Inlägg publicerade under kategorin Fotboll

Av Magnus Månsson - Onsdag 20 nov 10:11

Med Kirseberg IF som moderklubb, 426 A-lagsmatcher, en del i Allsvenskan, i Trelleborgs FF, 62 seriematcher för IFK Malmö och 13 tränaruppdrag på olika nivåer från Allsvenskan och några snäpp ner.

Så ser Anders Grimbergs fotbollskarriär i korta drag ut.

Ja, plus då att han som 20-åring 1980 gjorde en allsvensk en (1) match för Malmö FF.

Och det räcker för att ”Grimman” i rubriker både på nät och papper kallas MFF-profil i samband med att han nu byter BK Olympic mot Lunds BK.

Vilken tidning som har en sådan syn på Anders Grimbergs cv i fotbollsvärlden behöver jag väl inte nämna.

Men hallå!  Vidga vyerna!

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - Fredag 8 nov 21:01

Höga målsättningar kan alla ha.

Men det gäller att ha resurser för att infria dem.

Från flera krönikehåll i Malmö har man efterlyst att fler klubbar än MFF skall satsa på Europaspel i fotboll. Jag är fullständigt övertygad om att de föreningar som kvalificerar sig till de europiska turneringarna gör allt för att lyckas. Utifrån sina resurser. Och utan att riskera sin ekonomi.

IFK Göteborg och Helsingborgs IF är – förvisso för länge sedan – två varnande exempel. Elfsborg, ständigt topplag kring 2010, försökte utifrån sin ekonomi skapa en trupp för dubbelspel i Allsvenskan och Europa. Det lyckades inte, men man försökte.

Häcken har kvalificerat sig för Europa de två senaste åren. Oseedat har Hisingeföreningen i sina första matcher stött på Leipzig och AC Alkmaar. Det gick som väntat, utslaget direkt mot två topplag i två av de bästa ligorna i Europa.

Djurgården och Hammarby, och eventuellt AIK, går in i Europaspelet utan högre rankningspoäng och risken är uppenbar att lagen i en tidig omgång lottas mot ett storlag från en toppliga. Det är ju först längre in i turneringarna de stora pengarna kommer.

I en sund ekonomi investerar man inte i ett projekt som inte är finansierat. Det är i denna situation de svenska klubbarna befinner sig. Ja, förutom då Malmö FF. Som genom skicklighet – absolut – och rätt marginaler skaffat sig en seedning som i nuvarande system ger en lättare väg genom de första omgångarna. Och därmed också tillgång till miljonerna.

MFF har råd att köpa kvalitet – och till och med göra misslyckade stormiljonköp. Det har inte deras svenska konkurrenter.

Det är lätt att sitta i sin skivkammare och efterlysa storsatsningar utan att analysera verkligheten.

***

Och tydligen räcker inte ens MFF:s ekonomiska resurser till att skapa en trupp för att lyckas fullt ut både i den inhemska ligan och i Europa League. Uwe Rösler, den notoriskt gnällige tränaren, förklarade den mediokra insatsen i går mot Lugano med att truppen var tröttkörd efter en lång säsong.

Samtidigt kan man fundera i banor om han, sett över hela säsongen, utnyttjat den rätt.

***

Dessutom var det en sådant misslyckande att få oavgjort borta mot schweizarna? Lugano är ju ingen slagpåse i gruppen, har stått upp bra i alla mötena. Att sen MFF stundtals var direkt dåligt är en annan historia.

Var det mer än de tunnelseende MFF-anhängarna i olika läger som hade MFF som storfavorit?

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - Onsdag 6 nov 14:33

Här del 2 av mina personliga tankar om Allsvenskan 2019.

 

Det är fjärde säsongen av fem som Örebro SK blir nia. Några ungdomar, inte minst då Jake Larsson, ger lite fräschör till en ganska ålderstigen trupp. Verkar få svårt att på sikt närma sig topp-8. Nästa år blir Nordin Gerzic 36 år, Allsvenskans för sitt lag mest värdefulle spelare.

***

Fyra tränare under en säsong visar tydligt på Helsingborgs ostabila grund. Är Olof Mellberg personen att skapa kontinuitet och ro i klubben? Senhösten visade att det finns utvecklingspotential hos många av de unga spelarna. Det är nödvändigt eftersomå för många av de äldre spelare man gett förtroende visade att ”bästföredatumet” för länge sedan var utgånget.

***

Erkänner att Sirius är ett av de lag jag sett vid minst antal tillfällen. De gånger jag gjort det har intrycket varit positivt. Den grund årets guldtränare Bergstrand/Lagerlöf byggde har Mirza Jelecak/Henrik Rydström förvaltat väl.  Närheten till Storstockholm har gjort Uppsalaklubben till ett bra alternativ för de många duktiga spelare som finns i regionen.

***

Östersund, ja, vad skall man säga? Med tanke på allt som skett – och då tänker jag inte minst på spelaromsättningen – är det förvånansvärt att laget höll sig kvar och det till och med utan kval. Framtiden är naturligtvis högst osäker.

***

Hans Eklund är Allsvenskans mest underskattade tränare. Återigen lyckades han med begränsade resurser, både vad beträffar ekonomin och spelarmaterial, hålla Falkenberg kvar. Stan och regionen har många lag på hyfsad nivå och i FFF har man nu – och även tidigare -- fått möjlighet att spela  elitfotboll. Klubben är en bra så kallad plantskola.

***

Kalmar FF förbryllar. År efter år plockar den egna akademin fram talanger som spås en bra allsvensk framtid. Men när det kommer till skarpt läge litar man inte på dem. Man värvar diffusa spelare från utlandet eller, som i somras, allsvenska konkurrenters bänkspelare (Jesper Manns, Elfsborg och Alexander Jakobsen, Norrköping). Det blev kval. Men visst hade truppen en stomme av kvalitet så att man inte borde hamna i denna situation.

 

2018 års överraskning, 2019 år stora missräkning, GIF Sundsvall. Och ändå började det så bra med en hemmaseger mot Malmö FF. Höstförlusten av Linus Hallenius inverkade förstås liksom att en av förra årets absolut bästa i serien, David Batanero, i år inte höll samma standard. För några år sedan försvann Gefle, i år Sundsvall och hur blir det med Östersund? En Allsvenska utan Norrland är inte bra. I min värld skall hela Fotbollssverige leva.

***

Att AFC Eskilstuna degraderades till Superettan gläder naturligtvis många, inte minst dem som ogillar att AFC tagit stegen upp genom att överta andra klubbars föreningsnummer. Jag har frågat tidigare ur Malmösynvinkel: Vari ligger skillnaden i tillkomsten av FC Rosengård och för den delen HK Malmö? Förutom att man bytte kommun, som dock haft den positiva effekten att fotbollsintresset ökat i Eskilstuna.

I den aktuella diskussionen om ett samgående mellan Malmö FF och LB 07 är det också en fråga om övertagande av föreningsnummer

 

***

 

 

.

 

Av Magnus Månsson - Tisdag 5 nov 21:38

Ett allsvenskt spelår ger funderingar och tankar om lite av varje.

Här några nedslag om Allsvenskans åtta främsta lag 2019. Återkommer i morgon med den undre halvan.

Jag har tidigare erkänt att jag på detta område är en nörd, har sett 136 allsvenska matcher, alla inte 90 minuter, men minst en halvlek.

***

Att Djurgården vände 0—2 till 2—2 i den avgörande matchen mot Norrköping och därmed säkrade SM-guldet var ingen större överraskning. Mästarna har ofta visat styrka och klass på slutet och kunnat kasta in spelare av hög klass. Sett till de 18 främsta spelarna har Djurgården haft seriens bästa bredd. Tränarnas kapacitet hänger mycket samman med spelarnas kvalitet. När dessa komponenter förenas i en bra kemi blir det bra. Tränarduon Bergstrand/Lagerlöf skall hyllas.

***

För andra året i följd missade Malmö FF guldet. I fjor på grund av att man under våren hade en alldeles för dålig trupp. Spetsvärvningar räddade 2018. Utvecklingen fortsatte inte 2019 och som oftast övervärderas MFF-truppen, av expertisen. Hur bra är tränaren Uwe Rösler på att utveckla och ge unga spelare chansen? Att MFF:s fotbollsakademi rankas som bäst i landet har inte märkts i det allsvenska spelet under Rösler.

***

Hammarbys positiva trend fortsatte. Efter återkomsten 2015 har placeringarna blivit 11, 11, 9, 4, 3. De som vet bättre än jag anser att Stefan Billborn är Sveriges skarpaste tränarhjärna. Men man måste tillstå att han hade en bra trupp att arbeta med, måhända inte med samma bredd som de två topplagen. I min bok är Darjan Bojanic, tänk bara 24 år, en av seriens absolut bästa spelare med sina underbara öppnande passningar.

***

Från etta till fyra. Var egentligen AIK:s försämring någon större överraskning? Förlusterna av kreativitet (Kristoffer Olsson), främst, och stabil allsvensk klass av ett par tre spelare med karaktär visade sig kännbara. Samtidigt som nyförvärven över tid inte höll en tillräckligt hög klass. Det blev för tungt för veteranerna Per Karlsson och Henok Goitom att ensamma behöva ta ett stort ansvar.

***

Naturligtvis är en femteplats en missräkning för IFK Norrköping, fattas bara annat. En olycklig start med många kryss gick inte att reparera och när det lossnade försvann den store målskytten Jordan Larsson. Nu är jag fult medveten om att risken är stor att Norrköping kommer att förlora några av sina unga spelare. Åldersstrukturen på truppen är annars seriens intressantaste. 2019 var en mellansäsong.

***

Häcken kan inte heller vara nöjt med sin säsong. Oförmågan att vinna över toppkonkurrenterna kvarstod och inte ens på Bravida lyckades man klara kryss vid alltför många tillfällen mot dessa. På något sätt känns det som det finns en oförlöst kapacitet i klubben/laget. Man vinner inte Svenska cupen utan kvalitet.

***

Stundtals charmade IFK Göteborg de neutrala allsvenska åskådarna, ungt, fart och sevärt. Den krassa verkligheten hann delvis i fatt Blåvitt under hösten. Man tappade viktiga spelare, skador och försäljningar, och idrottens oskrivna lagar säger att unga spelare under en hel säsong har en ojämn formkurva. Hösten visade att det är många talanger underifrån som är redo för allsvenskt spel.

***

Elfsborg bröt sin nedåtgående kurva. Med sin tradition att fostra egna talanger och hitta unga spelare i regionen är det viktigt för svensk fotboll att Boråsföreningen mår bra. Den fina hösten bör ge trygghet för Elfsborg, en av de främsta klubbarna i landet att forma elitspelare.

***

I ett framtidsperspektiv tror jag att det är just dessa åtta klubbar som kommer att vara i topp-8 de närmaste åren.

Av Magnus Månsson - Måndag 4 nov 17:18

Så är den slut, den allsvenska fotbollssäsongen 2019.

Med Djurgården som svenska mästare. En värdig sådan. Det tycker jag. Och även de flesta ”tyckare” av olika dignitet, som jag, lite summariskt, tagit del av.

Men det finns naturligtvis personer, som pekar på vissa domslut som gått mästarnas väg, om fördelen av att ha konstgräs på hemmaarenan och att de främsta konkurrenterna i motsvarande grad haft domslut mot sig.

Det sägs ju att en tabell aldrig ljuger och det ligger en stor del av sanning i detta. Samtidigt har de berömda marginalerna sin betydelse.  Det kommer man aldrig ifrån.

Anhängarna till Malmö FF pekar naturligtvis på de sex straffmissarna som en avgörande guldmissfaktor. Men missarna beror självfallet på egen oskicklighet, parad med nonchalans, och duktiga motståndarmålvakter. Inget annat.

Svensk fotboll har gemensamt beslutat att de två högsta serierna skall bestå av 16 lag och att elitserierna skall avgöras från månadsskiftet mars/april till en bit in i november. Lägg till cupspel i februari/mars. Du har en säsong på cirka nio månader. I Sverige från Trelleborg till övre Norrland. Det säger sig självt att man inte i varje match kan spela på ett acceptabelt naturgräsunderlag. Lösningen blir konstgräs. Av ekonomiska skäl. Fotbollen ställer höga krav på elitfotbollens arenor. Kommunernas ekonomi är ansträngd. Hur långt kan man sträcka sig för att tillgodose alla önskemål/krav från elitfotbollen? Se bara vilka hål, som kommunerna har att fylla i dessa budgettider.

Nu pratar man om hybridgräs. För det första det kostar mer än ”vanligt” konstgräs och för det andra, går underlaget att spela på vid extremt vinterväder med snö och kyla? Det är lätt att sitta i Malmö och kräva antingen hybrid- eller naturgräs för allsvenskt spel.

Kommunerna, arenaägarna, har inte samma ekonomiska resurser som Malmö FF.

Om jag inte missminner mig flyttade MFF också sin cupmatch i februari mot Degerfors till Lunds konstgräs gå grund av att Stadions hybridmatta inte höll för ett tätt matchande.

Med dessa mina tankar som grund menar jag, lägg bort diskussionen om underlagets betydelse för Allsvenskans sluttabell. Skaffa trupper som behärskar naturgräs, konstgräs och hybridgräs. Eller välj en trupp som är anpassad till spel på hemmaplanen. Likvärdigt underlag kan du aldrig få i Sverige med allsvenska lag från Malmö till Östersund och eventuellt ett stopp i Borlänge (Brage), där det kan bli cupspel vid samma tidpunkt som Svenska skidspelen avgörs några mil bort.

Säsongens mest kritiserade planer från Malmöhåll – förutom de slentrianmässiga mot några  plastvarianter – är Friends (Solna) och Guldfågeln (Kalmar). Det är naturgräs på båda.

Acceptera att vi bor i Sverige med olika förutsättningar. Och att hela Fotbollssverige lever.

***

Genustänkandet präglar Sydsvenskans sportbevakning. Men underligt nog har jag inte noterat det märkliga att damernas planunderlag aldrig diskuteras. Man kritiserar allsvenska herrkommuner för att de inte kan erbjuda naturgräs.

I Malmö, här längst i söder, spelar de två elitlagen för damer på konstgräs.

 

 

 

Av Magnus Månsson - Fredag 1 nov 21:40

Det blir en laddad fotbollshelg.

Avslutning i Allsvenskan och Superettan med avgöranden i både topp och botten i både serierna.

I den allsvenska guldstriden har det mesta koncentrerats till Norrköpings möjligheter att hemmavinna över Djurgården. Det är förståeligt. Östgötarna är ett formlag och inte minst ett topplag. Undantagandes den märkliga 4—4-matchen mot Sundsvall har det dock varit tunt med målskyttet på sistone. 1—0-vinsterna mot Kalmar och Häcken har satt långt inne. Saknaden av Jordan Larsson är tydlig.

Och nu möter Norrköping försvarsstarka Djurgården, som lär öppna försiktigt, förlitande sig även på styrkan i kontringsspelet.

Det här lutar åt 0—0 eller 1—1. Med andra ord GULD till Djurgården.

***

Malmö FF är naturligtvis storfavorit mot Örebro, som får tillbaka Michael Almebäck och, enligt mig, en av seriens för sitt lag mest värdefulle spelare, Nordin Gerzic. Med dessa rutinerade herrar i laget ökar ÖSK:s styrka avsevärt i jämförelse med senast, 0—3 mot Djurgården. Siffror som förstås inte helt speglade händelseförloppet. ÖSK är svårspelat. Hemma vann MFF med 2—1. Varning utfärdad.

***

Häcken har haft en resultatmässigt svag höst, i synnerhet mot topplagen. Därför bör Hammarby vinna men inte med så stor marginal som behövs för att passera MFF.

Häcken, ja, en besvikelse. Samtidigt vågar jag påstå att laget fått sällsynt många diskutabla domslut mot sig under säsongen.

Varning utfärdad även här.

***

I bottenstriden vinner Falkenberg över Eskilstuna och klarar en kvalplats. Kalmar har svetsats samman av veckans turbulens och vinner över Sirius. Och då hjälper det inte att Sundsvall besegrar AIK. Det blir degradering för Norrlandslaget.

***

I Superettan räcker kryss borta för Trelleborgs FF mot Gais. Och förmodligen också för Göteborgslaget. Det luktar 0—0.

Mitt tips baseras på att Öster vinner hemma över Frej och passerar Täbylaget och fixar kval. Samtidigt som J-Södra vinner över BP och därmed har möjlighet att både nå en direktplats till Allsvenskan, få en kvalplats men till och med hamna fyra. Brage är i samma sist, möter Västerås hemma.

BP åker ut tillsammans med Syrianska. Öster och Frej till kval,

Allt i toppen hänger på vad redan allsvenskt klara Mjällby orkar prestera. Med ett kryss mot Varberg kan båda fira. Det lutar åt det. Varberg behöver inte gå för vinst. Mjällby är nöjt.

Kvalplatsen då? J-Södra har 21 plusmål, Brage 20, som har gjort två mål mer än Jönköping.

***

Det är bäddat för även en dramatisk söndag.

Jag har reserverat tid för att följa båda dagarna.

 

Av Magnus Månsson - Tisdag 22 okt 17:03

Så kom då ropen igång på ett införande av VAR i den allsvenska fotbollen.

Och det ropades högt efter mötet IFK Göteborg—Djurgården, 0—1.

”Alla” vill ha VAR. Men jag har inte sett något konkret förslag om i vilka situationer videogranskningen skall användas.

Visst det var straff till IFK när Kharaishvili fälldes och visst var Djurgårdens Buya Turay offside vid situationen som gav en hörna, som sedan resulterade i målet. Men att påstå att dessa två felaktiga domslut kan ha en direkt avgörande betydelse för utgången av årets Allsvenska är nonsens. För det första: Straff är inte liktydigt med mål. Fråga bara Malmö FF! En straffspark är förvisso den optimala målchansen, men inte mer. Bollen skall in också.

Dessutom, bara för att det är en match i en av de sista omgångarna, kan man inte, för att bli trodd, på allvar mena att just dessa två misstag är mera avgörande än de som skett i alla de tidigare omgångarna. Med ”rätt” domslut – med eller utan VAR – i alla matcher hade tabellen definitivt haft ett annat utseende. Alla lag är drabbade av misstag från domarteamen. Med detta sagt menar jag inte att fel och rätt jämnar ut sig under en säsong. Misstagen drabbar alla, ibland med större konsekvens för sluttabellen, ibland mindre.

Det hävdades också från många håll att Göteborg hade en boll inne som felaktigt underkändes för offside. Visst Lasse Vibe slog in en boll bakom Tommi Vaiho men ingen, med öppna, kunde väl undgå att se att Vaiho inte gjorde något för att förhindra skottet. Han hade uppmärksammat ”linjedomarens” höjda flagga.

***

Domarteamet hade ingen bra kväll. Det kan alla vara överens om. Men att hänvisa till att Kristoffer Karlsson tidigare gjort felaktiga beslut, som gynnat Djurgården, är väl långsökt. Sådana insinuationerna ogillar jag.

***

Och så det där – min käpphäst:  När skall VAR användas? Gårdagen gav ett nytt ypperligt exempel. Hörnan som gav mål, skulle förvisso inte blivit av. Men det visar på vilka stora målchanser just en hörna är. Hur många kniviga dueller förekommer inte under en match där det är stört omöjligt att se vem som sänder bollen över kortlinjen? Skall alla dessa situationer granskas? Välj själv!

***

Det fanns onekligen mycket att fundera över efter Göteborg—Djurgården. VAR löser inte alla problem. Och sett över hela säsongen var, och blir, inte misstagen avgörande.

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - Måndag 21 okt 18:32

En illusion fattigare?

Nej, egentligen inte.

Det är ju så här verkligheten ser ut i det moderna idrottssamhället. Delvis i alla fall. Definitivt inom ungdomsfotbollen i Malmö. Och tydligen finns samma tankegångar inom stans ungdomshandboll. Delvis i alla fall, är det väl bäst att tillägga.

Inom Malmöidrotten har det varit en tendens att antalet klubbar inom varje enskild idrott blivit färre. Det finns åtskilliga exempel. I handboll fanns efter Dalhems uppgående i HK Malmö endast två, HK och IFK.

Såg då för en tid sedan att det bildats en ny förening, HF Limhamn. Jag tror på positiv konkurrens inom idrotten, speciellt på ungdomssidan. En tredje aktör på handbollscenen i en stad av Malmös storlek var givetvis bra.

Med en viss erfarenhet av förhållandena inom fotbollen kollade jag på det svenska förbundets hemsida alla övergångar. HF Limhamn fanns inte med. Tog det som bevis på att föreningen inte rekryterat sina spelare från en annan Malmöklubb. Men jag hade förbisett ett övergångar för spelare under 15 år inte registreras hos förbundet. Och när Limhamns 14-årspojkar överlägset vann  sin grupp i USM insåg jag att det var något lurt. Nybörjare blir aldrig gruppsegrare i USM, inte ens i Steg 1.

Och mycket riktigt HF Limhamn är en missnöjesförening. Det är en utbrytning från en annan Malmöklubb. Det är i min idrottsvärld oväsentligt från vilken. Och lika oväsentligt vari missnöjet består. Du får alltid olika svar från dem du frågar.

På sikt gynnar det inte idrotten, i detta fall inte ungdomshandbollen. Risken är att det blir att ”Djungelns lag” kommer att råda. Vid minsta missnöje är det bara att byta färg på tröjan. Antingen för stora delar av laget, eller hela med tränare och allt.

Min illusion var att HF Limhamn startade från grunden. Den sprack. Tyvärr.

***

”Djungelns lag” råder inom Malmös ungdomsfotboll. Har av olika orsaker de senaste dagarna kommit i kontakt med några ledare/tränare från några av stans klubbar. De är oroliga.

  • Tränare/ledare ringer runt och erbjuder att ta ”sitt” lag med till en annan klubb, ibland på grund av missnöje, ibland för att få bättre villkor.
  • Ledare/tränare försöker locka över kolleger från andra klubbar och att dessa skall ta med några av sina bästa spelare. Det kan röra sig om spelare knappt över tio år.

Några klubbar säger nej till att ta över hela lag. Men det finns alltid andra som accepterar missnöjesövergångar.

Inom ungdomsfotbollen i Malmö är det inget nytt. Det har pågått i många, många år.

Inte ens ekonomiska oegentligheter av tränare/ledare hindrar andra klubbar att ta emot hela lag med tränare/ledare trots att den nya klubben är informerad. Och – lite hårdraget – föräldrarna bryr sig inte. Det senare exemplet är självupplevt.

Denna djungelvärd existerar i Malmös småklubbsvärld. Och troligen även på andra orter.

Olustigt.

 

Presentation

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se