Inlägg publicerade under kategorin Fotboll

Av Magnus Månsson - Onsdag 16 aug 09:27

Vångavallen i Trelleborg ligger bara drygt tre mil från Malmö.

Där vann i går Trelleborgs FF med 5—1 över Norrby i fotbollens Superetta och tog sig uppå till plats 3, en position som i slutändan ger ett kval till Allsvenskan.

I TFF finns det mycket Malmöanknytning både i laget och i ledarstaben.

TFF är ett elitlag tre mil från Malmö.

Likväl nonchalerar Sydsvenskan klubben.

Jag kan inte tolka det annorlunda, då alla lagets matcher, hemma som borta, bevakas per telefon av en trött frilansjournalist. Och alltid efter samma tröttsamma, torftiga, slentrianmässiga modell: En intervju med tränaren Patrick Winqvist – jag har inget att erinra mot hans sätt att få fram sin mening utan att bli ifrågasatt – och så några ord med en målskytt.

Så har det sett ut omgång efter omgång. Inte ens när TFF-matcherna visats i tv har SDS-bevakaren verkat bemöda sig att skaffa sig en egen uppfattning om matchen.

Jag såg TFF—Norrby på plats och vill inte påskina att mina åsikter är de enda korrekta. Men det känns lite märkligt att matchens store lirare, ett (dröm-) mål och två assist (som med bättre lagkompisar kunde varit fler), Zoran Jovanovic bara nämns i förbigående. Journalister på plats och de som såg matchen i tv strödde idel lovord om den lille teknikern, en av Superettans stora lirare.

Jag är fullt medveten om den tuffa arbetssituationen i dagens tidningsvärld och att Trelleborg inte tillhör de kommuner Sydsvenskan prioriterar. Hur Sportens arbetsschema ser ut har jag av förklarliga skäl heller ingen aning om. Men någon gång borde det finnas resurser att på plats bevaka TFF. Förhoppningsvis vid nästa hemmamatch den 29 augusti i Skånederbyt – och toppmatchen – mot Helsingborgs IF.

***

Sen kan man förstås undra över den journalistiska bedömningen, när den största fotbollsnyheten i dagens tidning och på nätet var att Carlos Sandberg INTE tränade med MFF i går.

Kan man komma närmare klubbtidning?

ANNONS
Av Magnus Månsson - Fredag 11 aug 16:07

Det så kallade övergångsfönstret i fotboll är stängt för den här perioden.

Och alla spelare som har hamnat i en ny klubb är nöjda: ”Det är just den klubb jag alltid velat spela för.”

Sportchefen i sin tur ser i nyförvärvet just den spelare laget behöver för att bli bättre. Är spelaren dessutom ung lyser dollartecknen i alla kassörögon: ”Den spelaren kan vi nog sälja och tjäna några miljoner på.”

Så ser verkligheten ut 2017 och det finns väl inget att göra åt den utvecklingen. Mer än att gnälla och inte gilla det.

Men jag kan inte undgå att fundera över situationen i Malmös två storklubbar. År efter år har FC Rosengård, med profilen Lena Videkull som huvudansvarig för utbildningen, ett av Sveriges bästa lag för 19-årsflickor. Hur många spelare har klubben fostrat som tagit en ordinarie plats i A-laget? Sportchefen Therese Sjögran tvingas söka spelare från utlandet eller från inhemska konkurrenter.

Malmö FF tog i den senaste SEF-rankningen om landets fotbollsakademier plats 1. Av MFF-bevakarnas rika information har man fått veta att Mattias Svanberg (främst) och Teddy Bergqvist är två av de största talangerna i landet.  Bakom dessa lär det finnas ytterligare förmågor med potential. Bergqvist har man lånat ut.

Men tydligen litar man inte på att Akademin kan forma eleverna till den klass som behövs för att ta plats i seniortruppen. I alla fall inte att döma av de senaste köpen.

I min, kanske lite inskränkta, värld är det ett underkännande av den egna elitungdomsverksamheten.

Både i FC Rosengård och Malmö FF.

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - Onsdag 9 aug 16:16

Såg på nätet någonstans några kommentatorer spekulera i hur många matchers avstängning MFF:s Markus Rosenberg skall få efter sin armbågsknock mot Djurgårdens Jacob Une Larsson.

Det som i eftermälena efter matchen förvånar mig mest är inte utvisningen av MFF-kaptenen i sig utan att ingen,mig veterligen, noterat att Rosenberg redan tidigare skulle haft ett rött kort. I en duell med samme djurgårdare gick MFF-aren inte upp för att försöka nå bollen. I stället duckade han och kröp under Une Larsson, som föll handlös mot konstgräset. Om detta inte är farligt spel så säg …

Djurgården fick förvisso frispark, men inte ens ett gult kort till Rosenberg. Tv-kommentatorerna noterade de oerhört allvarliga skaderiskerna med sådant förfarande men nämnde inget om ett kort, gult eller rött.

I basketboll hade ett liknande agerande gett en direktutvisning och några matchers avstängning. I fotboll en sketen frispark.

Inte ens en krönikerande basketdomare nämnde incidenten med enda stavelse.

Rosenberg borde haft ett rött kort redan före han fick det.

Farligt spel skall beivras. Detta var farligt spel, mycket farligt. Synd bara att fotbollsdomarna i gemen inte förstår detta. Jag har sett fler liknande situationer som inte gett mer än en frispark.

***

Efter matchen fick MFF-tränaren Magnus Pehrsson tillfälle att i tv kommentera Rosenbergs utvisning. I stället för att markera att så här gör man inte säger han nonchalant att det fanns fler situationer som i så fall borde gett rött kort.

Och tyvärr tror jag inte han tänkte på den ovan relaterade.

***

Samtidigt kan jag inte låta bli att förundra mig över vad som händer med dem som blir MFF-tränare. Hareide, Kuhn och nu Pehrsson har agerat/agerar ju som semaforer vid varje domslut som går MFF emot.

 

Av Magnus Månsson - Måndag 7 aug 21:58

Jag prioriterade EM-finalen mellan Nederländerna (ok, då, inte Holland) och Danmark, 4—2, framför den allsvenska toppmatchen mellan Sirius och AIK.

Valet var bra. Finalen var en alldeles utmärkt fotbollsmatch. I bekantskapskretsen finns många som har sin bestämda åsikt om att damfotboll är skit. Utan att egentligen ha sett så speciellt många matcher. Själv är jag ingen frekvent åskådare till fotboll för damer, varken på plats eller via tv. Följde dock EM- fotbollen så där, en hel match då, en halvlek då och då, men hoppade över mer än hälften av matcherna. Det var blandad konfekt, några bra matcher, några sämre och några usla. Precis som vid ett mästerskap för herrar.

Rent generellt vill jag påstå att damfotbollen på den här nivån höjts en hel del under den senaste perioden. Även målvaktsspelet. Trots en del genanta misstag. Vidhåller fortfarande att det ibland osäkra målvaktsagerandet beror på att målen är för stora för kvinnor. Måtten är fastställda efter männens storlek.

Den allmänna kvalitetshöjningen gäller inte Allsvenskan, som stundtals är torftig.

***

 Intressant att några ”nya” nationer kunde utmana de stora och etablerade länderna.

Men rent allmänt saknas öst, bara Ryssland bland 16 finallag.  Speciellt Balkan. I de andra stora lagbollsporterna för damer finns i alla internationella mästerskap nästan alltid någon eller några Balkanationer med i slutspelet. Men så icke i fotboll. Fortfarande är fotboll för damer underutvecklad i stora delar av Europa.

***

Domarna – det är damer som dömt EM-matcherna – har i vissa fall blivit hårt kritiserade. Jag har tydligen haft tur i mitt matchval. De domare jag sett har varit alldeles utmärkta. Lite elakt vill jag påstå att de avgörande misstagen var färre än de vi sett i Herrallsvenskan under den här säsongen. De har varit alltför många. Inkonsekvensen mellan -- och även i en och samma match -- de olika domarna har varit anmärkningsvärt stor. Nivån för att få en varning har exempelvis varierat alldeles för mycket.

***

Såg någonstans att finallagen hade mycket att tacka bland annat FC Rosengård för framgångarna och det fina spelet. Ett antal av medaljörerna har spelat eller spelar Sverige.

Må så vara … Men man kan ju vända på det hela. De många importerna – inte minst i Rosengård -- har ju inneburit att många unga svenskor med talang fått stå tillbaka för utländska spelare och hindrats i sin utveckling. I den bästa av världar hade Sverige då kunnat mönstra ett bättre lag än det lite stabbiga som inte gjorde särskilt bra för sig i Holland (som det känns rätt att skriva).

 

Av Magnus Månsson - Söndag 30 juli 11:56

Resurser finns det gott om på tv-sporten. 

Tänk bara att ha fyra experter på plast i Holland (förlåt, men hejar inte hemmapubliken just på Holland?) för att delge oss tittare sina åsikter om en och samma match i EM-fotbollen, Frida Östberg, Lisa Ek, Daniel Nannskog och Markus Johannesson. Ja egentligen är de fem, för när Chris Härenstam refererar är han lika mycket kommentator.

Jag medge att jag nästan aldrig följer för- mellan- och eftersnacket noggrant men intrycket är att alla fem i stort är eniga. Det har varit lite av ”klia mig på ryggen”.

Det är inte så lite slöseri med resurser.

***

Den svenska EM-insatsen då? En vinst på fyra matcher ger svaret.

Positivt var att de unga Linköpingstjejerna Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius tog för sig och visade att det finns en framtida generation att hoppas på. En eloge också till deras klubb Linköpings FC som låtit dem få utvecklande speltid i Allsvenskan redan från unga år i stället för att som deras främsta konkurrent, FC Rosengård, mestadels söka sig utomlands.

***

Bottennappet: Kosovare Asllanis bortförklaring om att det var den tyska domaren, som var orsaken till elimineringen. Självkritik är inte hennes bästa egenskap.

***

Såg även några allsvenska för herrar i går.

Det är intressant att konstatera att lag med små resurser, bra inhemsk scouting och skickliga tränare kan ge de mera etablerade klubbarna tufft motstånd.

De två senaste säsongerna har Östersund varit det lysande exemplet, Sirius är på väg mot en strålande premiärsäsong. Jönköping lär väl inte bli något topplag men när det ”hemvävda” laget vinner över ett Hammarby med sex utländska spelare i startelvan känns det skönt i en själ, som känner för den djupa svenska klubbfotbollen.

Sundsvall måste också räknas in i den kategori av den lilla mus som då och då kan ryta till. Att faktiskt sätta rejäl press på självaste MFF är starkt med ett lag, där ingen hade tagit plast i MFF-truppen.

 

Av Magnus Månsson - Torsdag 27 juli 16:16

Jag är intresserad av Allsvenskan i fotboll.

Om nu någon som då och då tittar in på den här bloggen missat det.

Med Allsvenskan menar jag hela serien, inte bara MFF. En sak har man lärt sig. Vill man veta vad som sker i konkurrentklubbarna kan man inte nöja sig med att läsa Sydsvenskan, min dagliga tidning sen närmare 70 år. Man ”tvingas” ut på nätet.

I går presenterade fem av de allsvenska klubbarna förändringar i sina trupper. Inte ett ord om detta i Sydsvenskan. Den dagliga rapporten från MFF-träningen med bild och allt fanns det utrymme för med konstaterandet att Jeremejeff och Safari vari i full träning. Dessutom bekräftades det som tidningen redan klargjort några dagar tidigare att Pa Konate lämnar MFF.

Tror verkligen de ansvariga att större delen av läsekretsen anser dessa prioriteringar vara korrekta? Tre fjärdedelar av en sida om MFF, som med lätthet kunnat komprimerats och gett plats för vad som hänt i AIK, IFK Göteborg, IFK Norrköping, J-Södra och Halmstad BK.

Jag vet att jag inte är ensam om att denna åsikt.

Det är tur att nätet finns.

***

När jag nu ändå är arg kan jag väl lika bra fortsätta att kverulera. I går informerade jag Malmöpressen om att Heleneholms 800 meterslöpare Mattias Ohlsson och Sara Ericsson i GP-tävlingen i Karlstad löpt distansen på 1.49,873 respektive 2.10,35, två resultat av svensk elitklass. Mattias tid är den fjärde bästa i Sverige i år.

Nättidningen Skånesport och Skånskan publicerade releasen. Inte en rad i Sydsvenskan. Nej, nej …

Gav man nu inte plats för fem nyheter från herrarnas allsvenska kunde man ju också strukit notisen om en övergång i Damallsvenskan och uppmärksammat två bra lokala idrottsprestationer.

Men det är inte lätt att vara en liten klubb.

***

Avslutningsvis lite statistiskt nörderi (ordet finns nog inte, va?):

Av löpare fostrade i en Malmöklubb har bara MAI:arna Ronny Olsson, Jörgen Zaki och Jan-Ingvar Ohlsson samt Heleneholms Johnny Kroon löpt snabbare än Mattias Ohlsson.

På damsidan är endast Heleneholms Annika Lewin bättre än Sara Ericsson.

Det är alltså två utmärkta prestationer.

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - Tisdag 25 juli 19:44

De är skicklig, fotbollsagenterna.

Eller är det sportcheferna i klubbarna ute i vida världen som är godtrogna?

Jag får ofta sådana här tankar när man läser om alla de fotbollsövergångar som sker – också i vida världen. Men låt oss hålla oss till Sverige.

Nu i dagarna är funderingarna aktuella igen. Den italienska Liga A-klubben Spal – förvisso nykomling – har köpt två spelare från Allsvenskan, AIK:s Sauli Väisänen och Malmö FF:s Pa Konate. Två hyggliga spelare, men de är inte ens helt ordinarie i sina klubbar. Liga A rankas högre än Allsvenskan och risken är uppenbar att de hamnar på samma långa lista som så många andra duktiga spelare, den med spelare långt från en A-lagsplats.

Den listan är som sagt lång, liksom den med spelare som efter bara en kort period utomlands återkommit till Sverige, där de fått den tidigare bristvaran speltid.

Ok, med erfarenhet och ett större bankkonto än när de flyttade. Så har naturligtvis också den skicklige agenten gjort sig en ny hacka, när han sålt samme spelare en andra eller tredje gång.

Förhoppningsvis vet den svenske köparen vad han får och man får också hoppas att återköpssumman är lägre än den vid försäljningen. I så fall blir det ett ekonomiskt plus för svensk fotboll på den affären. Om nu inte sign-on-bonusen – en sådan lär också finnas i många fall – till spelaren är alltför hög.

Som jag sagt tidigare, övergångar i de större bollsporterna platsar även på ekonomisidorna.  I denna karusell är agenterna en ekonomisk vinnare.

Sen kan man ju undra om det i den stora fotbollsnationen Italien inte finns inhemska på spelare av Sauli Väisänens och Pa Konates kapacitet.

Liksom man kan ställa samma fråga till de svenska klubbarna, där det finns utländska spelare med tveksam kvalitet.

 

 

Av Magnus Månsson - Måndag 24 juli 15:38

Har från och till sett några matcher i EM-fotbollen för damer.

Det lär bli fler när turneringen går in i slutspelet. Då det också kan vara dags med några synpunkter. Redan nu kan man dock konstatera att målvakterna – med några undantag – generellt sett blivit bättre.

Men jag tycker faktiskt synd om dem. Målet, 7,32x2,44, är för stort, speciellt på höjden. De kvinnliga målvakterna har svårt att nå upp. De taffliga ingripandena sker oftast på de höga skotten, även ”ofarliga” sådan, just under ribban. Längden och den fysiska kraften räcker inte till. Måtten är fastställda efter mansstandard.

I friidrott är häck- och hinder olika för kvinnor och män, kastredskapen har olika vikt. I basket och handboll är bollstorleken inte de samma. I golf är tee olika. Det finns fler exempel där idrotten har hänsyn till den naturliga fysiska skillnaden mellan könen.

Men inte i fotbollen. Det är dags att sänka ribban för att ge målvakterna mera rättvisa.

***

Sen kan man givetvis också ställa sig frågan, varför en 13-årig tjej (eller kille) skall ha ett lika stort mål att vakta som en fullvuxen karl.

 

 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se