropas det på videogranskning, VAR. Ok, en del av situationerna hade måhända fått ett annat resultat. Men som jag skrivit tidigare: Vad skall granskas?

I den senaste omgången kom många mål och farligheter efter hörnor och frisparkar, en del tveksamma. Skall man VAR-studera dessa? Det tar för lång tid.

Men domarinsatserna inger generellt sett inget förtroende.

Hur skall det bli när det spetsar till sig?             

Av Magnus Månsson - Söndag 11 aug 13:48

Jag var på fotboll i går.

Såg IFK Malmö—Vinberg, 0—9.

Att hallänningarna skulle vinna var i sig ingen större sensation. Har sett sex av IFK:s tävlingsmatcher den här säsongen och det är bara att konstatera att årets lag inte är bra. Alltför många spelare har bristfällig teknik och inte minst brist på spelförståelse. Den spelidé som finns – även om den ofta är svår att urskilja – är spelarna inte kapabla att genomföra. Så lyder min enkla analys. Och då sett över hela spelåret.

Men 0—9 är självfallet minst sagt genant.

Sådana siffror triggar igång många på sociala medier. Engagemang är bra. Men samtidigt lyser okunskapen fram.

Jag kan acceptera att man tror att IFK har – och har under en tid haft -- en fungerande ungdomsverksamhet, att spelarna har kontrakt, att det bara är att byta ut lördagselvan mot nya spelare och därmed få ett bättre lag.

IFK har fyra ungdomslag, det äldsta är ett P 13-lag, spelarna har inga kontrakt och det finns inte heller numerärt underlag för att ersätta speciellt många från lördagstruppen. IFK har varken ett B- eller juniorlag.

Det spekuleras även i att det var en ”läggmatch”. Jag har ingen aning om möjligheterna/alternativen att spela på en division 2-match och en utklassningsvinst för gästerna. Jag är förvisso ibland naiv men har svårt att inse att man kan få ett helt lag att medvetet underprestera. Det fanns en vilja att reducera, sett över hela matchen. Förmågan var otillräcklig.

Spekulationer och okunniga kommentarer får man räkna med. Tyvärr.

Men jag reagerar starkt, när man får läsa meningar från en villa på sydkusten som:

”Hela klubben stinker” och ”Riktiga rövhål”. 

Och detta av en journalist, tillika sportchef, som någon gång påstått sig vara ”gul”, utan att dock under en enda minut gjort något ideellt för IFK eller bidragit till att någon gång hjälpa till i en ekonomisk krissituation.För övrigt: Vilket ordföråd av en före detta yrkesman!

Det är att verkligen kränka de personer som utan ersättning lägger ned tid och energi för att hålla liv i IFK Malmö FK. Som att samla tomglas och buteljer, grilla korv och baka kakor för försäljning, distribuera livsmedel till behövande Malmöfamiljer, skaffa sponsorer, tvätta svettiga tränings- och matchkläder och sköta en mängd administrativa sysslor. Listan kan göras längre.

Ett gillande av ”Riktiga rövhål” är för övrigt Noor Zadrans, en av de två spelare som var avstängd i går för att de utan att meddela IFK varit utomlands för att försöka få ett proffskontrakt i någon mindre liga söderöver.

Självinsikt är inte vissa spelares bästa gren.

Givetvis bör lördagens IFK-spelare skämmas över sin genanta insats.

Men de bör ha sällskap av ganska många skribenter på sociala medier.

 

Av Magnus Månsson - Fredag 9 aug 22:35

Malmö FF imponerade verkligen i gårdagens segermatch mot Zrinjski i Euoropa League-kvalet, 3—0 med mersmak.

Det var ett homogent MFF, som aldrig sattes under någon som helst press. Utan att på något sätt ifrågasätta MFF-insatsen blev man dock fundersam över att ett lag med ett så undermåligt spel och – faktiskt också – undermåliga spelare i vissa positioner eliminerar ett holländskt – okej, nederländskt, då – topplag.

Zrinjski kom till Malmö med föresatsen att spela 0—0. När så hemmalaget fick in välförtjänta (förvisso med marginaler) 1—0 verkade Zrinjski inte ha någon B-plan. Bosnierna var sedan naiva och försökte spela sig ur MFF:s effektiva press utan att ha förmågan och trycket från MFF blev kompakt. Optimismen och oförmågan ger Zrinjski ett ointagligt underläge. 1—0 hade varit ett möjligheternas resultat.

***

AIK är också på väg mot avancemang. Kanske också IFK Norrköping. Även om den ekonomiska balansen på intet sätt ändras i svensktoppen är Europapengar även till dessa båda föreningar positivt för svensk fotboll.

***

Har tvekat om jag skall skriva nedanstående. Men kan inte låta bli.

Sydsvenskans meste fotbollskrönikör – man har mer än en – skrev för någon vecka sedan att hans uppgift var att vara: Objektiv och realistisk.

 I dag skrev han inför söndagens match mot Häcken: Vill inte se tre ändringar i backlinjen.

Vem är det som inte vill se? MFF-supportern eller den objektive krönikören?

 

Av Magnus Månsson - Torsdag 8 aug 12:59

I kväll spelar Malmö FF kval till Europa League-kval i fotboll mot Zrinjski från Mostar.

Truppens åldersstruktur har diskuterats på sistone. Åtta av spelarna är över 30 år, sju finns i åldersspannet 26—28.  Ett par tre är 23—24 år. Några lärlingar kring de 20 finns också.

Det är en ålderssammansättning som är långt från den som varit MFF:s signum genom tiderna. Truppen är designad för framgångar denna säsong och något år framåt. Den ekonomiska kostym MFF sytt upp kräver framgång både i Allsvenskan och i Europa. Klubbens hegemoni, både ekonomiskt och sportsligt, bygger på Europaframgångar och försäljningar. Dagens trupp har dels på grund av åldersstrukturen och dels på grund av bristande (stor-) internationell kapacitet inte det ekonomiska värde som tidigare funnits i MFF-trupperna.  Detta skrivit med vetskapen om att det florerar osannolika övergångssummor på den internationella marknaden även för ”medelmåttor”.

Som jag ser det är risken liten att MFF kommer att tappa mer än högst en av sina tongivande spelare inom den närmaste tiden.

Utlåningarna då? Gåtan Carlos Strandberg? Just ett frågetecken, ett stort sådant. Samuel Adrian och Pavle Vagic har jag nu i höst sett i Allsvenskan och de har inte övertygat i ett skadedrabbat Kalmar eller i ett bottenkrigande AFC. Hugo Andersson i TFF har inte på något sätt dominerat i Superettan och inte visat den utveckling som krävs för att ta en plats i MFF.

Anel Ahmedhodzic i Hobro har jag ingen aning om.

Däremot har jag sett AFC:s Adi Nalic ett flertal tillfällen. Han har verkligen visat upp kvaliteter som borde passa i ett framtida topp-MFF.

Vad vill jag då med mitt resonemang? Jo, dagens ”veteran-MFF” måste avancera i Europa och hoppa på segerspåret i Allsvenskan mot toppkonkurrenterna. Kraven är hårda.

Erfarenheten är givetvis en plusfaktor i dagsläget. Men hur ser framtiden ut? Balansgång är oftast svår.

I kväll Zrinjski och på söndag BK Häcken på Hisingen.

Två möten som kan peka ut riktningen.

 

 

 

Av Magnus Månsson - Tisdag 6 aug 22:35

Tre femtedelar av Fotbollsallsvenskan är spelade.

Två återstår. Det är tolv omgångar. Det är mycket det.

Därför är jag lite konfunderad över att experter av olika dignitet menar att varje förlorad poäng betyder farväl till medaljmöjlighet eller, i andra delen av tabellen, att klara kontraktet.

Ett oväntat poängtapp – eller tvärtom -- här och var kommer det att bli för alla lagen. Det finns tolv tillfällen kvar att reparera eventuella missar.

Minns bara spekulationerna – och förhoppningarna – om att Malmö FF var på väg att göra ett guldryck redan i maj. Och detta ens innan halva säsongen var avklarad. Ibland blir man förvånad över att vissa aldrig lär sig. Eller är det så enkelt att önsketänkanden får ge sig för förnuft och erfarenhet.

Allsvenskan lever i alla skikt av tabellen. Sju lag har möjlighet att fixa medalj, det vill säga att bli bland de fyra främsta: Djurgården (38 p), Malmö FF (37), AIK (37), Häcken (33), Hammarby (32), IFK Göteborg (31) och IFK Norrköping (28).

Inbördes möten kommer självfallet att ha stor betydelse. Fyra lag har klarat av båda sina möten: Djurgården—Häcken 6—0 i poäng, Norrköping—AIK 4—1.

Den inbördes tabellen är intressant och kan måhända ge vissa indikationer:

IFK Göteborg: sex matcher, tre vinster, tre kryss=12 poäng.

Djurgården: sju matcher, tre vinster, två kryss, två förluster=11 poäng

AIK: sju matcher, tre vinster, två kryss, två förluster=11 poäng

IFK Norrköping: sju matcher, två vinster, fyra kryss, en förlust=10 poäng

Malmö FF: sex matcher, en seger, fem kryss=8 poäng

Hammarby: sex matcher, en vinst, två kryss, tre förluster= 5 poäng

Häcken: sju matcher: en seger, ett kryss, fem förluster= 4 poäng

Den stora överraskningen är naturligtvis Göteborg som tagit poäng mot alla toppkonkurrenterna. Stabiliteten mot övriga lag måste höjas för fortsatt tätstrid.

För Häcken och Hammarby är problemen uppenbara, man måste vinna mot topplagen. Häckens enda fullpoängare är just mot Hammarby, vars enda vinst i denna ”topptabell” är mot Djurgården.

Vars två nederlag är i de två Stockholmsderbyna. Djurgården tar av hävd få poäng mot sina grannar. En trend som måste brytas.

Norrköping har kapacitet att ta poäng mot alla lagen från övre halvan. Förlusten kom mot Göteborg. Men lagets olyckliga start kan bli svårt att reparera fullt ut.

AIK, regerande mästarna, har blandat och gett mot topp och botten och har kvar tre (av fem) topplagen kvar borta, en av hemmamatcherna är derbyt mot Djurgården.

Och MFF då! Ingen nolla mot medaljkandidaterna är naturligtvis en styrka. Samtidigt är det en brist att bara ha vunnit ett av sex toppmöten, 4—1 hemma mot Hammarby. Hemmafavör i fyra av sex matcher mot de främsta lagen.

Se där lite amatörfunderingar inför en spännande allsvensk höst.

Funderingar som egentligen inte pekar på någon slutlig mästare.

Ett eventuellt guldryck lär dröja.

 

 

Presentation

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se