Inlägg publicerade under kategorin Journalistik

Av Magnus Månsson - 25 mars 2016 13:03

Om sport i Skåne – på bredden, tvären, längden och djupet”.

Vad är detta?

Jo, den nya veckotidningen Skånesport inbjudningsslogan, som fick mig att snabbt beställa en halvårsprenumeration. Mina två Malmömorgontidningar, Skånskan och Sydsvenskan, gav mig inte det jag vill ha om hela det fantastiska skånska idrottslivet. Efter hand de senaet åren har det geografiska bevakningsområdet minskat. Jag hade hoppats på att fusionen mellan Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad skulle resultera i en mera omfångsrik bevakning av Nordvästskåne. Det blev inte så. Sydsvenskans sport har inte, med några få undantag, tagit tillvara på den kompetens som finns på HD. Andra avdelningar har gjort det med i mitt tycke positivt resultat.

Skånesport har nu kommit ut med tio nummer. I de nio första har jag läst alla artiklarna utom V 75-förslaget. Givetvis har jag haft behållning av många artiklarna. Skam vore det annars!

Men var finns bredden, tvären, längden och djupet?

Av de cirka 180 artiklar/krönikor som publicerats har 75 behandlat fotboll, 55 av dessa har på något sätt varit MFF-relaterade. De resterande har till absolut största delen handlat om spelare/klubbar i de områden som ”är” Skånskans och Sydsvenskans.

Likadant är det i de cirka 35 handbollsartiklarna.

I ishockey är det Redhawks och Pantern som fått merparten av innehållet. Rögle, då?

När redaktionen riktat sitt intresse utanför de tre stora idrotterna med inslag från klubbar och personporträtt håller man sig i stort inom samma geografiskt begränsade område, Skånskans och Sydsvenskans.

Nummer 9 var på sitt sätt ett ”skräckexempel”. Elva fotbollsartiklar (sex med MFF), fem med handboll, därav två fotbollskrönikor och handbolls, två ytterligare krönikor (ishockey, ridsport) och så en överraskning, ett inslag om en ung tjej som bytt från brottning till tyngdlyftning.

Väl ensidigt för en tidning som vill fånga bredd, längd och djup!

Vilken den exakta stora målgruppen för Skånesport är vet jag inte. Är målgruppen de fotbollsintresserade med MFF-hjärta och vänner med speciell kärlek till damhandboll i Lund och Mellanskåne är upplägget perfekt.

Men just detta kan man, kanske till och med i överflöd, ta del av i mina morgontidningar och dess webbplatser. Två av de tongivande reportrarna på Skånesport deltager dessutom också med alster till Skånskan.

Jag är fullt medveten om att min prenumeration på Skånesport inte har någon som helst betydelse för tidningens framtid men när det blir tid att förnya prenumerationen blir det ”nej tack”.

Skånesport uppfyller inte det man lovade i sin inbjudningsslogan.

 

PS

Jag vill poängtera att inläggets siffror inte är kontrollräknade men de visar klart hur de tio numren sett ut.

DS

ANNONS
Av Magnus Månsson - 7 mars 2016 14:43

Fler åskådare på plats än någon gång tidigare följde den allsvenska herrfotbollen i fjor.

Till detta skall läggas att ytterligare tusentals människor såg matcherna på olika tv-kanaler.

Visst är det känslan för hemmalaget, den egna klubben, som lockar den stora publikmassan till arenorna men samtidigt har den vidare exponeringen gjort att det allmänna fotbollsintresset ökats. Man har också lärt känna profiler även från konkurrentklubbarna. Men aldrig – i alla fall ytterst sällan – får man läsa om dem i de lokala morgontidningarna här i Malmö. Det är inte ofta någon spelare i motståndarlaget till MFF nämns vid namn, inte ens spelare med skånsk eller MFF-anknytning. All koncentration ligger på MFF.

Det finns läsare/åskådare som har sina känslor och sympatier för andra lag än MFF och också är allmänt intresserade. De är fler än man tror. I alla fall bland läsarna,

Bevakningen blir för lokal.

***

Svenska Fotbollförbundet har länge fått kritik för en bristfällig marknadsföring av Svenska cupen. Delvis har har kritiken mildrats. Det nya upplägget attraherar, på en del håll. Många av arenorna var dock glest besatta i helgen trots att det var elitlag som möttes.

Men hur följer pressen själv upp cupspelet?

Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad har i många fall ett nära samarbete. Jag inbillar mig att HD hade en utsänd medarbetare på HIF:s lördagsmatch mot Örebro. Men inte en endaste rad i Sydsvenskan, förutom nu resultatet.

Sydsvenskan visar tydligt att Svenska cupen inte är den riksangelägenhet man ibland vill påskina att den borde vara.

I så fall hade man inte prioriterar bort en text från matchen. HIF har också anhängare i Sydsvenskanland.

***

Max Wiman, den numera oftast ilskne krönikören i Sydsvenskan, ondgör sig i ett blogginlägg över att cuplottningen i Tv-sporten inte prioriterades bland annat framför ett bandyinslag. Jag såg inte programmet, kan bara konstatera att publiksiffran vid semifinalen mellan Villa Lidköping och Bollnäs bara överträffades av en enda av cupmatcherna i fotboll, den mellan Hammarby och Djurgården.

Prioritering är svårt.

Men det känns lite olustigt att kritisera när man befinner sig i ett glashus. Det finns mycket att diskutera i Sydsvenskans papperstidningsval de senaste dagarna.

***

Nog borde man i en handbollsregion som nu den vi bor i uppmärksammat IFK Kristianstads och Ystads IF:s europiska cupframgångar.

Exempelvis HK Malmöbekantingen Nebosja Simics fantastiska målvaktsinsats i andra halvlek mot KIF Kolding. När Kristianstad stängde matchen hade Simic en räddningsprocent på över 80 procent. I slutet kom den ner kring 60, danskarna gjorde mål på några straffar.

Det var det främsta målvaktsspel jag någonsin sett.

ANNONS
Av Magnus Månsson - 5 mars 2016 11:44

Prespa Birlik, den omdiskuterade division 1-klubben i fotboll från Malmö, har på kort tid befriats i två undersökningar.

Svenska Fotbollförbundet har funnit att klubben inte brutit mot förbundets regler.

Skattemyndigheterna har granskat och godkänt Prespas räkenskaper.

Det är inget underligt i detta. Utan att var speciellt bevandrad i varken ekonomi eller skattefrågor var utslagen väntade. Jag skall inte slå mig för bröstet bara konstatera att jag på denna plats den 24/11 förutspådde utgången.

Underligt är att Sydsvenskan, som började rota i affären, inte med ens en enda kort notis nämnt att Prespa Birlik befriats från de framförda misstankarna.

Det är dålig journalistik.

Det var ju Sydsvenskan som i braskande svarta rubriker i stort uppslagna artiklar berättade om spelarkontrakten och att skattemyndigheten beslagtagit kontrakt, kvitton och de ekonomiska redogörelserna.

Tidningen skall dock ha beröm för att den skrev om den cynism som finns i Prespa Birlik – och efter vad jag förstår även i andra svenska föreningar.

I en artikel i senaste numret av SkåneSport, signerad Ole Törner, säger Prespas sportchef Meysam Javan att ”Moral och juridik är två helt skilda frågor.”

Så är det, men att utnyttja reglerna med att betala minimilöner på 14 300 kronor/månad till fattiga, outbildade afrikaner – någon med familj – är inte värdigt svensk idrott.

Cynismen har fått ett ansikte.

Även om Prespa Birlik vunnit i två instanser är klubben en förlorare.

***

För något år sedan var Prespa Birlik på väg att bygga upp en ungdomssektion. I något fall genom att ”ta över” ett helt lag från en annan Malmöklubb. (Denna tyvärr ganska ofta förekommande destruktiva företeelse inom Malmöfotbollen.)

2013 hade PB ett juniorlag och ett pojklag.

2014 ett J-lag och sju pojklag.

2015 ett J-lag och sex pojklag.

2016, enligt SkåneSport, ett J-lag och ett pojklag.

Enligt min källa var det efter 2013 meningen att Prespa Birlik skulle avancera i seriesystemet genom en seriös satsning på utbildning av talanger från de egna leden.

Man var på väg. Några av de äldsta lagen 2014 var bra. Men de främsta talangerna försvann till andra klubbar. Importerna tog platserna.

Varför klubben nu tappat fem lag på ett år, vet jag inte. Men väl några teorier som jag i nuläget håller för mig själv.

Att Malmö fått ett division 1-lag med dessa metoder är inget som gläder mitt idrottshjärta. Vi talar om nivå 3.

 

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - 7 februari 2016 14:17

Veckotidningen SkåneSport har kommit ut med sitt tredje nummer.

Jag har läst varje artikel – nu ljög jag lite, travtipsen har jag hoppat över – i de två första numren. Eftersom Posten strulade under fredagen har jag bara via webben ögnat genom nummer 3. Jag kommer aldrig (?) att läsa en hel tidning annat än på papper. Enstaka artiklar kan gå, men inte mer. Så gammalmodig är jag.

***

När jag för ledningen påpekade att SkåneSport inte kommit på utlovad tid fick jag snabbt svar via såväl sms som mejl. Proffsigt!

Som prenumerant har jag känt mig välkommen och erhållit mycket information. Proffsigt!

***

Innehållet då?

Tja, det kan vara jag som haft för stora förhoppningar. Namnet SkåneSport förpliktigar. Skåne är stort. I alla hörn finns i det livaktiga idrotter och klubbar.

SkåneSport har rekryterat sina tre journalister från Skånskan. Det märks tydligt. Det är mycket från ”Skånskanland”, om man nu vill inkludera Malmö och Lund i den regionen.

Som daglig läsare av Skånskan och Sydsvenskan känns det inte alltid fräscht. Mycket är välbekant, förvisso med något nytt, men inte tillräckligt för att jag skall vara helt nöjd.

Artiklar med Malmö- och fotbollsanknytning (speciellt de MFF-relaterade) är överrepresenterade i artiklar och krönikor. Som läsare av Malmös morgontidningar och ibland deras webbsidor blir det en övermättnad.

Jag skall inte trötta ut med en lista över artiklar i SS som jag delvis kunnat ta del av i de ”vanliga” tidningarna. Men den är ganska lång.

***

Överraskande många korrekturfel – det är ju en veckotidning utan de dagliga tidningarnas tidspress – har det funnits i SkåneSport.

***

Men ok, jag ser fram mot att nummer 3 dimper ner brevlådan vid middagstid på måndag. Jag vet att det finns något jag inte känner till.

I framtiden vill jag dock ha mer överraskande artiklar från hela Skåne.

 

Av Magnus Månsson - 4 februari 2016 17:23

Journalistik handlar om att välja och välja bort.”

Detta är en mening från ledarsidan i mitt fackorgan Journalisten. Varje dag tänker jag på dessa kloka ord, när jag läser de två Malmömorgontidningar jag betalar för. Men för att kunna välja och välja bort och välja rätt fordras kunskap och riktlinjer, gemensamt satta av en allkunnig redaktion med en chef som ser till att de följs.

Mitt resonemang gäller allmänt, men jag håller mig till Sporten.

En tidning skall givetvis överraska men samtidigt måste det finnas uppgifter som bara skall vara med. Som man betalar för.

Jag tar resultatredovisningen som ett exempel. Skånskans är mestadels under all kritik, sedan tidningen inte längre är TT-ansluten. Sydsvenskan spretar, ena dagen ett fullständigt facit med målgörare och allt från, exempelvis, Elitserien i handboll, andra dagen bara resultat från matcherna. Exemplen kan mångfaldigas.

Det irriterar mig.

Och vilken tanke ligger bakom att Premier League-tabellen finns på två sidor och att en ”B-lagstabell” i volleyboll prioriteras framför exempelvis Hockeyallsvenskan?

Det kan låta gnälligt – och det är det kanske också. Men när det upprepas dag efter dag känns det angeläget att i alla fall någon gång få lufta ventilerna.

***

Vid Sydsvenskans pensionärsjulbord informerade vd:n Pontus Bodelsson om tidningens situation och problem.

Han berörde bland annat antalet klickar på hemsidorna och nämnde då det stora antalet på Malmö FF. MFF är stort det vet jag, men det tror f-n (ursäkta språket!) att klickarna blir många.

Två exempel.

  1. Var inne för att ta reda på hur det gått för Charlotte Kalla i ett lopp, hittade inget. Däremot en rubrik näst längst upp på sidan: ”Ålen dagens segerskytt.” Ojdå! Hade jag missat att MFF spelat en träningsmatch? Det hade jag inte. Agon Mehmeti hade gjort enda målet i en intern match som avslutade träningen.

Ridå!

  1. I förra veckan hade Sydsvenskan missat att skriva om en segermatch för Malbas, sökte på tidig förmiddag för att finna något. Inget fanns. Såg då en mängd MFF-relaterade artiklar och konspiratorisk som jag är räknade jag dem. Det var 32, eller möjligen 34. Och då räknade jag inte dem som handlade om Zlatan.

    Jag vet att jag inte är ensam om att reagera. Men när reagerar de ansvariga?

    PS. Senare på förmiddagen publicerades en intervju med Malbascoachen Henrik Svensson.

    Tackar!

***

Sydsvenskan har två flitiga sportbloggare, Max Wiman och Kent Jönsson, som båda är ärliga i sin konsumentupplysning. Deras inlägg handlar om Malmö FF respektive Malmö Redhawks även om Kent ganska ofta lyfter blicken och även skriver om Pantern. Tackar!

Det finns även en blogg som heter Horisont Malmö med Richard Åkesson som ansvarig. Den behandlar oftast friidrott men den borde då byta namn till Horisont MAI.

Okej, Heleneholms IF (min förening sedan början av 1960-talet som aktiv, tränare och ledare, så jag är inte helt opartisk) är nere i en djup svacka men det finns några aktiva som presterar i nivåer med många MAI-are. Men aldrig ett ord i Horisont Malmö! Där gäller bara MAI.

***

Nu slut för gnället i dag!

Men jag talar faktiskt inte enbart för mig själv. Det vet jag.

 

Av Magnus Månsson - 22 januari 2016 17:11

Det var förstås inte som på 1950-talet.

Det var då jag varje måndag, onsdag, fredag strax före 6 på kvällen rusade in på Posten för att hämta mitt exemplar av Idrottsbladet. Det kom med ”halvsexan”. För den som inte är införstådd med vokabulären i Skurup på den tiden så var ”halvsexan” tåget som kom från Malmö 17.30

I dag väntade jag på första numret av Skånesport. Det kom klockan 13. Nyfiket bläddrade jag igenom de 28 sidorna. Jag har ännu inte läst någon av de 19 artiklarna så jag inte bedöma kvaliteten. Men det ensidiga urvalet gjorde mig oerhört besviken.

Tio artiklar rörde fotboll, sex var MFF-relaterade, två av de övriga rörde andra Malmöföreningar.

Ishockeyartikeln handlade om en Malmöspelare, Oscar Alsenfelt, veckan mest omskrivne MIF-are.

Vem är den skånske spelare i handboll som fått mest uppmärksamhet den senaste tiden? Jo, naturligtvis Lukas Nilsson. Honom har jag läst mycket om på sistone liksom om den karismatiske tränaren Niklas Harris.

Men i detta premiärnummer blev det ytterligare texter om dessa begåvade herrar.

Var finns det nytänkande som jag hade hoppats skulle prägla denna nysatsning? En regional spridning med ett generöst smörgåsbord av alla de livaktiga idrotter som utövas i Skåne.

Förutom nu fotboll, ishockey och handboll fanns ett referat från en innebandymatch (ett Malmöderby!), en krönika om ridsport, en artikel om idrottsskador och en notis om golf. Samt ett travtips!

Mer än hälften av artiklarna var Malmöanknytna. Jag läser redan Sydsvenskan och Skånskan och hade hoppats att vidga mina skånska sportvyer genom Skånesport.

Jag skall givetvis ge den nya tidningen ytterligare chanser.

Men premiärnumret var en stor besvikelse. Var fanns de vidgade vyerna?

 

Av Magnus Månsson - 19 januari 2016 15:58

Hemkommen från ett dygn på sjukhuset.

Som alltid väl omhändertagen av vänliga människor och den kvinna som satte en spruta med Voltaren i ena skinkan har en evig plats i mitt tacksamma hjärta.

Inte ens min värsta ovän önskar jag en njurstensattack.

***

Håller just på att läsa Svetlana Aleksijevitjs Kriget har inget kvinnligt ansikte. Osökt hamnar tankarna på det omänskliga lidandet hos människorna som på något sätt var involverade i andra världskriget. Och i alla krig både före och efter. Förstås.

Voltaren, denna välsignade smärtstillare, fanns i alla fall inte.

Jag rekommenderar Svetlana Aleksijevitjs Kriget har inget kvinnligt ansikte och även hennes bok om Tjernobyl. Skall även senare läsa några av hennes övriga böcker. Hon är en Nobelpristagare lätt att förstå och ta till sig. Det är en hemsk verklighet hon skildrar med ett lättläst språk.

***

Som en ivrig konsument av främst tidningar har en stor del av tiden efter hemkomsten ägnats åt att ta igen det jag missat i massmedia, där jag inkluderar några hemsidor och ett fåtal bloggar.

Mellan de båda EM-matcherna i handboll i går gick jag in på Sydsvenskans sporthemsida för att se något nytt om just den fascinerande EM-turneringen. Men inget.

Däremot fanns det klockan 20.20 inte mindre än 23 MFF-relaterade artiklar, både nya och gamla.

Alltså TJUGOTRE.

Någon måtta måste det väl finnas i alla överdrifter? Tror de ansvariga att det minskade antalet läsare bara är intresserade av MFF?

***

På fredag kommer det första numret av veckotidningen Skånesport ut. Jag hoppas verkligen att den gör skäl för sitt namn, en tidning för hela Skåne och alla dess idrotter.

***

Åter till handbolls-EM. Har det i någon idrott på internationell nivå spelats så många jämna, dramatiska matcher som i den här turneringen? Jag tror det inte.

Hur skall man då se på uddamålsförlusten mot Tyskland? Allt har två sidor. Jag tror säkert att man i tyske press menade att tyskarnas första halvlek var en kollaps, precis som vi i Sverige menade att inledningen av den andra halvleken var en svensk sådan. Klart är att Sverige just nu saknar den eller de spelare som individuellt kan utmanövrera ett utgrupperat internationellt försvar. Andreas Cederholm vägde i går alldeles för lätt.

Jag har alltid hävdat att i handbollsmatcher med en till två måls marginaler är det tillfälligheter som avgör. Så var det även i går. ”Tillfälligheten” hette denna gång Markus Wolff och han var tysk målvakt. Han gjorde som svenska målvakter ”alltid” gjort, avgjorde matchen med sitt storspel. Kan vi tillskriva Mattias Andersson och hans kolleger många ärofulla vinster måste vi naturligtvis ge samma erkännande till en motståndarmålvakt.

Så ser jag på förlusten och ser fram mot en dramatisk onsdag.

***

Min vakne, kunnige före detta kollega Stefan Eckerström observerade att förra vårens HK Malmöspelare Bozo Andjelic är med i Montenegros EM-lag. Underliga äro vägarna och tankegångarna. I HK Malmö fick Bozo Andjelic sparsamt med speltid, i vissa perioder ingen alls. Nu EM-spelare. Som sagt värderingarna är underliga.

Så kanske får vi i framtiden se HK:s kantspelare Lev Snaer Petrusson i det isländska landslaget. I HK har jag knappt sett honom.

***

Såg just att Ystads IF:s 19-årige världstalang Lukas Nilsson till hösten skall spela för Kiel. Jag förstår den tyska storklubben och att pengarna lockar Lukas.

Men spåren förskräcker lite. I unga år har två andra Ystadsspelare, Oscar Carlén och Jim Gottfridsson, gett sig av till Tyskland och visat att de fysiskt inte varit beredda för den tuffare tillvaron i Bundesliga. Deras proffskarriärer kantades och har kantas av otaliga skador.

Lukas Nilsson verkar dock vara byggt av ett sällsynt gott virke.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 6 januari 2016 10:54

Det spelades en handbollslandskamp i går i Malmö, Sverige mot Tjeckien.

Om inte helt i skymundan, mötet sändes i tv, men snudd på. 1 386 personer hade mött upp i Isstadion. Det visar väl kanske också lite av handbollsintresset i Malmö. Men ett landslag på väg mot EM är ju mer än en lokal angelägenhet. Tidigare landskamper av samma karaktär har haft bra publiksiffror i Malmö.

Men sällan har marknadsföringen varit så bristfällig som nu. Huvudansvarige för landslagen, Stefan Lövgren, påstod att man lagt ner stora summor på just marknadsföringen.

Ursäkta! Jag har inte sett en enda annons i de två morgontidningarna jag dagligen konsumerar. Vart har man vänt sig? Jag vet bara att cirka 1 000 av biljetterna hade köpts av de skånska föreningarna.

Förbunden, det skånska och svenska, har verkligen fått lite valuta för sina pengar.

Och någon större hjälp av Malmös tidningar har man inte fått. Jag vet att de inte är pressens uppgift att marknadsföra idrottsevenemang men det bör väl ligga i dess intresse att informera om stora idrottshändelser i spridningsområdet? Med intressanta reportage

Skånskan skrev i ett egetproducerat refererat från det första mötet dagen före, att returmötet var ”i dag” med tid och plats.

Sydsvenskan nöjde sig med att korta ner ett TT-referat till en notis på 14 rader och förvisso notera att returmötet var i Malmö men utan att ange varken tid eller plats.

Har en landskamp i Malmö i en av våra stora idrotter – för så måste väl handbollen rankas i ett distrikt som Skåne – någon gång fått så lite förhandsuppmärksamhet som nu Sverige—Tjeckien?

Jag skall inte gå in på detaljer men bara konstatera att på tisdagens sportsidor i Sydsvenskan fanns fler nyhetsmissar än den om handbollen samtidigt som det fanns artiklar och notiser som kunde vänta och helt strykas.

Jag saknar känslan och kunnigheten för att ge den stora allmänt sportintresserade läsekretsen det den vill läsa. Vem bestämmer?

***

Sydsvenskan tappar kontinuerligt läsare. Och det är klart, öppnar man sin Malmödel med att till sju helt okända personer, med stora bilder, ställa frågan om deras bästa badminne, ja då förstår jag många tvekande överväger att säga upp sin prenumeration.

Samtidigt som man bara någon dag tidigare fyllt ”Malmöettan” med fem bilder på okända personer och ställt frågan: Vad ska du göra mer av under 2016?

Ärligt talat, vem bryr sig om vad Johan Nilsson ska göra 2016?

 

 

Presentation

Fråga mig

22 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8 9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se