Vad får man för pengarna nu för tiden?

Jag tänker på den allsvenska fotbollsvärlden och i detta fall IFK Göteborg. Funderingarna kom upp i samband med derbyt i veckan mellan Gais och IFK, 2—1.

I startelvan kom IFK med sju spelare med utländskt pass, en åttonde var Paulos Abraham (BP och AIK), säsongslån Groningen. 

Gais hade hämtat sina spelare med moderklubbar som Norrby, Qviding, Sölvesborg, Kvidinge, Zenith, Rannerbergen, Warta x 2, Tölö, Gute, Falköping, Smålandsstenar och Kungsbacka. En av inhopparna, Amatkarijo är holländare.

Några av Gaisspelarna har spelat i Allsvenskan, Mervan Celik (Gais för 12 år sedan och Häcken), Jonas Lindberg (Sirius), Jack Cooper Love (Elfsborg och Halmstad) och Alexander Ahl Holmström (Kalmar FF). De två senare har väl knappast gjort många bestående avtryck i sina allsvenska matcher.

Några av spelarna från de små moderklubbarna har naturligtvis mellanlandat på en lite högre nivå innan de hamnade i allsvenska Gais.

Men visst är det intressant att man, som nu exempelvis Gais, kan skapa ett hyggligt allsvenskt med närproducerat utan dyrbara utlandsköp.

Skillnaden mellan de två Göteborgslagen är frapperande. IFK har inte fått ut mycket av sina stora investeringar.

Detta skrivit väl medveten om att när tabellen summeras framåt Advent, IFK mycket väl kan hamna före Gais.

***

AIK med sina 14 utländska spelare har tydligen ekonomiska problem och måste mitt i säsongen sälja bort några av sina bärande spelare. Har den utländska kostymen blivit för dyr?

***

Detta är bara en allmän känsla och lite av generalisering och undran: Domineras inte speciellt de tippade topplagen av utländska spelare och hemvändare? Visst finns det talanger som både får och tar plats, men hur många får – kanske för länge – vänta på sin chans.

Och hur många presumtiva landslagsspelare finns det egentligen i Allsvenskan?

***

Den sista frågan apropå ett inlägg i idrottensaffärer.se av Sydsvenskans tidigare krönikör Åke Stolt:

Förbundskapten Jon Dahl Thomasson var på besök. Såvitt jag förstår var det hans första återbesök på Malmö stadion sedan han lämnade som MFF-tränare. Om det är något lag han bör hålla ett extra öga på så är det förstås MFF som verkligen motsvarat förväntningarna

Men är det mer än Sebastian Nanasi i MFF-truppen, dominerad av utländska spelare och äldre återvändare, som är aktuell för en svensk A-landslagstrupp?

Åke Stolt har inte tänkt klart i detta ämne.

Varför är de alltid samma visa i MFF-land när laget förlorat?

Som nu efter Elfsborgs 3—1-vinst i går.

Till MFF-land räknar jag in Sydsvenskans sport, den enda Malmöbaserade tidning eller site jag läser regelbundet. Det är alltid MFF som gör en dålig insats, exemplifierat med att fem av de elva startspelarana erhöll en 1:a i betyg. Några av inhopparna räddade sig förmodligen från ett underbetyg tack vare kutymen att ersättare den sista halvtimmen alltid skall få en 2:a.

Krönikören Fredrik Lindstrand var dock så generös att han berömde några hemmaspelare och till och med nämnde dem vid namn. Det tillhör sällsyntheterna.

Men inte ett fullt erkännande till Elfsborgs spel och avslöjandet av MFF:s uppenbara brister. Sådana analyser hade gett bättre respekt i framtiden.

***

Hur många per säsong och år kan ett lag göra ”sin sämsta match”?

Nämnde krönikör menade att söndagens MFF-insats var den sämsta sedan förra besöket i Borås. Han måste ha glömt 2023 års båda möten mot Mjällby och några till. Visst MFF:s passningstempo var erbarmligt och skapade minimal oro i Elfsborgsförsvaret.

Allt för att få en negativ anklang-

***

Än en gång fick man ett bevis på att ett stort bollinnehav, då sett över hela planen, inte på något sätt speglar en match. Ett segt, långsamt bolltrillande på mittplan gav förvisso 19—81 i bollinnehav men bara ett avslut på mål. Fanns det någon som kände att MFF pressade Elfsborg?

***

MFF-förlusten gör förhoppningsvis att struntpratet att MFF har två laguppsättningar som kan vinna guld försvinner. Det är inte bara från syd detta hybrispåstående framförts. Många i den stora Discoveryredaktionen har upprepade gånger framfört denna åsikt. Så är det naturligtvis inte. Truppen är bred med spetskompetens med svenska mått mätt. Därom finns inget att diskutera. Men pratet om att endast ett fåtal spelare från konkurrentklubbarna skulle platsa i en MFF-trupp är ju ren och skär nonsens.

Låt tabellraden

7  6  0  1  19—4    18

vara ett bevis på att Malmö FF inlett Allsvenskan 2024 bra och att klubben dessutom blivit svenska cupmästare.

Men vägen så här långt har inte varit helt spikrak.

***

Elfsborgs 3—1 var en injektion för fortsättningen av Allsvenskan.

Sex raka vinster och 18—1 i målskillnad är givetvis ett styrkebesked.

Malmö FF:s inledning av Allsvenskan har varit övertygande. Lovorden har haglat över tränare och spelare. I de allra flesta fall är berömmen berättigade.

Men i framgångstider kommer nästan alltid överorden fram. Nyanserna saknas.

Nu är jag ute på minerad mark, så är det alltid i MFF-land om man inte är med i den allmänna himmelsblå hyllningskören: Alla sex segermatcherna har inte varit övertygande.

Två av de många målen har kommit efter offside, 2—0 mot Norrköping och vinstmålet mot Västerås. AIK gjorde självmål. Det enda målet mot Djurgården kom på övertid. Givetvis en styrka att kunna avgöra på sluttampen men samtidigt kan det sena avgörandet tillskrivas marginalkontot.

Nu säger förstås några att ytterligare baklängesmål vid 0—1 (som mot Norrköping) eller 0—2 (som AIK) inte har någon betydelse när resultatet blir 5—1 och 5—0.

Så kan man tycka, men av all de klyschor som finns inom fotbollens värld är den  kanske sannaste: Mål förändrar matchens fortsättning.

MFF har inte drabbats av marginalotur.

***

För alla fotbollsälskare, som vill ha en ovisshet i alla delar av tabellen, är det oroande att de troliga toppopponenterna till MFF svajat i inledningen. De fyra Stockholmslagen tar alltid poäng av varandra, Elfsborg har mist alltför mycket kvalitet. Och vill man vara med och tävla om guldet kan man, som Häcken mot Norrköping, inte skänka bort mål och poäng.

Halmstads BK, nuvarande tabelltvåan, i all ära, det är inte HBK som har kapacitet att utgöra ett segerhot mot MFF.

Mästarnas redan stora försprång, sju till åtta poäng, till andra guldkandidater beror givetvis på egen styrka men kanske främst på bristande kvalitet på konkurrenterna.

Det här blogginlägget skrevs i går men genom ett fel på domänen gick det varken att publicera eller läsa något på manssonsport.bloggplatsen.se.

Här en kortversion.

***

Är det kört nu, i den allsvenska guldstriden?

Detta apropå MFF-vinsten med 1—0 mot Djurgården, den enligt tipsen främste utmanaren. Åtta poäng är många att ta igen, men 25 omgångar ger möjligheter. Och det finns givetvis fler utmanare.

MFF:s två senaste 1—0-vinster visar också på hur sköra marginalerna är, tveksamt mål mot Västerås och ett flippermål – eller om man så vill ett ishockeymål (dvs en boll/puck in i gröten och så får man se vad som händer) – mot Djurgården. Bollen kommer naturligtvis att studsa fel även för MFF i fortsättningen och något avgörande feldomslut lär även MFF få mot sig.

Men i ett lite större och längre perspektiv och, om man så vill, mera optimistiskt: Det finns lag som i alla fall spelmässigt kan störa den allsvenska storfavoriten. Det har Västerås och Djurgården visat.

***

Det går inte att helt förbigå domarteamets insats i mötet på Tele 2. Une Larssons brutala tackling skedde precis framför ögonen på fjärdedomaren och med en av de assisterande domarna bara några meter därifrån. Det är häpnadsväckande att tre par ögon kan missa ett så klart rött kort.

Al-Hakim,huvuddomaren, har haft en usel säsongsstart med många underligheter. En kortare time-out rekommenderas.

***

I fredags hade Sydsvenskan en artikel där före detta världsstjärnor uppmanade nutidens spelare att uppträda mer sportsligt.

Det håller en hel fotbollsvärld med om. Men tydligen inte Fredrik Lindstrand, en av tidningens många fotbollskrönikörer.

Citat från hans fredagskrönika:

Efter en lyckad brytning ställde sig Derek Cornelius över Tolmac Nquen och vrålade. Den inhoppade anfallaren svarade med tackling i ryggen, som MFF-backen genant men smart förstärkte.

I Lindstrands värld är det alltså smart att förstärka för att lura domarna. Precis det som alla sansade fotbollsvänner fördömer. När Fredrik Lindstrand skrev i gratistidningen City var han den som skilde sig mest – i positiv mening – från alla MFF:s hovpoeter.  När han bytte rum i huset på Rådmansgatan bytte han även ut sina neutrala glasögon mot en mera himmelsblå variant.

Fredrik Lindstrands renommé som en objektiv journalist stärktes definitivt inte efter hans tendensiösa reportage efter supportermarschen i samband med hemmapremiärmatchen mot Hammarby.

***

Elfsborg har blivit rubrikernas klubb, dels tränarbytet Thelin/Hiljemark och dels de senaste usla resultaten. Kritiken var tuff när ledningen 2—0 borta förbyttes till Norrköpingsseger med 4—2. Men Elfsborg kom aldrig med några ursäkter. I min värld fanns det sportsliga skäl till scenförändringen.  Norrköping hade fyra dagars vila, Elfsborg två.

Jag har sällan sett Elfsborg komma med mer eller mindre vederhäftiga bortförklaringar. På det området är Boråslaget ett föredöme och har en plats i mitt idrottshjärta.

Jag minns att för några år sedan rörde en   MFF-tränare upp himmel och jord för att hans lag fick åtta timmars kortare vila än motståndarna.

Fyra allsvenska omgångar är avklarade.

Ett enda lag har idel segrar, inte oväntat Malmö FF.

Dels är MFF storfavorit och dels har man haft ett gynnsamt öppningsprogram med Hammarby hemma och övriga möten mot lag som allmänt tippas hamna i de nedre regionerna. Övriga förväntade topplag har alla haft inbördes matcher med givna poängtapp för båda eller endera laget. Hammarby har redan mött tre toppkandidater, därav två borta, MFF och Häcken, samt Elfsborg hemma.

Detta bör man nog ta i beaktande när man analyserar en tidig tabell.

***

Ett stående mantra redan under försäsongen har varit frågan om vem som kan utmana mästarna Malmö FF. De tre kommande omgångarna kan ge vissa besked, Djurgården, borta, AIK, hemma och Elfsborg, borta.

***

Veckoomgångar, som den som inleds i morgon, ger en fördel till klubbar med breda trupper. Men visar också till en viss del också på orättvisor. Norrköping får exempelvis fyra dagars vila mot Elfsborgs två inför torsdagsmötet. Inte helt optimalt för Boråslaget.

MFF har en endagsfördel gentemot Djurgården, fyra mot tre. Inte lika graverade men dock.

***

Jag har hittills tittat på 17 allsvenska matcher och sett 14 av de 16 lagen, några en gång och tre faktiskt fyra, Hammarby, Djurgården och Elfsborg. Gais och Halmstad får stå på vänt till början av maj.

***

Enligt kvällstidningarnas allsvenska bilagor finns det ungefär 120 spelare med utländska pass. Några är presenterade med en utländsk flagga med en svensk moderklubb. Det finns alltså gränsfall. Därför skriver jag ungefär 120, det blir i snitt åtta per förening.

Fyra klubbar kan i sina trupper inte använda alla, AIK ock MFF 13, Göteborg och Häcken 11. Maxantal per match är 9.

Några av dessa importer har jag inte sett på plan, några har fått mig att undra: Varför har de köpts hit och finns det verkligen inte minst lika duktiga spelare på den inhemska marknaden?

I de norska toppklubbarna, som på senare år totalt sett klarat sig betydligt bättre än de svenska, har i sina trupper endast två, tre utlänningar.

Från svensk sida hävdar man gärna att de pengar man får in på sina spelarförsäljningar läggs bland annat på akademierna.

Men är utdelningen inte lite för klen?

Visst exporterar vi spelare av varierad kvalitet men det gör även Norge, inte minst till Malmö FF.

15 norrmän är registrerade för de allsvenska klubbarna.

Flest importer kommer från Danmark, 23, 10 kommer från Island och 6 från Finland. Det innebär kring 65 från övriga världen.

Hur skall man tolka Malmö FF:s 1—0-vinst mot nykomlingen Västerås SK?

Segrar förlåter alltid – nästan i alla fall – det mesta.

Och det finns ingen anledning att ifrågasätta det rättvisa i hemmavinsten. Samtidigt har jag åtskilliga gånger sett domarteamen blåsa för offside i liknande situationer som den som ledde till målet. Marginaler tillfaller, av någon mystisk anledning, nästan alltid de mindre bemedlade. Det var inte första gången den här korta säsongen som de hamnade fel för VSK.

Nu läser man här och var – som alltid, när MFF inte vinner stort och övertygande – att MFF gjorde sin sämsta tävlingsmatch för säsongen. Jag har inte sett alla så jag kan inte uttala mig. Men borde det inte, i all självgodhet i alla MFF-led, smyga sig in ett visst mått av oro? Här kommer en orutinerad nykomling med ett ungt lag – den äldste utespelaren i startelvan var 28 år och fem strax över de 20 – och faktisk i många perioder sätter rejäl press på mästarna. Och detta till och med i Malmö.

VSK kommer förmodligen, alla lovord till trots, att bli ett lag i närheten av de nedre strecken.
MFF kommer att stöta på betydligt tuffare motstånd, inte minst i Europa. När laget, som i går, kommer att utsättas för ett rejält presspel kommer laget att bli rejält pressat.

VSK avslöjade brister i MFF, som de tre tidigare allsvenska motståndarna inte vågat testa. Västeråsarna vågade. Det var nära att ge utdelning.

***

I VSK spelade för övrigt – och gjorde det ypperligt – 22-årige Mikael Marques med Kulladals FF som moderklubb.

***

Och visst har Västerås SK efter sin inledning – 4x0—1 -- skaffat sig respekt och en plats i de neutrala fotbollsälskarnas hjärtan.

Fotbollen har fått sin Leif GW Persson.

Ja, ni vet den där gubben som dyker upp i all media och muttrar fram sina tankar – i Leif GW:s värld givetvis sanningar – om allt som tilldragit sig i världen. Men är man professor i kriminologi rör det sig förstås mest om det brottsliga och det kriminella. Det verkar vara en nödvändighet att få höra hans åsikt.

När det gäller fotboll här söderöver är det tydligen lika viktigt att få reda på vad MFF-kaptenen Pontus Jansson anser. I alla sammanhang är det han som intervjuas – utan att dock, muttra fram sina svar. Finns det verkligen ingen annan som har något intressant att framföra?

Pontus Jansson har blivit fotbollens Leif GW Persson.

Två allsvenska fotbollsomgångar och redan har domarna hamnat i fokus.

Illavarslande förstås.

Mina funderingar kring de omdiskuterade straffsparkarna: Finns det någon annan idrott där ett normalt rörelseschema bestraffas?

Vi har fått två armar för att bland annat balansera kroppen i rörelse. Jag har sagt det tidigare: Finns det något löjligare att se än spelare som springer omkring med händerna på ryggen för att slippa att bolluslingen träffar en arm i en i en normal förflyttning?

Tidigare hette det: Straff/frispark om handen söker bollen, tvärtom, ingen åtgärd.

Behöver det vara svårare? Domare, speciellt de på elitnivån, bör väl veta hur de olika kroppsdelarna fungerar i rörelse. Lägg bort snacket om avstånd, armens avstånd till kroppen och andra konstiga parametrar.

Omgångens diskussioner visar hur fel det blivit. Eller?

***

Efter alla omdiskuterade, avgörande situationer heter det alltid att det jämnar ut sig. Nonsens, det gör det inte alls. Skillnaden att tappa två poäng, som nu Häcken mot Djurgården, på en tvivelaktig (jag nöjet mig med detta ord) straff än att få en med sig i ett möte som redan är avgjort åt ett eller annat håll. Det är väl inte heller alls osannolikt att de här båda lagen hamnar i samma skikt framåt vintern, i kamp om platser i Europa.

***

Malmö FF:s första halvlek mot Hammarby var imponerande.

MFF inledde starkt även i fjor, åtta raka vinster. Då spekulerades det i att MFF skulle kunna gå rent, det vill säga att vinna alla 30 matcherna, alternativt inte förlora en enda.

Ännu har jag inte sett denna profetia på pränt. Vem blir först?

***

Tifot inför hemmapremiären var magnifikt. Liksom många andras.

Supporterkultur när den är som bäst.

***

Men vad hände på supportermarschen från Möllevången?

I en stort uppslagen artikel på nätet i Sydsvenskan utpekas Polisen av supportergrupperingarna för att ha utövat övervåld och provocerat deltagarna i marschen.

Är det många som tror att svensk polis agerar så här? Och är det sant är det ju förfärligt.

Av artikeln framgår att det fanns maskerade supporters, det smälldes bangers, några promenerade med bengaler, någon sparkade på en polisbil, två personer fick brännskador på grund av bengaler.

Allt detta är olagligt. Skall polisen bara stå och titta på? Jag fattar inte detta.

Det skall också sägas att två poliser blev skadade, en av dem blev sparkad. Några personer fick dessutom hörselproblem på grund att bangerssmällandet.

***

I ett uttalande menar en supportergrupp att det är deras förtjänst att det allsvenska publikintresset är så stort, inte den mediokra fotbollen.

Visst klackarna skapar stämning men avarterna är för stora för att samhället skall acceptera det.

Sveriges lag måste råda på läktarna och även vid promenaderna till arenorna.