Inlägg publicerade under kategorin Fotboll

Av Magnus Månsson - 25 juli 2016 10:49

Jag såg i lördags det allsvenska fotbollsmötet Malmö FF-Kalmar FF, 1-1.

Hade inga planer på att blogga om matchen, men av en tillfällighet kom de båda kvällstidingarna i min hand samtidigt som jag kunde läsa några tidningsrelaterade MFF-bloggar. Med detta som nytt underlag efter att tidigare ha läst Malmös två morgontidingar, funderade jag liggande i en skön soffa under skuggan av en vacker björk i Ljunghusen:

Såg jag och de olika skribenterna samma match?

Sällan eller aldrig har jag sett texterna och betygsättningen på de olika spelarna harmoniera så illa som i Expressen/Kvällsposten. En av journalisterna verkade inte ens ha diskuterat med sig själv. Aftonbladet rankar de fem främsta spelarna i matchen. Listan toppades av bröderna Ramus och Viktor Elm med deras KFF-kamrat Jonathan Ring som femma. I konkurrenten fick Elmarna en medelmåttig tvåa, Ring blev underkänd.

Vem låg närmast sanningen? Åsikterna går inte att förena.

KvP:s totalpoäng för Kalmar blev under 2, det vill säga underkänt, för MFF något över 2.

I morgontidningarna fick MFF givetvis underkänt. Så är det alltid när laget inte vinner. Och det är klart har man Allsvenskans i särklass bästa innermittfält (det har jag läst att Adu och Christiansen är) och i övrigt ett lag där knappast någon annan spelare från serien platsar, så är besvikelsen stor när ett "mediokert" lag som Kalmar, till och med i Malmö, kan fixa en poäng. MFF lär ju också ha Allsvenskans bästa avbytarbänk.

Man skall inte läsa för mycket. Efteråt vet man varken ut eller in. Min åsikt om matchen håller jag för mig själv,

***

Jag lärde mig en ny sak i skuggan av björken. Om MFF fått en minut ytterligare i tilläggstid hade laget forcerat in ett segermål. Det menade de två trognaste MFF-bloggarna. Tanken att gästerna kunde göra ett mål fanns inte.

***

Lite mer MFF. Värvningen av Alexander Jeremejeff förvånar. Jag har Häcken som något av ett favoritlag att titta på med sin i min smak attraktiva, men något naiva, spelstil. Ser de flesta av Häckens matcher. Jeremejeff är skadebenägen, därför ojämn, men i sina bästa stunder har han kvaliteter. Men i ett skadefritt Häcken är han inte säker på en ordinarie plats. Men det som förundrar mig mest är att MFF inte litar på sina egna stortalanger, tonåringarna Bergqvist och Svanberg. De lär vara sällsynta talanger.

Den här halva säsongen har många tonåringar gjort avtryck i Allvenskan i en sämre omgivning än den MFF kan erbjuda. Ordföranden Håkan Jeppsson är glad övcr att MFF-truppen innehåller så många ungdomar från den egna akademin men missnöjd med att så få finns på plan i A-laget. Han lär väl inte bli uppmuntrad av att man inhandlar en 22-årig bänkspelare.

En brasklapp måste man förstås lägga in. Någon av forwardsalternativen kan ju vara på väg bort.

ANNONS
Av Magnus Månsson - 18 juli 2016 11:53

Allsvenskan i fotboll är igång igen

.

Det gillar jag. Allsvcnskan är för mig mer än Malmö FF. Det är Allsvenskan, det vill säga alla lag i serien. I dessa tv-tider kan man följa alla lag, lära känna igen spelarna, följa deras utveckling och så vidare. Man vill också veta vad som händer och sker i trupperna, speciellt nu i fönstertider. Men som betalande läsare av Sydvenskan och Skånskan får man inte all den information man vill ha. Det finns otaliga övergångar, även spektakulära sådana, man inte kunnat läsa om i Malmös papperstidningar.

I min lilla inskränkta värld är detta ett förakt mot många läsare. Jag är inte ensam om denna uppfattning. Man får förlita sig på nätet.

Jag vill absolut inte påstå att min uppfattning om fotboll är den rätta, men jag kan - ännu i alla fall -se vad som händer på plan. Man får ofta intrycket att man bortser från motståndarnas chanser och kvliteter. För att ta exempel från de två senaste matcherna, de mot Örebro och AIK, så skapade dessa lag fler chanser än vad som framgick av Sydsvenskans referat. Att sällan, eller aldrig, analysera motståndarnas spel och spelare är ytterligare en brist. Beror det på okunnighet? Tro mig, alla läsare av Sydsvenskan och Skånskan är inte ljusblå in i själen.

Har förstått att journalisterna på plats numera tar hjälp av hemmaredaktionernas tv-tittande vid kniviga, svårbedömda situationer, de som sen tyvärr repriseras och dissikeras i all oändlighet i tv-studion. Men inte heller här finner jag konsekvens i rapportetingen. Jag har inte sett någon kommentera Anton Tinnerholms nerdragning av en AIK-are i straffområdet vid en hörna i slutskedet. Jag förstår att man på plats inte kan se allt, när man samtidigt på nätet på ett intetsägande sätt skall referera matchen och dessutom kolla British Open i golf.


Jag upprepar gärna att jag menar att detta är läsarförakt. Jag betalar för att få en journalistisk bedömning av matchen.


Givetvis har snacket om ett eventuellt guldryck kommit igång. Och detta innan halva serien är avklarad. Tack och lov är det inte så. Spänning är den viktigaste ingrediensen i all idrott. Såg för övrigt Elfsborg

-IFK Göteborg innan AIK-MFF. Nu spelades förvisso matchen i Borås på en nylagd konstgräsplan mem det var iögonfallande vilken skillnad det var i passningstempo mellan dessa matcher. Till fördel för "förmatchen".

Nu skall jag svära i Malmökyrkan. Rent generellt tycker jag att tempot i MFF:s passningar, med tanke på de spelare man har, är dåligt. Det är oftast omständligt. 1

-0-målet i går var ett av få befriande undantag.

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 11 juli 2016 12:07

EM i två stora idrotter avslutades i går.

Det mesta är sagt, visats och inte minst diskuterats i olika medier och man och man emellan.

Några små reflektioner.

Lars Lagerbäck och hans Island fick berättigad beröm för sin kvartsfinalplats, nådd genom en stark lagmoral och en tät, välorganiserad defensiv.

Tongångarna -- fram till vinsten i går -- var inte de samma när det gäller Portugals finalkvalificering. Den nåddes med liknande nödvändiga egenskaper, som är ett måste för att lyckas i ett internationellt mästerskap.

Många hängde upp sig på att Portugal inte vann någon av sina tre gruppspelsmatcher. Man menade att laget spelade på kryss. Mot Island (1--1) dominerade portugiserna. 0--0 mot Österrike berodde mest på att Österrikes Robert Almer förmodligen presterade turneringens främsta målvaktsspel just i det mötet. I 3--3 matchen mor Ungern visade Portugal sin lagmoral, låg under tre gånger, två av baklängesmålen kom efter frisparkar där bollen ändrade riktning och ställde målvakten Patricio.

Min åsikt är att man bedömde Portugals gruppinsats mer efter resultaten än efter prestationen. Laget -- jag betonar laget -- hade också spetskvaliteter i alla lagdelar. Man kan ha sína åsikter om exempelvis Pepes skådespelartalanger men nu när han inte hemföll åt filmingar är det bara att konstatera att få innerbackar i världen är bättre än han.

Portugal gick på något sätt -- för att använda ett populärt uttryck -- under experterns radar.

Det här EM-slutspelet visade defensivens betydelse. Många av målen kom i slutet av matcherna, när ett av lagen var tvunget att öppna upp sig, gå för eget mål.

Island fick sitt beröm från början. Portugal först efter guldet.

Att Island väckte störst uppmärksamhet är förståligt. Betänk också den lilla önationen har ett av världens främsta landslag i handboll.

Portugal är befolkningsmässigt inte heller en av de större länderna i Europa, bara någon miljon fler innevånare än Sverige.

***

Återkommer med synpunkter på EM i friidrott.

 

Av Magnus Månsson - 7 juli 2016 11:22

Vid min ålder har man väl ingen direkt idol.
Men man kan givetvis uppskatta och beundra en massa människor på olika områden. Som exempelvis en fotbollsspelare i dessa EM-tider.
Jag har under EM fått en ny favorit, Gareth Bale i Wales. Förvisso erkänd som en av de stora i fotbollsvärlden, inte minst efter sina säsonger i Real Madrid. Denna storhet har han visat med sin skicklighet med bollen. Men det är hans attityd, vilja och kroppsspråk som imponerat mest. Inga nedlåtande gester mot mindre "bemedlade" medspelare, bara uppmuntrande "tummen" upp. Har vi under EM sett någon spelare som befunnit sig på många viktiga platser på planen som Bale? Där det fanns behov av honom, då fanns han där. En verkig lagspelare.
I gårdagsmötet mot Portugal blev ibland viljan för stor. Det var som om Bale ville kompensera bortvaron av Wales näst bäste spelare, avstängde Ramsey.
Men min sympati har han Gareth Bale. En spelare att se upp till, en förebild.
                                    ***
Appropå avstängnigen av Ramsey för en andra varning; frikspark för hands ok, men varning absolut inte. Det är ju armarna som balanserar kroppen. Man kan inte kasta sig och blockera ett skott med händerna intill kroppen, de måste finnas någonstans utanför densamma, som balans. Avsikten är inte att stoppa bollen med en hand. Det bara råkar bli så.
En horribel bestraffning med kanske avgörande betydelse. I synnerhet som inte alla hands i liknande situationer under EM renderat en varning.
                                     ***
Jag tippade under gruppspelet Portugal som Europamästare men höll i går likväl på Wales, underdoggen med Bale och som var i min bok orättvist försvagat.
                                    ***
Jag vidhåller mitt tips om Portugal. Speciellt om Pepe, EM:s bäste försvarare som under EM inte filmat, blir kurant.

Av Magnus Månsson - 2 juli 2016 13:43

EM i fotboll är inne i slutspelet.

Intressant och spännande. Vem av oss neutrala fascineras inte av Islands och Wales uppstudsighet mot de stora? Islands struktur, disciplin och lagmoral. Wales, givetvis också med en hög lagmoral, med några av turneringens främsta spelare Bale – vilket ansvar världsstjärnan tar över hela plan! --  mittbacken och målskytten Williams, mittfältaren Ramsey – tufft att bli avstängd för en hands som i min värld inte skall ge varning. Och vem hade trott att Readings Robson-Kanu besitter sådana tekniska kvaliteter att han på en liten yta kan vända bort fyra vilsna belgare?

Island och Wales två lag med likheter och skillnader som charmerar.

Lika charmerad är jag inte av de lag som inte vågar gå för vinst när det är förlängningsdags. Vid oavgjort tio, tolv minuter före de 90 ordinarie minuterna förstår jag att man är försiktig. Tiden att reparera ett eventuellt baklängesmål är liten. Men samma försiktighet följer med in i förlängningen, inget lag verkar gå för seger. Blir det ett avgörande beror det oftast av en slump.

Varför inte våga? Varför vänta på ett ovisst straffavgörande? Förvisso avgörs dessa också av skicklighet hos skyttar och målvakter inte minst nervmässigt. Samtidigt blir det något av en slump med en missande spelare som syndabock.

Jag får intrycket att förlust efter straffar är lättare att prata bort:

-         Vi var ju så nära, vi hade inte marginalerna med oss.

En dålig bortförklaring. Speciellt som man fegat ut när det fanns tid att avgöra innan det var dags för straffarna.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 29 juni 2016 21:50

Har i veckan läst Alex Fergusons memoarer, som han själv kallar ”Min självbiografi”.

(Alex Ferguson är den framgångsrikaste fotbollsmanagern på brittiska öarna som efter 27 säsonger lämnade Manchester United.)

Boken är inte välskriven i alla fall inte i den svenska översättningen. Den är också skriven för brittiska läsare med bra kunskap om händelser inom den inhemska fotbollen. Jag erkänner villigt att många personer är helt okända för mig liksom hänvisningarna till mer eller mindre omdiskuterade händelser inom Storbritanniens fotbollsvärld.

Författaren och översättaren ger tyvärr ingen hjälp.

Trots detta är boken intressant och lärorik.

Man får verkligen inblick i en fotbollsvärld, som på många sätt verkar overklig för den som bara känner till – i alla fall någorlunda – den svenska verkligheten.

Vilka resurser de stora klubbarna har tillgång till!

Pengar verkar inte vara något problem. Man köper de spelare man vill, ofta dock i konkurrens med, mestadels, en annan av Europas storklubbar. United har en scoutverksamhet över hela världen för att hitta talanger för att i unga år placeras i klubbens egen Akademi, som har personella resurser, som en allsvensk förening bara kan drömma om – för sin A-trupp.

Det finns mycket annat att notera, dra fram.

Det verkar osannolikt att någon klubb utanför de stora, främst Spanien och England med den starkaste toppbredden, Tyskland och Italien skall vinna Champions League. I Europa League kan en annan nation någon gång hota någon av de stora.

De enorma pengarna, som långa avancemang i de europeiska turneringarna ger, kommer att öka skillnaderna till de storas fördel. Tv-pengarna i England ge lagen i Premier League dessutom extra ekonomiska muskler.

Lönemässigt kan ”smålagen” inte konkurrera. Transfersummor på någon miljon – i pund, alltså – mer eller mindre verkar inte spela någon roll. De stora har råd med misslyckade köp.

I min värld är det ingen sympatisk fotbollsvärld Ferguson beskriver.

Men det går att överraska. Se bara på Leicesters seger i PL!

Och varför inte på Islands EM-vinst över England. Med de resurser, på alla plan, de engelska klubbarna besitter skall det vara ”omöjigt” för Island att vinna. Trots att utländska stjärnor har dominerande roller i de engelska klubblagen finns det givetvis tillräcklig kompetens för att få lag att vinna över Island.

Tack och lov är det också andra ingredienser än pengar som ger resultat i idrott.

Leicester och Island ger hopp.

***

Man kan också fråga sig hur skickliga tränarna för elitlagen är. Det är generellt sett samma tränare/manager – med Alex Ferguson som det stora undantaget – som cirkulerar runt topplagen i Europa. Klubbarna ger dem möjlighet att skaffa det bästa som finns på marknaden.

Jag fick samma intryck vid läsandet av Svennis (Erikssons) deprimerande memoarer.

Fotbollskunskap finns givetvis men det viktigaste är att vara en psykolog som äger omklädningsrummet och kan förena stjärnornas egon till ett fungerande kollektiv.

Däri låg Alex Fergusons storhet.

Av Magnus Månsson - 27 juni 2016 13:36

Det har varit mycket fotboll den senaste tiden.

Kanske till och med för mycket. Skall bli skönt nu när det är dags för kvartsfinalspel i EM och endast en match per dag och till och med fotbollsfria dagar. Mycket har blivit åsidosatt.

Jag har sagt det förr: Ett stort internationellt mästerskap utan Sverige är likafullt intressant. Samtidigt kan man fundera över svensk landslagsfotbolls framtid. Jag tänker inte på hur det kommer att bli utan Zlatan. Med honom har ju faktiskt inte slutspelen varit någon succé.

Mitt intryck är att Sverige halkat efter, inte bara de stora nationerna utan även de från det europeiska mellanskiktet som vi skall konkurrera med för att nå slutspelet i VM (en framtida utopi med endast 14 europiska lag bland de 32?) och EM. Tekniken hänger inte med när tempot stegras.

En amatöranalys: Sverige har för få spelare som har bärande roller i lag från de stora ligorna. Toppnationernas trupper består uteslutande av spelare från storklubbar.

Sverige hade Zlatan. Albin Ekdal från Hamburg, Andreas Granqvist och Victor Nilsson-Lindelöf (om vi räknar ryska och portugisiska ligan till de stora) som de enda med kontinuerligt seriespel på högsta klubbnivå.

Sebastian Larsson, Martin Olsson och John Guidetti var under säsongen inte ordinarie i sina lag.

Att Andreas Isaksson (Guldbollen 2016!) inte var det är efter EM-insatsen obegripligt.

Generellt sett har landslagen i mellanskiktet fler utlandsproffs i ledande roller i stora ligor än Sverige. Det gav utslag.

De länder som hämtade största delarna av sina trupper från de inhemska ligorna  – också lite generellt – var de som hamnade utanför åttondelsfinalerna, som Rumänien, Ryssland, Ukraina och Turkiet.

Och utanför allt resonemang och analyser går Island med tolv spelare från de nordiska ligorna, som knappast kan rankas som de största. Rätt marginaler, hög moral och taktisk skicklighet kan ge sensationellt utfall och en extra krydda i ett mästerskap.

Men den bästa metoden är att ha många spelare med mycket speltid i de stora ligorna. Dit är vägen trång och lär väl bli än trängre med Brexit. De engelska klubbarna kommer inte kunna ha så många européer i sina trupper, vilket i sin tur innebär att klubbarna i EU-länderna får en större marknad.

Ur det U 21-lag som vann EM i fjor är det endast Oscar Hiljemark som lyckats ta en ordinarie plats i en av de stora ligorna, den italienska. Många av mästarna spelar i Holland, ofta en bra språngbräda till de större ligorna.

Är det där Janne Andersson skall forma ett nytt landslag redo för EM 2020?

 

Av Magnus Månsson - 22 juni 2016 11:29

Zlatans sista landskamp i kväll?

Jag är rädd för det. Sveriges två EM-insatser har inte varit bra, har inte sett alla övrigas matcher, men av dem jag sett, rankar jag Sveriges som några av de sämre. Internationell press har haft samma mening.

Speciellt tempot har varit skralt. När det trappats upp har i för många fall svenskarnas teknik inte räckt till. Det har varit avslöjande.

***

Jag är inte speciellt insatt i internationell fotboll på klubblagsnivå, särskilt inte i lag utanför den absoluta toppen. Men så många bra ”okända” spelare det finns. För att ta ett enda exempel. Mittfältaren Shaqiri från Stoke i Schweiz är en ny bekantskap för mig. Hittills har han med råge överglänst alla svenska mittfältare. Jag skulle kunna ge ytterligare många namn.
Efter dessa EM-dagar är det lätt att förstå varför många av de svenska utlandsproffsen har undanskymda roller – om de ens platsar – i sina klubbar. Och då tala jag inte om topplag i de stora ligorna.

***

När man utser världens främste spelare är det oftast målskyttar som Messi, Ronaldo och Zlatan som nämns i diskussionerna. Mycket duktiga spelare, förvisso.

Men varför är en spelare som spanjoren  mittfältaren Iniesta sällan med i slutdiskussionerna? Han gör sällan, eller aldrig, en dålig insats. Även om han i går mot Kroatien verkade lite mindre inspirerad.

Jag anser Iniesta vara i samma klass som de mera haussade Messi, Ronaldo och Zlatan. Ursäkta jag svär i kyrkan!

Italienaren Pirlo – också mittfältare -- var en annan av världens bästa  spelare som inte heller fick det internationella erkännande han förtjänade.

***

Det är allmänt målsnålt i EM. Det nya spelsystemet med att 16 av 24 lag blir kvar till slutspelet inbjuder till ett defensivt tänkande. Två knappa förluster och en vinst kan ge avancemang och till och med tre kryss.

De få målen beror också på att målvaktsspelet överlag varit strålande.

***

Vem vinner då EM?

Portugal!

Det säger jag innan laget ens är klart för slutspel. Sett över hela planen har portugiserna haft det snabbaste spelet, haft ett gediget försvarsspel och faktiskt trots endast ett gjort mål skapat många målchanser. 0—0 mot Österrike berodde främst på EM:ets hittills bästa målvaktsinsats av Robert Almer i österrikarnas målbur.

Skulle bli förvånad om inte Portugal klart besegrar ett svagt Ungern och vinner gruppen.

Och Island kryssar sig vidare med en nytt oavgjort mot Österike.

Presentation

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se