Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Magnus Månsson - Tisdag 17 okt 21:22

Idrottsmuseet i Malmö är stängt.

Det finns inte mer.

Ingmar Zäll, tidigare fritidsdirektör i Malmö, frågar i en debattartikel i Sydsvenskan, varför och vem som är ansvarig.

Vi är många som ställer samma frågor.

Fritidsnämndens ordförande Frida Trollmyr (S) ger ett svar:

Material och medarbetare övergår till kulturnämndens ansvarsområde.

Men vet Frida Trollmyr vad Idrottsmuseet varit och stått för? Hon skriver att: Malmös idrottshistoria är viktig i berättelsen om Malmö.

Men Idrottsmuseet har inte varit ett museum för Malmö, även om det organisatoriska ansvaret legat på stans fritidsnämnd. Det har funnits föremål från Riksidrottsmuseet i Stockholm och från hela Skåne. I det stora biblioteket har det funnits en massa intressant idrottslitteratur (mycket skänkt av medlemmar i Idrottsmuseets Vänner), i källaren ett välsorterat fotoarkiv och många, många hyllmeter med dokument från förbund och föreningar från hela Skåne. Inte enbart från Malmö.

Och detta i en och samma byggnad. Fantastiskt!

Idrottsmuseets Vänners årsbok sedan 2001 heter för övrigt Skånsk Idrotts Historia.

Det underliga är att personalen inte vet vart de olika avdelningarna skall flyttas. Jag har upprepade gånger frågat men i stort fått olika svar varje gång. Som vän av ordning och organisation kan det tyckas besynnerligt att så pass stor omorganisation inte är planerad i detalj.

En sak lär dock vara klar, samlingarna kommer inte att finnas i en och samma lokal. För dem som forskat har detta varit ovärderligt.

Frida Trollmyr skriver också att en av anledningarna till nedläggningen är det minskade antalet besökare trots att nya grepp prövats. Jag har varit en flitig gäst på IM, men de nya greppen har helt förbigått mig. Öppettiderna har inte heller varit de lämpligaste för en arbetande allmänhet.

Hur många gånger per år har det gjorts förändringar i utställningarna och hur många specialarrangemang har det genomförts  under alla åren? Det finns mer att fundera över.

Frida Trollmyr säger att det under våren 2018 kommer att etableras ett idrottshistoriskt rum på Stadionområdet. Det måste vara ett stort rum om man skall kunna skildra Malmös stolta idrottshistoria.

Borde ett separat Malmöutrymme inte kunnat få plats inom de befintliga ytor som redan finns i Baltiska hallen? I min värld utan att skingra allt historiskt som  fanns på plats.

Så kommer ju alltid frågan upp, om det ideala är att ett idrottsmuseum skall skötas kommunalt eller ideellt. De mest besökta idrottsmuseerna i landet drivs ideellt – med ekonomisk hjälp av kommunen. Som idrottsmuseet i Helsingborg, Sveriges bästa och ett föredöme.

När nu något nytt tydligen skall byggas upp vore detta något att fundera över.

Nedläggningen av Idrottsmuseet i Malmö är ett rejält misstag av en stad som vill profilera som en ledande idrottsstad.

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - Söndag 8 okt 16:53

I mina gårdagsplaner ingick att besöka Bäckagårdens idrottsplats och se division 2-fotboll, Kvarnby IK mot Österlen, 1--2.

Det blev inget besök.

För vem ställer sig två timmar i ösregn och i en hård vind utan att ha möjlighet till det minsta skydd? Så ser de ut kring de flesta av de många planer det spelas fotboll på i Malmö. Det finns ingen plats att söka upp för att inte bli dyblöt vid ett liknande väder som i går.

Att bygga ett enkelt skydd liknande det som finns exempelvis på tävlingsarenan på Rosengård kan inte kosta så mycket. Jag tycker att fotbollsklubbarna i Malmö är värda dessa investeringar. Fotbollen är den överlägset största sporten i stan. Planer i all ära. Men små trivselhöjande åtgärder är alltid stimulerande.

***

Denna effekt bygger Svenska Fotbollförbundet sina krav på. I damallsvenskan krävs det 1 000 sittplatser med viss kvalitet under tak. LB 07 och Vittsjö fick dispens. Om jag inte minns fel var det kring 800. Malmö kommun fick punga ut med en summa pengar för att uppfylla kraven på Limhamns idrottsplats. LB 07 har inte varit i närheten av att locka så många besökare vid någon hemmamatch där.

Jag missunnar absolut inte LB 07 en utökad komfort men när pengar finns, borde även klubbar utanför eliten få sin del av medlen.

***

För vem av alla bestämmande i kommunens alla instanser funderar över småklubbsidrottens problem? Som parkeringsbolagen. Vet dessa om att det till en del är stora problem att få funktionärer och ledare till tävling och träning och att få föräldrar att stanna kvar under barnens aktiviteter, just på grund av höga parkeringsavgifter kring arenorna? Föreningarna vill ha in mor och far i gemenskapen. Men de lämnar och hämtar. Och kör dubbelt så långt. Miljön!!!

Förvisso en bagatell i det stora, men likafullt ett hinder för en bättre idrott.

Trots att Malmös invånarantal ökar stadigt, så sjunker antalet idrottsaktiviteter.

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - Söndag 27 aug 14:00

Att rangordna idrottsmän/kvinnor från olika idrotter är en grannlaga uppgift, i sig omöjlig.

Det blir betydligt lättare – om än svårt – när man skall jämföra meriter inom samma idrott.

I dag skall Malmö hedra en duktig aktiv på Stadiontorget, Walk of Fame, den 27:e av totalt 40. Det är alltså en verklig hedersutmärkelse, inget dussinpris. I min värld krävs det ett gediget idrottshistoriskt kunnande, kombinerat med kanske inte minst ett noggrant researcharbete för att hitta rätt i den mängd av kandidater det finns.

2014 blev det en rejäl fadäs – jag vågar faktiskt använda detta starka ord – när badmintonens Maria Bengtsson fick sin bronsplatta på Stadiontorget. Maria var samtidig med klubbkamraten i Aura Lim Xiao, vars internationella meriter var vida överlägsna Marias.

I år är juryn ute på tunn is igen. Plattan föräras nämligen för andra gången en bowlingspelare, Martin Paulsson från Kulladals BS. Är han verkligen sett över tid Malmös näst bäste bowlingspelare efter Annette Hagre/Johannesson, som var en av dem som tidigt hedrades?

Martin Paulsson har ett individuellt EM-guld och ett VM-guld i lag samt sex ytterligare lagmedaljer i VM och EM. Imponerande i sig.  Men märk endast en individuell medalj.

Tony Rosenqvist har tre individuella EM-guld, två lagguld i VM och ytterligare tre lagmedaljer från internationella mästerskap. 1985 utsågs han till Årets bowlare. I världen.

Patrik Johanssons meritlista: Ett individuellt EM-guld och två silver plus nio lagmedaljer i VM och EM, därav tre guld.

Och så kanske den främsta utmanaren, Yvonne Nilsson/Berndt, två EM-guld och ett silver och ett brons vid VM individuellt, samt tre lagmedaljer varav ett VM-guld.

Bowling är en individuell idrott. Därför tycker jag inte att Martin Paulsson är tillräckligt kvalificerad till en plats i Walk of Fame.

Han tillhör inte de 27 främsta idrottsutövarna i Malmö, sett i ett över 100 år långt perspektiv.

Politiker och tjänstemän inom fritidsförvaltningen har kanske inte den bästa kunskapen, men jag hade väntat mig mer av tre representanter från Idrottsmuseets Vänner.


 

Av Magnus Månsson - Onsdag 21 juni 16:07

Sydsvenskan publicerar i dag en lista över de grundskolor i Malmö, vars elever är behöriga till gymnasiet.

En enda skola ståtar med siffran 100, Malmö idrottsgrundskola.

Det är naturligtvis ett fint erkännande till rektorn Richard Ohlqvist och hans lärarkår. Skolans måtto har alltid varit: Skolarbetet först. Det är kanske inte alltid så lätt att genomföra med elitinriktade elever med en Zlatankarriär som den idrottsliga målsättningen.

Om några år, 2020, skall skolan få utökade lokaler och därmed möjlighet att ta in fler elever.

Men står inte samtidigt detta i kontrast till det som idrottsrörelsen nu debatterar, och delvis försöker förändra?

Det vill säga den tidiga utslagningen och den tidiga specialiseringen.

Nu väljer idrotten ut de 13-åringar som får tillgång till de ganska få men attraktiva platserna. Är det rätt att en verksamhet, som bekostas av stat och kommun, skall selektera 13-åriga idrottsungdomar? Samtidigt som Riksidrottsförbundet, organ för den samlade svenska idrotten, inriktar sig på att höja medelåldern på de föreningsanslutna ungdomarna. Som jag påpekat många gånger tidigare, efter 11,5 år sjunker antalet idrottande ungdomar.

De stora bollsporterna har, efter stort missnöje från många, beslutar att inte räkna tabeller förrän efter 12 år. Några förbund sänder inga ungdomar till de så kallade elitlägren, och då talar vi om 15-åringar. Andra förbund låter alla som vill komma till sina träningsläger utan krav på uttagningar upp i ungefär samma ålder.

Så går tankarna i Idrottssverige.

I Malmö tänker man annorlunda.

Jag tror säkert att eleverna på Malmö Idrottsgrundskola utvecklas positivt i sina idrotter. Samtidigt som de sköter sitt skolarbete utomordentligt.

Men har man bland sina elever de med störst potential, de som kan bli elit (av någon grad)? Det är ju en omöjlighet att se utvecklingen på en 13-åring. Det visar all forskning. Hur många misströstar och tappar intresset när de innan de fyllt 14 år får ett första besked om att de inte duger?

***

Det totala idrottsliga värdet av en idrottsgrundskola tål verkligen att diskuteras.

Av Magnus Månsson - Tisdag 17 jan 16:31

Två händelser dominerar dagens idrottsdebatt.

Jerringpriset och den dramatiska handbollsavslutningen i VM mellan Danmark och Sverige.

***

Galor av allehanda slag är inget jag lägger tid på. Hade dock inte fikat klart, när Idrottsgalan inleddes. Såg därför de första fem minuterna innan det var dags att förbereda sig för levande idrott på min egen apparat.

Galapresentatören inledde med att förklara hur man röstade på Jerringpriset: Använder ni – och så sa hon namnet på en app – får ni gratis tre samtal.

Men hallå, kan man på ett tydligare sätt visa att förfarandet är – precis som belackarna påstår – en form av kampanjröstning? Kampanjer kan man inte värja sig mot, men att under röstningsperioden bara får använda ett telefonnummer vore väl inte så svårt att införa 2017.

Nu har det blivit en olustig debatt. Golfentusiasterna har gått i taket. Var finns simmarnas röster? Och de andras idrotternas?

Rätt eller fel vinnare? Jag vet inte. Jag bryr mig helt enkelt inte.

***

Det gör jag mig däremot om VM-handbollen.

Det var synd att ett i mina ögon mycket bra domarpar gjorde två misstag i slutminuten. Danmark hade sju passningar innan Hans Lindberg – med klar golvkontakt – knorrade in 27—25. Sverige gick miste om en kvitteringsmöjlighet.

Låt mig först konstatera att Sverige under Kristjan Andresson gjorde sin absolut bästa insats, trots att det var första förlusten. Sverige var spelmässigt i klass med Danmark. Den stora bristen fanns i avslutningarna. Visst Niklas Landin var som vanligt ypperlig i det danska målet, men handen på hjärtat, många av skotten, speciellt från distans, var inte av VM-klass.

Albin Lagergren är i min bok den hittills största överraskningen i VM. Men han behöver avlastning inför slutspelet. Johan Jakobsson är välkommen.

Liksom att Lukas Nilsson återfår sitt självförtroende. Tyvärr bröt insatsen senast mot Argentina inte trenden. Några bra inspel och kantutspel är inte nog för en skytt.

Simon Jeppsson är ännu inte testad i het internationell landslagshandboll.

Det behövs ett bättre distansskytte!

***

Det sägs att tur otur jämnar ut sig. Är det så, är det Sveriges tur att ha marginalerna med sig i nästa jämna VM-match. För det var dessa som var skillnaden mellan Danmark och Sverige.

Av Magnus Månsson - 21 december 2016 18:54

Halvdäckad av en envis förkylning missar man mycket.

Samtidigt har allt två sidor. Har hunnit läsa mer än vanligt.

En bok, som berört mig illa, är dokumentären om Ulf Borgström,

Gryningspyromanen.

Det är en grym berättelse om ett tragiskt människoöde på samma gång som den berättar om ett helt samhälles tillkortakommande.

Huvudansvaret ligger givetvis på föräldrarna med en grovt alkoholiserad far, men sen har hela det sociala nätet misslyckats med att rädda denne tydligen  överintelligente person.

Mobbad under de första skolåren, tidigt i in drogernas kriminella värld utan att de sociaal myndigheterna eller polisen kunde hindra honom, redan i de tidiga tonåren i ständig kontakt med (en brysk?) polis för småbrott med åtföljande intagning på olika ungdomsvårdshem. I vuxen ålder har Ulf Borgström suttit i fängelse åtskilliga gånger för bland annat stölder, trafikbrott och olaga hot. Kriminalvården har inte lyckats mildra hans hat mot samhället.

Det mest anmärkningsvärda är att Ulf Borgström bara blivit dömd vid två tillfällen för tre bränder för de kanske upp mot 200 som gett honom namnet Gryningspyromanen. Bevisen mot honom har varit överväldiga, inte minst vid branden i kyrkan i Västra Vemmenhög. Det är upprörande att ett samhälle med så uppenbara indicier inte kan utdöma något straff. Det är annorlunda i många andra rättssamhällen.

Cyniskt sett kan det kanske kännas skönt att veta, att om man själv felaktigt skulle råka illa ut, att det skall mycket till för att fällas inför en domstol.

Det känns dock overkligt att en person med Ulf Borgströms brottsregister och alla hans egna hatiska uttalanden, som pekar mot att han själv är skyldig, har undgått fler långvariga straff.

Alla misslyckanden från i stort samhällets alla instanser i fallet Gryningspyromanen lär ha kostat miljardbelopp, allt från försäkringskostnader till dygnetruntövervakningar.

Det är en tragisk berättelse om det svenska samhällets tillkortakommande.

 

Av Magnus Månsson - 14 december 2016 20:56

Såg i dagens tidning att krisdrabbade Simklubben Triton från Staffanstorp beslutat att de aktiva nu själva får stå för sina tävlingskostnader.

Det är inget unikt. ”Självkostnadspriserna” varierar idrotterna emellan, mellan olika klubbar och givetvis är det också skillnad på nivåerna.
Det är i många fall en fara. Inom ungdomsidrotten kan det vara föräldrarnas kassa som avgör i vilken utsträckning barnen kan utöva sin idrott. Lite äldre, utan egen större inkomst, kan i många fall inte tävla utanför närregionen. Rese- och övernattningskostnaderna blir för dryga för den personliga ekonomin.

Utan att naturligtvis har full koll har jag med kontakter på många områden inom idrottsfamiljen förstått att egenutgifterna ökar i omfång.

Det finns också många sporter, som redan initialt har stora kostnader, som utesluter många barn. Ishockeyledare beklagar ofta hur dyrt det är att spela hockey i yngre år. Hur många flerbarnsfamiljer har råd att låta ett par tre barn spela golf? Och inom tennisen vet alla vad en extra privattimme kostar. I Malmö spelar knappast några ungdomar bowling – och allt färre äldre också för den delen. Banhyran är för hög och det finns inga klubbar som har råd med en ungdomsverksamhet.

***

I de riksomfattande ungdomsmästerskapen i bollsporterna kan det bli några långa bortaresor med övernattningar med allt vad det kostar. Det finns lag/klubbar där föräldrarna svarar för i stort allt. Alla föräldrar har inte råd.

Det vimlar av ungdomsturneringar. Några lag är flitigare än andra med sitt deltagande. Andra, långt ner i åldrarna, kan deltaga i upp mot fem, sex under en säsong. Tänk hur mycket pengar detta kostar under ett år! Och år efter år. Det finns familjer med två, tre barn involverade i en sådan tävlingsverksamhet.

Jag känner till familjer som av ekonomiska skäl inte har råd. Resultat: Många barn slutar. Trots att de vill vara med i gemenskapen.

Jag har full förståelse för att de stora lagbollssportsförbunden vill dra ner på tävlingshetsen för ungdomslagen. Samtidigt begriper jag att arrangörsföreningarna vill skaffa sig icke obetydliga inkomster via cupturneringar.

Men vad blir priset för idrotten i ett längre perspektiv?

***

Även de individuella idrotternas klubbar lägger stor press på föräldrarna. Vi tar friidrott som exempel. Tävlingsdagarna är långa, ibland upp mot åtta, nio timmar. Den tid är förbi då klubbarna hyrde bussar – kostsamt – för att transportera de aktiva från exempelvis Helsingborg till en tvådagarstävling i Vellinge. De som får tävla är de som har någon med bil. Andra får stanna hemma. Visst sker samåkning, men hur många extrapersoner rymmer en bil om även hela den egna familjen skall hem? Och hur skoj är det att stanna några extratimmar i Vellinge en härlig försommarkväll när det egna barnet har tävlat färdigt.

Bredden i skånsk ungdomsfriidrott är smal. Jag är dock övertygad om att tävlingsdeltagandet varit högre om transportfrågan inte legat på den enskilde familjen.

***

Bagatellproblem säger många.

Samtidigt brottas åtskilliga klubbar dagligen med dessa frågor.

Och i många familjer grubblar man över hur pengar och tid skall räcka till för att låta sina förhoppningsfulla telningar utöva sina idrotter.

Samtidigt sviker många föräldrar. De tar inget ansvar alls. Fråga bara de fotbollsledare som inte ens kan fixa resa till ett lag bara inom Malmö!

***

Ett av idrottens mål är att motverka segregeringen mellan olika kulturer.

Det finns ytterligare ett hinder att minimera, den ekonomiska.

Många ungdomar kan inte utöva den idrott i den omfattning man vill av ekonomiska skäl.

 

 

Av Magnus Månsson - 2 december 2016 11:42

Förstasidan i dagens Sydsvenska hade några rader ”MFF-chatt drog storpublik”.

När jag så småningom kom fram till sidan B 15 fann jag att den nye MFF-tränaren Magnus Pehrsson hade chattat med läsarna. Vad intressant hade han då att berätta?

Jag förutsätter att den som valt ut frågor och svar gjort det ur en journalistisk synvinkel. Men fanns det verkligen inga intressantare frågor än vad Magnus Pehrsson gillade för mat, vad för sorts kaka han tycker om eller var han skall bosätta sig?

I min värld fullständigt likgiltiga frågor/svar.

Jag förstår att tidningarna – det gäller alla – vill ha engagerade läsare, men någon måtta får det väl vara. Kraft och resurser måste läggas på kvalitet.

Jag har skrivit det tidigare: Varför skall en medarbetare samtidigt som hen till papperstidningen skall skildra en fotbollsmatch, sätta betyg och eventuellt också skriva en krönika/analys dessutom till nätet meddela varje litet sketet inkast?

Det blir ju varken hackat eller malet. Kvaliteten sänks för några klickars (=följare på nätet) skull. Men man redogör aldrig för hur många som följer matcherna via tidningarnas direktrapportering. Varför?

I Journalisten, fackorganet, menar man ideligen att kvaliteten försämras i jakten på just klickar. Så är det naturligtvis.

***

Jag hade någonstans sett att Djurgården skulle presentera sin nye fotbollstränare i går. Under eftermiddag och kväll hade jag annat för mig än att söka på nätet efter vem det nu skulle bli.

Men inte ett ord i dagens Sydsvenska att det blev Özcan  Melkemichel. Kanske gårdagens intressantaste fotbollsnyhet i Sverige.

Jag fick ta hjälp av nätet.

Skall det vara så?

 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4
5
6
7 8 9 10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se