Inlägg publicerade under kategorin Fotboll

Av Magnus Månsson - Onsdag 26 sept 13:36

I går tänkte jag på Sportkanalens se Halmstads BK mot Landskrona Bois i fotbollens Superetta.

Men så hörde jag att det var Daniel Kristiansson som refererade. Nej, inte en gång till orkar jag med denne pratkvarn. Hade hört honom tre gånger bara de senaste dagarna. Flitig är han denne Daniel Kristiansson. Men...

Egentligen skall man inte i dessa tider klaga på kunniga och pålästa personer. För påläst är han. Men återigen ett men. Vad är intressant och vad kan en normal tittare ta till sig? Daniel Kristiansson rabblar data om alla spelare i ett i ett, i vilka klubbar de spelat, i vilka matcher de gjort mål och i vilken minut, alla inbördes möten, ja, allt, allt, allt.

Nu har han snöat in sig på domarna. Han berättar om när dessa senast dömde på den aktuella idrottsplatsen och resultatet i just den matchen, fast inget av lagen var inblandade. Det finns fler exempel. Varför?

Man orkar helt inte lyssna. Jag väljer ofta bort honom.

Det blir pinsamt. Vad vill Daniel Kristiansson briljera med? Är det kanske så att han vill dölja sin brist på förståelse för det tekniska och taktiska som kännetecknar en kunnig referent/kommentator?

Dessa brister kommer tydligast fram när han refererar handboll. Tomas Axnér har lärt honom en del under årens lopp. Den nuvarande kommentatorn Jennie Linnell gör så gott hon kan.

Men mycket återstår.

Lasse Granqvist, den store etermediaprofilen, berättade för några år sedan vid Frukostmöte i Idrottsmuseets Vänner att man inför en match skulle vara faktainläst på allt till 100 procent. Men bara använda 5.

Inte 110 Daniel Kristiansson!

Dessa båda herrar jobbar inom samma koncern. Är det inte dags för en kurs med Granqvist som lärare och Kristiansson som elev!?

(Valde bort HBK—Bois och såg i stället Örebro—Sirius. Reportern Anders Fredriksson är förvisso ingen muntergök, men man slipper en massa fullständigt onödig, förvillande information.)

***

I kväll spelar Malmö FF sin viktigaste inhemska match, sedan Uwe Rösler blev  tränare i somras. Min morgontidning hade en hel sida om MFF. Inget konstigt i det. Men inte ett ord om motståndaren IFK Norrköping, inget om eventuella skador, inget om eventuella avstängningar. Inget.

I min enkla värld mycket intressanta uppgifter inför toppmötet. Irriterad men inte förvånad.

***

JSM i handboll inleddes i helgen. Skåne fick en flygande start. 17 av 22 lag tog sig direkt till steg 3 i 18-årsgrupperna. Resterande fem får en ny chans i steg 2.

Klara damlag: Som ettor, Ankaret, Lugi och IFK Kristianstad, som tvåor H 43 Lund, H 65 Höör, Trelleborg, Eslövs IK, HK Malmö och OV Helsingborg.

Klara herrlag: Som ettor, IFK Kristianstad, Åhus, OV och Ystads IF, som tvåor Lugi, HK Malmö, Vinslöv och H 43.

ANNONS
Av Magnus Månsson - Söndag 16 sept 12:41

Givetvis är det en styrka att i en fotbollsmatch vända 0—2 till 3—2.

Som nu Malmö FF i det allsvenska mötet mot Östersund.

Vissa kommentarer från Malmöhåll var till och med lite euforiska. Jag hade i stället varit orolig. Det MFF presterade den första halvtimmen hade mot ett bättre lag än Östersund kunnat straffas än värre. Och var nära att bli så.

Östersund av i dag är inget topplag. Gårdagens förlust var den fjärde raka med uddamålet.

Mycket om Östersund har kretsat kring sommartappet av succétränaren Graham Potter och fixstjärnorna Saman Ghoddos och Ken Sema. Man har glömt bort att jämtarna under samma period även mist Alhaji Gero, Brwa Nouri och Sotirios Papagiannopoulos, fem givna startspelare under våren. Det är inget lag som kan komma obemärkt från så många starka spelarförluster. Gårdagens Östersund var något av ett B-lag i jämförelse med vårens.

MFF:s upphämtning skall ses mot denna bakgrund. Varken före eller efter matchen har Malmömedia uppmärksammat dessa totalt ändrade styrkeförhållanden.

Det var starkt av Östersund att under dessa omständigheter skaka MFF.

Kanske en större prestation än att vända 0—2 till 3—2.



ANNONS
Av Magnus Månsson - Fredag 14 sept 16:49

Så var det dags igen.

Nystart i den allsvenska fotbollen.

Efterlängtat. Men nu blir det jobbigt att hinna med allt. Handbollsligan skall ha sitt. Tur att mitt ishockeyintresse är måttligt. Det blir kollisioner tillräckligt de kommande månaderna.

Fotbollen då? Tio omgångar återstår, det vill säga 30 poäng att spela om. Det är en lång spurt. Mycket kan – och kommer att –  hända. Det är lite tröttsam att höra att två förlorade poäng i omgång 19 innebär ett adjö till en toppstrid.

Det finns drömmare som tror att Malmö FF skall hinna fatt AIK, elva poäng före. Form är förvisso en färskvara, men efter att ha sett AIK helt neutralisera Häcken har jag svårt att serieledarna skall falla igenom så totalt.

Optimismen i Malmö grundar sig på att MFF är obesegrat under Uwe Rösler, naturligtvis bra i sig. Samtidigt har det allsvenska programmet varit gynnsamt. I sex av de åtta matcherna har man mött lag från undre halvan, i fem av dem fyra sladdande lag.

Att påstå att det är svårare att möta bottenlag än lag från toppskiktet är ju nonsens. TFF och Sirius på Stadions naturgräs är något annat än Östersund, Norrköping och Häcken, tre lag med bevisad skicklighet på konstgräs.

Jag tror att MFF har ett för svårt restprogram för att komma ikapp AIK. Ett AIK som dessutom har hemmafavör i mötet i slutet av oktober.

Hammarby kan också bli svårpasserat, sex poäng före som tvåa. Stockholmslaget har ett något gynnsammare program kvar. Och glöm inte att MFF har några tuffa Europamatcher den närmaste tiden!

IFK Norrköping då? Har svajat lite och inte fått utdelning på sitt spelövertag. Enligt mig lite onödiga poängförluster. Norrköping har topplagen AIK, MFF, Djurgården och Östersund hemma och har bara förlorat en match på Östgötaporten (mot TFF!). Kan mycket väl både bibehålla och förbättra sin tredjeplats.

***

Har MFF haft ett gynnsamt program efter VM-uppehållet har Trelleborg haft det motsatta, i stort idel topplag. Efter Häcken och Djurgården lättar det något. TFF har kontrakt och eventuellt kval i egna händer, har kvar att möta Dalkurd, Sirius och Brommapojkarna och även Elfsborg, de fyra lag som ligger före TFF.

Elfsborg är för bra för att riskera nedflyttning.

***

Mitt Skånetips så här inför långspurten: Malmö FF fyra och Trelleborg fjortonde, det innebär kval . Inför vårstarten var mitt tips detsamma.



Av Magnus Månsson - Fredag 31 aug 16:45

Sport- eller ekonomisidorna?

Ibland undrar man

En fingertopp och någon futtig decimeter. Det kan vara skillnaden mellan 54 miljoner kronor och noll. Som nu i går när Malmö FF eliminerade Midtjylland ur fotbollens Europa League. Och på väg mot nya miljoner.

Rubrikerna handlade (nästan) lika mycket om pengaflödet som den idrottsliga prestationen.

Det var MFF-målvaktens Johan Dahlins fingertopp som styrde Poulsens frispark i stolpens insida. 1—1 där och då och matchavslutningen hade förmodligen sett helt annorlunda ut. Danskarnas offensiva byten hade med säkerhet blivit mer defensiva. Nåväl.

Idrottens krydda är de dramatiska avgörandena. Men i fotbollens sjuka ekonomiska värld kan några marginalhändelser innebära enorma skillnader i inkomster. Det förrycker konkurrenssituationen. De rika drar ifrån. I de flesta ligor finns stora nivåskillnader. De små göre sig inte besvär.

De lag som åker ur Champions League efter någon omgång får en ny möjlighet att via Europa League kvala in till de ekonomiska köttgrytorna. Som nu MFF. Det kan väl tyckas sympatiskt att mästarna får ytterligare en chans. De har ju kvalificeringsåret visat sig vara bättre än de lag som hamnat i EL. Samtidigt ger det dubbla möjligheter till de redan bemedlade.

Skicklighet – och marginaler – har gett Malmö FF en ekonomisk plattform som rimligen satt klubben i det svenska förarsätet för många år framåt.

Om MFF missar Europa 2019 – laget har två chanser kvar, cup och Allsvenskan – lär det bli en engångsföreteelse.

***

Svensk fotboll skriker om större framgångar i Europa. Men kvaliteten är inte högre än att det behövs både tur och marginaler i både matcher och lottning. Häcken fick tidigt ett topplag från Bundesliga, Leipzig.

Djurgården hade verkligen inte marginalerna sig mot ett ukrainskt lag med två egna ramträffar och ett touchmål mot sig.

Att AIK inte kunde rå på Nordsjälland var den stora besvikelsen.


Av Magnus Månsson - Söndag 26 aug 13:54

Hemma igen efter en bilresa och besök hos släkt och vänner samt studiekamrater – naturligtvis också vänner – från första delen av 1960-talet.

Onekligen en angenäm vecka.

På torsdagen var jag i Västerås och ville naturligtvis se kvalmötet i fotboll mellan Malmö FF och Midtjylland. Sökte upp den mest välkända sportbaren, men nej, de sände inte matchen. På de många skärmarna kunde man se en massa träningsmatcher i hockey och inslag från Svenska cupen i fotboll. Så var deras val.

En annan bar bjöd dock på Europafotboll. Vi var cirka 50 personer i lokalerna. Jag var den ende som tittade på Malmö FF mot Midtjylland, 2--2.  Där satt jag ensam med min öl i en avskild del av baren. Större var inte MFF-intresset i Västerås.

***

Väl hemma igen tog jag del av Malmömedias åsikter om matchen. Jag har samma uppfattning som de flesta: En bättre 45 minutersperiod än den mellan minut 10 och 55 har MFF inte presterat det här året.

Men det kom aldrig fram att danskarna var väldigt nära att efter en hörna forcera in ett ledningsmål när två framrusande danskar var decimetrar från att nå bollen. Vad ett mål kan betyda såg man inte minst efter Midtjyllands reducering, då MFF:s spel mer eller mindre föll ihop.
Jag reagerar alltid när media – och spelare, typ Markus Rosenberg – bara ser det egna lagets möjligheter. Man kunde läsa sig till uppfattningar att det kunde stått 5—0. Och då räknar man förmodligen in det friläge Marcus Antonsson fick efter ett snabbt inkast av första halvleks bäste, tillsammans med Fouad Bachirou, Anders Christiansen. Domarteamet skall nog vara tacksamt att Antonsson missade. Inkastet gjordes cirka 20 meter från fel ställe mot ett icke samlat danskt försvar. Det är sällan man på den här nivån ser ett så grovt misstag.

Om detta har jag inte läst.

Och vari låg ”bjudningen” vid danskarnas första mål? Det var en sådan hävdade en krönikör.

Allt är sig likt efter en veckas bortovaro. Och tur är väl det, så man har något att irritera sig över.



Av Magnus Månsson - Lördag 18 aug 21:36

Lördagen var en historisk fotbollsdag.

Förvisso i liten skala. Men ändå.

För första gången i den allsvenska historian fanns två spelare från Skurups AIF, klubben längst in i mitt idrottshjärta, samtidigt på plan i en allsvensk match, Hugo Andersson i MFF och inhopparen Isak Jönsson i TFF. Båda var mycket bra.

Hugo och Isak visar på den moderna fotbollsvärlden. Redan i tidig ålder lämnar talangerna sina moderklubbar. Hugo till Malmö FF, Isak till Olympic innan höstens övergång till TFF.

Regionens fotbollsbegåvningar hamnar först i Malmös idrottsgrundskola och sedan på stans fotbollsgymnasium, båda ledda av tränare från Malmö FF. Merparten av eleverna spelar, fullt förklarligt, junior- och ungdomsfotboll i MFF-organisationen.

Porten in i storklubbens seniortrupp är, fullt förklarligt, smal. MFF rekryterar ju fler A-lagsspelare från andra håll än från den egna ungdomssektionen.

Från fotbollsgymnasiet utexamineras årligen många talanger. Några blir kvar i MFF, någon går till TFF (ex Isak Jönsson), andra till Landskrona BoIS och så vidare. Det finns åtskilliga spelare från Malmö fotbollsgymnasium i de högre serierna, många med mer eller mindre spel i MFF. Men så fort någon, om så bara vid några enstaka tillfällen, spelat i MFF benämns han som ”MFF-fostrad”.

Det har blivit ett mantra.

Det är Malmös generösa skolpolitik med satsningen på idrottsgymnasier som gett Malmö FF (och andra föreningar i andra idrotter) möjlighet att utbilda idrottsbegåvningar.

Det är inte bara MFF som skall ha äran.


Av Magnus Månsson - Onsdag 15 aug 21:48

Sexa i Allsvenskan, utslaget i Champions League.

Malmö FF:s situation är självförvållad.

Det är styrelse och den sportsliga ledningen som är ansvariga den hittills misslyckade säsongen. Vårens tunna och orutinerade trupp höll inte klassen och de ungdomar som var tänkta att slussas in i laget var inte tillräckligt bra för ens allsvenskt toppspel. MFF tvingades därför spela matcher i ett tätt vårprogram med halvskadade spelare vid många tillfällen. Med en naturlig påföljd: förvärrade skador och längre konvalescens, Detta gör sig påmint än i dag, Rasmus Bengtsson, Behrang Safari.

När ledningen insåg att truppen behövde förstärkas köper man in tre spelare utan matchvana och icke tränade för tät matchning (detta enligt egna utsagor), Anders Christiansen, Marcus Antonsson och Guillermo Molins. Dessutom kom Romain Gall, den ende nye med kontinuerligt spel under våren i Sundsvall. Och han har fått minimalt med speltid.

Vi pratar elitidrott med mycket tävling. I min idrottsvärld måste det då till en gedigen grundträning med helfriska spelare och en bred trupp för att lyckas. Malmö FF har inte haft en trupp som motsvarar dessa krav varken i vårens Allsvenska eller i Europaspelet.

Med sin välfyllda kassa förstår jag inte varför MFF inte sett till att skaffa dessa förutsättningar.

***

Nu finns ju en livboj kvar för fortsatt spel i Europa League.  Givetvis är det mer prestigefyllt att spela i Champions League och kunna bjuda sina supporters på celebra gäster. Men samtidigt förskräcker spåren från de senaste två besöken i CL. Sex poäng av 36 möjliga och den hiskeliga målskillnaden 5—36.

Europa League, om man nu kan eliminera Midtjylland, bjuder på ett mera likvärdigt motstånd. Östersund visade i fjor att ett svenskt lag kan konkurrera på denna nivå. Låt vara att miljonintäkterna är betydligt mindre.

Men det är, som Ole Törner på Skånesport.se konstaterar, att årets MFF inte håller klass för spel i CL.

Man har inte gett sig själv chansen. Trots miljonerna på banken.

Av Magnus Månsson - Onsdag 8 aug 16:03

”Våra mål är jättefina, deras skitmål, efter tabbar av oss”.

Så låter det oftast i supporterleden efter en fotbollsmatch. Och tyvärr också bland journalister.

Tanken dög osökt upp efter dagens läsning efter 1—1-mötet i kvalmatchen i Champions League mellan Malmö FF och Vidi. Visst kombinationsspelet fram till Anders Christiansen och dennes utsökta avslutning vid ledningsmålet var strålande.

Liksom Loic Negos soloprestation att på liten yta göra bort MFF-försvararna Lasse Nielsen och Berang Safari och distinkt sätta bollen i ena krysset. Det var högsta klass på hela Negos agerande. Jag är fullständigt övertygad om att om en hemmaspelare – för att inte tala om Zlatan – utfört ett lika svårt tekniskt nummer hade denne höjts till skyarna. Nu fick Nielsen och Safari bära hundhuvudet och belönades med ett underkänt betyg.

Märk också att situationen ägde rum inne i straffområdet med allt vad det innebär i risktagandet.

Besvikelsen över den uteblivna vinsten präglade tyvärr kommentarerna. Som så ofta.

Förutom nu de underkända betygen på de två MFF-försvararna reagerade jag på att Marcus Antonsson belönades med en trea. Inget mål på två utsökta lägen är inte värt överbetyg för en forward.

Och så det här med det eviga tjatet om domarinsatsen, från ledare, spelare och delar av journalistkåren.

Tröttsamt i all sin upprepning.

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se