Inlägg publicerade under kategorin Fotboll

Av Magnus Månsson - Tisdag 10 okt 18:37

Om några timmar är Sverige klart för play-off till fotbolls-VM.

Det är det mest realistiska tipset.

Holland/Nederländerna utklassar inte Sverige, vinner knappt, samtidigt gör Frankrike vad man bör, segrar utan större besvär över Vitryssland.

Efter avklarade kval är det hög tid att de bestämmande tar sig en funderare över kommande kval i EM och VM. Det kan ju kännas sympatiskt att de små fotbollsnationerna får spela tävlingsmatcher mot de stora. Men var finns det sportsliga värdet i en match mellan exempelvis Gibraltar och Tyskland? Det vore mer utvecklande och stimulerande om Liechtenstein, San Marino och de övriga smålagen möttes i en grupp, där ettan kunde få en kvalchans någonstans under turneringens gång. Liknande kvalnormer finns ju redan i alla kvalzoner utom i Europa och Sydamerika. Just Sydamerika har det mest rättvisa systemet. Alla tio startberättigade lagen möts hemma och borta.

I min värld skall det i inte ha så avgörande betydelse om man vinner med 8—0 eller 5—0 hemma mot som nu Luxemburg i mötena mot Sverige och Holland.

Men påminner någon, 6—0 kan det ju också bli i Allsvenskan. Förvisso men det är ett enda olycksfall. Det finns inga lag som har 1—39 eller liknande målskillnad efter tio omgångar.

Europas fotboll hade tjänat på en nyordning i sitt VM-kval.

***

Sovjets och Jugoslaviens upplösningar har gett många nya nationer. Och många nya, inte speciellt bra landslag i fotboll.

Risken är att det blir fler länder framöver. Se på rörelserna i Spanien. Tjeckoslovakien är ett tredje exempel.

***

Vi talar ofta om det ”Lilla Sverige”. Sverige är ytmässigt Europas femte största land. Befolkningsmässigt, av 49, 16:e, bara någon miljon färre än Portugal, Belgien, Tjeckien och Grekland.

Kanske något att tänka på när man skall ”bortförklara” ett nederlag.

Sverige är inte så litet.

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - Onsdag 4 okt 21:36

Vi har väl alla haft en chef/arbetsledare som vi inte gillat helt ut.

Men de flesta av oss har likväl gjort vårt bästa. Inte minst för självkänslans skull.

Samma synsätt verkar inte råda inom den professionella idrottsvärlden. Där är det tränaren som får ta ansvaret när det gnisslar och det är hens fel om laget/spelarna inte agerar hundraprocentigt viljemässigt matcherna ut. För att ta fotbollen! Är det för mycket begärt att bra avlönade spelare skall prestera på sin egen toppnivå under 90 minuter per vecka? Trots att man kan ha en annan uppfattning än arbetsledaren.

Närmast tänker jag att Elfsborg sparkat sin tränare Magnus Haglund. Det har gått knackigt på sistone för Boråslaget, som dock haft perioder med både effektivt och sevärt spel. (Jag har sett 15 av deras allsvenska matcher.)

Men hur ser Elfsborgs trupp ut? Inför 2015 försvann Johan Larsson, 2016 Anders Svensson, Sebastian Holmén och Arber Zeneli och inför årets säsong Viktor Claesson, Markus Rohdén, Simon Hedlund och Henning Hauger. Något tidigare lämnade Niclas Huldt, Oscar Hiljemark och Stefan Ishizaki.

Inga dussinlirare precis. Tre av dem finns med i veckans landslagstrupp. Några till har förmodligen funnits med i förbundskapten Janne Anderssons funderingar.

Över tid har Elfsborg inte lyckats ersätta förlusterna. Dem man hämtat från sina allsvenska konkurrenter Joakim Nilsson, Daniel Gustavsson, Alex Deyer och Jesper Karlsson är förvisso duktiga men inte alls med samma kapacitet som de flyktade. Undantaget är Simon Lundevall.

Målvakten Kevin Stuhr Ellegaard har varit svajig i år, åldern på Jon Jönsson har tagit ut sin rätt liksom på Lasse Nilsson. Emir Bajrami är skadebenägen. I fjor fick Issam Jebali som ny i Allsvenskan ett genombrott. Fullt naturligt har han 2017 haft ett ojämnt mellanår.

De utländska spelarna Jörgen Horn och Anders Randrup är habila men inte mer.

Talangen Simon Olsson är 19 år och i den åldern är det svårt att hålla hög klass hela tiden.

Forwardsparet Per Frick, Viktor Prodell har inte den stabila målform som är ett måste för ett lag för tätstrid.

Ytterbacken Adam Lundqvists form har hackat och liksom kollegan Jesper Manns.

Sammantaget av min amatöranalys är att Elfsborg av årgång 2017 inte haft en trupp för en toppstrid. Men, som nu, en elfteplats är en underprestation. Sexa var mitt vårtips.

Men Elfsborg är alltid intressant. Med sina gedigna grund och med en av Sveriges bästa akademier kommer man alltid tillbaka och med en stomme med spelare som varit i klubben sedan tonåren. Se bara på genomgången ovan. De flesta kommer från den egna akademin.

***

Jag menar att det var underligt att sparka Magnus Haglund. Han fick inte de förutsättningar som krävs för att skapa ett topplag. Till detta är alla ansvariga, styrelse och sportchef, tränare och hans medhjälpare och inte minst spelare.

***

Oroande är dock att Elfsborg tappat över 2 000 åskådare per hemmamatch på två år. Med ett snitt på drygt 7 100 är det svårt att konkurrera med dem som har över 15 000 och till och med över 20 000.

Elfsborgs problem är större än ett tränarbyte.

Boråsregionen måste visa att de vill ha en medaljaspirant inom svensk fotboll.

.

ANNONS
Av Magnus Månsson - Söndag 1 okt 13:48

I förra veckan fick två fotbollstränare kicken.

Jag föredrar detta lite rakare uttryck framför det fegare, diplomatiska ”det är ett beslut i samförstånd”, framfört i ett pressmeddelande. Det är alltid samma gamla visa. Det är tränaren som offras. Trots att ansvaret för att klubbarnas inte lyckats nå sina målsättningar ligger hos alla parter – styrelser, sportchefer, tränare och inte minst spelare.

Nu skall Magnus Haglund i Elfsborg och Jack Majgaard Jensen i FC Rosengård ersättas av sina assisterande tränare. Men är dessa inte också ansvariga för de uppkomna situationerna? De har väl varit med om lägga upp de taktiska ritningarna, nominerat lagen, diskuterat eventuella byten, ja, allt som har med truppen att göra. Jag känner varken Haglund eller Majgaard Jensen, men har svårt att tänka mig att de lett sina lag utan att ta hjälp av sina assistenter. Vad har dessa att tillföra som de inte lyckats med i sina tidigare roller?

FC Rosengårds representanter säger i en intervju: Vi har olika syn på framtiden.

Utan att vilja berätta vari skillnaden ligger.

Dessutom måste meningsskiljaktigheterna ha uppdagats först på senare tid eftersom Jack Majgaard Jensen var inne på sin tredje säsong.

Rosengårds framgångar, nationellt och internationellt, har till största delen byggts på en grund av duktiga internationella spelare. Unga svenska spelare med landslagsmeriter har för att få speltid tvingats söka sig till konkurrentklubbar i Sverige. När det den utländska konkurrensen – och därmed pengarna – blivit större har Malmöklubben tvingats se några av sina främsta spelare lämna för en mera lukrativ marknad.

Var hittar man då ersättare? Tre av de senaste nytillskotten är Lotta Schelin, Anja Mittag och Caroline Seger är 33, 32 och 32 år. Inför säsongstarten var de mest uppmärksammade värvningarna Hanna Folkesson och Sanne Troelsgaard. De är båda 29 år. I den trupp FC Rosengård presenterar på sin hemsida i dag är åtta spelare över 30 år, två 29 och en 28. Tio har utländska pass.

Åldersstrukturen pekar inte på en ljus framtid. Är det här häri Jack Majgaard Jensens och sportcheferna Therese Sjögrans/Erling Nilssons framtidssyn skiljer sig? Sjögran/Nilsson har varit huvudansvariga för spelarrekryteringen och ett intryck är att det varit mycket av kompisvärvningar med närliggande mål i ställer för en mera långsiktig planering.

Visst finns det unga framtidsspelare i FC Rosengårds A-trupp. Konstigt vore det annars, för under en lång period har klubben haft ett av Sveriges bästa U 19-lag – liksom Malmökonkurrenten LB 07.

Men viken väg väljer FC Rosengård? Den vars framgångsperiod verkar vara slut eller en där man ger större utrymme till yngre spelare, egna eller utifrån?

Av Magnus Månsson - Måndag 18 sept 12:04

 

Malmö FF vann i går med 4—0 på hemmaplan mot tiondeplacerade Hammarby i den allsvenska fotbollen.

Och euforin stiger i MFF-leden. Och dit räknar jag några av Malmömedias krönikörer.

Låt mig först som sist konstatera att den stora segern var hur rättvis som helst. Ett aggressivt hemmalag stressade gästerna till ödesdigra misstag.

I brist på fotbollskonkurrens i regionen har MFF en unik ställning i den svenska tidningsvärlden (inklusive relaterade bloggar). Ingen annan jämförbar klubb får så mycket uppmärksamhet som MFF. Det kan man väl köpa om det funnits någon som helst journalistik objektivitet i många av skriverierna. Nättidningen skånesport.se har genom sin ansvarige utgivare Robert Persson varit uppriktig och deklarerat att man skriver om fotboll ur ett MFF-perspektiv. Det är Ole Törner som svarar för merparten av den bevakningen. Problem blir det då, naturligtvis, när Ole dessutom krönikerar i Skånskan.

Kvällsposten balanserar på trovärdighetens lina, undviker de etiska övertrampen.

Det gör däremot inte Sydsvenskans Max Wiman. Så lyder några av de inledande raderna i dagens krönika:

Vi har skällt och gnällt och kritiserat - men också önskat. Och ska vi ta det på det sättet, så var det väl kvällen då alla önskningarna uppfylldes.

Vi, vem är vi, som skällt och gnällt och kritiserat och dessutom önskat? Det är naturligtvis MFF-supportrarna, inte SDS-läsarna. Men det är väl för dem Max Wiman skriver?

När han sen nämner att Markus Rosenberg och Anders Christiansen på grund av varningsbelastningar inte kan medverka i onsdagsmatchen mot Östersund lägger han för tydlighetens skull till ett – tyvärr.

Kan supporterjournalistiken göras mer tydlig? Och den har ett ansikte.

 

Av Magnus Månsson - Söndag 17 sept 11:56

Tradition viktigare än kvalitet.

Så är det ofta i idrottens krassa värld.

Exemplifierat i går i Göteborg i den allsvenska fotbollen.

Klockan 14 IFK Göteborg—Jönköpings Södra 1—1 inför 9 142 åskådare.

Klockan 16 BK Häcken—IF Elfsborg 3—0 inför 1 893 åskådare.

Den första matchen mellan två lag från den undre halvan av Allsvenskan. Det var kvalitet därefter.

Den andra mellan två lag den övre halvan och med ett formstarkt hemmalag på jakt mot medalj av hög klass. Och hög klass med otaliga delikatesser var det verkligen på Häckens spel under den första halvleken (efter paus spelade Hisingelaget bara av matchen).

I sina bästa stunder – och de är många för närvarande – är Häcken ett av seriens mest sevärda lag. Detta utan att det uppskattas av Göteborgsregionens fotbollsintresserade. Klubben står intressemässigt helt i skuggan av IFK Göteborg och även av de två för närvarande mediokra Superettanlagen, med ärofulla historier, Örgryte och Gais.

Göteborgspubliken uppskattar tydligen traditionen högre än kvaliteten. Trots att BK Häcken står för så mycket annat positivt än sevärd, effektiv fotboll i det svenska idrottssamhället.

***

BK Häcken är inte ensamt om att inte få ett erkännande i storstadsregionerna. När Västra Frölunda spelade i Allsvenskan, inte utan framgång, hade man till och med sämre publiksnitt än Häcken.

Och se bara på hur få åskådare Brommapojkarna lockar vid sina sejourer i högsta serien, Konkurrensen är förödande från de traditionstyngda föreningarna AIK, Djurgården och Hammarby.

 

Av Magnus Månsson - Tisdag 12 sept 17:27

Av olika anledningar kunde jag inte se Malmö FF:s bortaförlust (2—1) mot Örebro SK i Fotbollsallsvenskan direkt i tv.

Jag läste dock i Malmömedia om hur illa MFF spelade. Min nyfikenhet fick mig dock i sena kvällen i går att se reprisen för att själv skaffa mig en uppfattning. Och den är: MFF var inte bra, men handen på hjärtat – även de himmelsblå – hur många bra matcher har MFF gjort de senaste månaderna? 2—2 mot IFK Göteborg och 6—0 mot ett decimerat Kalmar, det är mitt svar.

I Malmökommentarerna efter ÖSK-matchen glömmer/bryr man sig ej om en väsentlig sak: Örebro var faktiskt duktigt. De möjligheter Närkelaget skapade, fram för allt före paus, berodde på egen skicklighet inte enbart på dåliga ageranden av enskilda MFF-are. Jag har skrivit det tidigare, upprepar det gärna: MFF-motståndarna har oftast också kvaliteter, i många fall till och med bättre.

Som i söndags ÖSK:s mittfältare Nordin Gerzic. Så länge han spelade dominerade han tillställningen. Men inte ett ord i Malmömedia.

Det är tur att tv finns så man kan skaffa sig en egen uppfattning. Som inte innebär ett den är den korrekta. Men kanske lite mer nyanserad.

 

Av Magnus Månsson - Fredag 1 sept 19:42

Bulgariens 3—2-vinst mot Sverige i fotbollens VM-kval chockade tydligen den svenska sportjournalistkåren, i alla fall den med fotboll som specialitet.

Man kan förledas att tro att den svenska insatsen var en av de sämsta i den långa landslagshistorian. Se bara på genomsnittsbetygen för Sveriges startelva på en femgradig skala:

Aftonbladet: 1,45

Sydsvenskan: 1,63

Expressen: 1,81

(Parentetiskt kan man givetvis fundera över tillförlitligheten i Sydsvenskans bedömning, gjord från en tv-soffa. Tv-bilderna ger aldrig en helhetsbild av en fotbollsmatch.)

Men från min bekväma fåtölj vågar jag förstås konstatera att Sverige inte gjorde en speciellt bra insats, men dock inte så usel som kommentatorerna menade. Bulgarien tillhör inte Europas ”slagpåsar”. På hemmaplan är laget svårslaget, vann exempelvis med 2—0 över Holland i VM-kvalet. I går visade bulgarerna också att man har många alldeles utmärkta spelare. 1—0 kom efter ett par tre strålande individuella prestationer och kan Sverige få plus för sitt hörnmål finns det väl ingen anledning att sätta Bulgariens nickmål efter frispark på det svenska misstagskontot.

Självfallet kan man sätta ett stort minus efter Jakob Johanssons bolltapp på mittplan vid det avgörande målet. Samtidigt är jag övertygad om att om en svensk spelare gjort en lika perfekt bollerövring hade han höjts till skyarna.

Lika inför lagen gäller liksom inte.

Idrott är mycket marginaler och många ”om”. Jag är fullkomligt övertygad om att om Emil Forsberg slagit in straffen och om hemmamålvakten Plamen Iljev dessutom inte varit Matchens lirare och det blivit ett kryss eller till och med svensk seger, så hade snittbetygen höjts med en hel grad. Trots att prestationen i sig inte varit högre.

Betygen är satta efter besvikelse och en underskattning av motståndet.

 

Av Magnus Månsson - Söndag 20 aug 19:57

Malmö FF förlorar en allsvensk fotbollsmatch.

Till och med mot seriens särklassiga jumbolag, AFC Eskilstuna.

Hela MFF-världen rämnar. Och till den räknar jag den stora delar av Malmös sportjournalistkår.

Det skrivs om MFF:s sämsta halvlek (0—3 i paus) någonsin – smaka på ordet någonsin!  Någonstans dristade man sig att ranka MFF:s genomklappningar, också sett över tid. AFC-matchen platsade. Givetvis.

Den stora morgontidningen underkänner åtta av startspelarna, sett över 90 minuter. Det var kollaps på kollaps från ledare till spelare.

Och naturligtvis berodde alla E-tunas mål på MFF-misstag. För inte kan väl målen ha kommit efter bra prestationer av hemmaspelarna? Fast nog var det så att AFC i går hade spelare med kapacitet att till och med platsa på MFF:s avbytarbänk. Annars låter ju MFF-mantrat som att: Det finns knappast någon av de allsvenska konkurrenterna som har någon spelare som kan slå sig in i MFF-truppen.

Att ett MFF-nederlag, eller i varje fall poängtapp, var på gång var väl ingen större överraskning. De sex senaste bortapoängen mot Sundsvall och Djurgården var maxutdelning med tanke på prestationerna. En poäng, mot Sundsvall, totalt hade inte varit orättvist.

Och självfallet kan man inte dra för stora växlar på 1—3 mot ett bra Eskilstuna. Precis som MFF hade en dålig lördag, hade Kalmar FF det i förra omgången på Swedbank, då 6—0[MS1] .

Så ser idrotten ut, ups and downs. Tack ock lov.

Inte ens Malmö FF står utanför verkligheten.

***

AFC, ja.

Klubben är tydligen en nagel i ögat på många. Aversionen är så stor att AFC i år tillägnats nästan två identiska krönikor på Sydsvenskan sportsidor.

Jag har inte AFC som någon favorit. Men nu är det 2017 och idrottsvärlden ser inte ut som på Åshöjdens tid. Visst kan man önska sig ett Degerfors, Mjällby osv åter i Allsvenskan men den tiden lär tyvärr vara borta. Något år kanske, men inte beständigt. Det behövs kapital.

AFC har ju inte heller gjort något olagligt.

Det som irritera mig mest i fallet AFC ur Malmösynpunkt är, att det just i den här stan finns två elitklubbar som tagit sig upp till högsta nivån genom krav på namnbyte av sponsorer och övertagande av föreningsnummer. I ett av fallen utan någon större medlemsuppslutning vid årsmötet,

Detta utan indignerande krönikörer.

Förvisso har klubbarna ej bytt spelort. Men det har funnits basketklubbar från Malmö som elitmässigt bytt både namn och också speladress vid många tillfällen under en och samma säsong.

I det vällovliga syftet att sprida pr för sin idrott. Detta applåderades då.

Om AFC stannat i Stockholmsregionen som Athletic FC United hade deras publiksnitt inte legat över 3 800 personer.

Jag har ingen sympati för AFC men jag efterlyser att alla  skall bedömas lika.

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se