Alla inlägg under juni 2014

Av Magnus Månsson - 29 juni 2014 13:25

Hur lokal får en tidning bli som i sitt namn har Sydsvenska och Skånska?

Jag begränsar mina funderingar till sportens område och exemplifierar kring två idrotter som intresserar mig, fotboll och handboll. Det är övergångstider. Många övergångar är klara. Det får man inte veta i de två morgontidningarna från Malmö. Några naturligtvis men långt ifrån alla. Jag har genom rena tillfälligheter i andra media fått kännedom om en hel del intressanta klubbyten. Jag är övertygad om läsekretsen skulle uppskatta att få läsa om detta i de tidningar de betalar för och inte tvingas ut på diverse hemsidor. Supporters till MFF och de många handbollsklubbarna i området är givetvis intresserade av vad som händer i deras seriekonkurrenter.

Jag betalar för att få information om mer än vad som händer i närområdets klubbar.

Jodå, jag får som före detta medarbetare SDS gratis, men inte helt. Jag förmåns- (nåja!) beskattas.

Tidningarnas problem har inte undgått mig med alla dessa personalindragningar (jag känner verkligen för de vänner och före detta kolleger som oroar sig för sin framtid) men att se till att bredden på bevakningen ökar är en prioriteringsfråga, att bredda synfältet hos journalisterna, att skriva kortare.

Min uppfattning är att egenintressena vad gäller klubbar, idrottsgrenar och orter (speciellt då i Skånskan) styr bevakningen både i papperstidningen, på hemsidan och på de till tidningarna

bundna bloggarna. Normalläsaren har en bredare idrottsintresse.

Jag tror att man inom tidningsledningarna måste tänka om för att förhindra ett fortsatt ras för tidningsläsandet.



ANNONS
Av Magnus Månsson - 28 juni 2014 13:23

VM-fotbollen lockar till tv-fåtöljen.

I Sverige har merparten av matcherna setts av en miljonpublik. Och nu när det drar ihop sig till slutspel kommer tittarantalet att öka.

Det är givet.

Men detta självklara fakta bryr de ansvariga i Trelleborgs FF inte sig om. I så fall hade man inte lagt dagens hemmamatch mot Örgryte klockan 16. Hade avspark varit klockan 15 hade man kunnat räkna in en åskådare ytterligare och därmed 100 kronor i entréavgift och också få sålt ett par tre lotter.

Men jag vill inte missa en halvtimme av VM-matchen klockan 18 Brasilien—Chile. Det tar sin lilla tid att ta sig från Trelleborg till Malmö.

Och även om många av de glesnande mängden av TFF-supportrarna här närmare hem än jag, så tror jag att det är fler än jag som resonerar så.

Man skall inte svika i nödens stund. Men jag gör det. Brasilien—Chile lockar mer än TFF—ÖIS.

Det gör den nog för många.

Tänk vad en tidsjustering gjort! Och några tusenlappar extra i en tunn kassa hade givetvis också suttit fint.

ANNONS
Av Magnus Månsson - 27 juni 2014 18:06

Vilodag i VM.

Skönt. Men det skall bli en spännande fortsättning. Det har varit många sensationer. Ingen i vår lilla tipsgrupp har chans att vinna potten. Det gällde att placera de tre medaljlagen i rätt ordning. Mitt tips var Tyskland, Uruguay, Brasilien. Det var Costa Rica som gäckade mig. När laget från Centralamerika vann sin grupp innebar det att alla mina tre medaljhopp hamnade på samma halva och så var chansen att ta hem den lilla, men ack så prestigefyllda, potten borta.

Nåväl, sensationer är alltid en krydda. Bara de nu inte drabbar mig och mitt lag, förstås.

***

Det har varit mycket fokus på domarna. Som jag skrivit tidigare; kvaliteten har varit ojämn, nivån domarteamen emellan har varit alltför skiftande.

Det principiellt intressantaste är dock den ”regel” diskussionen om den straff, som den japanske domaren tilldömde Brasilien i premiärmatchen mot Kroatien, gett upphov till. Ingen vågar nu döma straff för en fasthållning/omfamning eller en lättare skavning på fötter och ben inom straffområdet – jag tänker inte på alla brottningsmatcherna i samband med en hörna eller frispark, där alla är lika goda kålsupare.

Nu blir det ingen åtgärd från domaren, som får medhåll av experterna/kommentatorerna: Spelaren föll för lätt.

Vadå ”för lätt”? Är det ojust är det straff. Regelboken har ingen annan tolkning.

Patetisk blir det när domaren i en identisk situation utanför straffområdet i samma tidsperiod blåser för en harmlös frispark utan en kommentar om att någon fallit för lätt.

Rätt eller fel av den japanske domaren? Oväsentligt, enligt mig. Diskussionen har tyvärr medfört att det kommit en regel som inte finns.

***

Suarez dom vill jag inte diskutera. De dömande har dock nu fastslagit att man efter att ha studerat en tv-repris kan utmäta ett straff. Det är bra. Detta har många efterlyst.

Men varför inte följa denna linje i fler fall? Tv-bilderna från VM har visat medvetna armbågar mot ansiktet och slag i maggropen utan att bollen varit i närheten. Men utan åtgärd.

Okej, ett bett från en sjuk människa är exceptionellt, men det borde inte innebära att andra syndare går fria.

Kan man använda tv-upptagningar i ett fall man göra det i alla.

FIFA, visa kraft!

Av Magnus Månsson - 25 juni 2014 09:43

Det finns många intressanta och svåra uppgifter inom idrottsvärlden. Som den att vara med i juryn som utser de sju årliga prisen inom skånsk handboll.

Svårigheten ligger inte i att hitta kandidater utan att i det stora urvalet välja rätt. Skånsk handboll mår bra både topp- och breddmässigt såväl på den kvinnliga som manliga sidan.

Skånsk handboll växer. Säsongen 2013/2014 fullföljde något över 600 lag sitt seriespel. Inför kommande spelår har de skånska föreningarna anmält en bit över 700 lag. Det är ett imponerande antal.

2013/2014 var Lugis år. Fyra av de sju priserna hamnade i den stora Lundaklubben, ett, Årets tränare/ledare, hos Niklas Harris, boende i kommunen och med ett långvarigt Lugiförflutet.

Lugi dominerade den skånska handbollsscenen 2013/2014.


Pristagarna med en kort motivering blev:


Årets förening, Lugi HF

Herrlaget i SM-final och i kvartsfinal i Europacupen, damlaget i SM-semifinal, ett guld, ett silver och ett brons vid ungdoms-SM. Lugi har haft en fantastisk säsong, som visar på såväl topp som ett utmärkt arbete med en egenrekrytering, baserad på ett genomtänkt utbildningsprogram.


Årets ledare/tränare, Niklas Harris, H 65

Niklas Harris utvecklar ständigt sitt eget ledarskap samtidigt som hans arbete gör att H 65 flyttar fram sin position inom svensk damhandboll. Hans förmåga att få truppen/laget att tro på sig själv och de uppsatta målen har gjort att laget lyckas vända många matcher, med vinsten i Challenge Cup som kulmen.


Årets funktionärer, Niklas Widell/Jonas Åström

Efter att i många år tillhört landets främsta domarpar gjorde den samspelta duon en av sina bättre säsonger och fick välförtjänt hedersuppdraget att leda damernas SM-final, vilket de gjorde alldeles ypperligt.


Årets kvinnliga spelare, Nathalie Hagman, Lugi HF

Nathalie Hagman var en av Elitseriens mest spektakulära spelare men förenade denna egenskap i olika positioner med att vara hjärna och hjärtat i det unga Lugi. Hon vann skytteligan men svarade också för många målgivande passningar och detta gjorde henne till grundseriens mest effektiva spelare.


Årets manlige spelare, Espen Christensen, Lugi HF

Lugimålvakten gjorde sin hittills bästa säsong och hade i elitseriens grundomgångar en räddningsprocent på över 40. Espen Christensen tände till extra i de avgörande momenten i de viktiga matcherna och bidrog starkt till att Lugi avancerade till SM-finalen. Hans fina säsong gjorde att han tog en plats i Norges landslag.


Årets komet, damer, Hanna Blomstrand, Lugi HF

17-åriga Hanna Blomstrand tog under sin andra elitseriesäsong stora steg i sin utveckling och med sin förmåga att över hela plan agera i olika positioner täckte hon upp luckor i Lugis relativt tunna trupp. Hanna finns med i den svenska U 18-landslagstruppen.


Årets komet, herrar, Lukas Nilsson, Ystads IF

När de äldre och etablerade spelarna i Ystads IF av olika anledningar inte kom upp i väntad kapacitet tog 17-årige Lukas Nilsson sitt ansvar under sin andra elitseriesäsong. Han var en stark bidragande orsak till att YIF kunde bibehålla sin plats i Elitserien.


Av Magnus Månsson - 23 juni 2014 11:16

”Malmö, småidrotternas storstad”.

Så skrev jag för länge sedan när jag var ansvarig för Sydsvenskans Malmösport. Men så ser det inte ut längre. Ok, jag är inte lika uppdaterad som då, speciellt som Skånes Idrottsförbund dragit in sin sammanfattning av det skånska idrottsåret, som jag ansvarade för under 25 år.

Men så här ser det ut i Malmöidrotten i mitten av nådens år 2014. Självfallet finns det brister. Minnet är inte det bästa och sport- och hemsidor ger inte alltid de önskade uppgifterna.

***

Limhamns Griffins i amerikansk fortboll har pendlar mellan de två högsta serierna, i nuläget i botten av Superserien.


I badminton drog sig toppklubben Malmö BK sig frivilligt ur Elitserien, Aura hamnade långt ner i division 1. Båda föreningarna har dock många spelare i svensk elitklass.


Malmö Bangolfklubb, tidigare en trogen toppklubb, har varit långt nere i seriepyramiden, spelar nu på nivå 2.


I basket har Malbas herrar lagt en grund för att nå Ligan. Srbija har lagt ner sin elitsatsning. Playmakers kvalade upp till division 1 men är under granskning av fritidsnämnden. Malbas damer föll ner till division 2.


I biljard är verksamheten livlig med utövare som tillhör de bästa i landet i de olika varianterna.


Bilsport: i dragracing kör några Malmöförare på hög internationell nivå. I racing finns lovande Gustav Malja.


Li Fen, Europamästarinnan i bordtennis, spelar sällan i Sverige. Hennes klubb Malmö IF finns på damsidan i högsta serien. Bästa herrlag spelar på nivå 3.


I boule hade Malmö ofta tre lag i högsta serien, nu bara Coccinelle. Tidigare mästarklubben Nobel Petangue har numera inget seriespelande lag.


Även i bowling har klubbredden minskat både i toppen och breddmässigt. Kulladals herrar och damerna i SBC är bland de främsta i landet.


Boxningen håller sin ställning i en idrott vars utövare får – enligt mig – oförtjänt mycket uppmärksamhet med tanke på den klena tävlingskonkurrensen.


I brottningens tidigare huvudstad är det bara Sparta – förvisso överlägsen Sverigeetta – som har seniorbrottare av klass. Limhamns BK:s satsning med den förre Europamästaren, och VM-tvåan, Jörgen Olsson som konsulent är dock intressant.


I de många budosporterna har de många föreningarna svenska toppnamn, som då och då får stiga upp på en internationell mästerskapsmedaljpall.


Gripen är en av Sveriges främsta klubbar i bågskytte men saknar nu ett internationellt toppnamn, vilket man ofta haft tidigare.


Det var länge sedan Malmö hade en cyklist i svensktoppen påi landsvägsväg. I BMX har Malmö BMX Racing tappat sin plats som Sverigeetta.


Damerna hävdar sig bra i dart, två lag i Elitserien.


I dövidrott är IK Scanias bowlingdamer av högsta klass nationellt.


Michael Alpfors är fortfarande en av landets bästa i fallskärmshoppning.


Malmö har de regerande mästarna i fotboll, MFF och FC Rosengård, men bakom herrmästarna är det beklämmande tunt, lite bättre på damsidan med LB 07 i Elitettan.


MAI är en toppklubb i friidrott. Heleneholm har dalar från ha varit en av landets främsta till anonymitet. Pallas är ”döende”.


I fäktning är det tunt på seniorsidan.


De främsta spelarna i golf representerar föreningar utanför Malmös kommungränser.


Motus Salto har några av Sveriges främsta i ag, artistisk gymnastik, på herrsidan och många bra lag i truppgymnastik.


HK Malmö är som elitlag isolerat på herrsidan i handboll. Även om Dalhems damer nu avancerat till nivå 3 är det tunt.


FIFH, Föreningen Idrott för Handikappade, allroundföreningen, har under en lång period varit en av de ledande i landet och har världsstjärnor i många idrotter.


Innebandyn har äntligen närmat Sverigetoppen även om man väntar på det sista steget. Damerna i Malmö FBC föll i sista kvalmatchen för att nå högsta nivån. Klubbens herrar spelar i näst högsta serien.


Malmö Redhawks jagar en plats i Elitserien i ishockey, Pantern kämpar energiskt i division 1, tredje steget i seriepyramiden. Men borde Malmö inte ha ett damlag?


I judo och karate har Malmö, precis som i budosporterna, några aktiva i den svenska eliten. Numera saknas de internationella stjärnorna.


Malmö Kanotklubb har nu inte längre de internationellt gångbara kanotisterna men har aktiva med SM-medaljer i maraton, av tradition MKK:s specialdistans.


I konståkning har Malmö KK åkare, främst på herrsidan, med kapacitet att komma på medaljplats vid SM.


Gnistorna har stabiliserar sin verksamhet i speedway. I motocross har Limhamns MK numera inget serielag.


I ridsport är det voltigelagen som svarar för elitprestationerna.


Rodden för en tynade tävlingstillvaro.


I rugby har den forna storklubben Malmö RC sedan några år inga seniorlag.


Malmö Segelsällskap har nu inga aktiva i internationella sammanhang men väl svenska toppseglare i många av de otaliga båttyperna.


Simsport. 2013 blev endast en simmare från Malmö svensk mästare och så har det sett ut de senaste åren. Bredden på toppen finns inte längre.

I simhopp däremot har MKK både topp och bredd.

Rans vattenpololag är sedan några år vilande.


I short track är SK Skrinnaren sedan en väldigt lång tid tillbaka överlägset bäst i Sverige.


När hörde vi senast talas om en skytt från Malmö?


SDK Malmö-Triton är sedan många år Sverigeledande i undervattensrugby både bland damer och herrar.


Numera finns bara en squashklubb i Malmö, Malmö SRC, som förvisso är landets främsta.


Styrkelyft och tyngdlyftning, tävlingsmässigt dött.


Malmö är den svenska huvudstaden i taekwondo med internationellt gångbara utövare.


I tennis har Fair Play, främst, och MBTK båda sina dam- och herrlag bland de bästa i landet.


Liksom i friidrott har den forna storklubben Heleneholms IF tappat rejält i triathlon.


I volleyboll finns KFUM Malmös dam- och herrlag på nivå 3. I beachvolleyboll har Malmö par bland de bästa i Sverige.

***

En titt i mina lägg bekräftar att Malmöidrotten i ett bredare perspektiv tappat mark. En iakttagelse är att det i många idrotter inte finns plats för två elitklubbar. Måste det vara så i en stad med över 300 000 invånare? Konkurrens stimulerar! Eller?

Det finns anledning att återkomma med några funderingar.


Av Magnus Månsson - 21 juni 2014 14:22

Jag lovar att aldrig i skrift kritisera de allsvenska fotbollsdomarna och inte heller muntligen, offentligt, döma ut deras agerande. Möjligen morra lite.

Jag har nu följt VM-fotbollen i en dryg vecka och jag menar att domarstandarden är usel. Är detta världens främsta domare, då är det verkligen kris.

Jag tänker inte på offsideavblåsningarna, där det skiljer någon decimeter hit eller dit, och inte heller där otaliga tv-repriser i svåra situationer visar att det kanske blev fel.

Nej, jag tänker på domarnas feghet att varna, eller till och med direktutvisa, spelare för rejäla överträdelser eller för tröj- och armdragningar de bevisligen ser, eftersom de blåser för en harmlös frispark.

Speciellt i inledningen av matcherna är toleransnivån alltför hög. Det är då domaren skall sätta gränsen.

Hur en domare kan undgå att varna – eller till och med direktutvisa – den franske spelare som sparkar en schweizare i ansiktet med lasarettbesök som följd är oförklarligt. En utvisning, som det i min värld borde varit, hade förändrat matchbilden totalt.

Men, lite cyniskt, då hade man inte fått se Frankrikes strålande anfallsfotboll. Men det förlåtet inte den holländske domaren, hur högt han än rankas.

För att nu fortsätta gnällandet: Hur hanterar teamen tilläggstiden? Det har funnits många tillfällen, då den visade tiden borde ha förlängts med både en och två minuter på grund av de ledande lagets maskningar.

Den totala domarinsatsen har inte imponerat.

Sverige har bra elitdomare!

Av Magnus Månsson - 18 juni 2014 17:47

Det är mycket nu.

Fotbolls-VM tar sin tid även om jag med 90 procent skippat allt för- mellan- och eftersnack. Det blev av dubbel anledning för mycket.

Därför kan jag inte ha någon synpunkt på den debatt som nu förekommer om vem som är bäst/sämst av kommentatorer och referenter. Ser dock att Johanna Frändén rankas högt. Ursäkta, men hennes dåliga artikulering gör att budskapet har svårt att nå fram och att hon alltför ofta ”hillar” in sig i bisatser hon ej kommer ur. Men när det fungerar för henne, är hon intressant och kunnig.

Nu nog med fotboll i det här inlägget.

Nu till lite friidrott.

***

I dag har mer än hälften av det skånska arenaprogrammet avverkats. Ja, det var klart redan den 8 juni. På 16 dagar hade sju av tolv tävlingar arrangerats. På tre och en halv månad är det plats för fem tävlingar, därav fyra tvådagars.

Kan någon ge en vettig förklaring till denna snedvridning?

I det späckade maj-juniprogrammet blev Heleneholmsspelen inställda på grund av för få deltagare. Men att efter ett års uppehåll göra comeback och lägga in tävlingen just under denna period är ett självmål. Det finns inte underlag till ett så tätt program.

Det visade tävlingarna i Eslöv, Trelleborg, Klippan, Vellinge och Ystad. Med några undantag var startfälten små och oinspirerande. Jag räknar då inte ”ekonomiålderslassern”, de för barnen under tio år. Det är tonåringarna som behöver utvecklande tävlingstillfällen.

I detta hektiska, täta program prioriterade föreningarna olika tävlingar och därför blev det tunt på de flesta håll. Faktum är att det inte finns tillräckligt antal tävlingsintresserade ungdomar i Skåne för att fylla ett startfält om några klubbar uteblir. Alla måste samlas.

Vad har då klubbar och förbund lärt sig av detta?

Förhoppningsvis att det inte går att kopiera årets upplägg.

Men jag tvivlar. Men samtidigt skulle jag bli glad om jag har fel.

***

I lördags sprangs Malmömilen i regi av Malmö Löparförening. Arrangören basunerade ut att över 7 000 löpare var anmälda. Även i fjor angav man en hög siffra.

Årets resultatlista visar att 5 119 millöpare kom i mål. Var försvann 2 000 löpare?

Vad vill Malmö LF uppnå med att uppge falska anmälningssiffror? Pressen kollar inga siffror och loppet får en status den inte är värd.

De ekonomiska vinsterna i långloppen plöjs ner i föreningarnas idrottsliga verksamhet. Med sina få aktiviteter måste Malmö LF vara sällsynt välbärgad.

Av Magnus Månsson - 16 juni 2014 16:31

Vägarna till framgång – och förvisso också till fiasko – är många.

Men för att nå bestående framgång inom idrott är långsiktighet och tålamod nödvändigt. Därför sympatiserar jag med Kvarnby IK, som från ta ha varit en fotbollsklubb helt i skymundan nu tillhör skiktet under MFF i Malmöfotbollen.

Från att de flesta säsonger ha spelat i division 6, med några få säsonger i femman, spelar KIK nu sedan några år i division 2.

Och detta med i stort egna fostrade spelare från en gedigen ungdomsverksamhet. Och man gör det utan högre löner än de vad reglerna för division 2 föreskriver, det vill säga 2 000 kronor. Per säsong!

Spelare som inte nöjer sig med det är inte välkomna.

Så kan man göra om man inte har ambitionen att bli en elitklubb, påminner personer med en annan syn på hur man skall bygga en klubb för de högre nivåerna.

Fullt ut kan man inte nå Allsvenskan och Superettan, så är det naturligtvis. Men de föreningar – jag tänker på de i Malmö med höga mål som FC Rosengård (herrar), LB 07, Prespa Birlik, IFK Malmö och kanske BK Olympic – borde kanske se på Kvarnby IK. Det går att nå ganska högt med en lönenivå långt från den gängse. Från denna plattform finns det något att bygga från.

Kvarnby IK spelar också med lag både i den södra U 19- och U 17-gruppen, nivå 2, så det finns en återväxt bakom det unga A-laget. (LB 07 har samma dubbla grund).

Omgivningen visar på satsande klubbar som dalat rejält, Asmundtorp, Pelister, IFK Klagshamn, IFK Malmö för att ta några exempel.

Rasrisken finns inte i Kvarnby. Det finns kontinuitet. Här byter man inte ut truppen år efter år.

Jag cyklar då och då ut till Bäckagård med glädje för att se det unga, duktiga laget och samtidigt ta del av det inte minst trevliga staketsnacket.

I lördags hade KIK inte marginalerna med sig i mötet mot topplaget Höllviken, 0—1.

***

Såg i helgen även Trelleborgs FF mot Luns BK. Det var inte många spelare man kände igen i TFF. En var dock sig lik, målvakten Fredrik Persson. Minst sagt strålande i 0—0-matchen.

Det lär ha funnits många skador i TFF. Så man skall givetvis inte döma ut laget men den första delen av matchen kunde ha slutat med ett mindre ras.

Planen var som vanligt perfekt.

***

Trelleborgsbesöket gjorde att jag bara såg en halvlek av VM-kvalet i handboll för herrar mellan Sverige och Rumänien.

Men jag skriver som för en vecka sedan: Detta fantastiska Ystad!

Och i går var det ännu bättre än senast

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28 29
30
<<< Juni 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se