Inlägg publicerade under kategorin Journalistik

Av Magnus Månsson - Måndag 18 mars 21:47

Det blev en önskefinal i herrarnas fotbollscup, Malmö FF mot Djurgården.

Det är de lag som imponerat mest i de inledande omgångarna och i den enkät som redovisades i samband med den  allsvenska upptaktsträffen tippas just MFF och Djurgården som de två topplagen.

Man kan väl också tillägga att de kommit längst i sina nya lagbyggen. Elfsborg och Häcken, de två lag som troligen främst kommer att utmana framåt höstkanten, har efter viktiga spelaretapp ännu inte hittar rätt i sina nya formationer. Skador hade också trasslat till det för mina två outsiders i den allsvenska toppstriden.

***

Nåväl. Det som irriterar mig och till och med gör mig förbannad är de insinuationer som finns i MFF-land, i olika led, om att lottningen kommer att vara riggad i Djurgårdens favör. Finalen kommer att spelas på Tele 2.

Är det verkligen någon som allvar tror att svensk idrott och svensk fotboll är så korrumperad?

Och behöver man citera alla ogenomtänkta ord från MFF-kaptenen Pontus Jansson? Rubriker, jag förstår. Men …

***

Jag har bara sett de två senaste av MFF:s två cupmatcher, 5—2 mot Norrköping och 4—0 mot Halmstad, imponerande segermarginaler och övertygande spel.

Lovorden har haglat, även utanför lokalpressen. Motståndarnas tränare har inte varit sena att hylla sina överlägsna motståndare. Jag har nästan fått intrycket att hyllningarna delvis varit ett sätt att bortförklara det egna lagets fullständiga tillkortakommande. För, handen på hjärtat, det var ingen högre allsvensk klass på Norrköping, speciellt, och Halmstad.

Eller är det så att MFF kommer att avverka de flesta av sina allsvenska motståndare lika smärtfritt och enkelt? Det vore trist.

***

Att jämföra kvaliteten mellan två matcher och därifrån dra slutsatser om lagens inbördes kapacitet är i min värld en omöjlig uppgift.

Att vinna med 4—0 på Örjans vall mot Halmstad är en betydligt lättare uppgift än att via straffar borta besegra AIK i ett derby. Som Djurgården gjorde i går i ett dramatiskt möte.

Såg att någon, som jag trodde bättre om, i ett facebook-inlägg gav betyget medelmåttigt till båda lagen. I MFF-land har man pretentioner.

 

 

 

Av Magnus Månsson - Fredag 15 mars 18:29

Den allsvenska fotbollspremiären närmar sig.

Det blir ingen spännande guldstrid lik den i fjor med ett avgörande i en direkt final som den mellan Malmö FF och Elfsborg.

Experter av alla de slag och trovärdighet är klara med sitt tips: Malmö FF kommer att defilera från tidig kall vår till dimmig höst. Och inte nog med det, MFF hade gjort det med sin B-uppställning. Så har det låtit på sina håll. Okej, lite överdrivet, men åt det hållet.

Jag har läst – och det inte bara i Malmömedia – att om ALLA Malmös konkurrenter skulle ta emot någon eller några av MFF-reserverna skulle det bli en förstärkning. Vad är det för nonsens och undervärdering av motståndarna?

Jag tror inte för ett ögonblick att MFF:s reservveteraner på backpositionerna skulle kunna ersätta Elfsborgs rutinerade Johan Larsson och Niklas Hult.

Och är Häckens mittfält Mikael Rygaard, Simon Gustafson och Romeo Amane inte minst i klass med MFF:s bänkspelare?

Jag tror inte heller att Hammarby vill byta ut Nahir Besara och Oscar Johansson mot en icke ordinarie MFF-are.

Och hur bra är inte Djurgårdens innerbackar Marcus Danielson och Miro Tenho med Jacob Une Larsson som back up?

Det här är bara några få exempel på att MFF-konkurrenterna har starka lagdelar och inte alls har oävna spelare i alla positioner.

Men visst har MFF en trupp med en meritmässigt imponerande bredd men att man har två lag av högsta allsvenska klass är nonsens sett över en hel säsong. Många av spelarna har nått sin topp. Skadehistoriken talar också sitt tydliga språk.

Och det här att MFF har två lag av hög allsvensk kvalitet har man faktiskt hört en herrans massa år. Det är ingen nyhet, fast lika osann för det.

Men att man har en bra, mycket stark trupp är en annan sak. Det är ju så att det finns nyanser i allt i livet. Även i fotbollens.

 

 

Av Magnus Månsson - Måndag 11 mars 19:23

Sydsvenskans chefredaktör Jonas Kanje har varannan söndag en kolumn, där han behandlar alla de frågor och prioriteringar han som ansvarig utgivare har att lösa och ta beslut om.

I går var han inte på problematiken om vad som attraherar mest, vilka artiklar som har flest läsare. Kanje konstaterar att branden på Skrylle lockar fler läsare än Sveriges Nato-inträde. Det lokala har större intresse är det storinternationella. Och det nationella.

Så ser, enligt Jonas Kanje, tidningsvärlden ut. Alltså den Sydsvenska.

Men trots detta skulle det inte falla redaktionen in att skippa informationen om Nato, om sprängningarna i Stockholm, om allt annat som sker utanför Omkretsen.

Jag uppfattar inte Sydsvenskan som en lokaltidning. Men tendensen är klar inom Sporten. Jag har full förståelse för att Malmö FF drar de flesta läsarna, att Redhawks har sina anhängare, att FC Rosengårds fotbollsdamer, i ett genusperspektiv, skall uppmärksammas. Men när det gång efter gång går ut över en mera allsidig bevakning, blir jag irriterad. Jag medger att jag är tjatig, men det är inte nyttigt att bli besviken vecka efter vecka för att jag inte hittar det jag anser mig kunna fordra som prenumerant.

***

För en tid sedan påpekade jag att resultatredovisningen från VM i simning och friidrott var minst sagt undermåliga. Gång efter annan har de handbollsintresserade haft anledning att undra över prioriteringarna. I helgen var det dags igen. Svenska Handbollförbundet har infört, efter succéer utomlands, att Svenska cupen skall avgöras i en så kallad Final Four. För en tid sedan avgjordes damernas slutspel med två Skånelag, H 65 och HK Kristianstad.

I helgen vann Ystads IF herrarnas cupfinal över Hammarby.

Sydsvenskans läsare har inte fått reda på detta, inte ens i resultatform. Lika lite som att Sävehofs damer blev mästare efter finalseger över H 65.

Sydsvenskan finns i en av de tätaste handbollsregionerna i landet med läsare med ett brett idrottsintresse. Inte minst för handboll.

Jonas Kanje skrev i sin krönika:

Journalistik handlar om att välja, värdera och lyfta fram.

Avgående kulturchefen Ida Ölmedal, inte precis saknad av mig, skrev något liknande för en tid sedan.

Under mina drygt 20 år som journalist fick jag lära mig att så skulle det fungera.

Men präglas valen och värderingana på Sporten av objektivitet och kunskap om den breda idrottsrörelsen?

Och om läsekretsen intresse?

***

SVT sände alla åtta matcherna i Final Four. Men hur fungerar interkommunikationen inom bolaget.

Text-tv hade inte matcherna på sin digra tablå.

Kanske dags att handbollen i stort aktiverar sina kommunikationsavdelningar. Det tycks behövas.

***

När jag ändå är på gnällhumör:

Sydsvenskans fixering vid MFF och dess spelare må vara hänt men att, som Niklas Wihlborg i referatet MFF—Norrköping, skriva IFK Norrköpings målvakt utan att nämna honom vid namn, är dålig journalistik. Om du inte vet, Niklas, heter han Oscar Jansson. Jag tror faktiskt att många läsare ville veta vem målvakten var.

Nyfikna läsare är inte bra.

Förvisso en bagatell. Men ändå …

Av Magnus Månsson - Torsdag 7 mars 11:19

Då och då kommer det några kommentarer till mina blogginlägg.

Nu i veckan kom några synpunkte från vännen Roger Gottfridsson. Han efterlyste bland annat en livligare idrottsdebatt. Förvisso inte via sociala medier. Men så får det bli.

***

Här Rogers inlägg:

Skulle det inte vara möjligt att tillåta distriktslag delta i SM-stafetterna eller

skulle "lån" vara möjliga till stafetter och lagtävlingar? Talangerna/"stjärnorna" i småklubbar kunde tillåtas representera en annan klubb för enstaka tävlingar, som stafett-SM och lag-SM.

Som en följd av att tidningar där det finns möjlighet att diskutera idrottspolitiska frågor inte längre finns har den idrottspolitiska debatten upphört. Nätet duger inte som diskussionsforum för idrottspolitik. Alltför många röster lämnas utanför debatterna.

Utan debatt går idrotten på lång sikt en död i stillhet till mötes. Det är ett sämre scenario än att skapa plats för att hitta platser att diskutera - även om det kommer att kosta några kronor...

***

Här mitt svar:

Det är väl helt klart att friidrottens stafett-SM måste vitaliseras. Det är tunna startfält i seniorklasserna, de senaste åren nästan utan försök. Inte ens på 4x100 meter.

Friidrotten är konservativ på vissa områden. Distriktslag på seniorsidan skulle rubba cirklarna i föreningstävlingen om Mästerskapsstandaren. Kanske en bagatell som borde kunnat lösas

Men varför inte våga pröva i junior- och ungdomsklasserna? Distriktslag eller klubbkombinationer, eller varför inte båda, jag ser gärna ett försök.

 Inte heller här är antalet startande lag imponerande. På vissa distanser i några åldersgrupper har man reducerat sträckorna från fyra till tre. Naturligtvis ett svaghetsbevis.

Och det är just i de yngre klasserna det är viktigt med stimulans.

Jag har ofta pläderat för att 22-årsklasserna i stafett borde strykas. SM-tävlingar med två, tre lag är lite genant. 20-åringar kan, som förr, tävla mot seniorer med framgång.

***

Simningen tillåter vid SM i lagkapperna kombinerade lag.  De är oftast få föreningar som utnyttjar möjligheten. I simning avgörs lagkapperna i samband med de individuella grenarna vilket betyder att simmarna är på plats utan några extra kostnader.

Friidrottens stafetter är en separat tävling med allt vad det innebär med utgifter.

Är friidrotten beredd med dessa extra utgifter för ett ge stimulans till en breddmässigt trängd idrott? Inte minst i Skåne.

***

Lån till lag-SM vill jag inte ha. Det hade gjort det för lätt att fylla ihåligheterna i ett lag, där det förvisso är många grenar men endast en aktiv/gren och dessutom tillåtet att en aktiv får deltaga i två grenar.

Det är ingen bra väg att tunna på kraven för att få en förändring till stånd.

De nedre serierna, i de södra distrikten Götalandsserierna, är intresset litet, klubbarna få. Malmö AI deltog 2023 med båda sina lag i SM-finalerna, inga andra Skåneklubbar försökte kvala in. IFK Lund och Åhus FIK deltog i den högsta Götalandsserien med både damer och herrar.

Större var inte det skånska intresset.

Sen kan man ju undra varför man, sett över två omgångar, skall ha så svåra grenar som hinder, slägga, lång häck och stav (som numera kräver nedslagsbäddar som inte finns på alla arenor) i den lägsta divisionen. Detta gynnar definitivt inte att det blir ett större antal deltagande föreningar.

Ändra först här och se om det hjälper. Det kan kanske till och med öppna vägen till kombinationslag. Men i mina pessimistiska ögonblick funderar jag om det ens finns speciellt många underlag i Skåne för seniorlag. Och tyvärr knappast något intresse heller.

 

 

Av Magnus Månsson - Måndag 4 mars 16:57

Jag har full respekt för dem som tycker att 3 999 kronor är för mycket att betala för att via datorn följa handbollens högsta liga för såväl damer som herrar.

Liksom jag förstår dem som anser att 7 595 kronor är för mycket för en helårsprenumeration på en morgontidning, säg Sydsvenskan.

Men plocka isär och granska vad man får för pengarna. För 21 kronor per dag får du tidigt på morgonen direkt i din brevlåda en tidning med varierat innehåll. Och då menar jag också kvalitetsmässigt.

Vad får man för 21 kronor i dag? Portot är exempelvis 18 för ett vanligt brev.

Jag har ingen aning om hur lång tid en genomsnittläsare ägnar åt sin morgontidning. Själv uppskattar jagmin konsumtion till 90 minuter på dag.

Det är onekligen mycket information för 21 kronor, hemburen 360 dagar per år. Och detta, i mitt bostadsområde, utan några längre förseningar de tio senaste åren.

Jag skulle aldrig kunna vara utan min morgontidning. Även om det ofta finns anledning till irritation.

Som de senaste dagarna: Resultatredovisningen från VM inomhus i friidrott har varit minst sagt usel.

Men man kan kanske inte begära mer för 21 kronor?

***

Över till handbollen! I dessa för sporten ekonomiska svårighetstider har handbollens massmediala exponering blivit en debattfråga. Ingen av de etablerade tv-kanalerna fann det lönsamt att sända. Svensk Elithandboll och bolaget Infront har under innevarande säsong ett kontrakt som gäller högsta ligan för damer och herrar, grundserier och slutspel.

Det innebär 314 matcher plus som mest ytterligare 70 i slutspel, alltså totalt 384 matcher. Jag vet inte om kvalmatcherna kommer att sändas, då tillkommer ytterligare ett tiotal matcher.

Ingen orkar naturligtvis se alla matcher. Jag har ett abonnemang á 3 999 kronor. Har för skojs skull noterat hur många matcher jag sett, mer eller mindre. Till dags dato är det 54 (nördigt, jag vet!).  Det blir 74 kronor per match. Nu när det spetsar till sig med slutspel kan det bli kanske totalt 70. Det innebär strax under 60 kronor per match.

Rimligt tycker jag. Till och med billigt.

Att ha ett specialintresse kostar.

*** 

Kvaliteten på produktionen är sämre än de större bolagens. Ett problem är att jag inte lärt mig hur man castar från dator till min tv-apparat. I gengäld har jag en stor stationär dator.

Kommentatorerna är av mycket varierande kvalitet. De går att stänga av. Går du på match är det ju ingen som kommenterar. Möjligen en enögd hemmapublik.

Förr i tiden tog man bilen och åkte till Lund och Ystad och ibland till och med till Kristianstad, men vid min ålder sätter man sig inte gärna i en bil en ruggig, regnig höst- eller vinterkväll.

Något besök i besök i Baltiskan blir det förstås. Men det är ju inte alltid HK Malmö spelar kvällens intressantaste match. Och så har man vant sig med bekvämligheten.

Med ålderns rätt?

***

Tidningar och handboll är billigt!

 

 

Av Magnus Månsson - Tisdag 27 feb 12:56

Det är ekonomiska kriser här och var i den svenska handbollen.

Ystads IF har fått rätsida på sin genom en generös donator, Lugi har fått hjälp av en donation och även av kommunen. IFK Ystad lär vara riktigt illa ute.

HK Malmös problem uppmärksammades i veckan. Klubben har inte resurser att behålla en av sina främsta – kanske den bäste – Magnus Persson. Dessutom tvingas HK att sänka komforten vid kortare bortaresor, privatbil i stället för buss.

IFK Kristianstad har krympt sin stora kostym, såväl administrativt som på spelarsidan.

Detta har skett i Skåne. Av vad som kommit fram. Det kan komma fram fler lik i lasten.

***

Orsaken? Eller kanske bättre: Orsakerna?

Min gissning: För höga spelarkostnader i förhållande till intresset.

Ett publiksnitt på 1 308 på herrsidan och 482 för damerna i de högsta ligorna är de dagsaktuella siffrorna. Exponeringen i tv har blivit klart sämre och efter vad jag lärt mig kan just tv-sändningar locka några extra annonsörer. Är det även lågkonjunktur och Inflation då är sponsorintäkterna svårfångade.

Det klagas också på att tidningsvärlden visar klent intresse för handbollen. I Ystad och Kristianstad kan klubbarna inte klaga. Knappast inte heller i Höör (H  65) med Skånskan.

I Malmö och Lund svajar det rejält, ibland bra men, alltför ofta, direkt uselt. Jag kan tänka mig att de ansvariga på redaktionen pekar och hänvisar till de låga åskådarsiffrorna, HK Malmö 1 042 och Lugi 1 143 (herrar) och 743 (damer). Jag tror dock inte att läsarintresset är avhängigt antalet besökare på arenorna.

Och denna aspekt finns inte med tanke på det utrymme fotbollens damlag i FC Rosengård och Malmö FF får. Det är lag som inte heller orsakar rusning till sina matcher.

***

Hur skyldigt är handbollen självt för att den på många håll hamnat i mediakuggan? Nöjer sig klubbarna med att berätta om sina nyheter på sina egna hemsidor, ger bara information till ”familjen”?

Det svenska förbundet har från min horisont skött Svenska cupen dåligt. Resultatredovisningen har från början varit i stort obefintlig. I min värld borde ansvaret ligga på huvudarrangören, det vill säga förbundets tävlingskommitté med hjälp av sina kommunikatörer. Fungerar det inte måste man ta tag i det och hitta nya infallsvinklar.

I helgen avgjordes damernas Final four, en nyhet som skulle ge vida uppmärksamhet och propaganda.

SVT nappade och sände de fyra matcherna. Inte ens bolagets text-tv orkade sedan meddela resultaten.

Finalen, som Sävehof vann över H 65, spelades i Alingsås och sågs av 1 080 på plats. Göteborgsposten hade ett referat och lokaltidningarna Skånskan och Kristianstadsbladet (HK Kristianstad kom fyra). Men i övrigt inget. Inte ens någon resultatredovisning. Festen och PR:n uteblev

 

***

i pessimistiska stunder kan jag som handbollsvän undra: Är den inhemska handbollen utanför landslagen inte intressant? De gånger jag besöker Baltiskan konstaterar jag dessutom att publikens medelålder är hög.

Samtidigt är ungdomshandbollen både bred och stark i Skåne. För ungdomarna är sporten inte ointressant. Och det är självfallet väsentligt.

***

Hemsidorna Skånesport.se, Handbollskanalen.se följer handbollen med många bra artiklar och nyheter. Det finns fler, bland annat en Stockholmsfixerad av Robert Zetterquist.

Så visst exponeras handbollen för den som har tid att söka.

 

***

Handbollsligans publiksnitt är i dagsläget bättre, om än marginellt, än säsongen 2022/2023, 1 309 mot 1 281. Det är faktiskt bara Kristianstad, Hallby och Aranäs som tappat av de klubbar som varit med båda åren.

Nykomlingen Karlskrona har varit en injektion med ett snitt på 1 630, näst bäst efter Kristianstads 3 122. Men när så den andra nykomlingen Amo snittar på 564 blir den totala effekten minimal.

Men man har inte tagit igen siffrorna före de två pandemisäsongerna. Snittet var då 1 320.

 

***

Bäst publik på damsidan har Sävehof, 769, följt av Lugi, trots det prekära läget 743.

Anmärkningsvärt är att ett av Sveriges bästa lag, Skuru IK, ligger sist i publikligan med 298 åskådare. I Nacka kommun bor 111 000 personer.

Helt tillförlitliga är inte siffrorna. Några matcher med sponsrade entréavgifter har höjt antalet besök.

 

***

Men handbollens situation i Sverige är onekligen komplex.

 

 

 

Av Magnus Månsson - Söndag 25 feb 21:49

Det är mycket nu, vinteridrotterna närmar sig slutspelen, svenska cupen i fotboll har inletts.

Allt detta i tv, och mycket därtill.

Har man dessutom även andra intressen och måsten, då gäller det att prioritera och välja bort. Därför såg jag inte Malmö FF:s cupmatch mot IFK Luleå, ett lag från nivå 4 i seriesystemet. Läste mig till att MFF lät fyra, fem av sina yngre före detta akademispelare få matchtid och att de klarade det alldeles utmärkt. Jag betvivlar det inte för en enda sekund. Men vilka slutsatser kan man dra efter en 8—0-vinst mot ett undermåligt motstånd? Spelare från Sveriges bästa akademi – det har MFF papper på – skall i min värld givetvis vara överlägsna motståndare från en norrländsk division 2-klubb. Jag vill nog vänta med mina omdömen till lite mera skarpa lägen. Om jag får tillfälle till det.

***

I både skrift och tal framför de ansvariga i Sydsvenskan ofta att tidningen numera inte har samma personella resurser som tidigare. Jag har ingen aning om hur många heltidsanställda personer Sporten disponerar. Men bristen gjorde sig verkligen inte påmind i går. Tre personer bevakade cupmötet i Luleå. Jag förmodar via tv. Men ändå. Numera uppger man inte om man är på plats eller ej.

. ***

Skånederbyt i ishockey mellan Malmö och Rögle, 2—3, bevakades av två representanter från Malmötidningen. Det är tydligt var Sydsvenskan lägger sina sportresurser, Malmöfotboll, damer och herrar, och ishockey. Jag är inte säker på att den breda sportintresserade läsekretsen gör samma prioriteringar. Men överbevisa mig gärna.

***

Jag såg stora delar av matchen. Och visst finns det en inbyggd dramatik i ett jämnt hockeymöte. Pucken tar ibland oväntade vägar och det jublas över mål, som ”ingen” ser.

Derbyt marknadsfördes som ett ångestmöte, förlorande laget riskerade att få kvala för att behålla sin SHL-status. Så uppfattade jag det och så var det väl också. Men döm om min förvåning när en rubriksättare på en site noterade: Där röks Malmös slutspelschans.

Så var det – också.  Men visst känns det lite underlig att tionde lag efter 52 omgångar fortfarande har möjlighet att bli svenska mästare.

Tydligare kan inte grundseriens roll som transportsträcka beskrivas.

Men publiken lär gilla det. Varför gnälla?

Handbollen kan bara avundas ishockeyn. I detta fall.

***

Sydsvenskan – och jag  via tv -- bevakade även Skånederbyt i handboll, Kristianstad—HK Malmö, 29—23, jämnare än så var det länge,  och en viktig seger för ett svajigt Kristianstad, som i och med de två poängen lär ha säkrat ett slutspel. HK kan få det kämpigt. Av sina fem resterande matcher spelas tre borta och hittills har HK bara vunnit två möten utanför Baltiskan, mot Karlskrona och Amo i höstas.

Det sorgliga i rapporten från Kristianstad var den om Malmöklubbens ansträngda ekonomi.

Lugi och Ystads IF har räddats från röda siffror och kommun och privata donatorer, kronofogden jagar IFK Ystad. Dystra påminnelser och långt från det mål elithandbollen hade för cirka tio år sedan att Handbollsligan under inledningen av 2020-talet skulle vara helprofessionell.

***

Vi avslutar positivt och gratulerar herrarna i Lågan till en plats i Allsvenskan, nivå 2, och H 43 Lunds herrlag till avancemanget till division 1. Och gläds speciellt med Mats A Andersson, numera kallad Mr H 43.

 

 

Av Magnus Månsson - Måndag 19 feb 18:38

I helgen avgjordes SM inomhus i friidrott.

Med guld och medaljer till Malmö AI och IFK Lund.

Att MAI:s Julia Henriksson förbättrade sitt eget nysatta svenska rekord på 200 meter kunde vi, som betalar en summa för Sydsvenskan, läsa i ett TT-reportage. Men inte ett ord om de andra framgångarna. Inte ens i resultatbörsen.

Men när det gäller resultatredovisningen har jag resignerat. Orsakerna till alla uteblivna uppgifterna lär vara många, men visst stör det att man kan läsa resultat och tabeller från bollsporter på nivå 5 och 6, och i fotboll till och med på nivå 8, men inte från ett SM med framgångar för de lokala idrottsmännen.

Under veckan har jag med förundran också noterat att tidningen endast redovisat VM-finalresultaten i simning i de grenar där det funnits svenska deltagare. Har verkligen Sydsvenskans läsare ett så smalt intresse?

Är det bara Sverige – och Malmö FF – som gäller?

***

Den senare frågan apropå att MFF:s damlag i fotboll, på nivå 2 i seriepyramiden, tillägnas nästan en helsida med ett stort foto efter en träningsmatch (!). Allt medan två skånska lag i Superettan spelar tävlingsmatcher i Svenska cupen. Deras insatser sammanfattas i en notis. Även om Trelleborg och Helsingborg inte prioriteras i tidningen tror jag mig veta att det i Malmö finns ett läsintresse om både TFF och HIF.

Jag stannar här, när jag skrivit av mig en del av den frustration jag kände när jag i morse öppnade mitt husorgan sedan 1950-talet. Men egentligen borde jag vara van, luttrad som man blivit.

***

Åter till inledningen, SM i friidrott.

Den svenska friidrottskartan är sig lik. Det är Stockholm och Göteborg som dominerar både storleken på startfälten och besöken på medaljpallen.

28 medaljer, Stockholm (6—11--11)

27 medaljer, Göteborg (9—9—9)

  9 medaljer, Skåne (6—2—1)

14 medaljer, Övriga Sverige (5—4—5)

IFK Lunds Erik Erlandsson vann 200 meter. De övriga Skånemedaljerna är MAI:s. Anmärkningsvärt är att ingen av Malmöklubbens medaljörer är födda i Malmö. Men Maria Freij, guld på 800 meter, har IK Pallas som moderklubb och bronsmedaljören på 200 meter William Trulsson, boende i Södra Sandby, började sin friidrottskarriär i MAI.

Nog är det, som sagt, anmärkningsvärt att en så stor stad som Malmö inte har en enda infödd Malmöbo på en prispall i SM. Det fanns 78 tillfällen.

***

Men jag skall vara ärlig. Lisa Lilja, trea på 400 metet är Malmötjej.

Dessutom skall det noteras att Thobias Montler (guld i längd) är från Landskrona, Annika Jönsson (silver i stav) från Helsingborg och Anton Levin (brons på 60 meter häck) från Ängelholm.

Men allt sammantaget kan den samlade skånska friidrotten inte vara nöjd med facit från SM-helgen i Karlstad.

Det bor ju över 1,3 miljoner i detta vackra landskap.

I sju av de 13 damgrenarna fanns ingen skånska med i startfältet. Det är anmärkningsvärt med tanke på att det funnits stora flickgrupper i Skåne under många år.

***

En liten notering. När Heleneholms IF från 1965 byggde upp sin stora  ungdomsverksamhet hade vi ett livligt utbyte med Mölndals AIK och dess på den tiden främsta ledare Karin och Erland Larsson. Årligen hade vi den så kallade 100-matchen. 100 ungdomar från varje förening tävlade i klubbmatch, som avslutades med en kurirstafett 100xca 80 meter. En härlig upplevelse.

Till Parkstafetten på 70-talet kom Mölndal till Beijers Park med cirka 20 lag. Heleneholm hade ungefär lika många.

Sedan dess har Mölndals AIK en speciell plats i mitt friidrottshjärta. Därför gladdes jag över deras SM-facit, fem medaljer (1—2—2) och dessutom 13 placeringar fyra till och med sex.

Grattis Mölndals AIK

Presentation

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2024
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards