Inlägg publicerade under kategorin Fotboll

Av Magnus Månsson - 22 oktober 2019 17:03

Så kom då ropen igång på ett införande av VAR i den allsvenska fotbollen.

Och det ropades högt efter mötet IFK Göteborg—Djurgården, 0—1.

”Alla” vill ha VAR. Men jag har inte sett något konkret förslag om i vilka situationer videogranskningen skall användas.

Visst det var straff till IFK när Kharaishvili fälldes och visst var Djurgårdens Buya Turay offside vid situationen som gav en hörna, som sedan resulterade i målet. Men att påstå att dessa två felaktiga domslut kan ha en direkt avgörande betydelse för utgången av årets Allsvenska är nonsens. För det första: Straff är inte liktydigt med mål. Fråga bara Malmö FF! En straffspark är förvisso den optimala målchansen, men inte mer. Bollen skall in också.

Dessutom, bara för att det är en match i en av de sista omgångarna, kan man inte, för att bli trodd, på allvar mena att just dessa två misstag är mera avgörande än de som skett i alla de tidigare omgångarna. Med ”rätt” domslut – med eller utan VAR – i alla matcher hade tabellen definitivt haft ett annat utseende. Alla lag är drabbade av misstag från domarteamen. Med detta sagt menar jag inte att fel och rätt jämnar ut sig under en säsong. Misstagen drabbar alla, ibland med större konsekvens för sluttabellen, ibland mindre.

Det hävdades också från många håll att Göteborg hade en boll inne som felaktigt underkändes för offside. Visst Lasse Vibe slog in en boll bakom Tommi Vaiho men ingen, med öppna, kunde väl undgå att se att Vaiho inte gjorde något för att förhindra skottet. Han hade uppmärksammat ”linjedomarens” höjda flagga.

***

Domarteamet hade ingen bra kväll. Det kan alla vara överens om. Men att hänvisa till att Kristoffer Karlsson tidigare gjort felaktiga beslut, som gynnat Djurgården, är väl långsökt. Sådana insinuationerna ogillar jag.

***

Och så det där – min käpphäst:  När skall VAR användas? Gårdagen gav ett nytt ypperligt exempel. Hörnan som gav mål, skulle förvisso inte blivit av. Men det visar på vilka stora målchanser just en hörna är. Hur många kniviga dueller förekommer inte under en match där det är stört omöjligt att se vem som sänder bollen över kortlinjen? Skall alla dessa situationer granskas? Välj själv!

***

Det fanns onekligen mycket att fundera över efter Göteborg—Djurgården. VAR löser inte alla problem. Och sett över hela säsongen var, och blir, inte misstagen avgörande.

 

 

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 21 oktober 2019 18:32

En illusion fattigare?

Nej, egentligen inte.

Det är ju så här verkligheten ser ut i det moderna idrottssamhället. Delvis i alla fall. Definitivt inom ungdomsfotbollen i Malmö. Och tydligen finns samma tankegångar inom stans ungdomshandboll. Delvis i alla fall, är det väl bäst att tillägga.

Inom Malmöidrotten har det varit en tendens att antalet klubbar inom varje enskild idrott blivit färre. Det finns åtskilliga exempel. I handboll fanns efter Dalhems uppgående i HK Malmö endast två, HK och IFK.

Såg då för en tid sedan att det bildats en ny förening, HF Limhamn. Jag tror på positiv konkurrens inom idrotten, speciellt på ungdomssidan. En tredje aktör på handbollscenen i en stad av Malmös storlek var givetvis bra.

Med en viss erfarenhet av förhållandena inom fotbollen kollade jag på det svenska förbundets hemsida alla övergångar. HF Limhamn fanns inte med. Tog det som bevis på att föreningen inte rekryterat sina spelare från en annan Malmöklubb. Men jag hade förbisett ett övergångar för spelare under 15 år inte registreras hos förbundet. Och när Limhamns 14-årspojkar överlägset vann  sin grupp i USM insåg jag att det var något lurt. Nybörjare blir aldrig gruppsegrare i USM, inte ens i Steg 1.

Och mycket riktigt HF Limhamn är en missnöjesförening. Det är en utbrytning från en annan Malmöklubb. Det är i min idrottsvärld oväsentligt från vilken. Och lika oväsentligt vari missnöjet består. Du får alltid olika svar från dem du frågar.

På sikt gynnar det inte idrotten, i detta fall inte ungdomshandbollen. Risken är att det blir att ”Djungelns lag” kommer att råda. Vid minsta missnöje är det bara att byta färg på tröjan. Antingen för stora delar av laget, eller hela med tränare och allt.

Min illusion var att HF Limhamn startade från grunden. Den sprack. Tyvärr.

***

”Djungelns lag” råder inom Malmös ungdomsfotboll. Har av olika orsaker de senaste dagarna kommit i kontakt med några ledare/tränare från några av stans klubbar. De är oroliga.

  • Tränare/ledare ringer runt och erbjuder att ta ”sitt” lag med till en annan klubb, ibland på grund av missnöje, ibland för att få bättre villkor.
  • Ledare/tränare försöker locka över kolleger från andra klubbar och att dessa skall ta med några av sina bästa spelare. Det kan röra sig om spelare knappt över tio år.

Några klubbar säger nej till att ta över hela lag. Men det finns alltid andra som accepterar missnöjesövergångar.

Inom ungdomsfotbollen i Malmö är det inget nytt. Det har pågått i många, många år.

Inte ens ekonomiska oegentligheter av tränare/ledare hindrar andra klubbar att ta emot hela lag med tränare/ledare trots att den nya klubben är informerad. Och – lite hårdraget – föräldrarna bryr sig inte. Det senare exemplet är självupplevt.

Denna djungelvärd existerar i Malmös småklubbsvärld. Och troligen även på andra orter.

Olustigt.

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 18 oktober 2019 15:25

Om några timmar är det omstart i den allsvenska (herr-) fotbollen.

Tre spännande omgångar återstår, både i topp och i botten.

Det kommer att gastas om VAR, videogranskning, vid åtskilliga tillfällen. Min inställning är klar, har torgfört den otaliga gånger: VAR ger inte en rättvisare fotboll. Det finns alltför många avgörande situationer överallt på planen som i så fall måste granskas. En orimlig tanke för att inte få alltför många, långa tidsavbrott.

Kan det inte vara tillåtet att en ”linjedomare” missar en offside med en halv fot medan en brutal tackling inte föranleder någon videogranskning? Nu är det i och för sig inte aktuellt i Sverige. Ännu.

Men i min värld är en rätt- eller felaktig marginaloffsideavblåsning sett över en hel säsong inte avgörande för en sluttabell.

I de avgörande skeenden accentueras varningarnas/avstängningarnas betydelse. Eftersom jag sett tre till sex allsvenska matcher per omgång vågar jag påstå att bedömningarna varit alltför svajiga. Det finns ojustheteter som gett rött kort, liknande situationer i en ”sketen” frispark eller i extrema fall blivit utan någon åtgärd alls.

Tröjdragningar bedöms olika: Filmningar har gett straff, ”ickefilmingar” en varning. Det är en djungel av olikheter i bedömningen. Med konsekvenser för en sluttabell.

Jag klandrar inte domarteamen. Uppgiften är svår. Men lite närmare i bedömningsnivå är givetvis önskvärt.

Vill man ha VAR under match kan man med samma rättviseargument kräva även efterhandsgranskning av många situationer vid många tillfällen under en säsong. En varning, eventuellt en retroaktiv utvisning, påverkar givetvis inte resultatet i den aktuella matchen. Men väl i de kommande. Och så är fallet även med den nuvarande ordningen.

Det har förekommit i svensk fotboll den här säsongen att förbundet i efterhand ändrat domslut men även fastslagit direkta felaktiga beslut av domarteamet.

Vill svensk fotboll ha en efterhandsgranskning av diskutabla domarbeslut? Jag ställer bara frågan.

Men inför man VAR måste man för en rättvisare fotboll – helt rättvist kan det aldrig bli – även tillåta att någon studerat vissa situationer i efterhand. Inte minst vid sådana som gett, eller borde gett, en varning eller utvisning.

Inte minst i en het allsvensk avslutning, där varje avstängning kan ha avgörande betydelse.

 

 

Av Magnus Månsson - 11 oktober 2019 14:46

Det är skönt att ha en egen ”kuppe”.

Som Martin Ljung uttryckte det i ett revynummer med Hasse Alfredsson för en herrans massa år sedan.

Byt ut ”kuppe” mot blogg. Skrev i början av veckan ett inlägg till fb-sidan Du vet att du är från Skurup om för ”köpingen” fotbollhistoriska händelser. Inlägget har stannat på vägen så det får bli en publicering på egna bloggen i stället.

Med hopp att mina läsare i Skurup – bland andra några kusiner – tycker det är så intressant att de delar det.

***

Skurup, jag tänker på huvudorten, är väl inte direkt känt för sin fotboll. På herrsidan är det väl bäst att tillägga.

Damerna i Skurups AIF, mitt hjärtas idrottsförening, har skött sig bättre och har några säsonger i division 1, nivå 3.

Som bäst har SAIF:s herrar spelat på nivå 4. 1963 kom man tvåa, endast två poäng efter Malmölaget Kirseberg. Under den här perioden hade laget ytterligare topplaceringar. Några säsonger kom Skurup före Trelleborgs FF.

Två vinster i YA-cupen får också sättas högt på meritlistan.

Men den här veckan är speciell. Två unga grabbar med SAIF, som moderklubb, nu i TFF, är uttagna i en landslagstrupp, Hugo Andersson i U 21-laget som skall EM-kvala mot Island och Luxemburg, och Isak Jönsson som skall åka till Marbella med P 20-laget för möten mot Frankrike och Norge.

Man kan väl också notera att en tredje SAIF-fostrad spelare, Piotr Johansson, i veckan efter en allvarlig skada gjorde come-back i allsvenska Kalmar FF.

Tre Skurupspågar på elitnivå är inte så illa.

Den moderna fotbollen gör det svårt för de mindre klubbarna att nå högre i seriesystemet. Elitklubbarna är snabbt framme och tar hand om talangerna redan i de yngre tonåren.

Men något snäpp högre än ”femman” vill jag förstås se Skurups AIF.

***

Hugo och Isak spelade i fjor i Allsvenskan (Hugo 2017 i MFF), Piotr i MFF, Östersund och nu i Kalmar.

Mikael Rasmusson, också från SAIF, spelade även han i högsta serien för TFF.
Från kommunen Skurup kan mitt skröpliga minne plocka fram Ola Severin, Rydsgårds AIF i TFF och Roland Rasmusson Skivarps GIF, Malmö FF och Landskrona BoIS.

Finns det fler herrar från Skurup som spelat allsvenskt?

 

 

 

Av Magnus Månsson - 2 oktober 2019 18:59

Det är mycket nu.

I går var jag på en heldags konferens/kurs om Idrott & kriminalitet, hoten mot idrotten. Huvudarrangör var Skåneidrotten.

Det var lärorikt och skrämmande, inte minst informationen om matchfixning. Dopningsproblematiken har man haft en viss hum om, men att matchfixningen var så omfattade hade jag bara en viss aning efter att ha läst Matchfixarna av Jens Littorin och Magnus Svenungsson (en av gårdagens utmärkta föredragshållare).

Som alltid vid sådana här konferenser/kurser kan man önska fler deltagare. Kanske inte minst från ledare från lagsporter på lägre nivåer. Matchfixning är inte ett elitproblem.

Sportjournalister hade också haft att lära.

Det var två vänner som höll i programmet. Initiativtagare var Caj-Åke Andersson och påläst och kunnig moderator Lasse Holmström.

Jag tar självmant på mig uppgiften att tacka från alla för en intressant dag i Landskrona.

***

Har den senaste tiden också färdigställt en kortare artikel om 100-åringen IFK Simrishamn till Idrottsmuseets Vänners årsbok Skånsk Idrottshistoria. Klubbens första sekel visar inte bara på just IFK Simrishamns utveckling utan även på de förändringar som skett i Idrottssverige – i detta fall främst inom fotbollen – under 100 år.

***

I ett program med en konferens och lite författande – och vardagssysslorna förstås – skall det finnas Tv-tid till den allsvenska toppstriden i fotboll, någon handbollsmatch, ett och annat möte i den europeisk turneringsfotbollen och så givetvis VM i friidrott.

Friidrotten har sitt ok, sin dopningshistorik. Men jag har samma uppfattning som gårdagens Landskronaföredragshållare, trivsamme dopningsexperten Åke Andrén Sandberg:

”Så länge man inte är fälld, är man oskyldig.”

Åke poängterade också hur förfinade metoder det finns för att hitta syndarna och hänvisade till Therese Johaugs avstängning:

”Lite läppglans avslöjades två dygn efter att hon använt det.”

***

Nåväl.

Det har varor många fantastiska resultat och stor dramatik under VM-dagarna. Men det som glatt mitt idrottshjärta mest är det kamratskap som visats upp mellan de aktiva. Inte minst har det varit uppenbart i de två svenska medaljgrenarna, diskus och stav. Man har verkligen sett hur de uppskattar varandra och unnar och respekterar sina övermän framgångarna trots de små marginalerna.

Vilken enorm skillnad till tillståndet inom, inte minst, den aktuella fotbollen. Här kallas motståndaren för fiende, man missunnar vinnaren segern, skyller på marginaler eller domarteamet och har en massa andra bortförklaringar.

I uppslagna tidningsartiklar misskrediterar spelare motståndarnas sätt att spela och det framkallar en osund atmosfär, som ger det hat som tyvärr i många fall omger elitfotbollen i alltför många fall.

Som granne till Malmö stadion störs jag av hovrande helikoptrar, ridande poliser och kravallutrustade poliser bara för att det är en fotbollsmatch i närheten.

Varför kan inte alla, spelare, anhängare och rubrik- och klicksökande tidningar sprida en vänlig atmosfär, acceptera att även konkurrenten är duktig? Kanske till och med bättre.

Ta efter världens främsta friidrottare!

***

VM i friidrott är en av årets största idrottshändelser. Det märks i kontakt med vänner och bekanta. Inte bara friidrottsintresserade.

De svenska medaljerna har hamnar på paradsidan, den första, i min morgontidning, Sydsvenskan. Men Sporten prioriterar inte VM. Inte när Malmö FF skall spela i Europa League. Det skall finnas fyra MFF-sidor hela veckan, innan det ges plats för VM-friidrott.

Resultatredovisningen från VM var i inledningen minst sagt bedrövlig. På måndagen gavs VM i kanotslalom lika – nästan i alla fall – stort utrymme som VM-friidrotten.

Var fanns yrkeskunskapen?

Sen dess har resultatredovisningen varit klart godkänd.

Man tackar!

 

 

Av Magnus Månsson - 26 september 2019 15:59

Så är han ute och ”vevar” igen, MFF-tränaren Uwe Rösler.

Denna gång ondgör han sig över att Djurgården har tre matcher på tio dagar, hans MFF tre på sju dagar.

Men det är inte relevant att jämföra dessa lags spelschema. Man måste även se på hur lång vila deras motståndarna haft. Har Djurgården fördel av att möta ett ”tröttkört” lag i de sex sista omgångarna?

I MFF:s sex sista matcher möter man lag som haft lika lång vila mellan matcherna som MFF.

För Djurgårdens del har man en ”endagsfördel” vid två tillfällen, likaläge tre gånger och så nackdelen men en vilodag mindre en gång, och det till och med i sista omgången.

Okej, hårdraget kan man få detta till ”helt orättvist”, Röslers ord enligt Sydsvenskan.

Men hur har belastningen i Allsvenskan varit under hela säsongen?

Vid båda de inbördes mötena mellan MFF och Djurgården hade MFF en extra vilodag båda gångerna.

Och sett över hela säsongen har de båda lagen haft nedanstående matchintervall gentemot sina motståndare:

Malmö FF: Lika 10 gånger, plus en dag 13 gånger, minus en dag tre gånger, minus två dagar 1 gång.

Djurgården: Lika 5 gånger, plus en dag 7 gånger, minus en dag tio gånger, minus två dagar 6 gånger.

Jag har inte räknat första omgången och inte heller den första omgången efter sommaruppehållet. MFF:s framflyttade möte mot Sundsvall ingår inte heller.

Djurgården har i Allsvenskan haft en betydligt tuffare matchning än Malmö.

Trots detta för Djurgårdens del ”helt orättvisa” spelprogram leder man Allsvenskan med i nuläget tre poäng.

Uwe Rösler är svensk fotbolls värsta gnällspik.

Och ofta får han stå oemotsagd. Få kollar hans utspel.

 

 

Av Magnus Månsson - 17 september 2019 17:21

En omgång ytterligare i den spännande Fotbollsallsvenskan är avverkad.

Tyvärr kom domarinsatserna i fokus vid alltför många tillfällen.

Och genast kom kraven om VAR, videogranskningen, in i bilden. C More-trion, Backe, Lundh och Granqvist, var enig: Vi måste ha VAR för rättvisans skull.

Det låter rimligt och schysst.

Men, jag upprepar, men, när skall VAR användas?

 I söndags fick Häcken en straff emot sig sedan Paulinho i en inläggssituation haft sin hand på en AIK-ares axel. Tv-bilderna visade att så var det. Och enligt regelboken ett korrekt domslut.

Några timmar senare nickade IFK Norrköpings Rasmus Lauritsen bollen förbi MFF-målvakten Johan Dahlin. Tv-bilden visade att dansken var offside. Alltså ett nytt korrekt domslut.

Men så är det dags för ett MEN igen. I en kvällstidning ”skröt” MFF-försvararen Eric Larsson över sin listighet genom att påstå att det var han som knuffade in Lauritsen i offsidepositionen. Så egentligen skulle Norrköping haft en straff.

Paulinhos och Larssons förseelser är likvärdiga och förekommer, om än inte vid alla, så vid väldigt många inläggssituationer vid hörnor och frisparkar. Domarteamet såg den ena, inte den andra. Mänskligt.

De som skriker om rättvisa måste då acceptera att man också måste granska åtskilliga tilltrasslade händelser inom straffområdet, där åtskilligt fuffens sker. Vem vill ha alla dessa avbrott? Tio—femton per match?

Och glöm inte att vid det senaste VM-slutspelet för herrar kom 43 procent av målen efter en fast situation. Det innebär – förutom vid straffarna – att det är viktigt att även alla fri- och hörnsparkar går åt rätt håll. Och att alla svårbedömda offsidefall får rätt utfall.

Hur långt skall man gå?

Att selektivt välja vissa moment som mer matchavgörande än andra känns inte juridiskt rätt.

Det är bara att inse att VAR inte ger absolut rättvisa. Och varför då ha det?

***

Vad jag däremot efterlyser är att domarna bestraffar den uppenbara maskningen speciellt i slutskedena av matcherna och speciellt av målvakterna. I varje jämn match förekommer det. Enligt reglerna får en målvakt hålla bollen i sex sekunder. Inte mer. Nu kan man få se målvakter hålla bollen upp mot 20 sekunder utan åtgärd.

Och skall en inspark ta 30 sekunder att utföra? Naturligtvis inte. Och det här är inga svårbedömda situationer. Det behövs bara att domarna följer den regelbok de förhoppningsvis kan.

Att AIK-målvakten Oscar Linnér i mötet mot Häcken slapp varje form av bestraffning var förvånansvärt. Och han har inte varit ensam om detta nästan demonstrativa uppträdande under den här säsongen.

Herrar domare – och damer förstås – och domarkommitté, ta nu tag i detta evinnerliga maskande. Om inte redan nu så till nästa säsong.

Detta är enklare att genomföra än VAR.

Och kommer att höja tempot i motsats till alla videogranskningar.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 15 september 2019 21:16

Planerna, eller tankarna, om en fusion mellan Malmö FF ocn LB 07 väcker funderingar.

Det finns onekligen många synpunkter att beakta.

En är: Har Malmö plats till två elitklubbar inom samma idrott?

Historiskt har det varit så. Tendensen de senaste decennierna har dock klart visat att det är på få områden som Malmö har mer än en elitklubb, om vi drar elitgränsen vid nivå 2 i idrotter med seriesystem och vid hyggliga SM-insatser i övriga idrotter.

Damfotboll har det liksom badminton, boule och taekwondo. Någon mer?

Vi har inga fyllda Amiralen vid brottningsderbyna mellan Enighet och Sparta, ingen fotbollrivalitet mellan Blått och Gult, inga känsloladdade seriemöten i handboll mellan IFK, MFF, MBI och Dalhem, ingen prestigekamp i friidrott mellan MAI och IFK (som på 1930-talet) eller mellan MAI och Heleneholm (från slutet av 1970-talet till början av det nya seklet). I simning har MKK helt detroniserat Ran.  I tennis har Fair Play stigit fram som överlägsen etta. Bowlingentusiasterna minns ännu alla spännande seriematcherna, för båda könen, på hög nivå mellan Malmölag. I squash har Malmö haft fem klubbar i högsta serien, vid ett flertal tillfällen två, tre under samma säsong.

Det finns fler exempel på Malmös tidigare bredd på toppen.

I våras försvann ishockeyklubben Pantern från elitkartan.

I dag inom lagidrotterna finns bara damfotbollens FC Rosengård och LB 07.

Men tydligen har LB 07 inte kraft och resurser för att på sikt klara av det som behövs för att bibehålla sin position, antingen i Allsvenskan eller i Elitettan.

Det är givetvis anledningen till de inledande diskussionerna mellan MFF och LB 07. Med MFF:s namn och resurser är naturligtvis möjligheterna att få ett stabilt damelitlag större än i ett krisande LB 07.

Samtidigt är spelarkonkurrensen tuff gentemot inte bara FC Rosengård utan även mot en ekonomisk starkare omvärld. Fler svenska toppspelare blir attraktivare på den utökade utländska marknaden.

Det är också så att antalet kvinnliga spelare i regionen, och även i hela landet, minskar. Det blir allt färre lag, bredden är allt tunnare.

Enligt uppdaterade hemsidor för FC Rosengård LB 07 har lagen nio respektive sju spelare med utländskt pass i sina trupper. Och de är inte inköpta från den dyraste hyllan. Det finns ingen Marta, ingen Anja Mittag, ingen Ramona Bachmann ….

 Vad jag förstått är både Rosengårds och MFF:s (om det blir någon fusion) målsättning att hävda sig i Champions League.

Finns det på sikt två ekonomiska ramar i Malmö som kan fixa förutsättningar för att nå dessa mål?

Visst, de två derbyna kommer att locka storpublik. Men risken är väl också att vid ”vardagsmatcherna” kommer man att locka åskådade från varandra. Direkt efter den svenska VM-framgången steg publiksiffrorna något i Damallsvenskan. Nu är man nere i de gamla vanliga antalet åskådare. I senaste omgången drog en match över 1 000 personer, 1 124 personer såg toppmötet mellan Göteborg och Rosengård.

Det är i denna verklighet Malmö med två klubbar skall tävla mot de stora namnen på den europeiska fotbollskartan.

Är det realistiskt?

Presentation

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2020
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se