I morgon avslutas EM i fotboll för damer.

Jag har sett en hel del matcher, de flesta med behållning. Damfotbollen har utvecklats i rätt riktning. Antalet lag med EM-slutspelskapacitet är dock för få. Denna brist kommer inte att kunna repareras tills 2017, då det lär bli 16 lag i slutspelet. Positivt är förstås att man då slipper att lotta om vilka lag som skall avancera till kvartsfinal. Det är inte värdigt ett EM i vilken idrott det än må gälla.

Mest irriterande i bevakningen har varit övertonerna – åt båda håll. Jag pratar nu om kommentarerna till den svenska insatsen.

Matcherna och spelar- och ledarprestationerna har inte varit så fantastiska som många velat påskina och inte heller så undermåliga som belackarna menat. Som det mesta i världen är det både ock.

I en tidningsvärld i kris tror jag inte överdrifter lockar till trofasta läsare.

De sexistiska påhoppen och näthatet har jag inte tagit del av. Endast noterat att det har förekommit. Orkar inte ta del och vill inte heller.

***

Förutsättningarna inför finalen är inte helt rättvisa. Jag är fullt medveten om att det är omöjligt att få ett spelprogram med lika lång vila mellan matcherna för alla lag i slutspelet. Men visst borde semifinalerna spelas på samma dag. Efter fem matcher på kort tid är spelarna slitna. En dags extra vila kan bli avgörande, speciellt som det ”förfördelade” laget (Norge) dessutom tvingades spela en tuff förlängning.

Detta gör Tyskland till Europamästare!

***

Fyra av fem svenska klubblag vidare i de europeiska fotbollsturneringarna var glädjande.

Från och till diskuteras om en återgång till höst/vår i den svenska seriefotbollen för att komma i fas med stora delar av Europa. Den nuvarande spelordningen ger fördelar i kvalen i Europacuperna, när det inte är EM- och VM-år, då vi också vanligtvis har ett långt sommaruppehåll.

De svenska lagen är nu inne i ett tempohöjande seriespel. Motståndarna har försäsong.

Det gäller att passa på. Det gjorde svensklagen utom besvikelsen IFK Göteborg.

***

Över till något annat, till handboll.

Såg att IFK Kristianstad lockade över 2 000 åskådare till en träningsmatch mitt i juli. Förvisso mot ett av världens bästa lag, Flensburg-Handewitt, men ändå.

Träningsmatcher för andra konkurrerande lag är förknippade med stora utgifter.

Kristianstad gör sig en inte så liten hacka.

Den ekonomiska klyftan växer.

 Det var mycket som flagnade efter gårdagens 0—1 mot Tyskland.

Det leende landslaget blev det gråtande, det har jag förståelse för. En förlust i en EM-semifinal svider givetvis, speciellt som laget pumpats upp som något av storfavorit. Utan egentlig grund.

Men att fokusera på det underkända målet känns ovärdigt för ett lag med spelare som under turneringen nästan helgonförklarats både för sitt spel och sina personligheter. Av video- och stilbilder att döma var det både offside och ruff.

Mest förvånande var dock Pia Sundhages utspel och ilska mot tyskornas fördröjning av spelet i slutskedet. Jag har aldrig sett en match, där ett lag hastat med att sätta bollen i spel i ledning med bara några få minuter kvar. Så ser verkligheten ut. Även i damfotbollen, som dock har ett klart plus på herrfotbollen, det filmas betydligt mindre.

Pia Sundhage står för något positivt. Hon är en stark pr-kvinna för damfotbollen. Nu brast det i nederlagets tunga stund.

Hon kommer att föra damfotbollen framåt i Sverige. Men förlusten kan kanske få många av alla dessa hovpoeter att inse att hon, lika lite som någon annan, kan göra några underverk.

Sverige har ett bra lag men inte av den höga klass som många lockats tro efter alla lovorden.

***

Förhoppningen är att det intresse som varit kommer att fortplantas till Allsvenskan och övrig serieverksamhet. Av bilderna att döma har antalet kvinnor på EM-matcherna varit stort. Så är det inte i serielunken.

Nu är det dags för kvinnorna att även komma till de mindre arenorna. Skall damfotbollen utvecklas måste ekonomin förbättras, inte minst genom större publikintäkter. Potentialen finns bland kvinnorma.

Sen kan man alltid hoppas, specciellt ur Malmösynvinkel, att rekryteringen höjs så att LdB i framtiden kan få fler spelare från regionen i sin trupp.

Tänk bara om Therese Sjögran platsat i LdB:s startelva efter sin skada och där fått den speltid som gjort att hon kunnat konkurrera fullt ut i EM-laget. Hon visade sin kapacitet i inhoppen och blir ett starkt kort i höstens guldjakt för Malmölaget.

I min värld gynnar ett starkt klubblag med tio spelare med utländsk pass inte svensk landslagsfotboll. Men alla har givetvis rätt att välja sin väg till framgång.

 I morgon spelar Malmö FF 2013 års hittills viktigaste match, returen i kvalet till Europa League mot Hibernian.

Inte en rad i en av mina morgontidningar, inte en rad på hemsidan, inte ens en notering på bloggen, där annars en ”fis på tvären” på en spelare kring plats 20 i hierarkin kan ge både en och två rader.

Däremot i stort fyra helsidor inför EM-matchen mellan Sverige och Tyskland.

Lite sans och måtta och en mer nyanserad bevakning vore på sin plats.

Varför glömma MFF?

***

I första matchen mot Hibernian var MFF sett över 90 minuter överlägset och borde på Swedbank ha säkrat sitt avancemang med en större seger än intagbara 2—0.

Men vad som inte kom fram i Malmöpressen var att det var skottarna som efter en frispark hade matchens dittills klart bästa chans – en nick i friläge innanför straffområdet – vid ställningen 0—0 och en träff i stolpen vid 2—0.

Ett mål vid något av dessa tillfällen hade kunnat ändra matchförloppet.

På några fasta situationer skapade Hibernian också några halvchanser och visade också vid sin slutforcering kvaliteter.

Skottarna var inte ofarliga och har nu hemmaplansfavör.

Jag vill gärna se Swansea här i Malmö. Men jag är faktisk lite osäker.

***

Såg Elfsborg säkra sitt avancemang i kvalet till Champions League genom klara 4—0 mot lettiska Daugava på en undermålig plan med en torftig inramning på en plats långt ute i ingenstans.

När man hör och läser om de krav Uefa ställer på arenor för matcher av denna dignitet, måste man undra hur då denna arena kan godkännas.

***

Språket förändras. Nya modeord dyker upp. Det nya i sportsammanhang är ”kross”. Alla stora segersiffror, till och med 3—0 i fotboll, betecknas som en kross. Kan man få begära lite nyanser?

På eftermiddagstidningarnas hemsidor ”krossas” det ett par gånger per dag.

 Jag saknar Frankrike i det fortsatta EM.

Av de matcher jag sett – det är inte alla, inte ens de svenska helt ut och faktiskt väldigt lite Tyskland – har fransyskorna mot hyggligt motstånd varit i särklass mest sevärda.

Innerbacken Renard har varit strålande och ytterspelarna Le Sommer och Thomis har varit glänsande.

Synd att gå miste om chansen att få se en drömfinal mellan Sverige och Frankrike.

Jag skall inte gå in på diskussionen om det rättmätiga i Danmarks avancemang via Frankrike, bara konstatera att i min värld är det svårt att fotbollsmässigt motivera en seger där motståndarna har 24—4 i avslut. Sen får andra givetvis ha sin åsikt liksom om domarens insats.

Rent allmänt har domarna i de matcher jag sett varit duktiga. Låt mig dock konstatera att gårdagens italienska förmodligen haft bättre dagar.

***

Det diskuteras att nästa slutspel skall innefatta 16 lag. Att döma av några av det spel några av de här närvarande länderna presterat finns det inte så många lag med kapacitet. De många utklassningsvinsterna i kvalet understryker också med råge att damfotbollen i ett större perspektiv har långt, långt till samma status som herrfotbollen. Och då tänker jag bara på Europa

Av tolv slutspelslag i detta EM kommer fem från Norden. Tre av de fyra semifinallagen är nordiska.

Var finns Balkan, Mellaneuropa och Östeuropa?

Regioner som i övriga lagbollsporter är konkurrenskraftiga på en hög nivå.

Men inte i fotboll. Ännu i alla fall.

 Kommer just från Malmö stadion. Ville se den förödelse som i fredags beskrevs i en av stans morgontidningar.

Visst, det fanns skador på många ställen förorsakade av ovarsamhet i samband med förra veckans konserter. Men jag tvivlar på att alla skavanker är nya och jag förstår inte heller– utan att på något sätt vara expert – varför man inte provisoriskt skulle kunna reparera dem.

Friidrottsdelen är ett lapptäcke. De tillfälliga lagningarna är otaliga. Några till skulle inte göra någon större skillnad.

Några smärre ingrepp – men det är bråttom – och Stadion skulle åter kunna användas fullt ut till träning.

Men Stadion fyller inte måttet för en tävling av någon högre dignitet. Väder och vind har satt sina spår. Plus naturligtvis ett visst mått av träningsutnyttjande, som man dock hade önskat vore betydligt större.

Styrelseledamoten i Stiftelsen MAI, Bengt Bendéus, tillika hedersordförande i MAI, är enligt tidningen frän i sin kritik:

-- Fritidsdirektören Bo Sjöström visar stor nonchalans mot friidrotten när det får gå till på det här sättet.

Förlåt! Om nu en arrangör inte uppfyllt kontraktskraven kan väl knappast en tjänsteman i detta tidiga läge kritiseras.

Malmö stad måste väl se till att det blir en viss ekonomi i Stadion, när idrotten inte bidrager med något. Välbesökta konserter är ett sätt.

Jag har ställt frågan tidigare: Vad gör Malmös friidrottsföreningar för att fylla stans två friidrottsanläggningar med aktiviteter?

En säger en arenatävling, ett lag-SM för 17-åringar, under 2013. Och relativt liten träningsverksamhet.

Behövs verkligen två friidrottsanläggningar i Malmö? Jag tror att de styrande i Malmö inom kort kommer att fundera i dessa banor.

Det naturliga alternativet är då givetvis ett upprustat Stadion med en publikkapacitet på 5 000. Internationella galor utanför de i Diamond league är förlustarrangemang. Det är inget för Malmö i ett längre perspektiv. Det medger promotor Daniel Wessfeldt också i ett inlägg på Svenska Friidrottsförbundets hemsida.

***

Farhågorna om att IFK Malmö inte skall kunna spela sina närmaste hemmamatcher på Stadion var också överdrivna. Det lilla området med gulnat gräs hade redan börjat grönska.

Island slår Holland. Norge vinner över Tyskland.

Det är alltid lika trevligt med sensationer. Om de nu förstås inte drabbar det egna favoritlaget.

Mitt idrottshjärta klappar alltid lite extra för Island.

Tänk att detta lilla örike i norra Atlanten kan producera så bra lag! Med en befolkning som är lika stor – eller i detta sammanhang liten – som Malmö, något över 300 000.

Några få jämförelser.

Ett damfotbollslag som nu skall spela kvartsfinal i EM. I Malmös allsvenska lag finns inte en enda Malmöfödd spelare i en ordinarie startelva.,

Islands herrlag i handboll är med i de flesta slutspel i VM, EM och OS. I Malmös elitserie lag var ingen Malmöfostrad spelare riktigt nära en säker plats i truppen.

Islands handbollslag för damer vinner då och då över Sverige. Malmös bästa lag spelar på nivå 4.

Ok, det är lite provokativa jämförelser. Det finns naturligtvis många idrotter, där Malmö är bättre än Island.

Men medge att Islands handbollslag och nu damlaget i fotboll är värda all respekt.

Det blev mycket fotboll i helgen. Så brukar det bli.

Här några funderingar.

Såg Malmö FF:s 4—0 mot Åtvidaberg. Det blev överraskande stora siffror. ”Åtvid” var bra före paus men att efter 2—0, på en oturlig touch, så vika ner sig var förvånande med tanke på lagets senaste prestationer.

Nåväl.

MFF anses ha Allsvenskans bästa supporters. Så kan det vara. Jag ser bara matcher live i högsta serien på Swedbank, så jag har inget att jämföra med. Men stödet och engagemanget är enormt.

Jag störs dock av okvädningramsorna mot domarna. Inte ”en domarskandal, en domarskandal”, inte heller ”linjeman hallå, linjeman hallå”. Dessa har man – kanske tyvärr – vant sig vid.

Men när en hel läktarsektion skanderar ”domaren är en hora” efter ett domslut som gått hemmalaget emot, då tycker jag att gränsen är överskriden. Det är inte en enstaka person utan tusentals människor som vräker ur sig dessa otidigheter.

Fansen får ofta sin berättigade hyllning men ännu har jag inte sett någon kritisera ståplatspubliken för denna hatramsa. Det fanns tillfälle efter gårdagsmatchen.

Kalla mig gärna moralist. Men jag mår illa när man kallar en person för hora. Även om denne råkar vara fotbollsdomare.

***

Att MFF på tv-skärmen på Swedbank inte visar målen från övriga matcher i Allsvenskan lär vara av ekonomiska skäl. MFF måste spara. Men inte kostar det något att muntligt rapportera de aktuella siffrorna i övriga matcher? Den servicen är publiken värd.

Jag är övertygad om att det skulle uppskattats mer än den fullständigt meningslösa uppgiften om utdelningen på Bomben. Utan vetskap om de enskilda resultaten säger denna upplysning absolut inget.

***

Såg också Mjällbys 2—0 mot Djurgården. Man måste beundra den lilla Blekingeklubben, som med sina begränsade resurser kan hävda sig i Allsvenskan. Att i regionen hitta så många duktiga spelare och utveckla dem till allsvensk klass är imponerande.

I de senaste matcherna har en 24-åring från Stafsinge – förvisso en halländsk småklubb – kommit in i laget och genast visat hög klass. Mahmut Özen är namnet och ytterligare ett bevis på strålande scouting och bra utbildning i en stimulerande miljö.

 Jag skrev i går att de många jämna matcherna – med de för experterna oväntade resultaten – i fotbolls-EM för damer berodde på att bredden på toppen förbättrats.

Det är fortfarande min mening.

Men i den här turneringen finns det ett undantag. Det spel Finland hittills visat upp har varit minst sagt uselt. Ett lag med sådana brister skall inte kunna kvalificera sig till ett EM 2013. Det visar att damerna har en lång väg att vandra för att i mästerskapssammanhang konkurrens- och breddmässigt kunna mäta sig med herrarna.

Detta inte skrivit för att nedvärdera den svenska insatsen. Den var givetvis sevärd med blågula ögon. Men handen på hjärta, skall en av storfavoriterna inte just utklassa ett så – som sagt – uselt lag?

Euforin är på många håll enorm.

Jag har gärna fel. Svenskorna får mycket gärna fortsätta göra många mål och vinna men jag sparar de stora orden, tills man åter möter ett värdigt motstånd.

***

Och varför kalla gårdagsinsatsen för en revansch på näthatarna med sina sexuella anspelningar? Det är bara att ge dessa olyckliga människor en uppmärksamhet de inte värda.