Inlägg publicerade under kategorin Journalistik

Av Magnus Månsson - 26 juli 2015 13:28

Kommer ni ihåg den allsvenska seriepremiären den 6 april?
Nykomlingen Sundsvall inledde nervöst fick snabbt ett mål i baken och försvarsspelet kollapsade helt och guldfavorien Malmö FF vann komfortabelt med 4--1.
Allt var guld och gröna skogar. MFF mönstrade ett lag som var bättre än 2014 års succélag. Efterhand minskades euforin i samma takt som storstjärnsglansen på de upphaussade nyförvärven minskades. Och MFF dalade i tabellen.
Nu upprepar sig historian. MFF får ett tidigt mål mot Sundsvall efter en generös bjudning och dominerar därefter tillställningen mot ett om möjligt svagare Sundsvall än i premiären.
Och genast vaknar optimisterna i de blå leden och menar att DET HÄR nya laget har större kapacitet än vårens och följaktligen även 2014 års. Det är möjligt att det visar sig bli så. Men varför inte vänta med de stora orden tills MFF mött tuffare motstånd än Sundsvall och Örebro (då också några nya debuterade)?
I min måhända konservativa värld hade lite mer återhållsamhet varit välgörande.

***

3--0 mot svaga Sundsvall är givetvis klara siffror men nog var Rosenbegs nickmål offside? Tv visade av någon anledning ingen frusen bild med ett hjälpstreck.
***
När det nu hettar till i Europaspelet och i de förestående toppmötena i Allsvenskan hoppas jag att Erdal Rakip får fortsatt förtroende i startelvan. Den unge Erdal har imponerat på sistone. För oss som gillar att unga svenskar tar för sig i all utländsk konkurrens vore det välgörande.
***
Såg av olika anledningar MFF--Sundsvall i tv. Åke Unger var kommentator och till leda poängterade han MFF:s hårda program med CL-deltagandet. Två av toppkonkurenterna, Elfsborg och AIK, har haft ett tuffare program, IFK Göteborg ett likvärdigt.
Även om Champions League givetvis rankas högre än Europa Legue inbillar jag mig att de första omgångarna i EL är tuffatre än de i CL. Ett topplag från Polen och Danmark är bättre än ett mästarlag från Balticum.
***
Såg Sveriges U 19-lag för damer via 3--3 och ett straffavgörande mot Tyskland nå final i EM. Det var glädjande att se lagets inställning och moral. Jag har sett alldeles för lite av U 19-fotboll för damer för att ha någon uppfattning om matchens kvalitet men förundrades över de många bolltappen av ostressade och oattackerade spelare. Jag trodde att tekniken skulle vara bättre.
Gladdes speciellt åt att målvakten Emma Holmgren räddade avancemanget åt Sverige genom att klara två av tyskornas straffar. Emma var reserv för Rosengårds Zerica Musovic, som föredrar spel i klubblaget framför att vinna ett EM-guld för Sverige.
Imponerande var Linköpings kraftfulla forward Stina Blackstenius. Linköping har en trupp, mogen att utmana FC Rosengård om SM-titeln.

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 12 juli 2015 21:35

Man lär av sina misstag.

Eller bör kanske göra det.

Jag funderar på upphaussningen av Malmö FF inför årets säsong. Nu har tongångarna dämpats, de tvärsäkra omdömena om truppens styrka har ersatts av frågetecken. Det är naturligt efter den senaste tidens insatser.

Men samtidigt är något sig likt. Nu tror man att de tre nya spelarna är så bra att guldlyftet skall komma. Men vilken kunskap har skribenterna om serben, uruguayaren och islänningen? Kari Arnason har man kanske en viss koll på, men det jag förhoppningsvis lärt mig under mer än 60 år som fotbollsåskådare är att en spelares kvalitet betygsätter man efter en räcka av tävlingsmatcher. Inte efter träningar och betydelselösa träningsmöten.

***

På tal om betyg. Kvällsposten hade snittet 1,41 på MFF:s spelare, 2.33 på ÖSK:s. Detta efter en match som blev 2--2. Det är väl inte alltför vågat att påstå att felaktiga förhoppningar styrde betygen framför vad som skedde på Swedbank.

Aftonbladet noterade: MFF 2,07, ÖSK 2,46. Sydsvenskan ger aldrig MFF godkänt när laget inte vinner och fick ihop ett snitt på 1,75.

Det var också stora skillnader i de enskilda spelarbetygen, från 1 till 3.

Nog sagt om trovärdigheten.

***

Den stora behållningen i matchen var ÖSK:s Nordin Gerzic, han, Allsvenskans bollsäkraste spelare (?), fullständigt dominerade matchbilden, speciellt före paus. I hans omgivning har Daniel Nordmark, den forne talangen som haft det tungt i Elfsborg och Helsingborg, blommat upp och blivit den duktige allsvenske spelare de flesta förutspådde, när han slog igenom i Elfsborg. Det var inte första matchen Gerzic/Nordmark var så här bra.

Men varför får man ytterst, ytterst sällan i Malmöpressen läsa något om MFF:s motståndare?

Jag skrev i går om att lyfta blicken och ge läsarna information om mer än MFF.

När man nu kan se samtliga allsvenska matcher på tv, tror jag att det finns ett intresse utanför den snäva lokala sfären.

***

Glädjande var att Malmöjournalisterna inte fokuserade sina artiklar på domarinsaten, som brukligt är när den inte är bra -- och det var den inte -- och MFF tappar poäng.

En krönikör menade träffande: MFF:s insatser har ju precis inte varit felfria den senaste tiden.

***

Såg Magnus Eriksson på åskådarplats. Och då föll det mig in att MFF sålt honom, Johan Dahlin, Erik Friberg och Daniel Larsson för stora pengar till penningstarka ligor. Nu spelar alla fyra i Danmark.

Den store vinnaren ekonomiskt är MFF och givetvis spelarna. Hade det gått direkt till en dansk klubb hade varken ersättningen till MFF eller den egna lönen blivit tillnärmelsevis så hög.

Hur många liknade misslyckade -- för det är det väl när man tvingas ner till en sämre liga för att få speltid -- övergångar finns det under ett år, sett över hela världen?

Det är enorma summor, inte bara i spelarlöner till megastjärnorna, som cirkulerar i fotbollsvärlden.

Vem gynnas av denna karusell på sikt?

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 11 juli 2015 12:12

I dag spelar Malmö FF åter allsvensk fotboll på Swedbank.

De senaste veckorna har Malmötidningarna och till dessa relaterade bloggar fyllts av MFF-material, om skador, nyförvärv, förluster och en massa spekulationer. Det är väl helt okej. MFF är stort och säljande.

Men Allsvenskan är mer än MFF. Ibland blir det väl mycket klubbtidning. Jag tror -- nej, jag vet -- att det i läsekretsen utanför de mest fanatiska anhängarna finns ett intresse även för konkurrenterna, inte minst för den kommande motståndaren. På ”den gamla goda tiden” fanns det matchdagen alltid några rader om gästerna, ofta också en laguppställning.

Men i dag hittade jag i de två tidningar jag betalar för att få i brevinkastet vid 5-tiden inte ett ord om Örebro SK. Visst vore det intressant att veta om den duktige mittfältaren Ahmed Yasin skall spela innan han blir klar för sin danska klubb. Och om ”Crespo” Kamara, den målfarlige anfallaren, är så kurant att han är redo för en comeback.

I dagens uppkopplade värld är det enkelt att hitta information. Om man orkar lyfta blicken. Yasin spelar inte, Crespo får vänta på sin allsvenska återkomst.

Däremot återkommer flinke Ayanda Nkili. Bara så ni vet.

Det här ointresset för andra kännetecknar på något sätt atomsfären kring MFF. Efter vad jag förstår är MFF den enda klubb som inte redovisar resultaten från

de övriga pågående matcherna. Det är lite publikförakt. Det gamla hederliga programförsäljningsargumentet ”Matcher att följa på tavlan” är ett minne blott.

Det är aldrig fel att lyfta blicken!

 

 

Av Magnus Månsson - 1 juli 2015 13:27

I morgon spelar AIK och Elfsborg kval till Europa League i fotboll mot var sitt finländskt lag.

Det är viktiga matcher och en första väg mot de eventuellt stora pengarna.

Men det är mycket troligt att AIK kommer utan dagens mest omskrivne svenske fotbollsspelare målvakten Patrik Carlgren. Lika troligt är det att Elfsborg låter Sebastian Holmén och Arber Zenili vila.

Trion har varit med om deras karriärers häftigaste fotbollsupplevelse, kanske till och med sett över tid, EM-slutspelet för U 21.

För AIK och Elfsborg har det varit en självklarhet att tre av lagets främsta spelare skall representera Sverige och ge svensk fotboll pr värd åtskilliga miljoner. Trots att det gått ut över egna lagets förberedelser inför de betydelsefulla kvalmatcherna.

Och hur gärna hade Malmö FF inte önskat en fräsch Oscar Lewicki (vilket EM han gjort!) i laget mot IFK Norrköping på lördag. Det finns inga måstematcher redan nu, men en MFF-förlust skulle innebära en brant uppförsbacke mot ett försvarat SM-guld.

***

Det är med detta som bakgrund jag inte kan släppa tanken på FC Rosengårds åtgärd att stoppa sin målvakt Zacira Musovic från U 19 EM-slutspelet.

Rosengård är landets resursrikaste damförening men har i sin organisation inte en målvakt som kan ersätta Musovic och den nu skadade Kathrin Längert. (Stoppförbudet kom för övrigt före Längerts skada.)

Målvakten är förvisso alltid en nyckelspelare men med tanke på Rosengårds internationella ambitioner är det märkligt att man inte har ett tredje alternativ som har kapacitet att spela några matcher i Allsvenskan, där Rosengårds målvakt tack vare lagets oftast stora överlägsenhet sällan har mycket att göra.

FC Rosengårds sätt att bygga ett lag har jag inte mycket till övers för.

Läste till och med i Sydsvenskan att krönikören rekommenderade ytterligare ett köp av en utländsk spelare, en afrikanska, som tydligen imponerat i VM. Precis som inte tio tjejer med utländskt pass vore nog.

***

Ibland känns det skönt landslagsspel prioriteras i en allt mer kommersialiserad idrottsvärld.

***

Åter till U 21-EM!

Det har varit några fantastiska veckor med ett svensk lag som visat vad organisation och laganda kan åstadkomma. Ett bra lag skall också ha marginalerna med sig. Och det hade Sverige. Precis som i stort alla lag som vinner ett stort mästerskap. Jag vill på inget sätt nedvärdera det svenska guldet. Det värmde denna kalla sommar.

Men ibland tar euforin över. Jag har sett kommentarer om att EM-guldet kan mäta sig med OS- och VM-medaljer för seniorer.

Men det var ju åldersbegränsat mästerskap med enbart europeiskt motstånd.

Rubrikerna och lovorden liknar de som varje år sköljs över Juniorkronornas insatser i JVM.

Gläds åt underhållningen och framgången!

Det är gott nog.

***

Ibland undrar man varför medaljer i de olika mästerskapen för ungdomar i handboll inte kunde få lite, lite, lite mer massmedial uppmärksamhet. Nästan varje år blir det någon gulblå medalj. Men vem känner till detta?

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - 24 juni 2015 13:30

Att leva som man lär är inte alltid lätt.

Det vet alla.

Jag har funderat över detta de senaste dagarna. Det pågår ett VM i fotboll i Kanada. Sverige är utslaget. Det märks naturligtvis i den svenska bevakningen

och det är både naturligt och försvarbart. Men hur undermålig får rapporteringen bli från ett av idrottsårets största evenemang? Jag tänker på den tidning, Sydsvenskan, där huvudkrönikören gång på gång -- ibland med rätta, det skall medges -- gått till storms mot de orättvisor som könsmässigt finns inom idrottsvälden. Inte minst har Max Wiman framhållit sin och tidningens betydelse för att den massmediala bevakningen skall bli mera jämlik.

Men hur har det sett ut de senaste dagarna? Jag vet självfallet att matcherna spelas på tider som inte är morgontidningsvänliga men att gömma resultaten bland småklubbsreferaten och komplettera resultaten med en intetsägande text, där det mesta kunnat avläsas i resultatredovisningen, är inte värdigt en tidning, som vill profilera sig som en föregångare för jämställdhet inom idrottsbevakningen. Att inte ens orka fylla i det så kallade slutspelsträdet, som nog lär intressera de flesta, är undermåligt.

Sveriges herrar har inte varit med i de två senaste VM-slutspelen men ve den tidning som inte haft utförliga referat och inträngande reportage och fullständig resulatredovisning från turneringarna.

Det är marknaden som styr. Det är bara att erkänna, alla vackra ord till trots.

På annat sätt kan man väl inte heller tolka Sydsvenskans prioriteringar av Malmö FF:s återupptagna träning, lottningen av Champions League och de upprepade spekulationerna om utlandsflytten för några av spelarna.

I min värld kan man ge och ta. Lite mindre utrymme åt MFF, lite mer av VM i Kanada.

Som Skånskan som vaket och alert sände en reporter till Kastrup för att intervjua de hemkommande VM-spelarna från FC Rosengård.

 

Av Magnus Månsson - 21 juni 2015 13:39

Låt mig först erkänna, jag är ingen större konsument av fotboll för damer.

Det blir ett, kanske två, besök på en allsvensk match på Malmö ip per år, några matcher från samma serie i tv, hälften (?) av landskamperna. Av Sveriges VM-framträden har jag sett två hela och två halva.

Jag har alltså dåligt på fötterna och kan inte bedöma hur berättigad kritiken är mot Pia Sundhage och de mer eller mindre klart uttalade kraven/förhoppningarna om hennes avgång. Men är den trupp hon haft tillgång till den bästa Sverige har för närvarande -- och något annat har jag inte hört -- ligger problemet inte hos förbundskaptenen utan betydligt djupare. De svenska spelarna räckte helt inte till i denna världskonkurrens. Varken i snabbhet, styrka eller teknik. Dessa grundläggande kvaliteter måste naturligtvis finnas före samlingen till VM-lägren.

Detta är uppgifter för distrikt och klubbar, inte för en förbundskapten.

Och hur intresserade är elitklubbarna av ett verkligt starkt landslag? Inför vårens turnering i Algarve vädjade Linköping och Rosengård om att deras spelare skulle sparas för klubbarnas kommande engagemang i Champions League. Och efter vad jag förstår har Rosengård stoppat sin lovande målvakt Zecira Musovic från att deltaga i en U-landslagsturnering, där hon skulle skaffat sig internationell rutin. Det är samma Musovic som i fjor fick stå tillbaka för en ganska medioker tyska, Kathrin Längert.

Antalet utländska spelare i elitlagen är givetvis en hämmande faktor för att skapa ett starkt landslag, vilket Pia Sundhage nogsamt poängterat. Rosengård och Linköping, Sveriges representanter i CL, hade i våras vardera nio spelare med utländskt pass i sina trupper.

Junior- och flickfotbollen i landet är trängd och för att få en stabil grund att bygga framtida starka landslag på måste bredden förbättras med en bättre utbildning.

Detta ät så oerhört mycket viktigare än att byta förbundskapten.

Om Pia Sundhage är duktig eller ej kan, eller vill, jag inte uttala mig om. Men jag har känslan av att hon liksom det svenska laget är upphaussad. Och när det blir så blir fallet och besvikelsen så mycket större.

Det har verkligen märkts i kommentarerna.

***

Några andra reflektioner:

I VM för U 20, herrar, kom den okända fotbollsnationen Mali trea. Fotbollsvärlden växer verkligen.

***

Nu skall jag åka och se den tidiga seriefinalen i division 1 mellan Trelleborgs FF och Örgryte. Kan man räkna med närmare 2 000 åskådare, det vill säga mer än dubbelt så många som vid en ordinär allsvensk dammatch för FC Rosengård? Men inte ett ord i dagens Sydsvenska.

***

På tal om de klena startfälten vid friidrottens Finish Games. Samtidigt arrangerades simtävlingen Färsingadoppet i Sjöbo. Där kunde man notera 3 200 starter. Det är inte ungdomen det är fel på. Det är produkten.

 

 

Av Magnus Månsson - 15 juni 2015 14:02

Det pågår en massa storinternationella mästerskap/kval i de stora bollsporterna för damer.

Sällan eller aldrig har det förmodligen skrivits så mycket om svenska damlandslag som i dessa dagar. Det är givetvis positivt. Självfallet är jag för jämlik idrott. Men nog blir det snett i debatten när man som inför VM-fotbollen hänger upp sig på att FIFA, det internationella förbundet, kallar slutspelet Dam VM och inte rätt och slätt VM. Motiveringen att man i jämlikhetens namn då också borde kalla herrarnas turnering för Herr VM är banal. Känner verkligen damidrottens vapendragare sig diskriminerade av denna skillnad i namn? I så fall är tårna sällsynt ömma. Det finns hundratals andra viktigare områden att diskutera för att ge kvinnor världen över bättre förhållanden för att utöva idrott.

***

Om jag inte minns alldeles fel lanserades VM-tuneringen i ishockey tidigare i år i Malmö också som Dam-VM utan att någon reagerade.

***

Jag har sett några av EM- och VM-matcherna. Överlag är det givetvis bra idrott på denna nivå -- undantaget var fotbollsspelarnas insats mot Nigeria. Men att kalla det bragd att spela 0--0 mot USA i fotboll och att hämta in ett självförvållat stort underläge i basket till seger, ja, då har ordets valör mist sin betydelse eller så har skribenten känslor nått lite väl euforiska höjder.

***

Underhållningsmässigt var handbollslagets insats mot Kroatien den stora behållningen. Damerna har lyckats förena teknik, snabbhet, styrka och en individuell skicklighet som är imponerande.

***

Jag gillar basket. Men inte de regler som -- i mötet mot Litauen -- tillåter att det tar tre, fyra minuter att spela klart en match med elva sekunder kvar. Avsiktliga foul för att få en fördel är osportsligt och skall straffas därefter. Det går inte att gömma sig under täckmanteln ”taktik”.

***

Handbollen är stor i Skåne. Att därför avfärda ett EM-kval i handboll för herrar i en notis känns som ett felval. Speciell som det i dagens Sydsvenska fanns rejält med plats till en artikel om Redhawks årskortsförsäljning och om Malmö FF:s utlånade spelare. Det blev lite av en klubbtidning. Det var två artiklar som med fördel kunde stått på vänt.

***

Varje år blir vi informerade om hur stort intresset är för motionsloppet Malmömilen. Varje år överdrivs siffrorna från arrangören Malmö Löparklubbs sidan. I dagens Sydsvenska kunde man läsa att närmare 6 000 löpare deltog. Jag kollade och fann att 4 232 tog sig i mål. Ett hundratal kan väl ha brutit men det är långt till 6 000.

Vad vill Malmö LK få fram med dessa årligen friserade siffror? Det inger i alla fall inget förtroende.

 

Av Magnus Månsson - 12 juni 2015 14:10

Tretton omgångar är spelade, sjutton återstår under denna allsvenska fotbollssäsong.
Därför förstår jag inte den pessimism som framskymmtar i MFF närstående presskretsar. Ett försvarat guld är på inga sätt orealistiskt.
Alla famlar förstås i den mörka ovissheten om vad transferfönstret ger för utslag. Det kan ju ge plus och minus för alla de sex inblandade topplagen.
Den förändrade tron på MFF kan den möjligen bero på att eftertänksamhetens kranka blekhet infunnit sig? Tretton matcher har visat att duktiga spelare har sina klara brister och att de ingalunda ännu visat att de är bättre än förra säsongens favoriter.
                                                                  ***
I skrivande stund finns inga större förändringar i trupperna redovisade. Några intressanta spelare är på väg att komma tillbaka efter långvariga skador.
Molins i MFF, självfallet.
Emir Bajrami i Elfsborg. En stark trupp med unga spelare på uppgång, stöttade av rutin, lär bli bättre.
Nicklas Bärkroth i IFK Norrköping. Hur gör man med Kamara utlånad till en frysbox i Thailand?
Kalmar FF och Örebro SK, fövisso inga topplag i nuläget, men med Ramus Elm och ”Crespo” Kamara i hyggligt gammalt slag kan dessa båda lag oroa de flesta av de bästa.
Får Häcken ordning på sitt målskytte och skippar småplottrandet är det mer än MFF som får besvär.
Kan Pelle Olsson fortsätta att förbättra ett stabilt Djurgården?
Försvarsstarka IFK Göteborg har sitt fempoängsförsprång, nått med de marginaler som alla bra topplag har, och ett bra utgångsläge för att behålla sin tätposition.
Helsingborgs IF, skadefritt, har kapacitet att hota alla lagen.
Det lag som det är svårast att få grepp om är AIK. Den kollektiva formkurvan är ojämn liksom den hos många spelare.
Åtvidaberg åker ut. Hammarby klarar sig utan kval.
Sundsvall, Gefle, Halmstad och Falkenberg är den kvartett som kommer att figthas om att undvika direktdegradering och kval.
SM-guldvinnare blir Elfsborg.
Detta uppehållstips grundar sig på cirka 45 allsvenska matcher som tittare.
Och på att inte något lag tappat alltför många av sina nyckelspelare till en utlandsmarknad, som jag inte förstår mig på.
Utan att vara elak, och utan att fästa mig allför mycket kring hans senaste matcher, kan man undra hur någon klubb kan lägga upp miljoner för Filip Helander i MFF. I min fotbollsvärld är Sebastian Holmén i Elfsborg Allsvenskans klart bäste, unge innerback. I den moderna fotbollen, där uppspelen ofta sker genom innerbackarna, är hans öppnande, precisa crosspassningar ett av Elfsborgs vassaste anfallsvapen.
                                                                      ***
Jag längtar redan efter en oviss höstsäsong!


Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se