Inlägg publicerade under kategorin Journalistik

Av Magnus Månsson - 13 maj 2015 12:44

En avgörande SM-semifinal i handboll mellan två skånska lag sex mil bort.

På Swedbank Stadion gör en av förra årets bästa spelare i Allsvenskan, Guillermo Molins, come back i en U 21-match.

Matchen Ystads IF--IFK Kristianstad får i Sydsvenskan ett torftigt, kort TT-referat som knappast ens handlar om matchen.

Molins återkomst ges ett utrymme på en och en halv sida med referat OCH krönika.

Detta apropå mitt gårdagsinlägg Blott ett lag.

Hur tänker man? Vet man hur den idrottsläsande allmänheten reagerar på denna extrema snedvridning? Jag har inga siffror, bara en massa kommentarer från vänner och bekanta och dessa talar inte för att Sydsvenskan prioriteringar gagnar antalet läsare -- och köpare -- av papperstidningen.

Och vad har hänt med Malmösidorna, färre till antalet och ointressantare?

Rekordet var en söndag för en tid sedan då de två första sidorna upptogs av en enkät med foton med åtta (?) personer om vad de köpt och tyckte om några Loppisar på Slottsstadens innergårdar. En fantastisk läsning! Kanske. Givetvis läste jag inget, bara noterade.

Martin Anderssons artikel om arkitekten Alfred Arwidius gjorde att det den söndagen fanns en anledning att inte bara bläddra förbi Malmösidorna.

Jag ”älskar” min Sydsvenska -- har under mer än 60 år läst de flesta numren -- men undrar vad som sker. Självfallet inverkar personalinskränkningarna på kvalitet och kvantitet.

Men hur är det med styrningen på Malmöredaktionen och Sporten?

***

Hur prioriterade då Skånskan -- som i alla sin ojämnhet på Sporten många gånger ger en bättre allsidig sydskånsk bevakning än SDS -- gårdagens handboll och fotboll?

Handbollen fick ett stort referat med foton och en krönika på lite mer än en sida, första givetvis.

Molins hamnade med en dryg halvsida på sidan 4.

***

Okej, Skånskan har en större spridning österut men i Sydsvenskans kärnområde Malmö/Lund är handbollen faktiskt så stor att en helskånsk SM-semifinal förtjänar mer än ett intetsägande TT-referat.

 

 

 

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 12 maj 2015 13:06

Blått ett lag” var för en tid sedan Malmö FF:s fyndiga dekal.

Och även titeln på en bok av MFF-anhängaren Mats Weman.

Jag kom att tänka på de tre orden i morse när jag läste de två morgontidningarna från Malmö efter det underhållande, spännande toppmötet mellan Elfsborg och Malmö FF.

Men jag ändrade det till ”Blott ett lag”.

Förvisso är Skånskan och Sydsvenskan Malmöbaserade men i en svensk fotbollsvärld där Allsvenskan är hetare än på mången god dag är jag övertygad om att många, många läsare är intresserade av mer än sitt lokala lag. Men inte ett enda berömmande ord om någon hemmaspelare. Jo, man nämnde att Marcus Rohdén gjorde båda Elfsborgs mål utan något uppskattande adjektiv.

Att inte med ett enda litet ord beröra landets kanske intressantaste spelare Arber Zenelis stormatch ger en smak av provinsialism.

Jo förstås, Ole Törner skrev i populistiskt syfte (?): Men Anders Svensson är ingen bra mittback!

Samme Anders Svensson som fick fyra getingar i en betygsättning, där Oles staketkompis Mattias Larsson var delaktig.

Sen är jag allergisk mot resonemanget -- det kom fram nu igen -- att motståndarnas mål tillkom efter eget slarv medan de egna kom efter bra spel. Viktor Claessons långa sidledpassning på egen planhalva, den som duktige Anton Tinnerholm bröt och bäddade för Wolff Eikrems 1--2-mål, är inte acceptabel ens i pojklaget.

Och vad är det för skillnad när ett forcerande, aggressivt lag framtvingar målgivande misstag? Är det bara tröjfärgen som är avgörande?

Någonstans framskymtade också påståendet att det långa uppehållet gav Elfsborg tillfälle att prata sig samman, att ändra taktik. Visst, men hade MFF inte samma möjlighet? Och tydligen gjorde man det också. För nog var det uppenbart att MFF spelade defensivt för att säkra de tre poängen.

Är det förresten någon som någon gång hört Markus Rosenberg erkänna att motståndarna haft fler målchanser än hans MFF?

Inland blir det för mycket av Blott ett lag.

***

Bengalbrännandet och de ur domarsynpunkt svårbedömda situationerna orkar jag ej beröra. Subjektiviteten lyser alltid igenom i kommentarerna. Det gör de i alla omgångar.

Samtidigt som tv frossar i alla repriser.

Fy, för att vara domare!

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 6 maj 2015 17:34

Jag gillar inte bengaler vid fotbollsmatcher. Vill till och med använda ett starkare ord, hatar.

I senaste omgången var det dags igen, i mindre skala på Swedbank, i större på Friends. Vid varje match det tänds bengaler på Swedbank tvingas ambulans hämta minst tre personer för bränn- eller rökskador.

Vilken vettig person kan försvara brännandet med sådana följder?

Det pratas om legaliserad pyroteknik i säkra zoner. Ingen har sagt när, var och hur. Dessa när, var och hur finns inte. I alla fall inte samtidigt.

***

I hur många familjer var irritationen inte stor i måndags när Stockholmsderbyt blev över en halvtimme försenat på grund av bengalerna? Jag vet att det i de flesta familjer finns två tv-apparater och att man kan spela in ett antal program. Men jag vet också, att man i många familjer vill se Rapport och vissa serier, som nu Arvingarna, tillsammans. Det gick nu inte fullt ut på grund av dessa -- förlåt uttrycket -- förbannade idioter.

I och med svårigheterna att identifiera utövarna -- de lär byta kläder under tifofanorna -- blir det sällan någon straffpåföljd. Och från och med i år slipper klubbarna böter om man på ett tillfredsställande sätt skött visiteringen. Jag vet också att man smugglar in pyrotekniken på ställen där vakterna inte får kolla.

Men samtidigt, fotbollens trovärdighet är i fara hos den stora allmänheten.

Någon måste straffas för olagligheter.

Finns det någon annan part än den klubb supporterna säger sig stötta?

***

Med statistik kan man bevisa mycket.

Men det är kanske också som Mark Twain en gång skrev: Det finns lögn, förbannad lögn och statistik.

Nu är det förvisso sant att Malmö FF efter sju allsvenska omgångar har en poäng mer än vid motsvarande tidpunkt i fjor. Detta nogsamt poängterat av tränaren Åge Hareide och vidarebefordrat av presshovet kring honom. I och för sig är det inte speciellt avgörande hur en tabell ser ut efter sju matcher med olika antal hemma- och bortamatcher och olika kvalitet på motstånd.

Men lite nördig och konspiratorisk som jag är kollade jag poängdifferensen för MFF:s svåraste konkurrenter i sluttabellen från 2014. Och fann då att IFK Göteborg har fyra poäng mer nu än i fjor, AIK tre och Elfsborg två.

Siffrorna är förstås lika lite avgörande för den jagande trions fortsatta seriesäsong som för MFF:s men med statistik kan man bevisa mycket. Utan att det för den sakens skull är lögn.

Jag ser fram mot en spännande säsong över 30 omgångar.

***

Är svenska fotbollsdomare så usla? Såg i en av de tidningar som betygsätter domarinsatserna att i någon omgång cirka hälften av domarna fått en geting. Så illa är det inte.

Och när man ser samma personer sätta sina spelarbetyg bör kanske inte domarkåren ta så allvarligt på omdömena.

***

Att MFF har stort intresse förstår jag. Samtidig är sportredaktionerna underbemannade. Därför känns det lite underligt att Sydsvenskan sänder sin stjärnkrönikör och reporter att bevaka en U 21-match för bloggen och att Skånskan ger samma match två tredjedelar av en sida.

Är jag fel ute när jag påstår att egenintressena går före den stora läsekretsens?

Lyssnar man inte på läsarna utanför MFF-familjen?

 

 

Av Magnus Månsson - 1 maj 2015 13:39

Det finns klyschor och uttryck i fotbollskommentarerna som jag har svårt för, helt enkelt ogillar.

Som ”parkera bussen”. För den oinvigde: det är ett lag som av taktiska skäl eller på grund av motståndarnas överlägsenhet pressas tillbaka och har extra många defensiva spelare.

En Malmökrönikör var snabbt framme med klyschan efter senaste matchen på Swedbank mellan ett av landets för närvarande bästa lag, Malmö FF, och ett bottentippat Halmstads BK, som dessutom var extremt missgynnat av ett orättvist spelprogram. MFF hade fyra dagars matchuppehåll, HBK två.

Vad hade HBK för alternativ mot ett spelskickligt MFF, som med sin offensiv pressade tillbaka HBK? Man hade väl helt enkelt inget annat val! Halmstad måste i min fotbollsvärld ha sina spelare på ”rätt sida” om motståndare och boll annars var ett ras oundvikligt.

Enda sättet att locka upp motståndarna är att lätta på trycket. Det gjorde inte MFF och fick också utdelning bland annat för att man hade många spelare offensivt och därför kunde fixa två av målen på returer.

***

Om jag inte missminner mig – och det gör jag inte – hyllades MFF-tränaren Åge Hareide av samme krönikör i några matcher i Europaspelet i fjor just för sin defensiva taktiska uppställning. MFF ”parkerade bussen”.

Det är lite jesuitiskt över resonemanget: Ändamålen helgar medlen.

***

Hur bra var då MFF och HBK? En av poeterna kring MFF menade att HBK:s onsdagsinsats pekade på degradering samtidigt som han sin vana trogen påvisade MFF:s styrka.

Jag hänger inte riktigt med. MFF var klart spelmässigt mycket bättre -- det kan ingen ha någon annan uppfattning om -- men alla som ser mycket fotboll vet att skottreturer kan hamna lite var som helst -- nu hamnade de ur MFF:s synvinkel rätt vid två tillfällen. Och visst använde Markus Rosenberg armen i det anfall som gav 2—0.

Samtidigt missade HBK en straff. Inte att förglömma.

Det behövs rätt marginaler för ett topplag för att vinna även mot en nedstigningskandidat.

Efter att ha sett HBK mot Elfsborg och mot MFF vågar jag påstå att HBK inte blir degraderat.

***

Hur många av MFF: baklängesmål – och andra farligheter – har kommit från försvarets vänsterkant? Jag har inte räknat, men iakttagit. Yotun är en sämre försvarare än Ricardinho.

 

 

Av Magnus Månsson - 24 april 2015 13:12

Såg hela den dramatiska sista SM-finalen i ishockey.

Det var en bra idrottsunderhållning med hög intensitet och i stort helt i avsaknad av de glyttiga låtsatsslagsmålen och de vårdslösa tacklingarna mot sarg och huvud. Några små handgemäng går väl tyvärr inte att undvika i en SM-final.

Men jag har svårt att acceptera att domarna inte beivrade ojustheter som i ”vanliga” matcher renderat utvisningar med motiveringen att det är en final. I idrott skall det inte löna sig att inte följa reglerna. Oavsett nivå!

Förlåt min gamelmodiga syn på hur idrott skall utövas och bedömas.

***

Med samma synsätt har jag mer och mer börjat reagera på hur man i massmedía bedömer och kommenterar ojustheter i fotbollens straffområden. Det skall alltid lite extra till för att man skall acceptera en straff – i alla fall mot det egna laget.

Tyvärr har domarna under den korta allsvenska säsongen i alltför många fall underlåtit att blåsa straff i situationer där man aldrig tvekat att blåsa för frispark.

Citys krönikör älter fortfarande tre veckor efter Sundsvalls straff mot MFF och menar att den var felaktig. Ett domslut som andra anser vara tveksamt och andra helt korrekt.

Jag blir så trött på sådan journalistik.

***

Det framförs ofta att motståndarna är extra taggade när man möter ett mästarlag, som nu Malmö FF.

Nonsens.

Visst tror jag att exempelvis Gefle vill vinna över MFF men jag är övertygad om att de är mer fokuserade när de möter Sundsvall, Falkenberg, Halmstad och andra presumtiva bottenkonkurrenter. Det är matcher som har större betydelse.

***

Åter till hockeyfinalen!

Jag har varit i Kristianstad och hört och sett det orangea havet vid IFK:s handbollsmatcher.

Okej, intrycket via tv kan vilseleda men jag tror aldrig jag hört ett sådan oerhört orangeat stöd som Lakers fick i Vidar arena.

Imponerande!

***

Jag satt klistrad alla perioderna framför tv:n. Men i min omgivning fanns det personer som var märkbart irriterade. Fyran tvingades stryka sista säsongsavsnittet av Badhotellet, en av många fantastiska danska serier som till och med jag följer, och hänvisade till play eller till söndagen.

Jag förstår irritationen.

Såg avsnittet på play efter dramatiken. Och längtar till en ny säsong.

***

Lika irriterad blir jag på de personer som förlänger och fördröjer fotbollsmatcher med sitt bengalbrännande. För att inte tala om de fysiska obehagen röken framkallar.

Hur kan sex procent – olika enkäter pekar på denna siffra – påstå att de svarar för den svenska publikkulturen?

Det är tur att det oftast är fotbollskanaler som sänder den inhemska fotbollen och inte behöver ta hänsyn till efterföljande program. Med alla förseningar hade kritiken blivit massiv. Som den nu blev efter hockeymötet.

 

 

 

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - 18 april 2015 09:28

Det är mycket nu, slutspel och kval i vinteridrotterna, som dock numera fått niomånaders säsonger, och så fotboll på alla nivåer.

De många tv-kanalerna ger möjlighet att se “allt” det stora, tyvärr tar lathetsdjävulen ibland över och det blir tv-fåtöljen i stället för en stärkande cykeltur ut till någon match i de lägre fotbollsdivisionerna. När vädret blir något bättre lovar jag också en förbättring.

***

Kvartsfinalerna i herrarnas SM-slutspel i handboll är och har varit intressanta. Hammarbys kamp mot jätten Kristianstad är fascinerande. Det är idrott när den är som bäst, David mot Goliat,

Det är tack vare Fyran och dess olika ”syskon” man kan följa dramatiken. Tidigare var kommentatorerna/referenterna i Play-varianten under all kritik. Ledningen har förhoppningsvis insett att det i längden är ohållbart med så undermåliga medarbetare och i de senaste sändningarna har klassen varit bra med professionella journalister som Björn Hedman, Peter Ahnberg, Patrik Westberg och Glenn Göransson vid rodret.

Sen också beröm till Tomas Axnér i Fyran som ihärdigt försöker få kommentatorerna Daniel Kristiansson och Felix Hall att i alla fall lära sig de elementära reglerna. Den gode Tomas har några matcher till på sig, innan han går över till andra uppgifter. Förhoppningsvis hinner Kristiansson och Hall att lära sig att handbollskunnande inte ligger i att rabbla statistik.

***

Har sett ett par tre perioder i ishockeyns finalserie mellan Skellefteå och Växjö. Följde också Rögles och Redhawks kval till SHL. Ok, finalen är mellan landets två bästa lag och det är då en naturlig skillnad i kapacitet till lag som kvalar för att nå eliten.

Men att skillnaden var så stor i tempo och intensitet, det trodde jag aldrig.

 

 

Av Magnus Månsson - 16 april 2015 13:15

I går var det hemmapremiär i fotbollsallsvenskan för FC Rosengård mot Hammarby.

Det kom 667 personer för att se ett av världens bästa damlag. Jag är inte förvånad över det låga antalet åskådare. Däremot mycket förvånad över att Sydsvenskan varje gång blir förvånad över det klena intresset för allsvensk damfotboll. Det är ju så här det ser ut år efter år när Rosengård spelar seriefotboll.

***

Nedskärningarna på redaktionerna sätter givetvis sina spår i bevakningarna. Därför känns det inte så lite underligt att sända tre skrivande journalister för att bevaka Rosengård mot Hammarby. Det finns ju så mycket annat att lägga resurserna på för att skildra regionens breda idrottsliv.

Många sporter med elitidrottare och elitlag känner sig med rätta förfördelade i den moderna massmediala världen.

***

Att hitta toppformen till de viktiga tävlingarna/matcherna har alltid varit svårt. mycket svårt. Ett fotbollslag har i regel inte just detta problem, det gäller att ha en jämn form under hela säsongen utan alltför djupa svackor. Inte ens Malmö FF kan “gå ner sig” under en period och då lägga in extra tuff träning. Kvalet till Champions League börjar redan under sommaren med redan då svårt motstånd. Om det vill sig väl skall laget hålla en hög standard in i december och det från mars, Svenska cupen.

Det är en svår konst. Givetvis underlättat av en bred trupp.

***

För idrotter med slutspel är det annorlunda. Kanske speciellt inom den svenska ishockeyn med sina över 50 matcher i grundserien. Lagen har råd med svackor. Det finns så många sträck och sätt att på vårkanten med rätt form att uppnå sin målsättning. Speciellt som inga lag riskerar att degraderas direkt.

Redhawks och Rögle är två utmärkta exempel på vikten att hitta formen i rätt period. Båda lagen hade svackor men återfann den rätta kapaciteten när den som mest behövdes.

***

Ystads IF:s handbollslag och tränarteamet kritiserades hårt för ett man under VM-uppehållet prioriterade tuff träning och underlät att med tunga och trötta kroppar spela meningslösa träningsmatcher. Okej, laget levde lite farligt i februari och det fanns väl farhågor att YIF till och med skulle missa slutspelet.

YIF litade på sitt koncept, formen stegrades och laget är nu i semifinal. Nu hyllas YIF:s upplägg av samma kritiker som tidigare i år var negativa.

Vägen till framgång och uppskattning är många.

Och vem vet egentligen vilken som är den rätta?

 

Av Magnus Månsson - 7 april 2015 09:31

Så är den då igång, den allsvenska fotbollen.

Och tyvärr också debatten om domarinsatserna.

Här nere i söder diskuteras Sundsvalls straff mot Malmö FF och den åtföljande utvisningen av Adu. De olika tv-bolagen har sänt repris på repris och situationen kan ses på tidningarnas hemsidor ur en massa vinklar.

Och trots att sändningarna visas i slow-motion är experterna inte eniga. Åsikterna divergerar.

Pelle Blohm velar i c-more och mumlar “nja”, “hm”´, “nej” och kommer efter sitt långa funderande fram till: tveksam.

Markus Johannesson i SVT säger: hårt dömt. Vad är “hårt dömd”?

Jens Fjellström gav Hellenius i Hammarby kredit för att han stod på fötterna i straffduellen mot Wahlström i Häcken. Nu gjorde Sundsvalls Chennouti detsamma, alltså försökte göra mål trots obalansen efter axeldragningen. Fjellström menade då att Sundsvalls fått två chanser. Inte två likvärdiga i alla fall!

Max Wiman i Sydsvenskan gör den verkliga saltomortalen. Han tycker sig se Adus hand på Chennoutis axel men anser likväl att straffen är felaktigt dömd och som en följd av detta givetvis även utvisningen. Detta får jag inte att gå ihop.

Tänk om Michael Lerjéus haft samma tid och hjälpmedel som alla experter!

Min åsikt, då? Efter att ha haft hjälp av alla repriser menar jag att Lerjéus gjorde rätt. En ojusthet i målchansläge skall innebära rött kort och sker händelsen innanför straffområdet är det straff.

Dessa beslut fattade en rätt placerad Michael Lerjéus utan hjälp av repriser och också direkt.

Heders, Lerjéus!

 

 

 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se