Inlägg publicerade under kategorin Fotboll

Av Magnus Månsson - 8 augusti 2016 12:11

Ta bort fotbollen från OS-programmet!

Låter radikalt, förvisso. Men i ett OS skall de bästa vara med. Så är det inte i herrfotbollen. Med en åldersgräns på 23 år, med tillåtelse att ha med tre överåriga, är det ett ungdomsmästerskap och inget annat. Ett OS skall inte vara åldersbundet!

De många svenska återbuden höjer inte heller statusen på turneringen. Jag känner inte till antalet återbud hos de andra nationerna så jag vet inte i vilken grad Sveriges konkurrenter försvagas. På några håll, bland annat i Sydsvenskan, har kritik riktats mot de internationella förbunden för att dessa inte förbjudit ligaspel i perioden kring OS. Men om jag inte missförstått allt, är det svensk fotboll som själv med vissa begränsningar bestämmer under vilken tid Allsvenskan skall avgöras. Med ett EM-uppehåll på en månad finns inte utrymmme för en andra spelfri lång period under den årstid som är som bäst för fotboll i Sverige. De många kvalificeringsomgångarna i de europeiska turneringarna kräver också spel undet juli och augusti. Det finns helt enkelt inte tillräcklig med dagar för att samma år ha både ett VM- eller EM-slutspel och en OS-turnerning.

Så ser verkligheten ut. Så stryk herrfotbollen från OS-programmet.

***

Damerna då? Deras OS är tack och lov inte åldersbundet. Men när i sann olympisk anda det skall vara en geografisk spridning - det gäller även herrfotbollen -urholkas konkurrensen. Speciellt som det bara finns plats för tolv lag. Europa, som har de flesta toppnationerna, har exempelvis bara tre platser. Det ger ingen konkurrens som är värdigt en världsturnering som OS-skall vara.

Och för att vara lite elak: Spelar man damfotboll i Sydafrika utan offside? Detta apropå sydafrikanskornas fullständigt obegripliga agerande i ett otal situationer i matchen mot Sverige.


***


Det är förstås meningslöst att diskutera svåra, tveksamma domslut den senaste tiden i Allsvenskan. Blåst är blåst. Men nu svär jag i Malmökyrkan igen: I de tre senaste MFF- matcherna har domarna i tre kniviga fall dömt i MFF:s favör. Gårdagssitutionen när Rasmus Bengtsson bakifrån sparkar AIK:s Sauli Väisänen blodig i ansiktet kan inte vara annat än farligt spel med straff som påföljd. Det hjälper inte att Bengtsson även träffar bollen. Jämför alla väldsamma attacker bakifrån, eller från sidan, där splaren då och då först träffar bollen men likväl får en frispark mot sig och ibland en varning. För farligt spel! De som hävdar något annat än att AIK skulle fått en straff måste ha sett händelsen med väldigt ljusblå glasögon. Det är märkligt

- det är det förststås inte - att de som går på domarens linje alla tillhör MFF-poeterna.

Sen skall poängteras att en straff inte är liktydigt med mål. Men en verklig god målchans.

ANNONS
Av Magnus Månsson - 3 augusti 2016 18:51

Finns den allsvenska lyckan utomlands?

Satt och funderade i dessa banor, när jag såg Jönköpings Södra spela 1-1 mot IFK Göteborg. J-Södra kom med ett lag uppbyggt kring lokala spelare, Blåvitt hade sex utländska spelare i sin startelva. Smålänningarna stod upp bra och var sett över 90 minuter väl så bra som göteborgarna.
I MFF:s segermatch mot Örebro startade man med sex utlänningar. Det har funnits tillfällen då MFF haft sju icke svenska spelare på plan. I senaste omgången hade AIK och Häcken fem, Hammarby sex utländska spelare i startelvan. På de tre bänkarna fanns också spelare med utländska pass.

Norrköping och Elfsborg har visat att de går bra att bli ett topplag med en svensk stomme. Lågprislagen J-Södra och Sundsvall har visar att man kan knipa poäng mer än en gång mot lagen som hämtar hälften av spelarna utifrån. Östersund, som gemene man tror är ett lag med kanske den största andelen av utländska spelare, hade senast endast fyra utlänningar i sin startelva och har visat att svenskar från underdivisionerna räcker till för att oroa de stora.

Är det drömmen om Europa som gör att tilltron till internationella spelare är större än att förlita sig på unga svenska talanger?


***

Det finns liknande tendenser utomlands. Vad får exempelvis en bulgarsk klubb att köpa Häckens Simon Sandberg, "bara" en habil allsvensk spelare? Det måste väl finnas ett otal bulgariska spelare av Simons kapacitet.


***


På tal om J-Södra och vurmen för utländska spelare. Har de senaste årens ansvariga i MFF inte insett Pawel Cibickis utvecklingskapacitet? Hur gör MFF när utlåningstiden går ut? Med årets inköp och den uttalande önskan att fylla på med egna talanger lär det bli svårt att få plats i truppen. I en krass ekonomisk fotbollsvärld är förhoppnigen troligen en utlandsförsäljning.


***

Elfsborg är den klubb i landet som varit bäst på att från regionens mindre klubbar hitta och utveckla spelare som lockar utländska intressenter. Nu går Marcus Rohdén till Italien. Inför säsongen försvann Arber Zeneli och Sebastian Holmén, inför 2015 Johan Larsson och något år tidigare Niklas Hult och Oscar Hiljemark, alla spelare i eller i närheten av olika landslag. Det är väl bara en tidsfråga innan även Viktor Claesson lämnar Boråsklubben. Lägg därtill att även Anders Svensson slutat. Det är svårt med en begränsad ekonomi att ersätta så många kvalitetsspelare.


***

Hörde nyss att Djurgården sparkat sin tränare Pelle Olsson. När kommer den förste sportchefen, den person som är ansvarig för att tränaren har en konkurrenskraftig trupp att jobba med, att få sparken?


***

Såpan Ängelholms FF fortsätter. I en sitution när klubbens existens står på spel kommer 396 personer för att stötta laget i en match mot Superettans serieledare Sirius. Bättre/sämre kan inte intresset för ÄFF illustreras.


***

Högerback i kommande landslag är i år 19-årige Häckenspelaren Joel Andersson, en modern ytterback med offensiva kvaliteter, känslig passningfot och en utsökt spelsinne. Sudera honom, men tyvärr är han avstängd i helgens match. Minns var ni läste det först!


 


 


 


ANNONS
Av Magnus Månsson - 25 juli 2016 10:49

Jag såg i lördags det allsvenska fotbollsmötet Malmö FF-Kalmar FF, 1-1.

Hade inga planer på att blogga om matchen, men av en tillfällighet kom de båda kvällstidingarna i min hand samtidigt som jag kunde läsa några tidningsrelaterade MFF-bloggar. Med detta som nytt underlag efter att tidigare ha läst Malmös två morgontidingar, funderade jag liggande i en skön soffa under skuggan av en vacker björk i Ljunghusen:

Såg jag och de olika skribenterna samma match?

Sällan eller aldrig har jag sett texterna och betygsättningen på de olika spelarna harmoniera så illa som i Expressen/Kvällsposten. En av journalisterna verkade inte ens ha diskuterat med sig själv. Aftonbladet rankar de fem främsta spelarna i matchen. Listan toppades av bröderna Ramus och Viktor Elm med deras KFF-kamrat Jonathan Ring som femma. I konkurrenten fick Elmarna en medelmåttig tvåa, Ring blev underkänd.

Vem låg närmast sanningen? Åsikterna går inte att förena.

KvP:s totalpoäng för Kalmar blev under 2, det vill säga underkänt, för MFF något över 2.

I morgontidningarna fick MFF givetvis underkänt. Så är det alltid när laget inte vinner. Och det är klart har man Allsvenskans i särklass bästa innermittfält (det har jag läst att Adu och Christiansen är) och i övrigt ett lag där knappast någon annan spelare från serien platsar, så är besvikelsen stor när ett "mediokert" lag som Kalmar, till och med i Malmö, kan fixa en poäng. MFF lär ju också ha Allsvenskans bästa avbytarbänk.

Man skall inte läsa för mycket. Efteråt vet man varken ut eller in. Min åsikt om matchen håller jag för mig själv,

***

Jag lärde mig en ny sak i skuggan av björken. Om MFF fått en minut ytterligare i tilläggstid hade laget forcerat in ett segermål. Det menade de två trognaste MFF-bloggarna. Tanken att gästerna kunde göra ett mål fanns inte.

***

Lite mer MFF. Värvningen av Alexander Jeremejeff förvånar. Jag har Häcken som något av ett favoritlag att titta på med sin i min smak attraktiva, men något naiva, spelstil. Ser de flesta av Häckens matcher. Jeremejeff är skadebenägen, därför ojämn, men i sina bästa stunder har han kvaliteter. Men i ett skadefritt Häcken är han inte säker på en ordinarie plats. Men det som förundrar mig mest är att MFF inte litar på sina egna stortalanger, tonåringarna Bergqvist och Svanberg. De lär vara sällsynta talanger.

Den här halva säsongen har många tonåringar gjort avtryck i Allvenskan i en sämre omgivning än den MFF kan erbjuda. Ordföranden Håkan Jeppsson är glad övcr att MFF-truppen innehåller så många ungdomar från den egna akademin men missnöjd med att så få finns på plan i A-laget. Han lär väl inte bli uppmuntrad av att man inhandlar en 22-årig bänkspelare.

En brasklapp måste man förstås lägga in. Någon av forwardsalternativen kan ju vara på väg bort.

Av Magnus Månsson - 18 juli 2016 11:53

Allsvenskan i fotboll är igång igen

.

Det gillar jag. Allsvcnskan är för mig mer än Malmö FF. Det är Allsvenskan, det vill säga alla lag i serien. I dessa tv-tider kan man följa alla lag, lära känna igen spelarna, följa deras utveckling och så vidare. Man vill också veta vad som händer och sker i trupperna, speciellt nu i fönstertider. Men som betalande läsare av Sydvenskan och Skånskan får man inte all den information man vill ha. Det finns otaliga övergångar, även spektakulära sådana, man inte kunnat läsa om i Malmös papperstidningar.

I min lilla inskränkta värld är detta ett förakt mot många läsare. Jag är inte ensam om denna uppfattning. Man får förlita sig på nätet.

Jag vill absolut inte påstå att min uppfattning om fotboll är den rätta, men jag kan - ännu i alla fall -se vad som händer på plan. Man får ofta intrycket att man bortser från motståndarnas chanser och kvliteter. För att ta exempel från de två senaste matcherna, de mot Örebro och AIK, så skapade dessa lag fler chanser än vad som framgick av Sydsvenskans referat. Att sällan, eller aldrig, analysera motståndarnas spel och spelare är ytterligare en brist. Beror det på okunnighet? Tro mig, alla läsare av Sydsvenskan och Skånskan är inte ljusblå in i själen.

Har förstått att journalisterna på plats numera tar hjälp av hemmaredaktionernas tv-tittande vid kniviga, svårbedömda situationer, de som sen tyvärr repriseras och dissikeras i all oändlighet i tv-studion. Men inte heller här finner jag konsekvens i rapportetingen. Jag har inte sett någon kommentera Anton Tinnerholms nerdragning av en AIK-are i straffområdet vid en hörna i slutskedet. Jag förstår att man på plats inte kan se allt, när man samtidigt på nätet på ett intetsägande sätt skall referera matchen och dessutom kolla British Open i golf.


Jag upprepar gärna att jag menar att detta är läsarförakt. Jag betalar för att få en journalistisk bedömning av matchen.


Givetvis har snacket om ett eventuellt guldryck kommit igång. Och detta innan halva serien är avklarad. Tack och lov är det inte så. Spänning är den viktigaste ingrediensen i all idrott. Såg för övrigt Elfsborg

-IFK Göteborg innan AIK-MFF. Nu spelades förvisso matchen i Borås på en nylagd konstgräsplan mem det var iögonfallande vilken skillnad det var i passningstempo mellan dessa matcher. Till fördel för "förmatchen".

Nu skall jag svära i Malmökyrkan. Rent generellt tycker jag att tempot i MFF:s passningar, med tanke på de spelare man har, är dåligt. Det är oftast omständligt. 1

-0-målet i går var ett av få befriande undantag.

 

Av Magnus Månsson - 11 juli 2016 12:07

EM i två stora idrotter avslutades i går.

Det mesta är sagt, visats och inte minst diskuterats i olika medier och man och man emellan.

Några små reflektioner.

Lars Lagerbäck och hans Island fick berättigad beröm för sin kvartsfinalplats, nådd genom en stark lagmoral och en tät, välorganiserad defensiv.

Tongångarna -- fram till vinsten i går -- var inte de samma när det gäller Portugals finalkvalificering. Den nåddes med liknande nödvändiga egenskaper, som är ett måste för att lyckas i ett internationellt mästerskap.

Många hängde upp sig på att Portugal inte vann någon av sina tre gruppspelsmatcher. Man menade att laget spelade på kryss. Mot Island (1--1) dominerade portugiserna. 0--0 mot Österrike berodde mest på att Österrikes Robert Almer förmodligen presterade turneringens främsta målvaktsspel just i det mötet. I 3--3 matchen mor Ungern visade Portugal sin lagmoral, låg under tre gånger, två av baklängesmålen kom efter frisparkar där bollen ändrade riktning och ställde målvakten Patricio.

Min åsikt är att man bedömde Portugals gruppinsats mer efter resultaten än efter prestationen. Laget -- jag betonar laget -- hade också spetskvaliteter i alla lagdelar. Man kan ha sína åsikter om exempelvis Pepes skådespelartalanger men nu när han inte hemföll åt filmingar är det bara att konstatera att få innerbackar i världen är bättre än han.

Portugal gick på något sätt -- för att använda ett populärt uttryck -- under experterns radar.

Det här EM-slutspelet visade defensivens betydelse. Många av målen kom i slutet av matcherna, när ett av lagen var tvunget att öppna upp sig, gå för eget mål.

Island fick sitt beröm från början. Portugal först efter guldet.

Att Island väckte störst uppmärksamhet är förståligt. Betänk också den lilla önationen har ett av världens främsta landslag i handboll.

Portugal är befolkningsmässigt inte heller en av de större länderna i Europa, bara någon miljon fler innevånare än Sverige.

***

Återkommer med synpunkter på EM i friidrott.

 

Av Magnus Månsson - 7 juli 2016 11:22

Vid min ålder har man väl ingen direkt idol.
Men man kan givetvis uppskatta och beundra en massa människor på olika områden. Som exempelvis en fotbollsspelare i dessa EM-tider.
Jag har under EM fått en ny favorit, Gareth Bale i Wales. Förvisso erkänd som en av de stora i fotbollsvärlden, inte minst efter sina säsonger i Real Madrid. Denna storhet har han visat med sin skicklighet med bollen. Men det är hans attityd, vilja och kroppsspråk som imponerat mest. Inga nedlåtande gester mot mindre "bemedlade" medspelare, bara uppmuntrande "tummen" upp. Har vi under EM sett någon spelare som befunnit sig på många viktiga platser på planen som Bale? Där det fanns behov av honom, då fanns han där. En verkig lagspelare.
I gårdagsmötet mot Portugal blev ibland viljan för stor. Det var som om Bale ville kompensera bortvaron av Wales näst bäste spelare, avstängde Ramsey.
Men min sympati har han Gareth Bale. En spelare att se upp till, en förebild.
                                    ***
Appropå avstängnigen av Ramsey för en andra varning; frikspark för hands ok, men varning absolut inte. Det är ju armarna som balanserar kroppen. Man kan inte kasta sig och blockera ett skott med händerna intill kroppen, de måste finnas någonstans utanför densamma, som balans. Avsikten är inte att stoppa bollen med en hand. Det bara råkar bli så.
En horribel bestraffning med kanske avgörande betydelse. I synnerhet som inte alla hands i liknande situationer under EM renderat en varning.
                                     ***
Jag tippade under gruppspelet Portugal som Europamästare men höll i går likväl på Wales, underdoggen med Bale och som var i min bok orättvist försvagat.
                                    ***
Jag vidhåller mitt tips om Portugal. Speciellt om Pepe, EM:s bäste försvarare som under EM inte filmat, blir kurant.

Av Magnus Månsson - 2 juli 2016 13:43

EM i fotboll är inne i slutspelet.

Intressant och spännande. Vem av oss neutrala fascineras inte av Islands och Wales uppstudsighet mot de stora? Islands struktur, disciplin och lagmoral. Wales, givetvis också med en hög lagmoral, med några av turneringens främsta spelare Bale – vilket ansvar världsstjärnan tar över hela plan! --  mittbacken och målskytten Williams, mittfältaren Ramsey – tufft att bli avstängd för en hands som i min värld inte skall ge varning. Och vem hade trott att Readings Robson-Kanu besitter sådana tekniska kvaliteter att han på en liten yta kan vända bort fyra vilsna belgare?

Island och Wales två lag med likheter och skillnader som charmerar.

Lika charmerad är jag inte av de lag som inte vågar gå för vinst när det är förlängningsdags. Vid oavgjort tio, tolv minuter före de 90 ordinarie minuterna förstår jag att man är försiktig. Tiden att reparera ett eventuellt baklängesmål är liten. Men samma försiktighet följer med in i förlängningen, inget lag verkar gå för seger. Blir det ett avgörande beror det oftast av en slump.

Varför inte våga? Varför vänta på ett ovisst straffavgörande? Förvisso avgörs dessa också av skicklighet hos skyttar och målvakter inte minst nervmässigt. Samtidigt blir det något av en slump med en missande spelare som syndabock.

Jag får intrycket att förlust efter straffar är lättare att prata bort:

-         Vi var ju så nära, vi hade inte marginalerna med oss.

En dålig bortförklaring. Speciellt som man fegat ut när det fanns tid att avgöra innan det var dags för straffarna.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 29 juni 2016 21:50

Har i veckan läst Alex Fergusons memoarer, som han själv kallar ”Min självbiografi”.

(Alex Ferguson är den framgångsrikaste fotbollsmanagern på brittiska öarna som efter 27 säsonger lämnade Manchester United.)

Boken är inte välskriven i alla fall inte i den svenska översättningen. Den är också skriven för brittiska läsare med bra kunskap om händelser inom den inhemska fotbollen. Jag erkänner villigt att många personer är helt okända för mig liksom hänvisningarna till mer eller mindre omdiskuterade händelser inom Storbritanniens fotbollsvärld.

Författaren och översättaren ger tyvärr ingen hjälp.

Trots detta är boken intressant och lärorik.

Man får verkligen inblick i en fotbollsvärld, som på många sätt verkar overklig för den som bara känner till – i alla fall någorlunda – den svenska verkligheten.

Vilka resurser de stora klubbarna har tillgång till!

Pengar verkar inte vara något problem. Man köper de spelare man vill, ofta dock i konkurrens med, mestadels, en annan av Europas storklubbar. United har en scoutverksamhet över hela världen för att hitta talanger för att i unga år placeras i klubbens egen Akademi, som har personella resurser, som en allsvensk förening bara kan drömma om – för sin A-trupp.

Det finns mycket annat att notera, dra fram.

Det verkar osannolikt att någon klubb utanför de stora, främst Spanien och England med den starkaste toppbredden, Tyskland och Italien skall vinna Champions League. I Europa League kan en annan nation någon gång hota någon av de stora.

De enorma pengarna, som långa avancemang i de europeiska turneringarna ger, kommer att öka skillnaderna till de storas fördel. Tv-pengarna i England ge lagen i Premier League dessutom extra ekonomiska muskler.

Lönemässigt kan ”smålagen” inte konkurrera. Transfersummor på någon miljon – i pund, alltså – mer eller mindre verkar inte spela någon roll. De stora har råd med misslyckade köp.

I min värld är det ingen sympatisk fotbollsvärld Ferguson beskriver.

Men det går att överraska. Se bara på Leicesters seger i PL!

Och varför inte på Islands EM-vinst över England. Med de resurser, på alla plan, de engelska klubbarna besitter skall det vara ”omöjigt” för Island att vinna. Trots att utländska stjärnor har dominerande roller i de engelska klubblagen finns det givetvis tillräcklig kompetens för att få lag att vinna över Island.

Tack och lov är det också andra ingredienser än pengar som ger resultat i idrott.

Leicester och Island ger hopp.

***

Man kan också fråga sig hur skickliga tränarna för elitlagen är. Det är generellt sett samma tränare/manager – med Alex Ferguson som det stora undantaget – som cirkulerar runt topplagen i Europa. Klubbarna ger dem möjlighet att skaffa det bästa som finns på marknaden.

Jag fick samma intryck vid läsandet av Svennis (Erikssons) deprimerande memoarer.

Fotbollskunskap finns givetvis men det viktigaste är att vara en psykolog som äger omklädningsrummet och kan förena stjärnornas egon till ett fungerande kollektiv.

Däri låg Alex Fergusons storhet.

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se