Om några timmar skall Allsvenskan för damer avgörs.

Tre klubbar har möjlighet att ta hem kronprinsessan Victorias pokal.

Jag har bara en önskan – vad nu denna kan vara värd. Låt inte målskillnaden avgöra!

Risken är dock uppenbar, kanske till och med trolig.

Hammarby 56 poäng, plus 42 i målskillnad.

Häcken 56 poäng, plus 39 i målskillnad.

Linköping 55 poäng, plus 46 i målskillnad, 14 av dessa fixade laget i senaste matchen mot ett IFK Kalmar, som borde skämmas för sin säsongsavslutning. 1—15 på hemmaplan är pinsamt i en tid när damfotbollen, välförtjänt, betraktas med större respekt i lite vidare kretsar.

Jag har skrivet det tidigare och upprepar det:  Det var också pinsamt av FC Rosengård, en av giganterna i svensk damfotboll med ambitionen att även spela i Champions League, för omvärlden visar att man 2023 inte klarar av att spela på två fronter. Så tolkar jag att Rosengård på hemmabana mot Hammarby mönstrade ett B-lag med 1—5 som följd.

Nu står vi hör med facit i hand. Eller i alla fall ett troligt.

Hammarbys fyra plus mot Rosengård kommer att avgöra.

Dagens matcher för tättrion:

Norrköping—Hammarby

Häcken—Piteå

Linköping—Kristianstad

De tre i topp är sett över hela säsongen seriens bästa och favoriter till tre lördagspoäng.

Kan Häcken ta in fyra mål på Hammarby, som har ett plus i fler gjorda mål, grundlagt med 12—0 totalt mot olyckan Kalmar? Häcken fick nöja sig med 6—0.

IFK Norrköping är ett målsnålt lag, faller sällan igenom.

Piteå är klart bättre när man spelar hemma i Norrbotten men är för stabilt för att klappa igenom.

Linköpings gulddröm finns kvar om både Hammarby och Häcken förlorar. Då räcker det med kryss mot svåra Kristianstad. Då kan det bli tre lag på samma poäng. Nog så raffinerande men samtidigt ett pr-minus för damfotbollen.

Vägen till detta eventuella slut är inte värdigt en idrott som vill tas på allvar.

Oavsett vilka två lag av Hammarby, Häcken och Linköping som missar guldet är FC Rosengård och IFK Kalmar 2023 års stora moraliska förlorare.

***

Nu skall jag se dramatiken och sen följa den avgörande dramatiken i Superettan.

Och inte minst ladda inför guldmötet Malmö FF—Elfsborg på söndag.

Helgen är räddad.

Två stolpträffar av samma lag i två av söndagens matcher i de båda fotbollsallsvenskorna.

Marginaler som gör kommande helgs avslutningsmatcher extra spännande.

I sin forcering för att få in ett segermål mot Degerfors hade Elfsborg två rejäla träffar i målramen.

Häckens damer hade i publikfesten på Tele2 mot Hammarby två skott i stolpen, det sista i slutskedet, då Göteborslaget tryckte tillbaka Hammarby.

Ett segermål för Elfsborg hade betytt SM-guld, en kvittering på Tele2 hade inneburet serieledning för Häcken med tre poäng före just Hammarby.

Nu blev det 2—2 mellan Elfsborg och Degerfors, 3—2 till Hammarby mot Häcken.

***

Det måste givetvis känna bittert för Elfsborg och Häcken att vara så nära men nu ack så långt från ett guldfirande. Givetvis vet jag att det funnits marginaler hit och dit under tidigare omgångar, men det känns självklart extra tungt så här i slutet av ett spelår.

Det mesta tyder på att det blir en målskillnadsaffär i båda serierna. Tala om marginaler! Då vinner MFF efter hemmavinst mot Elfsborg. Men märk att Elfsborg är Allsvenskans bästa bortalag och att MFF 2023 inte vunnit ett enda möte mot ett topp-fyra-lag.

***

I Damallsvenskan skaver det ordentligt. Hammarby har plus 42 i målskillnad, Häcken 39. Ingen skall inbilla mig att ett någorlunda ordinarie Rosengård på hemmaplan förlorat med 5—1 mot Hammarby. Reservlaget gjorde det. Nu står vi här med ett nästan fullt facit. Hur känns det i Rosengårdsleden och dess trogna anhängare i media?

Häcken har fyra mål att ta in – har färre gjorda mål – möter Piteå hemma, medan Hammarby åker till Norrköping. Det finns en tredje opponent, Linköping, som blir etta om man vinner  borta över Kristianstad samtidigt som både Hammarby och Häcken blir poänglösa.

***

För alla neutrala fotbollsälskare en ny spännande helg, med många nya marginaler. Det finns många klyschor. En är: Tur och otur jämnar ut sig.

Frågan är bara under vilket tidsrymd. En vecka eller säsong?

Två spännande allsvenska herromgångar återstår.

Men vill det sig illa – många menar förstås, väl – är alla viktiga placeringar klara vid pass 19.30 redan på söndag.

Är det sista chansen på några år att få se några unga, svenska spelare i den inhemska fotbollen? Som Sebastian Nanasi, Otto Rosengren, Taha Ayari, Filip Sidklev, Theo Bergvall, Lucas Bergvall, Oskar Fallenius, Ahmed Qasem, Jusef Erabi, Momodou Sanko och Joakim Persson, några av de talanger -- det finns såklart fler -- som visat hög utvecklingspotential, och lär vara intressanta för andra ligor.

När man läser om klubbarna och de unga förmågorna, beskrivs de ofta som rena handelsvaror, de värderas i miljoner och ses mer som försäljningsinvesteringar än som framtida nyckelspelare under lång tid i klubben.

Säsongen har visat att det också finns många unga svenska spelare som har allsvensk kvalité utan att få visa det regelbundet. Så tyder jag att det finns cirka 120 spelare med utländska pass i de 16 allsvenska klubbarna. Många är långt från startelvan. Det har funnits många diskutabla värvningar till svensk elitfotboll under 2023. Det är bara att granska de olika trupperna och titta på utfall i kvalité och speltid.

Generellt har toppklubbarna bra ekonomi, några felköp ger inte röda siffror i boksluten.

Klubbarna hyllar sina akademier, men sportcheferna litar tydligen inte på dem fullt ut, garderar sig med osäkra inköp.

En snabbtitt på de tre norska toppklubbarna i de europeiska turneringarna, Tromsö, Bodö/Glimt och Molde har totalt 13 spelare med utländskt pass i sina trupper.

Den nuvarande svenska tättrion, Elfsborg, Malmö FF, Häcken, 36.

Jag drar inga slutsatser. Konstaterar bara.

Jag var beklämd i går, kunde inte skaka av mig den olust jag kände mot de hatskriverier som riktades mot fotbollsdomaren Fredrik Klitte.

Visst, tv-repriserna, i hundratal, visade att elfsborgarens hårda och vårdslösa tackling mot en göteborgare borde ha renderat en direkt utvisning. Men rättfärdigar det alla 1 000- tals (utan att veta uppskattar jag det till detta antal) invektiv som på sociala medier riktats mot honom. Det gäller inte bara Klettes kompetens som domare, han beskylls för att vara partisk, till och med ”köpt”. Det förekommer även andra antydningar.

Detta för att han i sitt yrke i all stress och hat gör ett misstag.

Och detta i en match av mycket låg kvalité, med allsvenska mått mätt. Allt – lite överdrivet – efterhandssnack handlade om Klittes miss, inget om alla de fel som spelarna gjorde.

Det har också spekulerats i hur den uteblivna utvisningen påverkade matchen (Elfsborg vann med 2—1) och i slutändan även kampen om SM-guldet. Ingen vet hur Boråslaget hanterat att spela med en man mindre. Man hade kanske till och med vunnit ändå.

***

Men det är förstås nu i slutskedet av säsongen som domarnas verkliga kompetens sätts på prov. Ett misstag hit eller dit under inledningen är glömda. Nu blir de uppmärksammade in absurdum . Klette är inte ensam om att hålla kvar det röda kortet i fickan under de senaste omgångarna. Jag har sett varnade spelare med ängslan i blicken iakttaga domaren vid en andra egen tveksam handling. Domaren friar hellre än fäller. Mänskligt, ja, rättvist? Naturligtvis inte.

Denna nivåskillnad i bedömningen är inget nytt. Så har det alltid varit.

Sett över ett helt spelår betyder varningarna givetvis också mycket. Man kan ju diskutera i all oändlighet var varningen rätt eller fel. Ett uteblivet gult kort i en tidig match kan ju innebära att ett tredje i omgång 28 innebär avstängning i näst sista rundan, fast den – om den omöjliga absoluta rättvisan nu skulle finnas – borde ha kommit i ett tidigare skede av säsongen.

Det jag vill ha sagt är: Lägg ner snacket om att rätt eller fel av domarteamen i de sista omgångarna är/kan vara avgörande för serien.

Det är rätt eller fel över 30 matcher som avgör Allsvenskan.

Och nästan alltid är det skicklighet – eller oskicklighet – hos spelarna som avgör.

Inte Fredrik Klitte och hans kolleger.

***

Fredrik Klitte utsågs 2022 till Årets domare. Det måste väl ha funnits fog för denna utmärkelse. I dessa dagar är han i vissa kretsar inte vatten värd. Han är den domare som 2023 dömt flest allsvenska matcher, 25 av 28. Jag är så naiv att jag tror att han fått så många uppdrag för att han är duktig. De som tar ut domarna är mer kunniga och neutrala än de klubbfanatiker, som i alla lägen ser sig förfördelade.

Därmed inte sagt att Fredrik Klitte gjorde en bra insats i måndags.

Förmodligen hade Glenn Nyberg och Adam Ladebäck varit uppe i samma antal matcher som Klitte men de har under perioden haft internationella uppgifter.

Glenn Nyberg hade inte heller en av sina bättre dagar i 1—1-mötet mellan AIK och Halmstad.  Där fanns två diskutabla situationer som inte gick HBK:s väg.

***

Och vilken hjälp får domarteamen av spelare och tränare som ser ett felbeslut i varje domslut som går det egna laget mot. Några klubbar är värre än andra. Men det får vi ta en annan gång.

Molde—Häcken 5—1.

Ett resultat från Europa League, som skakade om svensk elitfotboll på herrsidan.

Och om inte, så borde det göra det.

Okej, det finns matcher, då de flesta marginaler går emot ett lag och de flesta för motståndarna. Det här var ett sånt möte. Häcken hade tre ramträffar och när en spelare rullade in en målvaktsretur i tomt mål var han några decimeter offside i första skottögonblicket.

Men 1—5 snackar man inte bort, det går bara inte.

Men det som fick mig att fundera var att Molde kom till spel med tio norrmän och en dansk. På sin hemsida presenterade Molde en trupp på 25 spelare, där 24 var norrmän.

I torsdagsmötet startade Häcken med fem spelare med utländskt pass, varav två norrmän, bytte in ytterligare tre.

Det är en talande bild av hur de allsvenska trupperna är uppbyggda.

Mitt nöje denna lördagsförmiddag har varit att via klubbarnas hemsidor undersöka hur många utländska spelare varje klubb har i sin A-trupp:

13 spelare: Malmö FF

12 spelare: BK Häcken

11 spelare: IF Elfsborg

 9 spelare: AIK, IFK Göteborg, Hammarby IF

 8 spelare: IFK Värnamo

 7 spelare: Kalmar FF, Mjällby AIF, IFK Norrköping, Varbergs Bois

 5 spelare: Degerfors IF, Djurgårdens IF, IK Sirius

 4 spelare: IF Brommapojkarna, Halmstads BK

***

Är det en tillfällighet att de tre guldkandidaterna är de som har flest utlänningar i sina trupper?

Det finns onekligen fler aspekter att diskutera om svensk fotbolls rekrytering och talangutveckling.

1—5 för ett av våra bästa lag, internationellt kryddat, mot ett hemvävt norskt lag borde väcka frågor och diskussion.

Samtidigt som jag tror att Häcken, med lite förändrade marginaler, mycket väl kan få revansch den 9/11 på Ullevi.

Det snackas och spekuleras: Vem skall ta hem det allsvenska fotbollsguldet?

Elfsborg, Malmö FF eller Häcken?

Spekulationerna gäller även på damsidan, Häcken, Hammarby eller Linköping?

Vi börjar med herrarna.

En vän och före detta kollega har konstaterat att årets serie varit sällsynt krysslös. Det stämmer. De i topptrion har endast 3, 4 och 3 oavgjorda matcher av 27. Så få har det aldrig varit tidigare.

Nu är vi ett läge där varje kryss är en förlust men samtidigt en vinst. Det låter underligt, jag medger.

I helgens möten IFK Göteborg—Elfsborg och Norrköping—Malmö FF, tuffa uppgifter för toppduon, är så här på förhand ett kryss ett helt ok resultat.

För Häcken, möter Mjällby borta på Strandvallen, vore poängförlust tack och adjö till försvarat SM-guld.

Mitt tips: Kryss för Elfsborg och MFF, vinst för Häcken.

Det ger poängställningen inför omgång 29: Elfsborg 61, MFF 59 och Häcken 57.

I denna spelar Häcken—MFF före Elfsborg –Degerfors. Jag tror inte för ett ögonblick att boråsarna tappar mot Degerfors. Det innebär att ett kryss, som under alla andra omständigheter vore ett bra utfall för både MFF och Häcken, är en förlust för båda. Det kommer att bli full fart framåt med kryss som utfall och två förlorare.

Elfsborg står som svenska mästare den 5 november och blir hyllat på Borås arena.

Malmöpubliken får ingen guldmatch som avslutning på 2023.

Så tippar jag. Vad nu det kan vara värt.

***

Ett drama blir det förstås. Eventuellt kan avstängningar ställa till det. I dagsläget har Häcken fyra nyckelspelare som riskerar avstängning, Elfsborg två och MFF endast Pontus Jansson.

***

I nästa damomgång är det en ren seriefinal, Häcken med 56 poäng möter borta Hammarby, 53 poäng. Linköping, 52 poäng, skuggar och har tokjumbon Kalmar hemma. Premisserna är klara, Häcken blir svenska mästare vid vinst. Vid kryss blandar sig Linköping sig in guldstriden. 57, 54 och Linköping 55. Hammarby har då plus 41, Häcken 40 och Linköping 32 plus ett stort antal efter den väntade storvinsten mot Kalmar, kanske upp mot 40.

Lagen har sen i den avslutade omgången alla tuffa uppgifter: Häcken—Piteå, Norrköping—Hammarby och Linköping—Kristianstad.

Onekligen rafflande. Inget ont om Hammarby, absolut inte, men måtte de inte vinna på bäst målskillnad. Jag har sagt det förut: Rosengårds ”läggematch”, 1—5 mot Hammarby, får inte bli avgörande för vart SM-pokalen hamnar. Nu är jag moralist: Det vore en skamfläck för svensk damfotboll om Rosengårds respektlöshet mot Fair play får avgöra.

Mitt tips, utan övertygelse: Häcken försvarar sin ledning.

***

Hammarby—Häcken kolliderar tidsmässigt med Häcken—Malmö FF.

Dammatchen är flyttad till Tele 2. Hammarby väntar storpublik. Men i de kretsar ,som i det mesta som är negativ fördamfotbollen ser det som en diskriminering, ondgör sig över kollisionen: Häckens supportar kommer att stanna på Bravida. Så blir det naturligtvis.

Men även utan denna krock tror jag inte Häckenföljet blivit speciellt stort. Det är få anhängare som tar sig till bortamöten. Dithän har damfotbollen i Sverige inte kommit.

1 230 är Häckens hemmasnitt. Det säger en del om intresset.

Men skall man klaga så skall man.

***

Jag löser problemet, ser herrmatchen direkt på Discovery och sen dammatchen på Viaplay.

Det är spännande nu när de allsvenska säsongerna närmar sig sluten.

Och det blir kollisioner mellan intressanta möten. Som i går – nja, kanske inte riktigt. Valet mellan Malmö FF—Varberg och Häcken—Norrköping var inte speciellt svår. Det blev matchen i Göteborg, där fanns initialt ett visst spänningsmoment. Det blev också en sevärd match. Häcken bjuder mestadels på attraktiv fotboll. I alla fall enligt min smak, denna gång 4—1 mot ett lag från övre halvan av tabellen.

Man måste beundra Häcken. Jämnt och ständigt blir laget av med sina främsta målskyttar, lika ofta plockar man fram ersättare, som nu gårdagens tremålsskytt 18-årige Momodou Sanko. Tv-intervjun med honom gjorde mig glad, en till synes varm, ödmjuk Göteborskille med ett blygt värmande leende.

***

Malmö FF gjorde tydligen också en bra match, 5--0. Kommentarerna var på vissa håll smått euforiska. Omdömena de senaste matcherna dessförinnan har inte varit odelat positiva. Av MFF:s tio senaste matcher har sju varit mot lag från nedre halvan och faktiskt ”bara” gett fem fullpoängare, ett kryss och en förlust.  Mot lag från övre halvan är matchraden 1—1—1.

Av statistik kan man dra många slutsatser. En är att MFF haft svårt mot topplagen, tre sådana återstår, och har ännu inte vunnit något möte mot topp 4, två sådana återstår.

Det är upp till bevis nu, Malmö FF!

Och att leva upp till de krav man kan förvänta sig av en trupp, som, återigen, i dag fick epitet ”Allsvenskans bredaste”.  Den är bred, visst, men vad säger man i BK Häcken?

***

Damallsvenskan lider mot sitt slut. Två omgångar återstår, bland annat seriefinalen Hammarby—Häcken.

Måtte det inte bli ett målskillnadsavgörande. Risken är stor. Hur känner sig moralister och andra som ansåg det rätt att Rosengård lättvindigt gav bort tre poäng till Hammarby och dessutom fyra mål? Inför finalmötet leder Häcken med tre poäng, ha plus 40 i målskillnad, Hammarby 41.

***

Nu skall jag se Elfsborg—AIK.

Lite pensionärsfunderingar så här en småkulen torsdagsförmiddag i oktober månad, nådens år 2023.

Såg första halvlek i kvalet till Champions League mellan FC Rosengård och serbiska Subotica, 3—0 blev till slut 5—1 och med vinsten på bortaplan med 2—1 blev det alltså totalt 7—2 i Rosengårdsfavör.

Jag vidhåller, och upprepar, att FC Rosengård med sin dignitet med lätthet hade klarat avancemanget utan att vila A-uppställningen i lördagsmatchen mot Hammarby. ”Läggematchen” gav ingen good-will till Malmöklubben, inte ens hos stans breda idrottsallmänhet.

***

Slog över till det andra svenska CL-mötet, Twente—Häcken 1—2 och därmed gör Häcken med sina många unga och verkligen intressanta spelare Rosengård sällskap i in slutspelet.

På tal om BK Häcken: Det är väl ingen tvekan om vilken klubb som är bäst i landet. Damerna finns alltså i CL, herrarna spelar i Europa League och vann i våras Svenska cupen, där damerna finalföll mot Hammarby. I de pågående allsvenskorna kommer Häckens båda lag som sämst bli treor.

I min värld imponerande av en ”kvartersklubb” från Hisingen.

***

VAR, alltså videogranskningen i fotboll, är alltid uppe till diskussion. Självklart är det bra att direkt avgörande sekvenser granskas och eventuellt ändras. Men selektiviteten av vad som är granskningsbart är irriterande. Och än värre är att man ibland inte checkar upp vad som är tillåtet. Som i tisdags, då en engelsman men ett gult kort klart och tydligt stämplade en italienare. VAR-granskning är tillåten vid risk för direkt rött kort och vid risk för ett andra gult.

Italien fick inte sin rättmätiga chans att spela med en man mer.

Det är sådana grova misstag som får mig att tvivla på VAR. Plus andra underliga beslut tagna i granskningsrummet.

***

I min lilla undersökning av IFK Malmö FK fann jag något anmärkningsvärt, något av svenskt rekord (?).

Från säsongsslutet 2022 till dagens datum har klubben registrerat 32 nya spelare till sin seniortrupp.

Under samma period har 35 spelare lämnat IFK Malmö.

Kommentarer onödiga.

***

I tisdags spelades det Europahandboll nio mil från Malmö. IFK Kristianstad mötte det tyska topplaget Rhein-Neckar Löwen med tre svenskar i laget. Tyskarna vann, 26—20.

Inte ens resultatet redovisades i Sydsvenskan, som inte heller nämnde att Sävehof i samma turnering vann över ett spanskt lag.

I stället har läsarna matats med resultat med målgörare och passningsläggare från lag och ishockeyligor utan den minsta anknytning till tidningens läsekrets.

Jag kommer aldrig att förstå denne prioritering.

Och vad säger de tennisintresserade om behandlingen av Nordic Open i tennis?