Inlägg publicerade under kategorin Journalistik

Av Magnus Månsson - 5 mars 2016 11:44

Prespa Birlik, den omdiskuterade division 1-klubben i fotboll från Malmö, har på kort tid befriats i två undersökningar.

Svenska Fotbollförbundet har funnit att klubben inte brutit mot förbundets regler.

Skattemyndigheterna har granskat och godkänt Prespas räkenskaper.

Det är inget underligt i detta. Utan att var speciellt bevandrad i varken ekonomi eller skattefrågor var utslagen väntade. Jag skall inte slå mig för bröstet bara konstatera att jag på denna plats den 24/11 förutspådde utgången.

Underligt är att Sydsvenskan, som började rota i affären, inte med ens en enda kort notis nämnt att Prespa Birlik befriats från de framförda misstankarna.

Det är dålig journalistik.

Det var ju Sydsvenskan som i braskande svarta rubriker i stort uppslagna artiklar berättade om spelarkontrakten och att skattemyndigheten beslagtagit kontrakt, kvitton och de ekonomiska redogörelserna.

Tidningen skall dock ha beröm för att den skrev om den cynism som finns i Prespa Birlik – och efter vad jag förstår även i andra svenska föreningar.

I en artikel i senaste numret av SkåneSport, signerad Ole Törner, säger Prespas sportchef Meysam Javan att ”Moral och juridik är två helt skilda frågor.”

Så är det, men att utnyttja reglerna med att betala minimilöner på 14 300 kronor/månad till fattiga, outbildade afrikaner – någon med familj – är inte värdigt svensk idrott.

Cynismen har fått ett ansikte.

Även om Prespa Birlik vunnit i två instanser är klubben en förlorare.

***

För något år sedan var Prespa Birlik på väg att bygga upp en ungdomssektion. I något fall genom att ”ta över” ett helt lag från en annan Malmöklubb. (Denna tyvärr ganska ofta förekommande destruktiva företeelse inom Malmöfotbollen.)

2013 hade PB ett juniorlag och ett pojklag.

2014 ett J-lag och sju pojklag.

2015 ett J-lag och sex pojklag.

2016, enligt SkåneSport, ett J-lag och ett pojklag.

Enligt min källa var det efter 2013 meningen att Prespa Birlik skulle avancera i seriesystemet genom en seriös satsning på utbildning av talanger från de egna leden.

Man var på väg. Några av de äldsta lagen 2014 var bra. Men de främsta talangerna försvann till andra klubbar. Importerna tog platserna.

Varför klubben nu tappat fem lag på ett år, vet jag inte. Men väl några teorier som jag i nuläget håller för mig själv.

Att Malmö fått ett division 1-lag med dessa metoder är inget som gläder mitt idrottshjärta. Vi talar om nivå 3.

 

 

 

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 7 februari 2016 14:17

Veckotidningen SkåneSport har kommit ut med sitt tredje nummer.

Jag har läst varje artikel – nu ljög jag lite, travtipsen har jag hoppat över – i de två första numren. Eftersom Posten strulade under fredagen har jag bara via webben ögnat genom nummer 3. Jag kommer aldrig (?) att läsa en hel tidning annat än på papper. Enstaka artiklar kan gå, men inte mer. Så gammalmodig är jag.

***

När jag för ledningen påpekade att SkåneSport inte kommit på utlovad tid fick jag snabbt svar via såväl sms som mejl. Proffsigt!

Som prenumerant har jag känt mig välkommen och erhållit mycket information. Proffsigt!

***

Innehållet då?

Tja, det kan vara jag som haft för stora förhoppningar. Namnet SkåneSport förpliktigar. Skåne är stort. I alla hörn finns i det livaktiga idrotter och klubbar.

SkåneSport har rekryterat sina tre journalister från Skånskan. Det märks tydligt. Det är mycket från ”Skånskanland”, om man nu vill inkludera Malmö och Lund i den regionen.

Som daglig läsare av Skånskan och Sydsvenskan känns det inte alltid fräscht. Mycket är välbekant, förvisso med något nytt, men inte tillräckligt för att jag skall vara helt nöjd.

Artiklar med Malmö- och fotbollsanknytning (speciellt de MFF-relaterade) är överrepresenterade i artiklar och krönikor. Som läsare av Malmös morgontidningar och ibland deras webbsidor blir det en övermättnad.

Jag skall inte trötta ut med en lista över artiklar i SS som jag delvis kunnat ta del av i de ”vanliga” tidningarna. Men den är ganska lång.

***

Överraskande många korrekturfel – det är ju en veckotidning utan de dagliga tidningarnas tidspress – har det funnits i SkåneSport.

***

Men ok, jag ser fram mot att nummer 3 dimper ner brevlådan vid middagstid på måndag. Jag vet att det finns något jag inte känner till.

I framtiden vill jag dock ha mer överraskande artiklar från hela Skåne.

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 4 februari 2016 17:23

Journalistik handlar om att välja och välja bort.”

Detta är en mening från ledarsidan i mitt fackorgan Journalisten. Varje dag tänker jag på dessa kloka ord, när jag läser de två Malmömorgontidningar jag betalar för. Men för att kunna välja och välja bort och välja rätt fordras kunskap och riktlinjer, gemensamt satta av en allkunnig redaktion med en chef som ser till att de följs.

Mitt resonemang gäller allmänt, men jag håller mig till Sporten.

En tidning skall givetvis överraska men samtidigt måste det finnas uppgifter som bara skall vara med. Som man betalar för.

Jag tar resultatredovisningen som ett exempel. Skånskans är mestadels under all kritik, sedan tidningen inte längre är TT-ansluten. Sydsvenskan spretar, ena dagen ett fullständigt facit med målgörare och allt från, exempelvis, Elitserien i handboll, andra dagen bara resultat från matcherna. Exemplen kan mångfaldigas.

Det irriterar mig.

Och vilken tanke ligger bakom att Premier League-tabellen finns på två sidor och att en ”B-lagstabell” i volleyboll prioriteras framför exempelvis Hockeyallsvenskan?

Det kan låta gnälligt – och det är det kanske också. Men när det upprepas dag efter dag känns det angeläget att i alla fall någon gång få lufta ventilerna.

***

Vid Sydsvenskans pensionärsjulbord informerade vd:n Pontus Bodelsson om tidningens situation och problem.

Han berörde bland annat antalet klickar på hemsidorna och nämnde då det stora antalet på Malmö FF. MFF är stort det vet jag, men det tror f-n (ursäkta språket!) att klickarna blir många.

Två exempel.

  1. Var inne för att ta reda på hur det gått för Charlotte Kalla i ett lopp, hittade inget. Däremot en rubrik näst längst upp på sidan: ”Ålen dagens segerskytt.” Ojdå! Hade jag missat att MFF spelat en träningsmatch? Det hade jag inte. Agon Mehmeti hade gjort enda målet i en intern match som avslutade träningen.

Ridå!

  1. I förra veckan hade Sydsvenskan missat att skriva om en segermatch för Malbas, sökte på tidig förmiddag för att finna något. Inget fanns. Såg då en mängd MFF-relaterade artiklar och konspiratorisk som jag är räknade jag dem. Det var 32, eller möjligen 34. Och då räknade jag inte dem som handlade om Zlatan.

    Jag vet att jag inte är ensam om att reagera. Men när reagerar de ansvariga?

    PS. Senare på förmiddagen publicerades en intervju med Malbascoachen Henrik Svensson.

    Tackar!

***

Sydsvenskan har två flitiga sportbloggare, Max Wiman och Kent Jönsson, som båda är ärliga i sin konsumentupplysning. Deras inlägg handlar om Malmö FF respektive Malmö Redhawks även om Kent ganska ofta lyfter blicken och även skriver om Pantern. Tackar!

Det finns även en blogg som heter Horisont Malmö med Richard Åkesson som ansvarig. Den behandlar oftast friidrott men den borde då byta namn till Horisont MAI.

Okej, Heleneholms IF (min förening sedan början av 1960-talet som aktiv, tränare och ledare, så jag är inte helt opartisk) är nere i en djup svacka men det finns några aktiva som presterar i nivåer med många MAI-are. Men aldrig ett ord i Horisont Malmö! Där gäller bara MAI.

***

Nu slut för gnället i dag!

Men jag talar faktiskt inte enbart för mig själv. Det vet jag.

 

Av Magnus Månsson - 22 januari 2016 17:11

Det var förstås inte som på 1950-talet.

Det var då jag varje måndag, onsdag, fredag strax före 6 på kvällen rusade in på Posten för att hämta mitt exemplar av Idrottsbladet. Det kom med ”halvsexan”. För den som inte är införstådd med vokabulären i Skurup på den tiden så var ”halvsexan” tåget som kom från Malmö 17.30

I dag väntade jag på första numret av Skånesport. Det kom klockan 13. Nyfiket bläddrade jag igenom de 28 sidorna. Jag har ännu inte läst någon av de 19 artiklarna så jag inte bedöma kvaliteten. Men det ensidiga urvalet gjorde mig oerhört besviken.

Tio artiklar rörde fotboll, sex var MFF-relaterade, två av de övriga rörde andra Malmöföreningar.

Ishockeyartikeln handlade om en Malmöspelare, Oscar Alsenfelt, veckan mest omskrivne MIF-are.

Vem är den skånske spelare i handboll som fått mest uppmärksamhet den senaste tiden? Jo, naturligtvis Lukas Nilsson. Honom har jag läst mycket om på sistone liksom om den karismatiske tränaren Niklas Harris.

Men i detta premiärnummer blev det ytterligare texter om dessa begåvade herrar.

Var finns det nytänkande som jag hade hoppats skulle prägla denna nysatsning? En regional spridning med ett generöst smörgåsbord av alla de livaktiga idrotter som utövas i Skåne.

Förutom nu fotboll, ishockey och handboll fanns ett referat från en innebandymatch (ett Malmöderby!), en krönika om ridsport, en artikel om idrottsskador och en notis om golf. Samt ett travtips!

Mer än hälften av artiklarna var Malmöanknytna. Jag läser redan Sydsvenskan och Skånskan och hade hoppats att vidga mina skånska sportvyer genom Skånesport.

Jag skall givetvis ge den nya tidningen ytterligare chanser.

Men premiärnumret var en stor besvikelse. Var fanns de vidgade vyerna?

 

Av Magnus Månsson - 19 januari 2016 15:58

Hemkommen från ett dygn på sjukhuset.

Som alltid väl omhändertagen av vänliga människor och den kvinna som satte en spruta med Voltaren i ena skinkan har en evig plats i mitt tacksamma hjärta.

Inte ens min värsta ovän önskar jag en njurstensattack.

***

Håller just på att läsa Svetlana Aleksijevitjs Kriget har inget kvinnligt ansikte. Osökt hamnar tankarna på det omänskliga lidandet hos människorna som på något sätt var involverade i andra världskriget. Och i alla krig både före och efter. Förstås.

Voltaren, denna välsignade smärtstillare, fanns i alla fall inte.

Jag rekommenderar Svetlana Aleksijevitjs Kriget har inget kvinnligt ansikte och även hennes bok om Tjernobyl. Skall även senare läsa några av hennes övriga böcker. Hon är en Nobelpristagare lätt att förstå och ta till sig. Det är en hemsk verklighet hon skildrar med ett lättläst språk.

***

Som en ivrig konsument av främst tidningar har en stor del av tiden efter hemkomsten ägnats åt att ta igen det jag missat i massmedia, där jag inkluderar några hemsidor och ett fåtal bloggar.

Mellan de båda EM-matcherna i handboll i går gick jag in på Sydsvenskans sporthemsida för att se något nytt om just den fascinerande EM-turneringen. Men inget.

Däremot fanns det klockan 20.20 inte mindre än 23 MFF-relaterade artiklar, både nya och gamla.

Alltså TJUGOTRE.

Någon måtta måste det väl finnas i alla överdrifter? Tror de ansvariga att det minskade antalet läsare bara är intresserade av MFF?

***

På fredag kommer det första numret av veckotidningen Skånesport ut. Jag hoppas verkligen att den gör skäl för sitt namn, en tidning för hela Skåne och alla dess idrotter.

***

Åter till handbolls-EM. Har det i någon idrott på internationell nivå spelats så många jämna, dramatiska matcher som i den här turneringen? Jag tror det inte.

Hur skall man då se på uddamålsförlusten mot Tyskland? Allt har två sidor. Jag tror säkert att man i tyske press menade att tyskarnas första halvlek var en kollaps, precis som vi i Sverige menade att inledningen av den andra halvleken var en svensk sådan. Klart är att Sverige just nu saknar den eller de spelare som individuellt kan utmanövrera ett utgrupperat internationellt försvar. Andreas Cederholm vägde i går alldeles för lätt.

Jag har alltid hävdat att i handbollsmatcher med en till två måls marginaler är det tillfälligheter som avgör. Så var det även i går. ”Tillfälligheten” hette denna gång Markus Wolff och han var tysk målvakt. Han gjorde som svenska målvakter ”alltid” gjort, avgjorde matchen med sitt storspel. Kan vi tillskriva Mattias Andersson och hans kolleger många ärofulla vinster måste vi naturligtvis ge samma erkännande till en motståndarmålvakt.

Så ser jag på förlusten och ser fram mot en dramatisk onsdag.

***

Min vakne, kunnige före detta kollega Stefan Eckerström observerade att förra vårens HK Malmöspelare Bozo Andjelic är med i Montenegros EM-lag. Underliga äro vägarna och tankegångarna. I HK Malmö fick Bozo Andjelic sparsamt med speltid, i vissa perioder ingen alls. Nu EM-spelare. Som sagt värderingarna är underliga.

Så kanske får vi i framtiden se HK:s kantspelare Lev Snaer Petrusson i det isländska landslaget. I HK har jag knappt sett honom.

***

Såg just att Ystads IF:s 19-årige världstalang Lukas Nilsson till hösten skall spela för Kiel. Jag förstår den tyska storklubben och att pengarna lockar Lukas.

Men spåren förskräcker lite. I unga år har två andra Ystadsspelare, Oscar Carlén och Jim Gottfridsson, gett sig av till Tyskland och visat att de fysiskt inte varit beredda för den tuffare tillvaron i Bundesliga. Deras proffskarriärer kantades och har kantas av otaliga skador.

Lukas Nilsson verkar dock vara byggt av ett sällsynt gott virke.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 6 januari 2016 10:54

Det spelades en handbollslandskamp i går i Malmö, Sverige mot Tjeckien.

Om inte helt i skymundan, mötet sändes i tv, men snudd på. 1 386 personer hade mött upp i Isstadion. Det visar väl kanske också lite av handbollsintresset i Malmö. Men ett landslag på väg mot EM är ju mer än en lokal angelägenhet. Tidigare landskamper av samma karaktär har haft bra publiksiffror i Malmö.

Men sällan har marknadsföringen varit så bristfällig som nu. Huvudansvarige för landslagen, Stefan Lövgren, påstod att man lagt ner stora summor på just marknadsföringen.

Ursäkta! Jag har inte sett en enda annons i de två morgontidningarna jag dagligen konsumerar. Vart har man vänt sig? Jag vet bara att cirka 1 000 av biljetterna hade köpts av de skånska föreningarna.

Förbunden, det skånska och svenska, har verkligen fått lite valuta för sina pengar.

Och någon större hjälp av Malmös tidningar har man inte fått. Jag vet att de inte är pressens uppgift att marknadsföra idrottsevenemang men det bör väl ligga i dess intresse att informera om stora idrottshändelser i spridningsområdet? Med intressanta reportage

Skånskan skrev i ett egetproducerat refererat från det första mötet dagen före, att returmötet var ”i dag” med tid och plats.

Sydsvenskan nöjde sig med att korta ner ett TT-referat till en notis på 14 rader och förvisso notera att returmötet var i Malmö men utan att ange varken tid eller plats.

Har en landskamp i Malmö i en av våra stora idrotter – för så måste väl handbollen rankas i ett distrikt som Skåne – någon gång fått så lite förhandsuppmärksamhet som nu Sverige—Tjeckien?

Jag skall inte gå in på detaljer men bara konstatera att på tisdagens sportsidor i Sydsvenskan fanns fler nyhetsmissar än den om handbollen samtidigt som det fanns artiklar och notiser som kunde vänta och helt strykas.

Jag saknar känslan och kunnigheten för att ge den stora allmänt sportintresserade läsekretsen det den vill läsa. Vem bestämmer?

***

Sydsvenskan tappar kontinuerligt läsare. Och det är klart, öppnar man sin Malmödel med att till sju helt okända personer, med stora bilder, ställa frågan om deras bästa badminne, ja då förstår jag många tvekande överväger att säga upp sin prenumeration.

Samtidigt som man bara någon dag tidigare fyllt ”Malmöettan” med fem bilder på okända personer och ställt frågan: Vad ska du göra mer av under 2016?

Ärligt talat, vem bryr sig om vad Johan Nilsson ska göra 2016?

 

 

Av Magnus Månsson - 1 januari 2016 18:59

Två stora intressen har följt mig från de tidiga tonåren, tidningsläsning och friidrott.

Det är två branscher i kris och det känns därför naturligt att två av mina nyårsönskningar tillägnas dem.

 

Jag växte upp med Idrottsbladet, men IB hade konkurrens med många dagstidningar i min omgivning. Min mor har hade lärt sig tycka om Sydsvenskan när hon jobbade som barnsköterska i en familj på Ribersborg i Malmö och när hon bildade en egen familj i Skurup var det naturligt att även där läsa Sydsvenskan. I Skurup läste man även Ystads Allehanda, den fanns också i hemmet även om den under många år ”delades” med grannen Tant Matilda.

Mina släktingar, alla bodde i Skurup, hade Skånskan, så den tog jag också ofta del av. På ett plank kring Skurups hotell hade Arbetet tre glasförsedda anslagstavlor. Varje eftermiddag satte man upp dels första sidan, dels Skurupssidan och så även en sportsida. Det ingick i vardagsrutinen att cykla dit och ta del av innehållet. På eftermiddagarna kom även Ystads andra tidning Aurora ut. Den hade några familjer i huset där vi bodde så ofta bläddrade jag även igenom denna tidning.

Under studieåren i Stockholm fanns Stockholmstidningarna i elevernas samlingsrum och varje dag köpte jag Sydsvenskan på Östra station. Och varje vecka kom en packe med YA med post till bostaden i Stocksund från min mor. Portot var billigt på 1960-talet.

När jag själv bildade familj var en prenumeration på Sydsvenskan och Ystads Allehanda en självklarhet och eftersom vår granne i Oxie hade Arbetet var ett kvällsbyte SDS/Arbetet en självklarhet. Efter hand tappade jag kontakten med Skurup och skippade YA.

Under de 20 åren på Sydsvenskan hade jag obegränsad tillgång till tidningsläsning. Den utnyttjade jag.

Numera dimper varje morgon Sydsvenskan och Skånskan in genom brevlådan. Men tyvärr tunnare och mera lokala än någon gång tidigare. Jag förstår givetvis anledningen, färre läsare ger mindre resurser och sämre tidningar,

Min nyårsförhoppning är att upplageraset skall stoppas och att kvaliteten inte skall försämras.

***

Jag hoppas även att den nya veckotidningen Skånesport skall lyckas i sin satsning så att vi nördar åter kan få läsa om vad som sker på idrottsområdet i hela Skåne. Illavarslande är dock att man har tankar på att välja bort Nordvästskåne, en fjärdedel av distriktet, idrottsligt en tredjedel. Jag hade hoppats – och hoppas fortfarande – på en heltäckning.

***

För friidrottens del – jag tänker här bara på Skåne – finns det en självklar önskan: En kraftfull styrelse i Skånes Friidrottsförbund som kan vända ett skadeskjutet skepp. Den måste ha hårda nypor och se till att det blir ett vettigt tävlingsprogram och att utbildningen återuppstår.

Skånsk friidrott har aldrig varit sämre rakt över. Statistiken är fruktansvärt avslöjande. Det går inte att skyla sig bakom enskilda elitinsatser och att redovisa rekordstora friidrottsskolor för barn mellan 4 och 9 år, när i Malmö under 2015 en – ja, EN – 13-årsgrabb tävlade i friidrott och i årsklassen över också bara en –ja, EN.

Med sina utmärkta resurser, innehallen Atleticum och tre utearenor med allvädersbanor är det i mina ögon ett rejält underbetyg åt Malmös friidrottsklubbar.

Skånes Friidrottsförbund behöver nya krafter och Malmöklubbarna entusiastiska ungdomsledare som kan locka speciellt grabbar i tonåren till friidrotten.

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - 9 december 2015 16:03

Hur tänker man i Danmark?

Det är lite självklara funderingar efter Malmö FF:s senaste insatser i Champions League och ryktena om att Åge Hareide skall ersätta Morten Olsen som dansk förbundskapten.

Experter har – även före 0—8 mot Real Madrid – varit kritiska mot MFF:s kollektiva försvarsspel. Låt vara att det varit extremt tufft motstånd men 1—21 på sex matcher (4—15 i fjol) kan man inte enbart förklara med att man mött mycket bra lag. DBU, det danska förbundet, måste naturligtvis ställa sig frågan om Hareide har de rätta kvaliteterna att leda ett landslag med målsättningen att kvalificera sig till VM.

Jag vet inte, men visst borde man ta sig en extra funderare.

Åge Hareide är inte ung och har han förmågan att bygga något nytt och ge de unga, danska talangerna tid och utrymme att få utveckla sin potential?

Under sina två år i MFF har tilliten för de egna unga talangerna inte varit överdrivet stor.

***

Tidningarna gjorde det lätt för sig. Alla MFF-arna fick en etta, alltså underkänt. Okej, det var många som inte var värda något bättre i ett CL-perspektiv men att ge exempelvis Enock Kofi Adu en etta beror mer på att man vill göra sig lustig än på fotbollskunskap. Adu ville, kunde och lyckades före paus men utan hjälp föll han naturligt tillbaka.

***

Ser nu i pressen att någon redan börjar diskutera att – och hur – MFF måste förstärka sin trupp. Samtidigt är det bara Simon Kroons kontrakt och Nikola Djurdics låneavtal som går ut under 2015. Cirka 25 spelare står under kontrakt till och med 2017 och dessutom skall klubben satsa än mer på sin ungdomsakademi.

I min enkla värld får jag det inte riktigt att gå ihop.

Någon gång måste man välja väg.

Även en journalist bör väl ha en någorlunda rät linje. Även om långsiktighet inte skapar rubriker – eller klickar på webben.

***

Det finns ingen anledning att utropa: vad var det jag sa!

Men det är när spelåret är avklarat som slutbetyget sättes. Alltför många höjde lag och spelare till skyn tidigt under säsongen. Verkligheten blev en annan för MFF, både som lag och för många av de enskilda spelarna. En femteplats i Allsvenskan är inte godkänt med MFF:s förutsättningar, att kvala in till CL:s gruppspel är naturligtvis bra (men man hade bara en riktigt svår motståndare på vägen dit, Salzburg. Celtic av årgång 2015 är inte bra) men 1—21 säger allt om insatsen på den nivån.

Även om orden är inlindade i lite undanflykter har flertalet av de försäsongsöveroptimistiska i Malmöpressen kommit till insikt om att deras påståenden var förhastade.

Vi var några äldre före detta journalister med erfarenhet som på bloggar menade att det är examendags när den sista domarsignalen ljuder.

Kanske något att ta efter för yngre före detta kolleger. Även om några närmar sig de 60.

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se