Inlägg publicerade under kategorin Fotboll

Av Magnus Månsson - 17 november 2023 17:25

Det var ingen rolig fotbollskväll, 0—3 mot Azerbajdzjan svider.

Kommentarerna har varit många i alla de medier som numera finns, inte minst i de vi kallar sociala. Det är förstås är för fint ord för de spyor som ohämnat publiceras av ilskna och besvikna personer.

Sydsvenskan har ännu i kommenterat fiaskot, verkar nästan helt ha koncentrerat sina krönikeinlägg till den lokala toppfotbollen.

***

Givetvis har jag inget radikalt nytt att komma med. Men tillåt mig att ha några funderingar.

 Är det en till fällighet att de tre främsta lagen i årets allsvenska, Malmö FF, Elfsborg och Häcken är de tre klubbar som har flest utländska spelare registrerade sina trupper, 13, 11, 12? Visst, unga svenska talanger har försvunnit till mera lukrativa marknader men har i många fall ersatts av utländska spelare eller återvändare med passerat bäst-före-datum.

Gynnar detta på sikt det svenska landslaget?

Se bara på de nuvarande trupperna, skadade spelare inräknade.

 I Malmö FF:s försvar, tre utländska spelare, fyra svenskar över 30 år, sju mittfältare har utländska pass, här finns förstås blivande lanslagskapacitet, främst Sebastian Nanasi

I Elfsborgs ordinarie försvarskvartett är tre duktiga återvändare och en afrikan, av de bärande spelarna på mittfältet kommer fyra från utlandet och en är återvändare och av de fyra mest anlitade anfallarna är fördelningen två-två.

Häcken har använt sju försvarare under hösten, tre av dem är svenskar, i det starka mittfältet är det två plus två och den ende ordinarie svenske forwarden är Sanko.

Med andra ord det finns få aktuella landslagsspelare i Allsvenskan.

***

De tongivande spelarna i Allsvenskan kommer utifrån men spelar sällan i något av de bästa landslagen. Det är förstås naturligt att de främsta svenskarna jobbar utomlands men är det nödvändigt att söka ersättarna utomlands?

Klubbarna framhåller ofta sina akademier, men de håller tydligen inte tillräckligt hög klass för att fylla luckorna. I alla fall inte för de toppklubbar som satsar på Europa.

Regelbundet spel i de bästa internationella ligorna borde vara utvecklande. Det märks i alla fall inte på landslagets resultat de senaste åren. Att agera så uselt som många gjorde i går kan inte enbart skyllas på Janne Andersson, förbundskaptenen.

Problemet ligger måhända djupare. Sverige är kanske för dåligt på att utveckla talangerna till internationell klass. Samtidigt som man inte, generellt sett, har tålamod att ge dem speltid i som nu Allsvenskan.

***

Förutom nu 0—3 mot Azerbajdzjan, förlorade P 18-landslaget med 2—1 mot Schweiz i går och P 17 med 2—0 mot Nederländerna.

U 21-laget vann förvisso med 3—0 över Finland.

Resultat att ta i beaktande i en analys av hälsotillståndet i svensk fotboll.

 

 

Av Magnus Månsson - 15 november 2023 18:32

Fotbollssäsongen, den nationella i Malmö, är slut.

I och med Malmö FF:s herrguld är året lyckat i den stad där allt intresse i fotbollsväg fokuserar på MFF. Massmedialt får FC Rosengårds damer också sin beskärda del, även om den stora uppmärksamheten inte lockar till aktiva besök vid lagets matcher. 1 014 åskådare – om det nu var så många, trots reapriser – vid gårdagens Champions

 Leaguemöte mot Frankfurt är snudd på genant. Väder och vind till trots.

***

Men utanför de stora finns en livlig fotbollsvärld, som jag följde i drygt 15 år från 1989 som ansvarig för Malmösport på Sydsvenskan. Det är en värld som ännu i dag intresserar mig.

Den delen av Malmöfotbollen har haft ett bra 2023, det bästa på mången god dag. Det är förstås svårt att göra rättvisa jämförelser.  Sedan 2019 finns det bara 64 lag på de tre högsta nivåerna, nålsögat till eliten har krympt.

Malmö har – själv vill jag mena – kallat sig Fotbollsstaden. Epitetet håller inte, när en stad med nära 360 000 innevånare inte sedan 2009, LB 07, haft ett lag i Superettan, plattform 2 i seriepyramiden.

Även på nivå 3 och 4 har det varit tunt, under 2000-talet har det sedan 2007 varit tomt sju säsonger såväl i Superettan som i division 1. Inget facit som ger en stad av Malmös storlek rätt att kalla sig fotbollsstad.

***

Toppmässigt blir det 2024 en förbättring. Ariana och Olympic höll sig kvar i division 1 och FC Rosengård tog steget upp. Inte sedan 2009 har Malmö, då MFF i Allsvenskan, LB 07 i Superettan och Mabi och IFK Malmö i ettan, haft fyra lag bland landets 64 främsta.

Men i och för sig inget att yvas över.

Bristen på bredd syns tydligt i division 2. När IFK Malmö blev ohjälpligt sist, Rosengård försvann åt rätt håll, finns bara Balkan kvar. Detta eftersom Lilla Torg inte fixade sitt kval mot Österlen.

I 2024 års division 3 speglar mycket av Malmös fotbollshistoria. Stans äldsta fotbollsklubb IFK Malmö (med i den första Allsvenskan för 100 år sedan) mot en av de yngsta, 2019 bildade Malmö Idrottsklubb. Vidare en ny uppstickare med invandrarbakgrund, Bosnien Hercegovina, stabila IFK Klagshamn, bildad 1921, sammanslagningarna LB 07 (klassiska Limhamns IF plus Bunkeflo IF) och Lilla Torg FF (BK Lydia och IK Marathon till LM 74, 2006 tillkom IF Allians.

Med andra ord sex föreningar med varierad bakgrund i en intressant serie.

***

Finns anledning att inom kort återkomma med funderingar och iakttagelser kring herrfotbollen i Malmö.

***

Men först några rader om stans damfotboll.

Sedan LB 07 2019 efter tre säsonger i högsta ligan la ner sitt elitlag har glappet mellan FC Rosengård och Malmötvåan varit minst lika stor som på herrsidan. Luckan är nu täppt i och med Malmö FF:s avancemang till Elitettan. Någon framtida uppstickare bland övriga klubbar tycks inte finnas. Möjligen kan Lilla Torg, i år fyra i division 2, ta något steg upp.

Det mesta tyder dock på att Rosengårds och MFF:s utvecklingslag i framtiden tar positioner bakom sina elitlag.

Av Magnus Månsson - 13 november 2023 18:56

Jag hade sett fram mot en dramatisk fotbollshelg.

Det blev det. Men tyvärr hamnade fokus på läktarkaoset vid guldmötet i Malmö. Det mesta är sagt och skrivit. Det som förundrar mig är att supporterläktarna trots allt fylls match efter match.  Det måste innebära att den stora massan ger acceptans till olagligheterna. Man tar inte aktivt avstånd.

Och vilka signaler ger det när spelarna i alla lägen tackar klacken och blir hyllade framför den?  De trogna sittplatsåskådarna vore värda detta tack bättre än huliganerna.

Samtidigt är supporterkulturen tveeggad. Klubbarnas tifos imponerar mer och mer.

Men hellre matcher utan avbrott än fantastiska tifon.

***

Jag befarade att damernas allsvenska skulle avgöras på målskillnad. Nu blev det så. Jag tycker uppriktigt synd om BK Häcken. Man fick inte sin rättmätiga chans genom FC Rosengårds svek mot den oskrivna fair-play-regeln att inte ställa upp med en B-uppställning i en match som   har betydelse för tredje part. (Rosengård förlorade hemma med 5—1 mot blivande SM-vinnarna Hammarby.)

Nog sagt om detta. Gnälliga FC Rosengårds damer har aldrig tillhört mina favoriter.  Nu föll man ytterligare några steg ner på listan.

***

Att Hammarby vann guldet är givetvis bra för intresset. Det är en stor klubb som med sina olika idrotter lockar anhängare över gränserna. Det är första gången i den svenska damfotbollens historia som en klubb tar med sig över 6 000 åskådare till en bortamatch som Hammarby gjorde vid avgörandet mot Norrköping. Det kom totalt 8 251 åskådare.

Hammarbys hemmasnitt blev 4 043, större än herrallsvenskans Degerfors, Mjällby, Värnamo, Varberg och BP.

Häcken hade 3 116 i sin avslutning mot Piteå, inte illa med tank på hur svårt det attraktiva herrlaget genom åren haft att locka publik till Bravida.

***

Herrallsvenskan då?

Den avgjordes även på målskillnad, men här var ingen tredje part inblandad i dramat.

Jo, kanske! Domaren Glenn Nyberg. De senaste åren har man av domargurun Jonas Eriksson fått lära sig att det finns något som heter ”soft penality”. Den borde ha använts i situationen som gav MFF-segerstraffen mot Elfsborg, Om det nu var någon som bestämdhet kunde avgöra vem som först träffade bollen

***

Det sägs att en tabell efter 30 eller 26 omgångar inte ljuger. En falsk klyscha. Det är marginalerna som avgör. Och vem säger och vet att dessa jämnar ut sig under ett spelår. Ytterligare en felaktig klyscha.

***

Grattis till gulden, Hammarby IF och Malmö FF.

Av Magnus Månsson - 11 november 2023 12:50

Om några timmar skall Allsvenskan för damer avgörs.

Tre klubbar har möjlighet att ta hem kronprinsessan Victorias pokal.

Jag har bara en önskan – vad nu denna kan vara värd. Låt inte målskillnaden avgöra!

Risken är dock uppenbar, kanske till och med trolig.

Hammarby 56 poäng, plus 42 i målskillnad.

Häcken 56 poäng, plus 39 i målskillnad.

Linköping 55 poäng, plus 46 i målskillnad, 14 av dessa fixade laget i senaste matchen mot ett IFK Kalmar, som borde skämmas för sin säsongsavslutning. 1—15 på hemmaplan är pinsamt i en tid när damfotbollen, välförtjänt, betraktas med större respekt i lite vidare kretsar.

Jag har skrivet det tidigare och upprepar det:  Det var också pinsamt av FC Rosengård, en av giganterna i svensk damfotboll med ambitionen att även spela i Champions League, för omvärlden visar att man 2023 inte klarar av att spela på två fronter. Så tolkar jag att Rosengård på hemmabana mot Hammarby mönstrade ett B-lag med 1—5 som följd.

Nu står vi hör med facit i hand. Eller i alla fall ett troligt.

Hammarbys fyra plus mot Rosengård kommer att avgöra.

Dagens matcher för tättrion:

Norrköping—Hammarby

Häcken—Piteå

Linköping—Kristianstad

De tre i topp är sett över hela säsongen seriens bästa och favoriter till tre lördagspoäng.

Kan Häcken ta in fyra mål på Hammarby, som har ett plus i fler gjorda mål, grundlagt med 12—0 totalt mot olyckan Kalmar? Häcken fick nöja sig med 6—0.

IFK Norrköping är ett målsnålt lag, faller sällan igenom.

Piteå är klart bättre när man spelar hemma i Norrbotten men är för stabilt för att klappa igenom.

Linköpings gulddröm finns kvar om både Hammarby och Häcken förlorar. Då räcker det med kryss mot svåra Kristianstad. Då kan det bli tre lag på samma poäng. Nog så raffinerande men samtidigt ett pr-minus för damfotbollen.

Vägen till detta eventuella slut är inte värdigt en idrott som vill tas på allvar.

Oavsett vilka två lag av Hammarby, Häcken och Linköping som missar guldet är FC Rosengård och IFK Kalmar 2023 års stora moraliska förlorare.

***

Nu skall jag se dramatiken och sen följa den avgörande dramatiken i Superettan.

Och inte minst ladda inför guldmötet Malmö FF—Elfsborg på söndag.

Helgen är räddad.

Av Magnus Månsson - 6 november 2023 18:01

Två stolpträffar av samma lag i två av söndagens matcher i de båda fotbollsallsvenskorna.

Marginaler som gör kommande helgs avslutningsmatcher extra spännande.

I sin forcering för att få in ett segermål mot Degerfors hade Elfsborg två rejäla träffar i målramen.

Häckens damer hade i publikfesten på Tele2 mot Hammarby två skott i stolpen, det sista i slutskedet, då Göteborslaget tryckte tillbaka Hammarby.

Ett segermål för Elfsborg hade betytt SM-guld, en kvittering på Tele2 hade inneburet serieledning för Häcken med tre poäng före just Hammarby.

Nu blev det 2—2 mellan Elfsborg och Degerfors, 3—2 till Hammarby mot Häcken.

***

Det måste givetvis känna bittert för Elfsborg och Häcken att vara så nära men nu ack så långt från ett guldfirande. Givetvis vet jag att det funnits marginaler hit och dit under tidigare omgångar, men det känns självklart extra tungt så här i slutet av ett spelår.

Det mesta tyder på att det blir en målskillnadsaffär i båda serierna. Tala om marginaler! Då vinner MFF efter hemmavinst mot Elfsborg. Men märk att Elfsborg är Allsvenskans bästa bortalag och att MFF 2023 inte vunnit ett enda möte mot ett topp-fyra-lag.

***

I Damallsvenskan skaver det ordentligt. Hammarby har plus 42 i målskillnad, Häcken 39. Ingen skall inbilla mig att ett någorlunda ordinarie Rosengård på hemmaplan förlorat med 5—1 mot Hammarby. Reservlaget gjorde det. Nu står vi här med ett nästan fullt facit. Hur känns det i Rosengårdsleden och dess trogna anhängare i media?

Häcken har fyra mål att ta in – har färre gjorda mål – möter Piteå hemma, medan Hammarby åker till Norrköping. Det finns en tredje opponent, Linköping, som blir etta om man vinner  borta över Kristianstad samtidigt som både Hammarby och Häcken blir poänglösa.

***

För alla neutrala fotbollsälskare en ny spännande helg, med många nya marginaler. Det finns många klyschor. En är: Tur och otur jämnar ut sig.

Frågan är bara under vilket tidsrymd. En vecka eller säsong?

 

Av Magnus Månsson - 4 november 2023 12:38

Två spännande allsvenska herromgångar återstår.

Men vill det sig illa – många menar förstås, väl – är alla viktiga placeringar klara vid pass 19.30 redan på söndag.

Är det sista chansen på några år att få se några unga, svenska spelare i den inhemska fotbollen? Som Sebastian Nanasi, Otto Rosengren, Taha Ayari, Filip Sidklev, Theo Bergvall, Lucas Bergvall, Oskar Fallenius, Ahmed Qasem, Jusef Erabi, Momodou Sanko och Joakim Persson, några av de talanger -- det finns såklart fler -- som visat hög utvecklingspotential, och lär vara intressanta för andra ligor.

När man läser om klubbarna och de unga förmågorna, beskrivs de ofta som rena handelsvaror, de värderas i miljoner och ses mer som försäljningsinvesteringar än som framtida nyckelspelare under lång tid i klubben.

Säsongen har visat att det också finns många unga svenska spelare som har allsvensk kvalité utan att få visa det regelbundet. Så tyder jag att det finns cirka 120 spelare med utländska pass i de 16 allsvenska klubbarna. Många är långt från startelvan. Det har funnits många diskutabla värvningar till svensk elitfotboll under 2023. Det är bara att granska de olika trupperna och titta på utfall i kvalité och speltid.

Generellt har toppklubbarna bra ekonomi, några felköp ger inte röda siffror i boksluten.

Klubbarna hyllar sina akademier, men sportcheferna litar tydligen inte på dem fullt ut, garderar sig med osäkra inköp.

En snabbtitt på de tre norska toppklubbarna i de europeiska turneringarna, Tromsö, Bodö/Glimt och Molde har totalt 13 spelare med utländskt pass i sina trupper.

Den nuvarande svenska tättrion, Elfsborg, Malmö FF, Häcken, 36.

Jag drar inga slutsatser. Konstaterar bara.

 

Av Magnus Månsson - 1 november 2023 21:19

Jag var beklämd i går, kunde inte skaka av mig den olust jag kände mot de hatskriverier som riktades mot fotbollsdomaren Fredrik Klitte.

Visst, tv-repriserna, i hundratal, visade att elfsborgarens hårda och vårdslösa tackling mot en göteborgare borde ha renderat en direkt utvisning. Men rättfärdigar det alla 1 000- tals (utan att veta uppskattar jag det till detta antal) invektiv som på sociala medier riktats mot honom. Det gäller inte bara Klettes kompetens som domare, han beskylls för att vara partisk, till och med ”köpt”. Det förekommer även andra antydningar.

Detta för att han i sitt yrke i all stress och hat gör ett misstag.

Och detta i en match av mycket låg kvalité, med allsvenska mått mätt. Allt – lite överdrivet – efterhandssnack handlade om Klittes miss, inget om alla de fel som spelarna gjorde.

Det har också spekulerats i hur den uteblivna utvisningen påverkade matchen (Elfsborg vann med 2—1) och i slutändan även kampen om SM-guldet. Ingen vet hur Boråslaget hanterat att spela med en man mindre. Man hade kanske till och med vunnit ändå.

***

Men det är förstås nu i slutskedet av säsongen som domarnas verkliga kompetens sätts på prov. Ett misstag hit eller dit under inledningen är glömda. Nu blir de uppmärksammade in absurdum . Klette är inte ensam om att hålla kvar det röda kortet i fickan under de senaste omgångarna. Jag har sett varnade spelare med ängslan i blicken iakttaga domaren vid en andra egen tveksam handling. Domaren friar hellre än fäller. Mänskligt, ja, rättvist? Naturligtvis inte.

Denna nivåskillnad i bedömningen är inget nytt. Så har det alltid varit.

Sett över ett helt spelår betyder varningarna givetvis också mycket. Man kan ju diskutera i all oändlighet var varningen rätt eller fel. Ett uteblivet gult kort i en tidig match kan ju innebära att ett tredje i omgång 28 innebär avstängning i näst sista rundan, fast den – om den omöjliga absoluta rättvisan nu skulle finnas – borde ha kommit i ett tidigare skede av säsongen.

Det jag vill ha sagt är: Lägg ner snacket om att rätt eller fel av domarteamen i de sista omgångarna är/kan vara avgörande för serien.

Det är rätt eller fel över 30 matcher som avgör Allsvenskan.

Och nästan alltid är det skicklighet – eller oskicklighet – hos spelarna som avgör.

Inte Fredrik Klitte och hans kolleger.

***

Fredrik Klitte utsågs 2022 till Årets domare. Det måste väl ha funnits fog för denna utmärkelse. I dessa dagar är han i vissa kretsar inte vatten värd. Han är den domare som 2023 dömt flest allsvenska matcher, 25 av 28. Jag är så naiv att jag tror att han fått så många uppdrag för att han är duktig. De som tar ut domarna är mer kunniga och neutrala än de klubbfanatiker, som i alla lägen ser sig förfördelade.

Därmed inte sagt att Fredrik Klitte gjorde en bra insats i måndags.

Förmodligen hade Glenn Nyberg och Adam Ladebäck varit uppe i samma antal matcher som Klitte men de har under perioden haft internationella uppgifter.

Glenn Nyberg hade inte heller en av sina bättre dagar i 1—1-mötet mellan AIK och Halmstad.  Där fanns två diskutabla situationer som inte gick HBK:s väg.

***

Och vilken hjälp får domarteamen av spelare och tränare som ser ett felbeslut i varje domslut som går det egna laget mot. Några klubbar är värre än andra. Men det får vi ta en annan gång.

Av Magnus Månsson - 28 oktober 2023 13:59

Molde—Häcken 5—1.

Ett resultat från Europa League, som skakade om svensk elitfotboll på herrsidan.

Och om inte, så borde det göra det.

Okej, det finns matcher, då de flesta marginaler går emot ett lag och de flesta för motståndarna. Det här var ett sånt möte. Häcken hade tre ramträffar och när en spelare rullade in en målvaktsretur i tomt mål var han några decimeter offside i första skottögonblicket.

Men 1—5 snackar man inte bort, det går bara inte.

Men det som fick mig att fundera var att Molde kom till spel med tio norrmän och en dansk. På sin hemsida presenterade Molde en trupp på 25 spelare, där 24 var norrmän.

I torsdagsmötet startade Häcken med fem spelare med utländskt pass, varav två norrmän, bytte in ytterligare tre.

Det är en talande bild av hur de allsvenska trupperna är uppbyggda.

Mitt nöje denna lördagsförmiddag har varit att via klubbarnas hemsidor undersöka hur många utländska spelare varje klubb har i sin A-trupp:

13 spelare: Malmö FF

12 spelare: BK Häcken

11 spelare: IF Elfsborg

 9 spelare: AIK, IFK Göteborg, Hammarby IF

 8 spelare: IFK Värnamo

 7 spelare: Kalmar FF, Mjällby AIF, IFK Norrköping, Varbergs Bois

 5 spelare: Degerfors IF, Djurgårdens IF, IK Sirius

 4 spelare: IF Brommapojkarna, Halmstads BK

***

Är det en tillfällighet att de tre guldkandidaterna är de som har flest utlänningar i sina trupper?

Det finns onekligen fler aspekter att diskutera om svensk fotbolls rekrytering och talangutveckling.

1—5 för ett av våra bästa lag, internationellt kryddat, mot ett hemvävt norskt lag borde väcka frågor och diskussion.

Samtidigt som jag tror att Häcken, med lite förändrade marginaler, mycket väl kan få revansch den 9/11 på Ullevi.

Presentation

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25 26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2024
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards