Inlägg publicerade under kategorin Journalistik

Av Magnus Månsson - 4 september 2015 19:30

Malmö har fått ett nytt kommunalråd för fritid, kultur och hälsa, Frida Trollmyr (S).

I en stort uppslagen artikel i dagens Sydsvenskan säger hon:

-- Som politiker vill du vara med och förändra. Nu får jag en chans att göra saker som man inte hinner som fritidspolitiker.

Uttalandet lockar till fortsatt läsning. Vad vill Frida Trollmyr förändra? Jag nöjer mig med fritidsdelen, eftersom den intresserar mig och som jag inbillar mig att jag har lite hum om.

Vad fick då Frida Trollmyr för frågor:

1) Är det rätt att riva gamla Malmö stadion?

2) När rivs Aq-va-kul? (Som för resten nu återigen heter Simhallsbadet.)

Vilka framtidsfrågor!

Beslut är ju redan fattade i dessa ämnen och som mångårig ordförande i fritidsnämnden har Frida Trollmyr varit med om att bestämma att Stadion skall rivas och att Simhallsbadet kommer att rivas, när man äntligen kommer till skott med hur man skall utnyttja Stadionområdet.

Vad hade de två journalisterna väntat sig för svar från en person som varit involverad i beslutsprocessen?

Fråga 3 rörde de akuta problemen på det nya Hylliebadet och fråga 4 om planerna på uppvärmda bassänger i Scaniabadet.

Att man måste se över organisationen i Hyllie var ett givet, ointressant svar liksom att de eventuella bassängerna i Scaniabadet var en ekononisk fråga.

Sista frågan var intressant:

-- Hamnar pengar till kultur och fritid där de ska?

Frida Trollmyr inser problematiken ur bland annat ett genusperspektiv och avslutar:

-- Det här är en stor utmaning som jag skall klura på.

Men Frida Trollmyr! Har du efter alla dessa år i fritidsnämden, dessutom som ordförande, inte funderat på bidragsbestämmelserna, en alltid aktuell fråga som intresserar hela Malmös föreningsliv.

Det här var en intervju som inte höll måttet lika litet som delar av Frida Trollmyrs svar.

Var fanns framtidsideérna om exempelvis investeringarna?

Det här var intetsägande.

Dubbelt upp.

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 30 augusti 2015 12:37

I brist på annat.

Nja, hellre lite nördighet (kan man skriva så?) eller kanske nyfikenhet och vilja att få lite dístans till alla superlativer. Och lära sig.

Jag har i all fall sett Malmö FF mot Celtic i en tv-repris.

Tv kan inte fånga stämning och atmosfär, men inklämd mellan suppporters från MFF och Celtic ganska långt ner och mot ena hörnflaggan missar man en massa detaljer.

MFF var klart bäst även i tv-versionen. Men som i de flesta jämna matcher måste marginalerna vara de rätta och målen komma vid rätta tillfällen. Det alla (?) trodde var en perfekt skarvnick av Markus Rosenberg vid 1--0 visade sig vara en missad nick. Bollen gick i mål via Rosenbergs axel. Och trots en massa repriser har jag inte funnit varför skottarnas mål strax före paus underkändes. Det är stor skillnad på 1--0 och 1--1 i paus.

När så MFF gjorde 2--0 i inledningen av andra halvlek var avancemanget klart.

Detta skrivet inte för att förringa MFF:s vinst utan bara för att ge en mindre euforisk syn på den rättvisa CL-platsen.

Jag menade i mitt förra inlägg att Celtic var det sämsta lag MFF mött i Europasammanhang de två senaste säsongerna. Det tar jag delvis tillbaka. Före paus var skottarna bra och hotade vid ett flertal tillfällen. Efter 2--0 var Celtic ett verkligt tamt motstånd. Det var det sista intrycket som föranledde mitt Celticbetyg.

Jag vidhåller dock bestämt att betygen på många av hemmaspelarna var något snäpp för högt. På många håll var det mer kämpa-kämpa (i och för sig ingen dålig egenskap) än spelskicklighet som belönades.

***

Som pensionär är man priviligierad att ha tid att se en match i repris med repriser på de intressanta händelserna. Ibland önskar man att före detta kolleger hade tillfälle att även göra detta. Det ger kunskap. Som kan vara bra att ha så att de euforiska känslorna och lokalpatriotismen inte sätter alltför stor prägel på bedömningarna vid senare tillfällen.

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 26 augusti 2015 21:00

Så kom de då till användning igen, de stora orden.

Jag tänker naturligtvis på hyllningarna till Malmö FF efter gårdagsvinsten över Celtic.

Självfallet är MFF:s avancemang till Champions League värt allt beröm. Fattas bara annat.

Men handen på hjärtat, var insatsen i går värd alla superlativerna? Jag såg inte den första matchen i Glasgow, så jag har inga referenser, men efter vad jag förstått var skottarna inte direkt imponerande på sin hemmaarena sett över 90 minuter.

Och samma hand på samma hjärta: Celtic var ett dåligt lag även i går. Efter att ha sett alla MFF:s europeiska hemmamatcher de senaste åren är min uppfattning att Celtic är den sämsta gästen. Till och med sämre än de baltiska motståndarna i de första kvalomgångarna.

Sen uppkommer ju alltid frågan om det var MFF som gjorde att Celtic spelade så undermåligt. Som alltid en fråga om både ock.

I min värld, där ords valör har betydelse, var lovorden för stora för insatsen på plan.

Inte för avancemanget. Det skall bli intressant att följa.

***

Vilken klass håller Allsvenskan, min favoritserie?

Den har de senaste åren blivit klart bättre. Spelarna är överlag utvecklats i positiv riktning med betydligt bättre teknik.

MFF:s för närvarande blygsamma placering kan ju också tolkas som att standarden höjts. Men samtidigt var insatserna av AIK, IFK Göteborg och Elfsborg i Europa League inte imponerande.

Med tanke på MFF:s fina Europaframträdanden är insatserna i serien anmärkningsvärda. Av professionella miljonärer bör man begära att de även i en serielunk i en atmosfär som inte är lika inspirerande som på Swedbank skall göra sitt bästa. Det har väl varit lite si så där under många matcher det här året.

För att vara med på en europeisk fest måste grovjobbet fixas. Även om det inte är kört har MFF-spelarna i Allsvenskan inte gjort vad de har betalt för.

***

Vem blir den förste Malmöjournalist att kritisera Markus Rosenberg för hans alltför många gånger opolerade spel? Hans ryggtackling med åtföljande varning på övertid mot Celtic var en av de mest onödiga jag sett. Utan att det har kommenterats eller nämnts. Rosenberg har en egen gräddfil.

Nu svor jag i kyrkan igen: jag framförde en negativ åsikt om Markus Rosenberg, den mycket duktige fotbollsspelaren.

***

Minst 200 miljoner kronor till MFF för avancemanget är givetvis med svenska mått mätt en oerhörd summa.

Men vad sägs om att Southampton är villigt att betala 100 miljoner för Celtics innerback Virgil Van Dijk. Någon som la speciellt märke till honom?

Det är ekonomiskt skilda världar i fotboll.

Men inte alltid avgörande, varken i Europa eller i Sverige.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 16 augusti 2015 11:50

Det finns en fotbollskrönikör vid namn Alva Nilsson.

Har stött på henne dels i Offside och dels i Expressen/Kvällsposten. Hennes krönikor skrivna ur ett genusperspektiv har jag efter en stunds läsande hoppat. I går hade hon dock en mycket läsvärd artikel i Kvällsposten, där hon elegant pulvriserade FC Rosengårds av klubben spridda målsättning att man satsar på egna ungdomar.

Rosengårds propaganda har blivit oemotsagd och till och med gett positiva rubriker.

Hur trovärdig är man när man under ett öppet transferfönster skaffar tre nya spelare från utlandet? Att i ett tufft skadeläge tvingas sätta tonåringar på ersättarbänken är ingen satsning utan snarare ett bevis på dålig bredd.

Jag skall inte argumentera mera utan hänvisar gärna till Alva Nilssons Kvällspostenkrönika, som jag också delat på min facebooksida.

Känns skönt att någon ifrågasätter FC Rosengårds självbild.

 

Av Magnus Månsson - 12 augusti 2015 10:08

På gymnasiet i Ystad hade jag en fantastisk lärare i svenska, den lärde lektorn Birger Blomkvist.

(Nu inflikar naturligtvis lustigkurrarna att han inte var speciellt bra, eftersom han inte kunde lära mig skriva. “Den lätte” bjuder jag på.)

Birger Blomkvist poängterade ofta ordens värde, att vara sparsam med överorden, spara dem till de förtjänade att användas. Används superlativerna för ofta mister de sitt värde.

Inom sportjournalistiken har de gjort det.

Mirakel, bragd, katastrof, heroiskt, fantastiskt, magiskt, otroligt, hjälte, förvånansvärt, och hur många kriser och schismer finns det inte i idrottsvärlden? Och hur många aktiva räknas till världseliten och vad menas med ett VM-hopp? Vem kan kalla sig stjärna?

Är det en bragd att MFF vinner ett allsvenskt toppmöte över IFK Göteborg 2--1, ett Göteborg som haft mindre tid till att återhämta sig än MFF?

Det finns skribenter som menade det.

Och är man MFF-stjärna om man tillhör A-truppen? Med stjärna menar jag något exceptionellt, inte en bänkspelare långt ut på kanten.

Läste att Elise Malmberg, den lovande häcklöparen från Hässleholm, är ett VM-hopp. Okej, hennes 55,88, segertiden från EM för 22-åringar, ger en 38:e plats i världsstatistiken och eftersom cirka 20 av de som finns före henne är amerikanskor ser det naturligtvis ljusare statistiskt sett inför VM. Men samtidigt är 55,88 ingen normaltid för Hässleholmstalangen så varför lägga press på henne och få allmänheten att anse att ett bra försökslopp och utslagen är ett misslyckande. Elise var ju ett VM-hopp!

Jag gladde mig i dag över att Axel Herstedt, Malmös kanske mest energiske elitidrottare, nominerats till VM. Han är duktig och värd all uppmärksamhet. Nu är förstås diskus väldigt beroende av väder och vind så att värdera ett resultat är svårt. Men vad vill man uppnå med att mena att Axels silverresultat från SM, 63.07, är ett världsresultat? Axels årsbästa 64.72 ger en 26:e plats i världen. 43 kastare har nått över 63.07 Så ser konkurrensen ut.

Världselit är för mig något mer. Samtidigt hoppas jag att Axel struntar i statistiken och visar att det är andra meriter och kvaliteter som räknas i ett VM.

Birger Blomkvists lärdomsord borde många ta till sig, värdera orden. Jag tror att respekten och förtroendet för sportjournalistiken vuxit.

 

Av Magnus Månsson - 6 augusti 2015 15:59

Naturligtvis var jag på match i går, det ur alla synpunkter intressanta, spännande och stämningsmättade mötet mellan Malmö FF och Salzburg.

Det mesta är skrivit, i alla fall är alla överord använda.

Men jag hade väntat mig att någon skulle ha kommenterat domarinsatsen. Det fanns anledning, i lika hög grad som det fanns vid matchen i Österrike. Där domaren kom i centrum.

Vi som var på matchen i går hajade väl till när en österrikisk anfallare föll i straffområdet vid 2--0 och tv-bilderna visade tydligt att en straffspark inte hade varit omotiverad. En straff är givetvis inte lika med mål men väl en rejäl målchans.

Den enda kommentar jag hittat i en Malmötidning om domaren är, att en MFF-bloggare/krönikör menar att fyra minuters tillägg i andra halvlek var för mycket. Det fanns många tillfällen att stoppa klockan. Fyra minuter var kanske till och med för lite. Ta insparkarna från alldeles utmärkte målvakten Johan Wiland, de tog mellan 22 och 31 sekunder varje gång. Och insparkarna var många. Wiland slapp undan varning.

Till MFF-bloggarens/krönikörens försvar skall sägas att han i sin presentation medger att han håller på Malmö FF, medan hans kollega i Malmös andra morgontidning ofta -- av någon anledning -- poängterar att han är journalistiskt neutral. Nåja ...

***

Taktik tillhör spelet. Givetvis skall MFF ha allt beröm för hur laget genomförde matchen. Och det fick man utan att någon nämnde ”parkerade bussar” eller kritiserade alla maskningar. Jag förväntar mig att kommande allsvenska gäster på Swedbank bedöms efter samma måttstock som gårdagens MFF.

***

Ser fram mot en intressant höst med fler internationella matcher i Malmö.

 

Av Magnus Månsson - 30 juli 2015 13:40

Det går snabbt i dagens massmediala värld.

I samma sekund som slutsignalen i en stormatch i fotboll ljuder, skall det på tidningarnas nätsida finnas en artikel. Finns tv på plats blir det räddningen för hemmaredaktionen. Och har kommentatorn kommit med ett spektakulärt uttalande är dagen räddad. Som i går när Viasats Bosse Pettersson totalsågade den italienske domaren vid de två omdiskuterade straffsituationerna i matchen mellan Salzburg och Malmö FF. ”Alla” hängde på. Utan att ifrågasätta, trots att man hade tillgång till tv-repriserna.

Så är det ofta. Fjellströms, Backes och de andras åsikter om olika händelser torgförs ofta som sanningar. Speciellt Fjellströms bedömningar i fri- och straffsparkssituationer är ofta lite diffusa. Och färgade av klubbkänslor?

***

Därför var det befriande att ta del av Åge Hareides och Markus Rosenbergs åsikter om straffsituationerna. Dessa båda herrar, kanske inte direkt kända för att vara domarnas bästa vänner, medgav att domaren nog hade rätt båda gångerna. Det hedrar dem verkligen.

Är jag konspiratorisk när jag menar att Hareides och Rosenbergs åsikter gjorde att kritiken mot domaren i Malmömedia nästan uteblev?

***

Om inte annat visade domardiskussion hur oerhört svårt det är att döma matcher på denna nivå i ett högt tempo med många spelare på ett litet utrymme.

Detta måste man respektera.

***

Returen då? Salzburg var det klart bästa laget, de flesta spelarna var individuellt skickligare, snabbare och i synnerhet fysiskt starkare. Men även om MFF inte skapade speciellt många chanser fanns det stora ytor i österrikarnas försvar. Där finns det möjlighet att straffa Salzburg. Samtidigt lär väl Salzburg ha möjlighet att ställa ett mer defensivt lag på benen med tanke det fina utgångsläget.

Det lär bli tufft.

***

Vad kan man begära av en tidning man prenumererar på?

Denna fråga dök upp när jag läste Skånskans till Salzburg utsände frilansmedarbetare Christoffer Ekmarks snabbreferat på nätet och hans artiklar i papperstidningen. Han måste vara svensk sportpress värste ”ordbajsare”. Jag skall inte gå in på detaljer, bara konstatera att artiklar av denna klass inte platsar i en tidning som Skånskan.

Jag hade starka tankar på att säga upp min helårsprenumeration.

Men man behöver ju inte läsa hans långa artiklar och Skånskan har avdelningar jag har behållning av. Den spretiga sporten kompenserar bristerna i Sydsvenskans bevakning, kultur- och nöjessidorna ligger nära min smak och mina intressen, ledarsidorna har läsvärda skribenter och gäster och lokalsidorna begränsar sig inte till Malmös kranskommuner.

Jag blir kvar som prenumerant.

Skånskans sport har för övrigt två duktiga sommarvikarier, Carro Wendt och Ola Selby.

Det har förstås även Sydsvenskan, Tomas Johansson.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 26 juli 2015 13:28

Kommer ni ihåg den allsvenska seriepremiären den 6 april?
Nykomlingen Sundsvall inledde nervöst fick snabbt ett mål i baken och försvarsspelet kollapsade helt och guldfavorien Malmö FF vann komfortabelt med 4--1.
Allt var guld och gröna skogar. MFF mönstrade ett lag som var bättre än 2014 års succélag. Efterhand minskades euforin i samma takt som storstjärnsglansen på de upphaussade nyförvärven minskades. Och MFF dalade i tabellen.
Nu upprepar sig historian. MFF får ett tidigt mål mot Sundsvall efter en generös bjudning och dominerar därefter tillställningen mot ett om möjligt svagare Sundsvall än i premiären.
Och genast vaknar optimisterna i de blå leden och menar att DET HÄR nya laget har större kapacitet än vårens och följaktligen även 2014 års. Det är möjligt att det visar sig bli så. Men varför inte vänta med de stora orden tills MFF mött tuffare motstånd än Sundsvall och Örebro (då också några nya debuterade)?
I min måhända konservativa värld hade lite mer återhållsamhet varit välgörande.

***

3--0 mot svaga Sundsvall är givetvis klara siffror men nog var Rosenbegs nickmål offside? Tv visade av någon anledning ingen frusen bild med ett hjälpstreck.
***
När det nu hettar till i Europaspelet och i de förestående toppmötena i Allsvenskan hoppas jag att Erdal Rakip får fortsatt förtroende i startelvan. Den unge Erdal har imponerat på sistone. För oss som gillar att unga svenskar tar för sig i all utländsk konkurrens vore det välgörande.
***
Såg av olika anledningar MFF--Sundsvall i tv. Åke Unger var kommentator och till leda poängterade han MFF:s hårda program med CL-deltagandet. Två av toppkonkurenterna, Elfsborg och AIK, har haft ett tuffare program, IFK Göteborg ett likvärdigt.
Även om Champions League givetvis rankas högre än Europa Legue inbillar jag mig att de första omgångarna i EL är tuffatre än de i CL. Ett topplag från Polen och Danmark är bättre än ett mästarlag från Balticum.
***
Såg Sveriges U 19-lag för damer via 3--3 och ett straffavgörande mot Tyskland nå final i EM. Det var glädjande att se lagets inställning och moral. Jag har sett alldeles för lite av U 19-fotboll för damer för att ha någon uppfattning om matchens kvalitet men förundrades över de många bolltappen av ostressade och oattackerade spelare. Jag trodde att tekniken skulle vara bättre.
Gladdes speciellt åt att målvakten Emma Holmgren räddade avancemanget åt Sverige genom att klara två av tyskornas straffar. Emma var reserv för Rosengårds Zerica Musovic, som föredrar spel i klubblaget framför att vinna ett EM-guld för Sverige.
Imponerande var Linköpings kraftfulla forward Stina Blackstenius. Linköping har en trupp, mogen att utmana FC Rosengård om SM-titeln.

 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se