Inlägg publicerade under kategorin Journalistik

Av Magnus Månsson - 11 juli 2015 12:12

I dag spelar Malmö FF åter allsvensk fotboll på Swedbank.

De senaste veckorna har Malmötidningarna och till dessa relaterade bloggar fyllts av MFF-material, om skador, nyförvärv, förluster och en massa spekulationer. Det är väl helt okej. MFF är stort och säljande.

Men Allsvenskan är mer än MFF. Ibland blir det väl mycket klubbtidning. Jag tror -- nej, jag vet -- att det i läsekretsen utanför de mest fanatiska anhängarna finns ett intresse även för konkurrenterna, inte minst för den kommande motståndaren. På ”den gamla goda tiden” fanns det matchdagen alltid några rader om gästerna, ofta också en laguppställning.

Men i dag hittade jag i de två tidningar jag betalar för att få i brevinkastet vid 5-tiden inte ett ord om Örebro SK. Visst vore det intressant att veta om den duktige mittfältaren Ahmed Yasin skall spela innan han blir klar för sin danska klubb. Och om ”Crespo” Kamara, den målfarlige anfallaren, är så kurant att han är redo för en comeback.

I dagens uppkopplade värld är det enkelt att hitta information. Om man orkar lyfta blicken. Yasin spelar inte, Crespo får vänta på sin allsvenska återkomst.

Däremot återkommer flinke Ayanda Nkili. Bara så ni vet.

Det här ointresset för andra kännetecknar på något sätt atomsfären kring MFF. Efter vad jag förstår är MFF den enda klubb som inte redovisar resultaten från

de övriga pågående matcherna. Det är lite publikförakt. Det gamla hederliga programförsäljningsargumentet ”Matcher att följa på tavlan” är ett minne blott.

Det är aldrig fel att lyfta blicken!

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 1 juli 2015 13:27

I morgon spelar AIK och Elfsborg kval till Europa League i fotboll mot var sitt finländskt lag.

Det är viktiga matcher och en första väg mot de eventuellt stora pengarna.

Men det är mycket troligt att AIK kommer utan dagens mest omskrivne svenske fotbollsspelare målvakten Patrik Carlgren. Lika troligt är det att Elfsborg låter Sebastian Holmén och Arber Zenili vila.

Trion har varit med om deras karriärers häftigaste fotbollsupplevelse, kanske till och med sett över tid, EM-slutspelet för U 21.

För AIK och Elfsborg har det varit en självklarhet att tre av lagets främsta spelare skall representera Sverige och ge svensk fotboll pr värd åtskilliga miljoner. Trots att det gått ut över egna lagets förberedelser inför de betydelsefulla kvalmatcherna.

Och hur gärna hade Malmö FF inte önskat en fräsch Oscar Lewicki (vilket EM han gjort!) i laget mot IFK Norrköping på lördag. Det finns inga måstematcher redan nu, men en MFF-förlust skulle innebära en brant uppförsbacke mot ett försvarat SM-guld.

***

Det är med detta som bakgrund jag inte kan släppa tanken på FC Rosengårds åtgärd att stoppa sin målvakt Zacira Musovic från U 19 EM-slutspelet.

Rosengård är landets resursrikaste damförening men har i sin organisation inte en målvakt som kan ersätta Musovic och den nu skadade Kathrin Längert. (Stoppförbudet kom för övrigt före Längerts skada.)

Målvakten är förvisso alltid en nyckelspelare men med tanke på Rosengårds internationella ambitioner är det märkligt att man inte har ett tredje alternativ som har kapacitet att spela några matcher i Allsvenskan, där Rosengårds målvakt tack vare lagets oftast stora överlägsenhet sällan har mycket att göra.

FC Rosengårds sätt att bygga ett lag har jag inte mycket till övers för.

Läste till och med i Sydsvenskan att krönikören rekommenderade ytterligare ett köp av en utländsk spelare, en afrikanska, som tydligen imponerat i VM. Precis som inte tio tjejer med utländskt pass vore nog.

***

Ibland känns det skönt landslagsspel prioriteras i en allt mer kommersialiserad idrottsvärld.

***

Åter till U 21-EM!

Det har varit några fantastiska veckor med ett svensk lag som visat vad organisation och laganda kan åstadkomma. Ett bra lag skall också ha marginalerna med sig. Och det hade Sverige. Precis som i stort alla lag som vinner ett stort mästerskap. Jag vill på inget sätt nedvärdera det svenska guldet. Det värmde denna kalla sommar.

Men ibland tar euforin över. Jag har sett kommentarer om att EM-guldet kan mäta sig med OS- och VM-medaljer för seniorer.

Men det var ju åldersbegränsat mästerskap med enbart europeiskt motstånd.

Rubrikerna och lovorden liknar de som varje år sköljs över Juniorkronornas insatser i JVM.

Gläds åt underhållningen och framgången!

Det är gott nog.

***

Ibland undrar man varför medaljer i de olika mästerskapen för ungdomar i handboll inte kunde få lite, lite, lite mer massmedial uppmärksamhet. Nästan varje år blir det någon gulblå medalj. Men vem känner till detta?

 

 

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 24 juni 2015 13:30

Att leva som man lär är inte alltid lätt.

Det vet alla.

Jag har funderat över detta de senaste dagarna. Det pågår ett VM i fotboll i Kanada. Sverige är utslaget. Det märks naturligtvis i den svenska bevakningen

och det är både naturligt och försvarbart. Men hur undermålig får rapporteringen bli från ett av idrottsårets största evenemang? Jag tänker på den tidning, Sydsvenskan, där huvudkrönikören gång på gång -- ibland med rätta, det skall medges -- gått till storms mot de orättvisor som könsmässigt finns inom idrottsvälden. Inte minst har Max Wiman framhållit sin och tidningens betydelse för att den massmediala bevakningen skall bli mera jämlik.

Men hur har det sett ut de senaste dagarna? Jag vet självfallet att matcherna spelas på tider som inte är morgontidningsvänliga men att gömma resultaten bland småklubbsreferaten och komplettera resultaten med en intetsägande text, där det mesta kunnat avläsas i resultatredovisningen, är inte värdigt en tidning, som vill profilera sig som en föregångare för jämställdhet inom idrottsbevakningen. Att inte ens orka fylla i det så kallade slutspelsträdet, som nog lär intressera de flesta, är undermåligt.

Sveriges herrar har inte varit med i de två senaste VM-slutspelen men ve den tidning som inte haft utförliga referat och inträngande reportage och fullständig resulatredovisning från turneringarna.

Det är marknaden som styr. Det är bara att erkänna, alla vackra ord till trots.

På annat sätt kan man väl inte heller tolka Sydsvenskans prioriteringar av Malmö FF:s återupptagna träning, lottningen av Champions League och de upprepade spekulationerna om utlandsflytten för några av spelarna.

I min värld kan man ge och ta. Lite mindre utrymme åt MFF, lite mer av VM i Kanada.

Som Skånskan som vaket och alert sände en reporter till Kastrup för att intervjua de hemkommande VM-spelarna från FC Rosengård.

 

Av Magnus Månsson - 21 juni 2015 13:39

Låt mig först erkänna, jag är ingen större konsument av fotboll för damer.

Det blir ett, kanske två, besök på en allsvensk match på Malmö ip per år, några matcher från samma serie i tv, hälften (?) av landskamperna. Av Sveriges VM-framträden har jag sett två hela och två halva.

Jag har alltså dåligt på fötterna och kan inte bedöma hur berättigad kritiken är mot Pia Sundhage och de mer eller mindre klart uttalade kraven/förhoppningarna om hennes avgång. Men är den trupp hon haft tillgång till den bästa Sverige har för närvarande -- och något annat har jag inte hört -- ligger problemet inte hos förbundskaptenen utan betydligt djupare. De svenska spelarna räckte helt inte till i denna världskonkurrens. Varken i snabbhet, styrka eller teknik. Dessa grundläggande kvaliteter måste naturligtvis finnas före samlingen till VM-lägren.

Detta är uppgifter för distrikt och klubbar, inte för en förbundskapten.

Och hur intresserade är elitklubbarna av ett verkligt starkt landslag? Inför vårens turnering i Algarve vädjade Linköping och Rosengård om att deras spelare skulle sparas för klubbarnas kommande engagemang i Champions League. Och efter vad jag förstår har Rosengård stoppat sin lovande målvakt Zecira Musovic från att deltaga i en U-landslagsturnering, där hon skulle skaffat sig internationell rutin. Det är samma Musovic som i fjor fick stå tillbaka för en ganska medioker tyska, Kathrin Längert.

Antalet utländska spelare i elitlagen är givetvis en hämmande faktor för att skapa ett starkt landslag, vilket Pia Sundhage nogsamt poängterat. Rosengård och Linköping, Sveriges representanter i CL, hade i våras vardera nio spelare med utländskt pass i sina trupper.

Junior- och flickfotbollen i landet är trängd och för att få en stabil grund att bygga framtida starka landslag på måste bredden förbättras med en bättre utbildning.

Detta ät så oerhört mycket viktigare än att byta förbundskapten.

Om Pia Sundhage är duktig eller ej kan, eller vill, jag inte uttala mig om. Men jag har känslan av att hon liksom det svenska laget är upphaussad. Och när det blir så blir fallet och besvikelsen så mycket större.

Det har verkligen märkts i kommentarerna.

***

Några andra reflektioner:

I VM för U 20, herrar, kom den okända fotbollsnationen Mali trea. Fotbollsvärlden växer verkligen.

***

Nu skall jag åka och se den tidiga seriefinalen i division 1 mellan Trelleborgs FF och Örgryte. Kan man räkna med närmare 2 000 åskådare, det vill säga mer än dubbelt så många som vid en ordinär allsvensk dammatch för FC Rosengård? Men inte ett ord i dagens Sydsvenska.

***

På tal om de klena startfälten vid friidrottens Finish Games. Samtidigt arrangerades simtävlingen Färsingadoppet i Sjöbo. Där kunde man notera 3 200 starter. Det är inte ungdomen det är fel på. Det är produkten.

 

 

Av Magnus Månsson - 15 juni 2015 14:02

Det pågår en massa storinternationella mästerskap/kval i de stora bollsporterna för damer.

Sällan eller aldrig har det förmodligen skrivits så mycket om svenska damlandslag som i dessa dagar. Det är givetvis positivt. Självfallet är jag för jämlik idrott. Men nog blir det snett i debatten när man som inför VM-fotbollen hänger upp sig på att FIFA, det internationella förbundet, kallar slutspelet Dam VM och inte rätt och slätt VM. Motiveringen att man i jämlikhetens namn då också borde kalla herrarnas turnering för Herr VM är banal. Känner verkligen damidrottens vapendragare sig diskriminerade av denna skillnad i namn? I så fall är tårna sällsynt ömma. Det finns hundratals andra viktigare områden att diskutera för att ge kvinnor världen över bättre förhållanden för att utöva idrott.

***

Om jag inte minns alldeles fel lanserades VM-tuneringen i ishockey tidigare i år i Malmö också som Dam-VM utan att någon reagerade.

***

Jag har sett några av EM- och VM-matcherna. Överlag är det givetvis bra idrott på denna nivå -- undantaget var fotbollsspelarnas insats mot Nigeria. Men att kalla det bragd att spela 0--0 mot USA i fotboll och att hämta in ett självförvållat stort underläge i basket till seger, ja, då har ordets valör mist sin betydelse eller så har skribenten känslor nått lite väl euforiska höjder.

***

Underhållningsmässigt var handbollslagets insats mot Kroatien den stora behållningen. Damerna har lyckats förena teknik, snabbhet, styrka och en individuell skicklighet som är imponerande.

***

Jag gillar basket. Men inte de regler som -- i mötet mot Litauen -- tillåter att det tar tre, fyra minuter att spela klart en match med elva sekunder kvar. Avsiktliga foul för att få en fördel är osportsligt och skall straffas därefter. Det går inte att gömma sig under täckmanteln ”taktik”.

***

Handbollen är stor i Skåne. Att därför avfärda ett EM-kval i handboll för herrar i en notis känns som ett felval. Speciell som det i dagens Sydsvenska fanns rejält med plats till en artikel om Redhawks årskortsförsäljning och om Malmö FF:s utlånade spelare. Det blev lite av en klubbtidning. Det var två artiklar som med fördel kunde stått på vänt.

***

Varje år blir vi informerade om hur stort intresset är för motionsloppet Malmömilen. Varje år överdrivs siffrorna från arrangören Malmö Löparklubbs sidan. I dagens Sydsvenska kunde man läsa att närmare 6 000 löpare deltog. Jag kollade och fann att 4 232 tog sig i mål. Ett hundratal kan väl ha brutit men det är långt till 6 000.

Vad vill Malmö LK få fram med dessa årligen friserade siffror? Det inger i alla fall inget förtroende.

 

Av Magnus Månsson - 12 juni 2015 14:10

Tretton omgångar är spelade, sjutton återstår under denna allsvenska fotbollssäsong.
Därför förstår jag inte den pessimism som framskymmtar i MFF närstående presskretsar. Ett försvarat guld är på inga sätt orealistiskt.
Alla famlar förstås i den mörka ovissheten om vad transferfönstret ger för utslag. Det kan ju ge plus och minus för alla de sex inblandade topplagen.
Den förändrade tron på MFF kan den möjligen bero på att eftertänksamhetens kranka blekhet infunnit sig? Tretton matcher har visat att duktiga spelare har sina klara brister och att de ingalunda ännu visat att de är bättre än förra säsongens favoriter.
                                                                  ***
I skrivande stund finns inga större förändringar i trupperna redovisade. Några intressanta spelare är på väg att komma tillbaka efter långvariga skador.
Molins i MFF, självfallet.
Emir Bajrami i Elfsborg. En stark trupp med unga spelare på uppgång, stöttade av rutin, lär bli bättre.
Nicklas Bärkroth i IFK Norrköping. Hur gör man med Kamara utlånad till en frysbox i Thailand?
Kalmar FF och Örebro SK, fövisso inga topplag i nuläget, men med Ramus Elm och ”Crespo” Kamara i hyggligt gammalt slag kan dessa båda lag oroa de flesta av de bästa.
Får Häcken ordning på sitt målskytte och skippar småplottrandet är det mer än MFF som får besvär.
Kan Pelle Olsson fortsätta att förbättra ett stabilt Djurgården?
Försvarsstarka IFK Göteborg har sitt fempoängsförsprång, nått med de marginaler som alla bra topplag har, och ett bra utgångsläge för att behålla sin tätposition.
Helsingborgs IF, skadefritt, har kapacitet att hota alla lagen.
Det lag som det är svårast att få grepp om är AIK. Den kollektiva formkurvan är ojämn liksom den hos många spelare.
Åtvidaberg åker ut. Hammarby klarar sig utan kval.
Sundsvall, Gefle, Halmstad och Falkenberg är den kvartett som kommer att figthas om att undvika direktdegradering och kval.
SM-guldvinnare blir Elfsborg.
Detta uppehållstips grundar sig på cirka 45 allsvenska matcher som tittare.
Och på att inte något lag tappat alltför många av sina nyckelspelare till en utlandsmarknad, som jag inte förstår mig på.
Utan att vara elak, och utan att fästa mig allför mycket kring hans senaste matcher, kan man undra hur någon klubb kan lägga upp miljoner för Filip Helander i MFF. I min fotbollsvärld är Sebastian Holmén i Elfsborg Allsvenskans klart bäste, unge innerback. I den moderna fotbollen, där uppspelen ofta sker genom innerbackarna, är hans öppnande, precisa crosspassningar ett av Elfsborgs vassaste anfallsvapen.
                                                                      ***
Jag längtar redan efter en oviss höstsäsong!


Av Magnus Månsson - 10 juni 2015 16:09

Det är skolavslutningsdags och betygen är satta.

Numera får endast utbildade, behöriga personer ge sina skriftliga omdömen. I fotbollens tidningsvärld är det annorlunda. Vem som helst sätter sina betyg. Ofta blir det väl helt okej – vem är jag att påstå att det är min åsikt som är den rätta? Jag är intresserad av hela Allsvenskan, har sett kanske över 40 matcher hittills den här säsongen (jag medger, nördigt!) och tar då och då del av kvällstidningarnas betygssättningar. Det är mer än Malmö FF som intresserar mig. Vidgade vyer är aldrig fel.

Men ibland undrar jag hur de spelare känner sig som får sin yrkesskicklighet efter varje match bedömda av – jag vågar säga det – i fotboll mycket okunniga journalister. Inga namn, men det finns flagranta exempel. Namn går ofta före prestation i betygsättningen. Samtidigt förstår jag svårigheten att kunna granska minst 22 spelare och då inte minst de i bortalaget. Men när det skiljer två getingar, postryttare, plus, c:n, eller vad det nu kan vara, på samma spelare undrar man vilken tilltro man kan sätta på betygen.

Att resultat går före prestation är odiskutabelt. Det finns skrämmande exempel på att mycket jämna matcher med ett marginalavgörande gett en snittskillnad på en ”poäng”. Det ger inget förtroende.

Lika lite som en kollektiv betygsbestraffning – en mig närstående tidning hemfaller gärna åt detta – efter en för redaktören/redaktörerna smärtsam och oväntad poängförlust. Åtta av elva spelare behöver inte vara underkända efter 0—3 mot ett för dagen bra och effektivt Häcken.

Att redaktionerna lägger ner tid och kraft på sina betygsättningar är givetvis för att det engagerar läsarna, ger underlag för diskussioner.

Men för professionella yrkesutövare bör de egna känslorna -- i båda riktningarna – inte få ta så stor plats som de ibland får.

Okunnighet är en annan fråga.

Generellt borde en redaktionsdiskussion inte skada.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 4 juni 2015 16:44

Elitidrott är av naturen resultatfixerad.

Prestationen bakom resultaten blir underordnat. Speciellt i massmediavärlden.

Det här är funderingarna dök fram i samband med Malmös fem senaste allsvenska matcher. Tre matcher utan vinst, följda av två segrar. Svackan var nu definitivt borta, den negativa trenden bruten, och så vidare. Så lät det på många håll. Och det faktiskt redan efter det första svårbedömda mötet mot ett sällsynt dåligt jumbolag från Åtvidaberg.

Men har MFF:s prestation varit så mycket bättre i de två senaste matcherna än i de två föregående? Jag tycker inte det. Skillnaderna i såväl ord som siffror har dock varit stora. Större än de marginaler som MFF hade med sig nu i Geflematchen. Segermålet hade många ingredienser i det jag kallar marginaler och visst studsade bollen rätt även vid Erdal Rakips mål. Det var den tredje skottreturen i samma sekvens som hamnade hos en MFF-are med allt vad det innebär om någon decimeter hit och decimeter dit i en massa av spelare från vardera laget.

MFF har den här säsongen gjort många mål just efter ”flipperspel” i motståndarnas försvarszon och det är givetvis en styrka att våga trycka på med många spelare i det område varifrån man gör mål.

***

Jag är helt övertygad om att om det blivit kryss i Gefle i går hade snittbetyget på MFF blivit något snäpp sämre. Trots att prestationen i stort varit den samma.

***

Den senaste tidens sämre insatser av MFF har inneburit att journalistklanen kring laget nu insett att den tidiga säsongens överord nu nog bör modifieras högst väsentligt. I våras fanns det till och med någon som på allvar menade att MFF:s reservlag mycket väl hade kapacitet som ett mittenlag i Allsvenskan.

Att vara jordnära är aldrig fel.

***

Ofta matas man uppgiften om det starka hemma-MFF. Men är de så? Nej, MFF:s styrka är att man är så bra borta. I fjor kom MFF trea i hemmatabellen, etta i bortatabellen. Laget tog 31 poäng hemma lika många borta.

I år har laget 13 poäng på sex matcher i Malmö, elva på lika många försök utanför Swedbank.

Så detta är en myt, som så många andra när man inte orkar kolla.

 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3
4
5
6
7
8
9
10 11 12 13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se