Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Magnus Månsson - 28 april 2014 10:08

Häcken—AIK sågs av 2 813 personer.

Den låga publiksiffran får mig osökt att tänka på min funderingar i förra veckan om vad tradition och relation betyder för tillströmningen till matcherna – och det gäller mer än fotboll. Detta alltså apropå FC Rosengårds/LdB:s publiksiffror.

I Stockholmsregionen har Brommapojkarna ingen chans att intressemässigt utmana de tre stora AIK, Djurgården och Hammarby.

I Göteborg står Häcken i skuggan av inte bara IFK utan även delvis av Gais och Örgryte trots skillnad i serienivå, skicklighet och sevärdhet.

När Västra Frölunda spelade allsvensk fotboll hade man lika klena publiksiffror som nu Häcken.

Nu tror jag inte det blir aktuellt under min livstid att Malmö får ett annat lag i elitfotbollen än Malmö FF. Det finns inte längre någon klubb med tradition och relation som kan locka Malmöregionens fotbollsintresserade. Utmanarna FC Rosengård, Prespa Birlik, Kvarnby och LB07 är alla ambitiösa föreningar med i en del fall strålande ungdomslag men utan förankring i fotbollsallmänheten i stan.

IFK Malmö då?

Det är förvisso mindre än tio år sedan IFK spelade i Superettan men den fina ungdomsverksamhet som den dåvarande ordföranden Rolf-Axel Nordström byggde upp är i grunden förstörd. Och en klubb som under de tre senaste säsongerna i stort varje år haft ett nytt lag inger inget förtroende.

Den generation IFK-are, som fanns när klubben var en storklubb i både fotboll och handboll, är i stort försvunnen.

2014 har IFK Malmö ingen relation till Malmös innevånare. Och då räcker det inte med tradition.

Tyvärr finns det ingen fotbollsklubb i Malmö som kan skapa möjligheter för att  bli en stabil elitförening bakom dominanten Malmö FF.

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 26 april 2014 12:29

I fjor blev Falkenbergs FF något av ett favoritlag i fotbollens Superetta. Ni vet det där, den lille mot de stora.

Alla tippade -- även jag -- att hallänningarna skulle bli något av slagpåse i Allsvenskan med tanke på att tre av lagets främsta spelare lämnade för seriekonkurrenter.

Jag har ändrat mig efter att ha sett laget tre gånger. Falkenberg har visat klass. Spelprogrammet har varit tufft. Falkenberg har under de sex första omgångarna mött fyra av de topptippade lagen, pressat tre av dem Göteborg, Elfsborg och Kalmar ända in på slutsignalen. Åtvidaberg avgjorde också i slutskedet.

När Falkenbergspelarna anpassat sig till allsvenskt spel och fått erfarenhet och kraft kommer laget att plocka många poäng.

Henke Larsson har gjort ett verkligt bra jobb.

Jag kommer att följa FFF med stort intresse och hoppas på det bästa.

Ni vet det där, den lille mot de stora.

***

Expressen har en krönikör, Alva Nilsson, som specialiserat sig på damfotboll.

I veckan fick alla idrotts- fotbollsintresserade i Skåneland sig en rejäl skrapa, vi var usla.

Varför?

Jo, för att endast 532 personer kommit för att se FC Rosengård mot Karlslund.

De låga publiksiffrorna generellt i Allsvenskan för damer visar -- hur hög klass i ett damperspektiv den än har – att den inte attraherar den stora idrottsallmänheten.

I stället för att påpeka uselheten för oss som inte var där, måste de ansvariga finna medel att locka oss, och inte minst få kvinnor av alla åldrar, att söka sig till arenorna.

***

På tal om publik. 1 075, endast, kom för att se HK Malmös kvartsfinal i SM mot Alingsås. Givetvis en besvikelse. Mitt försök till förklaring: Malmöklubbarna har under en lång period på grund av misskött ungdomsverksamhet tappat några generationer, som inte lärt sig uppskatta handbollens inneboende dramatik och -- stundtals -- finess

***

Som handbollsintresserad gläds jag åt att Dalhem till sitt nypromoverade damlag i division 1 engagerat erkänt skickliga Birthe Hansson som tränare. Det är en intressant satsning.

Samtidigt beröm till Mats Åberg, som fört laget upp två nivåer.

***

Pontus Jansson till Torino och 4.5 miljoner till Malmö FF. Hur mycket av detta till Arlövs BI, moderklubben?

***

Intagningarna till Malmö Idrottsgrundskola är klara. Till friidrottsklassen fanns åtta platser. In kom åtta tjejer. Ingen grabb klarade proven.

Tydligare kan statusen på friidrott för 13-årspojkar i Malmö -- och Skåne -- inte åskådliggöras.

Men vem bryr sig och försöker hitta en väg ur detta kompakta mörker?

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 20 april 2014 09:50

683 åskådare fanns på plats i FC Rosengårds hemmapremiär i damernas allsvenska, 7—1 mot Vittsjö.

Premiär och i alla fall en viss form av derby. Två förutsättningar för en hygglig publiksiffra. Men nej. Nu fanns det några förmildrande omständigheter för den klena tillströmningen, MFF:s match mot ÖSK visades i tv, HK Malmö spelade samtidigt en viktig match i Baltiska hallen och så gick Skånederbyt också i tv.

Såg förresten en uppgift att derbyt som mest (!) sågs av 6 000 personer. Vilket tv-bolag vill i framtiden betala för en produkt med så litet intresse?

Man skall också veta att Rosengård är generöst med utdelning av fribiljetter och att Malmötidningarna villigt ställer upp med stort förhandsutrymme.

Det är nog så att FC Rosengård/LdB inte kommer att bli folkets

förening i Malmö. Ett lag med denna stora dominans av spelare med utländska pass har svår att hamna i fansens hjärta. Svensk fotbollspublik är inte moget för detta steg.

Men se hur det ser ut i England! Hur många britter finns Arsenal, City osv?

Skillnaden är enorm. Anhängarna till de engelska storklubbarna har över 100 år av tradition att falla tillbaka på. Vem har en relation till FC Rosengårds damfotboll, eller för den delen LdB FC Malmös?

Ett lag med namnet Malmö FF med denna starka trupp, en av Europas bästa, hade med bred marginal överträffat Rosengårds/LdB:s publiksnitt. Se bara på hur de tre stora Stockholmsklubbarnas olika sektioner genererar publik till varandra!

Av Magnus Månsson - 17 april 2014 18:04

Har Malmö FF redan fixat det allsvenska fotbollsguldet?

Ja, får man tro en av kvällstidningarna är det rak väg mot guldet. Och mellan raderna i övriga Malmötidningar kan man utläsa att det knappast finns några hinder på vägen.

Tror journalisterna verkligen att man efter fyra av 30 omgångar kan fastslå att MFF försvarar sitt mästerskap?

Jag tror det inte och inte heller de verkliga MFF-fans jag träffade i min spelbutik i morse.

”Det är bara ni journalister som bara vill skapa rubriker. Ni begriper inget!”

Där fick man ta emot en kollektiv råsop trots att det är tio år sedan man slutade som aktiv journalist.

Men de garvade blå gubbarna har varit med förr. De kommer ihåg 2011, då MFF också vann de fyra inledningsmatcherna för att sen sluta fyra. Med lite större glädje kommer de ihåg fjolåret då HIF i ett betydligt senare skede av serien ledde till synes betryggande för att dala till plats 5. Med MFF som etta.

Risken för en liknande kollaps från MFF:s sida finns nog inte om man nu inte förlorar lika många tongivande spelare som HIF.

Vad jag vill ha sagt: En allsvenska avgörs inte efter fyra omgångar trots en ledning på fem eller fyra poäng.

Och som gammal friidrottare har man sett många löpare skaffat sig ett stort försprång i början av loppen för att ha något att gå på när det börjar kärva. Det har oftast slutat med att den satsande blivit upphunnen. Detta apropå tränare Åge Hareide uttalande om att det tuffa Europakvalet (MFF är bara garanterat två matcher) kan slita så på truppen att man får en formsvacka och att försprånget då kan vara bra att ha.

Struntprat och ett försök att hitta poänger. Givetvis har MFF inte spetsat någon form för att göra en tidigt ryck. Tio poäng måste ha legat i kalkylen. Falkenberg och Gefle, de två klaraste nedflyttningskandidaterna, på hemma plan, och så en annan nykomling, förvisso en överraskande bra sådan, Örebro, bör i min värld innebära tre vinster.

Pluset ligger i vinsten mot IFK Göteborg. Sett över 90 minuter var den inte så imponerade som många vill göra gällande. Antingen såg man bara första halvlek eller så har man förträngt den andra.

Men ok, maxutdelning är en ypperlig start men inte avgörande.

Av Magnus Månsson - 8 april 2014 09:37

Så är Allsvenskan igång.

Har sett åtta matcher, inte hela, men minst en halvlek. Det har gjort att jag, med samma förbehåll, sett elva av de sexton lagen. Kan bli två till i dag, Örebro—Mjällby.

Men på SvT Play visas Alingsås—Ystads IF i handboll. Vi får se!

Ok, kalla mig nörd! Det klarar jag.

Självfallet är de omöjligt att dra några andra slutsatser än att det kommer att bli jämnt  ända fram till slutskedet i Allsvenskan.

***

En åsikt/slutsats vågar jag dock framföra, en gammal käpphäst, betygssättningen.

Det där med betyg intresserar både läsare och journalister. På något annat sätt kan man inte tolka att de flesta tidningar lägger ner tid och plats för betygsättning.

Jag påstår absolut inte att jag begriper fotboll bättre än andra, men när Norrköping får 31 getingar på sina elva startspelare mot Helsingborgs 20 finns det anledning att reagera. Visst Norrköpings 2—0 var det klart bästa laget. Men det motiverar inte en skillnad på en geting/spelare.

Expressen med KvP och GT har en tendens att generellt  ge det segrande laget totalt tio getingar mer än motståndarna. Oavsett hur jämn matchen än är.

Det ger inte förtroende.

***

Julbetyget sätts efter vad som presterats under höstterminen. Vårterminens betyg är en sammanfattning av hela läsårets insats.  Jag tänkte på denna regel efter Sydsvenskans höga betyg på Malmö FF efter vinsten över IFK Göteborg.

Nåväl.

Tidningens krönikör Max Wiman anande en doft av Europa efter MFF-insatsen. Jag menar: låter man ett lag från en mellanliga i Europa få så många möjligheter till bra avslut, som Blåvitt fick, då blir det många mål i baken. Göteborgs avslut var usla. Däri låg skillnaden mellan lagen, effektiviteten framför mål. Givetvis nog så viktigt. Men ...


PS

Det har kommit en kommentar till detta inlägg från Rolf Liljeblad. Det fanns ett invektiv i den ursprungliga versionen. Detta ord är borttaget. Nedan kan du läsa hans synpunkter.

Magnus Månsson



Skönt att nån reagerar på hysteriska överbetyg till vinnande lag. De beror på journalistisk inkompetens eller deras tro på läsekretsens inkompetens samt lösnummersäljet. 
Max Wimans blå salighetsrus finns det väl ingen som längre tar på allvar, så länge som han bara sett sitt lag och inte kan motståndarnamn. 
MFF är förvisso ett kompetent topplag och stolthet för Malmö, och det finns duktiga MFF-älskare bland journalisterna, t ex Ole Törner, SkD . Bäst och objektivast är tvivelsutan Håkan Malmström, som gärna raljerar och modererar mångas berusning och kan skilja på kärlek till och granskning av sitt lag!




Av Magnus Månsson - 6 april 2014 11:43

Det har blivit mycket ishockey den senaste tiden. I tv.

Planerade – lite sent, det medges – att live se Redhawks—Rögle men det fanns inga biljetter varken att köpa eller på pressläktaren. Och just den matchen visades inte på någon av mina kanaler. Det blev att följa den via plingen på den match som fick bli surrogat. Fråga mig inte vilken, det har blivit så många att jag inte kan skilja dem åt.

I det här skedet med slutspel och kvalserie blir ishockeyn intressant. De över 50 transportomgångarna i SHL och Allsvenskan attraherar mig inte. Speciellt som jag inte längre har något direkt favoritlag.

Jag har alltid haft faiblesse för de små i idrottens värld, så i morgon håller jag nog tummarna för Rögle. Men om Patrik Sylvegård får fortsätta sätta sin prägel på Redhawks med långsiktighet och en större lokal förankring lär sympatierna kantra över till Malmö.

Men i morgon blir det bara en period ishockey, den tredje. Hockey, hur avgörande det än är, slår inte ut IFK Göteborg—Malmö FF i fotboll.

***

Även om jag har svårt att helt fascineras av ishockeyn, så förstår jag att den fångar dem som följer sitt favoritlag. Det är fart och fläkt med många spännande moment – som exempelvis att i boxplay bara få ut pucken ur zonen – och ideliga situationer framför de båda målvakterna.

Jag tror också att det är viktigt att känna igen spelarna. Skam till säges är det inte många mer är Jens Olsson av Malmöspelarna jag hade känt igen på stan. Men det kan bero på att jag känner hans far Lars, som för övrigt är bror till en av världens bästa handbollsmålvakter, Mats Olsson.

I sin matchmundering blir spelarna för ett ovant ishockeyöga oftast anonyma.

Mål, eller poäng, är höjdpunkterna i lagbollsporterna. Det är dessa man vill se och framspelen till dem. I mina ögon har ishockey här ett stort minus. Alltför många mål kan man inte klart se hur de kom till – inte ens via videogranskning. Det är tilltrasslade situationer framför målen som ofta resulterar. Slumpmål.

”Typiskt hockeymål”, säger hockeykommentatorerna, som också lärt mig en annan innebörd av ordet ”skymning”.

Det betyder att spelarna från lagen skymmer målvakten.

Kalla mig om ni vill, moralist. Men dessa slagsmål, av varierad grad, hör inte hemma på en idrottsarena. Att aggressivitet behövs det begriper jag, men efter signal är det bara att slippa glyttigheterna.

***

Tro nu inte att jag inte uppskattar idrottsprestationerna. Som en riktig usel skridskoåkare i ungdomsåren beundrar jag kanske mer än andra spelarna åkskicklighet. De behärskar verkligen denna konst med kraft och fart. Det kan till och med vara vackert. Jag kommer alltid att minas Johan Tornberg.

Och målvakternas reaktionsförmåga är beundransvärd. Ett riktigt hårt skott anar man mer än ser. Innan pucken sitter i plockhandsken.

Imponerande!

***

Kvalseriens upplägg i sin enkelhet är genial. Få lag från samma nivå garanterar i de flesta fall en jämn serie. För mig är det oförklarligt att man kan slopa denna succé.

***

Största skillnaden mellan slutspelet och kvalserien är tempot. Givetvis naturligt. Det ser också ett ovant ishockeyöga.

 

Av Magnus Månsson - 31 mars 2014 13:43

Vilken olustig söndagseftermiddag för oss som älskar fotboll – och i stort alla andra idrotter. Olusten sitter fortfarande i.

Självfallet finns det inte en enkel lösning. Frågan är komplex. Jag har inga förslag. Men en tanke har dykt upp: Lägg inga så kallade högriskmatcher i samband med en helg!

För 14 dagar sedan spelade MFF mot Hammarby en lördag. Redan på fredagen invaderade Hammarbyanhängare Malmö och stökade till det. Och efter vad jag förstått började oroligheterna i Helsingborg redan på fredagskvällen.

Ölstinna personer från båda lägren hade i den långa väntan på matchen mycket tid att ägna sig åt destruktiva saker. Till en vardagsmatch kommer merparten av de tillresande åskådarna strax före avspark.

Ok, dödsmisshandeln hade kanske skett ändå men vandaliseringen hade förhoppningsvis minskat något. Det är i all fall ett steg, av många, mot en mera positiv omgivning kring arenorna.

Vi skall inte glömma att det finns liknande tendenser inom ishockeyn.

Storklubbarnas växande supporterskaror på läktarna har höjt stämningen men det ligger hela tiden ett latent hat –i alla fall via ramsor – mot de argaste konkurrenterna.

Och tyvärr också mot domarna. Jag tycker inte om när tränarna under upp mot 30 sekunder gestikulerar och skriker mot domarna vid ett i tveksamt domslut. Det skedde i går mellan MFF och Falkenberg.

Det legaliserar på något sätt mindre nogräknade personers utfall mot domarna.

***

Men det finns givetvis andra områden inom idrotten att nämna i positiva ord efter den här veckan.

Jag har alltid gillat brottning och brottare i sin ödmjukhet. Under de första åren av 1950-talet i Skurup fanns de tre idrotter de intresserade kunde ägna sig åt och titta på, fotboll, bordtennis och brottning. Jag blev fångad.

På den tiden var brottningen stor i Skåne. Det fanns över 50 serielag. Nu är det tio och det förekommer lagwo på grund av att klubbarna inte kan mönstra tillräckligt många brottare trots att det är tillåtet att låna aktiva från klubbar utan serielag.

I denna negativa situation går Malmöklubben Sparta på offensiven, bjuder in till seriefinal mot Marsvinsholm/Pan på Amiralen med möjlighet att båda äta och dricka samtidigt som man tittade på matcherna. Det blev succé. Det var nästan fullsatt och en fantastisk stämning. Och sanningen är att några väl hade utnyttjat rättigheterna att förfriska sig, Utan att det på minsta sätt blev stökigt. Det blev gemytligt.

Och en bra blandning av tuffa matcher mellan elitbrottare och spektakulära utklassningar. Så är seriebrottning. Det är svårt för klubbarna att fylla de åtta viktklasserna med för uppgiften fullgoda brottare.

Sparta, återigen elitserieetta, har ett nästan komplett lag. Marsvinsholm/Pan har det inte men är värd stort beröm för sina vilja att hålla liv i en pressad idrott i trakten av Ystad.

***

Ett 20-årigt yrkesliv som journalist med inriktning på Malmösport har gett några föreningar jag har en viss känsla för. Fyra av dem har haft en bra vecka.

 

Ishockeyklubben Pantern har Idrottsmalmös ekonomiskt tuffaste klimat, stor trupp, långa resor, många matcher och minimalt publikstöd. Likväl spelar seniorlaget säsong efter säsong i division 1. Fantastiskt.

***

Dalhem (och MBI) hade en imponerande ungdomsverksamhet i handboll under 1970- och 80-talet. Klubbens nysatsning på damsidan gläder en handbollsintresserad ungdomsidrottsvän.

***

Liksom att Malbas med sin fina ungdomssektion kan få ett elitserielag för herrar.

***

Malmö SRC:s herrlag i squash övertog ledningen i Elitserien. I de senaste matcherna har man spelat med sex spelare som alla blivit svenska juniormästare för Malmö SRC. Vem kan straffa en sådan återväxt?

***

Och snart börjar småklubbsfotbollen. Jag håller mina ideologitummar för Kvarnby IK och Kulladals FF.

***

Är inte spelarna i bortalaget ens värda att nämna vid namn. I SDS efter MFF—Falkenberg nämner man en spelare två gånger, Falkenbergsmålvakten. Man orkade inte ens skriva hans namn. Otto Martler heter han. Inte ens i bildtexterna finns gästernas spelare identifierade.

 

 

Av Magnus Månsson - 28 mars 2014 11:42

När jag studerade till lärare fick jag lära mig att för att en grupp skall lyckas måste alla ha ett och samma mål.

Samma lärdom har predikats på de idrottsledarkurser jag bevistat genom åren.

Därför blir jag konfunderad, när man hör olika röster från den stora MFF-familjen.

När Daniel Andersson tillträdde som sportchef deklarerade han att de klubbar, som spelar i Europa och (underförstått) siktar på att nå långt, måste få en större del av svensk fotbolls ekonomiska resurser för att hävda sig.

När MFF sökte en ny tränare och när valet föll på Åge Hareide var en av motiveringarna hans erfarenhet av spel i Europa. Hareide talar också om Champions League som säsongens höjdpunkt.

När MFF sökte toppnytillskott var ett av lockmedeln möjligheten att få visa upp sig i det europeiska skyltfönstret.

Med allt detta som bakgrund blev jag ytterst förvånad vid tisdagens Upptaktsträff, när två av lagets förgrundsfigurer Guillermo Molins och Magnus Eriksson menade att det var viktigare att försvara SM-guldet än att nå långt i Europa. Denna brist på ambition att även hundraprocentigt konkurrera internationellt hade jag inte väntat mig.

Var hamnar fokus när det till hösten kan dra ihop sig med toppmöten i Allsvenskan och i ett gruppspel i någon av de europeiska turneringarna? Skall MFF nå målet att bli Nordens ledande förening får det inte bli antingen eller. Det är både ock som gäller.

Ledningen på olika nivåer måste prata sig samman mot samma mål!

***

I supporterleden är de flesta av uppfattningen att det är viktigare att försvara guldet än att avancera långt i CL. I alla fall om man skall tro tidningen Citys MFF-panel.

Skånskans MFF-bloggare Ole Törner är av samma mening.

Vad de ekonomiansvariga i MFF anser är något helt annat.

***

Av hela mitt hjärta önskar jag att Markus Rosenberg lyckas. Omgivningens förhoppningar är enorma. Klarar han trycket?

City har nominerat honom som en kandidat till mars månads Malmöbo!

Bara för att han blivit MFF-are.

Distans!

***

Apropå Daniel Anderssons förslag om en ekonomisk hjälp till de lag som är kvalificerade till spel och har ambitionen att nå långt i Europa. Ett sådant stöd måste vara långsiktigt för att nå effekt. Vem kan plocka ut de som skall få bidrag?

Under de senaste fem säsongerna har åtta klubbar hamnat bland de fyra främsta i Allsvenskan och i de flesta fall varit kvalificerade för Europaspel.

Gefle har genom fair-play fått en plats i Europa League. Djurgården föll 2013 i cupfinalen mot IFK Göteborg efter straffar och var alltså nära att den vägen komma ut i Europa.

Sverige har med andra ord under fem år haft ett tiotal föreningar som spelat eller varit nära spel i de två europeiska turneringarna. Vilka skall få extra pengar i den omfattning att det ger effekt.

***

Vad härligt det skall bli den allsvenska premiärhelgen. Tre matcher hinns med redan på två dagar, en på plats och två via tv.

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se