Inlägg publicerade under kategorin Fotboll

Av Magnus Månsson - 30 mars 2023 10:40

Det tillhör traditionerna att tippa utgången i herrarnas allsvenska i fotboll.

Ett i sig omöjligt uppdrag. När jag sitter här på onsdagen och funderar kommer bekräftelser på att Kalmar FF och Värnamo förstärkt sina trupper och fler förändringar lär ske, inte minst under sommarfönstret.

Men fram med hakan!

1) BK Häcken. Titelförsvarare med nästan intakt trupp med en perfekt åldersfördelning. Seriens bästa mittfält och en av många underskattad bredd. Laget har imponerat i cupspelet med en snabbhet som kommer att sätta många försvar i stora bekymmer. Frågetecken:  Hur tål man dubbelbelastningen med Europaspel?

2) Djurgårdens IF. Fjorårstvåan har breddat en redan bred trupp med hög kvalitet och framtid. Ett minus är de fyra alltid ovissa derbymötena mot AIK och Hammarby. Klarade Europa och Allsvenskan helt okej i fjor. Och nu är truppen ännu starkare.

3) Malmö FF. Givetvis en guldkandidat, men känns inte skadesituationen och åldersstrukturen väldigt lika förra säsongens? Nye tränaren Henrik Rydström lyckades från låga förväntningar med Sirius och Kalmar. I MFF är kraven enorma. Positiv utveckling är inte tillräcklig nu. Det behövs guld.

4) Hammarby IF. Svåra tapp, Bojanic, Ludwigson, Jeahze främst, ersätter man inte lättvindigt men många unga trycker på. I Besara och Tesfaldet Tekie, en av årets intressantaste hemvändare, har Hammarby två mittfältare av högsta klass.

5) IF Elfsborg. En outsider till en av de fyra medaljlagen. Bra ännu fräscha återvändare, en drös av spelare som är mycket nära ett verkligt nationellt genombrott i en klubb med kontinuitet och trygghet.

6) AIK. Kan man med kvalitet ersätta all den rutin och framför allt skicklighet som försvunnit? Klass finns kvar, onekligen, och klubbens unga satsning under de senaste åren gör AIK till ett lag nära de allra främsta.

7) IFK Norrköping. Har haft en nedåtgående trend de senaste åren. Tränarbytet till Glen Riddersholm blev en besvikelse. Linus Wahlqvist och Jonathan Levi (bland andra) har försvunnit men har en bra isländsk kvartett. Och en, förhoppningsvis, kurant Christoffer Nyman.

8) Kalmar FF. Kan laget fortsätta på den spelidé Henrik Rydström så lyckosamt införde? Förlusten av Oliver Berg, navet i Rydströmsbygget både i Sirius och KFF, blir dock kännbar. Rutin tillsammans med talang finns i en lagom blandning.

Återkommer med nedre halvan.                                                                                                                                                                                                                            

Av Magnus Månsson - 27 mars 2023 17:01

I helgen hade damallsvenskan i fotboll premiär.

Förhandsdiskussionerna handlade mycket om de klena publiksiffrorna. Så även efter denna den första omgången. En siffra stack ut, Hammarbys 6 125 hemma mot Vittsjö. Det visar på den inneboende kapacitet som finns, när de etablerade elitklubbarna på herrsidan även får konkurrensdugliga damlag. Givetvis kommer Malmö FF:s åskådarsiffror att, förmodligen med råge, överstiga Rosengårds, när lagen om något år möts på samma nivå.

Nu är det naturligtvis inte helt rättvist att diskutera åskådarsiffror efter matcher i slutet av mars. Väderleken är inte den optimala för att stillasittande se utomhusmatcher under några timmar. Men jag har en stark känsla av att damfotbollens ivrigaste anhängare i media gärna söker bortförklaringar till att publiken inte söker sig till arenorna.

Som nu i fredags då endast 557 personer sökt sig till FC Rosengård mot Piteå. Man skyllde på att mötet kolliderade med herrlandskampen mellan Sverige och Belgien och att det var fredag/familjemysfredag.

Malmömatchen hade avspark klockan 18, landskampen 20.45 Det fanns alltså inga tidshinder för att se båda matcherna.

Denna fredag var späckad med matcher i olika idrotter, där i alla fall första halvlek i den tv-sända landskampen var i fara.

Herrhandbollen hade fyra seriematcher, de drog, 763, 895, 1 102 och 2 865 åskådare.

Två kvartsfinaler i basket för herrar sågs av 2 423 respektive 925 personer.

I innebandy fanns 1 012 personer på plats när Team Thorens damer i Umeå vann över Malmö i en SM-kvartsfinal.

För att nu inte tala om de sex ishockeymatcherna i slutspel och kval som besöktes av mellan  5 861 och 1 616 åskådare.

Jag medger än en gång att inne lockar mer än ute i mars månad, men menar samtidigt att är matcherna tillräckligt lockande skippar många en fotbollslandskamp, till och med ett EM-kval.

Erfarenheterna från många år och många idrotter har också visat att en fredagskväll inte är så publikovänlig som många vill göra gällande. Siffrorna ovan antyder detta.

Men mer än 557 personer tyckt tydligen inte det var värt att besöka Malmö idrottsplats den där fredagen. Det säger kanske, tyvärr, något om Malmöbons intresse för FC Rosengård. Lagets cupmatcher var inte heller välbesökta, 309 respektive 357 personer mot två toppkonkurrenterna, Kristianstad och Linköping.

Kritikerna borde kanske hitta andra förklaringar än förmenta tidskollisioner och tv-sända landskamper.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 15 mars 2023 18:15

Det var en intressant fotbollshelg, den med kvartsfinalerna i Svenska cupen för herrar.

Alla de tänkta topplagen i inför den stundade allsvenska premiären visade upp sig. De flesta tipsen lär väl gå i riktningen Häcken, Djurgården, Malmö FF med Hammarby och AIK som farliga opponenter med Elfsborg som outsider.

Helgmötena gav givetvis vissa funderingar. Samtidigt är trupperna inte helt klara och enstaka matcher, även om de som nu har tävlingskaraktär, kan man inte dra säkra slutsatser av.

Malmö FF:s bredd har sedan många år ansetts som Allsvenskans bästa, kan så ha varit, om än inte i den utsträckning speciellt Malmömedia velat framhäva.

Mitt intryck från helgen var att toppkonkurrenterna är lika bra förberedda breddmässigt.  Mot Djurgården, som haft en tuff bortamatch i Europa med åtföljande resa, var MFF klart bäst före paus, men efter bytena tog Stockholmslaget över. Deras ersättare höll en högre klass än MFF:s. 

Även AIK och Hammarby hade vassa avbytare.

Och på Hisingen plockar Häcken fram unga talanger på näst intill löpande band.

Hur pass bredden räcker internationellt för Djurgården (både nu och senare), Häcken och Hammarby återstår förstås att se. Grunden verkar lagd.

Ett MFF utan Europaspel är ovanligt men kan gynna laget i det inhemska seriespelet. På avstånd verkar skadeproblematiken på många av de äldre bärande spelarna likna de från förra säsongen, Sören Rieks, Oscar Lewicki, Martin Olsson, Niklas Moisander (borta länge) och några till. Och Anders Christiansen verkar redan sliten.

I min enkla värld verkar MFF:s konkurrenter ha täppt till det breddmässiga övertaget gentemot Malmöklubben.

 

 

Av Magnus Månsson - 20 februari 2023 13:46

Det var en intensiv tv-söndag med mycket idrott.

Samtidigt bjöd Malmö på några intressanta evenemang, SM i friidrott, cupmatch i fotboll för Malmö FF och ett oerhört viktigt möte i handboll för HK Malmö mot Önnered.

En inte fullt kurant fot reducerade min rörlighet så det blev tv för hela slanten. Fotboll och handboll kunde man följa direkt. Friidrotten fick nöja sig med resultatföljande på friidrott.se.

Men det finns anledning att återkomma till SM i veckan. Friidrotten på elitsidan har blivit en storstadsidrott.

***

Men först några rader om skidskytte och VM.

Det är en raffinerad idrott som med sina olika distanser och ”bestraffningar” premierar olika egenskaper. Men när allt att klart är det oftast de etablerade namnen som är i topp i merparten av loppen. Det tyder på hög allroundkapacitet fysiskt. Och kanske inte minst psykiskt.

Skidskytte på internationell toppnivå är stor idrott. Och med sin inneboende dramaturgi en av de främsta tv-sporterna. Speciellt om det nu går så bra för Sverige med sina aktiva som alla har en sympatisk framtoning.

Det är förståeligt att tittarsiffrorna är höga.

***

MFS:s 2—0 mot ett svagt och trögt Skövde från Superettan var i sanningens namn ingen större värdemätare. Lovorden i Malmömedia var dock i vanlig ordning många. Visst MFF var spelmässigt överlägset men sett till övertaget var målchanserna få.

Tråkig som jag är väntar jag med vidare kommentarer tills det blir skarpt läge.

Nye tränaren Henrik Rydström har haft en lång smekmånad. Har över huvud taget något av hans beslut ifrågasatts? Eller än mindre kritiserats.

***

HK Malmös förlust, 29—26, var tuff. Laget är i ett prekärt läge.

Det finns många kommentarer i olika media. Så ser informationsvärlden ut.

Många hänger upp sig på bristande kampglöd och för många tekniska fel. Men är det så enkelt?

Jag menar i stället att HK Malmö har Handbollsligans tunnaste trupp. Tränarteamet tycker tydligen detsamma. I går använde man åtta utespelare. Jag har gjort ett antal stickprov i protokollen: HK Malmö är genomgående det lag som använder minst antal spelare per match.

Jag har ingen större kunskap om ”bänkspelarnas” kapacitet, sett över tid. De korta inhopp jag sett har dock visat på talang.

Talangerna i motståndarlagens farmarlag, där bänkspelarna får matchrutin, spelar till största delen i division 1. HK:s farmalag, Malmö HP, är ett lag i de nedre delarna av division 2. Min slutsats är därför att HK Malmö saknar den bredd som behövs i Handbollsligan.

Men efterlyser också lite mer mod hos tränarteamet: Ge talangerna matchtid i de resterande seriematcherna!

Ett ovisst kvalspel lurar bakom dörren med tätt program. Trötta spelare är skadebenägna. Är HK Malmö berett på en långvarig bortovaro på någon av non-stopp-spelarna?

 

Av Magnus Månsson - 16 februari 2023 21:25

IFK Malmös tvångsförflyttning från Malmö stadion till Heleneholms idrottsplats ger anledning till funderingar.

Efter 64 år som hyresgäst på Stadion tvingas IFK bort. Lokaler, träningstider och matcharena skall övertas av Ariana FC. I fjor avancerade Ariana till division 1, IFK degraderades från den nivån. Ettan rankas som en elitserie med bland annat vissa krav på säkerhet och komfort. Arians huvudhemvist på Hyllie ip håller inte måttet i dessa hänseenden.

Olympic på samma nivå har däremot fått dispens för spel på Lindängen.

I Malmö finns bara, förutom MFF-ägda Eleda, Gamla ip (upptaget av FC Rosengårds damverksamhet), Stadion och Limhamns ip som elitgodkända arenor. Varför Ariana inte hänvisas till Limhamn vet jag inte. En gissning är att underlaget är konstgräs.

IFK-flytten till Heleneholm med hela sin fotbollsverksamhet innebär logistiska problem, utan utrymmen för kansli, samlingslokaler, tvättstuga med mera. Det måste man naturligtvis lösa på något sätt.

En annan fråga att lösa hur skall man få plats på Heleneholms begränsade ytor, en tävlingsarena, där det också bedrivs friidrott, en gräsplan och en konstgräsplan? Man har ännu inte påbörjat arbetet med att anlägga en konstgräsplan på ”övre grus”.

På idrottsplatsen finns redan Heleneholms SK med cirka 20 lag, Prespa Birlik och ytterligare någon förening.

Det blir svårt att expandera för nuvarande och blivande Heleneholmsklubbar.

***

Men hur långt tänker fritidsförvaltningen? 

Vad händer om IFK åter blir ett division 1-lag? Och om Ariana dessutom åker ut. Skall det då bli ett återflytt? Det finns fler scenarios: FC Rosengårds herrar har ett lag som också kan ta steget upp. Deras arena på Rosengård lär inte godkännas. Det är inte helt orealistiskt att det finns fyra Malmöklubbar i Söderettan 2024.

Det kan väl till och med bli så att MFF:s samarbetsklubb Olympic tar steget upp till Superettan.

Hur skall Malmö fixa det? Har man över huvud taget funderat i dessa banor?

Senfärdigheten med IFK-flytten inger inget förtroende.

***

En annan aktör i Stadionproblematiken är Malmö FF:s damer, nu i division 1, nivå 3. Laget skall spela och träna på Stadion.

Tidigare fanns 10 träningsplaner på Stadionmrådet, en har blivit en del av Coops parkering. Av de resterande nio disponeras sju helt av MFF, Eleda, hybridträningsplanen och plan 10 (konstgräs). Storklubben har stor tillgång även till de två resterande.

Detta till trots skall damerna ha Stadion till sin hemvist.

Hybridgräs anses av många vara räddningen från konstgräs i svensk fotboll. Men tydligen tål  Eleda med sitt hybridunderlag inte mer än cirka 25 matcher per säsong. Med tanke på planbristen hade Eleda varit den naturliga matcharenan för MFF, dam.

Har man glömt genusperspektivet? 

***

När jag nu är igång: Varför skall Svenska Fotbollförbundet ställa dessa elitkrav på division 1-arenorna. Det är lugna tillställningar, ofta i idyllisk miljö inför oftast en fåtalig publik.

Malmöklubbarna IFK och Olympic drog i fjor i snitt endast något över 100 personer per match.

Några Stockholmsklubbar hade ett snitt långt under 100.

Släpp kraven!

Division 1-fotboll är inte elitidrott.

***

Kraven är i många fall på något sätt oförklarliga. Som när Malmö stad tvingades investera miljoner i Limhamns idrottsplats, när LB 07:s damer spelade i Allsvenskan under två säsinger. Om jag inte minns fel krävdes 840 sittplatser. Läktaren fylldes aldrig.

Fotbollen och Malmö hade haft mer nytta av andra investeringar.

 

Av Magnus Månsson - 3 februari 2023 18:27

För en tid sedan läste jag Olof Lundhs Templet i öknen.

En utmärkt bok av en utmärkt sportjournalist, som ofta går utanför offside och 4---4—2 och i stället granskar fotbollens makthavare, både internationellt och nationellt.

Templet i öknen handlar till stor del om hur Qatar köpte VM-slutspelet i fotboll (och även andra storinternationella mästerskap). Det är ingen uppbygglig läsning om mutor och överenskommelser på högsta nivå med statsöverhuvud inblandade. Sammankopplade med de högsta herrarna inom fotbollsvärlden.

Olof Lundh skriver även om storklubbarnas, många ägda av affärsmän och arabiska kungligheter med till syns aldrig sinade miljardkassor, vidlyftiga affärer.

På något sätt, kanske på till och med på många, en olustig, deprimerande läsning.

Den högste ansvarige för detta är Gianni Infantino, ordförande i FIFA, det internationella fotbollsförbundet. Han har en årslön på 32 miljoner kronor.

Och för att hans väldiga fögderi skall fungera finns det miljontals ideella ledare jorden runt som är grunden, de som oavlönat hållit igång den viktigaste verksamheten, den för de allra yngsta, flickor som pojkar.

***

Därför blev jag glad när några ”skärvor” hamnade hos två duktiga ungdomsklubbar i Malmö i och med Armin Saars övergång från Heerenveen till Lyon.

Kulladals FF och Husie IF har oftast haft stora gedigna ungdomssektioner.

Armin Saar spelade tre säsonger som pojklagsspelare i KFF, en i Husie.  Det gav i denna omgång cirka 800 000 kronor respektive 270 000 i så kallad solidaritetsersättning. Dessförinnan har de båda föreningarna erhållit en summa från Malmö FF, när Armin Saar skrev sitt första proffskontrakt med MFF i det som kallas utbildningsbidrag. Vid övergången till Heerenveen har de båda Malmöklubbarna också fåt en summa i solidaritetsersättning.

För KFF och Husie rör det sig om stora pengar totalt.

Lite synd kan man tycka om AIF Barrikaden, moderkubbe, som Armin Saar lämnade innan han var tolv år, då både det nationella och internationella systemet träder i kraft.

Karriärer liknande Armin Saars är ovanliga i Malmöfotbollen. Han kom till MFF först som junior. De flesta talanger från stan hamnar i storklubben redan i de yngre tonåren.

Det tackar förmodligen Kulladal och Husie för.

***

Den store ekonomiske vinnaren är förstås Malmö FF. Cirka 40 miljoner, kan bli fler, har man fått för en spelare man egentligen inte trodde på. En säsong var han nämligen utlånad till Mjällby. Under sina två A-lagssäsonger gjorde Armin Saar bara 20 allsvenska matcher för MFF, få av dem 90 minuters.

Onekligen ett gott, ekonomiskt utfall för många (en säsong i Trelleborgs FF skall adderas).

***

Ibland ha man funderingar om inte om några av fotbollens artiklar borde hamna på ekonomisidorna-

 

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - 7 januari 2023 15:36

Jag har varit i Lund några gånger den senaste veckan.

Det har blivit så en del år med bollintresserade barnbarn. Lundaspelen har under perioder var en stor del av familjens helgsysselsättningar. Först i handboll åren kring 1990, då IFK Oxie var en av de största, bästa och drivande ungdomsföreningarna i Skåne. Parallellt spelade sonen även basket, så på den tiden blev det många turer till Lund. De senaste tio åren har besöken inskränkt sig till basketarenorna.

Det finns mycket att imponeras av vad gäller Lundaspelen och Lund. Arrangörsklubbarna, Lugi, Handboll och Eos, gör i stort perfekta turneringar. Att det överhuvudtaget går att genomföra tävlingar av dessa storlekar beror på kommunens många hallar även om grannkommunerna måste hjälpa till för att ro turneringarna i hamn.

Lund har legat i framkant när det gäller att bygga handbollsanpassade hallar vid skolorna. Framlidne Lunda- och handbollsprofilen Staffan Holmqvist var under många år fritidschef i Lund och såg till att stan försågs med ett stort antal hallar. Det tackar Lunds idrottsliv för i dag.

I år besökte jag för fösta gången Lerbäckshallen från 2020, en fräsch, ändamålsenlig arena.

Men allt nytt till trots: Den gamla Idrottshallen vid Stadsparken, byggd 1941, finns kvar och i den spelas både finaler i basket och handboll med fullsatta läktare (upp mot 2 000 åskådare) och en stämning som ger en extra touch till finalspelet. Låt vara att de unga spelarna, ovana  med ett sådant publiktryck, kanske missade mer än normalt.

Att som far och farfar, och dessutom stor vän av ungdomsidrott, besöka Lundaspelen har varit en viktig del av mitt helgfirande under många år.

Det är ungdomsidrott när den är som bäst.

***

Tidigare bevakades även den idrottsliga delen av de regionala tidningarna. Med minskade resurser är den tiden förbi. Det är naturligt. Fast ledsamt. Junior- och ungdomsidrott har massmedialt försvunnit från de större tidningarnas sidor. Nej, inte JVM i hockey förstås.

Lundaspelen, och Skånecupen i fotboll, är ju trots sin storlek bara öar i den svenska ungdomsidrottsvärlden. Lite ledsamt är att resultat från SM för juniorer, den kommande elitgenerationen, nu i stort negligeras.

Skånecupen har avgjorts samtidigt med de båda tävlingarna i Lund. Alla tre arrangemangen fick i min tidning pliktskyldigt ett förhandsreportage. När den idrottsliga summeringen gjordes var det Malmö FF:s Skånecupen som uppmärksammades. Den är numera ett inofficiellt Malmömästerskap med små regionala inslag. Inte ens arrangörsklubben deltog med sina äldsta pojklag.

Lundaspelen däremot har lag från ett tiotal länder och besöks av många av Sveriges främsta ungdomslag. Kvalitativt är Lundaspelen överlägsna Skånecupen.

Men det är gubevars Malmö FF som är huvudarrangör för Skåndecupen.

***

Det pågår för övrigt en ungdomsturnering i ishockey i Malmö i P 13, Oliver Mattssons minne. Oliver dog som ung tonåring i en cancersjukdom. I turneringen deltar 18 lag från Sverige, Norge och Danmark.

Idrott är något stort.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 23 december 2022 17:44

Det är en relativt ny post i idrottsvärlden, sportchefen.

I dessa tider, silly season kallad i svensk fotboll, dominerar sportchefen nyhetsflödet från högsta serien till den lägsta. På alla nivåer presenteras nyförvärv, inte ett eller två, utan upp mot de tio. I den här regionen har det blivit en vana, tio in och tio ut. Utan att kvaliteten förbättrats i klubbarna.

Sportchefernas skicklighet tycks bedömas efter hur många spelare de kan köpa, alternativt sälja. Det verkar inte vara någon merit att förnya ett kontrakt.

Och i bakgrunden jublar och kommenterar supporterna med glada tillrop och tummen upp. Utan att egentligen veta ett jädrans dugg om spelarens kapacitet. Man litar på sportchefens utlåtande. Och det vore underligt om denne inte lovordade sitt eget arbete.

Trots att jag innerst inne är optimist, menar jag att ett nytillskotts kapacitet och värde skall bedömas först efter en halv säsong, inte innan träningen börjat och inte ens efter några träningsmatcher. Så tråkig är jag. Eller kanske, sagt i lite övermod, erfaren.

                                                  
          ***

Kontinuitet är ingen egenskap som prioriteras i nutidens fotboll. Någon generalisering gör jag förstås. I min värld är dock kontinuitet det viktigaste för att bygga ett lag, en klubb, på en stabil, långvarig grund.

Var klubb väljer naturligtvis sin egen väg. BK Olympic har valt sin som samarbetsklubb med Malmö. Enligt en initierad källa i Lindängeklubben är man detta första år nöjd med utfallet. Sportchef Andreas Georgsson menar detsamma ur MFF:s synvinkel.

Som nykomling blev Olympic sexa i division 1, nivå 3. Naturligtvis bra. Men man var 23 poäng distanserat av ettan Gais och hade tio poäng upp till fyran. I truppen ingick åtta inlånade spelare från MFF:s akademi.

Av detta drar jag två slutsatser:

A)    Division 1 södra har en bra standard. (De lag som flyttas upp klarar sig bra i Superettan, Skövde, Utsikten, Värnamo, Landskrona de senaste säsongerna.)

B)    Steget från MFF:s omhuldade ungdomsakademi till en plats i en allsvensk trupp är betydligt större än gemene man inbillar sig.

En av de åtta i årets Olympictrupp kommer att fortsätta i den helgröna dressen, övriga sju återvänder till MFF-familjen. Till vilket öde? Kvar på någon position i MFF-hierarkin? Eller ut på marknaden med ett högre försäljningspris efter en säsongs spel i division 1?

Andreas Georgsson säger inget om vad som skall hända, konstaterar bara: Att det blev väldigt bra.

För vem och hur förstår jag inte och den journalist som refererade Georgssons uttalande ställde inte heller frågan

Inför 2023 fortsätter MFF/Olympic-samarbetet. Storklubben sänder fem nya spelare till division 1-kubben, som kommer att mönstra ett i stort nytt lag kommande spelår.

Dessa funderingar apropå kontinuitet.

 

 

 

Presentation

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25 26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2024
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards