Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Magnus Månsson - 29 juni 2014 13:25

Hur lokal får en tidning bli som i sitt namn har Sydsvenska och Skånska?

Jag begränsar mina funderingar till sportens område och exemplifierar kring två idrotter som intresserar mig, fotboll och handboll. Det är övergångstider. Många övergångar är klara. Det får man inte veta i de två morgontidningarna från Malmö. Några naturligtvis men långt ifrån alla. Jag har genom rena tillfälligheter i andra media fått kännedom om en hel del intressanta klubbyten. Jag är övertygad om läsekretsen skulle uppskatta att få läsa om detta i de tidningar de betalar för och inte tvingas ut på diverse hemsidor. Supporters till MFF och de många handbollsklubbarna i området är givetvis intresserade av vad som händer i deras seriekonkurrenter.

Jag betalar för att få information om mer än vad som händer i närområdets klubbar.

Jodå, jag får som före detta medarbetare SDS gratis, men inte helt. Jag förmåns- (nåja!) beskattas.

Tidningarnas problem har inte undgått mig med alla dessa personalindragningar (jag känner verkligen för de vänner och före detta kolleger som oroar sig för sin framtid) men att se till att bredden på bevakningen ökar är en prioriteringsfråga, att bredda synfältet hos journalisterna, att skriva kortare.

Min uppfattning är att egenintressena vad gäller klubbar, idrottsgrenar och orter (speciellt då i Skånskan) styr bevakningen både i papperstidningen, på hemsidan och på de till tidningarna

bundna bloggarna. Normalläsaren har en bredare idrottsintresse.

Jag tror att man inom tidningsledningarna måste tänka om för att förhindra ett fortsatt ras för tidningsläsandet.



ANNONS
Av Magnus Månsson - 23 juni 2014 11:16

”Malmö, småidrotternas storstad”.

Så skrev jag för länge sedan när jag var ansvarig för Sydsvenskans Malmösport. Men så ser det inte ut längre. Ok, jag är inte lika uppdaterad som då, speciellt som Skånes Idrottsförbund dragit in sin sammanfattning av det skånska idrottsåret, som jag ansvarade för under 25 år.

Men så här ser det ut i Malmöidrotten i mitten av nådens år 2014. Självfallet finns det brister. Minnet är inte det bästa och sport- och hemsidor ger inte alltid de önskade uppgifterna.

***

Limhamns Griffins i amerikansk fortboll har pendlar mellan de två högsta serierna, i nuläget i botten av Superserien.


I badminton drog sig toppklubben Malmö BK sig frivilligt ur Elitserien, Aura hamnade långt ner i division 1. Båda föreningarna har dock många spelare i svensk elitklass.


Malmö Bangolfklubb, tidigare en trogen toppklubb, har varit långt nere i seriepyramiden, spelar nu på nivå 2.


I basket har Malbas herrar lagt en grund för att nå Ligan. Srbija har lagt ner sin elitsatsning. Playmakers kvalade upp till division 1 men är under granskning av fritidsnämnden. Malbas damer föll ner till division 2.


I biljard är verksamheten livlig med utövare som tillhör de bästa i landet i de olika varianterna.


Bilsport: i dragracing kör några Malmöförare på hög internationell nivå. I racing finns lovande Gustav Malja.


Li Fen, Europamästarinnan i bordtennis, spelar sällan i Sverige. Hennes klubb Malmö IF finns på damsidan i högsta serien. Bästa herrlag spelar på nivå 3.


I boule hade Malmö ofta tre lag i högsta serien, nu bara Coccinelle. Tidigare mästarklubben Nobel Petangue har numera inget seriespelande lag.


Även i bowling har klubbredden minskat både i toppen och breddmässigt. Kulladals herrar och damerna i SBC är bland de främsta i landet.


Boxningen håller sin ställning i en idrott vars utövare får – enligt mig – oförtjänt mycket uppmärksamhet med tanke på den klena tävlingskonkurrensen.


I brottningens tidigare huvudstad är det bara Sparta – förvisso överlägsen Sverigeetta – som har seniorbrottare av klass. Limhamns BK:s satsning med den förre Europamästaren, och VM-tvåan, Jörgen Olsson som konsulent är dock intressant.


I de många budosporterna har de många föreningarna svenska toppnamn, som då och då får stiga upp på en internationell mästerskapsmedaljpall.


Gripen är en av Sveriges främsta klubbar i bågskytte men saknar nu ett internationellt toppnamn, vilket man ofta haft tidigare.


Det var länge sedan Malmö hade en cyklist i svensktoppen påi landsvägsväg. I BMX har Malmö BMX Racing tappat sin plats som Sverigeetta.


Damerna hävdar sig bra i dart, två lag i Elitserien.


I dövidrott är IK Scanias bowlingdamer av högsta klass nationellt.


Michael Alpfors är fortfarande en av landets bästa i fallskärmshoppning.


Malmö har de regerande mästarna i fotboll, MFF och FC Rosengård, men bakom herrmästarna är det beklämmande tunt, lite bättre på damsidan med LB 07 i Elitettan.


MAI är en toppklubb i friidrott. Heleneholm har dalar från ha varit en av landets främsta till anonymitet. Pallas är ”döende”.


I fäktning är det tunt på seniorsidan.


De främsta spelarna i golf representerar föreningar utanför Malmös kommungränser.


Motus Salto har några av Sveriges främsta i ag, artistisk gymnastik, på herrsidan och många bra lag i truppgymnastik.


HK Malmö är som elitlag isolerat på herrsidan i handboll. Även om Dalhems damer nu avancerat till nivå 3 är det tunt.


FIFH, Föreningen Idrott för Handikappade, allroundföreningen, har under en lång period varit en av de ledande i landet och har världsstjärnor i många idrotter.


Innebandyn har äntligen närmat Sverigetoppen även om man väntar på det sista steget. Damerna i Malmö FBC föll i sista kvalmatchen för att nå högsta nivån. Klubbens herrar spelar i näst högsta serien.


Malmö Redhawks jagar en plats i Elitserien i ishockey, Pantern kämpar energiskt i division 1, tredje steget i seriepyramiden. Men borde Malmö inte ha ett damlag?


I judo och karate har Malmö, precis som i budosporterna, några aktiva i den svenska eliten. Numera saknas de internationella stjärnorna.


Malmö Kanotklubb har nu inte längre de internationellt gångbara kanotisterna men har aktiva med SM-medaljer i maraton, av tradition MKK:s specialdistans.


I konståkning har Malmö KK åkare, främst på herrsidan, med kapacitet att komma på medaljplats vid SM.


Gnistorna har stabiliserar sin verksamhet i speedway. I motocross har Limhamns MK numera inget serielag.


I ridsport är det voltigelagen som svarar för elitprestationerna.


Rodden för en tynade tävlingstillvaro.


I rugby har den forna storklubben Malmö RC sedan några år inga seniorlag.


Malmö Segelsällskap har nu inga aktiva i internationella sammanhang men väl svenska toppseglare i många av de otaliga båttyperna.


Simsport. 2013 blev endast en simmare från Malmö svensk mästare och så har det sett ut de senaste åren. Bredden på toppen finns inte längre.

I simhopp däremot har MKK både topp och bredd.

Rans vattenpololag är sedan några år vilande.


I short track är SK Skrinnaren sedan en väldigt lång tid tillbaka överlägset bäst i Sverige.


När hörde vi senast talas om en skytt från Malmö?


SDK Malmö-Triton är sedan många år Sverigeledande i undervattensrugby både bland damer och herrar.


Numera finns bara en squashklubb i Malmö, Malmö SRC, som förvisso är landets främsta.


Styrkelyft och tyngdlyftning, tävlingsmässigt dött.


Malmö är den svenska huvudstaden i taekwondo med internationellt gångbara utövare.


I tennis har Fair Play, främst, och MBTK båda sina dam- och herrlag bland de bästa i landet.


Liksom i friidrott har den forna storklubben Heleneholms IF tappat rejält i triathlon.


I volleyboll finns KFUM Malmös dam- och herrlag på nivå 3. I beachvolleyboll har Malmö par bland de bästa i Sverige.

***

En titt i mina lägg bekräftar att Malmöidrotten i ett bredare perspektiv tappat mark. En iakttagelse är att det i många idrotter inte finns plats för två elitklubbar. Måste det vara så i en stad med över 300 000 invånare? Konkurrens stimulerar! Eller?

Det finns anledning att återkomma med några funderingar.


ANNONS
Av Magnus Månsson - 13 juni 2014 13:14

Åter några dagar utan en dator och åter är man utan den information man tidigare alltid fått genom tidningarna.

Som nu några intressanta svenska siffror från Bislett Games i friidrott, Johan Wissmans 20,.82 på 200 meter, unge Johan Rogestedts 1.46,68 på 800 meter och MAI:s Jonas Leanderssons 3.39,37 på 1 500 meter. Det blev att vänta tills den nyinköpta datorn var inkopplad. Nu hoppas jag det dröjer några år innan det blir ett nytt datorhaveri så att man kan få den information man önskar.

Vad fick man då läsa i mina två morgontidningar? Jo, en TT-text, koncentrerad kring Irene Eklunds Daimond leaguedebut och i båda tidningarna ofullständiga och oredigerade resultatlistor.

Resultatredovisningen har åsidosatts. När såg man senast en reporter bemöda sig om att skriva en initierad resultatlista, som hade gett så mycket mer information än långa intetsägande texter?

I hästsport är det ett måste att publicera resultat. Varför inte i andra sporter? Jag har frågat förr, ingen ansvarig har svarat. Jag räknar inte med det denna gång heller.

***

Irene Eklund är givetvis en talang. Svensk friidrott och dessa skildrare i massmedia skriker efter en stjärna. Men pallar en 17-åring för denna exponering?

***

Fotboll-VM har inletts och redan efter en match har en domare hamnat i fokus. Säger och menar man att Brasiliens straff var felaktigt dömd så är det bara att acceptera den synpunkten. Men menar man att den är “billig”, då är man ute på djupt vatten. Då antyds det faktiskt att något inte var helt enligt enligt regelboken.

För visst agerade den kroatiske försvararen lite väl vårdlöst med sina armar i en lätt omfamning av Fred? Detta såg tydligen den japanske domaren och pekade på straffpunkten. Ingen hade noterat situationen om den skett på mittplan. Mig veterligen gäller samma regler över hela planen förutom nu att straffet blir så mycket hårdare om företeelsen sker inom egna straffområdet.

Vill vi ha olika regler beroende på var det ojusta sker? Och när är en omfamning tillräckligt ojuste för att den skall bestraffas?

Sen är det ju klart att omfamningar åt båda hållen vid hörnor verkar vara godkända.

***

Handbollen lever stundtals lite farligt. Liknande situationer på linjen bestraffas ibland med ett simpelt frikast, ibland med ett straffkast.

Vill fotbollen ha samma godtycklighet­ inne i straffområdet?

 

 

Av Magnus Månsson - 1 juni 2014 11:08

Jag har kommit i beroendeställning – tyvärr.

Till möjligheten att har tillgång till en dator, till internet.

Jag, en passionerad tidningsläsare, märkte det i veckan när min dator var på översyn. ”Mina” tidningar, Sydsvenskan och Skånskan, kan inte ge mig det jag vill. Jag pratar nu om sportsidorna. Övriga avdelningar är jag inte insatt i, får nöja mig med vad som bjuds, ömsom bra, ömsom mindre bra.

Jag gillar lokalsport – fattas bara annat – men det har blivit för lokalt. Ystad finns inte för SDS, Trelleborg försvinner alltmer, vad som händer i MFF:s allsvenska konkurrenter får läsarna inte veta, några resultatlistor från stafett-SM och SM i brottning (för att ta två närliggande exempel) har inte redovisats, den kommande generationens insatser i JSM finns numera nästan aldrig med.

Listan kan göras betydligt längre …

När man så är utan tillgång till internet känner man sig nästan isolerad, lite rastlös. Det är så mycket man inte kan göra.

***

Som att skriva ner min åsikt om domarens Stefan Johannesson och hans uttalande i samband med MFF:s kvitteringsmål mot AIK.

Jag har ingen aning om Johannessons verbala förmåga, men hans tv-framträdande var pinsamt. I stället för att, med tillgång till tv-reprisen, erkänna att han gjort en felbedömning ”hillar” han in sig i en konstig förklaring. Vilken respekt han vunnit med att erkänna att han gjort fel!

Nu kvarstår bilden av en arrogant Stefan Johannesson.

Situationen har givetvis varit omdiskuterad i Fotbollssverige lång ner i leden. Johannessons tolkning – han är ju en internationell domare – ställer många frågor.

Än har jag bara sett två som godkänner hans resonemang, Johannesson själv och Sydsvenskans MFF-krönikör Max Wiman.

Nog sagt!



Av Magnus Månsson - 15 maj 2014 10:46

Det är problem kring svensk fotboll.

Dödsmisshandeln i Helsingborg, hoten mot HIF:s klubbdirektör Paul Myllenberg, minskad publiktillströmning, fortsatt bengalbrännande, bristen på kontinuitet i småklubbarnas spelartrupper, svårigheter att skaffa kompetenta styrelser.

Listan kan göras längre.

HIF/Paul Myllenberg har fått mycket skit för sina försök att finna lösningar på en del av problemen. Deras ”publikmanifest” var i vissa delar naivt. Men jag har svårt att kritisera de som försöker hitta lösningar på problem. Bättre det än att stillatigande se hur allt fortsätter i samma spår.

Bengalerna är ett problem. Nu skall klubböterna försvinna. Det skall kanske bli tillåtet att bränna under ordnade former. Jag undrar: När, var hur?

Tror någon att personer med mottot ”Er hobby, vår livsstil” (så förklarade MFF-anhängarna sitt agerande vid mötet HIF—MFF) slutar sin olagliga handlingar om den eventuellt nya lagen inte passar deras livsstil?

De som ivrigast propagerar för bengaler bland supporters och journalister menar att det höjer stämning och inspirerar spelarna till bättre prestationer.

Ingen har gjort en gedigen spelarundersökning. Jag tror att spelarna blir irriterade över avbrotten och de molnridåer som lägger sig över arenan.

Gratistidningen City hade i onsdagstidningen nästan ett helt uppslag om bengalproblematiken.

Krönikören hade inte bemödat sig om att fråga någon från den stora fotbollsallmänheten, den som inte står i klacken, om deras åsikt. Två supportergrupper kom däremot till tals.

Jag är övertygad om att den största delen av publiken ogillar bengaler – som dessutom kan orsaka allvarlig skador..

Varför skall förbund, föreningar och olika organisationer ta hänsyn till de som skriker högst?

Lyssna även till de som konverserar i en angenämare ton.

Av Magnus Månsson - 1 maj 2014 12:36

Förste maj.

Vackert väder.

En nyutslagen bokskog.

Men något saknas, Bokskogsrundan.

Visst kan jag ta mig ut till Torup, promenera för motionens skull – jogga går inte längre – njuta av naturens härliga färger, men något fattas där.

Att inte får träffa Ingvar Carlsson och hans medhjälpare i Malmö Frisksportklubb, som ihärdigt under ett 40-tal år arrangerat ett av Skånes trivsammaste långlopp, känns på något sätt tomt.

Här fanns också tillfälle för ett kort snack med gamla löparkompisar från olika generationer. Ingen drunknade i mängden. Deltagarantalet var inte högre än 200.

I dagens digra utbud av långlopp trängs den lille bort. Allt skall vara så stort och ske under en dryg månad med början i maj.

Men efter att under ett 30-tal år varit ute och på olika sätt – som deltagare, journalist och åskådare – följt Bokskogsrundan saknar jag den och personerna runtomkring.

 

 

Av Magnus Månsson - 29 april 2014 10:25

Rotation är det nya modeordet när Malmö FF skall ta ut sin startelva.

Man kan till och med tro att det är en innovation i svensk fotboll, införd av Åge Hareide.

Jag har full förståelse till tankarna bakom sättet att resonera, dels för att hålla igång en stort trupp och dels, i samma anda, få så många spelare som möjligt att känna delaktighet i ett fotbollssamhälle där tålamod inte är den bästa egenskapen. Den trogne reservlagsspelaren är en bristvara.

Men rotation kan även innebära en fara. Speciellt om man övervärderar toppbredden i klubben. Jag tror att MFF gjort detta. Insatsen den första halvleken mot Norrköping visade det. U 21-lagets insatser under våren understryker misstanken.

Massmedia vill göra gällande att inbytet av Thern/Molins ändrade matchförloppet. Sett över hela halvleken stämmer det. Men den stora brytpunkten kom redan efter 80 sekunder vid 0—1. I det målet var ingen av inhopparna involverade men sen gav de förstås en helt annan stabilitet i MFF:s spel.

Nu kom Hareide/MFF ifrån sitt rotationssystem med tre poäng och undgick kritik. Men vad nära det var för ett ifrågasättande. Före paus var marginalerna gästernas. Ricardinhos nickräddning på mållinjen och det efterföljande skottet i ribban räddade MFF från ett underläge. Dessutom måste Robin Olsens målvaktsspel berömmas. Sett över hela matchen var han MFF:s klart bäste spelare.

Att Expressens nätupplaga gav honom två slätstrukna getingar får stå för den ”experten”.

MFF:s styrka är effektiviteten. Laget gör anmärkningsvärt många mål procentuellt på sina chanser. Självfallet är detta en styrka men samtidigt en viss svaghet. Det kommer en dag då missarna kommer och då måste chanserna bli fler.

***

Sydsvenskans sportchef Anja Gatu är för närvarande en sällsynt gäst i spalterna. Hur mycket hon följer Allsvenskan vet jag givetvis inte. Men när hon i dagens krönika skriver:

Laget spelar ut andra guldkandidater och vinner tuffa bortamatcher utan att egentligen spela bra.

Då tvivlar jag.

Det jag hänger upp mig på är orden ”andra guldkandidater”, alltså pluralis.

De lag MFF spelat mot rankade Anja Gatu i sitt förhandstips på platserna 16 ,15, 11, 9, 8 och så 3, IFK Göteborg. Det blev 3—0 mot Blåvitt men någon utspelning var det inte, snarare ett av många bevis på effektivitet.

***

Sex omgångar av Allsvenskan är spelade, alltså en femtedel. Sex poäng skiljer obesegrade MFF från sjuan Häcken. Vem sa nåt om MFF-grepp?

***

Markus Rosenberg menade i en intervju i Sydsvenskan att gårdagens varning var ”horribel”. Menade han att det i stället borde vara utvisning direkt?

***

På tal om rotation. Av vad jag sett använder de lag med stora trupper samma system som MFF. Elfsborg gör det, Kalmar likaså, Göteborg och Häcken (strålande Pekalski i sitt inhopp mot AIK), ja, de flesta jag sett på tv.

Av Magnus Månsson - 28 april 2014 10:08

Häcken—AIK sågs av 2 813 personer.

Den låga publiksiffran får mig osökt att tänka på min funderingar i förra veckan om vad tradition och relation betyder för tillströmningen till matcherna – och det gäller mer än fotboll. Detta alltså apropå FC Rosengårds/LdB:s publiksiffror.

I Stockholmsregionen har Brommapojkarna ingen chans att intressemässigt utmana de tre stora AIK, Djurgården och Hammarby.

I Göteborg står Häcken i skuggan av inte bara IFK utan även delvis av Gais och Örgryte trots skillnad i serienivå, skicklighet och sevärdhet.

När Västra Frölunda spelade allsvensk fotboll hade man lika klena publiksiffror som nu Häcken.

Nu tror jag inte det blir aktuellt under min livstid att Malmö får ett annat lag i elitfotbollen än Malmö FF. Det finns inte längre någon klubb med tradition och relation som kan locka Malmöregionens fotbollsintresserade. Utmanarna FC Rosengård, Prespa Birlik, Kvarnby och LB07 är alla ambitiösa föreningar med i en del fall strålande ungdomslag men utan förankring i fotbollsallmänheten i stan.

IFK Malmö då?

Det är förvisso mindre än tio år sedan IFK spelade i Superettan men den fina ungdomsverksamhet som den dåvarande ordföranden Rolf-Axel Nordström byggde upp är i grunden förstörd. Och en klubb som under de tre senaste säsongerna i stort varje år haft ett nytt lag inger inget förtroende.

Den generation IFK-are, som fanns när klubben var en storklubb i både fotboll och handboll, är i stort försvunnen.

2014 har IFK Malmö ingen relation till Malmös innevånare. Och då räcker det inte med tradition.

Tyvärr finns det ingen fotbollsklubb i Malmö som kan skapa möjligheter för att  bli en stabil elitförening bakom dominanten Malmö FF.

 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se