Inlägg publicerade under kategorin Fotboll

Av Magnus Månsson - Måndag 18 mars 21:47

Det blev en önskefinal i herrarnas fotbollscup, Malmö FF mot Djurgården.

Det är de lag som imponerat mest i de inledande omgångarna och i den enkät som redovisades i samband med den  allsvenska upptaktsträffen tippas just MFF och Djurgården som de två topplagen.

Man kan väl också tillägga att de kommit längst i sina nya lagbyggen. Elfsborg och Häcken, de två lag som troligen främst kommer att utmana framåt höstkanten, har efter viktiga spelaretapp ännu inte hittar rätt i sina nya formationer. Skador hade också trasslat till det för mina två outsiders i den allsvenska toppstriden.

***

Nåväl. Det som irriterar mig och till och med gör mig förbannad är de insinuationer som finns i MFF-land, i olika led, om att lottningen kommer att vara riggad i Djurgårdens favör. Finalen kommer att spelas på Tele 2.

Är det verkligen någon som allvar tror att svensk idrott och svensk fotboll är så korrumperad?

Och behöver man citera alla ogenomtänkta ord från MFF-kaptenen Pontus Jansson? Rubriker, jag förstår. Men …

***

Jag har bara sett de två senaste av MFF:s två cupmatcher, 5—2 mot Norrköping och 4—0 mot Halmstad, imponerande segermarginaler och övertygande spel.

Lovorden har haglat, även utanför lokalpressen. Motståndarnas tränare har inte varit sena att hylla sina överlägsna motståndare. Jag har nästan fått intrycket att hyllningarna delvis varit ett sätt att bortförklara det egna lagets fullständiga tillkortakommande. För, handen på hjärtat, det var ingen högre allsvensk klass på Norrköping, speciellt, och Halmstad.

Eller är det så att MFF kommer att avverka de flesta av sina allsvenska motståndare lika smärtfritt och enkelt? Det vore trist.

***

Att jämföra kvaliteten mellan två matcher och därifrån dra slutsatser om lagens inbördes kapacitet är i min värld en omöjlig uppgift.

Att vinna med 4—0 på Örjans vall mot Halmstad är en betydligt lättare uppgift än att via straffar borta besegra AIK i ett derby. Som Djurgården gjorde i går i ett dramatiskt möte.

Såg att någon, som jag trodde bättre om, i ett facebook-inlägg gav betyget medelmåttigt till båda lagen. I MFF-land har man pretentioner.

 

 

 

Av Magnus Månsson - Fredag 15 mars 18:29

Den allsvenska fotbollspremiären närmar sig.

Det blir ingen spännande guldstrid lik den i fjor med ett avgörande i en direkt final som den mellan Malmö FF och Elfsborg.

Experter av alla de slag och trovärdighet är klara med sitt tips: Malmö FF kommer att defilera från tidig kall vår till dimmig höst. Och inte nog med det, MFF hade gjort det med sin B-uppställning. Så har det låtit på sina håll. Okej, lite överdrivet, men åt det hållet.

Jag har läst – och det inte bara i Malmömedia – att om ALLA Malmös konkurrenter skulle ta emot någon eller några av MFF-reserverna skulle det bli en förstärkning. Vad är det för nonsens och undervärdering av motståndarna?

Jag tror inte för ett ögonblick att MFF:s reservveteraner på backpositionerna skulle kunna ersätta Elfsborgs rutinerade Johan Larsson och Niklas Hult.

Och är Häckens mittfält Mikael Rygaard, Simon Gustafson och Romeo Amane inte minst i klass med MFF:s bänkspelare?

Jag tror inte heller att Hammarby vill byta ut Nahir Besara och Oscar Johansson mot en icke ordinarie MFF-are.

Och hur bra är inte Djurgårdens innerbackar Marcus Danielson och Miro Tenho med Jacob Une Larsson som back up?

Det här är bara några få exempel på att MFF-konkurrenterna har starka lagdelar och inte alls har oävna spelare i alla positioner.

Men visst har MFF en trupp med en meritmässigt imponerande bredd men att man har två lag av högsta allsvenska klass är nonsens sett över en hel säsong. Många av spelarna har nått sin topp. Skadehistoriken talar också sitt tydliga språk.

Och det här att MFF har två lag av hög allsvensk kvalitet har man faktiskt hört en herrans massa år. Det är ingen nyhet, fast lika osann för det.

Men att man har en bra, mycket stark trupp är en annan sak. Det är ju så att det finns nyanser i allt i livet. Även i fotbollens.

 

 

Av Magnus Månsson - Måndag 11 mars 19:23

Sydsvenskans chefredaktör Jonas Kanje har varannan söndag en kolumn, där han behandlar alla de frågor och prioriteringar han som ansvarig utgivare har att lösa och ta beslut om.

I går var han inte på problematiken om vad som attraherar mest, vilka artiklar som har flest läsare. Kanje konstaterar att branden på Skrylle lockar fler läsare än Sveriges Nato-inträde. Det lokala har större intresse är det storinternationella. Och det nationella.

Så ser, enligt Jonas Kanje, tidningsvärlden ut. Alltså den Sydsvenska.

Men trots detta skulle det inte falla redaktionen in att skippa informationen om Nato, om sprängningarna i Stockholm, om allt annat som sker utanför Omkretsen.

Jag uppfattar inte Sydsvenskan som en lokaltidning. Men tendensen är klar inom Sporten. Jag har full förståelse för att Malmö FF drar de flesta läsarna, att Redhawks har sina anhängare, att FC Rosengårds fotbollsdamer, i ett genusperspektiv, skall uppmärksammas. Men när det gång efter gång går ut över en mera allsidig bevakning, blir jag irriterad. Jag medger att jag är tjatig, men det är inte nyttigt att bli besviken vecka efter vecka för att jag inte hittar det jag anser mig kunna fordra som prenumerant.

***

För en tid sedan påpekade jag att resultatredovisningen från VM i simning och friidrott var minst sagt undermåliga. Gång efter annan har de handbollsintresserade haft anledning att undra över prioriteringarna. I helgen var det dags igen. Svenska Handbollförbundet har infört, efter succéer utomlands, att Svenska cupen skall avgöras i en så kallad Final Four. För en tid sedan avgjordes damernas slutspel med två Skånelag, H 65 och HK Kristianstad.

I helgen vann Ystads IF herrarnas cupfinal över Hammarby.

Sydsvenskans läsare har inte fått reda på detta, inte ens i resultatform. Lika lite som att Sävehofs damer blev mästare efter finalseger över H 65.

Sydsvenskan finns i en av de tätaste handbollsregionerna i landet med läsare med ett brett idrottsintresse. Inte minst för handboll.

Jonas Kanje skrev i sin krönika:

Journalistik handlar om att välja, värdera och lyfta fram.

Avgående kulturchefen Ida Ölmedal, inte precis saknad av mig, skrev något liknande för en tid sedan.

Under mina drygt 20 år som journalist fick jag lära mig att så skulle det fungera.

Men präglas valen och värderingana på Sporten av objektivitet och kunskap om den breda idrottsrörelsen?

Och om läsekretsen intresse?

***

SVT sände alla åtta matcherna i Final Four. Men hur fungerar interkommunikationen inom bolaget.

Text-tv hade inte matcherna på sin digra tablå.

Kanske dags att handbollen i stort aktiverar sina kommunikationsavdelningar. Det tycks behövas.

***

När jag ändå är på gnällhumör:

Sydsvenskans fixering vid MFF och dess spelare må vara hänt men att, som Niklas Wihlborg i referatet MFF—Norrköping, skriva IFK Norrköpings målvakt utan att nämna honom vid namn, är dålig journalistik. Om du inte vet, Niklas, heter han Oscar Jansson. Jag tror faktiskt att många läsare ville veta vem målvakten var.

Nyfikna läsare är inte bra.

Förvisso en bagatell. Men ändå …

Av Magnus Månsson - Söndag 25 feb 21:49

Det är mycket nu, vinteridrotterna närmar sig slutspelen, svenska cupen i fotboll har inletts.

Allt detta i tv, och mycket därtill.

Har man dessutom även andra intressen och måsten, då gäller det att prioritera och välja bort. Därför såg jag inte Malmö FF:s cupmatch mot IFK Luleå, ett lag från nivå 4 i seriesystemet. Läste mig till att MFF lät fyra, fem av sina yngre före detta akademispelare få matchtid och att de klarade det alldeles utmärkt. Jag betvivlar det inte för en enda sekund. Men vilka slutsatser kan man dra efter en 8—0-vinst mot ett undermåligt motstånd? Spelare från Sveriges bästa akademi – det har MFF papper på – skall i min värld givetvis vara överlägsna motståndare från en norrländsk division 2-klubb. Jag vill nog vänta med mina omdömen till lite mera skarpa lägen. Om jag får tillfälle till det.

***

I både skrift och tal framför de ansvariga i Sydsvenskan ofta att tidningen numera inte har samma personella resurser som tidigare. Jag har ingen aning om hur många heltidsanställda personer Sporten disponerar. Men bristen gjorde sig verkligen inte påmind i går. Tre personer bevakade cupmötet i Luleå. Jag förmodar via tv. Men ändå. Numera uppger man inte om man är på plats eller ej.

. ***

Skånederbyt i ishockey mellan Malmö och Rögle, 2—3, bevakades av två representanter från Malmötidningen. Det är tydligt var Sydsvenskan lägger sina sportresurser, Malmöfotboll, damer och herrar, och ishockey. Jag är inte säker på att den breda sportintresserade läsekretsen gör samma prioriteringar. Men överbevisa mig gärna.

***

Jag såg stora delar av matchen. Och visst finns det en inbyggd dramatik i ett jämnt hockeymöte. Pucken tar ibland oväntade vägar och det jublas över mål, som ”ingen” ser.

Derbyt marknadsfördes som ett ångestmöte, förlorande laget riskerade att få kvala för att behålla sin SHL-status. Så uppfattade jag det och så var det väl också. Men döm om min förvåning när en rubriksättare på en site noterade: Där röks Malmös slutspelschans.

Så var det – också.  Men visst känns det lite underlig att tionde lag efter 52 omgångar fortfarande har möjlighet att bli svenska mästare.

Tydligare kan inte grundseriens roll som transportsträcka beskrivas.

Men publiken lär gilla det. Varför gnälla?

Handbollen kan bara avundas ishockeyn. I detta fall.

***

Sydsvenskan – och jag  via tv -- bevakade även Skånederbyt i handboll, Kristianstad—HK Malmö, 29—23, jämnare än så var det länge,  och en viktig seger för ett svajigt Kristianstad, som i och med de två poängen lär ha säkrat ett slutspel. HK kan få det kämpigt. Av sina fem resterande matcher spelas tre borta och hittills har HK bara vunnit två möten utanför Baltiskan, mot Karlskrona och Amo i höstas.

Det sorgliga i rapporten från Kristianstad var den om Malmöklubbens ansträngda ekonomi.

Lugi och Ystads IF har räddats från röda siffror och kommun och privata donatorer, kronofogden jagar IFK Ystad. Dystra påminnelser och långt från det mål elithandbollen hade för cirka tio år sedan att Handbollsligan under inledningen av 2020-talet skulle vara helprofessionell.

***

Vi avslutar positivt och gratulerar herrarna i Lågan till en plats i Allsvenskan, nivå 2, och H 43 Lunds herrlag till avancemanget till division 1. Och gläds speciellt med Mats A Andersson, numera kallad Mr H 43.

 

 

Av Magnus Månsson - Måndag 19 feb 18:38

I helgen avgjordes SM inomhus i friidrott.

Med guld och medaljer till Malmö AI och IFK Lund.

Att MAI:s Julia Henriksson förbättrade sitt eget nysatta svenska rekord på 200 meter kunde vi, som betalar en summa för Sydsvenskan, läsa i ett TT-reportage. Men inte ett ord om de andra framgångarna. Inte ens i resultatbörsen.

Men när det gäller resultatredovisningen har jag resignerat. Orsakerna till alla uteblivna uppgifterna lär vara många, men visst stör det att man kan läsa resultat och tabeller från bollsporter på nivå 5 och 6, och i fotboll till och med på nivå 8, men inte från ett SM med framgångar för de lokala idrottsmännen.

Under veckan har jag med förundran också noterat att tidningen endast redovisat VM-finalresultaten i simning i de grenar där det funnits svenska deltagare. Har verkligen Sydsvenskans läsare ett så smalt intresse?

Är det bara Sverige – och Malmö FF – som gäller?

***

Den senare frågan apropå att MFF:s damlag i fotboll, på nivå 2 i seriepyramiden, tillägnas nästan en helsida med ett stort foto efter en träningsmatch (!). Allt medan två skånska lag i Superettan spelar tävlingsmatcher i Svenska cupen. Deras insatser sammanfattas i en notis. Även om Trelleborg och Helsingborg inte prioriteras i tidningen tror jag mig veta att det i Malmö finns ett läsintresse om både TFF och HIF.

Jag stannar här, när jag skrivit av mig en del av den frustration jag kände när jag i morse öppnade mitt husorgan sedan 1950-talet. Men egentligen borde jag vara van, luttrad som man blivit.

***

Åter till inledningen, SM i friidrott.

Den svenska friidrottskartan är sig lik. Det är Stockholm och Göteborg som dominerar både storleken på startfälten och besöken på medaljpallen.

28 medaljer, Stockholm (6—11--11)

27 medaljer, Göteborg (9—9—9)

  9 medaljer, Skåne (6—2—1)

14 medaljer, Övriga Sverige (5—4—5)

IFK Lunds Erik Erlandsson vann 200 meter. De övriga Skånemedaljerna är MAI:s. Anmärkningsvärt är att ingen av Malmöklubbens medaljörer är födda i Malmö. Men Maria Freij, guld på 800 meter, har IK Pallas som moderklubb och bronsmedaljören på 200 meter William Trulsson, boende i Södra Sandby, började sin friidrottskarriär i MAI.

Nog är det, som sagt, anmärkningsvärt att en så stor stad som Malmö inte har en enda infödd Malmöbo på en prispall i SM. Det fanns 78 tillfällen.

***

Men jag skall vara ärlig. Lisa Lilja, trea på 400 metet är Malmötjej.

Dessutom skall det noteras att Thobias Montler (guld i längd) är från Landskrona, Annika Jönsson (silver i stav) från Helsingborg och Anton Levin (brons på 60 meter häck) från Ängelholm.

Men allt sammantaget kan den samlade skånska friidrotten inte vara nöjd med facit från SM-helgen i Karlstad.

Det bor ju över 1,3 miljoner i detta vackra landskap.

I sju av de 13 damgrenarna fanns ingen skånska med i startfältet. Det är anmärkningsvärt med tanke på att det funnits stora flickgrupper i Skåne under många år.

***

En liten notering. När Heleneholms IF från 1965 byggde upp sin stora  ungdomsverksamhet hade vi ett livligt utbyte med Mölndals AIK och dess på den tiden främsta ledare Karin och Erland Larsson. Årligen hade vi den så kallade 100-matchen. 100 ungdomar från varje förening tävlade i klubbmatch, som avslutades med en kurirstafett 100xca 80 meter. En härlig upplevelse.

Till Parkstafetten på 70-talet kom Mölndal till Beijers Park med cirka 20 lag. Heleneholm hade ungefär lika många.

Sedan dess har Mölndals AIK en speciell plats i mitt friidrottshjärta. Därför gladdes jag över deras SM-facit, fem medaljer (1—2—2) och dessutom 13 placeringar fyra till och med sex.

Grattis Mölndals AIK

Av Magnus Månsson - Fredag 9 feb 16:02

 

I dag hade Sydsvenskan fyra textsidor sport, tre av dem handlade om Malmö FF.

Att 4—0-förflusten mot Bodö/Glimt fick sina två är väl helt i sin ordning, men att den glyttiga inkilningen åter uppmärksammades med en hel sida är väl att ta i.

I går öppnade tidningen också ett forum så att läsarna kunde ge sina åsikter om spelarnas barnsliga humor. Allt för den omhuldade läsarkontaktens skull.

Självklart är det bra att ordföranden Anders Pålsson tar avstånd från inkilningar.

Samtidigt – och det gäller både MFF och SDS – finns det inte viktigare händelser i närtid som borde kommenteras och fördömas? Jag tänker förstås på ultrasupportergruppernas – där några har MFF-anknytning – uttalande att det är de som bestämmer vilka lagar som skall råda på fotbollsarenorna. Inte politiker och polis.

I min enkla värld ett fullständigt oacceptabelt ställningstagande.

Men inte har jag sett ett fördömande uttalande från Anders Pålsson eller någon kommentar från Sydsvenskans många sportkrönikörer. Det kan väl till och med vara ett ämne för ledarredaktionen.

Verkligen en irriterande, frågande tystnad från MFF och SDS.

 

 

Av Magnus Månsson - Onsdag 7 feb 16:45

”Vi har beslutat oss för att ta ansvar – på våra villkor – för hur pyrotekniken används på arenorna. Vi gör det för att fortsatt kunna leverera arrangemang i europeisk toppklass, men också för att manifestera att det är vi, och inte till exempel polisen eller politiker, som formar de svenska läktarna”.

 

Det var uppmuntrande att öppna morgontidningen och få läsa rubriken:

Ultrasgrupper i upprop: Sluta kasta pyroteknik.

Hoppfullt för oss som hatar alla fördröjda fotbollsmatcher. Men så läste jag vidare och fann då att supportergrupperna bara lovade att inte kasta mot personal och rivaliserande grupper.

Alltid något, förstås.

Men pyrotekniken skall fortfarande användas för att höja stämningen. Och det innebär i sin tur givetvis lika många irriterande avbrott som tidigare.

Det mest uppseendeväckande är att ultrasgruppringarna i den ovan citerade ingressen skriver att det är VI och inte polis och politiker som formar de svenska läktarna.

Svensk lag skall i deras mening alltså inte råda på en fotbollsarena.

I min värld låter det helt absurt. Den samlande svenska fotbollen måste ta ett samlat avstånd mot denna radikalisering av vissa delar av läktarkultuturen.

Ser med spänning fram mot kommentarer från, politiker,förbund, klubbar och ledande krönikörer.

 

 

Av Magnus Månsson - Måndag 29 jan 19:02

Måndag eftermiddag och man känner en viss abstinens, ingen EM-handboll.

Samtidigt känns det skönt, det blev lite väl mycket, 51 matcher totalt för min del.

Jag har förstått att jag inte är ensam om denna (över-)konsumtion. Handboll på landslagsnivå – det gäller båda könen – och då speciellt de internationella mästerskapen fascinerar den stora idrottsallmänheten.

Och det är väl bara att medge att det varit sällsynt många dramatiska avgöranden. Men tyvärr också med diskussion om domarstandaren. Eller om svårigheterna att hitta rätt i alla gränsfall. Jag har alltid hävdat att handboll är den svåraste bollsporten att döma. Årets EM har inte fått mig att ändra uppfattning.

Det svenska domarparet Mattias Wetterwik och Mirza Kurtgagic gjorde, när jag såg dem, två mycket bra insatser. Varför de inte fick fler matcher förstår jag inte.

***

Under Sveriges bronsmatch mot Tyskland var jag irriterad. Det spel svenskarna visade upp, speciellt före paus, var av högsta finalklass med Andreas Palickas målvaktsspel som en extra krydda. Sverige var värt att vara en part i EM-avslutningen.

Jag hoppas verkligen att få slippa se det makedonska paret i en viktig match i framtiden. Dessa två arroganta herrar förhindrade en svensk finalplats genom sitt agerande i mötet mot Frankrike

***

Sverige visade än en gång att vi åter har ett stabilt lag i topp-6 i världen. De sex stora sett över en femårsperiod är Frankrike, Danmark, Sverige, Spanien, Kroatien och Norge. Nu fallerade främst Spanien och delvis mer eller mindre Norge och Kroatien.

Var det en tillfällighet eller ett bevis på en ökad europeisk bredd? Tyskland borde kunna etablera sig som en stabil medaljaspirant. Från och till har Nederländerna, Slovenien, Portugal, Serbien och Ungern varit uppe och nosat i toppen men ännu inte lyckats nå bra placeringar några mästerskap i följd. I år sällade sig Österrike till sällskapet.

Island, deras prestationer måste man alltid beundra, tillhör alltid skiktet kring position 10.

Och jag ser gärna det unga Färöarna i fler EM-slutspel.

***

I förhandsspekulationerna såg vi väl alla Sveriges toppbredd som en favör i medaljakten. Bedömningen var korrekt. Frankrike och Sverige använde sina trupper bredast över de nio matcher som slutspelslagen hade. Glenn Solberg, Michael Apelgren och Tomas Svensson skall ha all cred för hur de matchade truppen. Den viktiga fingertoppskänslan visade de prov på.

***

Redan på onsdag har Handbollsligan återstart med full omgång. Kommer PR från EM att ge önskad publikeffekt?  Tyvärr tror jag inte det. EM-stjärnorna finns inte på hemmaplan. Men de blivande kan ju alltid vara intressanta att följa i sina första steg mot den internationella scenen.

 

Presentation

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2024
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards