Inlägg publicerade under kategorin Fotboll

Av Magnus Månsson - 27 juni 2016 13:36

Det har varit mycket fotboll den senaste tiden.

Kanske till och med för mycket. Skall bli skönt nu när det är dags för kvartsfinalspel i EM och endast en match per dag och till och med fotbollsfria dagar. Mycket har blivit åsidosatt.

Jag har sagt det förr: Ett stort internationellt mästerskap utan Sverige är likafullt intressant. Samtidigt kan man fundera över svensk landslagsfotbolls framtid. Jag tänker inte på hur det kommer att bli utan Zlatan. Med honom har ju faktiskt inte slutspelen varit någon succé.

Mitt intryck är att Sverige halkat efter, inte bara de stora nationerna utan även de från det europeiska mellanskiktet som vi skall konkurrera med för att nå slutspelet i VM (en framtida utopi med endast 14 europiska lag bland de 32?) och EM. Tekniken hänger inte med när tempot stegras.

En amatöranalys: Sverige har för få spelare som har bärande roller i lag från de stora ligorna. Toppnationernas trupper består uteslutande av spelare från storklubbar.

Sverige hade Zlatan. Albin Ekdal från Hamburg, Andreas Granqvist och Victor Nilsson-Lindelöf (om vi räknar ryska och portugisiska ligan till de stora) som de enda med kontinuerligt seriespel på högsta klubbnivå.

Sebastian Larsson, Martin Olsson och John Guidetti var under säsongen inte ordinarie i sina lag.

Att Andreas Isaksson (Guldbollen 2016!) inte var det är efter EM-insatsen obegripligt.

Generellt sett har landslagen i mellanskiktet fler utlandsproffs i ledande roller i stora ligor än Sverige. Det gav utslag.

De länder som hämtade största delarna av sina trupper från de inhemska ligorna  – också lite generellt – var de som hamnade utanför åttondelsfinalerna, som Rumänien, Ryssland, Ukraina och Turkiet.

Och utanför allt resonemang och analyser går Island med tolv spelare från de nordiska ligorna, som knappast kan rankas som de största. Rätt marginaler, hög moral och taktisk skicklighet kan ge sensationellt utfall och en extra krydda i ett mästerskap.

Men den bästa metoden är att ha många spelare med mycket speltid i de stora ligorna. Dit är vägen trång och lär väl bli än trängre med Brexit. De engelska klubbarna kommer inte kunna ha så många européer i sina trupper, vilket i sin tur innebär att klubbarna i EU-länderna får en större marknad.

Ur det U 21-lag som vann EM i fjor är det endast Oscar Hiljemark som lyckats ta en ordinarie plats i en av de stora ligorna, den italienska. Många av mästarna spelar i Holland, ofta en bra språngbräda till de större ligorna.

Är det där Janne Andersson skall forma ett nytt landslag redo för EM 2020?

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 22 juni 2016 11:29

Zlatans sista landskamp i kväll?

Jag är rädd för det. Sveriges två EM-insatser har inte varit bra, har inte sett alla övrigas matcher, men av dem jag sett, rankar jag Sveriges som några av de sämre. Internationell press har haft samma mening.

Speciellt tempot har varit skralt. När det trappats upp har i för många fall svenskarnas teknik inte räckt till. Det har varit avslöjande.

***

Jag är inte speciellt insatt i internationell fotboll på klubblagsnivå, särskilt inte i lag utanför den absoluta toppen. Men så många bra ”okända” spelare det finns. För att ta ett enda exempel. Mittfältaren Shaqiri från Stoke i Schweiz är en ny bekantskap för mig. Hittills har han med råge överglänst alla svenska mittfältare. Jag skulle kunna ge ytterligare många namn.
Efter dessa EM-dagar är det lätt att förstå varför många av de svenska utlandsproffsen har undanskymda roller – om de ens platsar – i sina klubbar. Och då tala jag inte om topplag i de stora ligorna.

***

När man utser världens främste spelare är det oftast målskyttar som Messi, Ronaldo och Zlatan som nämns i diskussionerna. Mycket duktiga spelare, förvisso.

Men varför är en spelare som spanjoren  mittfältaren Iniesta sällan med i slutdiskussionerna? Han gör sällan, eller aldrig, en dålig insats. Även om han i går mot Kroatien verkade lite mindre inspirerad.

Jag anser Iniesta vara i samma klass som de mera haussade Messi, Ronaldo och Zlatan. Ursäkta jag svär i kyrkan!

Italienaren Pirlo – också mittfältare -- var en annan av världens bästa  spelare som inte heller fick det internationella erkännande han förtjänade.

***

Det är allmänt målsnålt i EM. Det nya spelsystemet med att 16 av 24 lag blir kvar till slutspelet inbjuder till ett defensivt tänkande. Två knappa förluster och en vinst kan ge avancemang och till och med tre kryss.

De få målen beror också på att målvaktsspelet överlag varit strålande.

***

Vem vinner då EM?

Portugal!

Det säger jag innan laget ens är klart för slutspel. Sett över hela planen har portugiserna haft det snabbaste spelet, haft ett gediget försvarsspel och faktiskt trots endast ett gjort mål skapat många målchanser. 0—0 mot Österrike berodde främst på EM:ets hittills bästa målvaktsinsats av Robert Almer i österrikarnas målbur.

Skulle bli förvånad om inte Portugal klart besegrar ett svagt Ungern och vinner gruppen.

Och Island kryssar sig vidare med en nytt oavgjort mot Österike.

ANNONS
Av Magnus Månsson - 14 juni 2016 14:56

Zlatan är en verkligt duktig fotbollsspelare.

Att han någon annan uppfattning är bara löjligt. Inför EM-slutspelet har allt i stort bara kretsat kring honom. Efter de lyckade play-off-mötena mot Danmark menade många – till och med vanligtvis bedömare med omdöme – att Sverige var ett enmanslandslag. På ren svenska: skitsnack!

I går kom facit, levererat av Zlatan själv:

 -- Jag fick inte de rätta bollarna att jobba med.

Precis. När Kim Källströms vanligtvis känsliga vänsterfot inte hittade de öppnande ytorna och Emil Forsberg inte tvingade irländarna till frisparkar i närheten av målet eller till straffar (exempel från Danmarksmatcherna) så klarar inte ens en världsstjärna att ensam bära ett lag.

Fotboll är en lagidrott med elva viktig kuggar. Fallera för många – som i går – blir det en torftig insats.

                                                  
      ***

Kollektivt fick, i min bok, sett över 90 minuter för bra betyg. Insatsen var inte godkänd. Man har rätt att kräva – om man nu som utomstående kan ställa krav – mer av ett svenskt landslag i ett EM-slutspel.

                                                  
     ****

   Zlatan håller sitt grepp om de flesta betygsättarna i den svenska presskåren. Han höjde, enligt texterna, sin tvåa till en trea tack vare att han slog in bollen vid Irlands självmål. Guidetti fick inte samma upphöjning för sin klack som gav Zlatan läget att ”dra” sin motståndare.

Jag gillar ishockeyns system att även premiera att par tre passningar som leder till mål. Många gånger är de minst lika avgörande som den sista.

                                                  
      ***

Såg naturligtvis även Italien—Belgien, 2—0. Det är lätt att bli pessimistisk av den klasskillnad det spelmässigt var mellan matcherna. Jag vet också att man aldrig kan dra slutsatser av det intryck man får av två olika matcher. Varje match lever sitt eget liv. I ett väl stort startfält med 24 lag finns några lag som riskerar att bli helt poänglösa. Jag tror dock inte  att en poäng räcker för att bli en av de fyra bästa treorna.

Chansa med en tuff defensiv och hoppas på att någon lyckas göra mål eller våga satsa offensivt med de kreativa spelare som finns i truppen?

Man måste våga för att lyckas och ge de bollar till Zlatan som han efterlyste i går.

Samma uppställning som i går lär inte räcka till en överraskning.

 

Av Magnus Månsson - 11 juni 2016 17:14

Så var det då i gång, fotbolls-EM.

Tack och lov!

Dessa veckor, ja, månader av allt förhandssnack i tv, radio, tidningar och alla moderna massmediakanaler ger i alla fall mig inte mycket. Det är mest spekulationer och intetsägande, förutsägbara, intervjuer. Tror jag. Jag är uppriktigt ärlig när jag säger att min konsumtion av sådant material är minimal. Lite djupare analyser läser jag gärna, eller hör på. Det finns sådana. Magasinet Offside har i sitt EM-nummer några läsvärda artiklar.

Inför och under ett världsevenemang i idrott blir det för mycket. Övrig idrott får inte det utrymme den förtjänar. Många nyheter försvinner.

***

Såg premiärmatchen Frankrike—Rumänien 2—1. Efter att ha sett några träningsmatcher inför EM var det en välsignelse att se en match som gällde något. Tempo och intensitet och inte minst spänning gjorde det till en trivsam tillställning även om man av spelet i sig kan önska sig mer.

En oroande tanke dök dock upp: Har den svenska truppen, sett över helheten, tillräcklig kapacitet att klara av den tempoökning och högre intensitet på alla områden som nu sker i EM-slutspelet?

Det är ju få spelare från de främsta ligorna och få spelare från de främsta europeiska lagen.

***

Såg i en intervju med den svenske EM-domaren Jonas Eriksson att en undersökning visat att de assisterande domarna (linjemännen) vid de stora mästerskapen vinkade rätt i upp mot 95 procent. Imponerande! Minst sagt. Det är lätt att konstatera hur svårt det är vid alla de repriser tv visar.

Därför blev jag i går irriterad på kommentatorn Jens Fjellström, när han i en av dessa svåra offsidesituationer utropade: Där hade jag önskat att man frusit bilden.

Händelsen mynnade ut i inget. Har det något som helst värde om det var rätt eller fel? Ville han berömma eller kritisera?

Efter att ha följt Fjellström under många sändningar kan man förstås konstatera att han nog inte blivit någon bra domare.

Han har andra förtjänster.

 

Av Magnus Månsson - 9 juni 2016 19:31

I morgon börjar EM i fotboll. Naturligtvis en höjdpunkt för oss fotbollsintresserade.

Hur skall det då gå för Sverige? Jag har ingen aning. De två träningsmatcherna mot Slovenien och Wales gav inga som helst besked. En liten underdrift förstås. Men frågetecknen är för många för att optimismen skall frodas. Jag skall inte analysera. Att det var träningsmatcher det märktes med all tydlighet. På alla tre lagen.

Tv-tittarna visste också vad som väntade. Exempelvis såg bara 607 000 personer Walesmatchen. Att nära 38 000 fanns på Friends är dock imponerande.

Imponerade var också förvånansvärt många krönikörer av rubrikerna att döma, Deras kolleger som hade till uppgift att individuellt  betygsätta spelarna var inte lika givmilda, deras betyg harmonierade illa med krönikörernas lovord.

Jag är benägen att hålla med betygsättarna.

***

Självfallet håller jag mina tummar för Sverige. Ett mästerskap med blågult länge kvar turneringen höjer intresset, men ett EM i fotboll är i sig så stort att det likväl lockar till många timmar framför tv:n.

***

Jag råkade se några av Irlands EM-kvalmatcher i höstas. Laget har fler kvaliteter än den irländska viljan.

Jag befarar det värsta.

***

Den stora lokala fotbollsnyheten de senaste dagarna har varit 32-åriga Lotta Schelins övergång till FC Rosengård.

Nu är det hon som skall – förutom att ge spetskompetens för ett långt avancemang i Champions League -- höja det publika intresset för allsvensk damfotboll i Malmö. Det som världsstjärnan Marta inte nämnvärt lyckats med.

***

Har givetvis ingen aning om ifall Linköping var med i budgivningen på Lotta Schelin. Men såg i en Malmökommentar av den främste poeten i Malmömedia att han gav Östgötaklubben kredit för att den i stället satsade på två av landets mest lovande forwards Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius. Tänk om han varit kritisk mot FC Rosengård när man satsade utländskt i stället för att lita på de blivande (?) OS-resenärerna Hilda Carlén och Elin Rubensson!

De är skillnad på folk och folk!

***

FC Rosengård är duktigt på att föra ut sitt budskap.

Hur många gånger har man läst att klubben satsat på sina egna talanger. Det är  inte sant men inte heller oemotsagt.

Nu såg jag att sportchefen Therese Sjögran menade  att det unga laget behövde rutin. Det var en av motiveringarna till värvningen av Lotta Schelin.

I den senaste allsvenska matchen, toppmöte mot Linköping, var medelåldern 26,9 år. De yngsta spelarna var 23, fem var över 29. Det är inte ett ung lag.

 

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - 6 juni 2016 17:01

Att IFK Malmö lyckats engagera Olle Nordin som tränare till sitt division 2-lag i fotboll är givetvis intressant.

Efter den i och för sig meriterade 2—0-vinsten mot Hässleholms IF kom givetvis klyschan om Nordin-effekten fram. Jag vill nog se fler resultat, innan man idrottsligt kan se någon effekt av Nordins inträde. Positivt var i alla fall att hans matchdebut innebar artiklar med foton både före och efter matchen. Och att 180 besökare sökt sig till Malmö ip. Det var väl cirka 100 mer än vid de tidigare seriematcherna.

Jag har ingen aning om vilken inneboende kapacitet det finns i spelartruppen, har inte sett laget mer än två gånger de senaste fyra åren. Finns ingen anledning att gå in på varför det blivit så. Men för någon som tror att långsiktiga idrottsliga framgångar bygger på kontinuitet, grundad på en stabil ungdomsverksamhet har det varit en lång tung gul period. Jag har följt IFK Malmö från många positioner sedan mitten av 1960-talet, som enkel medlem, som klubbdirektör – fint ord för kanslichef – som ledamot i omgångar i olika styrelser och som allmän hjälp i några kritiska situationer. Jag vet hur nära konkursens brant IFK Malmö FK varit.

Hur situationen ser ut i dag har jag ingen som helst aning om. Känner ingen i styrelsen, ingen person kring laget, som är på två spelare när mig helt obekant. Därför är det helt orealistiskt att ha någon uppfattning om hur pass stor möjligheten är uppnå ett långsiktigt mål som att åter ta en plats i Superettan.

Som ett mantra upprepas viljan att åter bygga upp en stor fungerande ungdomssektion. Jag hört det förut. IFK har varit nära många gånger förut, sedan man 2003 blev svenska mästare för 16-åringar och dessutom hade ett 18-årslag av högsta skånska klass. Ekonomin, kombinerat med alltför liten tro på de egna talangerna – och de var många, tro mig – omintetgjorde möjligheten att bibehålla statusen som ett Superettelag. Eller i alla fall varit ett bra division 1-lag.

Även efter dess har IFK haft enstaka bra ungdomslag, som tillhört de främsta i Skåne. Eget schabbel har gjort att hela lag med tränare försvunnit till grannklubbar. IFK också i ett par tre fall drabbats av det jag vill kalla ett Malmösyndrom. Ledare, som inte uppfyllt de krav en klubb kan ställa, har entledigats men trots detta med spelare och allt tagits emot med varm hand av andra klubbar. IFK är inte ensamt på denna scen.

Med långsiktighet går det att bygga nytt och brett. Om viljan – och pengarna – finns.

Stadionområdet är det inget fel på. Malmö FF med sin toppade ungdomsverksamhet rekryterat från i stort hela Skåne och inte från närområdet. De stora hyreskomplexen några kilometer runt Stadion rymmer tillräckligt med ungdomar som underlag att bygga nytt. En bra verksamhet lockar även ungdomar från andra stadsdelar. I Curlingsverige är avstånd ett överstigligt hinder.

Ett IFK Malmölag i Superettan underlättar självfallet för ett bygge från grunden.

***

Det är ju allmänt känt att det är tillåtet att sparka på IFK Malmö och peka på de svajiga åren. Såg i ett inlägg, där de påstods att IFK inte haft några fotbollsframgångar sedan 1900-talet. Under tre säsonger i början på 2000-talet fanns IFK i Superettan och blev 2002 sjua och rankades då som 21:a i Sverige.

I min  värld en framgång.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 31 maj 2016 11:35

Det är uppehåll i Allsvenskan i fotboll.

Den har varit trevlig att följa så här långt. Men skandalen vid matchen IFK Göteborg och Malmö FF och beslutet att tilldela MFF en 3—0-seger är en mörk plump i allt det positiva. Ingen kan överbevisa mig att en dom som drabbar en tredje part är rättvis. Till och med MFF-vänner med ett väldigt ljusblått hjärta anser att domslutet är fel.

Jag hade tänkt lägga hela den trista historian åt sidan tills jag såg följande blogginlägg i en Malmötidning av en av hovpoeterna:

I den perioden finns specialsegern mot Göteborg, som jag menar är helt välförtjänt inte bara ur regelperspektivet, utan även bedömningsmässigt; det sägs att saker jämnar ut sig och MFF fick i den matchen ett helt korrekt mål av Vidar Örn Kjartansson felaktigt bortdömt och borde ha vunnit även utan bangerskandalen.

Man tar sig för pannan för en sådan argumentering. Skall ett domslut – fel eller rätt – granskat i efterhand via tv rättfärdiga en orättvis regel? Alla – men tydligen inte alla – vet att ett tidigt mål förändrar matchbilden och att det inte är omöjligt att göra mål även den sista kvarten.

Ovanstående citerade inlägg i ärendet var det sämsta jag läst utanför de fanatiska supportersidorna.

 

Av Magnus Månsson - 22 maj 2016 14:03

Såg på nätet – av någon underlig anledning ansåg Malmös morgontidningar att nyheten var för liten att publicera ”på pappret” – att IFK Göteborg protesterat mot att Malmö FF erkändes en 3—0-seger efter den avbrutna matchen för en tid sedan.

Göteborg får sina fiskar varma och okvädningsorden haglar på bloggar och i kommentarer. Jag tycker IFK Göteborg gör rätt. En lag/en regel som drabbar tredje part skall inte finns i ett rättssamhälle. Jag har skrivit det förr och upprepar det gärna. I slutändan kan det röra sig om mångmiljonbelopp.

Att MFF för några år sedan drabbades har ingenting  med saken att göra. Beslutet var lika felaktigt då som nu. Diskussionerna har visat hur många anledningar som kan uppstå för att avbryta en match, helt eller tillfälligt. Gränsfallen är många.

En enda idiots agerande skall inte få så stora konsekvenser.

Det är tur att till exempel de allsvenska målvakterna inte är allergiska mot den rök som uppstår efter en bengal. Det hade blivit många avbrutna matcher och 3—0-resultat.

Ta tillfället i akt och kom fram med regler som håller för alla upptänkliga incidenter!

***

Att det är pengar som styr i elitidrotten är bekant. Så också den allsvenska fotbollen. Tv betalar för att kunna visa så många matcher som möjligt utspridda på så många dagar som möjligt. Det ger ett orättvist spelprogram.

I fredags spelade Falkenberg—AIK. På måndag möter Falkenberg Malmö FF, AIK Gefle. MFF och Gefle har fyra dagars uppehåll, AIK och Falkenberg två.

Det är inte sportsligt rättvist. Pengarna styr,

**

Veckans mest upplyftande publikbild: Vid den tyska cupfinalen mellan Bayern München och Dortmund stod två gula supporters mitt inne i det röda Bayernhavet. Till synes utan aggressioner.

Hoppas bara att bilden inte var fejkad!

Kan ni tänka er samma situation vid en match mellan två svenska topplag i fotboll?

***

Nu skall jag cykla ut och se SM-finalerna i handboll. Där kan man troligtvis se de fyra finallagens anhängare samlas i positiv gemenskap över de snäva klubbdresserna.

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se