Inlägg publicerade under kategorin Basket

Av Magnus Månsson - Måndag 19 juni 13:28

I helgen tillbringade jag en dag i en av de nordvästliga städerna utanför Köpenhamn som åskådare till en landslagslagsturnering i basket för 15-åriga pojkar.

Återigen fick jag en påminnelse hur svårt det är att hitta den korrekta linjen – om nu en sådan finns – i hur man skall bedriva ungdomsidrott. Även om det slutliga målet, som i detta fall, är elitinriktat.

Sverige deltog, liksom några andra av de nordiska länderna, med två jämnstarka (förmodar jag) lag. Sympatiskt.

Den 25 man stora truppen var inte uttagen efter spelarnas fysiska utveckling. Basketförmågan var avgörande. Sympatiskt.

Svenska Basketbollförbundet hade tydligen beslutat att man inte prioriterade vinster utan i stället stimulans till många grabbar och deras utveckling. Sympatiskt.

Men sen brast det. De 200 matchminuterna (fem matcher) fördelades väldigt olika. Självfallet har jag ingen kunskap om de olika spelarnas inbördes skicklighet men coachningen var inriktad på vinster.

Just på landslagsnivån i den här åldern är det känsligt. I sina klubbar får de mycken speltid, de är ju de bästa. Nu hamnade många långt ner i hierarkin. Den ovana situationen märktes på kroppsspråket på bänken ju längre matcherna fortskred utan att få spela. Och väl inne på plan var viljan att visa sin skicklighet så stor att allt lagtänkande försvann. Det blev alldeles för individuellt.

Över huvud taget präglades matcherna av individualism. Ok, det är i unga år man måste våga för att vinna men samtidigt är basket en systematiserad lagbollsport. Det måste man inse även i 15-årsåldern.

Jaget gick före laget på allt för många händer.

Samtidigt som individualismen tog över vid det här tillfället, förundrade jag mig över att det alltid var samme spelare som skulle ”föra upp bollen”, oftast efter samma mönster. Kreativiteten hämmades.

Precis som i Malbas herrlag i Ligan den senaste säsongen.

Så borde det absolut inte vara på ungdomsnivån.

Rätt utförd ungdomsidrott än en balansgång, en svår sådan.

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - Lördag 21 jan 13:41

Några tankar en lördagsmiddag i dimman.

Den yttre, inte den inre.

Har just sett damloppet på skidor i Världscupen. Strålande vinterväder och 30 000 personer på plats i Ulricehamn.

Skidsporten har en stor, fast plats i det svenska idrottshjärta.

30 000 är imponerande.

***

Har något svenskt landslag i handboll någon gång haft ett bättre försvarsspel än under de 40 första minuterna i går i VM-mötet mot Egypten? Jag tvivlar. Det var defensiven som bäddade för Jerry Tollbrings och Niclas Ekbergs kontringssuccé. Och målvakten Andreas Palickas höga räddningsprocent.

Imponerande, minst sagt.

***

Fredrik Larsson har lämnat Malbas ligalag för Norrköping. Han är den ende spelaren som haft någon längre speltid de två senaste säsongerna i ett lag som skriker efter kontinuitet.

Utan denna kan man aldrig bygga något stabilt. Speciellt inte när kassan dessutom är tom.

Nu pratar coachen Henrik Svensson om att ersätta Fredrik Larsson, genomgående lagets främste, med en utländsk spelare för att försöka nå i fatt Umeå och nå en slutspelsplats, det vill säga bli åtta av nio lag.

Till vad nytta?

Jag har inget emot idrottsliga ambitioner, men de måste vara realistiska. För att få ett lag, utan Fredrik Larsson, att hota Umeå behövs ett nytillskott av så hög klass att det är helt otänkbart att en sådan spelare skall hamna Malmö.

Kom ihåg att Malbas förlustsiffror i match efter match ligger kring 30 poäng!

Om, jag menar om, om, om, det orealistiska inträffar skulle det innebära två dyra bortaresor till antagligen Luleå och en kostsam hemmamatch i Heleneholmshallen.

Malbas har ett redovisat hemmasnitt på 128 (!) åskådare, särklassigt minst i Ligan. Varje hemmaarrangemang innebär många tusen kronor i förlust. Varför försämra detta konto till ingen sportslig nytta?

 

 

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - Fredag 6 jan 12:31

Basketligan för herrar skall bli öppen.

Det vill säga det skall inom något år, som i de andra lagbollsporterna, bli upp- och nedflyttning med kval och allt.  Det är en modell som tilltalar den svenska idrottssjälen.

Som det varit under 24 år har en nämnd granskat och måst godkänna klubbarnas ekonomi, organisation, givetvis också lagets kapacitet och i begynnelsen även standarden på ungdomsverksamheten. De allra första säsongerna fanns det till och med krav om att trupperna skulle innehålla någon junior uppfostrad i den egna organisationen.

Huvudskälet till dessa krav var att höja klassen på svensk basket och förhindra att föreningarna gjorde satsningar utan ekonomisk täckning. Det var basketsporten motsvarighet till elitlicensen, som nu de flesta lagbollsporter infört.

Men kommer den nya serieorganisationen innebära någon förändring, någon standardförbättring? Det blir som nu pengarna som styr. Basketligans historia är fylld av ekonomiskt krisande klubbar. Avhoppen har varit många. Företag av olika dignitet och lyskraft har stöttat klubbarna, som bytt bort sitt namn/hjärta för att i stället spela under namn som Mataki, Öresundskraft, Kärscher, Plannja osv, osv …

Den stora boven är förstås de dyra importerna. Det finns ingen annan lagbollsport, där topplagen är så beroende av spelare från andra länder.  Betänkt att varje lag bara får ha fem spelare på plan samtidigt.  Generellt är det fler utländska spelare än svenskar på plan i Ligan.

Kassan styr nu och så kommer det att bli även i framtiden även om det blir (?) en viss rotation på vilka lag som kommer att spela i Ligan.

Det finns åtskilliga exempel, i fler idrotter än basket, där lag tackat nej till avancemang både av sportsliga och ekonomiska skäl. Jag tror att det kommer att bli så även i fortsättningen i basket. Det kvalitativa steget från Superettan till Ligan är enormt.

Lågbudgetlaget Malbas är chanslöst den här säsongen.

Laget skulle må bra av att spela på en lägre nivå.

Klubben skulle ekonomiskt må bra av spel på en lägre nivå.

Men var hamnar man om man frivilligt avsäger sig platsen i Ligan efter det här spelåret? En säsong ytterligare med nuvarande trupp (de flesta av de bästa lär också försvinna) och ekonomi och spel i Ligan vore en väg mot en ekonomisk ruin.

Det finns mycket positivt i Malbas, en stor välskött ungdomsavdelning, där pojksidan är en av Sveriges kvalitetsmässigt främsta. I USM har Malbas alla fyra pojklagen kvar i steg 3. Förra säsongen blev pojkarnas U 19 lag svenska juniormästare.

Det finns med andra ord en grund. Den måste man rädda och ta tillvara. I min idrottsvärld är det ingen prestige att utan kontinuitet och få egna produkter i spelartruppen spela i Ligan.

Det är bättre begära sig ner till Superettan, alternativt division 1, och därifrån bygga nytt och sen spelmässigt ta sig upp i seriesystemet.

 

Av Magnus Månsson - 12 december 2016 21:21

H 43 Lund har en av landets största och mest framgångsrikaste ungdomsavdelningar i handboll.

I basket är Malbas i samma utmärkta situation.

Men hur stor möjlighet har de båda duktiga klubbarna att få se sina främsta talanger spela på elitnivå i egna klubben? Jag tänker i nuläget på pojk/herrsidan.

H 43:s konkurs innebar att A-laget fick börja om på nivå 5. I går blev laget utklassat av Lundagård och steget att avancera redan den här säsongen verkar svårt. Redan nu har många av de äldre tonåringarna lämnat för föreningar, vars representationslag finns högre upp i seriepyramiden. Denna flykt lär fortsätta.

Damlaget verkar dock kunna vinna sin serie i år och då blir det naturligtvis lättare att behålla sina spelare.

***

Malbas ambitioner att spela i herrarnas Basketliga är hedervärda. Det blåser hårt på toppen. Det krävs oftast importer från utlandet. Och sådana kostar pengar. Köper man något vill man givetvis använda det. Porten in till plan är trång. De egna talangerna har svårt att få speltid, några få minuter om ens det i de senaste matcherna. När dessutom studier och spel i USA lockar blir det också färre Malmöfostrade spelare i truppen.

Malbas damer tog i helgen steget upp i Superettan, nivå 2. Det är en utmärkt serie att utveckla de egna unga spelarna i. Malbas har stor potential även på flicksidan.

I USM/RM kommer Malbas spela i steg 3 i alla fyra pojkgrupperna och i två flickklasser.

Det är bevis på en gedigen verksamhet.

Liksom H 43:s.

Men det finns andra, inte lika uppmuntrande, likheter. Den ekonomiska verkligheten visar på hur svårt det är att förena en blomstrande, stor, framgångsrik ungdomsverksamhet med elitidrott.

***

Jag har sett de flesta av Malbas hemmamatcher i Ligan. Varje gång har coachen Henrik Svensson upprepat sitt mantra: Laget är ungt, vi kämpar bra, vi tränar bra, vi har en fin anda.

Det finns inget att anmärka på detta. Samtidigt bevakar massmedia inte alla matcherna, det blir telefonintervjuer, så Henrik Svenssons kommentarer får stå oemotsagda.

Henrik Svensson kan givetvis så oerhört mycket mer basket än jag, men det verkar som all fantasi är förbjuden, liksom de snabba uppspelen, något som de flesta lag i alla lagbollsporter prioriterar.

Match efter match finns åtskilliga tillfällen som inte utnyttjas. Allt verkar så låst och styrt. Fantasi och kreativitet, som ställer till problem för motståndarna, finns inte.

Så ser jag på Malbas herrprestationer.

Av Magnus Månsson - 1 december 2016 18:58

Malbas ligger sist, nia, i herrarnas Basketliga.

Laget kan klara målsättningen att passera Umeå och därmed åter nå en slutspelsplats.

Och på sikt borde klubben ha möjlighet att stabilisera sig på högsta nivån. Malbas har sin goda vana trogen en förnäm återväxt med duktiga ungdomslag rakt genom åldersklasserna.  Under hösten har steg 1 i USM/RM för 15-, 16-, 17- och 19-åringar avgjorts. I samtliga pojkgrupper vann Malbas och avancerade till steg 3. (Basketen har samma system som handbollen, de bästa lagen slipper ”uppsamlingsheatet”, där övriga lag får en chans att ta sig vidare).

I varje av dessa Malbaslag finns det spelare som är under uppsikt av landslagsledarna. Malbas har alltså en grund som kan generera en elitklubb.

Om det nu inte det var för att det just är basketboll.

Dels lockar studier i USA (där finns några Malmötalanger) och dels tycks det behövas fyra, fem importer för att kunna hävda sig i Ligan.

Malbas har inte ekonomi för att värva tillräckligt bra utländska spelare och kan inte heller av ekonomiska skattetekniska skäl ge spelarna längre kontrakt än åtta månader. Det är därmed en omöjlighet att få kontinuitet i lagbygget. I min idrottsvärld en nödvändighet för att bygga något beständigt.

I Basketsverige finns det dock en ljusglimt. Uppsala har på grund av dålig ekonomi tvingats spela med enbart svenska spelare. Förra säsongen blev Uppsala sjua, efter elva omgångar ligger laget tvåa.

Det går alltså att lyckas med inhemska spelare.

Något att ta efter av Malbas. På sikt i alla fall.
I nuvarande Malbastrupp finns fyra spelare (låt vara att tre av dem har begränsad speltid) som funnits i Malbas ungdomsavdelning. Med tålamod kan man vänta in de nuvarande ungdomslagens utveckling. Potential finns.

***

Även om nu Basketskåne inte är stort har även Malbas grannar lovande ungdomar.
Numerärt kan basketen inte mäta sig med handbollen i Skåne. Endast fem klubbar deltar i SM-tävlingarna med sammanlagt 18 lag. Handbollens siffror 27 klubbar 105 lag.

I Malmö är det dock fler pojkar över 15 år som spelar basket än handboll.

 

 

Av Magnus Månsson - 14 oktober 2016 16:47

Jag gillar basket.

Jo, man kan gilla både basket och handboll. Hund- och kattleken är lite larvig.

Jag är till och med övertygad om att båda bollsporterna utvecklats om man i unga år, i alla fall upp till och med 12 år, regelbundet haft någon form av träningsutbyte. Handbollen är bra på mycket, basketen lika bra på mycket annat. Lite här och lite där kan ge ett stort plus.

I olika roller har jag följt Malbas i över 30 år. Det är en välskött förening med en bra fungerande stor ungdomsavdelning. Malbas har även ambitionen att ha ett elitlag på herrsidan men verkar i den krassa Malmöverkligheten med klent publikintresse som drabbar alla elitlagen utom Malmö FF och Malmö Redhawks. Som damfotbollens Rosengård och LB 07, HK Malmö (dock på uppgång verkar det), innebandylagen och Pantern i Hockeyallsvenskan.

Bristen på kontinuitet i Malbas spelartrupp är också ett problem. I årets lag finns bara tre spelare kvar från förra säsongen. Endast en, Fredrik Larsson, hade någon längre speltid 2015/16. Det säger sig självt att det är svårt att få ett fungerande kollektiv under sådana premisser. De svenska skattereglerna gör också sitt till. USA-importerna – som anses nödvändiga för att få ett någorlunda konkurrenskraftigt lag – får bara vara kontrakterade under åtta månader för att få så kallad artistskatt.  Basketen är låst – alltför mycket enligt min åsikt – vid strikta spelsystem vilket kräver kontinuitet och lång samträning. Coachen Henrik Svensson får inte dessa möjligheter.

I min idrottsvärld är igenkännandet en viktig faktor. Det ger en extra krydda att se utvecklingen på unga spelare och att lite så där von oben fundera/diskutera byten och utnyttjandet av spelarnas tid på plan. Malbas senaste säsonger har inte gett den möjligheten.

Malbas har oftast varit duktig på att få fram spelare till sitt A-lag. Så gott som varje år har något lag en hög placering i en USM-grupp. I säsongens A-trupp finns två egenprodukter. Förra säsongen skolades U 18-landslagets Tobias Sjöberg in i ligalaget. Han spelar nu i höst collegebasket i USA. Och Tobias är inte den ende från Malbas fina ungdomsverksamhet som finns i USA med fina villkor för studier och basketspel. Det är Malmögrabbar med kapacitet att förmodligen spela på liganivå. Nu tvingas Malbas komplettera utifrån.

Basketen i Malmö lever i ett bistert klimat.

Och är självfallet inte ensam i stans idrotts idrottsliv om detta.

 

Av Magnus Månsson - 22 september 2016 18:09

Jag har efter ett uppehåll på åtta år åter engagerat mig så smått i skånsk friidrott.

Den är trängd. Att förneka detta är tjänstefel. Under senare tid har diskussioner förts mellan förbund och föreningar om bland annat hur man skall göra tävlingsprogrammet mera attraktivt. Att synliggöra problemen är givetvis en nödvändig början.

Men det som i samtalen gör mig lite besviken är den defaitistiska synen: Konkurrensen nuförtiden är så tuff.

Underförstått: För tuff.

Det är konkurrens om själarna, det är det, men med man vänder inte en nedåtgående trend med ett negativt synsätt. Produkten måste göras attraktivare. Viljan finns hos några, men mitt intryck är, att när det gäller att ta det nödvändiga sista steget så saknas uthålligheten hos alltför många. Man betonar svårigheterna.

***

En idrott som över tid utsatts för en hårdare kamp om de unga är handbollen. Fotbollen har blivit en åretrunt idrott, innebandyn har expanderat kraftigt.

Likväl har skånsk handboll ökat i omfång. Efter två år nästan explosionsartad ökning av antalet lag (från åtta år) till en bit över 700. Även den kommande säsongen blir det fler i seriesystemet även om ökningen av naturliga skäl är mindre än under rekordåren.

Intressant är att antalet lag inte minskar i de åldersklasser där man spelar utan att notera resultat och därför inte redovisar några tabeller. Inom fotbollen, som också skall införa ”tabellösa” serier upp till 13 år många rädda för ett tapp.

Jag tror inte det. Leken är viktigare än resultaten.

***

Inom basketen, som i Skåne är en liten idrott med få lag/klubbar per åldersklass, spelar man nivågrupperat, när man kommer upp i tonåren och tar inte hänsyn till åldern.

Som jag ser det en nödvändighet i en numerärt liten sport för att få en viss bredd och dessutom en utveckling på de unga talanger som finns. Den får man med tuffare matcher.

***

Åter till friidrottens rekryteringsproblem, främst på pojksidan. Kan man anordna tävlingar där 12-åringar möter 15-åriga nybörjare? Nu rekryterar friidrotten ofta barn från tio år och yngre. Det är inte många som är kvar i friidrottsgemenskapen upp i senioråren, och knappt det.

Samtidigt vimlar det av tonåringar, som av olika anledningar, slutat i en annan idrott. Många av dem är vältränade och med talang för någon av de många grenar som finns inom friidrotten. Men var finna tävlingar som är anpassad till deras nybörjarnivå?

I Skåne skulle förvisso en talangfull 15-årig nybörjare hävda sig bra i vissa grenar. Men rent allmänt skulle jag vilja se nybörjartävlingar för att öka en obefintlig bredd. Men hur locka fler till friidrotten?

Återkommer inom kort.

***

Liksom om den positiva skånska ungdomshandbollen inför kommande SM för juniorer och ungdomar. Antalet skånska anmälda lag är rekordstort.

 

 

Av Magnus Månsson - 30 december 2015 16:58

Det är inte lätt att vara lillebror.

Det säger jag som är storebror.

Men nu skall det inte handla om familjedynamik.

Nej, jag tänker på IK Pantern, Malmös bidrag till Hockeyallsvenskan. Såg i dagens tidningar att man nu inför kvällens möte hemma mot Västerås skall låna ut ytterligare en spelare till Redhawks, som samtidigt möter Frölunda i Göteborg. Jo, jag vet att Pantern i ett annat skadeläge förstärkt med MIF-spelare så i gynnsamma lägen är det en win/win-situation men i längden lär det bli minus för Pantern.

Patrik Sylvegård, Redhawks sportchef, säger att det skickar tydliga signaler: Går du till Pantern så finns chansen att du får spela i SHL också.

Men hur mycket kan man urholka Pantern innan laget blir så svagt att det trillar ur Allsvenskan? Malmölaget har det tufft, det nedre strecket har kommit oroande nära.

Hur attraktivt blir division 1-laget för nya spelare och för samarbetspartnern Malmö Redhawks.

Pantern har en svår tillvaro, långa resor och en publik som sviker. Jag har inte hittat någon publikliga men Pantern har bara haft två matcher med över 1 000 besökare i Isstadion – båda mot Leksand. Alla konkurrenter snittar en bra bit över 1 000, många på både 2, 3 och 4 000.

Spelprogrammet har inte heller gynnat Pantern. Visst med alla sina matcher i de båda högsta serierna är det svårt att komponera en spelordning som är bra för alla, men nog borde man kunna undvika att de båda lagen spelar i Malmö samma dag. Det har det gjort vid för många tillfällen. Och när, som i kväll, Redhawks visar upp sig i tv samtidigt som Pantern gästas av Västerås, kommer det att innebära att en hel del föredrar tv-fåtöljen framför att ta sig ut i den kyliga Malmöblåsten.

Andralagen i en kommun har det inte lätt.

***

Såg i går HK Malmös plus 9 bli ett kryss mot Redbergslid i handbollens Elitserie.

De senaste matcherna har generellt sett visat att Fredrik Petersen kommer att vara ett välbehövligt tillskott till HK:s tunna trupp. Och då inte som kantspelare utan som en irrationell lirare på 9-meter. När den nuvarande besättningen kört fast – och blivit slitna – har spelet kärvat och alternativen att bryta trenden har varit få. I alla fall av coachningen att döma.

Elitserien har spetsat till sig, till glädje för dem som gillar ovissa tabellägen. Lagen från nedre regionerna oroar verkligen topplagen.

Det blir en intressant serieavslutning efter EM-uppehållet.

***

Malbas har i stort samma antal åskådare som Pantern i Ligan i basket. Det finns förstås inget Leksand.

Heleneholmshallen har blivit trivsam med sina 5- till 700 åskådare. Malbas har lyckats göra sina matcher till fina familjetillställningar och dessutom kommer många av ungdomslagens spelare till matcherna för att heja och inspireras. Många av klubbens tidigare elitspelare (av båda könen) är också flitiga besökare.

Malbas kan vara på väg att höja ett tidigare svagt intresse för basketsporten i Malmö.

För dem som gillar spektakulära spelare – det finns några sådana i Malbas – rekommenderas ett besök i Heleneholmshallen.

 

 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4
5
6
7 8 9 10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se