Inlägg publicerade under kategorin Squash

Av Magnus Månsson - 25 maj 2015 13:23

Vi var inte många.

Men vi fick uppleva idrott när den är som bäst. Och som allra bittrast.

Det var serieavslutning i herrarnas Elitserie i squash. Sista klubbmatchen, den 56:e, hemmalaget Malmö mot Teknova från Vadstena, den sista individuella matchen av 224. Paul Morrison från Malmö mot Carl Remle.

En bättre komponerad av serieslut går inte att överträffa.

Förutsättningarna var enkla, hemmalaget ledde med 2—1, seger skulle innebära försvarad SM-titel, kryss och Stockholmslaget Intersquash skulle bli mästare. Vid oavgjort kom de båda tätlagen upp på samma poäng, 42. Intersquash hade dock en något bättre gameskillnad.

Det var en spännande tystnad under bollduellerna. Varje vunnen boll av Carl applåderades av anhängarna till Intersquash och Teknkova, när Paul vann fick han uppmuntrande tillrop av Malmös spelare och supporters.

Det blev till slut Intersquash som kunde skandera: SM-guld, SM-guld, SM-guld. Unge Carl Remle vann i tre raka, förvisso jämna (13—11, 14--12, 12--10) game över en påtagligt nervös Paul Morrison.

Det var bittert i det unga Malmölaget. Det såg ju så bra ut inför säsongens absolut sista delmatch. Carl är förvisso rankad tia i Sverige, Paul på fjortonde plats men i deras senaste möte var Paul klart bäst,

Jag tycker dock att Malmö SRC som klubb och spelarna, när den värsta besvikelsen lagt sig, skall vara stolta över sin insats. MSRC har valt sin väg. Klubben satsar på sina egna talanger. Av de elva spelare som deltagit i silverlaget kommer tio från de egna ungdomsleden och har antingen blivit svensk mästare eller medaljör vid JSM. Paul Morrison är engelsman och har bott i Sverige ett tiotal år och är inte här för att i huvudsak spela squash.

Det är annars tillåtet att lista utländska spelare för att spela i de svenska lagen. Malmö har gjort det tidigare men har avstått de senare säsongerna. Självfallet inverkar en ”gästarbetare” på lagets styrka. Det är oftast en högt rankad spelare som spelar ”etta” och därmed blir laget bättre på alla fyra positionerna.

I årets dramatiska avslutning visade det sig tydligt. Teknova spelade med finländaren Henrik Mustonen för att undvika kval, Intersqush med dansken Kristian Frost så att man kunde placera Sverigeettan Rasmus Hult som tvåa och kompensera en sämre bredd. Och för att vinna Elitserien.

Detta var givetvis till nackdel för Malmö, men ingen beklagade sig. Har man valt väg så har man.

I min gammalmodiga idrottsvärld är valet enkelt: Satsa brett, ungt och inhemskt.

Det gynnar på sikt svensk idrott/squash.

Ett SM-silver med detta som grund är gott nog.

 

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 11 januari 2015 19:06

 

 

Jag har en speciell känsla för idrottsföreningar, som grundar sina framgångar på en egen gedigen ungdomsavdelning.

Som nu Malmö Squash Rackets Club.

När Tor Christoffersen i helgen vann pojkarnas huvudklass i JSM i squash, U 19, ser mästarlistan för de tolv sista åren ut så här:

2004 Gustav Detter

2005 Gustav Detter

2006 Joakim Larsson

2007 Pontus Olsson

2008 Christoffer Olsson

2009 Johan Detter

2010 Alex Christensson

2011 Björn Angtoft

2012 Björn Angtoft

2013 Pontus Rengbo

2014 Pontus Rengbo

2015 Tor Christoffersen

 

Alla kommer från Malmö SRC.

Något år före denna unika svit vann Sebastian Viktor också U 19-klassen i SM.

Ok, juniorframgångar är en sak, men sen då?

Gustav Detter har blivit svensk seniormästare och landslagsspelare och för Sverige i seniorsammanhang har även Sebastian Viktor, Joakim Larsson och Alex Christensson spelat.

När Malmö säsongen 2013/2014 blev svenska lagmästare var det med de tre sistnämnda i laget plus Björn Angtoft och Pontus Rengbo. De coachades av en något äldre före detta JSM-mästare från Malmö SRC, Pieter Sjösten.

Samma manskap leder för övrigt säsongens Elitserie.

Squash är förvisso en liten sport i Sverige men medge att Malmö SRC är en förening värd att beundra.

Förutom Pieter Sjösten skall tränaren vid squashgymnasiet David McAlpine ha ett berömmande omnämnande.

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 11 maj 2014 13:25

Det känns rätt att i dag sända ett grattis till två duktiga Malmöklubbar, till Malmö SRC för att herrlaget blev svenska mästare i squash och till i dagarna 60-årsjubilerande Dalhems IF.

MSRC står för något ovanligt i racketsporternas lagtävlingar på SM-nivå, satsningen på egna produkter. Se bara på hur topplagen på herrsidan i bordtennis (alla dessa kineser) ser ut och hur tennisklubbarna lånar in spelare!”

Malmö Badmintonklubb, SM-tvåan, bryter delvis mönstret. Man har ett lag med spelare från regionen och med anknytning till Badmintongymnasiet,

Det unika med Malmö SRC att de fem spelare som varit med i över 50 av lagets 56 matcher blivit svenska U 19-mästare för mästarklubben, Sebastian Viktor, Joakim Larsson, Alex Christenson, Björn Angtoft och Pontus Rengbo. Tränare/lagledare (delat med Martin Norrman, även han en gång ungdomsspelare i klubben) är Pieter Sjösten. För att ytterligare accentuera Malmö SRC:s fantastiska förmåga att utveckla sina talanger på olika områden, bör det tilläggas att Pieter också varit svensk U 19-mästare. Och EM-bronsmedaljör i lag för seniorer.

Visst är Malmö SRC värd en hyllning?

(Medverkade under säsongen gjorde också skotten Paul Morrison, sedan över tio år boende i Malmö, och eleven vid Squashgymnasiet norrmannen Lars Klaening,)

 ***

Cyklade i går till Söderkullahallen Malmö. Handbollsklubben Dalhem firade i all anspråkslöshet sina första 60 år.

Under slutet av 1970- och under stora delar av 1980-talet var Dalhem (tillsammans med Malmö BI) en av landets bästa ungdomsklubbar. Det vittnar JSM-guld för både herrar och damer om och också SM-vinster i ungdomsklasserna. Damlaget spelade också två säsonger i Elitserien, herrlaget vart nära att nå dit.

Dalhem har sedan dess haft en tung period. Men man är nu på väg uppåt igen. På dam- flicksidan. Grabbarna på Söderkulla vill inte spela handboll, i alla fall inte för Dalhems IF.

Damlaget avancerade till division 1 och såväl A- som B-flickorna var under säsongen bland Sveriges åtta främsta.

Visst var det trevligt att samtala – och ta del av goda smörgåstårtor – med gamla duktiga spelare och ledare men det angenämaste var att se alla, de var många, rödklädda tjejer spela handboll. Där fanns talang och man frapperades över flickhandbollens enorma utveckling. Unga flickor i 10- 12-årsåldern hade stegisättningar och finter som inte fanns på handbollskartan för ett tiotal år sedan.

Framtiden är ljus för 60-åringen. Även om man som andra föreningar i den kategori som lite förklenande kallas småklubbar får se sina främsta förmågor försvinna till elitklubbarna.

Sara Olofsson har skrivit på övergångshandlingen till Lugi.

Presentation

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se