Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Magnus Månsson - Fredag 12 jan 15:32

Kingsley Sarfo har åter hamnat i rubrikernas centrum.

Sarfo är MFF-spelaren som är anklagad för att ha sex med en tjej som ännu inte fyllt 15 år. Observera att det enligt åtalet INTE rör sig om våldtäkt.

Efter att ha varit avstängd från den gemensamma träningen under utredningsperioden deltog Sarfo i går under ett pass. En av förklaringarna var att utredningen drog ut på tiden.

Nu blev det återigen stora rubriker, krönikor och stor indignation. Känslorna svallade.

Men hur allvarligt är då ett sådant brott? Har ingen aning om straffskalan. Vet dock att det måste vara ett av de vanligaste brotten i landet. Undersökningar ger vid handen att 18 procent av svenska ungdomar gör sin sexdebut före 15-årsdagen, alltså var femte svensk. Eftersom det är rimlig att anta att det inte enbart är ”engångsligg” är detta förmodligen ett av de vanligaste förekommande brotten i landet. Med det största mörkertalet. Hur många yngre tonåringar berättar att de gjort något olagligt?

Men märk nu: Givetvis skall lagöverträdelser bestraffas.

Men straffet måste stå i proportion till förseelsen. Är det rimligt att – som i fallet Kingsley Sarfo – inte få utöva sitt yrke under kontraktstiden? Alla värdegrunder till trots. Det var INTE våldtäkt.

***

Vi vet att idrottsmän och idrottskvinnor kört bil onyktra och varit inblandade i slagsmål men fara för andras liv och lem. I min värld allvarligare brott.  När straffen är avtjänade är de oftast välkomna tillbaka utan prat om längre avstängningar från föreningarna.

När det kommer sex in i bilden blir synen ofta en annan.

ANNONS
Av Magnus Månsson - 24 december 2017 10:41

God Jul


Till alla

Gör någon dags uppehåll, men skrivklådan lär bli för svår innan nyårsklockorna ringer, så du blir något inlägg innan det är tid för en nyårshälsning.

Ha det bra/MM

ANNONS
Av Magnus Månsson - 19 december 2017 17:04

Självfallet är det bra med engagerad läsare.

Ibland blir det fel. Men i slutändan ändå rätt. I alla fall vad gäller det viktigaste.

Jag tänker på Sydsvenskan utmärkelse Skånebragden till Skånes främste idrottsutövare, eller lag. Det är läsarna som röstar fram en 10-bästalista ur vilken en jury sedan utser en vinnare. Hittills, sedan 1998, har det i min värld blivit rätt vinnare.

I år blir det Peder Fredricson, Europamästaren i hästhoppning.

Jag skrev det redan 2013: 10-bästalistan ger ingen rättvisande bild av ett skånskt idrottsår. SDS:s läsekrets är för geografiskt begränsad och tyvärr också minskande. Sportens bevakningsområde blir mindre. Malmö- Lundregionen dominerar. Kunskaperna om vad som händer i distriktets ytterområden är små för läsarna, de röstande. Och där finns kandidater som mer än väl är värda att hamna på listan. Så har det varit i många år.

Numera har jag inte samma koll på Idrottsskåne som under de 25 år jag var ansvarig för Skånes Idrottsförbunds årsberättelse, men nog är det underligt att varken IFK Kristianstads herrlag i handboll eller en spelare därifrån finns med bland kandidaterna. I VM kom exempelvis Jerry Tollbring med i All star team.

Förklaringen är enkel. ”Ingen” i Kristianstadsområdet känner till Skånebragden.

Värdet av utmärkelsen känns på något sätt devalverad med en så tunn, regionalt präglad kandidatlista.

Man skönt att det blir rätt i slutändan.

Detta år också.


Av Magnus Månsson - 18 december 2017 16:49

Visst minns man en fyra.

Jag kommer inte att glömma de högtidsstunder det svenska damlandslaget i handboll gett de senaste drygt fjorton dagarna. Trots att det inte blev en notering i den medaljkolumn man senare historiskt ser tillbaka på.

Nu är det inte bara det svenska laget som glatt. Med risk att bli tjatig: Ett internationellt mästerskap för damer i handboll rankar jag idrottsligt högt.

***

Att komma fyra i ett VM är självfallet stort. Den senaste – låt oss säga – femårsperioden har Norge, Frankrike, Holland och Danmark varit världsledande. Nu i VM vann Sverige över två av de fyra. Förlusterna blev knappa mot de två övriga.

Det som fattas är en något bättre toppbredd. På några positioner är det för stor skillnad mellan startspelaren och ersättaren. För att lyckas helt ut måste också ”stjärnorna” ha en bra dag. Fransyskorna plockade bort Bella Gulldén och i mötet mot Nederländerna var Nathalie Hagman (hon kom faktisk med i All star team) knappast ens godkänd. Är dessutom marginalerna (de är inbyggda i alla jämna matcher) inte de rätta är det svårt att ro på någon av de stora.

***

Det är inte lätt att vara förbundskapten. Man kan få kritik för det mesta. Själv hade jag synpunkter på varför Jamina Roberts bänkades så mycket i matchen mot Nederländerna. Aftonbladets Johan Flinck (som man ”måste” läsa om man initierat skall följa med i ett handbollsmästerskap) ställde frågan till Henrik Signell och fick en förklaring, som jag som en amatör i sammanhanget givetvis måste acceptera.

Däremot har jag oerhört svårt att förstå dem som kritiserade Signell för att han inte coachade laget socialt (han lät aldrig Jenny Alm komma in i slutspelsmatcherna).

Elitidrott i VM-sammanhang är ingen social verksamhet. Jag är övertygad om att de inblandade är fullt medvetna om detta. Och förmodligen också informerade av en klok förbundskapten.

Som Henrik Signell.

 

Av Magnus Månsson - 17 oktober 2017 21:22

Idrottsmuseet i Malmö är stängt.

Det finns inte mer.

Ingmar Zäll, tidigare fritidsdirektör i Malmö, frågar i en debattartikel i Sydsvenskan, varför och vem som är ansvarig.

Vi är många som ställer samma frågor.

Fritidsnämndens ordförande Frida Trollmyr (S) ger ett svar:

Material och medarbetare övergår till kulturnämndens ansvarsområde.

Men vet Frida Trollmyr vad Idrottsmuseet varit och stått för? Hon skriver att: Malmös idrottshistoria är viktig i berättelsen om Malmö.

Men Idrottsmuseet har inte varit ett museum för Malmö, även om det organisatoriska ansvaret legat på stans fritidsnämnd. Det har funnits föremål från Riksidrottsmuseet i Stockholm och från hela Skåne. I det stora biblioteket har det funnits en massa intressant idrottslitteratur (mycket skänkt av medlemmar i Idrottsmuseets Vänner), i källaren ett välsorterat fotoarkiv och många, många hyllmeter med dokument från förbund och föreningar från hela Skåne. Inte enbart från Malmö.

Och detta i en och samma byggnad. Fantastiskt!

Idrottsmuseets Vänners årsbok sedan 2001 heter för övrigt Skånsk Idrotts Historia.

Det underliga är att personalen inte vet vart de olika avdelningarna skall flyttas. Jag har upprepade gånger frågat men i stort fått olika svar varje gång. Som vän av ordning och organisation kan det tyckas besynnerligt att så pass stor omorganisation inte är planerad i detalj.

En sak lär dock vara klar, samlingarna kommer inte att finnas i en och samma lokal. För dem som forskat har detta varit ovärderligt.

Frida Trollmyr skriver också att en av anledningarna till nedläggningen är det minskade antalet besökare trots att nya grepp prövats. Jag har varit en flitig gäst på IM, men de nya greppen har helt förbigått mig. Öppettiderna har inte heller varit de lämpligaste för en arbetande allmänhet.

Hur många gånger per år har det gjorts förändringar i utställningarna och hur många specialarrangemang har det genomförts  under alla åren? Det finns mer att fundera över.

Frida Trollmyr säger att det under våren 2018 kommer att etableras ett idrottshistoriskt rum på Stadionområdet. Det måste vara ett stort rum om man skall kunna skildra Malmös stolta idrottshistoria.

Borde ett separat Malmöutrymme inte kunnat få plats inom de befintliga ytor som redan finns i Baltiska hallen? I min värld utan att skingra allt historiskt som  fanns på plats.

Så kommer ju alltid frågan upp, om det ideala är att ett idrottsmuseum skall skötas kommunalt eller ideellt. De mest besökta idrottsmuseerna i landet drivs ideellt – med ekonomisk hjälp av kommunen. Som idrottsmuseet i Helsingborg, Sveriges bästa och ett föredöme.

När nu något nytt tydligen skall byggas upp vore detta något att fundera över.

Nedläggningen av Idrottsmuseet i Malmö är ett rejält misstag av en stad som vill profilera som en ledande idrottsstad.

 

 

Av Magnus Månsson - 8 oktober 2017 16:53

I mina gårdagsplaner ingick att besöka Bäckagårdens idrottsplats och se division 2-fotboll, Kvarnby IK mot Österlen, 1--2.

Det blev inget besök.

För vem ställer sig två timmar i ösregn och i en hård vind utan att ha möjlighet till det minsta skydd? Så ser de ut kring de flesta av de många planer det spelas fotboll på i Malmö. Det finns ingen plats att söka upp för att inte bli dyblöt vid ett liknande väder som i går.

Att bygga ett enkelt skydd liknande det som finns exempelvis på tävlingsarenan på Rosengård kan inte kosta så mycket. Jag tycker att fotbollsklubbarna i Malmö är värda dessa investeringar. Fotbollen är den överlägset största sporten i stan. Planer i all ära. Men små trivselhöjande åtgärder är alltid stimulerande.

***

Denna effekt bygger Svenska Fotbollförbundet sina krav på. I damallsvenskan krävs det 1 000 sittplatser med viss kvalitet under tak. LB 07 och Vittsjö fick dispens. Om jag inte minns fel var det kring 800. Malmö kommun fick punga ut med en summa pengar för att uppfylla kraven på Limhamns idrottsplats. LB 07 har inte varit i närheten av att locka så många besökare vid någon hemmamatch där.

Jag missunnar absolut inte LB 07 en utökad komfort men när pengar finns, borde även klubbar utanför eliten få sin del av medlen.

***

För vem av alla bestämmande i kommunens alla instanser funderar över småklubbsidrottens problem? Som parkeringsbolagen. Vet dessa om att det till en del är stora problem att få funktionärer och ledare till tävling och träning och att få föräldrar att stanna kvar under barnens aktiviteter, just på grund av höga parkeringsavgifter kring arenorna? Föreningarna vill ha in mor och far i gemenskapen. Men de lämnar och hämtar. Och kör dubbelt så långt. Miljön!!!

Förvisso en bagatell i det stora, men likafullt ett hinder för en bättre idrott.

Trots att Malmös invånarantal ökar stadigt, så sjunker antalet idrottsaktiviteter.

 

Av Magnus Månsson - 27 augusti 2017 14:00

Att rangordna idrottsmän/kvinnor från olika idrotter är en grannlaga uppgift, i sig omöjlig.

Det blir betydligt lättare – om än svårt – när man skall jämföra meriter inom samma idrott.

I dag skall Malmö hedra en duktig aktiv på Stadiontorget, Walk of Fame, den 27:e av totalt 40. Det är alltså en verklig hedersutmärkelse, inget dussinpris. I min värld krävs det ett gediget idrottshistoriskt kunnande, kombinerat med kanske inte minst ett noggrant researcharbete för att hitta rätt i den mängd av kandidater det finns.

2014 blev det en rejäl fadäs – jag vågar faktiskt använda detta starka ord – när badmintonens Maria Bengtsson fick sin bronsplatta på Stadiontorget. Maria var samtidig med klubbkamraten i Aura Lim Xiao, vars internationella meriter var vida överlägsna Marias.

I år är juryn ute på tunn is igen. Plattan föräras nämligen för andra gången en bowlingspelare, Martin Paulsson från Kulladals BS. Är han verkligen sett över tid Malmös näst bäste bowlingspelare efter Annette Hagre/Johannesson, som var en av dem som tidigt hedrades?

Martin Paulsson har ett individuellt EM-guld och ett VM-guld i lag samt sex ytterligare lagmedaljer i VM och EM. Imponerande i sig.  Men märk endast en individuell medalj.

Tony Rosenqvist har tre individuella EM-guld, två lagguld i VM och ytterligare tre lagmedaljer från internationella mästerskap. 1985 utsågs han till Årets bowlare. I världen.

Patrik Johanssons meritlista: Ett individuellt EM-guld och två silver plus nio lagmedaljer i VM och EM, därav tre guld.

Och så kanske den främsta utmanaren, Yvonne Nilsson/Berndt, två EM-guld och ett silver och ett brons vid VM individuellt, samt tre lagmedaljer varav ett VM-guld.

Bowling är en individuell idrott. Därför tycker jag inte att Martin Paulsson är tillräckligt kvalificerad till en plats i Walk of Fame.

Han tillhör inte de 27 främsta idrottsutövarna i Malmö, sett i ett över 100 år långt perspektiv.

Politiker och tjänstemän inom fritidsförvaltningen har kanske inte den bästa kunskapen, men jag hade väntat mig mer av tre representanter från Idrottsmuseets Vänner.


 

Av Magnus Månsson - 21 juni 2017 16:07

Sydsvenskan publicerar i dag en lista över de grundskolor i Malmö, vars elever är behöriga till gymnasiet.

En enda skola ståtar med siffran 100, Malmö idrottsgrundskola.

Det är naturligtvis ett fint erkännande till rektorn Richard Ohlqvist och hans lärarkår. Skolans måtto har alltid varit: Skolarbetet först. Det är kanske inte alltid så lätt att genomföra med elitinriktade elever med en Zlatankarriär som den idrottsliga målsättningen.

Om några år, 2020, skall skolan få utökade lokaler och därmed möjlighet att ta in fler elever.

Men står inte samtidigt detta i kontrast till det som idrottsrörelsen nu debatterar, och delvis försöker förändra?

Det vill säga den tidiga utslagningen och den tidiga specialiseringen.

Nu väljer idrotten ut de 13-åringar som får tillgång till de ganska få men attraktiva platserna. Är det rätt att en verksamhet, som bekostas av stat och kommun, skall selektera 13-åriga idrottsungdomar? Samtidigt som Riksidrottsförbundet, organ för den samlade svenska idrotten, inriktar sig på att höja medelåldern på de föreningsanslutna ungdomarna. Som jag påpekat många gånger tidigare, efter 11,5 år sjunker antalet idrottande ungdomar.

De stora bollsporterna har, efter stort missnöje från många, beslutar att inte räkna tabeller förrän efter 12 år. Några förbund sänder inga ungdomar till de så kallade elitlägren, och då talar vi om 15-åringar. Andra förbund låter alla som vill komma till sina träningsläger utan krav på uttagningar upp i ungefär samma ålder.

Så går tankarna i Idrottssverige.

I Malmö tänker man annorlunda.

Jag tror säkert att eleverna på Malmö Idrottsgrundskola utvecklas positivt i sina idrotter. Samtidigt som de sköter sitt skolarbete utomordentligt.

Men har man bland sina elever de med störst potential, de som kan bli elit (av någon grad)? Det är ju en omöjlighet att se utvecklingen på en 13-åring. Det visar all forskning. Hur många misströstar och tappar intresset när de innan de fyllt 14 år får ett första besked om att de inte duger?

***

Det totala idrottsliga värdet av en idrottsgrundskola tål verkligen att diskuteras.

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se