Alla inlägg under juni 2015

Av Magnus Månsson - 29 juni 2015 13:47

Sverige är för stort.

Samtidigt är det för litet.

Jag tänker på bollsporternas intentioner att genom en spetsad seriepyramid förbättra standarden på lagen genom att spela fler tuffa matcher mot lag med bättre kvalitet. Att det på högsta nivån bara skall finnas en serie är numera en självklarhet. Men när det sedan på steget under också bara finns en enda serie, bör man kanske fundera ett steg extra.

Det är här Sveriges storlek kommer in. Sverige är långt. Det är 190 vägmil mellan Ystad och Kiruna. Låt vara att det är sällsynt med ett utbyte mellan dessa två ytterligheter men att ett skånskt lag seriespelar mot klubbar från de norrländska kuststäderna är ingen ovanlighet under en säsong. Och detta på nivå 2.

Jag hade förstått det om publikintresset varit stort. Men så är det inte. Jag har granskat publiksnittet i fotboll (där har jag tittat på division 1 för herrar, steg 3, med en nordlig och en sydlig serie) och handboll och det är genant litet. Ta Elitettan i fotboll för damer! Bästa hemmasnittet är 432 (IFK Kalmar), sämsta är 96 (Älta IF). LB 07, för att ta ett närliggande exempel, har sin topplacering till trots bara haft 138 åskådare i medeltal på fina Limhamns ip.

Sverige är för litet, intressemässigt.

Det känns som om Idrottsverige reser bort alltför mycket pengar.

I min värld hade pengarna gjort större nytta på utbildning av duktiga ungdomstränare.

Kanske främst då på damfotbollssidan.

***

Efter Sveriges dåliga insats i VM har frågan om hur man skall vända trenden ventilerats. Men i ett europeiskt perspektiv är återväxten okej. U 19-laget har kvalificerat sig till EM-slutspelet. Men Sverige kommer inte att spela med sitt bästa lag. FC Rosengård har förbjudit sin skickliga målvakt Zerica Musovic att medverka. En match i Svenska cupen och tre allsvenska matcher går före. Hur ställer sig de andra allsvenska föreningarna som också har representanter i U 19-laget? Jag vet inte, men det vore horribelt om det blev en allmän bojkott.

Som vanligt har Rosengård -- och Sydsvenskan -- dundrat mot Svenska Fotbollförbundet. Men ingen har kommit med någon lösning. Det är knappast det svenska förbundet som bestämt att VM skall avgöras i juni och början av juli och EM i slutet av juli. Det allsvenska uppehållet har nu varat i en och en halv månad. För att tillfredsställa alla skulle det behövas ett avbrott på ytterligare tre veckor.

Vilket ramaskri skulle det då inte bli!?

Det är i denna atmosfär framtiden för damfotbollen i Sverige skall utvecklas.

***

Tillbaka till verkligheten! Efter den strålande underhållningen VM-matchen mellan Frankrike och Tyskland -- applåderad av många -- såg jag fram mot mötet mellan mina favoriter från 2011 Japan och Australien. Men vad har hänt med Japan? Det som bjöds var verkligen mediokert.

Är världsfotbollen på damsidan inte bättre?

Handbollen återtog med råge sin position som etta på underhållningslistan.

 

 

Av Magnus Månsson - 27 juni 2015 12:11

I natt fick handbollen konkurrens.

På landslagsnivå har handbollen underhållsmässigt varit överlägsen alla övriga stora lagbollsporter för damer. VM-mötet i Kanada i fotboll mellan Frankrike och Tyskland höll dock samma höga nivå. Speciellt fransyskornas första halvlek var idrott av högsta klass, strålande tempo, härlig teknik, utsökta kombinationer, många individuella artistiska prestationer. Möjligen kan några av Japans matcher från VM 2011 konkurrera men det Frankrike presterade var kanske det bästa jag sett på en fotbollsplan med damspelare.

Men så är det ju det där med Tyskland i mästerskapssammanhang i fotboll, herrar som damer. Man kommer alltid igen, kom tillbaka efter utspelningen före paus, jämnade ut spelet och lyckades kvittera till 1--1 och så vinna på straffar 5--4.

Jag tyckte synd om de franska spelarna. Kvitteringen på straff efter hands kom efter en ytterst svårbedömd situation, där alla parametrar, som avstånd, rörelse, avsikt, naturlig ställning, fanns att ta hänsyn till. Mitt, för kvällen, franska hjärta säger ”icke straff” men att klandra den kanadensiska domaren som skall fatta sitt beslut direkt känns inte rättvist. Det var ett gränsfall.

Jag ber i alla fall få tacka för en midnattsunderhållning. I klass med en handbollsmatch för damer.

Det är ett mycket bra betyg.

***

Sverige är klart för OS med sitt herrlandslag i fotboll, damerna har ett kval för att få åka till Rio.

Jag kan inte bedöma kvalmotståndet, Schweiz, Norge, Holland, men skall Sverige ha en möjlighet att hävda sig i OS måste landslaget ges optimala förutsättningar och tjafset mellan landslagsledningen och elitklubbarna måste lösas.

Efter alla negativa rubriker efter VM-insatsen är en framgång för landslaget viktig. En bra mästerskapsinsats genererar ingen publikrusning till de allsvenska arenorna, det vet vi (EM 2013!) men för rekryteringen är landslagssegrar och positiva tv-framträden betydelsefulla. Betydligt viktigare än lokala lags avancemang i Champions League, nådda med ett övertal av spelare som inte är aktuella för ett svenskt landslag.

Det är inte så lite okritisk ankdamm över den svenska diskussionen om landslaget kontra elitklubbarna.

***

På herrssidan verkar det vara helt annorlunda. Allsvenskan återkommer om några dagar och snart börjar kvalomgångarna till de europeiska klubblagsturneringarna. Hur skönt hade det inte varit att då att kunna ge de allsvenska U 21 EM-spelarna välbehövlig semester i stället för en lång sammankomst med landslaget? Och hur kommer MFF:s Oscar Lewicki att reagera efter minst fem oerhört krävande, uppoffrande matcher? Han lär inte vara perfekt förberedd vid hemkomsten till Malmö.

Men i stället för att gnälla gläds man åt den PR som U 21-landslaget ger svensk fotboll.

***

Efter mitt senaste inlägg om Sydsvenskans bristfälliga bevakning av VM har man producerat två informativa inslag. I söndagens tidning förväntar jag mig mer.

 

Av Magnus Månsson - 24 juni 2015 13:30

Att leva som man lär är inte alltid lätt.

Det vet alla.

Jag har funderat över detta de senaste dagarna. Det pågår ett VM i fotboll i Kanada. Sverige är utslaget. Det märks naturligtvis i den svenska bevakningen

och det är både naturligt och försvarbart. Men hur undermålig får rapporteringen bli från ett av idrottsårets största evenemang? Jag tänker på den tidning, Sydsvenskan, där huvudkrönikören gång på gång -- ibland med rätta, det skall medges -- gått till storms mot de orättvisor som könsmässigt finns inom idrottsvälden. Inte minst har Max Wiman framhållit sin och tidningens betydelse för att den massmediala bevakningen skall bli mera jämlik.

Men hur har det sett ut de senaste dagarna? Jag vet självfallet att matcherna spelas på tider som inte är morgontidningsvänliga men att gömma resultaten bland småklubbsreferaten och komplettera resultaten med en intetsägande text, där det mesta kunnat avläsas i resultatredovisningen, är inte värdigt en tidning, som vill profilera sig som en föregångare för jämställdhet inom idrottsbevakningen. Att inte ens orka fylla i det så kallade slutspelsträdet, som nog lär intressera de flesta, är undermåligt.

Sveriges herrar har inte varit med i de två senaste VM-slutspelen men ve den tidning som inte haft utförliga referat och inträngande reportage och fullständig resulatredovisning från turneringarna.

Det är marknaden som styr. Det är bara att erkänna, alla vackra ord till trots.

På annat sätt kan man väl inte heller tolka Sydsvenskans prioriteringar av Malmö FF:s återupptagna träning, lottningen av Champions League och de upprepade spekulationerna om utlandsflytten för några av spelarna.

I min värld kan man ge och ta. Lite mindre utrymme åt MFF, lite mer av VM i Kanada.

Som Skånskan som vaket och alert sände en reporter till Kastrup för att intervjua de hemkommande VM-spelarna från FC Rosengård.

 

Av Magnus Månsson - 21 juni 2015 13:39

Låt mig först erkänna, jag är ingen större konsument av fotboll för damer.

Det blir ett, kanske två, besök på en allsvensk match på Malmö ip per år, några matcher från samma serie i tv, hälften (?) av landskamperna. Av Sveriges VM-framträden har jag sett två hela och två halva.

Jag har alltså dåligt på fötterna och kan inte bedöma hur berättigad kritiken är mot Pia Sundhage och de mer eller mindre klart uttalade kraven/förhoppningarna om hennes avgång. Men är den trupp hon haft tillgång till den bästa Sverige har för närvarande -- och något annat har jag inte hört -- ligger problemet inte hos förbundskaptenen utan betydligt djupare. De svenska spelarna räckte helt inte till i denna världskonkurrens. Varken i snabbhet, styrka eller teknik. Dessa grundläggande kvaliteter måste naturligtvis finnas före samlingen till VM-lägren.

Detta är uppgifter för distrikt och klubbar, inte för en förbundskapten.

Och hur intresserade är elitklubbarna av ett verkligt starkt landslag? Inför vårens turnering i Algarve vädjade Linköping och Rosengård om att deras spelare skulle sparas för klubbarnas kommande engagemang i Champions League. Och efter vad jag förstår har Rosengård stoppat sin lovande målvakt Zecira Musovic från att deltaga i en U-landslagsturnering, där hon skulle skaffat sig internationell rutin. Det är samma Musovic som i fjor fick stå tillbaka för en ganska medioker tyska, Kathrin Längert.

Antalet utländska spelare i elitlagen är givetvis en hämmande faktor för att skapa ett starkt landslag, vilket Pia Sundhage nogsamt poängterat. Rosengård och Linköping, Sveriges representanter i CL, hade i våras vardera nio spelare med utländskt pass i sina trupper.

Junior- och flickfotbollen i landet är trängd och för att få en stabil grund att bygga framtida starka landslag på måste bredden förbättras med en bättre utbildning.

Detta ät så oerhört mycket viktigare än att byta förbundskapten.

Om Pia Sundhage är duktig eller ej kan, eller vill, jag inte uttala mig om. Men jag har känslan av att hon liksom det svenska laget är upphaussad. Och när det blir så blir fallet och besvikelsen så mycket större.

Det har verkligen märkts i kommentarerna.

***

Några andra reflektioner:

I VM för U 20, herrar, kom den okända fotbollsnationen Mali trea. Fotbollsvärlden växer verkligen.

***

Nu skall jag åka och se den tidiga seriefinalen i division 1 mellan Trelleborgs FF och Örgryte. Kan man räkna med närmare 2 000 åskådare, det vill säga mer än dubbelt så många som vid en ordinär allsvensk dammatch för FC Rosengård? Men inte ett ord i dagens Sydsvenska.

***

På tal om de klena startfälten vid friidrottens Finish Games. Samtidigt arrangerades simtävlingen Färsingadoppet i Sjöbo. Där kunde man notera 3 200 starter. Det är inte ungdomen det är fel på. Det är produkten.

 

 

Av Magnus Månsson - 19 juni 2015 13:58

Optimism och ambition skall man naturligtvis uppmuntra.

Men när optimismen inte är realistisk bör man tänka till ett varv extra.

Jag tänker på min gamla käpphäst, det skånska tävlingsprogrammet i friidrott. De skånska klubbar som har banor är energiska och vill gärna arrangera tävlingar och gör det, ofta över två dagar med ett brett grenutbud. Problemet är bara att antalet aktiva inte räcker till. Startfälten blir små och oinspirerande. Den nödvändiga tävlingsglädjen infinner sig inte.

Förra helgen drabbades Finish Games i Vellinge av sin mångåriga överambition. Under en lång period har Finish bjudit på tvådagarstävlingar med ett stort smörgåsbord av grenar och åldersklasser, som gett klena startfält. Och dålig PR för tävlingen.

När man så samtidigt i Köpenhamn bjöd in till tävlingar föredrog åtta skånska föreningar -- och ytterligare några andra svenska -- att sända sina ungdomar till Danmark. Det var där en tävling med betydligt större och mer inspirerande, och därmed utvecklande, startfält.

Jag förstår att man väljer bort Finish Games.

***

I höstas samlades, på ett privat initiativ, de skånska friidrottsklubbarna i Heleneholms klubbhus för att diskutera just tävlingsprogrammet. Alla var eniga att något måste göras. Alla -- utom Ystads IF som ändrade datum från alldeles för tävlingstäta maj till juli -- gick dock hem i sin kammare och gjorde precis som alla de senaste åren.

Ibland blir man trött.

***

Skånes Friidrottsförbund verkar helt sakna initiativkraft men måste använda sin makt och förmå föreningarna att gemensamt ställa upp för en samlad skånsk friidrott.

Fördela tävlingarna jämnt över säsongen!

Begränsa antalet grenar så att tävlingarna inte tar så lång tid! Detta ger också tillfällen att testa grenar man vanligtvis inte tävlar i. Nyttig!

Samla de något udda grenarna till ett begränsat antal tillfällen, där föreningarna ”lovar” att i görligaste mån ställa upp med alla sina ”specialister” i just den grenen!

Det finns många andra förslag.

Men framför allt gör något!

***

Såg för en tid sedan uppgiften om att under de senaste tioårsperioden har friidrotten i landet minskat antalet aktiviteter med 23 procent. Skrämmande siffror för oss som gillar friidrott.

Och tittar man på resultatlistorna från övriga landet är antalet deltagare i de flesta fall lika få som i Skåne.

I min värld är detta ingen tröst utan ytterligare ett skäl till att verkligen ta tag i situationen och vända trenden.

Skånsk friidrott har varit ledande förr.

 

Av Magnus Månsson - 17 juni 2015 21:29

Det finns händelser i idrottsvärlden som irriterar mer än andra.

Som att sparka en tränare mitt i säsongen, speciellt om denne är inne på sitt andra år. Då borde styrelse och andra beslutsfattare veta vad man har och vad tränaren står för.

När ersättaren så blir sportchefen växer irritationen. Det är ju han som är huvudansvarig för rekryteringen av såväl tränare som spelare.

Jag tänker naturligtvis på FC Rosengård som sparkar tränaren Hasse Mattisson och ersätter honom med sportchefen Ivica Kurtovic.

Det är naturligtvis den tappade närkontakten med Malmökollegan Prespa Birlik som är huvudorsaken till skiftet, men i förklaringarna har också argumentet om att Rosengård skall spela en ”attraktiv fotboll” dykt upp.

Jag har sett Rosengård för få gånger för att ha en uppfattning om kapaciteten i Rosengårds trupp, men frågan är given: Har Ivica Kurtovic skapat de förutsättningar som matchar Hasse Mattissons fotbollsfilosofi samtidigt som spelet skall vara attraktivt?

Jag tror i min enfald att man helt bortsett från det attraktiva, om det blivit några fler vinster och tätkontakt.

Det blir gult kort till FC Rosengård.

***

Och vad skall man säga om klubbens damlag?

Två av lagets mest kända spelare, Anja Mittag och Therese Sjögran, försvinner och i deras ställe knyter man en makedonska och en danska till en trupp som nu kommer att innehålla tio spelare med utländskt pass.

Samtidigt säger sportchefen Erling Nilsson någor kryptiskt i en tidningsintervju, där han först beklagar att budgeten inte är tillräcklig för att konkurrera med Wolfsburg och sen menar att med den nuvarande truppen med tio utländska spelare ger man egna talanger chansen.

Är jag ensam om att helt ha missat logiken i hans resonemang?

Att ge ungdomar från de egna ungdomsleden chansen är inget kännetecken för FC Rosengård. Två av spelarna i den svenska VM-truppen kommer från Rosengårds ungdomsavdelning men fått stå tillbaka i A-laget för utländska spelare. De har måst flytta till andra allsvenska klubbar för att få möjlighet att utvecklas till landslagsspelare.

Ett nytt gult kort till FC Rosengård.

***

Och två gula blir ett rött!

 

Av Magnus Månsson - 15 juni 2015 14:02

Det pågår en massa storinternationella mästerskap/kval i de stora bollsporterna för damer.

Sällan eller aldrig har det förmodligen skrivits så mycket om svenska damlandslag som i dessa dagar. Det är givetvis positivt. Självfallet är jag för jämlik idrott. Men nog blir det snett i debatten när man som inför VM-fotbollen hänger upp sig på att FIFA, det internationella förbundet, kallar slutspelet Dam VM och inte rätt och slätt VM. Motiveringen att man i jämlikhetens namn då också borde kalla herrarnas turnering för Herr VM är banal. Känner verkligen damidrottens vapendragare sig diskriminerade av denna skillnad i namn? I så fall är tårna sällsynt ömma. Det finns hundratals andra viktigare områden att diskutera för att ge kvinnor världen över bättre förhållanden för att utöva idrott.

***

Om jag inte minns alldeles fel lanserades VM-tuneringen i ishockey tidigare i år i Malmö också som Dam-VM utan att någon reagerade.

***

Jag har sett några av EM- och VM-matcherna. Överlag är det givetvis bra idrott på denna nivå -- undantaget var fotbollsspelarnas insats mot Nigeria. Men att kalla det bragd att spela 0--0 mot USA i fotboll och att hämta in ett självförvållat stort underläge i basket till seger, ja, då har ordets valör mist sin betydelse eller så har skribenten känslor nått lite väl euforiska höjder.

***

Underhållningsmässigt var handbollslagets insats mot Kroatien den stora behållningen. Damerna har lyckats förena teknik, snabbhet, styrka och en individuell skicklighet som är imponerande.

***

Jag gillar basket. Men inte de regler som -- i mötet mot Litauen -- tillåter att det tar tre, fyra minuter att spela klart en match med elva sekunder kvar. Avsiktliga foul för att få en fördel är osportsligt och skall straffas därefter. Det går inte att gömma sig under täckmanteln ”taktik”.

***

Handbollen är stor i Skåne. Att därför avfärda ett EM-kval i handboll för herrar i en notis känns som ett felval. Speciell som det i dagens Sydsvenska fanns rejält med plats till en artikel om Redhawks årskortsförsäljning och om Malmö FF:s utlånade spelare. Det blev lite av en klubbtidning. Det var två artiklar som med fördel kunde stått på vänt.

***

Varje år blir vi informerade om hur stort intresset är för motionsloppet Malmömilen. Varje år överdrivs siffrorna från arrangören Malmö Löparklubbs sidan. I dagens Sydsvenska kunde man läsa att närmare 6 000 löpare deltog. Jag kollade och fann att 4 232 tog sig i mål. Ett hundratal kan väl ha brutit men det är långt till 6 000.

Vad vill Malmö LK få fram med dessa årligen friserade siffror? Det inger i alla fall inget förtroende.

 

Av Magnus Månsson - 12 juni 2015 14:10

Tretton omgångar är spelade, sjutton återstår under denna allsvenska fotbollssäsong.
Därför förstår jag inte den pessimism som framskymmtar i MFF närstående presskretsar. Ett försvarat guld är på inga sätt orealistiskt.
Alla famlar förstås i den mörka ovissheten om vad transferfönstret ger för utslag. Det kan ju ge plus och minus för alla de sex inblandade topplagen.
Den förändrade tron på MFF kan den möjligen bero på att eftertänksamhetens kranka blekhet infunnit sig? Tretton matcher har visat att duktiga spelare har sina klara brister och att de ingalunda ännu visat att de är bättre än förra säsongens favoriter.
                                                                  ***
I skrivande stund finns inga större förändringar i trupperna redovisade. Några intressanta spelare är på väg att komma tillbaka efter långvariga skador.
Molins i MFF, självfallet.
Emir Bajrami i Elfsborg. En stark trupp med unga spelare på uppgång, stöttade av rutin, lär bli bättre.
Nicklas Bärkroth i IFK Norrköping. Hur gör man med Kamara utlånad till en frysbox i Thailand?
Kalmar FF och Örebro SK, fövisso inga topplag i nuläget, men med Ramus Elm och ”Crespo” Kamara i hyggligt gammalt slag kan dessa båda lag oroa de flesta av de bästa.
Får Häcken ordning på sitt målskytte och skippar småplottrandet är det mer än MFF som får besvär.
Kan Pelle Olsson fortsätta att förbättra ett stabilt Djurgården?
Försvarsstarka IFK Göteborg har sitt fempoängsförsprång, nått med de marginaler som alla bra topplag har, och ett bra utgångsläge för att behålla sin tätposition.
Helsingborgs IF, skadefritt, har kapacitet att hota alla lagen.
Det lag som det är svårast att få grepp om är AIK. Den kollektiva formkurvan är ojämn liksom den hos många spelare.
Åtvidaberg åker ut. Hammarby klarar sig utan kval.
Sundsvall, Gefle, Halmstad och Falkenberg är den kvartett som kommer att figthas om att undvika direktdegradering och kval.
SM-guldvinnare blir Elfsborg.
Detta uppehållstips grundar sig på cirka 45 allsvenska matcher som tittare.
Och på att inte något lag tappat alltför många av sina nyckelspelare till en utlandsmarknad, som jag inte förstår mig på.
Utan att vara elak, och utan att fästa mig allför mycket kring hans senaste matcher, kan man undra hur någon klubb kan lägga upp miljoner för Filip Helander i MFF. I min fotbollsvärld är Sebastian Holmén i Elfsborg Allsvenskans klart bäste, unge innerback. I den moderna fotbollen, där uppspelen ofta sker genom innerbackarna, är hans öppnande, precisa crosspassningar ett av Elfsborgs vassaste anfallsvapen.
                                                                      ***
Jag längtar redan efter en oviss höstsäsong!


Presentation

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards