Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Magnus Månsson - 31 december 2018 14:12

Ett bra 2019


önskar jag mina läsare.

Efter en tids funderande har jag beslutat att även skriva blogginlägg under 2019.

Statistiken har visat att fler och fler söker sig till bloggen och det tar jag som ett bevis att inläggen har ett visst intresse. Ibland i alla fall.

Man vill fortfarande så mycket. Tiden rinner dock i väg och den fart man hade tidigare är ett minne blott. Det gäller att prioritera. Jag känner på mig att jag sagt det ett antal gånger förr inför ett nytt år.

Men egentligen vill jag inte sluta med de åtaganden jag haft de senaste åren. Jag får välja bort något annat.

Men nu har jag allså givit ett nyårslöfte, fortsätta mitt bloggande.  Om inte annat, så tycker jag det är skoj.

Övriga löften håller jag för mig själv.

***

Kom just ifrån 2018 års sista ideella uppdrag. Hade en liten – men nödvändig – uppgift som flaggvakt vid en vägkorsning vid Själlandstorg, när min förening, Heleneholms IF, arrangerade Sylvesterloppet, ett eller två varv runt Pildammsparken.

424 personer kom – rekord – allt från skånsk elit till vardagsmotionärer.

Det var en tävling i all enkelhet, som exempelvis tidtagning på bara de tio främsta i varje klass.

Att arrangera friidrottstävlingar – även långlopp/motionslopp – kräver så mycket teknik att många arrangörer drar sig för att ens försöka anordna en tävling, ett lopp.

Sylvesterloppet visade att det finns plats även för enkelheten. Allt behöver inte vara så komplicerat.

***

Tack för 2018!

ANNONS
Av Magnus Månsson - 26 december 2018 21:39

Sydsvenskan har utsett vinnaren av Skånebragden.

Fredrik Jönsson, VM-silvermedaljör i lag i hästhoppning och åtta individuellt, ansåg juryn har utfört Skånes bästa idrottsprestation 2018. Det finns väl ingen större anledning att protestera mot valet. Kandidatlistan var inte direkt imponerande.

Men jag hajade förstås till när jag i en osignerad historielös sidoartikel kunde läsa:

I år delades priset ut för 21:e gången.

Tidigare har olika initiativ funnits, men inget riktigt etablerat sig.

(Språkfelen är inte mina.)

Historielöst?

Från och med 1934 till och med 2006 – det kallar jag etablerat – delade Malmö Idrottjournalisters Klubb (MIK) ut ett pris till årets främsta idrottsprestation i Skåne först under namnet Rundtursguldet och senare, 1997, när knappast någon kände till namnet Rundturen, till Skåneguldet.

När Sydsvenskan 1998, på initiativ av dåvarande sportchefen Åke Stolt, klampande in på scenen var det alltså på redan odlad mark. Under nio år premierade två olika organisationer den bästa skånska idrottsprestationen, Skåneguldet och Skånebragden. En inflation i utmärkelser som liknar den nuvarande inom proffsboxningsvärlden.

När MIK utsåg vinnaren av Rundtursguldet/Skåneguldet skedde detta genom en omröstning bland Skånes sportjournalister. Valet föregicks av en debatt, där förespråkare från kandidaternas förbund eller förening fick tillfälle att plädera för sin kandidat.

Den legendariske MFF-ordförande Eric Persson var en ofta sedd och uppskattad gäst vid dessa sammankomster.

I Sydsvenskans fall är det läsarna som föreslår kandidater. De tio som får flest röster utgör den kandidatlista ur viken en niomannajury utser vinnaren av Skånebragden.

Juryn har i min värld hittat rätt de flesta gångerna. Det finns absolut inga flagranta del.

Tiobästalistan ger jag dock inte mycket för. Den präglas av vad som hänt på senare tid och inte minst av att Sydsvenskan numera har ett minskat spridningsområde och att man inte bevakar hela distriktet. Hur många läser SDS i Kristianstad och hur många förslag kom från den regionen?

Södra och västra Skåne är överepresenterade.

 

Fotnot 1: Södra Journalistförbundet introducerade på 1930-talet (?) ett rabatthäfte på evenemang i Malmö, Rundturshäftet. Förbundet deltog också i olika marknadsjippon. Min källa menar att sportjournalisterna som var medlemmar i Södra Journalistförbundet med hänsyn till det populära häftet gav sin utmärkelse namnet Rundtursmedaljen.

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 9 december 2018 13:27

Sedan en tid tillbaka har Malmö inget idrottsmuseum.

Men paradoxalt nog en stödförening, Idrottsmuseets Vänner, en sammanslutning utan någon hemvist. På något sätt ute i kylan. I går i dubbel bemärkelse.

I tisdags hade IMV ett eftermiddagsmöte i Baltiska hallen inför närmare 300 medlemmar. MFF:s mesta spelare Krister Kristersson och Roy Andersson intervjuades av tv-profilen Björn Hedman. Ett av upp mot sex till åtta evenemang, som föreningen arrangerar per år.

Samtidigt var det boksläpp för artonde årgången av Skånsk Idrotts Historia. För dem som inte kunde hämta sin bok då, fanns det tillfälle i lördags förmiddag. Så har det alltid varit, andra lördagen i december har det varit öppet för medlemmarna på biblioteket i Idrottsmuseet i Baltiska hallen.

Till en trivsam miljö kom medlemmar för att hämta sitt bokexemplar och utbyta några ord.

I går var vi hänvisade till den kala, dragiga, kalla västra foajén i Baltiskan. Det kändes faktiskt lite förnedrande att sitta och frysa för att dela ut en bok som handlar om Skånes och -- till stor del – Malmös idrottshistoria.

Idrotten är viktig del av kulturen i regionen.

När Idrottsmuseet var öppet fanns de så kallade Mästartavlorna i anslutning till museet. IMV-medlemmar har forskat och på tre tavlor listat alla skånska OS-, VM- och EM-mästare.  Ett historiskt dokument.

Nu är tavlorna flyttade till en hörna i den östra delen av den södra foajén. En plats som få besökare i hallen passerar eller känner till.

De styrande i Malmö negligerar en viktig del av Malmös kulturarv. Dit räknar jag idrotten.

Det finns ideella krafter som är villiga att värna om Malmös idrottshistoria.  Boken Skånsk Idrotts Historia är ett exempel.

Av Magnus Månsson - 10 november 2018 12:12

Tiden räcker inte alltid till.

Därav detta uppehåll i bloggskrivandet.

Har den här veckan slutfört redigeringsarbetet till Skånsk Idrotts Historia, årgång 2018, Idrottsmuseets Vänners årsbok.

Ett numera något underligt namn på en förening baserad i Malmö, en stad – landets i storlek tredje största – utan något museum för landets största folkrörelse. (Jag bortser från Malmö FF:s eget på Stadion. Malmös idrottshistoria är mer än MFF:s. Även man i dessa tider kan tro att det är så.)

Var i går på med några vänner på Helsingborgs idrottsmuseum i Idrottens Hus. Har varit där ett flertal gånger. Mina vänner, som inte besökt muséet tidigare, blev lika imponerade som jag alltid varit.

Muséet drivs ideellt med ett visst stöd av kommunen. Man har lyckats få hela Idrottshelsingborg intresserat. Föreningarna är medlemmar och deltar i utställningar med olika historiska föremål, inte minst i jubileumstider. Många av stans stora idrottsprofiler deponerar gärna sina värdefulla utmärkelser. i ”säkerhetsburen”, finns bland att ”Henke” Larssons Guldbollar och Caroline Segers Diamantboll.

Biljardvirtuosen Torbjörn har skänkt några av sina hundratals priser till muséet.

Det är ett levande museum, där idrottsföreningar och andra sammanslutningar ofta har möten av olika dignitet.

Stans företag är också villiga sponsorer.

***

När det fanns ett idrottsmuseum i Malmö var det ett riksidrottsmuseum med skånsk touch, kommunalt skött. Idrottsmuseets Vänner var en stödförening utan egentligt inflytande.

Nu finns planer på att i Baltiska hallens östra foajé inreda något som lanseras under arbetsnamnet ”Mätstarrummet”.  Vad det innebär vet jag inte. Idrottshistoria är så mycket mer än mästarnas historia. Inte minst ledarnas och det vi lite förklenande kallar småklubbarnas.

Helsingborgs idrottsmuseum har välförtjänt fått pris som Årets idrottsmuseum i Sverige. Malmö behöver inte kopiera. Men väl ta lärdom.

De ideella krafter som är drivande i Helsingborg är unika på sitt sätt. Men det finns liknande personer i Malmö. De minskar dock i antal.

När något nytt nu skall introduceras, är det viktigt att deras kunskap och erfarenhet tas till vara.

Uppbyggandet av Mästarrummet får inte bli någon politisk/kommunal långbänk.

Ta upp kampen med Helsingborg!

Av Magnus Månsson - 17 oktober 2018 18:08

Det känns skön att veta att folk bryr sig.

Har ofta den senaste tiden fått frågorna: Har din dator havererat? Har du varit sjuk?

Orsak: Jag har inte skrivit någon blogg på några veckor. Nejdå: Datorn fungerar (peppar, peppar!) och gikt, eller om ni så vill portvinstå, även om det smärtar, är inget hinder för att skriva.

De är tid som är anledningen till uppehållet. Alltså bristen på tid.

Jag är i den åldern att jag insett att tiden inte kommer att räcka till allt jag skulle önska hinna med under livet. Samtidigt som det jag hinner med, tar allt längre tid. Så är livets gång.

Det är bara att acceptera.

Man måste prioritera.

Mot bättre vetande har jag – tillsammans med oersättlige Göran Schönhult – återigen blivit huvudansvarig för Idrottsmuseets Vänners årsbok Skånsk Idrotts Historia 2018.

Jag visste vad jag gick med på. Visste att det skulle ta tid, mycket sådan. Att få ett 30-tal personer med olika sätt att se på tid, på deadline, att fungera är omöjligt och många gånger minst sagt irriterande.

Samtidigt är det med en viss stolthet man åter åtar sig ett sådant uppdrag. När vi, Göran och jag, tidigare varit ansvariga har det tydligen varit till belåtenhet.

Jag tror att boken blir bra. Författarna har många intressanta berättelser att förmedla. Boken kommer att vara mer beständig än mina bloggar.

Därför har jag prioriterat SIH 2018 framför det egna skrivandet.

Men jag kommer att fortsätta blogga.

***

I går var jag på handboll, HK Malmö—Sävehof 23—25. Spännande och ovisst in i det sista. Precis som handboll skall vara.

Men det var bara 887 åskådare. Och av de senaste 13 matcherna I Handbollsligan har bara sju haft över 1 000 i publiksiffra. Ok, IFK Kristianstad har inte haft någon hemmamatch, som förbättrat snittet. Men åskådarsiffror som 242, 568, 724, 745, 820 och 887 påminner mer om Damallsvenskan i fotboll än om de förhoppningar som finns inom elithandbollen.

Oroande!


Av Magnus Månsson - 29 september 2018 21:19

Mina synpunkter på tv-kommentatorn Daniel Kristiansson delas tydligen av många.

Det har jag förstått av samtal och korrespondens på olika sociala medier. Givetvis tror jag inte att Daniel tagit del av min blogg.

Men se i torsdags kommenterade han Kalmar FF—BK Häcken utan att hemfalla åt sitt tröttande, eviga rabblande av statistik och inte heller berättade han om spelarnas, ledarnas och funktionärernas hela idrottsliv. Jag blev överraskad och glad.

Och i går var Daniel i farten igen – ser man mycket handboll och fotboll i CMore  kan man inte undvika denne flitige herre. Än en gång höll han sig på mattan under mötet Redbergslid--AIK. Det går faktiskt att referera utan att pladdra hela tiden.

Nu skall Daniel bara lära sig handbollsreglerna, så kan det bli bra, eller i alla fall ok. Hans nye bisittare Charlie Sjöstrand – duktig – kunde dock inte undvika att ironisera:

-- Nu har du snart kommenterat så många matcher att du kan reglerna.

Tystnad är ett sätt att få någon att lyssna.







Av Magnus Månsson - 5 september 2018 11:57

I dag tjuvstartar Handbollsligan, storfavoriten IFK Kristianstad mot nykomlingen Önnered.

Som intresserad, boende i Malmö och prenumerant på den stora tidningen, har det varit omöjligt att få kunskap om vad som hänt på övergångssidan runt om i Handbollssverige. Informationen har i stort bara handlat om HK Malmö och Lugi. Referat och intryck från träningsmatcherna har varit sporadiska även från dessa två lag. Klubbarnas hemsidor har inte heller alltid varit uppdaterade.

Klubbarna talar ofta och kritiserar massmedia för att man skriver för lite om deras verksamhet: ”Det är inte som förr”.

Så är det naturligtvis. Den massmediala världen är förändrad. Men det ger också möjligheteter. Inte minst genom de egna hemsidorna. Men hur sköter man dem? Gick just igenom de 14 lagens hemsidor för att ta reda på säsongens registrerade spelare. Fyra av klubbarna redovisade över huvud taget inte sina trupper. Några andra saknade väsentliga spelaruppgifter.

Det är oproffsigt för föreningar i en serie, som på sikt har ambitionen har just bli professionell.

Mest saknad är sammanställningen över sommarens övergångar. Jag tror säkert att Ystads Allehanda och Kristianstadsbladet, de två tidningar i Skåne som bevakar handbollen intensivast, publicerat en sådan lista. Men deras sidor är fullt förståeligt låsta. Och vilken pensionär har regelbundet råd att låsa upp alla olika intressanta sidor? Det finns ju mer än idrott.

För någon timme sedan publicerade dock Aftonbladet på sin hemsida en sammanställning över Handbollsligans övergångar. Felet var att den var daterad den 29 maj. Sen dess har en hel del hänt.

Det är på denna AB-information – och de 80-tal matcher från Handbollsligan, som jag såg förra säsongen -- jag baserar mitt tips inför 2018/2019.

1)    IFK Kristianstad

2)    Sävehof

3)    Ystads IF

4)    HK Malmö

5)    Alingsås

6)    Redbergslid

7)    Lugi

8)    Guif

9)    Skövde

10)  IFK Ystad

11)  Hammarby

12)  Önnered

13)  AIK

14)  Karlskrona

Om tid finns kommer jag de närmaste dagarna skriftligt förklara mitt tips.

Av Magnus Månsson - 24 juli 2018 17:29

En tuva lär kunna välta ett helt lass.

En liten sten kan förändra drygt 14 dagar ur ens liv.

Men nu är den, gallstenen, borta tillsammans med hela gallblåsan. Och nu är det värmen som plågar under konvalescensen.

Två veckors kontakt med den svenska sjukvården är omtumlande och intressant. Omvårdnaden är fantastisk. Personalen på alla nivåer och från hela världen visar kunnighet och empati. Man märker att de gillar sitt yrke. Det märks också att Malmö är en internationell stad, nationaliteterna är många. Här fanns afganska ynglingar som studerade till läkare och som under lovet jobbade som undersköterskor. Och underbara kolleger till dem från Somalia, Polen, Slovakien osv. Och naturligtvis en merpart av välutbildade svenskor och svenskar.

Sjuksköterskor är en yrkeskategori jag har all respekt för och väl värda både uppskattning och den löneökning de fordrar.

Jag är imponerad,

Och vad är en futtig gallblåseoperation mot det lidande som många multisjuka patienter tålmodigt genomlider år efter år?

En vecka på en sal ger gemenskap. Kanske ses man aldrig mer men minnena lär finnas kvar länge.

Typografyrket är på utdöende. En tidigare kollega från Sydsvenskan hade tvingats byta yrke. Han ingick nu i den stora stab av servicepersonal som såg till att vi patienter hade det bra på UMAS.

En av Malmöfotbollens främsta småklubbsspelare under 1990-talet har varit undersköterska sedan ett 30-tal år. Han tillhörde inte de mest välkammade spelarna på den tiden. Men människan har många sidor. Nu visade han helt andra sidor än de jag upptäckte under hans aktiva fotbollskarriär. Respekt.

Men naturligtvis finns det negativa intryck.

Tre besök på Akuten på två dagar utmynnade i en remiss till vårdcentralen på sjukhusets Kvälls- och Helgmottagning som i sin tur resulterade i en remiss till – Akuten.

Jag förstår inte att Akuten kunde missa orsaken till det bukonda. Symptomen för gulsot/gallsten var de klassiska. Om inte annat lärde jag mig det.

Sen skall man inte bli sjuk under semestertider. De interna väntetiderna på magnetröntgen och operation var långa, totalt fick jag fasta tre dagar innan det fanns tid för mig.

Och platsbristen är stor. På salarna blandas patienter i väntan på utskrivning med svårt lidande personer som behöver behandling nästan jämnt. Det blev lite si och så med nattsömnen.

Men varför klaga.

Sjukhuspersonalen gjorde det inte. De är de verkliga hjältarna.


Presentation

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se