Alla inlägg under mars 2016

Av Magnus Månsson - 31 mars 2016 16:18

Jag är ingen frekvent besökare på damfotboll på Malmö ip.

En, kanske två, matcher per säsong blir det.

Flitigare konsument är jag förstås i den bekväma tv-fåtöljen.

Givetvis har jag sett de två Champions League-mötena mellan FC Rosengård och Frankfurt.

Spännande och dramatiskt. Visst, ingen kan väl klaga.

Men världsklass?

I referat och betygssättning får man det intrycket. Jag har större krav på en underhållning som benämns som världsklass. Observera jag gör ingen som helst jämförelse med herrfotboll. Gud mig förbjude!

Men jag har sett damfotboll så oerhört mycket bättre spelmässigt än i de här två matcherna. Felpassen var många, liksom uppspelen, inte minst från många försvarare. Kombinationerna som resulterade i en målchans var få. Hur många anfall avslutades med ett skott på mål? Hur många kvalificerade räddningar tvingades målvakterna till under 210 minuter?

Tyskornas mål i Malmö kom efter en sällsynt klantig straff. Rosengårds i Frankfurt efter ett taffligt försvarsspel och en nick över en helt felplacerad målvakt.

Okej, 0—0, eller 1—1 som det blev nu, kan förklaras med en effektiv defensiv. Så var det delvis. Samtidigt höll inte anfallen någon högre klass.

Det är inte världsklass att snabbt driva bollen förbi några motståndare och sen helt missa den viktiga sista passningen.

Det är inte heller världsklass att från sin backposition få se motståndaren mata in ett stort antal inlägg.

Det finns fler (många) kritiska detaljer att påminna om.

Jag förstår inte varför man skriver upp något som faktiskt inte var speciellt bra. Vem vinner på det? Ingen.

FC Rosengård kan så mycket bättre. Spar överorden tills de är berättigade.

Av Magnus Månsson - 29 mars 2016 11:52

På lördag är det dags.

Allsvensk fotbollspremiär, efterlängtad.

Har en vän som inte förstår att jag föredrar Allsvenskan framför Premier League. Och det är klart att kvaliteten på alla områden är högre i den engelska ligan. Men det är igenkänningsfaktorn som ger känslan, att regelbundet via tv kunna se kanske tio lag per vecka gör att man kan följa utvecklingen för enskilda spelare och lag. De många tv-matcherna gör också att man får en bred kunskap om toppskiktet i den svenska fotbollen. Det får man inte i nutidens morgontidningar, som tenderar att enbart koncentrera sig på ett lag.

Inför premiären har man i år fått ett bättre underlag för att tippa Allsvenskan än tidigare tack vare att tv sänt både cup- och träningsmatcher. Min slutsats är att det blir intressantare än på länge. Det finns tio lag som har kapacitet att ta medalj, det vill säga komma bland de fyra främsta.

Allmänt är Malmö FF stor guldfavorit. I de två kvällstidningarnas välmatade magasin inför premiären har 16 av 20 av tidningarnas experter (detta missbrukade ord, man blir inte expert för att man skriver fotboll i en tidning, morgon eller kvälls) tippat att MFF återtar SM-pokalen.

Här mina egna små noteringar, grundade på kanske lite för mycket tv-tittande i fjor och nu under försäsongen.

 

AIK

Bra målvakt,rutinerade vitala försvarare, ett mittfält med kreativitet, tuffhet, bredd och stor utvecklingspotential. Men kan Denni Avdic kompensera förlusterna av Goitom och Bangura anfallsmässigt ?

DJURGÅRDEN

När – och om – Haris Radetinac och Kerim Mrabti blir kuranta och om Mathias Ranéige då är kvar kan man bli höstens lag. Bra trupp men annars få som sticker ut.

ELFSBORG

Har på få år tappat Nicklas Hult, Oscar Hiljemark, Johan Larsson, Arber Zeneli, Sebastian Holmén, alla från den egna ungdomsverksamheten, plus Anders Svensson, och har inte ekonomi att kompensera dessa med likvärdiga spelare. Men det finns talang att utveckla. Emir Bajrami?

FALKENBERG

Tre säsonger i följd har man tappat sina främsta spelare, många med den avgörande karaktären för ett lag i botten.

GEFLE

Roger Sandberg, tränaren, har förvaltat arvet efter Per Olsson bra och laget spelar nu en mera konstruktiv fotboll med mittfältaren Tomelillagrabben Robin Nilsson som den viktigaste spelaren.

IFK GÖTEBORG

Mycket hänger på Tobias Hyséns målform. Framför John Alvbåge finns seriens bästa försvar men är mittfältet tillräckligt kreativt?

HAMMARBY

Ögmundur Kristiansson seriens främste målvakt? Det kan behövas. Bakircioglu på tillbakagång. Saknar den riktiga toppen i det norskt, isländska, kalmaritiska bygget. Såg just ett 20 minuter långt inhopp av brassen Romulo mot ÖSK. Kan bli toppspelaren.

HELSINGBORS IF

Kan det bli något annat än ett mittenlag med en trupp utan spetskompetens? Henke Larsson har många unga talanger att utbilda till stabila allsvenska spelare. Det finns potential.

BK HÄCKEN.

Hisingeklubben har exporterat skyttekung efter skyttekung och har de senaste säsongerna fått klen utdelning på sitt konstruktiva spel. Kommer målen med Paulinho? Har nu spelat in sig på Bravida och har några av landets intressantaste unga spelare, omgärdade av rutin.

JÖNKÖPINGS SÖDRA

För mig nästan enbart okända spelare. Vinsten i Superettan visar förstås på styrka men förlusten av skyttekungen Fredrik Olsson gör det inte lättare.

KALMAR FF

Rasmus Elm visade i första halvlek mot MFF i cupen vad han kan åstadkomma. Fulltränad och frisk kan han om nu även hans bröder blir skadefria åter göra KFF till ett topplag. Förmågan finns.

MALMÖ FF

Ett givet topplag med den truppen och den ekonomin. Men visst finns det frågetecken, främst Örn Kjartansson och hur formera mittfältet? I fjor utnyttjade motståndarna backen Yotun offensiva position. Det lär man göra även i år. Vilken utveckling har Wiland och Arnason?
IFK NORRKÖPING

Ett givet topplag även i år. En ung trupp, bara två över 30 år. Tror inte ett dugg på snacket om mättnad. Har kapacitet i alla lagdelar. Blir Kamara friskförklarad blir laget än vassare.

GIF SUNDSVALL

Såg Giffarna i fjor göra riktigt bra matcher även mot topplagen. Utvecklade sitt spel men totalt sett ojämnt.

ÖREBRO SK

Med två bollartister som Ajdarevic och Gerzic bakom snabbe ”Crespo” (Kamara) kan mycket positiv hända framåt. I övrigt en välkomponerad trupp med seriens bästa målvaktspar, Jacob Rinne/Oscar Jansson.

ÖSTERSUND

Såg laget några gånger i Superettan. På den nivån ett bra lag med mycket boll. Men nu är det Allsvenskan

 

Dessa funderingar ger detta tips:

1) Häcken

2) Norrköping

3) Malmö FF

4) IFK Göteborg

5) AIK

6) Elfsborg

7) Djurgården

8) Kalmar

9) Hammarby

10) Örebro

11) Helsingborg

12) Gefle

13) Sundsvall

14) Östersund

15) Falkenberg

16) Jönköping

 

 

 

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - 25 mars 2016 13:03

Om sport i Skåne – på bredden, tvären, längden och djupet”.

Vad är detta?

Jo, den nya veckotidningen Skånesport inbjudningsslogan, som fick mig att snabbt beställa en halvårsprenumeration. Mina två Malmömorgontidningar, Skånskan och Sydsvenskan, gav mig inte det jag vill ha om hela det fantastiska skånska idrottslivet. Efter hand de senaet åren har det geografiska bevakningsområdet minskat. Jag hade hoppats på att fusionen mellan Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad skulle resultera i en mera omfångsrik bevakning av Nordvästskåne. Det blev inte så. Sydsvenskans sport har inte, med några få undantag, tagit tillvara på den kompetens som finns på HD. Andra avdelningar har gjort det med i mitt tycke positivt resultat.

Skånesport har nu kommit ut med tio nummer. I de nio första har jag läst alla artiklarna utom V 75-förslaget. Givetvis har jag haft behållning av många artiklarna. Skam vore det annars!

Men var finns bredden, tvären, längden och djupet?

Av de cirka 180 artiklar/krönikor som publicerats har 75 behandlat fotboll, 55 av dessa har på något sätt varit MFF-relaterade. De resterande har till absolut största delen handlat om spelare/klubbar i de områden som ”är” Skånskans och Sydsvenskans.

Likadant är det i de cirka 35 handbollsartiklarna.

I ishockey är det Redhawks och Pantern som fått merparten av innehållet. Rögle, då?

När redaktionen riktat sitt intresse utanför de tre stora idrotterna med inslag från klubbar och personporträtt håller man sig i stort inom samma geografiskt begränsade område, Skånskans och Sydsvenskans.

Nummer 9 var på sitt sätt ett ”skräckexempel”. Elva fotbollsartiklar (sex med MFF), fem med handboll, därav två fotbollskrönikor och handbolls, två ytterligare krönikor (ishockey, ridsport) och så en överraskning, ett inslag om en ung tjej som bytt från brottning till tyngdlyftning.

Väl ensidigt för en tidning som vill fånga bredd, längd och djup!

Vilken den exakta stora målgruppen för Skånesport är vet jag inte. Är målgruppen de fotbollsintresserade med MFF-hjärta och vänner med speciell kärlek till damhandboll i Lund och Mellanskåne är upplägget perfekt.

Men just detta kan man, kanske till och med i överflöd, ta del av i mina morgontidningar och dess webbplatser. Två av de tongivande reportrarna på Skånesport deltager dessutom också med alster till Skånskan.

Jag är fullt medveten om att min prenumeration på Skånesport inte har någon som helst betydelse för tidningens framtid men när det blir tid att förnya prenumerationen blir det ”nej tack”.

Skånesport uppfyller inte det man lovade i sin inbjudningsslogan.

 

PS

Jag vill poängtera att inläggets siffror inte är kontrollräknade men de visar klart hur de tio numren sett ut.

DS

Av Magnus Månsson - 21 mars 2016 16:40

Stack in om Kulladals sporthall i går på cykelturen i det strålande vårvädret i Malmö.

Där pågick ett gruppspel i handbollens USM, det sista steget för att nå slutspelet i Malmö den 22-24 april. Det var en direkt avgörande match mellan Dalhems och Lugis flickor om att ta en av de åtråvärda åtta finalplatserna i B-gruppen, 14-15-åringarrna.

Hallen var i stort fullsatt, föräldrar, släkt, vänner, klubbkompisar och allmänt handbollsintresserade. Det var upplagt för en liten idrottsfest eftersom det också var två bra lag på plan.

Ställde mig lite avskilt för att se ungdomsidrott när den är som bäst. Råkade dock komma i närheten av två föräldrar – det var två herrar, klubbtillhörigheten kvittar – som omedelbart protesterade mot alla domslut, de som gick det egna laget mot och de som gick med det egna laget (straffet skulle varit tuffare). Efter två minuter bytte jag plats, orkade inte höra på alla högljudda klagomål. Men då kom jag i närheten av avbytarbänken för ett av lagen. Och det var inte heller en uppbygglig upplevelse.

Gång på gång var en av tränarna någon meter inne på plan för att – på föräldravis – protestera mot domsluten.

Jag blev ledsen.

Var fanns respekten för domarparet, två herrar i 40-årsåldern från ett granndistrikt, som i stället för att hemma njuta av det ljuvliga vårvädret åkt till Malmö för att barnen under trevliga former skall kunna ägna sig åt bland det bästa de vet, att spela handboll? Och dessutom bli ifrågasatta hela tiden.

Det kändes skönt att solen fortfarande sken, när jag fortsatte cykelturen. Något av deppigheten försvann.

(Lugi vann med 15—11 och fixade finalplatsen.)

***

För en tid sedan skrev jag om damhandbollens dilemma i Malmö, duktiga flickor i Dalhem, IFK Malmö och IFK Klagshamn men inget seniorlag högre än nivå 4. Jag förslog någon form av samarbete för att behålla talangerna i Malmö.

Det långa örat har fungerat och något kan vara på gång.

***

Problematiken märktes i mötet mellan Dalhem och Lugi. En av de främsta i Lundalaget kom just från Dalhem. Det var kanske den faktor som gjorde att det blev Lugi i stället för Dalhem som kvalificerade sig till finalspelet.

Det finns också unga grabbar som föredrar spel i Lund framför spel i bostadsorten Malmö.

Malmös ungdomshandboll har problem trots en allmän uppryckning.

***

Varför drar seriehandboll större publik än internationella cupmatcher?

En berättigad fråga efter lördagens matcher i Ystad. YIF:s cupmatch mot det franska topplaget Chambery i EHF-cupen lockade 728 åskådare, IFK:s möte i Allsvenskan mot Warta drog 944.

Förvisso kunde dessa 944 också fira IFK:s avancemang till Elitserien.

Det är inte bara Ystad och handbollen som har dessa problem utan även andra orter och idrotter,

För övrigt lite märkligt att Sydsvenskan inte med ett ord nämnt att Skåne fått ett nytt Elitserielag i en av de stora idrotterna, i en stad belägen sju mil från Malmö. Märkligt, men ej förvånande.

***

Hajade till när jag i morse läste: HK Malmö drabbades av en ny tung skada.

Och i notisen säger tränaren Ulf Sivertsson: Vi vet inte hur länge han (Leo Petrusson) är borta, han spelar i alla fall inte mot Skövde i kväll.

Tung skada? Och ursäkta hur stor möjlighet hade det varit att han fått komma in på plan. Inte ens när Jim Andersson försvann inför senaste mötet mot Guif fick islänningen speltid.

Jag lider med Petrusson som i sina matcher i Malmö HK, farmarlaget, på senare tid ett flertal gånger slagit in mer än tio mål och i hög grad varit delaktig i HP:s avancemang till division 2.

En tung säsong för en ung spelare med ambitioner, utan speltid, i stort sett, i Elitserien och till detta skadad,

 

Av Magnus Månsson - 18 mars 2016 22:21

Såg i dag att FC Rosengård värvat en ny spelare till sitt damlag.

Naturligtvis en utländsk spelare, danskan Nina Frausing Pedersen.

Finns det någon annan elitförening med en stor ungdomsverksamhet, som så underkänner sin egen förmåga att få fram elitspelare?

Jag kan inte tolka det på annat sätt, när man ideligen söker spelare utifrån för att ersätta skadade spelare till och med för att fylla ut bänken.

I fjor somras slog klubben på stora pr-trumman och talade om vilka duktiga unga talanger man hade och att man också gav dem speltid i Allsvenskan. Klubben F 19-lag vann också SM överlägset.

Men var finns de nu, när det finns behov? Hur har klubben utvecklat dem?

På dagens hemsida för klubben redovisas tolv utländska spelare, men Nina Frausing Pedersen blir det tretton.

I min värld talande siffror.

***

Svenska cupen för herrar har på sina ställen rönt stort intresse, i i alla fall modern tid. Dock inte överallt.

Orsaken är självfallet möjligheten att få spela på bra underlag, konstgräs. Och att detta underlag nu finns på arenor med en viss publikkapacitet. Och att det dessutom i Stockholm finns två spelplaster med tak. Matcher med över 20 000 åskådare i februari/mars är i ett historiskt perspektiv helt fantastiskt.

Givetvis skall fotbollen utnyttja dessa pr-möjligheter, speciellt som tv-kanalerna är med på framgångståget. Det är klart att det går att hitta små sportsliga orättvisor i spelschemana, men varför fokusera på dem?

Gläds åt Friends och Tele 2! Men för att för att få ekonomi (även om det är si och så med Friends) behövs andra arrangemang än fotboll. Allt har två sidor. Pluseffekterna överväger.

Och nu när några delar av landet kan frambringa gräsplaner kommer den meningslösa debatten om natur och konst åter upp på agendan.

Den för inget positivt med sig. Skall vi ha en säsong från februari till november med lag från Malmö till Östersund måste man tillåta konstgräs.

Ingen kan väl med gott ekonomiskt samvete mena att kommunerna skall ha godkända arenor både med naturgräs och konstgräs.

***

Så lite friidrott.

Den skånska regressen fortsätter att visa sig. Skåne blev utklassat av Göteborg i distriktstävlingen i Götalandsmästerskapen för 13-14-åringar, 283 poäng mot 164. Småland hade 147 poäng.

Det sorgliga var inte utklassningen som sådan. Vad värre är att det fanns grenar där ingen enda skåning deltog, i många endast en till tre. Av resultaten att döma hade man barskrapat förrådet. Skåne sände i stort vad man hade.

Så dyster är återväxten,

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - 16 mars 2016 10:05

rdrottsgillet i Lund är ett illustert sällskap, som med ojämna mellanrum inbjuder till intressanta möten.

I måndags var Fotbollskanalens Olof Lundh, för övrigt uppvuxen i Lund, gäst och intervjuades skickligt och påläst av Lasse Holmström, sekreterare i Gillet. Okej, jag är lite jävig i frågan om Lasse, han var nämligen under några år min duktige administrative chef på Sydsvenskans sportredaktion och strukturerade upp organisationen.

Nåväl, nu var Olof Lundh inte svårintervjuad, gav utförliga svar på de allra flesta mer eller mindre svåra frågorna. Van vid intervjumiljön som han är.
Det finns ingen anledning att referera den timmeslånga intervjun. Det hade fört för långt.

Olof var, som sagt, tydlig i sina synpunkter. Men, i en blogg skall (?) man ju ha någon avvikande mening eller åsikt, varför var han liksom så många andra fotbollskommentatorer så diffus i pyroteknikfrågan.

– Jag är för pyroteknik i ordnade och säkra former. Och jag förstår inte varför man inte kan skaffa fläktar på Friends för att snabbt få ut röken.

Men Olof, och ingen annan heller, har någon gång kunnat presentera vad de menar med säkra former. Om jag förstått det rätt, vill brännarna skapa det de tror vara stämning just före avspark. Var och när skall man göra det om inte just precis där man gör det nu, inne i publikhavet på ståplats. Det är ingen säker miljö.

Jag, och den övervägande majoriteten av publiken, förstår inte att alla med fungerande hjärnor inte tar avstånd för denna, dessutom på många sätt skadliga, användning av pyroteknik.

***

Och i går var det dags igen vid cupderbyt mellan AIK och Hammarby.

Kortsidornas två stilfulla tifon doldes snabbt av full, illaluktande (förmodar jag) rök och matchen blev en halvtimme försenad. Till allmän förtret. Inte minst min egen, jag missade trivsamma tv-serien Badhotellet. Men det hade jag förstått gjort ändå eftersom det blev förlängning.

Den stora frågan är förstås hur tv-bolagen, som betalar stora summor för sändningsrätten, reagera när de ser värdefull sändningstid försvinna och dessutom tvingas göra oplanerade ändringar i efterföljande program.

Till förtret för ytterligare en kategori, de icke fotbollsintresserade.

Jag har svårt att förstå anhängarna av pyroteknik.

Och rädslan från många opinionsbildarna att verkligen ta avstånd,

Vem gillar egentligen pyroteknik?

 

 

Av Magnus Månsson - 12 mars 2016 14:52

Ibland råkar man ut för händelser man inte planerat.

sDärför detta lite försenade inlägg, en fortsättning på mina funderingar om hälsotillståndet inom den svenska/skånska friidrotten.

I förra helgen avgjordes de svenska ungdomsmästerskapen, de för 15- och 16-åringarna.

120 medaljer stod på spel, lika många placeringar 4 till 6.

Stockholm, Göteborg och Skåne är av hävd vanligtvis de tre framgångsrikaste distriktsförbunden i Sverige, ganska naturligt eftersom de har det största befolkningsunderlaget.

Men något är på gång. Vi JSM (17- , 19- och 22-åringarnas mästerskap) var det övriga Sverige som tog mer än hälften av medaljera, vid USM var fördelningen 72—48. Räknar man antalet placeringar 4 till 6 är skillnaden i stort lika stor.

Det är de små som dominerar svensk junior- och ungdomsfriidrott, den viktiga grunden.

Av Skånes elva medaljer togs fem av två aktiva, detta noterat för att beskriva den tunna bredden,

På seniorsidan, med SM som underlag, är det sig likt. Där klarar sig ”Sverige” inte lika bra.

En sak är dock helt klar: Skåne tappar mark på alla nivåer.

Talar man med ledare runt om i Skåne är försvaret alltid: pengar, genererade genom främst Stockholm Marathon och Göteborgsvarvet.

Och visst finns det elitaktiva från Skåneklubbar som tävlar för klubbar utanför distriktet, Johan Wissman (IFK Helsingborg/Hässelby), Staffan Ek (Björnstorp/Huddinge), Elias Håkansson, Sverigetvåa i slägga (Eslövs AI/Spårvägen), Petter Olsson (MAI/Hässelby), Sarah Lahti (Klippan/Hässelby) och Tracey Andersson (IFK Trelleborg/Ullevi).

Samtidigt finns det övergångar i andra riktningen, som med säkerhet inte enbart beror på att man får tävla i en vacker klubbdräkt.

Men låt seniorfriidrotten leva med de resurser som finns! Bygg om från grunden med gemenskap runt om i Skåne. Lägg resurserna där!

För någon vecka sedan fick Skånes Friidrottsförbund en ny styrelse. Den har tunga uppgifter framför sig. Jag håller tummarna.

***

I helgen avgörs Götalandsmästerskapen för 13- och 14-åringar. Aldrig tidigare har Skåne sänt en numerärt mindre trupp. På grund av ett tunt underlag. Det finns helt enkelt inte något större underlag. Det är den bistra sanningen.

 

 

Av Magnus Månsson - 7 mars 2016 14:43

Fler åskådare på plats än någon gång tidigare följde den allsvenska herrfotbollen i fjor.

Till detta skall läggas att ytterligare tusentals människor såg matcherna på olika tv-kanaler.

Visst är det känslan för hemmalaget, den egna klubben, som lockar den stora publikmassan till arenorna men samtidigt har den vidare exponeringen gjort att det allmänna fotbollsintresset ökats. Man har också lärt känna profiler även från konkurrentklubbarna. Men aldrig – i alla fall ytterst sällan – får man läsa om dem i de lokala morgontidningarna här i Malmö. Det är inte ofta någon spelare i motståndarlaget till MFF nämns vid namn, inte ens spelare med skånsk eller MFF-anknytning. All koncentration ligger på MFF.

Det finns läsare/åskådare som har sina känslor och sympatier för andra lag än MFF och också är allmänt intresserade. De är fler än man tror. I alla fall bland läsarna,

Bevakningen blir för lokal.

***

Svenska Fotbollförbundet har länge fått kritik för en bristfällig marknadsföring av Svenska cupen. Delvis har har kritiken mildrats. Det nya upplägget attraherar, på en del håll. Många av arenorna var dock glest besatta i helgen trots att det var elitlag som möttes.

Men hur följer pressen själv upp cupspelet?

Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad har i många fall ett nära samarbete. Jag inbillar mig att HD hade en utsänd medarbetare på HIF:s lördagsmatch mot Örebro. Men inte en endaste rad i Sydsvenskan, förutom nu resultatet.

Sydsvenskan visar tydligt att Svenska cupen inte är den riksangelägenhet man ibland vill påskina att den borde vara.

I så fall hade man inte prioriterar bort en text från matchen. HIF har också anhängare i Sydsvenskanland.

***

Max Wiman, den numera oftast ilskne krönikören i Sydsvenskan, ondgör sig i ett blogginlägg över att cuplottningen i Tv-sporten inte prioriterades bland annat framför ett bandyinslag. Jag såg inte programmet, kan bara konstatera att publiksiffran vid semifinalen mellan Villa Lidköping och Bollnäs bara överträffades av en enda av cupmatcherna i fotboll, den mellan Hammarby och Djurgården.

Prioritering är svårt.

Men det känns lite olustigt att kritisera när man befinner sig i ett glashus. Det finns mycket att diskutera i Sydsvenskans papperstidningsval de senaste dagarna.

***

Nog borde man i en handbollsregion som nu den vi bor i uppmärksammat IFK Kristianstads och Ystads IF:s europiska cupframgångar.

Exempelvis HK Malmöbekantingen Nebosja Simics fantastiska målvaktsinsats i andra halvlek mot KIF Kolding. När Kristianstad stängde matchen hade Simic en räddningsprocent på över 80 procent. I slutet kom den ner kring 60, danskarna gjorde mål på några straffar.

Det var det främsta målvaktsspel jag någonsin sett.

Presentation

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards