Inlägg publicerade under kategorin Journalistik

Av Magnus Månsson - Lördag 15 april 18:19

”Det har stått i tidningen, så …”

Underförstått, då är det sant.

Visst, det mesta som står i tidningarna har givetvis sin riktighet. Men år av flitigt läsande, via papper och nät, har dock fått mig skeptisk mot en hel del skribenter. Några läser jag inte alls, några tar jag inte på allvar med tanke på med vilken färg de har på sina glasögon, när de skriver om sitt favoritlag.

Nåväl …

I helgen försvann förtroendet helt för en journalist, som jag litat på och i min enfald trott att hens uppfattningar var byggda på fakta. Såg dock en match på tv (oviktigt vilken) och läste därefter en tyckare av vederbörande (oviktigt vem) som var grundad av vad som skett under matchen. Det hen skrev stämde inte med verkligheten. Jag påpekad stillsamt (så var det!) att det hen skrev var felaktigt.

Hen höll med, med tillägget ”jag skarvade för att få fram det jag ville”.

Så försvann ytterligare en illusion.

Jag förstår inte att man som yrkesman vill tumma på sin heder för att få fram något, som man med skicklighet kunnat få fram utan att ”skarva”. Det måste vare mer än jag som uppmärksammat felaktigheten. Varför riskera sitt förtroende?

Så flyttas hen över till den kategori jag i fortsättningen måste läsa med stor skepsis.

Och det är lite ledsamt. Hen var den jag läste med störst behållning i en av mina favoritidrotter.


 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - Tisdag 14 mars 10:48

Mer och mer sällan läser jag matchreferat.

De ger mig inte vad jag förväntar mig. Allt koncentreras till hemmalaget. Oftast inget om bortalaget, inte ens ett endaste namn. Jag pratar om Malmötidningarna.

***

Som nu när Malmö FF i lördags mötte en kommande motståndare i Allsvenskan, Jönköpings Södra. Allt, bara allt, handlade om MFF:s tydligen mediokra insats. Om alla de frånvarande hemmaspelarna och Anders Christiansens lovande återkomst.

Fanns det verkligen inget nytt intressant att berätta om J-Södra? Vem skall ersätta Pawel Cibici? Något annat nytt om Smålandslaget? Fanns det inte något som stack ut? Något måste ju ha varit bra eftersom man pressade MFF under i stort 90 minuter.

Men inte …

***

Jag vill poängtera, allra först: Det HK Malmö sargade lag presterat i sina fyra senaste matcher har varit minst sagt överraskade. Kloka spelare, taktisk tränare, lågt tempo, tålamod, allt detta är förklaringar till de åtta poängen. Men också – handen på hjärtat, trots allt – förvånansvärt svagt motstånd.

I analyserna, eller vad man nu skall kalla det, nämndes inte med ett ord att Guif-matchen var den tempofattigaste elitmatch som på mannaminne spelats i Baltiskan.

Niklas Kraft, målvakten, fick berättigat beröm efter sin insats vid 4-målsvinsten mot Ricoh med en räddningsprocent på närmare 50. Jag har inte hittat ett ord om att de alternerande Ricoh-målvakterna totalt svarade för en (!) räddning, 6 procent. Det måste vara ett alla tiders bottenrekord för högsta herrserien.

I handboll är det små marginaler som avgör, vinst med ett eller två mål kan lika gärna vara det motsatta. När HK vann med uddamålet mot Lugi missade Lundalaget alla sina tre straffar och hade fyra ramträffar mot HK:s två. Marginalerna var mot Lugi – inte ett ord någonstans. Därmed inte sagt ett HK:s vinst var oförtjänt.

Efter den klara söndagsvinsten mot Karlskrona upprepades det ”alla” skrivit den senaste tiden, de många frånvarande i HK och veteranernas förmåga att styra matchförloppet till en ny seger. Inte en stavelse om att Karlskrona, tunt från början och sedan med många skador på niometer, som till denna match dessutom fick undvara Lars Möller Madsen, storskytten.

***

Jag vill än en gång poängtera—det finns ömma tår överallt -- att jag inte på något sätt vill undervärdera HK:s insatser. Laget har gjort det väldigt bra. Samtidigt finns det förklaringar, som jag som läsare hade velat veta. Om jag nu inte sett alla fyra matcherna och sett vad som hände.

Matchreferaten saknar alldeles för ofta väsentligheter. Därför läser jag sällan dem.

ANNONS
Av Magnus Månsson - Lördag 11 mars 16:56

Givetvis ger några tidningsrader inför ett idrottsevenemang extra pr och oftast några fler åskådare.

Samtidigt kan föreningarna inte begära textutrymme inför sina tävlingar. Det ligger inte i tidningarnas uppdrag att göra propaganda för olika matcher och tävlingar. Även om man föranleds att tro det när det gäller vissa föreningar.

Sportredaktionerna har sitt Sport i dag, övriga redaktioner informerar om offentliga föredrag, konstutställningar och så vidare. Avdelningarna gör det för läsarnas, den viktiga kundgruppens, skull. Därför får man i min värld inte slarva med exempelvis Sport i dag utan lägga ner lite redaktionell möda på att  redigera denna viktiga information. I går fanns inte Panterns kval till SHL med i Sydsvenskans Sport i dag. Kan delvis vara en förklaring till den svaga publiksiffran mot Almtuna. För en tid sedan fick hela Sport i dag, och stora delar av resultatredovisningen, ge vika för en internannons om en av SDS tv-sänd MFF-match. Det irriterade.

Jag vet att man köper in uppgifterna, men nog kan man ifrågasätta valet av att ha kvar matcher i Pingisligans matcher i damernas B-grupp utan tillstymmelse till sydsvenskt deltagande. Ett av åtskilliga exempel i dagens SDS. Lite redigering hade gett plats för annan, för den stora allmänheten, viktigare information.

Det är inte ok att negligera det som läsarna vant sig vid och förväntar sig.

Vissa uppgifter kräver kontinuitet.

Det gället mer än Sporten.

 

Av Magnus Månsson - Fredag 13 jan 11:49

Jag gillar inte hysteri.

Jag klarar av att bli kallad gammal, grå och trist.

Det gäller förstås alla lovord till fotbollstalangen Alexander Isak. Visst är han den främste 16—17-åring jag sett i svensk fotboll. Ingen har i hans ålder visat en sådan kapacitet som Alexander under en hel säsong i Allsvenskan. Märk väl i inhemsk konkurrens. Den som många av dem som nu hyllar AIK:aren menar inte håller speciellt hög klass.

Att slå rekord är ut massmedial synpunkt alltid intressant. Som att nu Alexander genom sitt 1—0-mål mot Slovakien är den yngste målskytten genom tiderna i ett svenskt A-landslag. Sen kan man ju alltid diskutera om det var ett A-landslag. Motståndet var i alla fall inte A-mässigt.

Men låt det stanna vid detta. Notera och beröm Alexander för detta och för en i övrigt helt ok insats. Han visade kvaliteter, han som så många andra. Alexander kom med i truppen för att han är en duktig spelare, inte för att han är ung. Spelar han i ett landslag skall han bedömas utifrån denna nivå. Åldersaspekten har i detta sammanhang inget med betyget att göra – säger jag som gammal lärare.

Många journalister, i olika medier, har förlorat något av sin trovärdighet genom sina – ja, smått hysteriska – hyllningar i allt Isak uträttar på plan.

Sen är det en helt annan sak att jag verkligen gillar Alexander Isak både som spelare och som person genom de intervjuer jag hört i radio och på tv. Hans ödmjuka framtoning uppskattar jag.

Men denna inställning tror jag att han kommer att utvecklas och bli den internationella storspelare som han har talang för. Dit är det förstås långt.

***

Vad gav då februariturnén?

Victor Claesson är den spelare som är närmast en plats i en VM-kvaltrupp.

Och som konkurrenssituationen ser ut i förbundskapten Janne Anderssons nya landslag ser jag gårdens tvåmålsskytt Sebastian Andersson som ett hett anfallsalternativ.

Janne Andersson har fått en del kritik för att han tagit ut många spelare från sin förra klubb IFK Norrköping. Få kan väl klandra honom efter dessa två landskamper.

David Moberg-Karlsson (vilket mål!) var en av de hetaste kandidaterna till ”Bäst på plan” i går och försvinner inte alltför många av Norrköpingsspelarna utomlands kommer laget att bli en tuff utmanare till Malmö FF om SM-guldet.

Tillsammans med AIK och Häcken. Med samma reservation: Om man får behålla trupperna intakta.

Av Magnus Månsson - Måndag 9 jan 12:55

Sverige spelade en fotbollslandskamp i går mot Elfenbenskusten.

De afrikanska mästarna vann med 2—1 över ett ungt svenskt lag med få spelare som lär finnas med när VM-kvalet fortsätter om några månader.

Nu var väl varken tidpunkten eller motståndet det optimala för att rättvist bedöma de svenska spelarna. Utan att direkt glänsa var Elfenbenskusten överlägset ett svenskt lag långt från matchform.

Valet av motstånd kan givetvis ifrågasättas.

Den intressantaste frågan för den stora svenska fotbollsallmänheten – och för förbundskapten Janne Andersson –  var givetvis vem eller vilka av de svenska talangerna som har kapacitet att ta en plats i en VM-kvaltrupp.

Jag såg matchen via tv men av olika anledningar följde jag inte upp eftersnacket. Självfallet har jag min uppfattning klar, vad den nu är värd. Sen är det alltid intressant att se och läsa och diskutera vad andra har för åsikter.

I morse slog jag upp min morgontidning Sydsvenskan för att ta del av krönikörens synpunkter. Vad fick jag läsa? Jo, hur de tre (Brorsson, Pa Konate, Lewicki) medverkande spelarna från Malmö FF skötte sig. Ok, jag kan acceptera att man skriver något om spelare med lokal anknytning, men i ett större perspektiv fanns det också andra intressantare spelare att analysera.

Men som vanligt frångick inte tidningen vanan att koncentrera sig helt på MFF. Inget om någon av de andra.

I krönikörens fotbollsvärld är MFF viktigare och större än Sverige.

Jag är övertygad om att den övervägande delen av läsekretsen inte delar denna uppfattning.

I min värld är Sydsvenskan ingen lokaltidning.

Av Magnus Månsson - 29 december 2016 15:28

Nyår innebär önskningar.

Mina privata håller jag för mig själv. De riktigt stora världsfrågorna, om Syrien, flyktingarna, klimatet, ja, ni vet alla de viktiga problemen, som de flesta normalt tänkande människor önskar sig en lösning på, finns självfallet också på min nyårslista.

Tidningsläsandet har i cirka 70 år varit en stor del av mitt liv. En förhoppning inför 2017 är därför att tidningsledarna skall slippa avskeda en massa dugliga medarbetare och därmed ännu mer försämra kvaliteten. Färre medarbetare, färre antal sidor ger med automatik en sämre produkt. Detta ger till följd att läsarna tvingas över till nätet för att tillfredsställa sitt nyhetsbehov.

För första gången i mitt tidningsläsande liv har jag bara en morgontidning. Men jag ägnar lika mycket tid att massmediakonsumtion som tidigare. Mitt tidningsval blev Sydsvenskan, som jag har en nästan 70-årig daglig relation med. Jag tror inte jag missat mer än ett 100-tal nummer under denna period.

Men Sydsvenskan av i dag täcker inte mitt behov. Jag tänker nu på sporten. Men tro nu för Guds skull inte att jag bara läser om idrott. Varken i tidning eller på annat sätt. Mellan 40 och 50 skönlitterära verk, en politisk veckotidning och några magasin är min årliga läskonsumtion på papper.

Sydsvenskan har koncentrerat sin bevakning på Malmö FF och Redhawks samt delvis på FC Rosengårds damlag både på papper och nät. Det är klart att det i en Malmötidning skall ges mycket plats åt dessa storklubbar. Men det blir för mycket. Jag är absolut inte ensam om denna uppfattning.

Resurserna måste fördelas på fler klubbar/fler idrotter. Man har geografiskt begränsat sitt bevakningsområde, men Malmö har åtskilliga idrotter men intressanta personligheter som är värda att uppmärksammas. Det hade uppskattats av en glesnande läsekrets. Jag tror också att de ansvariga helt missbedömer läsarnas intresse för det som exempelvis sker i Malmöklubbarnas konkurrenter.

Gårdagens viktigaste svenska fotbollsnyhet var att Rasmus Elm, den inhemska fotbollens främste artist i skadefritt skick, förlängt sitt kontrakt med Kalmar FF. Inte en rad i SDS:s papperstidning. Jag kan ge många andra exempel på missar av olika dignitet, som gjort att förtroendet minskar. Upplagans vikande siffror är annars bevis nog.

Prioriteringarna, eller om man vill bortprioriteringarna, har gjort att de som vill få en vidgad kunskap om det som händer, mer och mer söker sig till andra tidningars nätupplagor eller förbundens alternativ föreningarnas hemsidor.

Utvecklingen är kanske svår att hejda, men gör man inget, kommer raset att fortsätta.

Och min nyårsönskan om att mina för detta journalistkolleger landet runt skall få behålla sina jobb, blir då bara en from förhoppning.

De sista utgångarna är ett allmänt konstaterande, inget specifikt för Sydsvenskan.

 

Av Magnus Månsson - 20 november 2016 16:32

Allt jag vet om Allan Kuhn, den entledigade MFF-tränaren, har jag fått veta genom massmedia, i långa och korta reportage i tidningarna eller i de mer eller mindre meningslösa tv-intervjuerna före, under eller efter de allsvenska matcherna.

Jag har aldrig sett någon av hans träningar.

Men intrycket är klart. De intentioner, den spelidé, han fick jobbet på (enligt sportchefen Daniel Andersson) har han inte lyckats infria. Har det varit fel på spelarmaterialet eller på Kuhns förmåga att förmedla sitt budskap?

Det är denna fråga man måste ställa sig. Jag har inget svar. Men som i fall med alla sparkade tränare blir det just tränaren som får bära hundhuvudet.

Men i min värld är det sportchefen som har huvudansvaret. Det är han som anställer tränarteamet och formar spelartruppen.

***

Trots guldet har MFF inte imponerat rakt igenom i år. Tempot har exempelvis inte varit bra, alldeles för lågt för att kunna utmana på den internationella nivå som behövs för att nå ett tredje steg i kvalet till ett slutspel i Europa. Det måste höjas.

Ett SM-vinnande lag har oftast marginalerna med sig. Jag vill uttrycka det så här: MFF har haft få tveksamma domslut MOT sig 2016. Ganska många MED.

Därmed inte sagt att MFF inte var värdiga mästare. De berömmande orden dock lite väl stora.

***

Åter till Allan Kuhn och hans korta tid i Malmö FF ur ett massmedialt perspektiv. När han introducerades i MFF var det på Daniel Anderssons ord som gällde. Få ifrågasättanden fanns att läsa. Men det är den miljö som vuxit fram mellan press och klubb i Malmö.

Mitt minne blir inte bättre med åren, men när något är alltför infantilt kommer jag även ihåg detaljer. En naiv blå krönikör menade i en av sina första intervjuer att han litade på Kuhns förmåga, eftersom de under hela tiden hade ögonkontakt.

Jo det är sant, något sådant stod det!

***

Läste i dag en krönika, av en annan hovpoet, om Kuhns MFF-tid. I den framgick det vilken alltmer underordnad roll dansken fått den senaste tiden på vägen mot SM-titeln. Med denna kunskap, varför publicerar man då inte funderingarna om ett troligt tränarbyte. Det måste svida i en sann journalistsjäl att en kollega från  Expressen är först med en stor lokal nyhet.

Omdömena om Kuhns kapacitet till trots. rankar krönikören honom som tredje bäste tränare i tävlingen Allsvenskans stora pris. För mig harmonierar inte detta.

 

 

Av Magnus Månsson - 15 november 2016 16:13

Har de svenska tv-bolagen och landets kvällstidningar de främsta experterna på allsvensk fotboll?

Jo, enligt dem som utsett juryn till Allsvenskans stora pris är det så. Att arrangören C More skall ha sina fyra platser och med kanalen lierade Fotbollskanalen två, liksom en av de andra medarrangörerna det förträffliga fotbollsmagasinet Offside två, är inget att säga om. Så fungera det, är du med skall du ha fördelar.

Men sen reagerar jag. Expressenfamiljen med GT och Kvällsposten har fem röster, Aftonbladet fyra och SVT fyra och lägg till en medlem från Radiosporten och en från TV4 och det återstår inte så många lediga platser, när Svenska Fotbollförbundet fått sina tre.

Övriga Sverige har fyra jurymedlemmar, en från DN, en från Göteborgsposten, en från Linköpingstidningen Corren och så Ole Törner från Skånesport.se. Parentetiskt ett rätt val. Trots sina himmelsblå sympatier ser han mycket allsvensk fotboll.

Anmärkningsvärt – eller kanske inte – är att landets tredje största morgontidning med en sportredaktion inte är representerad.

Jag gillar inte denna obalans mot Stockholm och kvällspressen. Det finns ju så mycket fotbollskunskap i runt om bland landets sportjournalister i Helsingborg, Kalmar, Jönköping, Borås, Örebro, Falkenberg, Norrköping, Gävle, Sundsvall och Östersund, alla med allsvenska lag och lokaltidningar.

Orterna utanför de stora städerna är klart underrepresenterade.

Med en breddad jury hade man fått en mera representativ bild av Allsvenskan 2016.

***

I juryn ingår också de 16 allsvenska tränarna och de 16 lagkaptenerna.

Pristagarna presenteras på C More och Kanal 12 på torsdag, den 17.

***

Om tiden räcker till skall jag till dess skriva ner min 5-bästalista i de sju kategorierna.

Presentation

Fråga mig

16 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se