Malbas ligger sist, nia, i herrarnas Basketliga.

Laget kan klara målsättningen att passera Umeå och därmed åter nå en slutspelsplats.

Och på sikt borde klubben ha möjlighet att stabilisera sig på högsta nivån. Malbas har sin goda vana trogen en förnäm återväxt med duktiga ungdomslag rakt genom åldersklasserna.  Under hösten har steg 1 i USM/RM för 15-, 16-, 17- och 19-åringar avgjorts. I samtliga pojkgrupper vann Malbas och avancerade till steg 3. (Basketen har samma system som handbollen, de bästa lagen slipper ”uppsamlingsheatet”, där övriga lag får en chans att ta sig vidare).

I varje av dessa Malbaslag finns det spelare som är under uppsikt av landslagsledarna. Malbas har alltså en grund som kan generera en elitklubb.

Om det nu inte det var för att det just är basketboll.

Dels lockar studier i USA (där finns några Malmötalanger) och dels tycks det behövas fyra, fem importer för att kunna hävda sig i Ligan.

Malbas har inte ekonomi för att värva tillräckligt bra utländska spelare och kan inte heller av ekonomiska skattetekniska skäl ge spelarna längre kontrakt än åtta månader. Det är därmed en omöjlighet att få kontinuitet i lagbygget. I min idrottsvärld en nödvändighet för att bygga något beständigt.

I Basketsverige finns det dock en ljusglimt. Uppsala har på grund av dålig ekonomi tvingats spela med enbart svenska spelare. Förra säsongen blev Uppsala sjua, efter elva omgångar ligger laget tvåa.

Det går alltså att lyckas med inhemska spelare.

Något att ta efter av Malbas. På sikt i alla fall.
I nuvarande Malbastrupp finns fyra spelare (låt vara att tre av dem har begränsad speltid) som funnits i Malbas ungdomsavdelning. Med tålamod kan man vänta in de nuvarande ungdomslagens utveckling. Potential finns.

***

Även om nu Basketskåne inte är stort har även Malbas grannar lovande ungdomar.
Numerärt kan basketen inte mäta sig med handbollen i Skåne. Endast fem klubbar deltar i SM-tävlingarna med sammanlagt 18 lag. Handbollens siffror 27 klubbar 105 lag.

I Malmö är det dock fler pojkar över 15 år som spelar basket än handboll.

Jag gillar basket.

Jo, man kan gilla både basket och handboll. Hund- och kattleken är lite larvig.

Jag är till och med övertygad om att båda bollsporterna utvecklats om man i unga år, i alla fall upp till och med 12 år, regelbundet haft någon form av träningsutbyte. Handbollen är bra på mycket, basketen lika bra på mycket annat. Lite här och lite där kan ge ett stort plus.

I olika roller har jag följt Malbas i över 30 år. Det är en välskött förening med en bra fungerande stor ungdomsavdelning. Malbas har även ambitionen att ha ett elitlag på herrsidan men verkar i den krassa Malmöverkligheten med klent publikintresse som drabbar alla elitlagen utom Malmö FF och Malmö Redhawks. Som damfotbollens Rosengård och LB 07, HK Malmö (dock på uppgång verkar det), innebandylagen och Pantern i Hockeyallsvenskan.

Bristen på kontinuitet i Malbas spelartrupp är också ett problem. I årets lag finns bara tre spelare kvar från förra säsongen. Endast en, Fredrik Larsson, hade någon längre speltid 2015/16. Det säger sig självt att det är svårt att få ett fungerande kollektiv under sådana premisser. De svenska skattereglerna gör också sitt till. USA-importerna – som anses nödvändiga för att få ett någorlunda konkurrenskraftigt lag – får bara vara kontrakterade under åtta månader för att få så kallad artistskatt.  Basketen är låst – alltför mycket enligt min åsikt – vid strikta spelsystem vilket kräver kontinuitet och lång samträning. Coachen Henrik Svensson får inte dessa möjligheter.

I min idrottsvärld är igenkännandet en viktig faktor. Det ger en extra krydda att se utvecklingen på unga spelare och att lite så där von oben fundera/diskutera byten och utnyttjandet av spelarnas tid på plan. Malbas senaste säsonger har inte gett den möjligheten.

Malbas har oftast varit duktig på att få fram spelare till sitt A-lag. Så gott som varje år har något lag en hög placering i en USM-grupp. I säsongens A-trupp finns två egenprodukter. Förra säsongen skolades U 18-landslagets Tobias Sjöberg in i ligalaget. Han spelar nu i höst collegebasket i USA. Och Tobias är inte den ende från Malbas fina ungdomsverksamhet som finns i USA med fina villkor för studier och basketspel. Det är Malmögrabbar med kapacitet att förmodligen spela på liganivå. Nu tvingas Malbas komplettera utifrån.

Basketen i Malmö lever i ett bistert klimat.

Och är självfallet inte ensam i stans idrotts idrottsliv om detta.

Jag har efter ett uppehåll på åtta år åter engagerat mig så smått i skånsk friidrott.

Den är trängd. Att förneka detta är tjänstefel. Under senare tid har diskussioner förts mellan förbund och föreningar om bland annat hur man skall göra tävlingsprogrammet mera attraktivt. Att synliggöra problemen är givetvis en nödvändig början.

Men det som i samtalen gör mig lite besviken är den defaitistiska synen: Konkurrensen nuförtiden är så tuff.

Underförstått: För tuff.

Det är konkurrens om själarna, det är det, men med man vänder inte en nedåtgående trend med ett negativt synsätt. Produkten måste göras attraktivare. Viljan finns hos några, men mitt intryck är, att när det gäller att ta det nödvändiga sista steget så saknas uthålligheten hos alltför många. Man betonar svårigheterna.

***

En idrott som över tid utsatts för en hårdare kamp om de unga är handbollen. Fotbollen har blivit en åretrunt idrott, innebandyn har expanderat kraftigt.

Likväl har skånsk handboll ökat i omfång. Efter två år nästan explosionsartad ökning av antalet lag (från åtta år) till en bit över 700. Även den kommande säsongen blir det fler i seriesystemet även om ökningen av naturliga skäl är mindre än under rekordåren.

Intressant är att antalet lag inte minskar i de åldersklasser där man spelar utan att notera resultat och därför inte redovisar några tabeller. Inom fotbollen, som också skall införa ”tabellösa” serier upp till 13 år många rädda för ett tapp.

Jag tror inte det. Leken är viktigare än resultaten.

***

Inom basketen, som i Skåne är en liten idrott med få lag/klubbar per åldersklass, spelar man nivågrupperat, när man kommer upp i tonåren och tar inte hänsyn till åldern.

Som jag ser det en nödvändighet i en numerärt liten sport för att få en viss bredd och dessutom en utveckling på de unga talanger som finns. Den får man med tuffare matcher.

***

Åter till friidrottens rekryteringsproblem, främst på pojksidan. Kan man anordna tävlingar där 12-åringar möter 15-åriga nybörjare? Nu rekryterar friidrotten ofta barn från tio år och yngre. Det är inte många som är kvar i friidrottsgemenskapen upp i senioråren, och knappt det.

Samtidigt vimlar det av tonåringar, som av olika anledningar, slutat i en annan idrott. Många av dem är vältränade och med talang för någon av de många grenar som finns inom friidrotten. Men var finna tävlingar som är anpassad till deras nybörjarnivå?

I Skåne skulle förvisso en talangfull 15-årig nybörjare hävda sig bra i vissa grenar. Men rent allmänt skulle jag vilja se nybörjartävlingar för att öka en obefintlig bredd. Men hur locka fler till friidrotten?

Återkommer inom kort.

***

Liksom om den positiva skånska ungdomshandbollen inför kommande SM för juniorer och ungdomar. Antalet skånska anmälda lag är rekordstort.

Det är inte lätt att vara lillebror.

Det säger jag som är storebror.

Men nu skall det inte handla om familjedynamik.

Nej, jag tänker på IK Pantern, Malmös bidrag till Hockeyallsvenskan. Såg i dagens tidningar att man nu inför kvällens möte hemma mot Västerås skall låna ut ytterligare en spelare till Redhawks, som samtidigt möter Frölunda i Göteborg. Jo, jag vet att Pantern i ett annat skadeläge förstärkt med MIF-spelare så i gynnsamma lägen är det en win/win-situation men i längden lär det bli minus för Pantern.

Patrik Sylvegård, Redhawks sportchef, säger att det skickar tydliga signaler: Går du till Pantern så finns chansen att du får spela i SHL också.

Men hur mycket kan man urholka Pantern innan laget blir så svagt att det trillar ur Allsvenskan? Malmölaget har det tufft, det nedre strecket har kommit oroande nära.

Hur attraktivt blir division 1-laget för nya spelare och för samarbetspartnern Malmö Redhawks.

Pantern har en svår tillvaro, långa resor och en publik som sviker. Jag har inte hittat någon publikliga men Pantern har bara haft två matcher med över 1 000 besökare i Isstadion – båda mot Leksand. Alla konkurrenter snittar en bra bit över 1 000, många på både 2, 3 och 4 000.

Spelprogrammet har inte heller gynnat Pantern. Visst med alla sina matcher i de båda högsta serierna är det svårt att komponera en spelordning som är bra för alla, men nog borde man kunna undvika att de båda lagen spelar i Malmö samma dag. Det har det gjort vid för många tillfällen. Och när, som i kväll, Redhawks visar upp sig i tv samtidigt som Pantern gästas av Västerås, kommer det att innebära att en hel del föredrar tv-fåtöljen framför att ta sig ut i den kyliga Malmöblåsten.

Andralagen i en kommun har det inte lätt.

***

Såg i går HK Malmös plus 9 bli ett kryss mot Redbergslid i handbollens Elitserie.

De senaste matcherna har generellt sett visat att Fredrik Petersen kommer att vara ett välbehövligt tillskott till HK:s tunna trupp. Och då inte som kantspelare utan som en irrationell lirare på 9-meter. När den nuvarande besättningen kört fast – och blivit slitna – har spelet kärvat och alternativen att bryta trenden har varit få. I alla fall av coachningen att döma.

Elitserien har spetsat till sig, till glädje för dem som gillar ovissa tabellägen. Lagen från nedre regionerna oroar verkligen topplagen.

Det blir en intressant serieavslutning efter EM-uppehållet.

***

Malbas har i stort samma antal åskådare som Pantern i Ligan i basket. Det finns förstås inget Leksand.

Heleneholmshallen har blivit trivsam med sina 5- till 700 åskådare. Malbas har lyckats göra sina matcher till fina familjetillställningar och dessutom kommer många av ungdomslagens spelare till matcherna för att heja och inspireras. Många av klubbens tidigare elitspelare (av båda könen) är också flitiga besökare.

Malbas kan vara på väg att höja ett tidigare svagt intresse för basketsporten i Malmö.

För dem som gillar spektakulära spelare – det finns några sådana i Malbas – rekommenderas ett besök i Heleneholmshallen.

Såg i går den första Ligamatchen i basket i Malmö på elva år.

Det var en härlig idrottsupplevelse med dramatik. Och rätt vinnare. För oss skåningar.

Malbas vann med 93--85 efter förlängning över Jämtland. Malbas och skånsk basket behövde denna premiärvinst och visade att man kan hänga med lagen från de nedre regionerna. Jämtland kom tia av elva lag förra säsongen.

***

Dramatik, ja. Kort före slutsignalen under ordinarie tid ledde Malbas med tre poäng. Östersundslagets bäste Corin Henry satte en tvåa men foulades orutinerat och Henry förvaltade bonusstraffen säkert, 81--81, och förlängning. I denna var Malbas klart bäst.

Och fick stående ovationer av en knökfull Heleneholmshall, 550 personer. Malbas hade lyckats få dit stora delar av sina många duktiga ungdomslag och bland de lite äldre åskådarna fanns många av Basketskånes kändisar från både ledar- och spelarleden, OS-deltagare och åtskilliga landslagslirare från båda könen.

Basketen i Malmö och Skåne har lyckats behålla många av sina tidigare storspelare kvar inom sporten som tränare och ledare. Vid ungdomsturneringar coachas lagen inte sällan av före detta elitspelare.

***

Okej, en premiär är något lite extra lockande, men att inte få plats för alla, inte ens 700 personer som utlovats, är ett av många bevis på att Malmö utöver Baltiskan behöver en modern arrangemangshall på mellan 1 500 och 2 000 för elitlagen i basket, handboll och innebandy. Det har funnits diffusa planer de senaste 25 åren med alla har försvunnit när det blivit dags för beslut.

Nu när Malmö har fler elitlag än tidigare borde frågan åter bli aktuell.

Det behövs bättre villkor för många om Malmö skall förbli Sveriges bästa idrottskommun.

***

Det fanns två anledningar till att myndigheterna satte stopp vid 550 personer. Brandmyndigheterna menade att utrymningsställena var för få och fritidsförvaltningen meddelade sent att golvet inte skulle hålla för den nyinköpta teleskopläktaren.

Av vad jag förstår var Malbas lovat att en ny öppning skulle göras åt öster och ingå i den allmänna upprustningen av Heleneholmshallen till en trivsam basketarena.

Att sedan köpa in en ny läktare och först några timmar före uppkast upptäcka att golvet inte skulle hålla, det är för mig fullständigt oförsvarbart.

För Malbas, vars elitsatsning balanserar på en tunn ekonomisk tråd, är dessa två grova missar av fritidsförvaltningen dyrbara.

***

Vad har Malbas för kapacitet? Jag vet inte, har sett alldeles för lite elitbasket på senare år och har inget att jämföra med. Att spelarna är duktiga därom finns ingen tvivel. De är elitidrottare med svenska mått.

För dem som gillar spektakulära lirare är Darion Rackley en attraktion och värd många besök i Heleneholmshallen.

Och talang att bli en stor publikfavorit är givetvis också Carl Engström, en dominant under båda korgarna.

***

De som gillar lokal förankring i en elitklubb kan också glädjas åt att i Malbas 14-mannatrupp är fyra spelare fostrade i klubben och ytterligare fyra har en annan Skåneförening som moderklubb.

För en samlad skånsk basket är det viktigt att Malbas spelar i Ligan.

***

Till sist fredagskvällen mest rörande scen. När Malbasvinsten var klar rusade 84-årige Jan Mikulowkski från sin plats bland den kommande generationens spelare och omfamnade coachen Henrik Svensson i en sann glädjedans,

För oss som vet vad Mikulowski betytt och känner för sporten i stan blev detta ännu ett minnesvärt ögonblick.

Det pågår en massa storinternationella mästerskap/kval i de stora bollsporterna för damer.

Sällan eller aldrig har det förmodligen skrivits så mycket om svenska damlandslag som i dessa dagar. Det är givetvis positivt. Självfallet är jag för jämlik idrott. Men nog blir det snett i debatten när man som inför VM-fotbollen hänger upp sig på att FIFA, det internationella förbundet, kallar slutspelet Dam VM och inte rätt och slätt VM. Motiveringen att man i jämlikhetens namn då också borde kalla herrarnas turnering för Herr VM är banal. Känner verkligen damidrottens vapendragare sig diskriminerade av denna skillnad i namn? I så fall är tårna sällsynt ömma. Det finns hundratals andra viktigare områden att diskutera för att ge kvinnor världen över bättre förhållanden för att utöva idrott.

***

Om jag inte minns alldeles fel lanserades VM-tuneringen i ishockey tidigare i år i Malmö också som Dam-VM utan att någon reagerade.

***

Jag har sett några av EM- och VM-matcherna. Överlag är det givetvis bra idrott på denna nivå -- undantaget var fotbollsspelarnas insats mot Nigeria. Men att kalla det bragd att spela 0--0 mot USA i fotboll och att hämta in ett självförvållat stort underläge i basket till seger, ja, då har ordets valör mist sin betydelse eller så har skribenten känslor nått lite väl euforiska höjder.

***

Underhållningsmässigt var handbollslagets insats mot Kroatien den stora behållningen. Damerna har lyckats förena teknik, snabbhet, styrka och en individuell skicklighet som är imponerande.

***

Jag gillar basket. Men inte de regler som -- i mötet mot Litauen -- tillåter att det tar tre, fyra minuter att spela klart en match med elva sekunder kvar. Avsiktliga foul för att få en fördel är osportsligt och skall straffas därefter. Det går inte att gömma sig under täckmanteln ”taktik”.

***

Handbollen är stor i Skåne. Att därför avfärda ett EM-kval i handboll för herrar i en notis känns som ett felval. Speciell som det i dagens Sydsvenska fanns rejält med plats till en artikel om Redhawks årskortsförsäljning och om Malmö FF:s utlånade spelare. Det blev lite av en klubbtidning. Det var två artiklar som med fördel kunde stått på vänt.

***

Varje år blir vi informerade om hur stort intresset är för motionsloppet Malmömilen. Varje år överdrivs siffrorna från arrangören Malmö Löparklubbs sidan. I dagens Sydsvenska kunde man läsa att närmare 6 000 löpare deltog. Jag kollade och fann att 4 232 tog sig i mål. Ett hundratal kan väl ha brutit men det är långt till 6 000.

Vad vill Malmö LK få fram med dessa årligen friserade siffror? Det inger i alla fall inget förtroende.

Den stora helgen är slut och därmed också de stora ungdomsturneringarna i Malmö och Lund.

I Lund med omnejd har unga spelare satt sin prägel på hela omgivningen. I Malmö har en minskad verksamhet varit koncentrerad till Stadionområdet. I handbolls- och basketturneringarna i Lund har lagen kommit från stora delar av Sverige och i de äldre klasserna inte minst från utlandet. I många åldersgrupper är den numerära överlägsenheten stor liksom kvaliteten.

Skånecupen i fotboll är ett öppet Malmömästerskap med några få lag från närliggande orter med ett minimalt inslag av klubbar från Danmark.

Lundaspelen är två internationella storturneringar, Skånecupen ett förstorat MM.

Det är i detta ljus Malmö FF:s framgångar, sju vinster av åtta i ungdomsklasserna, skall bedömas.

MFF.s totala Malmödominans är naturlig. Konkurrensen är liten. I de spelarporträtt som jag läst finns det givna mönstret: några säsonger i knatteåren i någon av regionens många duktiga föreningar och sen tar de främsta talangerna steget över till storklubben. Med en sådan rekrytering är givetvis MFF ohotad i en regional konkurrens.

Ur denna stora talangbredd utkristalisers givetvis några som hamnar i MFF:s A-trupp, men var hamnar alla de som fastnar på vägen? Det måste ju krylla av spelare med kapacitet för spel i Superettan och division 1, två nivåer som är tomma på Malmölag.

Så ser Malmös fotbollslandskap ut på herrsidan. Bra eller ...?

Det finns anledning att återkomma.

***

Såg i en intervju i samband med Skånecupen att Roland Larsson, en av de huvudansvariga för MFF:s ungdomssektion, menade att MFF har landets bästa ungdomsavdelning. Jag vet inte vilka grunder Roland har för sitt påstående.

I U 21-serien, av två i landet, kom MFF till B-slutspel. men den serien bortser jag från. Klubbarnas satsningar är så olika.

I U 19 ena, av två, serier blev MFF trea, nio poäng efter Häcken, och i U 17 med samma antal grupper också trea, 20 poäng efter Elfsborg, som sen eliminerade MFF i SM-kvarstfinalen.

I en regionserie i P 16 vann MFF med en differens på nio poäng före Elfsborg.

I Skåneserierna från P 15 och neråt deltager MFF med “underåriga” lag, men 2014 vann man inte en enda serie.

Något statistiskt belägg för Roland Larssons påstående är svåra att finna.

***

Hur viktigt är det att vinna en final i Skånecupen för en så dominerande förening som MFF? Tydligen betydelsefullt eftersom man lät 15-årige Mattias Svanberg spela tre finaler. I min värld sätter jag ett frågetecken för en sådan matchning av en 15-åring. I synnerhet -- handen på hjärtat -- som det i ett idrottsligt större perspektiv för en europeisk storklubb en klassvinst i en regional turnering -- till och med inomhus -- inte betyder något. Kanske bara en maktdemonstration.

***

En sak lärde jag i helgen. Händer något i idrottsväg (till exempel en VM-förberedande match i handboll i Malmö) dagen före en tidningsfri dag, så finns inget att läsa om detta i Sydsvenskans papperstidning, inte ens resultatet, i den första dagen med tidning. Inte ens en uppföljning.

Så mycket bra idrott det finns i Malmö.

Utan att den uppmärksammas av mer än de närmaste – ok då, plus några till.

Smet i dag på söndagen in i Heleneholmshallen och såg en basketmatch i Superettan, nivån under Ligan, mellan Malbas och Stockholm Eagles.

Det var en toppmatch och det var toppbasket. Jag bedömer matchen från den nivå lagen finns i seriepyramiden.

Och unga Malbas med de flesta spelare kring de 20, anförda av 29-årige ustraliensaren John Fitzgerald, vann över en betydligt mer rutinerad motståndare, 81—69.

Malbas kom i snabbt underläge, kom i fatt med härlig glöd och när nervtrådarna hamnat rätt bjöd man upp till en snabb dans med spektakulära kombinationer, som visade på spelintelligens, säkert skytte – men också en del nerviga närskottsmissar.

Men som helhet en mycket sevärd match, som säkert hade gett även den icke basketfrälste behållning. Den som gillar snabbt, kombinationsrikt bollspel med finess hade trivts.

Jag vet inte hur många vi var i hallen. Malbas hade dock fått dit relativt många ungdomar från alla sina lag. ”Familjen” ställde dock upp. Många från tidigare framgångsrika generationer, både spelare och ledare, fanns på plats. Man kände igen många.

Och när Malbas säkrade vinsten och kombinationerna var som häftigast, då var ljudnivån hög.

Jag rekommenderar ett besök vid några av de närmaste matcherna, och det är idel toppmöten i den jämna serien.

Och entrén är oförskämt låg, 50 kronor.

En match av söndagens kvalitet är värd betydligt mer.