Jag är ingen frekvent besökare på damfotboll på Malmö ip.

En, kanske två, matcher per säsong blir det.

Flitigare konsument är jag förstås i den bekväma tv-fåtöljen.

Givetvis har jag sett de två Champions League-mötena mellan FC Rosengård och Frankfurt.

Spännande och dramatiskt. Visst, ingen kan väl klaga.

Men världsklass?

I referat och betygssättning får man det intrycket. Jag har större krav på en underhållning som benämns som världsklass. Observera jag gör ingen som helst jämförelse med herrfotboll. Gud mig förbjude!

Men jag har sett damfotboll så oerhört mycket bättre spelmässigt än i de här två matcherna. Felpassen var många, liksom uppspelen, inte minst från många försvarare. Kombinationerna som resulterade i en målchans var få. Hur många anfall avslutades med ett skott på mål? Hur många kvalificerade räddningar tvingades målvakterna till under 210 minuter?

Tyskornas mål i Malmö kom efter en sällsynt klantig straff. Rosengårds i Frankfurt efter ett taffligt försvarsspel och en nick över en helt felplacerad målvakt.

Okej, 0—0, eller 1—1 som det blev nu, kan förklaras med en effektiv defensiv. Så var det delvis. Samtidigt höll inte anfallen någon högre klass.

Det är inte världsklass att snabbt driva bollen förbi några motståndare och sen helt missa den viktiga sista passningen.

Det är inte heller världsklass att från sin backposition få se motståndaren mata in ett stort antal inlägg.

Det finns fler (många) kritiska detaljer att påminna om.

Jag förstår inte varför man skriver upp något som faktiskt inte var speciellt bra. Vem vinner på det? Ingen.

FC Rosengård kan så mycket bättre. Spar överorden tills de är berättigade.