Inlägg publicerade under kategorin Fotboll

Av Magnus Månsson - Söndag 7 jan 11:44

Det var en prestigemarkering, en styrkeuppvisning, Malmö FF:s kontraktsförlängning med Anders Christiansen.

MFF ville visa omgivningen att det var klubben som verkligen satsade. Det var hit de svenska talangerna skulle söka sig om de ville spela internationell klubbfotboll på hög nivå.

Anders Christiansen motiverade ädelt varför han ville stanna i MFF. Det lät ungefär något i den här stilen:

”Jag känner ett stort ansvar för att vara en del i klubbens målsättningar.”

Någon månad senare är den duktige dansken inte lika ansvarsfull. Han bryter det nyskrivna kontraktet. Den belgiska klubben Gent erbjuder en bättre lön. Och MFF erhåller ett stort antal miljoner. Enligt vad jag förstår fler än om AC inte förlängt kontraktstiden.

Så ser den moderna professionella fotbollsvärlden ut. Det är bara att acceptera. Vem är jag att kunna ändra detta?

Men för att verkligheten ser ut så här, behöver man inte gilla den.

Mest ogillar jag förstås alla de patetiska avskedsuttalande från de flyktade spelarna, oftast förmedlade först via klubbarnas hemsida och sedan genom de rubriksökande tidningarna.

Anders Christiansen är inget undantag. Han till och med gråter med ena ögat över att lämna allt i MFF, laget, träningarna matcherna och inte minst supporterna. Lite elakt undrar jag, om det inte också var glädjetårar över att hans bankkonto fylldes med några miljoner.

Han avslutar givetvis med att han hoppas att återkomma till Malmö FF.

***

Anders Christiansen är inte ensam med sina patetiska avskedshälsningar. Det är snarare kutym. Om jag inte minns fel – och det gör jag inte – lovade Magnus Eriksson att om han efter utlandsflytten från MFF skulle återkomma till Sverige var just MFF det enda alternativet. Det blev inte så, det blev Djurgården. Nu när han lämnar Sverige igen, så låter det likadant: ”När jag kommer tillbaka är det Djurgården som gäller.”

Patetiskt var ordet!

***

Om några dagar börjar handbolls-EM för herrar. I går spelade Sverige en träningsmatch mot Ungern. Min morgontidning uppmärksammade detta med 14 rader.

Samtidigt hade man en hel sida och till och med en analys om en lokal barn- och ungdomsturnering i fotboll.

Jag bara konstaterar, kommenterar inte. Säger bara: Nyhetsvärdering.

ANNONS
Av Magnus Månsson - 28 december 2017 18:08

Fotbollens siffror imponerar givetvis.

Jag tänker på antalet lag och spelare. Andra lagbollsporter är klart distanserade. Till en del beroende på tillgängligheten. Sporthallar finns inte i alla orter och där de finns är det många som vill ha utrymme.

I varje liten by finns en fotbollsplan. Fast en del har förstås försvunnit, i många byar har klubbarna upphört.

Jag funderade lite i dessa termer i mitt förra inlägg om de ”vita fläckarna”.

Idrottshistoria och de olika idrotternas utveckling intresserar mig.

I höstas var damlandslaget i fotboll och dess ersättningar ett hett debattämne. I och för sig intressant. Men hur är allmäntillståndet i låt oss säga Skåne?

Fyra lag i Allsvenskan är ett utmärkt skyltfönster och totalt 97 seriespelande lag är beviset på bredd. Liksom att ett 75-tal klubbar hade flicklag i serier för 17-(endast nio klubbar), 15-, 14- och 13-åringar. Men sammantaget var det endast 138 lag som fullföljde sina serier, 12 av dem var lag med spelare från två grannklubbar. Det sistnämnda visar på klubbledarnas vilja och ambition att låta alla intresserade att spela match. Samtidigt visar 138 lag på 75 klubbar i fem årsklasser att det är få föreningar med kontinuitet i dessa åldrar. Merparten av de 75 klubbarna hade bara ett lag i de aktuella åldrarna. Med sådana luckor är det svårt att bygga en stabil verksamhet. Det finns stora skånska orter utan ett enda flicklag i berörd ålder.

Jag är fullt medveten om att det finns en utbredd verksamhet för dem som är 12 och yngre, men för att få ett bredare underlag för seniorfotboll är det betydelsefullt att det finns en mängd aktiva i de yngre tonåren.

Att det bara fanns 33 14-årslag i hela Skåne kan knappast någon vara nöjd med. Lika lite som det i Malmö endast fanns fyra 13-årslag som fullföljde sina serier.

Fotbollen är störst.

Men det finns onekligen utvecklingspotential.

ANNONS
Av Magnus Månsson - 27 december 2017 13:02

Under nära 65 år – ja, det är faktiskt så – har jag i olika positioner följt skånsk friidrott.

Under åtminstone de 50 senaste har man försökt lösa frågan hur man skall få verksamhet på de så kallade vita fläckarna, det vill säga de orter/kommuner utan någon friidrottsklubb. Visst har föreningar ploppat upp här och var. Någon eller några entusiaster har under ett par intensiva säsonger fått rejäl fart på verksamheten, främst givetvis på barn- och ungdomssidan. Sett över tid har dock antalet livaktiga friidrottsföreningar minskat. Och ser man enbart till arenafriidrotten för åldersgruppen 20 till 30 år är situationen verkligen mörk. Det är färre än tio klubbar som har en eller flera aktiva i detta åldersspann.

***

Detta är inget nytt för dem som tidigare läst min blogg.

Men när jag under helgen studerade Skånebollen, där 2017 års alla serietabeller redovisas från seniorer ner till och med 13-åringar, kom tankarna in på just begreppet vita fläckar. Nu är förstås fotbollen så mycket större än friidrotten att någon klubb/ort mer eller mindre inte uppmärksammas i samma utsträckning.

YA-cupen i herrfotboll (YA står för Ystads Allehanda) har haft 64 deltagande lag. Det var förvisso på den tiden turneringen var så populär att klubbar utanför tidningens huvudsakliga spridningsområde gärna deltog, som Veberöds AIF och de östligaste lagen från Söderslätt.

I år fullföljde endast (vågar man skriva så?) 35 herrlag från kommunerna Skurup, Sjöbo, Ystad, Tomelilla och Simrishamn sina serier. Totalt finns i det närmaste 100 000 innevånare i regionen, ett geografiskt stort område.

Det som borde oroa mest är dock att endast tre klubbar hade ett herrjuniorlag, Sjöbo IF, Sövestads IF och Köpingebro IF. Så pass stora centralorter som Ystad, Simrishamn, Tomelilla och Skurup hade alltså inte ett enda herrjuniorlag.

I min kära födelsekommun Skurup med sina fyra föreningar Skurups AIF, Rydsgårds AIF, Janstorps AIF och Skivarps GIF kan inte heller redovisa något lag i P 14. Skurup hade ett lag i P 15, Janstorp ett P 13-lag och kombinationen Skivarp/Rydsgård ett lag i P 16 och ett i P 13.

På flicksidan fanns ett F 15-lag från Janstorp.

Skurups AIF:s damer som spelar i division 1 (Skånes sjunde lag) har alltså inget flicklag, 17—13. Men förvisso ett U-lag,

Hur ser fotbollsframtiden ut för Skurups fyra fotbollsklubbar med minimal egenrekrytering?

En framtidens fotbollens vita fläck?

***

Samtidigt som det finns positiva trender inom skånsk fotboll med många progressiva föreningar finns det problem att lösa.

Finns kanske tillfälle att återkomma,

 

 

 

Av Magnus Månsson - 21 december 2017 18:51

 

”50 procent av A-truppen ska bestå av egenutvecklade spelare och varje år ska en till två nya egna produkter etableras i truppen, det vill säga spela i hälften av matcherna.”

 

För en äldre idealist med nostalgiska minnen om ”den gamla tiden” är en målsättning som ovanstående härlig läsning.

Men är den i den moderna fotbollsvärlden realistisk? På låg nivå måhända och då i undantagsfall. I Malmöregionen är det ”tio in och tio ut” som härskar i många klubbar.

I elitskiktet ter det sig ytterst svårt om man har en annan ambition än att bli ett mellan-bottenlag i Allsvenskan. Jag talar nu om herrar. Damallsvenskan har jag för lite kunskap om.

Utan att ha forskat – litar på mitt allt sämre minne – tror jag att Elfsborg för några säsonger hade en trupp som uppfyllde de tuffa kraven. En stor andel av spelarna hade kommit till Boråsföreningen som tonåringar. Inte ens en av landets främsta klubbar på talangutveckling kunde i längden ersätta de till utlandet flyttade spelarna.

Locktonerna, kryddade med miljonbelopp, är svåra att motstå för unga spelare. Även talanger, som inte är helt ordinarie i ett allsvenskt topplag, har en lukrativ marknad utanför Sverige. Som nu MFF:s Pawel Cibicki och Pa Konate.

Målsättningsformuleringen ovan är Malmö FF:s. Jag högaktar givetvis klubben för en så progressiv målsättning. Men samtidigt är den inte förenlig med de idrottsliga målen att alltid vinna SM-guld och därmed också spela i Europa varje år.

Inför 2018 verkar även Oscar Lewicki och Erdal Rakip försvinna och att i en trupp ersätta fyra Malmögrabbar med ungdomar från de egna leden är i min värld ett önsketänkande. Tre, fyra ”egna” spelare i laget är i den moderna svenska fotbollsvärlden gott nock.

Man får även i framtiden räkna med ett antal nytillskott i MFF-truppen varje år, som nu Egzon Binaku, Arnor Ingvi Traustasson och Eric Larsson.

Var i hierarkin hamnar nu Mattias Svanberg och Teddy Bergkvist, de av många lovordade stortalangerna?

MFF:s målsättningar ställer stora krav på fingertoppskänsla.

 

 

 

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - 24 november 2017 17:35

Östersunds framgångar i fotbollens Europa League höjer intresset i Sverige.

Nja, det är en inte helt korrekt beskrivning. Det är sättet som laget spelar som attraherar nya tittare.

Jag har några allmänt idrottsintresserade vänner, som intensivt följer vissa idrotter, andra lite mindre. Men fotboll?  Nej, det skall något speciellt till.

Ja, som nu Östersunds matcher i EL. Dessa missar de ej.

Laget framgångar och spel innehåller ju så mycket mer. Klubbens olika projekt lockar naturligtvis till nyfikenhet. Samtidigt uppträder laget sympatisk på plan, få filmningar, få protester mot domsluten.

Och överallt härskar en ödmjuk tränare Graham Potter.

Är man dessutom underdog är vägen till popularitet öppen.

Östersunds FK har under sin korta elittillvaro verkligen gjort PR för svensk fotboll.

(Jag betraktar flygplansincidenten på väg mot Kalmar som en engångsföreteelse).

***

Men nu bor ju Jante i det här landet. Avundsjukan grasserar.

Det gullas i massmedia med Östersund.”

”Och det är ju bara i Europa League, inte Champions League laget spelar.”

”Och Östersund blev ju bara femma i Allsvenskan, 14 poäng efter MFF.”

Jag blir så trött på att alltid hitta negativa vinklar på allting. Gläds åt det Östersund presterat.

***

Det har också gjort jämförelse med MFF:s Europainsats i år, utslaget av Vardar, som nu gör en slätstruken insats i just Europa League.

Om jag nu får leka fotbollsanalytiker: MFF räckte i Allsvenskan men 2017 års MFF hade inte de kvaliteter som behövs för framgångar i en tuffare europeisk konkurrens. Det fattades tempo och teknik på alltför många fötter. Passningstempot har över lag varit för lågt. Det stora bollinnehavet har MFF oftast haft i ofarliga områden långt från motståndarlaget medan Östersund sätter tryck i och strax utanför straffområdet. Det är ett exempel.

Tempo, teknik, taktik och självförtroende är grunderna till Östersunds framgångar.

Och i sina bästa stunder ett bättre spelarmaterial än MFF:s.  Den stora 14-poängsdiffernsen till trots.

Av Magnus Månsson - 20 november 2017 17:38

Knappt hade slutsignalen på Stadsparksvallen i Jönköping ljudit och Trelleborgs FF åter blivit allsvenskt förrän man i olika medier nedvärderade TFF:s insats.

”TFF tillför inte svensk fotboll något positivt.,”

”TFF åker ner direkt.”

”Svensk fotboll har inte 16 lag som håller allsvensk klass.”

Det finns fler exempel. Varje år är det samma visa. Det är bara föremålet/klubben som är annorlunda. Jag är så trött på resonemanget.

En samlad svensk fotboll har beslutat att tävlingssäsongen för elitlagen måste förlängas. 16 lag i de två högsta serierna är ett led i detta. Den nya utformningen av Svenska cupen ett annat.

Man var också enig om att seriepyramiden borde spetsas. Därav bara en division 1-grupp, Superettan.

Det här systemet har breddat Fotbollssverige. 2018 finns det lag från Trelleborg i söder till Östersund i norr. Dessutom ytterligare ett Norrlandslag, Sundsvalls GIF. Fler spelare har fått möjlighet att spela på elitnivå. Den ”vita” fläcken på den skånska fotbollskartan, Österlen, har exempelvis tre spelare med i TFF-truppen med moderklubbarna Öja FF, IFK Simrishamn och Tomelilla IF.

Möjligheten att nå Svensk elitfotboll, de två högsta serierna, har inspirerat klubbarna. Och visst har nykomlingar de senaste åren tillfört den svenska fotbollen mycket positivt. Östersund är det bästa exemplet. Sirius i år ett annat. Och hur många lovord fick inte Jönköping i fjor? Visst föll Halmstads BK som nykomling direkt ut men vilken nyttig skolning fick inte de många talangerna under året?

Även om PB har vanan att åka hiss mellan de två högsta serierna är det självklart nyttigt för en av svensk fotbolls främsta talangutvecklare att spela i Allsvenskan.

Toppskiktet i Allsvenskan lär bli tunnare. Ekonomin kommer att styra än mer. Malmö FF, i särklass, Häcken, AIK och Djurgården har ett försprång. Östersund kan med sina Europa League-pengar utmana men förmodligen bara på kort sikt. Hammarby har med sin publiktillströmning möjligheten. Liksom IFK Göteborg med sin tradition.

I ett tioårsperspektiv kommer de flesta av de fyra medaljerna hamna hos några av dessa sju. Om Elfsborg och IFK Norrköping med sin förmåga att hitta talanger i närområdet och inte, som nu, förlorar sina främsta kan de då och då vare med i en medaljstrid, Om de inte hittar en spelare som kan inbringa 100 miljoner. Då kan man vara med och dansa med de stora.

Så ser mitt framtidsscenario ut.

Lite krasst uttryckt så är det dessa nio klubbar plus Kalmar och Örebro som opportunistiska elitister i bästa fall anser hålla allsvensk klass.

Är det en så smal Allsvenska de svenska fotbollsälskarna vill ha? Tror inte det. Vi vill då och då se TFF, Mjällby, Falkenberg och andra ”småklubbar” i kamp mot de stora.

Pratet om att det inte finns 16 lag av allsvensk klass är nonsens.

TFF och andra liknande klubbar berikar svensk fotboll. Deras ambition får inte strypas av för höga hinder.

 

Av Magnus Månsson - 19 november 2017 12:45

I dag är det Trelleborgs FF som gäller.

Och klubbens jakt på plats i nästa års Fotbollsallsvenska.

HK Malmö får ursäkta, en handbollsmatch i EHF-cupen mot det danska topplaget Bjerringbro-Silkeborg kittlar inte lika mycket. TFF har en hög placering i mitt fotbollshjärta.

Det blir tufft för TFF uppe i Jönköping. En bibehållen nolla från onsdagsmötet i Trelleborg är naturligtvis en stor fördel. Men 2—0 är trots allt en skör ledning. Kom ihåg att TFF-målvakten Marko Johansson var en av de absolut bästa – kanske till och med den främste – i förra mötet.

Nåväl en spännande eftermiddag blir det.

***

Det spekuleras redan i om förstärkningar till TFF vid ett eventuellt avancemang. Man talar om relationerna till MFF och hänvisar till ”gamla tider”. Men fotbollsvärlden ser inte som på 1990-talet, när drygt 30-åriga toppspelare som exempelvis Anders Palmér och Leif Engqvist med bibehållen ambition fortsatte sina karriärer i TFF. Jag ser inga sådana spelare i dagens MFF.

Jag tror inte heller att spelare på platser över 20 i MFF- hierarkin – och det är väl i detta härad vi rör oss – kan tillföra TFF den spetskompetens som behövs vid det eventuella steget upp.

Visst MFF-lånet Marko Johansson har varit en av lagets främsta under hela säsongen. Men det andra lånet Erik Andersson, förvisso bara 20 år, har mestadels på sistone mest agerat avbytare. Och en annan 20-åring, Johan Brannefalk, som kom från MFF till TFF, har gjort sina flesta matcher som sen inhoppare. Under sin tid i MFF tillhörde han dem på platserna över de 20.

Med detta vill jag ha sagt att TFF inte finner sina nya spelare i MFF:s nuvarande så kallade överskottslager.

***

Men visst är det så att många spelare i dagens TFF och även i andra lag från Superettan haft längre eller kortare (mest det senare) i sejourer i MFF. Men det är i min värld naturligt att många talanger passerat i MFF-organisationen. MFF har genom skicklighet skaffat sig en position inom regionen -- inte minst genom fotbollsgymnasiet – som ingen annan klubb kan konkurrera med. Men med sina höga internationella ambitioner räcker inte egenproduktionen. Spelare blir över. Det är naturligt att det blir en stor utsortering ända från pojklagsåldern. Om de vill fortsätta spela fotboll måste de söka sig vidare.

Men det känns lite underligt att kalla alla, som spelat ett eller annat år i yngre år i storklubben, för MFF-produkt känns inte helt korrekt. Det är många mindre föreningar som borde få beröm.

I dagens TFF finns många exempel.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 18 november 2017 16:59

Veckans stora svenska fotbollshändelse, vilken var det?

Det finns väl knappas någon vettig person som har ett annat svar än herrlandslagets 0—0 borta mot Italien och därmed en plats i VM-slutspelet 2018.

Men, nej, nej, nej. Vi är helt fel ute. Ett opportunistiskt snille på Expressen menar på allvar (?) att bragden/den heroiska insatsen—ordens valör har sannerligen devalverats i idrottens språk – var ett intet mot att Zlatan i dag kommer att sitta på bänken i Manchester Uniteds match mot Newcastle.

Man tar sig för pannan och undrar vad som menas. Att över huvud taget bara komma på tanken att göra en sådan jämförelse. Det är det eviga klicktänkandet som härskar på alla tidningars nätredaktioner. Nämns Z blir det ett antal klick och alla är nöjda. Även jag, min dumme … bidrog till ett klick.

***

Vill man ha en hygglig inblick i vad som händer utanför dem snäva sportvärld min morgontidning numera bevakar ”tvingas” man ut på nätet. Men det gäller att ha urskiljning. Kvällstidningarna har intressanta skribenter men också för många med klickar dallrande framför ögonen.

Jakten på klickar minskar trovärdigheten. Hos i stort alla tidningar. Intressanta "smågrejer" ges det inte plats till, de ger inte tillräckligt många klickar.

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se