Alla inlägg under september 2013

Av Magnus Månsson - 29 september 2013 14:13

 Friidrottssäsongen, arenadelen, är slut.

Ett år kan summeras på många sätt. Friidrotten har den fördelen att man statistiskt kan göra jämförelser. Jag har gjort det och vågar konstatera att skånsk friidrott aldrig varit sämre. Och då räknar jag från seniorer ner till 13-åringarna, den lägsta åldersgrupp man registrera resultat i.

Jag skall inte trötta med några siffror, bara konstatera att resultatnivån för att nå en tiondeplats på ”seniorlistan”, som man kompletteras med resultat från yngre aktiva, är skrämmande låg. I vissa grenar finns det inte ens tio noteringar. Det finns många grenar där det inte finns en enda skånsk senior som satsar seriöst.
För den som vill få en klar bild av förfallet inom skånsk friidrott rekommenderas en titt på Skånes Friidrottsförbunds hemsidas välskötta statistikavdelning.

Ok, det är lätt att acceptera en ihålig seniordel om ungdomsfriidrotten blomstrar. Men, tyvärr mina vänner, det ser inte ljust ut med återväxten.

De grenar det finns tio resultat i är lätträknade i 19, 17, 15, 14 och 13 (här är statistiken åldersbunden) och finns en ”full” statistik är det tionde resultatet oftast – ursäkta uttrycket – fullständigt uselt sett i större perspektiv.

Anmärkningsvärt är att i P 13 och P 14 finns endast en handfull Malmögrabbar noterade i listorna.

Man får ofta höra att dagens friidrottsungdomar inte vill tävla. Några föreningar lär ha kö till sina träningsgrupper.

Stämmer dessa påstående måste man naturligtvis ställa sig frågorna: Vad är felet med tävlingssystemet och hur skall vi ändra på det för att locka ungdomarna till tävlingarna?

Fortsätter den trend som nu finns inom Skånefriidrotten lär den mer eller mindre dö ut.

Orkar någon ta tag i och rädda en kantrande, skadeskjuten skuta?


ANNONS
Av Magnus Månsson - 28 september 2013 10:35

Vad som är humor kan tolkas på många olika sätt.

När ett uttalande sen blandas med en stor dos ironi och en inte oäven portion av skådespelartalang kan det vara svårt att uppskatta det humoristiska. Speciellt om nu ironin drabbar den egna kära klubben.

Jag tänker naturligtvis på MFF:s Guillermo Molins uttalande om IFK Göteborgs omoderna sätt att spela fotboll och IFK-målvaktens John Alvbåges svar på frågan om hur hans lag skall kunna rubba detta fantastiskt spelande MFF.

Att man inte uppskattar – eller förstår – ironin, det må vara sin sak. Men att tidningen, i detta fall Skånskan, upplåter två spalter, en krönika, åt ett humorfritt, upphetsat inlägg är ett fattigdomsbevis så gott som något.

Är vi läsare, prenumeranter, inte värda en mera allmängiltig krönika än en löjlig diskussion, en av massmedia upphaussad sådan?


ANNONS
Av Magnus Månsson - 27 september 2013 09:15

 Såg fotbollsderbyt från Stockholm i går.

Säsongen mest fascinerande match? Med en stämning och inramning som fängslade en neutral åskådare.

Kvalitet? Varför dissekera och ifrågasätta? Fotbollsunderhållning var det i allra högsta grad.

Och 2—2 var ett rättvisande resultat.

***

Jag är medveten om att förutsättningarna med transferfönster då och då kan kullkasta all planering och inte minst kan den ekonomiska verkligheten förhindra en satsning.

Men kan Djurgården klara av ett behålla merparten av sina spelare och tränaren Högmo (verkar svårt) kommer Stockholmsklubben 2014 att åter bli ett topplag i Allsvenskan. Hösten har visat att det finns rutin blandad med stor talang på många fötter plus en bra besättning på bänken.

Men det lär bli svårt att behålla Daniel Amartey och lånet från Manchester City Godsway Donyoh, två ynglingar som ännu inte fyllt 19 år.

Djurgårdens IF har åter kapacitet. Liksom AIK.

***

Kan någon vettig människa förklara för en ålderstigen hjärna det stämningshöjande i de svarta, illaluktande rökmoln som fansen av olika kulörer sänder ut över arenorna och försenar matcherna? Och ger klubbarna böter som kunde användas till så mycket annat och utvecklande.

Två bra derbyn har förmörkats av detta fullständigt onödiga stämningsförstörande.

Av Magnus Månsson - 26 september 2013 17:26

 Fotboll skall upplevas live, på alla nivåer.

Tv är dock ett bra surrogat. Men man missar givetvis den nödvändiga överblicken över spelet utanför det område bollen befinner sig. Och givetvis saknar man atmosfären och stämningen.

Men just stämningen kan förleda dom som neutralt skall bedöma matchen, det vill säga massmedia. Speciellt om det ”egna” laget vinner en viktig match.

Låt mig först säga och understryka att MFF i går var ett betydligt bättre lag än ett mycket formsvagt HIF. Den euforiska betygsättningen i de två Malmötidningar, som bedömer varje enskild spelare, var väl dock lite väl stark. Tolkar jag siffrorna rätt, skulle MFF-insatsen vara den bästa på mången god säsong. Så var det väl inte riktigt? Motståndet var mediokert.

Den trehövdade tidningen har till kutym att det vinnande laget skall ha cirka en poäng/spelare bättre totalsumma än förlorarna. Nästan hur spelmässigt jämn matchen än varit. I vissa fall blir detta löjligt. HIF måste ju ha skapat något eftersom mål-Dahlin fick en trea. För att ta ett exempel.

Den stora skillnaden mellan Skånelagen kom fram efter 0—2, då HIF flyttade fram positionerna och chansspelade och gav både tid och utrymme för MFF att spela ut. Det var en oviss ställning fram tills 0—2.

Jag vågar påstå att stämningen – och känslorna för det egna laget – påverkade omdömet.

Vanligtvis har jag förtroende för Citys krönikör men här brast bedömningen totalt.

***

Ni har väl lärt er detta nya ordet ”kross”. Det används nu varje gång ett fotbollslag vinner med – tydligen – tre mål eller mer. Alla de tidningar, eller löpsedlar, jag sett på nätet eller läst har efter gårdagsderbyt använt detta i sportvärlden nya ord.

Lite variation, tack!

***

I går var det också hanbollsderby i Ystad, YIF mot HK Malmö. För YIF var det premiär och sådana är alltid speciellt intressanta. Av vad jag kan förstå bevakade Sydsvenskan matchen per telefon och det nämndes inte ett ord om YIF.

Sydsvenskan gör i alla fall på sportsidorna inte skäl för sitt namn. För den som är intresserad av idrotten öster om Svedala är Sydsvenskan ett dåligt val.

Och detta gynnar den andra morgontidningen i stan.


Av Magnus Månsson - 23 september 2013 21:58

 Så var det då dags igen att bli irriterad.

Inte för att IFK Göteborgs 1—0 mot AIK var offside. Det kommer alltid att finnas omdiskuterade situationer i alla idrotter där det finns människor som dömer. Jag har också full förståelse för den förfördelade partens ilska.

Dagens situation visade med all tydlighet svårigheterna. När målet kom – vilket fantastiskt avslut av Hysén ! – hyllade tv-kommentatorerna Hyséns smarta löpning och konstaterade också att AIK-backen Nisse Johansson upphävde offsiden.

När reprisen kom till och med i slowmotion var Granqvist/Fjellström lika säkra på att 1—0 var regelrätt.

Men se! En producent kom på idén att frysa bilden och grafiskt lägga ett streck i linje med den siste AIK-aren. Och då – och då först – såg man att Hysén inte hunnit tillbaka på rätt sida.

Och då var drevet igång. Och ilskan på sina håll i olika media kokade över.

När till och med Hasse Backe med facit i hand menar att situationen var svårbedömd, då är det en knivig uppgift för en ensam linjedomare att sekundsnabbt fatta ett beslut.

Det är denna brist på förståelse som gör mig irriterad.

Jag hoppas verkligen att domarna har bra betalt.

Inte ens högavlönade politiker får sitt jobb så granskat och kommenterat som nu dagens linjedomare på Gamla Ullevi.

Tv-repriser i slowmotion är domarnas värsta fiende-

Av Magnus Månsson - 21 september 2013 11:21

 I torsdags förnedrades (det är ett starkt ord jag i idrottssammanhang sällan använder men nu har det sitt berättigande) Elfsborg genom 0—4 mot Salzburg samtidigt som det var huliganupplopp vid matchen Hammarby—Gais.

-- Finns det inte viktigare frågor att diskutera i svensk fotboll än ett enskilt domslut, menade Per-Ola Ljung, när han fick frågan om en direktutvisning i matchen Ängelholm—Örebro på fredagskvällen.

Jag kan förstå frågan, en utvisning elva minuter in i en match sätter givetvis sin prägel på matchens fortsättning. Men jag förstår också ÖSK-tränarens invändning, alltid denna granskning av domarinsatsen och då ofta med hjälp av upprepade tv-repriser.

Gult eller rött i den omdiskuterade situationen?

Jag såg inte matchen direkt förutom den sista kvarten. Min uppfattning grundas på tv-inspelningen och det är naturligtvis orättvist gentemot domaren. Men jag ger honom rätt. Ett smidjebälte (ett numera sällsynt grepp i den moderna brottningen) för att hindra en motståndare från att nå en helfri yta rakt framför mål är i min värld direktutvisning.

Men kritiken från diverse håll mot Magnus Ahlsén var inte nådig.

Det skall f-n vara domare!

***

Såg hela matchen Öster—HBK 0—1. När hemmalaget på slutet tryckte på var det rena bombardemanget mot HBK-målet. Det sköts, det blockerades, det ropades på hands. Tv-teamet efterlyste repriser för att kunna se vad som hände. Men inte ens sekvenserna i slowmotion kunde ge klara besked.

Hur skall då en domare – om än på plats – kunna se?

Det skall f-n vara domare!

***

Efter förra allsvenska omgången gick Norrköpings tränare Janne Andersson i taket efter att Martin Hansson dömt straff för att Andreas Johansson vid en hörna dragit en spelare i på väg in mot en tom yta i armen.

Anderssons motivering: ”Det sker ju i vid varje hörna!”

Enligt Anderssons logik innebär detta att vid hörnor är det fritt fram att dra i armar och tröjor.

Det skall f-n vara domare!

***

Hasse Backe, honom hör man som expert i alla de sammanhang i alla tv-kanaler, är inte domarnas vän. Efter att – oftast med hjälp av frysta bilder – sett en offsidesituation i repris några gånger och konstaterat att det med ytterst liten marginal var – eller inte var – offside är han snabb att påstå att domaren/linjedomaren inte sköter sitt jobb. Utan minsta förståelse för hur oerhört svårt det kan vara.

Jag vill påstå att domarna har ett betydligt svårare jobb än en fotbollsexpert på tv.

Det skall f-n vara domare!

***

Beröm till domarna som under den gångna säsongen blivit oerhört mycket bättre på att bedöma handssituationerna. I alla fall betydligt bättre än experter i massmedia.


Efter att mer eller mindre sett topplagen i Superettan vågar jag påstå att det för närvarande överlägset bästa – och mest sevärda – laget är Falkenberg. Det kan bära långt. Ja, ända till Allsvenskan.

Av Magnus Månsson - 19 september 2013 21:57

 Jag gillar allsvensk fotboll.

Fast jag inser den dåliga – i kväll usla – kvaliteten, Salzburg—Elfsborg 4—0.

2011 MFF, 2012 HIF (trots allt fyra poäng) och så nu 2013 Elfsborg, där det förstås inte är kört än. Men, vilken utskåpning! Europa League är ett steg för högt upp för de svenska topplagen.

Man ser ju hur långt ner i den så kallade näringskedjan svensklagen befinner sig. Jämför Elfsborgs utländska spelare med de i Red Bulls! Klasskillnaden i i stort allt var enorm. Med undantaget, den danske målvakten i Elfsborg Ellegaard. Han var bäst i Boråslaget. Det säger det mesta om den svenska insatsen.

Man skall inte glömma att Elfsborg är den svenska klubb som lagt ner mest resurser på att med en bred trupp klara spel både i Allsvenskan och i Europa.

Och ändå gick det så uselt i kväll. Och det är inte Österrike som har en av de bästa ligorna.

Det är tur att det är så spännande i Allsvenskan.

Så det lär bli några matcher framför tv:n de närmaste dagarna, Öster—HBK, Norrköping—MFF och IFK Göteborg—AIK.

Spänning får ersätta kvalitet.

Av Magnus Månsson - 17 september 2013 20:54

 I dag tillbringade jag en stor del av dagen med gräddan av svenska handbollsspelare.

Elitföreningarna hade Upptaktsträff på Kasinot i Malmö.

Det vimlade av stjärnor. Handbollen har tagit hand om den kunskap som spel på hög internationell nivå ger. Fem herrtränare, Ola Lindgren, Magnus och Robert Andersson, Johan Ekelund och Robert Ahrrenuis, har tillsammans 1 093 A-landskamper. Och då hade Redbergslid ”bytt ut” 384-Wislander mot 85-Eklund.

Över arrangemanget svävade 492 landskamper Stefan Lövgren och Peter Gentzel, de huvudansvariga för upptakten.

Expertutfrågare var Matilda Bosom och Martin Frändesjö, totalt närmare 400 landskamper. De ställde frågor till de tre återvändare, Dan Beutler, Magnus Jernemyr och Jonas Källman. Och då blev det närmare 350 landskamper till.

Så visst var det stjärnglans över Kasinot.

Det jag vill säga, och upprepa, och fråga: Finns det något förbund som så väl tagit tillvara sina stjärnor som handbollen?

Att sedan programmet blev lite väl mastigt med 36 intervjuer är en annan fråga. Förvisso lärorikt, men lite mer raka frågor till tränarna om nyckelspelare och intressanta unga spelare hade nog uppskattats av massmedia.

***

Nedan en kort sammanfattning med en skånsk synvinkel.

***

Det blir tre skånska lag när SM-finalerna i handboll avgörs i Malmö arena den 17 maj.

I alla fall om man skall lita på dem som borde veta bäst, elitserietränarna. Det var så de tippade vid tisdagens Upptaktsträff på Kasinot i Malmö.

Lugi mot Sävehof på damsidan, precis som i våras, och så ett Skånederby som ett effektfullt slut på säsongen, Lugi mot IFK Kristianstad på herrsidan.

Lugis damtränare Dragan Brljevic låg dock lågt i sin målsättning, åtminstone när det gällde placeringen i grundserien. Fyra var hans eget tips.

Även Niklas Harris var försiktig. Han placerade sitt H 65 som femma.

Deras tränarkolleger hade större respekt för lagen. De tippade Lugi som trea och Höörs idrottsstolthet som fyra.

Eslövs nye tränare Tomas Westerlund hade större tilltro till sitt eget lag än kollegerna hos konkurrenterna. Han såg sitt lag som sexa, i slutrankningen blev Eslöv åtta.

Nåväl, alla tre damlagen i slutspel 2014 precis som 2013 är ett bevis på den stabilitet på toppnivå som skånsk damhandboll nu har.

Om de verkliga experterna nu kan sin sak.

På herrsidan går tipsen i en riktning, den självklara. Det blir en intensiv, spännande kamp mellan IFK Kristianstad och Lugi. De båda tränarna, Ola Lindgren och Thomas Axnér, försökte lägga över favoritbördan på den andre. De tippade båda sina lag som tvåa.

Den samlade tränarkåren menade dock att Kristianstad skulle vinna serien.

YIF:s Mats Engblom stack ut hakan lite grann. Han tror på sitt nykomponerade lag som fyra. Lika stor respekt har dock inte motståndarna. De ser YIF som slutlig sjua.

Målet för Magnus Anderssons HK Malmö var en åttondeplacering, det vill säga slutspel. Realistiskt, det var alla eniga om.
Nykomlingen H 43 har en stor vana av ovissa kval under en lång period. Det vill nye tränaren Robert Andersson undvika. Han tror nämligen på en tiondeplats. Men det tror inte hans kolleger att laget har kapacitet för. Plats 12 ger ett nytt kval för Lundaklubben.

Hälften av slutspelslagen för herrar skall alltså komma från Skåne.

Framåt senvårkanten kommer facit.


Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27 28 29
30
<<< September 2013 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se