Inlägg publicerade under kategorin Fotboll

Av Magnus Månsson - Tisdag 16 april 17:55

Så var den tredje omgången i fotbollens Herrallsvenska spelad.

Och tre omgångar av trettio ger inte speciellt många indikationer om hur sluttabellen ser ut framåt november. I synnerhet som det kommer att öppnas övergångsfönster åt båda hållen, innan det är dags för slutsummering.

Man ser bara vad en seger, som nu Malmö FF:s mot Östersund, innebär i förändrade åsikter om lagets fortsättning, från grått till något mera gult.

Men visst har man redan sett spekulationer, byggda på tre matcher. Jag skall inte hemfalla åt sådana tankegångar. Inte ännu i alla fall.

***

14 matcher har jag sett. Med den ojämna bedömningsnivå, både i en och samma match och mellan olika domarna, man tyvärr måste leva med. Det finns en massa domslut att diskutera, uteblivna gula och röda kort. Det är en lönlös diskussion.

Domarna har ingen lätt uppgift. Och nu har den blivit än svårare. Det har kommit in ett nytt ord i bedömningen: FÖRSTÄRKNING.

Jag hittat inte ordet i regelboken. Men tv-kommentatorerna använder ofta uttrycket och en massa journalister, när det passar egna laget.

Vad är då en ”förstärkning”? Jo, när en spelare faller, speciellt inom straffområdet, efter en lättare, men klar, beröring. Blir man trampad på foten eller sparkad på benet inom straffområdet, så är det straff. Oavsett hur teatraliskt den förfördelade än trillar.

I helgen visade tv-repriserna, domarnas värsta fiende, två flagranta domarmisstag, där kommentatorerna försvarade de uteblivna straffarna just med ordet ”förstärkning”.

Häckens Alexander Jeremejeff blev till och med varnad i sin duell med en Falkenbergsförsvarare.

Det slapp i alla fall Östersunds Hosam Aiseh, när han föll på MFF:s Rasmus Bengtssons långsamma fot vid ställningen 0—0. 

När nu ordet ”förstärkning” inte finns i regelboken, strunta då i att bortförklara felaktiga beslut med den förklaringen. Använd rätt benämning!

I dessa sammanhang ogillar verkligen ordet ”förstärkning.

 

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - Torsdag 11 april 16:26

Så var den allsvenska fotbollen i gång. Två omgångar avklarade.

Har sett åtta matcher, några lag två gånger, andra igen alls. Det är givetvis ett alldeles för litet underlag att dra några slutsatser av. Och det hade det varit även om man så sett alla lagen. Två omgångar av 30 säger i princip inget.

Även om domedagsbasunen varit framme i olika medier redan. Till största delen MFF-relaterade.

***

Något vågar man väl konstatera.

Bästa halvlek hittills är Norrköpings första i matchen mot AIK med ett högt tempo och en intensitet, kombinerat med bra passningsspel, som visade på en inneboende hög kapacitet. När AIK kom in i spelet visade Solnalaget hur svårslaget de svenska mästarna lär bli även detta spelår. 0—0 blev det.

Sämsta halvlek så här långt, i min bok, är Malmö FF:s andra mot Sundsvall. Fotboll går ut på att göra mål – och försvara sin egen bur. Det är sällan man ser ett lag bjuda på tre så enkla mål som MFF på en enda halvlek. 3—1 blev det.

En intressant iakttagelse: I pausintervjun sa Sundsvalls tränare Joel Cedergren att hans lag skulle såra MFF på den stora ytan bakom Oscar Lewicki. Det var precis vad man gjorde vid 1—0.

***

Och en sak är sig lik. Det kan man redan konstatera, Malmö FF:s självbild.

I paus påpekade Guillermo Molins hur bra laget var och att det inte skulle vara några problem att vinna.

Och efter 1—3 konstaterade tränaren Uwe Rösler att hans lag var det klart bästa. Detta efter 1—3 och tre klara misstag.

Man kände igen mantrat från förra våren, fast då hette personerna Magnus Pehrsson (tränaren) och Markus Rosenberg.

***

Som vanligt förbryllar Rosenberg i sina uttalanden.

Så här lär han sagt i veckan:

”Jag hatar att man går ut och säger att vi spelar bra när vi förlorar, men en poäng på de tre bra halvlekarna – en mot Häcken var dålig – känns inte snällt. Vi är inte i närheten av vår kapacitet, men jag tycker ändå en poäng är för lite…”

 

Hur många har hört honom under årens lopp i allsvenska sammanhang medge att motståndarna varit bättre än MFF? Samtidigt har laget alltid (nästan i alla fall) spelat bra.

Det var det där om självbild.

***

Jag är förvånad över att Markus Rosenberg spelade 90 minuter i U 21-mötet mot Häcken i måndags med motiveringen att skall han orka 90 minuter nu på söndag mot Östersund, måste han 90 minuter i benen innan dess.

Han skadade sig den 12 februari, två månader sedan, har tränat sporadiskt och spelat 20 minuter mot Sundsvall. Han är 36 år. Kan en relativt otränad kropp återhämta sig på fem dygn efter en – trots allt – viss urladdning.

Fysiologin har sina lagar. Även för en fotbollsspelare.

 

.

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - Söndag 7 april 13:30

Ibland räcker inte tiden till allt man vill göra. Det gället att prioritera.

Som i går, när jag hade några funderingar om ett blogginlägg. Men jag föredrog en restaurangbesök/födelsedagsfest framför någon timme med datorn. Jag ångrar inget.

Funderingarna finns kvar. Här är de.

***

När jag under gymnasietiden på 1950-talet skrev sport i Ystads Allehanda från Skurup – till och med en ”krönika”, Sport västerpå – hade jag en mentor (fast det ordet fanns väl knappast då) från YA:s sportredaktion. Han lärde mig mycket. Först och främst att man tidigt måste skiva vad det hela gäller, vilken idrott och nivå. Dessutom poängterade han vikten av man hela tiden måste ha i tankarna att man förhoppningsvis varje gång fick en ny läsare, en kanske i ämnet oinsatt person. Denne skall man inte skrämma bort. Skribenten skall vägleda henne eller honom in ämnet. Hen (ordet fanns förstås inte heller för 60 år sedan) skall inte känna sig dum eller okunnig. Av samma skäl, påpekade min mentor, skall man undvika ”ju” och ”som bekant”. Det finns ingen anledning att briljera på en i ämnet inte lika insatt läsare.

Jag har försökt – och förstås också misslyckats med – att leva upp till dessa lärdomsord från 1950-talet.

Dessa tankar dök osökt upp efter lördagens sportkrönika i min morgontidning, som inleddes så här:

”I dag spelar Sverige landskamp mot Tyskland på Friends arena och ett rejält marknadsföringsryck med målet att slå publikrekord gav tidigt resultat.

Över 30 000 biljetter är nu sålda och rekordet på 20 302 åskådare från gamla Råsunda och mötet med Schweiz 2002 är historia och publiksiffran blir förmodligen högre än när Sverige EM-kvalet mot Rumänien nyligen.

Samtidigt har några hisnande rekord slagits senaste tiden ute i Europa.”

 

Jag är påläst. Jag vet att det handlar om fotboll. Jag vet också att matchen är en landskamp för damer och rekordet som skall slås – och också gjordes – är för damer. Jag vet också att EM-kvalmatchen var för herrar.

Jag testade den citerade texten för några bekanta. De förstod inte vad rekordjakten gällde.

Och detta bara för att krönikören menar att fotboll är fotboll och inte  damfotboll och herrfotboll. Låt så vara. Även om jag vid besök på FC Rosengårds matcher hälsats välkommen till ”den allsvenska damfotbollsmatchen.”

Så enkelt det hade varit att skriva dit att det handlade om damer. Utan att lägga några som helst genusperspektiv på frågan. Bara för tydlighetens skull.

***

Det kom 25 882, självfallet en imponerande siffra. Men den är ”dopad”. Gratis är gott. Nästan gratis smakar också utmärk. Den höga publiksiffran till trots blev arrangemanget, enligt text-tv, en förlustaffär för Svenska Fotbollförbundet. Biljetterna kostade bara mellan 50 och 150 kronor per styck. PR får kosta och åskådare på plats och via tv fick en bra underhållning.

 

 

 

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - Torsdag 4 april 17:11

Några funderingar denna underbara vårdag i april.

Förvisso blåsig -- vi är ju Skåne – det märke jag under min timmeslånga cykeltur i Malmös västra delar. Motion i lagom tempo ger plats åt, ja, funderingar.

***

Förlåt om jag är tjatig!

Jag vill åter ta upp handbollsdomarnas omöjliga uppgift. Inte för att det är säkert att ytterligare ett par ögon sett vad som hände vid handgemänget i gårdagsmatchen mellan Alingsås och Ystads IF, men en domare till, på avstånd, hade kunnat få en överblick över vad som skedde i det allmänna kaoset.

Tv-repriserna visade att det blev helt fel? Eller? Jag klandrar inte domarparet, som var inne för att sära kombattanterna.

Men vad var delegatens roll? Han måste ju ha skaffat sig en bra överblick från sin position.

Det känns fel när den verklige syndaren, som förorsakade tumultet, kom undan med två minuter, dennes lagkamrat som överreagerade inte fick något straff alls, medan två (av många) spelare som bara ville sära på de inblandade fick matchstraff.

Jag är emot videogranskning i fotboll. Har förståelse för att man använder den i kniviga fall inom ishockeyn.

Och efter gårdagshändelsen i Alingsås är jag benägen att acceptera metoden i särskilda fall även inom handbollen. Som gårdagens.

***

Vad är detta?

9—8, 8—5, 16—12, 8—7.

Jo, det är spelaromsättningen, in och ut, i Malmös fyra herrdivision 2-klubbar i fotboll, IFK Malmö, FC Rosengård, Prespa Birlik och BK Olympic.

Liknande siffror har presenterats många av de senaste säsongerna.

Är denna brist på kontinuitet den rätta vägen att täppa till den genanta luckan upp till Malmö FF?

Jag tror det inte.

Av de fyra klubbarnas nyförvärv kommer sju från i höstas degraderade Kvarnby IK, som redan innan har minst lika många före detta spelare på denna nivå. Och högre.

Kvarnby IK har verkligen varit duktig på att utbilda fotbollsspelare.

***

Några ord om den allsvenska fotbollspremiären.

Den var intressant. Alla tre nykomlingarna tog tre poäng. Inget av de sex topptippade vann. Häckens kryss borta mot seriefavoriten Malmö FF var kanske förstås något av en seger. Hisingelaget har de senaste åren haft svårt mot topplagen och även i bortaspelet.

Men självfallet är en förstaomgång inget att dra slutsatser av.

Även om en Malmölöpsedel dagen efter 1—1-mötet frågade sig om MFF kunde ta guld utan en frisk Markus Rosenberg.

Kraven är stora på honom, laget och Uwe Rösler, som i min värld har en del att bevisa även mot toppmotstånd i Sverige. Under hans tid i MFF har han på sju tävlingsmatcher mot lag från övre halvan av Allsvenskan 2018 bara vunnit två. Förvisso bara ett nederlag (IFK Norrköping).

Statistik är statistik.

Tynd det som ni vill.

 

Av Magnus Månsson - Fredag 29 mars 16:17

Så är det dags, allsvensk premiär.

Efterlängtad av många, även av mig.

Men hur skall man hinns med allt? Allsvenskan, TFF i Superettan och en och annan match på gamla Stadion med IFK Malmö och även besök på andra arenor i stan. Och så har klubben i idrottshjärtat, Skurups AIF, hamnat i en Malmöfemma och det innebär ytterligare besöksalternativ. Det lär bli svårt att välja.

Så fortsätter det ovissa SM-slutspelet i handboll. Och några ishockeyperioder lär väl också locka. I alla fall så länge Malmö Redhawks är kvar.

Det är väl bara att erkänna: Är man nörd så är man.

Men jag har faktiskt andra intressen också, kan prioritera.

***

Det tillhör traditionen att tippa Allsvenskan. Har studerat de stora kvällstidningarnas välmatade magasin och kommit fram till slutsatsen: Malmö FF vinner inte guldet 2019.

Men så läste jag på en blogg av en av de trognaste MFF-följarna: Alla kommer inte att tippa att MFF blir mästare. Vissa önsketänker, andra gör sig till för att sticka ut och många tror verkligen att det finns något annat lag som har bättre chanser. Det gör inte jag.

Ojdå. Jag framhärdar dock och placerar mig i kategori 3, jag tror på mitt tips. I fjor hade jag MFF som fyra, laget kom trea. Alltså var jag bättre än alla dem som hade MFF som svenska mästare.

Slut på raljerandet. Här är min förklaring.

Malmö FF har en åldersstruktur på sin trupp, som saknar en nödvändig utvecklingspotential. Många av de viktiga spelarna, både forwards och försvarare, är skadebenägna.

Speciellt försvarslinjen är sårbar, får svårt mot snabbt motstånd. Och vad talar för att Rasmus Bengtsson och Behrang Safari håller en hel säsong? Lasse Nielsen är överskattad.

Hur många matcher kommer Markus Rosenberg och Guillermo Molins att spela?

Lagets styrka är mittfältets Fouad Bachirou och Anders Christiansen, två av Allsvenskans absolut bästa spelare. De tar plats. Och måste få den. Kan tränaren Uwe Rösler motivera alla de duktiga mittfältare som kommer att få minimalt med speltid under våren, då programmet inte är speciellt tätt?

Matcherna i Svenska cupen var definitivt inte övertygande. Där avslöjades många brister, som trots en bred trupp visade att det även mot svagare motstånd är nödvändigt att komma till spel med näst intill bästa manskap vid varje tillfälle.

Allsvenskan är jämn. Det går inte att underskatta några lag. Det har inte minst cupspelet visat.

Malmö FF blir trea 2019.

Vem som kommer före, och efter, får ni veta i morgon.

***

Fler MFF-funderingar.

Sydsvenskan hade i dag en lista över 26 personer, tränare och spelare, som varit i MFF-organisationen och nu finns hos en allsvensk konkurrent. Lite tidigare i dag kom ett 27:e namn, Egzon Binaku till IFK Norrköping. 

Det är en bild av hur fotbollsvärlden på elitplanset ser ut. Även i Sverige.

”Slit och släng!” Nej, i många fall har man verkligen inte slitit på personen i fråga. Det har varit korta sejourer, korta investeringar, mer eller mindre lyckade.

 ”Köp och släng!” är måhända ett bättre uttryck?

                                                                                             ***

MFF:s supporters lär hata AFC. Man har till och med uppmanat till bojkott till resor till MFF-matcher i Eskilstuna.

Likväl lånar MFF ut nytillskottet Adi Nalic till förhatliga konkurrenten.

Några av MFF-krönikörerna har samma åsikt om den ”odemokratiska” klubben.

Har jag missat någon kommentar?

 

 

 

Av Magnus Månsson - Fredag 15 mars 16:24

Svenska Fotbollförbundets disciplinkommitté har tagit ett unikt beslut.

Man har strukit en av Häckenspelaren Paulinhos varningar från cupmötet mot Gais, den för ”filmning”. Fjorårets skytteligavinnare är därmed spelklar till morgondagens semifinal mot Djurgården.

Filmsekvenserna visar att det var en klar straff till Häcken. Sportslig rättvisa är därmed skipad. Och det är naturligtvis utmärkt.

Men hur prejudicerande är domen? Vi har inte VAR, videogranskning, under match i svensk fotboll. Så det går inte att ändra eventuella felaktiga avgörande sekvenser under matchens gång. Och naturligtvis inte heller i efterhand.

Men hur blir det med de gula och röda korten? Gränsfallen är många. Men det finns under en säsong många situationer som är lika klara som i Paulinho-fallet. Och även händelser, som inte domarteamet uppmärksammar, men väl en av de många filmkamerorna från tv-teamen. Hur många armbågar i magen och efterslängar har kamerorna inte noterar under en säsong utan bestraffningar?

Kommer klubbarna i fortsättningen att hänvisa till Paulinho-fallet vid liknande situationer för att få varningar strukna eller att få spelare från andra lag bestraffade?

Ishockeyn har sin flitiga disciplinkommitté, som vecka ut och vecka in har fullt upp att utdöma avstängningar och böter efter mer eller mindre våldsamma tacklingar.

Kan incidenten vid Häcken—Gais-matchen få en liknande konsekvens?

En rättslig dom kan få många oväntade följder.

Rätt kan bli fel.

***

Jag gillar inte VAR. Inte i den nuvarande utformningen. Det finns för många gränsfall: Skall detta granskas, eller inte?

Vid senaste VM-slutspelet kom omkring 40 procent av målen efter en fast situation. Det innebär att varje tveksam hörna och frisparkssituation i en viss närhet av målen borde granskas.

Och så vill vi väl inte ha det! Avbrotten i en fotbollsmatch är tillräckligt många.

Men gärna en målkamera.

 

 

Av Magnus Månsson - Söndag 10 mars 15:54

Dags för lite fotbollsfunderingar.

Och om journalistik.

Med jämna och ojämna mellanrum dyker frågan om vår/höst eller höst/vår som spelterminer i den svenska seriefotbollen upp. Nu senast i samband med Malmö FF:s klara tillkortakommande mot Chelsea i åttondelsfinalen i Europa League. Förespråkarna för en förändring till höst/vår menar att detta skulle ge de svenska lagen större möjlighet att avancera när de europeiska cuperna går in i slutomgångarna.

Men ursäkta, det här förstår jag inte – eller så är jag dum, och det får jag leva med. Det är väl inte frågan om vår/höst eller höst/vår. Frågan gäller naturligtvis under vilka perioder serierna skall spelas. MFF:s sista match i EL 2018 avgjordes den 13/12, den första 2019 den 14/2. För att MFF, eller andra svenska lag, skall ha ett tävlingstempo i sig vid dessa tidpunkter krävs det att Allsvenska håller på fram till månadsskiftet november/december och startar i slutet av januari. Är detta rimlig i ett nordligt land som Sverige?

Förespråkarna hänvisar till Danmark, där man har ett mycket kort vinteruppehåll. Klimatmässigt under vintertid kan Danmark givetvis inte jämföras med Sverige. Och dessutom, se på de danska vinterpubliksiffrorna!

Det gäller inte bara att hänvisa till hybridgräs. Publikkomforten måste vara dräglig. Någon sådan kan bara Stockholmslagen erbjuda vintertid.

Vi får finna oss i att ett allsvenskt fotbollsår börjar kring den 1 april och slutar omkring den 1 november. Att tillrätta säsongen för de få lag som kvalificerar sig för Europaspel efter nyår är inte realistiskt.

Vår/höst eller höst/vår är en helt annan fråga.

***

Hur skall man bedöma en insats i exempelvis en fotbollsmatch om man bara är  hänvisad till en tidning?

Som Sydsvenskan.

I tidningens rapportering från MFF-cupmötet mot Falkenberg nämndes inte med ett enda ord att gästerna var starkt skadedrabbat och ställde upp med många unga reserver. C More gav den informationen.

I går var Kalmar FF på Stadionbesök. På en bild förstod man att Viktor Elm var med i KFF. Två andra KFF-spelare omnämndes vid straffsituationerna. Men jag är övertygad om att mera vidsynta fotbollsläsare gärna ville veta om lagets nyckelspelare Rasmus Elm fanns med.

Och ur en mera lokal vinkel: Spelade den förre MFF-aren och Skurupsgrabben Piotr Johansson i gårdagsmatchen?

Inte ett ord om någotdera.

Givetvis fick man veta vilken strålande bänk MFF hade och vilken kapacitet det fanns på läktaren.

Visst jag borde sluta reagera! Men jag kan inte. Men det kan väl inte bara vara jag som irriterar mig på denna MFF-fixering?

 

Av Magnus Månsson - Fredag 22 feb 18:49

Europacupfotboll har sin egen dramaturgi.

Två matcher som egentligen är en och där mål hemma och borta har olika värden. Det ger utrymme för taktiska dispositioner.

Det utnyttjade Chelseas omdiskuterade manager Maurizio Sarri med sina överlägsna resurser till fullo i gårdagsmötet mot Malmö FF. Chelsea gjorde en perfekt ”andramatch”.

Med 2—1 ryggen från Malmö inledde Londonlaget försiktigt, vårdade bollen och tvingade de pressande motståndarna att springa kopiöst mycket. Har Anders Christiansen någon gång tidigare i sitt fotbollsliv sprungit lika mycket som under de första 45 minuterna på Stamford Bridge? Jag tvivlar. Han tog slut. Precis som många av lagkamraterna. Mönstret var detsamma som hemma i Malmö.

MFF:s höjda träningsdos i början av året har ännu inte gett effekt. Den kommer senare. Sådana är fysiologins lagar.

MFF blev överkört i andra halvlek. 1—5 totalt snackar man inte bort.

***

Jag är fullt medveten om att även underlägsna lag kan göra mål. Med rätt marginaler kunde MFF förvisso gjort 1—0 men Chelsea hade fler höga växlar att kasta in. Liksom spelare med högre kapacitet.

Samtidigt vill jag understryka att Malmö FF med utgångspunkt från tidpunkt och resurser gör en bra total insats.

Men vi pratar europeisk klubblagsfotboll på högsta nivån.

Dit är det ett långt, tufft steg att ta för Malmö FF.

 

 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se