Inlägg publicerade under kategorin Journalistik

Av Magnus Månsson - 15 juni 2015 14:02

Det pågår en massa storinternationella mästerskap/kval i de stora bollsporterna för damer.

Sällan eller aldrig har det förmodligen skrivits så mycket om svenska damlandslag som i dessa dagar. Det är givetvis positivt. Självfallet är jag för jämlik idrott. Men nog blir det snett i debatten när man som inför VM-fotbollen hänger upp sig på att FIFA, det internationella förbundet, kallar slutspelet Dam VM och inte rätt och slätt VM. Motiveringen att man i jämlikhetens namn då också borde kalla herrarnas turnering för Herr VM är banal. Känner verkligen damidrottens vapendragare sig diskriminerade av denna skillnad i namn? I så fall är tårna sällsynt ömma. Det finns hundratals andra viktigare områden att diskutera för att ge kvinnor världen över bättre förhållanden för att utöva idrott.

***

Om jag inte minns alldeles fel lanserades VM-tuneringen i ishockey tidigare i år i Malmö också som Dam-VM utan att någon reagerade.

***

Jag har sett några av EM- och VM-matcherna. Överlag är det givetvis bra idrott på denna nivå -- undantaget var fotbollsspelarnas insats mot Nigeria. Men att kalla det bragd att spela 0--0 mot USA i fotboll och att hämta in ett självförvållat stort underläge i basket till seger, ja, då har ordets valör mist sin betydelse eller så har skribenten känslor nått lite väl euforiska höjder.

***

Underhållningsmässigt var handbollslagets insats mot Kroatien den stora behållningen. Damerna har lyckats förena teknik, snabbhet, styrka och en individuell skicklighet som är imponerande.

***

Jag gillar basket. Men inte de regler som -- i mötet mot Litauen -- tillåter att det tar tre, fyra minuter att spela klart en match med elva sekunder kvar. Avsiktliga foul för att få en fördel är osportsligt och skall straffas därefter. Det går inte att gömma sig under täckmanteln ”taktik”.

***

Handbollen är stor i Skåne. Att därför avfärda ett EM-kval i handboll för herrar i en notis känns som ett felval. Speciell som det i dagens Sydsvenska fanns rejält med plats till en artikel om Redhawks årskortsförsäljning och om Malmö FF:s utlånade spelare. Det blev lite av en klubbtidning. Det var två artiklar som med fördel kunde stått på vänt.

***

Varje år blir vi informerade om hur stort intresset är för motionsloppet Malmömilen. Varje år överdrivs siffrorna från arrangören Malmö Löparklubbs sidan. I dagens Sydsvenska kunde man läsa att närmare 6 000 löpare deltog. Jag kollade och fann att 4 232 tog sig i mål. Ett hundratal kan väl ha brutit men det är långt till 6 000.

Vad vill Malmö LK få fram med dessa årligen friserade siffror? Det inger i alla fall inget förtroende.

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 12 juni 2015 14:10

Tretton omgångar är spelade, sjutton återstår under denna allsvenska fotbollssäsong.
Därför förstår jag inte den pessimism som framskymmtar i MFF närstående presskretsar. Ett försvarat guld är på inga sätt orealistiskt.
Alla famlar förstås i den mörka ovissheten om vad transferfönstret ger för utslag. Det kan ju ge plus och minus för alla de sex inblandade topplagen.
Den förändrade tron på MFF kan den möjligen bero på att eftertänksamhetens kranka blekhet infunnit sig? Tretton matcher har visat att duktiga spelare har sina klara brister och att de ingalunda ännu visat att de är bättre än förra säsongens favoriter.
                                                                  ***
I skrivande stund finns inga större förändringar i trupperna redovisade. Några intressanta spelare är på väg att komma tillbaka efter långvariga skador.
Molins i MFF, självfallet.
Emir Bajrami i Elfsborg. En stark trupp med unga spelare på uppgång, stöttade av rutin, lär bli bättre.
Nicklas Bärkroth i IFK Norrköping. Hur gör man med Kamara utlånad till en frysbox i Thailand?
Kalmar FF och Örebro SK, fövisso inga topplag i nuläget, men med Ramus Elm och ”Crespo” Kamara i hyggligt gammalt slag kan dessa båda lag oroa de flesta av de bästa.
Får Häcken ordning på sitt målskytte och skippar småplottrandet är det mer än MFF som får besvär.
Kan Pelle Olsson fortsätta att förbättra ett stabilt Djurgården?
Försvarsstarka IFK Göteborg har sitt fempoängsförsprång, nått med de marginaler som alla bra topplag har, och ett bra utgångsläge för att behålla sin tätposition.
Helsingborgs IF, skadefritt, har kapacitet att hota alla lagen.
Det lag som det är svårast att få grepp om är AIK. Den kollektiva formkurvan är ojämn liksom den hos många spelare.
Åtvidaberg åker ut. Hammarby klarar sig utan kval.
Sundsvall, Gefle, Halmstad och Falkenberg är den kvartett som kommer att figthas om att undvika direktdegradering och kval.
SM-guldvinnare blir Elfsborg.
Detta uppehållstips grundar sig på cirka 45 allsvenska matcher som tittare.
Och på att inte något lag tappat alltför många av sina nyckelspelare till en utlandsmarknad, som jag inte förstår mig på.
Utan att vara elak, och utan att fästa mig allför mycket kring hans senaste matcher, kan man undra hur någon klubb kan lägga upp miljoner för Filip Helander i MFF. I min fotbollsvärld är Sebastian Holmén i Elfsborg Allsvenskans klart bäste, unge innerback. I den moderna fotbollen, där uppspelen ofta sker genom innerbackarna, är hans öppnande, precisa crosspassningar ett av Elfsborgs vassaste anfallsvapen.
                                                                      ***
Jag längtar redan efter en oviss höstsäsong!


ANNONS
Av Magnus Månsson - 10 juni 2015 16:09

Det är skolavslutningsdags och betygen är satta.

Numera får endast utbildade, behöriga personer ge sina skriftliga omdömen. I fotbollens tidningsvärld är det annorlunda. Vem som helst sätter sina betyg. Ofta blir det väl helt okej – vem är jag att påstå att det är min åsikt som är den rätta? Jag är intresserad av hela Allsvenskan, har sett kanske över 40 matcher hittills den här säsongen (jag medger, nördigt!) och tar då och då del av kvällstidningarnas betygssättningar. Det är mer än Malmö FF som intresserar mig. Vidgade vyer är aldrig fel.

Men ibland undrar jag hur de spelare känner sig som får sin yrkesskicklighet efter varje match bedömda av – jag vågar säga det – i fotboll mycket okunniga journalister. Inga namn, men det finns flagranta exempel. Namn går ofta före prestation i betygsättningen. Samtidigt förstår jag svårigheten att kunna granska minst 22 spelare och då inte minst de i bortalaget. Men när det skiljer två getingar, postryttare, plus, c:n, eller vad det nu kan vara, på samma spelare undrar man vilken tilltro man kan sätta på betygen.

Att resultat går före prestation är odiskutabelt. Det finns skrämmande exempel på att mycket jämna matcher med ett marginalavgörande gett en snittskillnad på en ”poäng”. Det ger inget förtroende.

Lika lite som en kollektiv betygsbestraffning – en mig närstående tidning hemfaller gärna åt detta – efter en för redaktören/redaktörerna smärtsam och oväntad poängförlust. Åtta av elva spelare behöver inte vara underkända efter 0—3 mot ett för dagen bra och effektivt Häcken.

Att redaktionerna lägger ner tid och kraft på sina betygsättningar är givetvis för att det engagerar läsarna, ger underlag för diskussioner.

Men för professionella yrkesutövare bör de egna känslorna -- i båda riktningarna – inte få ta så stor plats som de ibland får.

Okunnighet är en annan fråga.

Generellt borde en redaktionsdiskussion inte skada.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 4 juni 2015 16:44

Elitidrott är av naturen resultatfixerad.

Prestationen bakom resultaten blir underordnat. Speciellt i massmediavärlden.

Det här är funderingarna dök fram i samband med Malmös fem senaste allsvenska matcher. Tre matcher utan vinst, följda av två segrar. Svackan var nu definitivt borta, den negativa trenden bruten, och så vidare. Så lät det på många håll. Och det faktiskt redan efter det första svårbedömda mötet mot ett sällsynt dåligt jumbolag från Åtvidaberg.

Men har MFF:s prestation varit så mycket bättre i de två senaste matcherna än i de två föregående? Jag tycker inte det. Skillnaderna i såväl ord som siffror har dock varit stora. Större än de marginaler som MFF hade med sig nu i Geflematchen. Segermålet hade många ingredienser i det jag kallar marginaler och visst studsade bollen rätt även vid Erdal Rakips mål. Det var den tredje skottreturen i samma sekvens som hamnade hos en MFF-are med allt vad det innebär om någon decimeter hit och decimeter dit i en massa av spelare från vardera laget.

MFF har den här säsongen gjort många mål just efter ”flipperspel” i motståndarnas försvarszon och det är givetvis en styrka att våga trycka på med många spelare i det område varifrån man gör mål.

***

Jag är helt övertygad om att om det blivit kryss i Gefle i går hade snittbetyget på MFF blivit något snäpp sämre. Trots att prestationen i stort varit den samma.

***

Den senaste tidens sämre insatser av MFF har inneburit att journalistklanen kring laget nu insett att den tidiga säsongens överord nu nog bör modifieras högst väsentligt. I våras fanns det till och med någon som på allvar menade att MFF:s reservlag mycket väl hade kapacitet som ett mittenlag i Allsvenskan.

Att vara jordnära är aldrig fel.

***

Ofta matas man uppgiften om det starka hemma-MFF. Men är de så? Nej, MFF:s styrka är att man är så bra borta. I fjor kom MFF trea i hemmatabellen, etta i bortatabellen. Laget tog 31 poäng hemma lika många borta.

I år har laget 13 poäng på sex matcher i Malmö, elva på lika många försök utanför Swedbank.

Så detta är en myt, som så många andra när man inte orkar kolla.

 

Av Magnus Månsson - 29 maj 2015 13:23

Jag tycker synd om Guillermo Molins.

Givetvis först och främst för hans många allvarliga skador. Men också för att det ställs så orimliga förhoppningar på honom när han återkommer tíll Allsvenskan i någorlunda form.

I början talade man om honom som en förstärking till ett redan bra lag. Så är det naturligtvis. En kurant Molins är en tillgång för vilket allsvenskt topplag som helst.

Men efter Malmö FF:s två förluster höjdes kraven på Molins. Han skulle bli Frälsaren (jodå, någon använde ett stort F). Det var mer än en tidning som såg honom som en frälsare. Vilka signaler sänder detta till en bra -- men upphaussad -- spelartrupp? Och hur värderas ord i en modern tidningsvärld?

***

I onsdags såg jag för första gången en U 21-match, den tv-sända mellan Elfsborg och Malmö FF.

Jag gjorde det för att jag ville skaffa mig en uppfattning om Guillermo Molins status. Det var absolut helt omöjligt att få ett rättvisande svar. Omgivningen var alldeles för ojämn. Kvaliteten i teknik och speluppfattning var på många fötter undermålig. Det var ett prov utan värde förutom att han fick 70 minuters speltid -- men utan tempo och intensitet.

Jag var verkligen besviken på matchen. Det var ju ett möte mellan två av landets främsta klubbar med en hel del spelare som ingår i den allsvenska spelartruppen. Stundtals verkade det som om ingen brydde sig.

***

Guillermo Molins är tydligen så het bland sportjournalisterna att han skall uttala sig om allt möjligt. I veckan fick han frågan om i vilken match MFF spelade sämst, den mot Häcken eller den Kalmar. Om det nu är intressant (och det tycker inte jag) att gradera de två förlusterna vad vill då journalisten få ut av en spelare som ingår i truppen? Matcherna hade två olika ansikten. Mot Häcken tvingade MFF deras målvakt Christoffer Kjällqvist till tre högkvalitativa räddningar innan Hisingelaget gjorde 0--1.

Mot Kalmar satte man inte seriens svajigaste målvakt Lars Cramer på några svårare prov förrän i den desperata slutforceringen. Det mest anmärkningsvärda är att Häcken kunde göra tre mål på Robin Olsen. Häcken har målskillnaden 11--10 på tio matcher. Tre har alltså MFF släppt till. MFF hade inte lärt sig försvarsläxan. Det går inte att ge Häcken stora ytor i deras anfallszon. Det har de andra lagen lärt sig.

Efter att Falkenbergs Stefan Rodevågs drömträff skapade Häcken inte en enda rejäl målchans mot ett kompakt halländskt försvar. Lagets småplottriga anfallsspel med ideliga instick är sönderläst.

Men inte av MFF, vars anfallsspel var sämre mot Kalmar.

Om man nu vill ha ett svar på den löjliga frågan om vilket som var sämst, sett över 90 minuter.



Av Magnus Månsson - 28 maj 2015 21:05

Det påstås att journalister är flockdjur.

Något ligger det i det. Är man utsänd, vill man inte missa något som konkurrenterna har. Samtidigt vill alla komma med något eget.

Det är något av en paradox i journalistvärlden.

***

Flockbeteendet märks nu hos de fotbollsjournalister som bevakar Allsvenskan. Tv, radio och tidningar, alla, frossar i att redovisa hur många poäng lagen tagit i förhållande till den eller den säsongen efter ett visst antal omgångar och om avståndet till olika lag och placeringar. Finns det någon databas varifrån man kan hämta alla dessa uppgifter?

Nåväl. Från denna statistik drar man så sina slutsatser om möjligheten att nå ifatt sina konkurrenter och vinna den eller den placeringen. Detta efter tio av 30 omgångar.

Av det lilla jag sett av denna statistik kan man få fram precis det man vill. Ett underläge på sex, sju, åtta poäng kan man hämta in, men givetvis kan det räcka till att hålla undan.

Nanne Bergstrand svarar alltid inför en match på frågan om hur han tror att den kommer att utveckla sig: ”Varje match lever sitt eget liv.”

Så är det givetvis också med en serie på alla dess nivåer. ”Den lever sitt eget liv”.

Tack och lov kan databaser och statistik inte förutse den fortsatta spänningen i Allsvenskan.

***

Kan Malmö FF förlora två matcher i följd så kan givetvis IFK Göteborg göra det och med ”rätt” resultat i några andra matcher kan MFF om några veckor åter vara i topp.

Och då åter sprida lugn i den ”hispiga” (Tom Prahls träffande adjektiv) MFF-

familjen och dess bevakare.

***

Form är en färskvara. Detta välkända fakta fastslog MFF:s Åge Hareide efter 1—2 mot Kalmar.

En dagstidning är också en färskvara.

Men behöver åsikterna/kommentarerna också vara färska/annorlunda efter, som nu, två MFF-förluster? Jag har sällan sett så många ändrade uppfattningar om MFF-spelarnas kapacitet som den senaste veckan. Nu saknar man plötsligt Isaac Kiese Thelin, Emil Forsberg, Magnus Eriksson och Markus Halsti.

Jag är ingen fotbollsexpert men har genom åren skaffat mig en viss erfarenhet. Att jämföra nya spelare mot flyktade gör man inte efter bara några tidiga vårmatcher utan först när säsongen är slut och man kan summera spelåret.

Den kvintett som hårdbevakar Malmö har stor erfarenhet men den har man inte fullt ut dragit nytta av.

Då hade åsikterna mellan då och nu inte varit så iögonfallande.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 22 maj 2015 13:27

Malmö FF är fortfarande en av de starkaste kandidaterna att vinna Fotbollsallsvenskan.

Man föranleds att tro något helt annat när Malmötidningarnas krönikörer/bloggare analyserar matchen mot BK Häcken, 0--3.

Jag ser dock något positivt i den senaste tidens skriverier. Den självbild som MFF-familjen har om föreningen -- Åge Hareide pekade tydligen i den riktningen vid den efterföljande presskonferensen -- och dess storhet som en klubb alltid redo för långa avancemang i de europeiska turneringarna fick sig en rejäl törn. Samma bild har den kvintett av Malmöjournalister som nästan dagligen följer MFF framfört. (Jag läser er, så jag vet!)

Jag har sett många artiklar om hur MFF skall agera i Europa och då har det inte rört sig om matcher i någon tidig kvalomgång.

En skribent medger till och med att han kanske i alltför hög grad fångats av den hybris som omger MFF och som han själv varit med om att skapa.

I höstas angreps SVT:s expertkommentatorer Markus Johannesson och Daniel Nannskog för att de menade, att MFF haft marginalerna med sig i kvalet till Champions League. Bara under de senaste dagarna har jag sett samma uppfattning av två medlemmar i ”MFF-kvintetten”.

För så är det. Det är i väldigt många fotbollsmatcher som marginalerna avgör.

Lite motgång kan öppna även ljusblå ögon.

***

Det fanns delvis marginaler även i går. MFF var bra i en dryg kvart, stressade och pressade Häcken, som räddades av två strålande parader av Christoffer Källqvist. Ett hemmamål och matchen hade förmodligen sedan sett annorlunda ut.

Vad hände egentligen då med MFF? Orkade man inte? Oscar Lewicki hade ju i inledningen nästan själv raderat ut Häckens offensiva mittfält.

När så Häcken rett ut MFF-stormen, visade göteborgarna att de är ett mycket bra lag, taktiskt, kreativt, snabbt och med en hög lagmoral när stortlangen Simon Gustafson är på rätt humör.

***

Jag erkänner att jag har en viss känsla för BK Häcken. Av olika anledningar.

I min värld är det märkligt att ett/en lag/klubb med sådana kvaliteter på och utanför plan röner så lite intresse. Jag hoppas att den nya arenan på Hisingen skall bidra till ett betydligt ökat publiksnitt.

Häcken har på senare år tappat toppskyttar som Mathias Ranegie, Daniel Larsson, Warris Myead, Mustafa El Kabir och talangen Carlos Sandberg.

Det är inte lätt att ersätta så många mål säsong efter säsong.

Peter Gerhardsson, tränaren, är tydligen även duktig på att ge tidigare skadade spelare med stukat självförtroende tid att återkomma till den yppersta eliten, som nu Ivo Pekalski och Jasmin Sudic, som dock gjorde en bra säsong i Mjällby.

Och visst visade Dardan Rexhepi i sitt korta inhopp en förbättrad teknik?

Oscar Lewicki sa i en lång artikel i Offside efter flytten från Bayern München att Häcken var det bästa valet för att utvecklas i Sverige.

Det finns en del som tyder på detta.

 

 

Av Magnus Månsson - 14 maj 2015 12:25

Det är mycket idrott i tv i dessa dagar.

Slutspel handboll, tätt mellan omgångarna i Allsvenskan, något intressant möte i Superettan (men oj, vilka usla matcher jag råkat se!) och så naturligtvis de strålande matcherna i de europeiska turneringarna.

Det är mycket för en nörd. Men för att hinna med även andra intressanta och nödvändiga göromål har jag skippat nästan allt för-, mellan- och eftersnack. Det blir bara för mycket -- även för en nörd.

***

Ta bara intervjuerna med handbollstränarna strax före avkast!

-- Ví måste spela ett bra försvarsspel, hjälpa målvakterna, och får vi chansen måste vi kontra och minimera våra tekniska fel.

Och alltid samma ord från båda lägren.

Var finns de annorlunda frågorna och svaren?

***

Tomas Axnérs tid som expertkommentator på den inhemska handbollen är slut. Han skall ha en eloge för att han idogt försökt lära en del av sina okunniga kolleger, referenterna, det grundläggande i den ädla handbollen. Den gode Tomas har inte lyckats helt ut. Inte ens små ironiska stick har hjälpt.

Hur blir det nu med Tomas krönikor i Kvällsposten, går de att förena med återkomsten som Lugitränare? Synd om de försvann.

På tal om Kvällsposten är det positivt att ta del av Jan-Peter Anderssons blogg. Det är där vi handbollsintresserade får de nyheter från Handbollssverige vi vill ha, när morgontidningarna här söderöver blir än mer koncentrerade lokalt och i viss mån ser handbollen som en perifer sport.

***

Om nu handbollsintervjuerna i tv oftast är intetsägande är fotbollsintervjuerna lika ointressanta. Frågor och svar före match och i paus är förutsägbara. Är det någon som finner något värde i intervjuerna?

De gånger jag lyssnat har det inte varit mycket värdefullt jag hört.

***

Såg Real Madrid mot Juventus och i pausen stannade jag kvar en stund för att se straffsituationen i repris och slow motion.

Lars Lagerbäck var klar med sin slutsats:

-- Straff, han (den spanske spelaren) blev sparkad på benet.

Ola Andersson, den andre experten, medgav att han noterat den ojusta beröringen men:

-- Alla sparkar mot benen i straffområdet är i min värld inte alltid straffspark.

Men herregud!

Fotbollen får inte hamna i samma situation som handbollen, där det kanske ibland lite väl ofta är svårt att dra gränsen mellan straff och ett simpelt frikast eller en utvisning och en lika simpelt frikast.

En spark på benet inom straffområdet är straff i fotboll.

Jag tyckte att Jonas Eriksson gjorde en alldeles utmärkt match som domare.

Efter Ola Anderssons uttalande gick jag direkt och förberedde mig för natten. Och efter slutsignalen stängde jag direkt av tv:n. Timmar av analys och kommentarer som Ola Anderssons orkar jag inte med.

Läste istället en artikel om staden och fotbollslaget Wolfsburg i Offside. Rekommenderas!

***

Slutspelet i hockey-VM? Lockande nu under våren? Nja, inte speciellt. Kanske Tre Kronors match/matcher. Men absolut inte paussnacket med Wikegård/Jidhe.

 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se