Inlägg publicerade under kategorin Journalistik

Av Magnus Månsson - Lördag 18 nov 16:59

Veckans stora svenska fotbollshändelse, vilken var det?

Det finns väl knappas någon vettig person som har ett annat svar än herrlandslagets 0—0 borta mot Italien och därmed en plats i VM-slutspelet 2018.

Men, nej, nej, nej. Vi är helt fel ute. Ett opportunistiskt snille på Expressen menar på allvar (?) att bragden/den heroiska insatsen—ordens valör har sannerligen devalverats i idrottens språk – var ett intet mot att Zlatan i dag kommer att sitta på bänken i Manchester Uniteds match mot Newcastle.

Man tar sig för pannan och undrar vad som menas. Att över huvud taget bara komma på tanken att göra en sådan jämförelse. Det är det eviga klicktänkandet som härskar på alla tidningars nätredaktioner. Nämns Z blir det ett antal klick och alla är nöjda. Även jag, min dumme … bidrog till ett klick.

***

Vill man ha en hygglig inblick i vad som händer utanför dem snäva sportvärld min morgontidning numera bevakar ”tvingas” man ut på nätet. Men det gäller att ha urskiljning. Kvällstidningarna har intressanta skribenter men också för många med klickar dallrande framför ögonen.

Jakten på klickar minskar trovärdigheten. Hos i stort alla tidningar. Intressanta "smågrejer" ges det inte plats till, de ger inte tillräckligt många klickar.

ANNONS
Av Magnus Månsson - Måndag 13 nov 15:49

Läsarna av Sydsvenskans sport vaknade i morse med tre sidor om damfotbollslandslagetsa bojkott av Fotbollsgalan, en idrottslig pseudohändelse.

Men liksom när krönikören vevade i gång i samma ärende, det gäller landslagets ersättningar, för en tid sedan får läsarna inte veta något konkret om vad som skiljer förbund och spelarråd. Är spelarnas krav extremt höga eller är det ett skambud som förbundet lagt fram?

Man hänvisar till uppgörelser och diskussioner som förts i USA, Danmark och Norge. Men inte ett ord om utformningen av dessa. Och hur ser det ut inom exempelvis svensk handboll?

Seriös journalistik kräver faktiskt bättre underlag för en rubrik som:

Fotbollens döva maktens män får börja lyssna

Och hur känner sig de tre kvinnor, av sju, som finns i Svenska Fotbollförbundets styrelse? Är de överkörda av fyra maktfullkomliga män?

***

Vid Fotbollsgalan delar Sydsvenskan ut Diamantbollen till årets bästa kvinnliga fotbollsspelare. Chefredaktören Pia Rehnquist är tveksam till att åka till Globen om inte damlandlandslaget finns på plats. Om sakfrågan är hon lika osäker som de flesta av oss andra. I en intervju på nätet säger hon;

- Ett problem för mig är ju att veta exakt vad konflikten består i, hur långt ifrån varandra parterna är i sakfrågan. Det vet jag inte än.

Kan man tolka detta som att Pia Rehnquist inte är helt nöjd med krönikör Max Wimans skildring av bakgrunderna till konflikterna.

***

Det som verkligen är värt att debattera är ojämlikheten i bonus för lagen i de båda allsvenskorna. De bäst placerade lagen för herrar får miljonbelopp, inte ens dammästarinnorna får en enda krona.

Förvisso är det en sponsor, Svenska spel, som svarar för herrbonusen men nog borde förbundet kunna förhandla fram att någon miljon hamnade hos damerna.

***

Det är lätt att från massmedia att dundra om idrottens ojämlikhet. Men hur ser man själv på det? Visst var det något speciellt när Dalkurd tog steget upp i herrarnas allsvenska. Tv var på plats och Sydsvenskan uppmärksammade händelsen med text och bild. När IFK Kalmars damlag avancerade till högsta nivån fanns inte ett endaste ord i varken Sportspegel eller SDS. Jo, sluttabellen fanns.

ANNONS
Av Magnus Månsson - Fredag 13 okt 16:54

De är pålästa.

Det kan man inte ta ifrån många av de nya referenter/kommentatorer, som hörs allt oftare i de många tv-kanalerna.

Men oj vad de pladdrar på. Allt de läst sig till skall ut under matchernas gång. De kan allt om alla spelares karriärer, från det första målet i en reservlagsmatch, till A-lagsdebuten, alla klubbyten och så vidare och så vidare.

Imponerande i sig, men ack så tröttsamt. Vem orkar lyssna? Vem kan ta till sig all denna information? Samtidigt som man skall försöka koncentrera sig på själva matchen.

Många av dessa ”ordbajsare” döljer sin okunnighet om själva spelet genom faktauppgifterna. Ja, om allt nu är fakta. Den stora mängd av information, som man får sig till del, är omöjlig att kolla. Om man nu skulle vilja det. Mycket är helt oväsentligt för allmäntittaren.

Det finns många synare. Det är få namn jag lagt på minnet. Jag har för vana att hoppa över det mesta av det oftast ointressanta förhandssnacket, då man presenterar kommentatorerna. Den tiden kan man spendera till nyttigare ting.

Det värsta jag upplevt på sistone är Eurosports sändning från VM-kvalet Vitryssland—Nederländerna. Killen som pratade och pratade och pratade och spottade ur sig information fick till och med Fyrans Daniel Kristiansson att verka ordkarg. Tillåt mig tillägga: Daniel Kristiansson har blivit sparsammare med att vilja briljera med uppgifter om spelarna. Men handbollens regler och finesser har han ännu inte lärt sig.

Kunskap och förberedelser är naturligtvis inget fel. Men det gäller att utnyttja det med omdöme. Lasse Grankvist, C Mores ankare, sa vid ett tillfälle ungefär så här vi ett Frukostmöte med Idrottsmuseets Vänner:

Det gället att kunna ”allt”, men ha förmågan att bara använda kanske några procent i ett referat.
Visdomsord att ta lärdom av för en yngre generation.

 

Av Magnus Månsson - Måndag 18 sept 12:04

 

Malmö FF vann i går med 4—0 på hemmaplan mot tiondeplacerade Hammarby i den allsvenska fotbollen.

Och euforin stiger i MFF-leden. Och dit räknar jag några av Malmömedias krönikörer.

Låt mig först som sist konstatera att den stora segern var hur rättvis som helst. Ett aggressivt hemmalag stressade gästerna till ödesdigra misstag.

I brist på fotbollskonkurrens i regionen har MFF en unik ställning i den svenska tidningsvärlden (inklusive relaterade bloggar). Ingen annan jämförbar klubb får så mycket uppmärksamhet som MFF. Det kan man väl köpa om det funnits någon som helst journalistik objektivitet i många av skriverierna. Nättidningen skånesport.se har genom sin ansvarige utgivare Robert Persson varit uppriktig och deklarerat att man skriver om fotboll ur ett MFF-perspektiv. Det är Ole Törner som svarar för merparten av den bevakningen. Problem blir det då, naturligtvis, när Ole dessutom krönikerar i Skånskan.

Kvällsposten balanserar på trovärdighetens lina, undviker de etiska övertrampen.

Det gör däremot inte Sydsvenskans Max Wiman. Så lyder några av de inledande raderna i dagens krönika:

Vi har skällt och gnällt och kritiserat - men också önskat. Och ska vi ta det på det sättet, så var det väl kvällen då alla önskningarna uppfylldes.

Vi, vem är vi, som skällt och gnällt och kritiserat och dessutom önskat? Det är naturligtvis MFF-supportrarna, inte SDS-läsarna. Men det är väl för dem Max Wiman skriver?

När han sen nämner att Markus Rosenberg och Anders Christiansen på grund av varningsbelastningar inte kan medverka i onsdagsmatchen mot Östersund lägger han för tydlighetens skull till ett – tyvärr.

Kan supporterjournalistiken göras mer tydlig? Och den har ett ansikte.

 

Av Magnus Månsson - Tisdag 12 sept 17:27

Av olika anledningar kunde jag inte se Malmö FF:s bortaförlust (2—1) mot Örebro SK i Fotbollsallsvenskan direkt i tv.

Jag läste dock i Malmömedia om hur illa MFF spelade. Min nyfikenhet fick mig dock i sena kvällen i går att se reprisen för att själv skaffa mig en uppfattning. Och den är: MFF var inte bra, men handen på hjärtat – även de himmelsblå – hur många bra matcher har MFF gjort de senaste månaderna? 2—2 mot IFK Göteborg och 6—0 mot ett decimerat Kalmar, det är mitt svar.

I Malmökommentarerna efter ÖSK-matchen glömmer/bryr man sig ej om en väsentlig sak: Örebro var faktiskt duktigt. De möjligheter Närkelaget skapade, fram för allt före paus, berodde på egen skicklighet inte enbart på dåliga ageranden av enskilda MFF-are. Jag har skrivit det tidigare, upprepar det gärna: MFF-motståndarna har oftast också kvaliteter, i många fall till och med bättre.

Som i söndags ÖSK:s mittfältare Nordin Gerzic. Så länge han spelade dominerade han tillställningen. Men inte ett ord i Malmömedia.

Det är tur att tv finns så man kan skaffa sig en egen uppfattning. Som inte innebär ett den är den korrekta. Men kanske lite mer nyanserad.

 

Av Magnus Månsson - Onsdag 16 aug 09:27

Vångavallen i Trelleborg ligger bara drygt tre mil från Malmö.

Där vann i går Trelleborgs FF med 5—1 över Norrby i fotbollens Superetta och tog sig uppå till plats 3, en position som i slutändan ger ett kval till Allsvenskan.

I TFF finns det mycket Malmöanknytning både i laget och i ledarstaben.

TFF är ett elitlag tre mil från Malmö.

Likväl nonchalerar Sydsvenskan klubben.

Jag kan inte tolka det annorlunda, då alla lagets matcher, hemma som borta, bevakas per telefon av en trött frilansjournalist. Och alltid efter samma tröttsamma, torftiga, slentrianmässiga modell: En intervju med tränaren Patrick Winqvist – jag har inget att erinra mot hans sätt att få fram sin mening utan att bli ifrågasatt – och så några ord med en målskytt.

Så har det sett ut omgång efter omgång. Inte ens när TFF-matcherna visats i tv har SDS-bevakaren verkat bemöda sig att skaffa sig en egen uppfattning om matchen.

Jag såg TFF—Norrby på plats och vill inte påskina att mina åsikter är de enda korrekta. Men det känns lite märkligt att matchens store lirare, ett (dröm-) mål och två assist (som med bättre lagkompisar kunde varit fler), Zoran Jovanovic bara nämns i förbigående. Journalister på plats och de som såg matchen i tv strödde idel lovord om den lille teknikern, en av Superettans stora lirare.

Jag är fullt medveten om den tuffa arbetssituationen i dagens tidningsvärld och att Trelleborg inte tillhör de kommuner Sydsvenskan prioriterar. Hur Sportens arbetsschema ser ut har jag av förklarliga skäl heller ingen aning om. Men någon gång borde det finnas resurser att på plats bevaka TFF. Förhoppningsvis vid nästa hemmamatch den 29 augusti i Skånederbyt – och toppmatchen – mot Helsingborgs IF.

***

Sen kan man förstås undra över den journalistiska bedömningen, när den största fotbollsnyheten i dagens tidning och på nätet var att Carlos Sandberg INTE tränade med MFF i går.

Kan man komma närmare klubbtidning?

Av Magnus Månsson - Söndag 30 juli 11:56

Resurser finns det gott om på tv-sporten. 

Tänk bara att ha fyra experter på plast i Holland (förlåt, men hejar inte hemmapubliken just på Holland?) för att delge oss tittare sina åsikter om en och samma match i EM-fotbollen, Frida Östberg, Lisa Ek, Daniel Nannskog och Markus Johannesson. Ja egentligen är de fem, för när Chris Härenstam refererar är han lika mycket kommentator.

Jag medge att jag nästan aldrig följer för- mellan- och eftersnacket noggrant men intrycket är att alla fem i stort är eniga. Det har varit lite av ”klia mig på ryggen”.

Det är inte så lite slöseri med resurser.

***

Den svenska EM-insatsen då? En vinst på fyra matcher ger svaret.

Positivt var att de unga Linköpingstjejerna Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius tog för sig och visade att det finns en framtida generation att hoppas på. En eloge också till deras klubb Linköpings FC som låtit dem få utvecklande speltid i Allsvenskan redan från unga år i stället för att som deras främsta konkurrent, FC Rosengård, mestadels söka sig utomlands.

***

Bottennappet: Kosovare Asllanis bortförklaring om att det var den tyska domaren, som var orsaken till elimineringen. Självkritik är inte hennes bästa egenskap.

***

Såg även några allsvenska för herrar i går.

Det är intressant att konstatera att lag med små resurser, bra inhemsk scouting och skickliga tränare kan ge de mera etablerade klubbarna tufft motstånd.

De två senaste säsongerna har Östersund varit det lysande exemplet, Sirius är på väg mot en strålande premiärsäsong. Jönköping lär väl inte bli något topplag men när det ”hemvävda” laget vinner över ett Hammarby med sex utländska spelare i startelvan känns det skönt i en själ, som känner för den djupa svenska klubbfotbollen.

Sundsvall måste också räknas in i den kategori av den lilla mus som då och då kan ryta till. Att faktiskt sätta rejäl press på självaste MFF är starkt med ett lag, där ingen hade tagit plast i MFF-truppen.

 

Av Magnus Månsson - Torsdag 27 juli 16:16

Jag är intresserad av Allsvenskan i fotboll.

Om nu någon som då och då tittar in på den här bloggen missat det.

Med Allsvenskan menar jag hela serien, inte bara MFF. En sak har man lärt sig. Vill man veta vad som sker i konkurrentklubbarna kan man inte nöja sig med att läsa Sydsvenskan, min dagliga tidning sen närmare 70 år. Man ”tvingas” ut på nätet.

I går presenterade fem av de allsvenska klubbarna förändringar i sina trupper. Inte ett ord om detta i Sydsvenskan. Den dagliga rapporten från MFF-träningen med bild och allt fanns det utrymme för med konstaterandet att Jeremejeff och Safari vari i full träning. Dessutom bekräftades det som tidningen redan klargjort några dagar tidigare att Pa Konate lämnar MFF.

Tror verkligen de ansvariga att större delen av läsekretsen anser dessa prioriteringar vara korrekta? Tre fjärdedelar av en sida om MFF, som med lätthet kunnat komprimerats och gett plats för vad som hänt i AIK, IFK Göteborg, IFK Norrköping, J-Södra och Halmstad BK.

Jag vet att jag inte är ensam om att denna åsikt.

Det är tur att nätet finns.

***

När jag nu ändå är arg kan jag väl lika bra fortsätta att kverulera. I går informerade jag Malmöpressen om att Heleneholms 800 meterslöpare Mattias Ohlsson och Sara Ericsson i GP-tävlingen i Karlstad löpt distansen på 1.49,873 respektive 2.10,35, två resultat av svensk elitklass. Mattias tid är den fjärde bästa i Sverige i år.

Nättidningen Skånesport och Skånskan publicerade releasen. Inte en rad i Sydsvenskan. Nej, nej …

Gav man nu inte plats för fem nyheter från herrarnas allsvenska kunde man ju också strukit notisen om en övergång i Damallsvenskan och uppmärksammat två bra lokala idrottsprestationer.

Men det är inte lätt att vara en liten klubb.

***

Avslutningsvis lite statistiskt nörderi (ordet finns nog inte, va?):

Av löpare fostrade i en Malmöklubb har bara MAI:arna Ronny Olsson, Jörgen Zaki och Jan-Ingvar Ohlsson samt Heleneholms Johnny Kroon löpt snabbare än Mattias Ohlsson.

På damsidan är endast Heleneholms Annika Lewin bättre än Sara Ericsson.

Det är alltså två utmärkta prestationer.

 

 

 

 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4
5
6
7 8 9 10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se