Inlägg publicerade under kategorin Journalistik

Av Magnus Månsson - 3 mars 2015 11:48

Sydsvenskan har en manlig sportkrönikör, som lite elakt – men träffande – kallats “Spaltockupanten” av en före detta kollega.

Ingen kan ta ifrån Max Wiman att han är flitig, dagligen en eller flera artiklar i papperstidningen, minst lika många inlägg på nät och blogg. Han lär också twittra. Om han finns med på facebook har jag dock ingen aning om.

I denna massiva produktion under tidspress blir det naturligtvis (många) fel. Som i dagens krönika, där han ser en möjlighet att fyra skånska damlag kvalificerar sig till handbollens slutspel. Det är en omöjlighet. Det är bara H 65, Lugi och Eslöv som spelar i Elitserien.

Jag accepterar att det i en tidning kan uppstå fel. Men det som irriterar mig är Wimans von oben-roll när det gäller andra mediers sätt att bevaka och kommentera idrotten. Skulle det finnas ett fel – speciellt om hans kära MFF – pratar han gärna om Sydsvenskans oberoende kvalitetsjournalistik.

Det finns något som heter: Sopa rent framför egen dörr.

Det är ett bra ordspråk.

***

Samma andas barn som Max Wiman är bloggaren Magnus Sjöholm.

Av en tillfällighet kom jag i kontakt med hans blogg, har läst hans inlägg då och då. Magnus är i stort lika flitig som Max. Han dundrar på och har synpunkter – då och då illa underbyggda – på allt och alla. Om sportjournalister tycker han inte. Han vet mest och bäst.

Honom har jag slutat läsa.

Men har man läst i stort alla sportkrönikor i SDS under mer än 60 år lär jag väl fortsätta. I alla fall någon tid till.

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 23 februari 2015 10:22

Min erfarenhet, vad den nu är värd, har lärt mig att man skall bedöma ett lags kapacitet när det i tävlingssammanhang stöter på en motståndare som spelar på samma nivå.

Malmö FF mot Assyriska var förvisso en tävlingsmatch (Svenska cupen) men i Allsvenskan och i det kommande Europaspelet kommer MFF inte att stöta på ett så dåligt motstånd som gårdagens. Södertäljelaget fick i höstas kvala sig kvar i Superettan och har dels föryngrat sitt lag och dels hade man några viktiga kuggar borta.

Krönikörerna fastslår -- antyder i alla fall -- att årets MFF-upplaga är bättre än fjorårets och att de nya spelarna är bättre än de under hösten till utlandet flyktade. Jag beundrar dessa experter som efter så kort tid kan fastslå detta.

Bättre än 2014 innebär försvarat SM-guld plus avancemang i Champions League. Det är resultatet som räknas.

Och jag vill nog se mer av de nya innan jag vågar ha en uppfattning om de är bättre än Emil Fosberg, Magnus Eriksson, Simon Thern och Isaac Kise Thelin, alla spelare i något svenskt landslag, även om Erikssons Kinaresa hindrade hans debut.

Jag väntar att säga något om MFF och 2015 tills jag sett laget mot ett bättre motstånd än Assyriska.

Men visst Magnus Wolff Eikrem var verkligen bra. Mot ett inte speciellt bra motståndarlag.

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 22 februari 2015 10:27

Det här är en uppföljning av gårdagens inägg om journalistik och skid-VM.

I tv var i går Anders Blomquist kritisk mot de svenska åkarnas taktik. Det kan man givetvis ha synpunkter på. Blomquist vill i sin optimism så gärna att det skall gå bra för svenskarna i den sport han älskar att han i sin besvikelse glömmer att även konkurrenterna vill åka taktiskt och att det hårdraget är bara en som har det perfekta upplägget, ettan.

Anders med sin egna långa erfarenhet av långlopp vet naturligtvis också att det är tillfälligheter som gör att en planerad disposition ibland måste ändras. Detta kanske till och med åtskilliga gånger.

Nåväl.

Det som irriterade mig mest var de journalister som gav sig på Marcus Hellner och konfronterade honom med: “Anders Blomquist sa i tv att du använde fel taktik”.

Vad fegt och osjälvständigt att inte ha en egen åsikt utan att behöva gömma sig bakom en kollega.

Varför inte själv säga: “Jag tyckte du använde fel taktik.”

Nej, nu fick man en ny kontroversiell, negativ rubrik, Blomquist versus Hellner.

Tydligen Expressen mantra denna skidsäsong.

***

Jag hann även med ett besök vid hockeymatchen Redhawks--Karlskrona, 3--5.

Vad snabbt det går i idrottens värld. Som nu för Malmömålvakten Niko Hovinen, för några dagar sedan nästan omutlig, i går högst medelmåttig.

Såg matchen från en plats högt uppe med en perfekt överblick i denna fantastiska Arena (tack, Percy!).

Mitt ovana hockeyöga såg då att Blekingelaget hade klart bättre linjer i sitt spel, utnyttjade ytorna bättre och hade ett spel som tilltalar mitt mer vana bollspelsöga.

Med det stora intresset det finns för hockey i Malmöregionen unnar man givetvis publiken att få se SHL-hockey i Arenan.

Men givetvis då på idrottsliga grunder och inte på grund av publikkapaciteten.

Skrota förslaget om att det måste finnas plats för ett visst antal personer för att få spela i SHL!

 

Av Magnus Månsson - 21 februari 2015 12:42

Vad är det här?

Ilska, fiasko, bluff, skitsnack, upprörd, anklagar, nedvärderar, lurar...

Jo, det är rubrikord som de senaste dagarna figurerat i Expressen i samband med VM på skidor. Är allt negativt inom skidsporten? Ända sedan i höstas har Expressen frossat rubrikmässigt i att hitta kontroverser inom skidvärlden och nedvärderingar konkurrenter emellan. Speciellt mellan Norge och Sverige.

Jag har inte läst speciellt många av artiklarna, bara skrollat förbi.

Jag tror inte verkligheten ser ut som tidningen vill göra gällande. Respekten världsstjärnor emellan är så stor att man inte nedvärderar sina motståndare.

Det är ju bara att se hur hjärtliga -- jag menar det -- omfamningarna och gratulationerna är efter en tuff målgång.

***

VM på skidor är något stort. En av idrottsårets höjdpunkter.

Sprint med sin tuffa kvalregler för att nå final är fascinerande, kryddade med de fräna man/man-duellerna på små ytor.

Jag -- tillsammans med hela min generation -- saknar dock den individuella starten på en fem- eller tremil. Det var/är den ultimata viljeutmaningen. De löpare som i sin ensamhet med kroppen full av mjölksyra slappnade av i en brant backe var oftast chanslös i toppskiktet.

Det är stor idrott i en värld som av klimatmässiga skäl inte tillhör de mest utövade. Detta till trots är toppåkarna värda all beundran. De har alltid haft min.

***

Norge har inlett som väntat. Men de domedagsprofetior som florerat om ett svenskt medaljfiasko kommer inte att infrias. Erfarenheten -- som inte ger rubriker -- visar man inte skall dra för stora slutsatser av en lång försäsong.

Norge kommer att dominera, givetvis. Men vad sägs om tio svenska medaljer?

 

 

Av Magnus Månsson - 11 februari 2015 09:11

I natt avgjordes lagtävlingen i slalom i VM.

För en allmänt idrottsintresserad har ett VM i de stora sporterna -- i ett svenskt perspektiv -- alltid ett visst intresse. Men inte så stort att man sitter uppe några timmar en bit efter midnatt för att följa tävlingen. Inte i min ålder.

Men Sydsvenskans chefredaktör Pia Rehnquist har lovat att nätet skall prioriteras, vara först med nyheterna. 07.15 öppnade jag därför datorn för att se hur det gick för Sverige. Men jag fick leta länge. Längst ner på sidan fanns uppgiften om det svenska bronset. Föregången av 16 MFF-relaterade hänvisningar på “löpsedeln”. Av vilka många var veckogamla.

Var finns proportionerna? Och hur väl följs Pia Rehnguists intentioner upp?

***

Sen måste man ju beundra produktiviteten hos Sydsvenskans utsända till MFF:s läger i Florida. Även om det blir för mycket att läsa och lyssna på. Lyssnar gör jag förstås aldrig.

***

Klockan 08.45, när jag skriver detta, har VM-inslaget placerats högre upp. Men efter ett MFF-inslag. Naturligtvis.

 

 

Av Magnus Månsson - 7 februari 2015 19:09

Min tidning är en paradox.

Kan man egentligen skriva så? Jag tycker det. Med min tidning menar jag Sydsvenskan och dess sportsidor. Det är inte många dagar jag missat under mer än 60 år.

Självfallet har jag kännedom om tidningsvärldens stora problem och ekonomiska restriktioner men jag funderar om förändringarna är rätt väg att komma ur krisen. Sporten blir mer och mer lokal i sin bevakning samtidigt som småklubbs- och ungdomsidrotten får allt mindre utrymme.

Det är det jag menar är en paradox.

Mitt första uppdrag utanför Malmö som nyanställd på Sydsvenskan i maj 1985 var att bevaka den allsvenska fotbollsmatchen mellan Mjällby och Öster på Strandvallen. När Mjällby de senaste åren besökt Malmö har det knappast nämnts en enda bortaspelare vid namn.

Tidningens bevakningsområde elitmässigt har krympt. Jag menar inte att Blekinge skall ingå i den dagliga rapporteringen men nog finns det anledning att utvidga intressesfären utanför Omkretsen. Nu läggs oerhörda, dagliga resurser på ett fåtal föreningar/idrotter. Ni som läser Sydsvenskan vet vad jag menar.

I dag hänvisade “löpsedeln” på Sportens nätsida vid en tidpunkt till tio MFF-

relaterade artiklar!

Under min tid på Sydsvenskan var jag från 1989 fram till och med pensioneringen 2004 plus två år som frilans cirka 45 gånger per år ansvarig för Malmösport. Med nuvarande tidningsformat var det alltid två sidor.

Samtidigt skrev kollega Stefan Eckerström regelbundet om Lunda- och Omkretsensport

Att skriva om ungdomar, personer, klubbar och händelser i den “lilla” idrottsvärlden var det mest stimulerande jag sysslade under mina år som sportjournalist.

Successivt har lokalsportsidorna minskat både i antal och storlek och efter nyår är de tydligen helt försvunna.

Chefredaktör Pia Rehnquist har sina framtidsvisioner skrivit att det skall satsas rejält på nätet. De ansvariga har tydligen glömt lokalsporten. Det finns en flik, där det finns tre inslag från 2015, resten från hösten 2014. Detta säger väl allt om intresset.

Mycket om det lokalt stora, inget alls om det stora lokala utanför eliten.

Det är det jag menar med den paradoxa tidningen.

 

 

Av Magnus Månsson - 16 januari 2015 09:02

Såg Sveriges överraskande 2--0-seger i fotboll över Elfenbenskusten.

Det var många positiva insatser i det unga svenska vinterlandslaget. Samtidigt måste man undra vad ivorianerna sysslade med. Det mest frapperande var deras, trots det låga tempo, dåliga teknik.

För mig är landslaget något stort, betydligt större än en enskild klubb. Sydsvenskan nöjde sig med ett intetsägande TT-referat utan någon analys över de enskilda spelarinsatserna. Det ville man kompensera och granskade några av spelarna och betygsatte deras insatser. Man frångick dock inte sin vana. Koncentration låg helt på de fem MFF-arna, inte ett ord om några av de andra spelarna.

Det är att undervärdera läsarna. Trots att Sydsvenskan är Malmöbaserad, är jag övertygad om att den stora allmänhetens intresse sträcker sig längre än till MFF, speciellt i landslagssammanhang.

Man har vant sig -- nej, egentligen inte -- vid att det i texterna efter en allsvensk match det aldrig nämnts en spelare i motståndarlaget. Men ett landslag är något annat.

Men nu är jag en illusion fattigare.

Jag inbillade mig – hade förhoppningen – att Sydsvenskans samarbete med Helsingborgs Dagbladet skulle vidga vyerna, i alla fall till den västra delen av Skåne. Då hade man kanske i Sydsvenskan kunnat läsa att gårdagens bäste svensk var en HIF-are, Johan Mårtensson.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 4 januari 2015 10:52

Tävling är idrottens nerv.

Resultat i matcher och andra tävlingar är för den idrottsintresserade nödvändig information. Så tycker jag. Men tydligen inte de ansvariga för Skånskans sportredaktion.

Skånskans resultatredovisning har under lång tid varit ostrukturerad och svajig. Den har skötts av icke idrottsintresserade och på området okunniga personer. Det har jag sportchefens ord på. Men i stället för att utbilda personalen och entusiasmera den skär man ner redovisningen till ett minimum.

De senaste dagarna har det inte funnit några resultat i tidningen. I dag några från tre lagbollsporter (ofullständigt), torftigt i högsta grad, inget annat. Jag saknade mycket. Och det kan absolut inte skyllas på platsbrist. Halva sidan fylldes av ett foto från en SHL-match mellan Djurgården och Örebro.

I stället för att utbilda personalen och entusiasmera den verkar man ha gett upp. I min värld kan man inte vända en negativ trend genom att göra en sämre produkt. Jag är inte helt överraskad över tidningens förändrade policy. Sportchefen har i samtal antytt att något kunde vara på väg i en framtid. Men att denna skulle vara här redan i januari 2015 trodde jag inte.

Jag vet var jag skall finna den saknade informationen men jag vill ha den i den tidning jag betalar 3 000 kronor per år för, liggande i sängen klockan 6. Inte efter ett tidsödande sökande på en dator.

Jag började prenumerera på Skånskan för Sportens skull. Sportsidorna har fortfarande kvaliteter som delvis gör utgiften försvarbar. Samtidigt finns det andra avdelningar som jag funnit ett nöje i att läsa.

Jag har nio månader på mig att fundera över om jag skall förlänga mitt abonnemang. Men tveksamheten har ökat efter den senaste försämringen.

Jag förstår inte hur de ansvariga tänker.

 

 

 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3
4
5
6
7
8
9
10 11 12 13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se