Inlägg publicerade under kategorin Journalistik

Av Magnus Månsson - 29 maj 2015 13:23

Jag tycker synd om Guillermo Molins.

Givetvis först och främst för hans många allvarliga skador. Men också för att det ställs så orimliga förhoppningar på honom när han återkommer tíll Allsvenskan i någorlunda form.

I början talade man om honom som en förstärking till ett redan bra lag. Så är det naturligtvis. En kurant Molins är en tillgång för vilket allsvenskt topplag som helst.

Men efter Malmö FF:s två förluster höjdes kraven på Molins. Han skulle bli Frälsaren (jodå, någon använde ett stort F). Det var mer än en tidning som såg honom som en frälsare. Vilka signaler sänder detta till en bra -- men upphaussad -- spelartrupp? Och hur värderas ord i en modern tidningsvärld?

***

I onsdags såg jag för första gången en U 21-match, den tv-sända mellan Elfsborg och Malmö FF.

Jag gjorde det för att jag ville skaffa mig en uppfattning om Guillermo Molins status. Det var absolut helt omöjligt att få ett rättvisande svar. Omgivningen var alldeles för ojämn. Kvaliteten i teknik och speluppfattning var på många fötter undermålig. Det var ett prov utan värde förutom att han fick 70 minuters speltid -- men utan tempo och intensitet.

Jag var verkligen besviken på matchen. Det var ju ett möte mellan två av landets främsta klubbar med en hel del spelare som ingår i den allsvenska spelartruppen. Stundtals verkade det som om ingen brydde sig.

***

Guillermo Molins är tydligen så het bland sportjournalisterna att han skall uttala sig om allt möjligt. I veckan fick han frågan om i vilken match MFF spelade sämst, den mot Häcken eller den Kalmar. Om det nu är intressant (och det tycker inte jag) att gradera de två förlusterna vad vill då journalisten få ut av en spelare som ingår i truppen? Matcherna hade två olika ansikten. Mot Häcken tvingade MFF deras målvakt Christoffer Kjällqvist till tre högkvalitativa räddningar innan Hisingelaget gjorde 0--1.

Mot Kalmar satte man inte seriens svajigaste målvakt Lars Cramer på några svårare prov förrän i den desperata slutforceringen. Det mest anmärkningsvärda är att Häcken kunde göra tre mål på Robin Olsen. Häcken har målskillnaden 11--10 på tio matcher. Tre har alltså MFF släppt till. MFF hade inte lärt sig försvarsläxan. Det går inte att ge Häcken stora ytor i deras anfallszon. Det har de andra lagen lärt sig.

Efter att Falkenbergs Stefan Rodevågs drömträff skapade Häcken inte en enda rejäl målchans mot ett kompakt halländskt försvar. Lagets småplottriga anfallsspel med ideliga instick är sönderläst.

Men inte av MFF, vars anfallsspel var sämre mot Kalmar.

Om man nu vill ha ett svar på den löjliga frågan om vilket som var sämst, sett över 90 minuter.



ANNONS
Av Magnus Månsson - 28 maj 2015 21:05

Det påstås att journalister är flockdjur.

Något ligger det i det. Är man utsänd, vill man inte missa något som konkurrenterna har. Samtidigt vill alla komma med något eget.

Det är något av en paradox i journalistvärlden.

***

Flockbeteendet märks nu hos de fotbollsjournalister som bevakar Allsvenskan. Tv, radio och tidningar, alla, frossar i att redovisa hur många poäng lagen tagit i förhållande till den eller den säsongen efter ett visst antal omgångar och om avståndet till olika lag och placeringar. Finns det någon databas varifrån man kan hämta alla dessa uppgifter?

Nåväl. Från denna statistik drar man så sina slutsatser om möjligheten att nå ifatt sina konkurrenter och vinna den eller den placeringen. Detta efter tio av 30 omgångar.

Av det lilla jag sett av denna statistik kan man få fram precis det man vill. Ett underläge på sex, sju, åtta poäng kan man hämta in, men givetvis kan det räcka till att hålla undan.

Nanne Bergstrand svarar alltid inför en match på frågan om hur han tror att den kommer att utveckla sig: ”Varje match lever sitt eget liv.”

Så är det givetvis också med en serie på alla dess nivåer. ”Den lever sitt eget liv”.

Tack och lov kan databaser och statistik inte förutse den fortsatta spänningen i Allsvenskan.

***

Kan Malmö FF förlora två matcher i följd så kan givetvis IFK Göteborg göra det och med ”rätt” resultat i några andra matcher kan MFF om några veckor åter vara i topp.

Och då åter sprida lugn i den ”hispiga” (Tom Prahls träffande adjektiv) MFF-

familjen och dess bevakare.

***

Form är en färskvara. Detta välkända fakta fastslog MFF:s Åge Hareide efter 1—2 mot Kalmar.

En dagstidning är också en färskvara.

Men behöver åsikterna/kommentarerna också vara färska/annorlunda efter, som nu, två MFF-förluster? Jag har sällan sett så många ändrade uppfattningar om MFF-spelarnas kapacitet som den senaste veckan. Nu saknar man plötsligt Isaac Kiese Thelin, Emil Forsberg, Magnus Eriksson och Markus Halsti.

Jag är ingen fotbollsexpert men har genom åren skaffat mig en viss erfarenhet. Att jämföra nya spelare mot flyktade gör man inte efter bara några tidiga vårmatcher utan först när säsongen är slut och man kan summera spelåret.

Den kvintett som hårdbevakar Malmö har stor erfarenhet men den har man inte fullt ut dragit nytta av.

Då hade åsikterna mellan då och nu inte varit så iögonfallande.

 

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 22 maj 2015 13:27

Malmö FF är fortfarande en av de starkaste kandidaterna att vinna Fotbollsallsvenskan.

Man föranleds att tro något helt annat när Malmötidningarnas krönikörer/bloggare analyserar matchen mot BK Häcken, 0--3.

Jag ser dock något positivt i den senaste tidens skriverier. Den självbild som MFF-familjen har om föreningen -- Åge Hareide pekade tydligen i den riktningen vid den efterföljande presskonferensen -- och dess storhet som en klubb alltid redo för långa avancemang i de europeiska turneringarna fick sig en rejäl törn. Samma bild har den kvintett av Malmöjournalister som nästan dagligen följer MFF framfört. (Jag läser er, så jag vet!)

Jag har sett många artiklar om hur MFF skall agera i Europa och då har det inte rört sig om matcher i någon tidig kvalomgång.

En skribent medger till och med att han kanske i alltför hög grad fångats av den hybris som omger MFF och som han själv varit med om att skapa.

I höstas angreps SVT:s expertkommentatorer Markus Johannesson och Daniel Nannskog för att de menade, att MFF haft marginalerna med sig i kvalet till Champions League. Bara under de senaste dagarna har jag sett samma uppfattning av två medlemmar i ”MFF-kvintetten”.

För så är det. Det är i väldigt många fotbollsmatcher som marginalerna avgör.

Lite motgång kan öppna även ljusblå ögon.

***

Det fanns delvis marginaler även i går. MFF var bra i en dryg kvart, stressade och pressade Häcken, som räddades av två strålande parader av Christoffer Källqvist. Ett hemmamål och matchen hade förmodligen sedan sett annorlunda ut.

Vad hände egentligen då med MFF? Orkade man inte? Oscar Lewicki hade ju i inledningen nästan själv raderat ut Häckens offensiva mittfält.

När så Häcken rett ut MFF-stormen, visade göteborgarna att de är ett mycket bra lag, taktiskt, kreativt, snabbt och med en hög lagmoral när stortlangen Simon Gustafson är på rätt humör.

***

Jag erkänner att jag har en viss känsla för BK Häcken. Av olika anledningar.

I min värld är det märkligt att ett/en lag/klubb med sådana kvaliteter på och utanför plan röner så lite intresse. Jag hoppas att den nya arenan på Hisingen skall bidra till ett betydligt ökat publiksnitt.

Häcken har på senare år tappat toppskyttar som Mathias Ranegie, Daniel Larsson, Warris Myead, Mustafa El Kabir och talangen Carlos Sandberg.

Det är inte lätt att ersätta så många mål säsong efter säsong.

Peter Gerhardsson, tränaren, är tydligen även duktig på att ge tidigare skadade spelare med stukat självförtroende tid att återkomma till den yppersta eliten, som nu Ivo Pekalski och Jasmin Sudic, som dock gjorde en bra säsong i Mjällby.

Och visst visade Dardan Rexhepi i sitt korta inhopp en förbättrad teknik?

Oscar Lewicki sa i en lång artikel i Offside efter flytten från Bayern München att Häcken var det bästa valet för att utvecklas i Sverige.

Det finns en del som tyder på detta.

 

 

Av Magnus Månsson - 14 maj 2015 12:25

Det är mycket idrott i tv i dessa dagar.

Slutspel handboll, tätt mellan omgångarna i Allsvenskan, något intressant möte i Superettan (men oj, vilka usla matcher jag råkat se!) och så naturligtvis de strålande matcherna i de europeiska turneringarna.

Det är mycket för en nörd. Men för att hinna med även andra intressanta och nödvändiga göromål har jag skippat nästan allt för-, mellan- och eftersnack. Det blir bara för mycket -- även för en nörd.

***

Ta bara intervjuerna med handbollstränarna strax före avkast!

-- Ví måste spela ett bra försvarsspel, hjälpa målvakterna, och får vi chansen måste vi kontra och minimera våra tekniska fel.

Och alltid samma ord från båda lägren.

Var finns de annorlunda frågorna och svaren?

***

Tomas Axnérs tid som expertkommentator på den inhemska handbollen är slut. Han skall ha en eloge för att han idogt försökt lära en del av sina okunniga kolleger, referenterna, det grundläggande i den ädla handbollen. Den gode Tomas har inte lyckats helt ut. Inte ens små ironiska stick har hjälpt.

Hur blir det nu med Tomas krönikor i Kvällsposten, går de att förena med återkomsten som Lugitränare? Synd om de försvann.

På tal om Kvällsposten är det positivt att ta del av Jan-Peter Anderssons blogg. Det är där vi handbollsintresserade får de nyheter från Handbollssverige vi vill ha, när morgontidningarna här söderöver blir än mer koncentrerade lokalt och i viss mån ser handbollen som en perifer sport.

***

Om nu handbollsintervjuerna i tv oftast är intetsägande är fotbollsintervjuerna lika ointressanta. Frågor och svar före match och i paus är förutsägbara. Är det någon som finner något värde i intervjuerna?

De gånger jag lyssnat har det inte varit mycket värdefullt jag hört.

***

Såg Real Madrid mot Juventus och i pausen stannade jag kvar en stund för att se straffsituationen i repris och slow motion.

Lars Lagerbäck var klar med sin slutsats:

-- Straff, han (den spanske spelaren) blev sparkad på benet.

Ola Andersson, den andre experten, medgav att han noterat den ojusta beröringen men:

-- Alla sparkar mot benen i straffområdet är i min värld inte alltid straffspark.

Men herregud!

Fotbollen får inte hamna i samma situation som handbollen, där det kanske ibland lite väl ofta är svårt att dra gränsen mellan straff och ett simpelt frikast eller en utvisning och en lika simpelt frikast.

En spark på benet inom straffområdet är straff i fotboll.

Jag tyckte att Jonas Eriksson gjorde en alldeles utmärkt match som domare.

Efter Ola Anderssons uttalande gick jag direkt och förberedde mig för natten. Och efter slutsignalen stängde jag direkt av tv:n. Timmar av analys och kommentarer som Ola Anderssons orkar jag inte med.

Läste istället en artikel om staden och fotbollslaget Wolfsburg i Offside. Rekommenderas!

***

Slutspelet i hockey-VM? Lockande nu under våren? Nja, inte speciellt. Kanske Tre Kronors match/matcher. Men absolut inte paussnacket med Wikegård/Jidhe.

 

Av Magnus Månsson - 13 maj 2015 12:44

En avgörande SM-semifinal i handboll mellan två skånska lag sex mil bort.

På Swedbank Stadion gör en av förra årets bästa spelare i Allsvenskan, Guillermo Molins, come back i en U 21-match.

Matchen Ystads IF--IFK Kristianstad får i Sydsvenskan ett torftigt, kort TT-referat som knappast ens handlar om matchen.

Molins återkomst ges ett utrymme på en och en halv sida med referat OCH krönika.

Detta apropå mitt gårdagsinlägg Blott ett lag.

Hur tänker man? Vet man hur den idrottsläsande allmänheten reagerar på denna extrema snedvridning? Jag har inga siffror, bara en massa kommentarer från vänner och bekanta och dessa talar inte för att Sydsvenskan prioriteringar gagnar antalet läsare -- och köpare -- av papperstidningen.

Och vad har hänt med Malmösidorna, färre till antalet och ointressantare?

Rekordet var en söndag för en tid sedan då de två första sidorna upptogs av en enkät med foton med åtta (?) personer om vad de köpt och tyckte om några Loppisar på Slottsstadens innergårdar. En fantastisk läsning! Kanske. Givetvis läste jag inget, bara noterade.

Martin Anderssons artikel om arkitekten Alfred Arwidius gjorde att det den söndagen fanns en anledning att inte bara bläddra förbi Malmösidorna.

Jag ”älskar” min Sydsvenska -- har under mer än 60 år läst de flesta numren -- men undrar vad som sker. Självfallet inverkar personalinskränkningarna på kvalitet och kvantitet.

Men hur är det med styrningen på Malmöredaktionen och Sporten?

***

Hur prioriterade då Skånskan -- som i alla sin ojämnhet på Sporten många gånger ger en bättre allsidig sydskånsk bevakning än SDS -- gårdagens handboll och fotboll?

Handbollen fick ett stort referat med foton och en krönika på lite mer än en sida, första givetvis.

Molins hamnade med en dryg halvsida på sidan 4.

***

Okej, Skånskan har en större spridning österut men i Sydsvenskans kärnområde Malmö/Lund är handbollen faktiskt så stor att en helskånsk SM-semifinal förtjänar mer än ett intetsägande TT-referat.

 

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - 12 maj 2015 13:06

Blått ett lag” var för en tid sedan Malmö FF:s fyndiga dekal.

Och även titeln på en bok av MFF-anhängaren Mats Weman.

Jag kom att tänka på de tre orden i morse när jag läste de två morgontidningarna från Malmö efter det underhållande, spännande toppmötet mellan Elfsborg och Malmö FF.

Men jag ändrade det till ”Blott ett lag”.

Förvisso är Skånskan och Sydsvenskan Malmöbaserade men i en svensk fotbollsvärld där Allsvenskan är hetare än på mången god dag är jag övertygad om att många, många läsare är intresserade av mer än sitt lokala lag. Men inte ett enda berömmande ord om någon hemmaspelare. Jo, man nämnde att Marcus Rohdén gjorde båda Elfsborgs mål utan något uppskattande adjektiv.

Att inte med ett enda litet ord beröra landets kanske intressantaste spelare Arber Zenelis stormatch ger en smak av provinsialism.

Jo förstås, Ole Törner skrev i populistiskt syfte (?): Men Anders Svensson är ingen bra mittback!

Samme Anders Svensson som fick fyra getingar i en betygsättning, där Oles staketkompis Mattias Larsson var delaktig.

Sen är jag allergisk mot resonemanget -- det kom fram nu igen -- att motståndarnas mål tillkom efter eget slarv medan de egna kom efter bra spel. Viktor Claessons långa sidledpassning på egen planhalva, den som duktige Anton Tinnerholm bröt och bäddade för Wolff Eikrems 1--2-mål, är inte acceptabel ens i pojklaget.

Och vad är det för skillnad när ett forcerande, aggressivt lag framtvingar målgivande misstag? Är det bara tröjfärgen som är avgörande?

Någonstans framskymtade också påståendet att det långa uppehållet gav Elfsborg tillfälle att prata sig samman, att ändra taktik. Visst, men hade MFF inte samma möjlighet? Och tydligen gjorde man det också. För nog var det uppenbart att MFF spelade defensivt för att säkra de tre poängen.

Är det förresten någon som någon gång hört Markus Rosenberg erkänna att motståndarna haft fler målchanser än hans MFF?

Inland blir det för mycket av Blott ett lag.

***

Bengalbrännandet och de ur domarsynpunkt svårbedömda situationerna orkar jag ej beröra. Subjektiviteten lyser alltid igenom i kommentarerna. Det gör de i alla omgångar.

Samtidigt som tv frossar i alla repriser.

Fy, för att vara domare!

 

Av Magnus Månsson - 6 maj 2015 17:34

Jag gillar inte bengaler vid fotbollsmatcher. Vill till och med använda ett starkare ord, hatar.

I senaste omgången var det dags igen, i mindre skala på Swedbank, i större på Friends. Vid varje match det tänds bengaler på Swedbank tvingas ambulans hämta minst tre personer för bränn- eller rökskador.

Vilken vettig person kan försvara brännandet med sådana följder?

Det pratas om legaliserad pyroteknik i säkra zoner. Ingen har sagt när, var och hur. Dessa när, var och hur finns inte. I alla fall inte samtidigt.

***

I hur många familjer var irritationen inte stor i måndags när Stockholmsderbyt blev över en halvtimme försenat på grund av bengalerna? Jag vet att det i de flesta familjer finns två tv-apparater och att man kan spela in ett antal program. Men jag vet också, att man i många familjer vill se Rapport och vissa serier, som nu Arvingarna, tillsammans. Det gick nu inte fullt ut på grund av dessa -- förlåt uttrycket -- förbannade idioter.

I och med svårigheterna att identifiera utövarna -- de lär byta kläder under tifofanorna -- blir det sällan någon straffpåföljd. Och från och med i år slipper klubbarna böter om man på ett tillfredsställande sätt skött visiteringen. Jag vet också att man smugglar in pyrotekniken på ställen där vakterna inte får kolla.

Men samtidigt, fotbollens trovärdighet är i fara hos den stora allmänheten.

Någon måste straffas för olagligheter.

Finns det någon annan part än den klubb supporterna säger sig stötta?

***

Med statistik kan man bevisa mycket.

Men det är kanske också som Mark Twain en gång skrev: Det finns lögn, förbannad lögn och statistik.

Nu är det förvisso sant att Malmö FF efter sju allsvenska omgångar har en poäng mer än vid motsvarande tidpunkt i fjor. Detta nogsamt poängterat av tränaren Åge Hareide och vidarebefordrat av presshovet kring honom. I och för sig är det inte speciellt avgörande hur en tabell ser ut efter sju matcher med olika antal hemma- och bortamatcher och olika kvalitet på motstånd.

Men lite nördig och konspiratorisk som jag är kollade jag poängdifferensen för MFF:s svåraste konkurrenter i sluttabellen från 2014. Och fann då att IFK Göteborg har fyra poäng mer nu än i fjor, AIK tre och Elfsborg två.

Siffrorna är förstås lika lite avgörande för den jagande trions fortsatta seriesäsong som för MFF:s men med statistik kan man bevisa mycket. Utan att det för den sakens skull är lögn.

Jag ser fram mot en spännande säsong över 30 omgångar.

***

Är svenska fotbollsdomare så usla? Såg i en av de tidningar som betygsätter domarinsatserna att i någon omgång cirka hälften av domarna fått en geting. Så illa är det inte.

Och när man ser samma personer sätta sina spelarbetyg bör kanske inte domarkåren ta så allvarligt på omdömena.

***

Att MFF har stort intresse förstår jag. Samtidig är sportredaktionerna underbemannade. Därför känns det lite underligt att Sydsvenskan sänder sin stjärnkrönikör och reporter att bevaka en U 21-match för bloggen och att Skånskan ger samma match två tredjedelar av en sida.

Är jag fel ute när jag påstår att egenintressena går före den stora läsekretsens?

Lyssnar man inte på läsarna utanför MFF-familjen?

 

 

Av Magnus Månsson - 1 maj 2015 13:39

Det finns klyschor och uttryck i fotbollskommentarerna som jag har svårt för, helt enkelt ogillar.

Som ”parkera bussen”. För den oinvigde: det är ett lag som av taktiska skäl eller på grund av motståndarnas överlägsenhet pressas tillbaka och har extra många defensiva spelare.

En Malmökrönikör var snabbt framme med klyschan efter senaste matchen på Swedbank mellan ett av landets för närvarande bästa lag, Malmö FF, och ett bottentippat Halmstads BK, som dessutom var extremt missgynnat av ett orättvist spelprogram. MFF hade fyra dagars matchuppehåll, HBK två.

Vad hade HBK för alternativ mot ett spelskickligt MFF, som med sin offensiv pressade tillbaka HBK? Man hade väl helt enkelt inget annat val! Halmstad måste i min fotbollsvärld ha sina spelare på ”rätt sida” om motståndare och boll annars var ett ras oundvikligt.

Enda sättet att locka upp motståndarna är att lätta på trycket. Det gjorde inte MFF och fick också utdelning bland annat för att man hade många spelare offensivt och därför kunde fixa två av målen på returer.

***

Om jag inte missminner mig – och det gör jag inte – hyllades MFF-tränaren Åge Hareide av samme krönikör i några matcher i Europaspelet i fjor just för sin defensiva taktiska uppställning. MFF ”parkerade bussen”.

Det är lite jesuitiskt över resonemanget: Ändamålen helgar medlen.

***

Hur bra var då MFF och HBK? En av poeterna kring MFF menade att HBK:s onsdagsinsats pekade på degradering samtidigt som han sin vana trogen påvisade MFF:s styrka.

Jag hänger inte riktigt med. MFF var klart spelmässigt mycket bättre -- det kan ingen ha någon annan uppfattning om -- men alla som ser mycket fotboll vet att skottreturer kan hamna lite var som helst -- nu hamnade de ur MFF:s synvinkel rätt vid två tillfällen. Och visst använde Markus Rosenberg armen i det anfall som gav 2—0.

Samtidigt missade HBK en straff. Inte att förglömma.

Det behövs rätt marginaler för ett topplag för att vinna även mot en nedstigningskandidat.

Efter att ha sett HBK mot Elfsborg och mot MFF vågar jag påstå att HBK inte blir degraderat.

***

Hur många av MFF: baklängesmål – och andra farligheter – har kommit från försvarets vänsterkant? Jag har inte räknat, men iakttagit. Yotun är en sämre försvarare än Ricardinho.

 

 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se