Inlägg publicerade under kategorin Journalistik

Av Magnus Månsson - 11 juni 2016 17:14

Så var det då i gång, fotbolls-EM.

Tack och lov!

Dessa veckor, ja, månader av allt förhandssnack i tv, radio, tidningar och alla moderna massmediakanaler ger i alla fall mig inte mycket. Det är mest spekulationer och intetsägande, förutsägbara, intervjuer. Tror jag. Jag är uppriktigt ärlig när jag säger att min konsumtion av sådant material är minimal. Lite djupare analyser läser jag gärna, eller hör på. Det finns sådana. Magasinet Offside har i sitt EM-nummer några läsvärda artiklar.

Inför och under ett världsevenemang i idrott blir det för mycket. Övrig idrott får inte det utrymme den förtjänar. Många nyheter försvinner.

***

Såg premiärmatchen Frankrike—Rumänien 2—1. Efter att ha sett några träningsmatcher inför EM var det en välsignelse att se en match som gällde något. Tempo och intensitet och inte minst spänning gjorde det till en trivsam tillställning även om man av spelet i sig kan önska sig mer.

En oroande tanke dök dock upp: Har den svenska truppen, sett över helheten, tillräcklig kapacitet att klara av den tempoökning och högre intensitet på alla områden som nu sker i EM-slutspelet?

Det är ju få spelare från de främsta ligorna och få spelare från de främsta europeiska lagen.

***

Såg i en intervju med den svenske EM-domaren Jonas Eriksson att en undersökning visat att de assisterande domarna (linjemännen) vid de stora mästerskapen vinkade rätt i upp mot 95 procent. Imponerande! Minst sagt. Det är lätt att konstatera hur svårt det är vid alla de repriser tv visar.

Därför blev jag i går irriterad på kommentatorn Jens Fjellström, när han i en av dessa svåra offsidesituationer utropade: Där hade jag önskat att man frusit bilden.

Händelsen mynnade ut i inget. Har det något som helst värde om det var rätt eller fel? Ville han berömma eller kritisera?

Efter att ha följt Fjellström under många sändningar kan man förstås konstatera att han nog inte blivit någon bra domare.

Han har andra förtjänster.

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 16 maj 2016 18:29

 

Vi tar en ny sväng om mina funderingar till sport i massmedia.

Det var inte så många dagar sedan, men på så kort tid har jag saknat resultat och nyheter, som jag anser mig kunna kräva som betalande prenumerant på Malmös två morgontidningar,

Under mina 20 år på Sydsvenskan fanns ett begrepp ”redovisningskrav”. Det var resultat och notiser/nyheter som man bara inte fick missa.

Jag har ingen aning om det längre diskuteras i dess termer men färre journalister och därmed större stress har givetvis bidragit till gränserna har höjts.  Men till vilken nivå?

På ”den gamla goda tiden” gavs det plats för exempelvis SM i de flesta grenar, till och med för juniorer, och de olika seniordistriktsmästerskapen hade också sitt  givna utrymme. Jag är fullt medveten om att denna tid är förbi men anser att man gått för långt. Som jag påpekade i förra inlägget: SM-medaljörer för seniorer med lokal anknytning skall i min värld uppmärksammas i alla fall på något sätt.

 

Det går snabbt i den massmediala världen. Under en 15-årsperiod från slutet av 1980-talet var jag ansvarig för Malmösport i Sydsvenskan, två sidor i nuvarande format. Cirka 45 nummer/år.

Kollega Stefan Eckerström producerade samtidig en sida Omkretsensport och en om idrotten i Lund.

Tidningen Arbetet – salig i åminnelse –  hade sin Lokalsport och när Ole Törner efter Arbetes konkurs flyttade till Skånskan tog han konceptet med sig,

Allt detta är i stort borta.

Jag vet att jag inte är ensam att känna saknad.

 

Min förhoppning var att den i januari startade Skånesport delvis skulle kompensera det jag saknat. Slogan lovade: Om sport i Skåne – på bredden, tvären, längden och djupet.

Jag är inte ensam om att tycka  att detta liknar vilseledande reklam.

Vilken är målgruppen? Den kan definitivt inte vara en allmänt idrottsintresserad läsare av Sydsvenskan och Skånskan. Hen har inte mycket nytt att ta del av.

Fantasin saknas.

Jag skall inte gå in på detaljer. Frågetecken och invändningar finns det gott om.

Min förhoppning är förstås att det skall gå bra för Skånesport utan mitt ekonomiska bidrag. Jag vill inte att fler journalister skall bli arbetslösa.

I en kasse finns alla 17 numren, När min prenumeration går ut skall jag deponera tidningarna till Idrottsmuseet. De första numren är ju trots allt idrottshistoria.

 

 

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 13 maj 2016 16:40

Det var en tid sedan.

Några mindre trevliga händelser har kommit i vägen, bland annat en lindrig operation. Några dagars konvalescens har gett tid till extra mycket tidningsläsning och funderingar. Jag nöjer mig med att titta på idrottsbevakningen.

Väl medveten om minskade resurser, både personellt och ekonomiskt. Det finns förlorare på de flesta områden. Den lokala elitidrotten har dock klarat sig bäst, en del har fått utökat utrymme inte minst genom nätet. Samtidigt har några klubbar/idrotter fått lite väl stor uppmärksamhet. Jag tänker ur ett Malmö- Lund-perspektiv när det gäller Sydsvenskan. Skånskan tar ut de geografiska svängarna något längre. Sydsvenskan har minimerat sin nationella elitbevakning.

De stora förlorarna är idrotten under eliten och ungdomsidrotten.

Jag hjälper några förbund och föreningar med pressinformation. Jag inbillar mig att jag efter 20 år i yrket kan formulera mig helt okej och vet hur exempelvis en resultatredovisning skall skrivas så att redigerarna bara har att klippa och klistra. Men, ack så svårt det är att få in något! Ett silver och ett brons i ett SM för seniorer för en Malmöförening i en expanderande idrott är inte värd ens en notis. Squash är förvisso ingen av de större bollsporterna men ett lag i Sverigetoppen med idel Malmöungdomar borde väl någon gång vara värd ett omnämnande? I alla fall med de individuella resultaten efter en elitseriematch.

För en tid sedan av avgjordes lag-EM i badminton för herrar med idel spelare med Malmöanknytning. Inte ens en enda litet ord i Malmös tidningar.

Jag kan räkna upp åtskilliga andra idrottsprestationer som helt kommit bort i massmedias bevakning.

Men är du tjej och vunnit en eller att par matcher i boxning är du garanterad uppmärksamhet! Lite överdrift förstås, men med en viss sanning.

Ungdoms- och junioridrott är nu i stort borta från tidningssidorna förutom i Skånskans bevakning från Sjöbo med omnejd. Där förekommer det in absurdum.

Jag menar att denna snedvridning gör att läsarna blir färre och att de aktiva ungdomarna går miste om den stimulans som en massmedial uppmärksamhet ger. Medveten förstås om att detta inte är pressens uppgift.

Jag är övertygad – ja, faktiskt – om att en bredare och djupare idrottsbevakning fått många tveksamma idrottsintresserade prenumeranter att fortsätta som kund. Nöjda sådana.

Denna övertygelse grundar sig på många samtal.

Av Magnus Månsson - 3 maj 2016 19:37

Det finns en blogg på Sydsvenskan ”Max punktmarkerar MFF”.

(Max det är Wiman det).

I dagens mediavärld är det väl okej.

Sen är det frågan till vem bloggen vänder sig? En blogg som publiceras på nätet vänder sig till, ja i princip, hela världen. Men MFF-bloggen blir det många gånger ett familjärt samtal med ljusblå anhängare. Max är ju dessutom mer familjärt än Wiman, (De flesta bloggare använder sitt efternamn.)

I veckan fanns en diffus rubrik: ”Siffror – många ni inte vill läsa.” Min tolkning – har kollat med andra som håller med --  ”Många siffror ni inte vill läsa.” Ute i vida världen finns det faktiskt ganska många som gärna läste om BK Häckens långa förlustfria svit mot MFF. Men det är ju inte för dem Wiman skriver. Han skriver för MFF-familjen, inte för neutrala läsare utanför den.

Det blir helt enkelt för mycket ljusblå klubbtidning över det hela. Trovärdigheten försvinner helt i alla andra MFF-relaterade artiklar/krönikor, signerade Max Wiman.

 

 

Av Magnus Månsson - 4 april 2016 09:25

Det blev mycket allsvensk fotboll i helgen, en match på plats, tre via tv.

Konfekten var varierad. Att dra några slutsatser efter att ha sett åtta lag i en enda match är naturligtvis en omöjlighet. Vågar dock konstatera att det finns många bra lag och många intressanta, sevärda spelare.

Helgens mest omdiskuterade händelser var tyvärr Stefan Johannessons insats i Malmö. Jag gillar inte när en domare kommer i fokus. Det gör tydligen inte heller de ledande fotbollskrönikörerna i Sydsvenskan och Skånskan/Skånesport, eftersom de inte nämner något om de situationer som ”hela” Fotbollssverige har åsikter om.

Det är märkligt att de undanhåller sina läsare sina synpunkter eftersom de ofta annars har åsikter om domarinsatserna. SDS (Wiman) ägnade större delen av sina krönikor efter FC Rosengårds två matcher i Champions League åt domarna. Ole Törner (som nu ger sina tankar både till läsarna av Skånskan och Skånesport) är vanligtvis inte sen att nagelfara domarnas agerande (exempelvis Michael Lerjéus).

Nu höll de tyst. Den konspiratoriskt lagde kan själv dra sina slutsatser varför.

Från min läktarposition kunde jag inte bedöma den situation som föranledde MFF:s straff. Tv-repriserna i lugn och i fåtöljen visar dock att Andreas Johansson kraftfullt går in i duellen med Markus Rosenberg. Bedömer då Johannesson att den är vårdslös och farlig har han rätt att döma straff oavsett om Norrköpingsspelaren träffar Rosenberg eller ej. Men när nu domslutet blev som det blev borde det också bli ett ytterligare straff, nämligen ett andra gult kort till Andreas Johansson och därmed utvisning.

Den andra straffsituation såg jag tydligt, den när Rosenberg i ryggen tryckte ner en Norrköpingsspelare. En given straff. Sen vill jag påpeka att en straff inte är lika med mål, men väl en ypperlig chans.

Hur många var det förutom domarna som missade att Erdal Rakip tog bollen med sig med armen innan han ytterst känsligt med en strålande teknik förpassade bollen i mål?

Sammantaget var det inte alla bra Stefan Johannesson!

Men du slapp i alla fall undan någon krönikekritik från Malmöhåll.

 

Av Magnus Månsson - 25 mars 2016 13:03

Om sport i Skåne – på bredden, tvären, längden och djupet”.

Vad är detta?

Jo, den nya veckotidningen Skånesport inbjudningsslogan, som fick mig att snabbt beställa en halvårsprenumeration. Mina två Malmömorgontidningar, Skånskan och Sydsvenskan, gav mig inte det jag vill ha om hela det fantastiska skånska idrottslivet. Efter hand de senaet åren har det geografiska bevakningsområdet minskat. Jag hade hoppats på att fusionen mellan Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad skulle resultera i en mera omfångsrik bevakning av Nordvästskåne. Det blev inte så. Sydsvenskans sport har inte, med några få undantag, tagit tillvara på den kompetens som finns på HD. Andra avdelningar har gjort det med i mitt tycke positivt resultat.

Skånesport har nu kommit ut med tio nummer. I de nio första har jag läst alla artiklarna utom V 75-förslaget. Givetvis har jag haft behållning av många artiklarna. Skam vore det annars!

Men var finns bredden, tvären, längden och djupet?

Av de cirka 180 artiklar/krönikor som publicerats har 75 behandlat fotboll, 55 av dessa har på något sätt varit MFF-relaterade. De resterande har till absolut största delen handlat om spelare/klubbar i de områden som ”är” Skånskans och Sydsvenskans.

Likadant är det i de cirka 35 handbollsartiklarna.

I ishockey är det Redhawks och Pantern som fått merparten av innehållet. Rögle, då?

När redaktionen riktat sitt intresse utanför de tre stora idrotterna med inslag från klubbar och personporträtt håller man sig i stort inom samma geografiskt begränsade område, Skånskans och Sydsvenskans.

Nummer 9 var på sitt sätt ett ”skräckexempel”. Elva fotbollsartiklar (sex med MFF), fem med handboll, därav två fotbollskrönikor och handbolls, två ytterligare krönikor (ishockey, ridsport) och så en överraskning, ett inslag om en ung tjej som bytt från brottning till tyngdlyftning.

Väl ensidigt för en tidning som vill fånga bredd, längd och djup!

Vilken den exakta stora målgruppen för Skånesport är vet jag inte. Är målgruppen de fotbollsintresserade med MFF-hjärta och vänner med speciell kärlek till damhandboll i Lund och Mellanskåne är upplägget perfekt.

Men just detta kan man, kanske till och med i överflöd, ta del av i mina morgontidningar och dess webbplatser. Två av de tongivande reportrarna på Skånesport deltager dessutom också med alster till Skånskan.

Jag är fullt medveten om att min prenumeration på Skånesport inte har någon som helst betydelse för tidningens framtid men när det blir tid att förnya prenumerationen blir det ”nej tack”.

Skånesport uppfyller inte det man lovade i sin inbjudningsslogan.

 

PS

Jag vill poängtera att inläggets siffror inte är kontrollräknade men de visar klart hur de tio numren sett ut.

DS

Av Magnus Månsson - 7 mars 2016 14:43

Fler åskådare på plats än någon gång tidigare följde den allsvenska herrfotbollen i fjor.

Till detta skall läggas att ytterligare tusentals människor såg matcherna på olika tv-kanaler.

Visst är det känslan för hemmalaget, den egna klubben, som lockar den stora publikmassan till arenorna men samtidigt har den vidare exponeringen gjort att det allmänna fotbollsintresset ökats. Man har också lärt känna profiler även från konkurrentklubbarna. Men aldrig – i alla fall ytterst sällan – får man läsa om dem i de lokala morgontidningarna här i Malmö. Det är inte ofta någon spelare i motståndarlaget till MFF nämns vid namn, inte ens spelare med skånsk eller MFF-anknytning. All koncentration ligger på MFF.

Det finns läsare/åskådare som har sina känslor och sympatier för andra lag än MFF och också är allmänt intresserade. De är fler än man tror. I alla fall bland läsarna,

Bevakningen blir för lokal.

***

Svenska Fotbollförbundet har länge fått kritik för en bristfällig marknadsföring av Svenska cupen. Delvis har har kritiken mildrats. Det nya upplägget attraherar, på en del håll. Många av arenorna var dock glest besatta i helgen trots att det var elitlag som möttes.

Men hur följer pressen själv upp cupspelet?

Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad har i många fall ett nära samarbete. Jag inbillar mig att HD hade en utsänd medarbetare på HIF:s lördagsmatch mot Örebro. Men inte en endaste rad i Sydsvenskan, förutom nu resultatet.

Sydsvenskan visar tydligt att Svenska cupen inte är den riksangelägenhet man ibland vill påskina att den borde vara.

I så fall hade man inte prioriterar bort en text från matchen. HIF har också anhängare i Sydsvenskanland.

***

Max Wiman, den numera oftast ilskne krönikören i Sydsvenskan, ondgör sig i ett blogginlägg över att cuplottningen i Tv-sporten inte prioriterades bland annat framför ett bandyinslag. Jag såg inte programmet, kan bara konstatera att publiksiffran vid semifinalen mellan Villa Lidköping och Bollnäs bara överträffades av en enda av cupmatcherna i fotboll, den mellan Hammarby och Djurgården.

Prioritering är svårt.

Men det känns lite olustigt att kritisera när man befinner sig i ett glashus. Det finns mycket att diskutera i Sydsvenskans papperstidningsval de senaste dagarna.

***

Nog borde man i en handbollsregion som nu den vi bor i uppmärksammat IFK Kristianstads och Ystads IF:s europiska cupframgångar.

Exempelvis HK Malmöbekantingen Nebosja Simics fantastiska målvaktsinsats i andra halvlek mot KIF Kolding. När Kristianstad stängde matchen hade Simic en räddningsprocent på över 80 procent. I slutet kom den ner kring 60, danskarna gjorde mål på några straffar.

Det var det främsta målvaktsspel jag någonsin sett.

Av Magnus Månsson - 5 mars 2016 11:44

Prespa Birlik, den omdiskuterade division 1-klubben i fotboll från Malmö, har på kort tid befriats i två undersökningar.

Svenska Fotbollförbundet har funnit att klubben inte brutit mot förbundets regler.

Skattemyndigheterna har granskat och godkänt Prespas räkenskaper.

Det är inget underligt i detta. Utan att var speciellt bevandrad i varken ekonomi eller skattefrågor var utslagen väntade. Jag skall inte slå mig för bröstet bara konstatera att jag på denna plats den 24/11 förutspådde utgången.

Underligt är att Sydsvenskan, som började rota i affären, inte med ens en enda kort notis nämnt att Prespa Birlik befriats från de framförda misstankarna.

Det är dålig journalistik.

Det var ju Sydsvenskan som i braskande svarta rubriker i stort uppslagna artiklar berättade om spelarkontrakten och att skattemyndigheten beslagtagit kontrakt, kvitton och de ekonomiska redogörelserna.

Tidningen skall dock ha beröm för att den skrev om den cynism som finns i Prespa Birlik – och efter vad jag förstår även i andra svenska föreningar.

I en artikel i senaste numret av SkåneSport, signerad Ole Törner, säger Prespas sportchef Meysam Javan att ”Moral och juridik är två helt skilda frågor.”

Så är det, men att utnyttja reglerna med att betala minimilöner på 14 300 kronor/månad till fattiga, outbildade afrikaner – någon med familj – är inte värdigt svensk idrott.

Cynismen har fått ett ansikte.

Även om Prespa Birlik vunnit i två instanser är klubben en förlorare.

***

För något år sedan var Prespa Birlik på väg att bygga upp en ungdomssektion. I något fall genom att ”ta över” ett helt lag från en annan Malmöklubb. (Denna tyvärr ganska ofta förekommande destruktiva företeelse inom Malmöfotbollen.)

2013 hade PB ett juniorlag och ett pojklag.

2014 ett J-lag och sju pojklag.

2015 ett J-lag och sex pojklag.

2016, enligt SkåneSport, ett J-lag och ett pojklag.

Enligt min källa var det efter 2013 meningen att Prespa Birlik skulle avancera i seriesystemet genom en seriös satsning på utbildning av talanger från de egna leden.

Man var på väg. Några av de äldsta lagen 2014 var bra. Men de främsta talangerna försvann till andra klubbar. Importerna tog platserna.

Varför klubben nu tappat fem lag på ett år, vet jag inte. Men väl några teorier som jag i nuläget håller för mig själv.

Att Malmö fått ett division 1-lag med dessa metoder är inget som gläder mitt idrottshjärta. Vi talar om nivå 3.

 

 

 

 

 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se