Åtta omgångar kvarstår av årets allsvenska.

Åtta intressanta omgångar med ovissa strider i topp och botten.

Minns ni hur det såg ut efter de åtta första omgångarna? Jo, Malmö FF hade inte tappat en enda poäng. Även vanligtvis någorlunda sansade journalister spekulerade i att MFF skulle ”gå rent”, i alla fall inte förlora någon match. Nonsens förstås. Säljande rubriker var tydligen viktigare än yrkeshedern.

Nu 14 omgångar senare går MFF som tåget, oregelbundet, hackigt och inte alls enligt planerna. MFF är i dag fortfarande ett topplag men ett lag i mängden. Givetvis är jag medveten om att i en 30 matcher lång serie är alla poäng lika värdefulla. Men samtidigt visar en tabell över de senaste 14 omgångarna MFF:s nuvarande status:

1)      Djurgården 30 p, 2) Elfsborg 29 p, 3) Häcken 26 p, 4) Hammarby 25 p, 5) Malmö FF 22 p, 6) Värnamo och Halmstad 20 p, 8) Mjällby och Kalmar 19 p, 10) Norrköping, Degerfors och Göteborg 17 p, 13) AIK 16 p, 14) Sirius 15 p, 15) Brommapojkarna 13 p,  16) Varberg 10 p.

Kanske också en tabell att ha i åtanke när spekulationerna om sluttabellen tar fart efter landskampsuppehållet.

MFF har under lång tid inte varit det topplag de flesta experter velat påskina. Formtabellen visar på verkligheten. Spelet och de viktiga relationerna (tränare Rydströms nyckelmantra) har inte fungerat.

Dessutom menar jag att periodens bäste MFF-spelare har varit målvakten Johan Dahlin.

Vilket lag får vi se i höst, vårens eller sommarens?

***

Till sist en fråga: Hur många sämstahalvlekar kan ett lag ha? Vid i stort varje MFF-match har en av halvlekarna klassats just som en sådan. Jag har fler kandidater än den första mot Göteborg, som då var bra. Glöm inte det!

Nu är Sydsvenskan åter inne och kastar i det berömda glashuset.

Krönikör Wiman var och såg cupmatchen för damer mellan FF-lagen från Malmö och Trelleborg, 2—1 till gästerna från söder.

Wiman är irriterad på att arrangören, alltså Malmö FF, inte via speakern meddelade ställningarna i alla de cupmatcher med lokalt intresse som avgjorde samtidigt. Han har naturligtvis rätt. En betalande publik har rätt att få service och skall inte tvingas hänvisas till sina mobiler.

Denna nonchalans mot sin publik är inget nytt för MFF. På den tiden jag var flitig besökare på MFF:s herrallsvenska matcher frågade jag den dåvarande chefskommunikatören varför man inte informerade om ställningen i övriga matcher.

Svaret blev: Vår publik är bara intresserade av MFF.

Vi icke helt troende var alltså inget att bry sig om.

Arrogans är väl ett lämpligt ord.

***

Vad fick man då läsa om gårdagen cupmatcher förutom referat och krönikor från Malmö FF:s båda matcher? Jo, en 15 centimeter lång text om Olympic—Mjällby, 13 rader om Lunds BK—Elfsborg, och 5 rader vardera från Husqvarna—Trelleborg och Trollhättan--Landskrona.

I min värld inte mycket till bevakning.

Och någon information om vad som skulle hända denna händelserika onsdag, förutom MFF-framträdena, fanns inte i Sydsvenskan på matchdagen. Inte ens på Sport i dag. Lunds BK gästades trots allt av allsvenska serieledarna och Olympic av det lag som den senaste dryga månaden tagit sex poäng från självaste Malmö FF.

Självfallet kan man förklara den klena informationen på bristande personalresurser. Men att då samtidigt låta en medarbetare via tv berätta om varje, frikast, hörna och snedspark i mötet Smedby--MFF för en publik som till största delen också via tv följer mötet, ja, det är för mig obegripligt.

***

Var, och är, Sydsvenskans sportläsare i stort enbart intresserade av Malmö FF? Bedömningen verkar vara så.

En bekant skrev för en tid sedan till de ansvariga på tidningen om den skeva sportbevakningen. Svaret blev att läsarundersökningar visat att man ville ha just det tidningen gav dem.

Det tror jag inte på. Jag har en stor bekantskapskrets i varierad ålder. Den är inte lika nöjd som de ansvariga.

***

Max Wimans krönikefunderingar kan kanske föranleda en redaktionsdiskussion.

Det har varit mycket nu. Och det bara fortsätter.

VM i fotboll är avklarat, VM i friidrott har precis börjat, den allsvenska, spännande fotbollen fortsätter och så skall det in cupfotboll, internationell och svensk. Och så skall vara tid till ett socialt liv dessutom. Plus att jag lovat fixa några rader till Skånsk Idrotts Historia, årgång 2023.

***

Gårdagen gick i fotbollens tecken. Det bästa kom först. VM-finalen Spanien—England 1—0, var fotbollsunderhållning på hög nivå, speciellt första halvlek. Det var kvalitet, nästan, rakt över. Även de värsta belackarna av damfotboll måste väl ha tyckt att detta var högklassig idrott. Skickligheten på världseliten har stegrats radikalt.

Tidigare har jag menat att internationell damhandboll på landslagsnivå varit överlägsen fotbollen. Än är man kanske inte ikapp men bra nära.

***

Sverige gjorde det bra. Att påstå något annat vore löjligt. Samtidigt steg euforin från några av damfotbollens ivrigaste förespråkare till oanade höjder med följd att överorden fick motsatt effekt. Lagom är oftast bäst och ger mest trovärdighet.

***

VAR, videogranskningen, kom oss lite närmare under VM. Den fick mig inte att ändra uppfattning. Selektiviteten, alltså det man får granska, gör att den absoluta rättvisan aldrig kan uppnås. Och vem säger att en VAR-granskning ger rätt domslut?

Målkamera, ja. VAR, nej.

Ett nytt begrepp, soft penalty, finns numera i en fotbollsdomares medvetande. Om denna nya tolkning kan man ha olika uppfattningar. Men med VAR försvinner den helt. Vilken domare vågar negligera en lätt touch på en fot, när en hel fotbollsvärld ser den lätta träffen på motståndarens fot. Som när en australienska i löpduell råkade stöta till Blackstenius (?) fot i en löpduell ut från en farlig yta men i straffområdet. Här, om någonsin, borde domaren hänvisat till soft penalty. Fotbollens, näst en utvisning, strängaste bestraffning för en helt ofarlig situation.

Och handsregeln gör mig alltid lika frustrerad. Världens bästa (?) domare borde lära sig hur man använder armarna naturligt i förflyttningar. Det gör fotbollen lite löjlig med att se spelare springa omkring med händerna på ryggen.

***

Söndagen två allsvenska fotbollsmatcher finns det kanske anledning att återkomma till.

***

De höll inte samma kvalitet som VM-finalen.

Tacka vet jag Sydsvenskan!

Oj då! Vad har hänt?

Som notorisk tidningsläsare läser/bläddrar jag i de lokala tidningarna när jag är på resa. Vid mitt Danmarksbesök blev det Jyllands Posten, med en upplaga i samma storlek som Sydsvenskan och tyvärr med samma negativa läsarnedgång i papperstidningen under 2000-talet som Malmötidningen.

Givetvis granskade jag sportsidorna, tre till antalet de dagar jag var på Jylland.

En av dessa dagar fick Caroline Wozniacks tenniscomeback två sidor, en annan Rasmus Höjlunds övergång till Manchester United också två sidor. I övrigt var det relativt korta referat från det pågående VM:et i cykel i Glasgow, några korta notiser och ett minimalt utrymme för Sport i siffror, där olika cykellopp utanför VM prioriterades.

Inte ett ord om VM-turneringen i fotboll.

I min värld en verklig torftig idrottsbevakning!

***

Så man borde kanske i sin lilla lya vara nöjd med vad Sydsvenskan erbjuder sina sportläsare. Den är oerhört mycket mer varierad. Trots sina slagsidor. Men samtidigt, med de resurser som finns och det utrymme som ges, borde mångsidigheten vara större. Som den svenska GP-galan i friidrott i Malmö i lördags med stora delar av den absoluta svenska eliten, med lokal prägel, borde vara värd uppmärksamhet före tävlingen. Det fanns fler infallsvinklar även efter. Och inte minst en utförligare resultatbörs.

”Kasta inte sten i glashus!”

Ordspråket dök direkt upp i mitt huvud, när jag i morse öppnade Sydsvenskans sportsidor och läste en krönika av sportens huvudkrönikör. För det är han väl fortfarande, Max Wiman?

Han ondgjorde sig över att de svenska, i synnerhet de skånska, damallsvenska klubbarna på sina hemsidor och andra sociala medier inte skrev om det pågående VM-slutspelet. För se det gjorde man minsann i de stora klubbarna ute i Europa. Den gode Wiman tillstod förstås att man där hade större resurser. Och att det faktiskt är semestertider här hemma.

Men det må vara mig tillåtet att jag inte förstår poängen för klubbarna att lägga kraft och tid på att skriva om VM. Detta sagt utan att ha en aning om hur stort flödet är på klubbarnas sociala medier. Det måste finnas viktigare saker att ägna sig åt.

Ingen kan väl klaga på massmedias bevakning av det pågående slutspelet. Vad kan föreningarna tillföra av värde?

***

Åter till glashuset!

Det känns snudd på lite olustigt, när Sydsvenskans sport kritiserar enskilda föreningar, när man för närvarande gör sin genom tiderna sämsta allroundredovisning, både text- och resultatmässigt.

Allt kan inte hänvisas till försämrade resurser.

Det börjar bli lite tjatigt.

Om man nu vågar skriva det i MFF-land.

Jag tänker på de eviga förklaringarna till Malmö FF:s mer eller mindre haltande spel efter sommaruppehållet.

”Det tar tid att skapa relationer mellan alla nya spelare.”

Så är det naturligtvis. Och så har det alltid varit även om man då använde orden, få ett samspelt lag.

Men det som irriterar är att det i Malmöskriverierna verkar som det endast är MFF som har dessa inskolningsproblem. Men det gäller ju i princip alla MFF:s konkurrenter. Alla lagen har skadade spelare som skall ersättas eller nyförvärv som skall spelas in. Så ser den moderna fotbollsvärlden ut under och efter ett transferfönster.

Mindre bemedlade klubbar, och även andra, har skaffat sina ersättare i de befintliga trupperna, där relationerna redan finns efter många träningstimmar tillsammans.

MFF har till synes valt en annan väg. Fyra nya har tillkommit. Andra spelare, som inte anses hålla måttet, har lånats ut. I min värld mister man då den viktiga kontinuiteten, de relationer timmarna på träningsplanerna gett försvinner. De relationer man anser sig sakna.

Malmö FF har själv satt sig i den nuvarande situationen. Vilket naturligtvis inte innebär att laget inte är en stark kandidat till att vinna ett nytt SM-guld.

Under min tid som sportjournalist på Sydsvenskan talade vi ofta om redovisningsplikt.

Vi som en stor regional morgontidning med fokus på Skåne hade en plikt/skyldighet att under rubriken Sport i siffror redovisa resultat från de större internationella och nationella evenemangen, via den obligatoriska SM-redovisningen i ”de större” idrotterna till det mera lokala. Junioridrotten inte att förglömma. Efterhand har det mesta av ungdoms- och juniorresultaten försvunnit. DM för numera en tynande tillvaro i de flesta idrotter och har i stort blivit helt ointressanta.

Men nu börjar redaktionerna i allt större utsträckning minimera sina resultatspalter. Inte ens väsentligheter får plats. Trav- och galopploppen samt fotbollstabeller från all världens håll är tydligen heliga liksom de inhemska ner till nivå 8.

För att inte glömma golfen, där man sällan eller aldrig missar att en svensk eller svenska kommit 61:a på en av de många tourerna.

Som Malmöbo är man numera hänvisad till Sydsvenskan, som den senaste tiden radikalt – ja, jag står i detta fall för detta starka adjektiv – undanhållit sina läsare, i min värld, viktig information.

Resultaten från stora klasser i Falsterbo Horse Show saknades, liksom kvartsfinalerna från Båstadstennisen och VM i simhopp. Från Diamond Leaguegalorna i friidrott tar man godtyckligt (?) med ett fåtal grenar, vilket gjort att Jakob Ingebrigtsens Europarekord på 1 500 metet, 3.27,14 försvann i hanteringen. Redan tidigare har jag skrivit om avsaknaden av resultat från SM-veckan i Umeå med stora regionala framgångar. Det finns fler exempel.

Många internationella mästerskap i lagbollsporter för U 18, U 20 och U 23 spelas årligen utan att dessa över huvud taget berörs i svensk press. Jag begär givetvis inte att Sydsvenskan skall ta fram denna information. Men i en värld när TT leasat ut delar av sin resultatredovisning vore det kanske en uppgift för den samlande svenska idrotten inom Riksidrottsförbundet att organisera en avdelning med uppgift att förmedla resultat till massmedia. RF på riks- och distriktsplanet verkar ha gott om personal.

Resultat på djupet ger en bra bild om hälsotillståndet i svensk idrott. Och är dessutom intressantare än många intetsägande referat från exempelvis fotbollens småklubbsvärld.

Jag tror inte att den tidningsläsande allmänheten nu är mindre intresserade av en gedigen resultatbörs än den var under min journalisttid. Även om det är 20 år sedan.

Det är halvtid i den allsvenska fotbollen.

118 matcher återstår.

Och ändå ha vi sett åtskillig ”ödes- och ångestmatcher”. Allt enligt de otaliga experterna på Discovery + i deras försök att göra Allsvenskan mer dramatisk än den faktiskt redan är. Hur många ödesmatcher lär det inte bli när det drar ihop sig när vinterkylan drar in över arenorna?

I toppskiktet lär det bli många och några i kampen om att undgå ett negativt kval. Jag har svårt att se att Varberg och Degerfors skall klara sig kvar. Resurserna är för små i det ännu öppna transferfönstret för att kunna förstärka beskedliga spelartrupper.

Ett vågat tips med halva facit i hand är att det blir IFK Göteborg, Värnamo och Sirius som kommer att kämpa för att undvika plats 14, den som ger kval-

Toppkvartetten har redan utkristalliserat sig, Elfsborg, Häcken, Malmö FF och Djurgården. Resten, sju lag, kommer att hamna i ett Ingenmansland, en befrielse för några, en grym besvikelse för några andra.

Medaljstriden lever i högsta grad. Det blev ingen lugn promenad i parken för Malmö FF. Att de okritiska himmelsblå fansen hade tron att laget skulle gå obesegrat i 30 omgångar må vara dem förlåtet, men alla yrkesjournalister med samma tro borde vara mer försiktiga med sin yrkesheder.

Inbördes mötena är extra viktiga – om man nu inte klyddar till det för många gånger mot övriga lag, förstås.

Hur ser då vårtabellen ut för de inbördes mötena mellan toppfyra?

Häcken          7 poäng

Djurgården    4 poäng

Elfsborg         4 poäng

Malmö FF      1 poäng

Sen har Djurgården i en tidigarelagd höstmatch vunnit med 1—0 över Häcken. Noterbart är att hemmastarka Häcken har både MFF och Elfsborg kvar på Bravida, lag som man fixat fyra poäng mot på bortaplan.

En minitabell som den ovan har naturligtvis ingen avgörande roll på den blivande sluttabellen. Men lite säger den om MFF:s insatser under halva Allsvenskan.

Laget har haft det svårt mot toppkonkurrenterna, en poäng av nio möjliga och 2—7 i målskillnad,