Detta är blogg 1 610 sedan starten den 16 september 2012.

Några stunder under helgen har ägnats åt funderingar om en fortsättning. Det man gör tar av åldersmässiga orsaker längre tid nu än för bara några år sedan, och har man då många aktiviteter i gång, tryter tiden ibland. Statistiken visar att vid några dagars uppehåll sjunker antalet besök väsentligt. Det krävs med andra ord kontinuitet för att bibehålla intresset. Och det i en värld där bloggkonkurrensen ständigt ökar.

För att hålla oss till idrottens värld ”tvingas” de allmänt intresserade alltmer ut på nätet för att få den information man önskar i och med att tidningarna i allt högre grad koncentrerar artiklar och resultatredovisning till färre idrotter. Det djup som tidigare försvunnit är borta. Det gäller inte bara Malmö med sin tragiska tidningsdöd utan även hela landet, allt enligt tillförlitliga källor.

Det är i denna konkurrens en liten privat bloggare utan kommersiell uppbackning befinner sig.

Det är klart man vill bli läst, men det är en inbiten glädje i att skriva och få framföra sina åsikter som gjort att jag beslutat mig för att fortsätta blogga. Jag sätter ingen tidsram.

I fjor var det trots allt cirka 1 400 enskilda besökare som gjorde mellan 6- och 8 000 besök i månaden. I år är siffrorna något lägre. Jag skyller på den tuffare konkurrensen om den skärmtid som trots allt är begränsad.

Har inför 2024 hoppat av två uppdrag för att koncentrera mig på bloggskrivandet och IK Finishs 100-årsbok.

***

En trogen läsare och god vän har vid olika tillfällen kommenterat att något av inläggen haft ett idrottshistorisk betydelse. Dessa vänliga ord har naturligtvis glatt mig. Och inspirerat- Dessa artiklar har givetvis större värde än en enkel personlig åsikt om exempelvis handbollslandslagets insats i den senaste VM-turneringen.

Men nu hamnar dessa historiska betraktelser i en historisk fil bland 1 610 på Manssonsport.bloggplatsen.se, dit få eller ingen söker sig.

Bosse Hultén gör som webbansvarig i Idrottsmuseets Vänner ett strålande arbete med föreningens hemsida och skriver också intressanta historiska händelser utanför IMV, värda att läsas även av kommande generationer.

Jag vet vänner som i sina gömmor har artiklar som är värda att bevara av just idrottshistoriskt värde. Själv har jag utkast, nästan klara, om Sydvästra Skånes Idrottskrets och om en mera utförlig version om friidrotten i Skurups kommun än den som fanns i senaste versionen av Skånsk Idrotts Historia.

När Idrottsmuseet fanns i Baltiska hallen var biblioteket med dess arkiv av absolut toppklass. Bäst i Sverige?

Är det möjligt att bygga upp ett digitalt kartotek, Bosse Hultén, med dina småtexter, kanske mina och många andras? Du har ju redan inlett med serien om idrottsanläggningar. Det som sker i dag är historia i morgon.

Kanske en ny nisch för Idrottsmuseets Vänner?

Det spekuleras mycket i dessa tider, inte minst inom den svenska fotbollsvärlden.

Läste för en tid sedan en krönika i Sydsvenskan, signerad Fredrik Lindstrand, med rubriken: Hur länge får MFF behålla Henrik Rydström?

i en underrubrik konstaterar krönikören: Att Henrik Rydström målas upp som en av Europas mest spännande tränare lär få en och annan klubbledare på kontinenten att hicka till.

Jag betvivlar inte en sekund på att Henrik Rydström är en duktig tränare, men på vilka meriter grundas ett epitet som En av Europas mest spännande tränare?

Visst han lotsade Malmö FF till ett allsvenskt guld.

Men han gjorde det med minsta möjliga marginal, en målskillnad på två mål, i en liga som rankas som 24:a i Europa, och med en spelartrupp som av alla inhemska experter rankades som Allsvenskans bästa, även efter utlandsflykt och sjukdomar/skador.

I vågskålen skall också läggas svårigheterna att vinna över de tre övriga medaljlagen, en vinst på sex matcher.

Är detta årsfacit tillräckligt för att vara attraktiv på den internationella marknaden i en toppliga?

Lindstrand och hans kolleger var under senare delen av säsongen dessutom kritiska till lagets långsamma bollinnehav i ofarliga områden, en stark kontrast till det jag förknippar med modern, internationell toppfotboll: Tempo.

Så mitt svar på frågan i huvudrubriken blir: MFF riskerar inte att förlora Henrik Rydström.

Det lär behövas mer övertygande MFF-insatser över tid för att Henrik Rydström skall bli attraktiv för en internationell scen.

I juletider skall man vara snäll, kanske till och med lite extra snäll.

Men jag sparar snällheten några dagar.

I morse läste jag nämligen en intervju i min tidning med Joel Kjetselberg. Det är han som är tränare för FC Rosengårds damlag, som senare i kväll borta skall möta Barcelona i fotbollens Champions League. Givetvis kommer BK Häckens framgångar i samma turnering på tal. Joel Kjetselberg gratulerar pliktskyldigast Häcken till framgångarna men påpekar, inte en utan flera gånger, att Göteborgslaget haft marginalerna med sig, medan hans stackars Rosengård haft just marginalerna mot sig. Han menar att hans lag gjort minst lika starka insatser som Häcken i CL-spelet.

Jag har sett de flesta matcherna för båda lagen i CL. Joel Kjetselbergs analys må stå för honom men att på allvar mena att de spelmässiga insatserna varit jämbördiga liknar mest en dåres försvarstal.

Häckens väg till möjligheten att nå slutspelet har skett via ett bra kvalspel mot bra motstånd och fyra utmärkta gruppspelsmatcher med hög kvalitet. Visst har det funnits gynnsamma marginaler för Häcken, men även det motsatta. Som i går mot Chelsea, 1—3. Två ribbträffar, en vid 0—0 och en vid 1—1, hade med några decimeter kunnat ge en annan, förändrad matchbild. I slutminuterna fick Häcken dessutom ett mål, helt felaktigt, underkänt för offside.

Nej, Joel Kjetselberg, Rosengårds kvaliteter 2023 är inte på samma nivå som Häckens, varken i Europa i eller i Allsvenskan, 14 poängs skillnad.

Det hade varit mer klädsamt att erkänna detta än komma med krystade bortförklaringar.

FC Rosengård har haft strålande framgångar på fotbollsplanerna. Det kan ingen ärligt förneka. Men med en oftast okritisk omgivning har självkritik inte varit klubbens bästa gren.

Intervjun med Joel Kjetselberg är ett av många bevis.

Vi allmänt idrottsintresserade har det inte lätt i dessa tider.

Inte om vi vill få vår information den väg vi, äldre, vant oss vid. Via tidningar. Mer och mer blir vi hänvisade till nätet, till hemsidor för förbund och föreningar. Den marknaden är stor, omöjlig att överblicka. Man vet ju inte vad man skall söka. Den hjälp kunniga redaktioner gav oss med att plocka ut det viktigaste ur ett välmatat smörgåsbord finns inte längre.

Sämre resurser, både personellt och ekonomiskt, har givetvis sin stora betydelse. TT, Tidningarnas Telegrambyrå, har tydligen lagt ut resultatinsamlingen på entreprenad. Det märks tydligt. Och när sen idrottsokunniga redigerare skall prioritera blir resultatet ibland katastrofalt.

Min tidning är Sydsvenskan, har sedan början av 1950-talet inte missat många exemplar. Jag älskar tidningen.

Jag förstår problemen. Men undrar samtidigt hur länge kan man ge ut en produkt, jag pratar om Sporten, som gör så många besvikna?

Lyssna brett och inse att många är missnöjda.

 Rapporteringen har blivit än mer lokal, men inte ens den närmaste regionen får den uppmärksamhet den är värd.

I veckan avgjordes SM i simning med stora framgångar för Skåne. Malmö KK och Lundaklubben Poseidon simmade hem totalt 17 medaljer och Hanna Bergman, Poseidon och Elias Persson, MKK nådde resultat av hög svensk klass. Men inte ett ord och än mindre en resultatlista.

SM i friidrott i somras behandlades lika styvmoderligt.

För en tid sedan arrangerades för-VM i innebandy för herrar i Baltiska hallen. Sverige—Finland drog 3 500 åskådare. Inte ett ord.

H 65 Höör, Ystads IF och IFK Kristianstad har spelat Europamatcher i handboll. Resultat? Nej.

Det spelades en internationell padelturnering i Malmö Arena med ett stort förhandsreportage. Någon som vet hur det gick? Jo, jag. Men jag fick söka via nätet.

Och det gör jag dagligen. Def finns så mycket jag tidigare kunnat få del av genom min tidning.

Jag lägger alldeles för mycket tid framför datorn för att stilla min nyfikenhet om vad som händer utanför Malmö FF, FC Rosengård och Malmö Redhawks.

Mitt idrottsintresse är bredare.

Det var ingen rolig fotbollskväll, 0—3 mot Azerbajdzjan svider.

Kommentarerna har varit många i alla de medier som numera finns, inte minst i de vi kallar sociala. Det är förstås är för fint ord för de spyor som ohämnat publiceras av ilskna och besvikna personer.

Sydsvenskan har ännu i kommenterat fiaskot, verkar nästan helt ha koncentrerat sina krönikeinlägg till den lokala toppfotbollen.

***

Givetvis har jag inget radikalt nytt att komma med. Men tillåt mig att ha några funderingar.

 Är det en till fällighet att de tre främsta lagen i årets allsvenska, Malmö FF, Elfsborg och Häcken är de tre klubbar som har flest utländska spelare registrerade sina trupper, 13, 11, 12? Visst, unga svenska talanger har försvunnit till mera lukrativa marknader men har i många fall ersatts av utländska spelare eller återvändare med passerat bäst-före-datum.

Gynnar detta på sikt det svenska landslaget?

Se bara på de nuvarande trupperna, skadade spelare inräknade.

 I Malmö FF:s försvar, tre utländska spelare, fyra svenskar över 30 år, sju mittfältare har utländska pass, här finns förstås blivande lanslagskapacitet, främst Sebastian Nanasi

I Elfsborgs ordinarie försvarskvartett är tre duktiga återvändare och en afrikan, av de bärande spelarna på mittfältet kommer fyra från utlandet och en är återvändare och av de fyra mest anlitade anfallarna är fördelningen två-två.

Häcken har använt sju försvarare under hösten, tre av dem är svenskar, i det starka mittfältet är det två plus två och den ende ordinarie svenske forwarden är Sanko.

Med andra ord det finns få aktuella landslagsspelare i Allsvenskan.

***

De tongivande spelarna i Allsvenskan kommer utifrån men spelar sällan i något av de bästa landslagen. Det är förstås naturligt att de främsta svenskarna jobbar utomlands men är det nödvändigt att söka ersättarna utomlands?

Klubbarna framhåller ofta sina akademier, men de håller tydligen inte tillräckligt hög klass för att fylla luckorna. I alla fall inte för de toppklubbar som satsar på Europa.

Regelbundet spel i de bästa internationella ligorna borde vara utvecklande. Det märks i alla fall inte på landslagets resultat de senaste åren. Att agera så uselt som många gjorde i går kan inte enbart skyllas på Janne Andersson, förbundskaptenen.

Problemet ligger måhända djupare. Sverige är kanske för dåligt på att utveckla talangerna till internationell klass. Samtidigt som man inte, generellt sett, har tålamod att ge dem speltid i som nu Allsvenskan.

***

Förutom nu 0—3 mot Azerbajdzjan, förlorade P 18-landslaget med 2—1 mot Schweiz i går och P 17 med 2—0 mot Nederländerna.

U 21-laget vann förvisso med 3—0 över Finland.

Resultat att ta i beaktande i en analys av hälsotillståndet i svensk fotboll.

Det snackas och spekuleras: Vem skall ta hem det allsvenska fotbollsguldet?

Elfsborg, Malmö FF eller Häcken?

Spekulationerna gäller även på damsidan, Häcken, Hammarby eller Linköping?

Vi börjar med herrarna.

En vän och före detta kollega har konstaterat att årets serie varit sällsynt krysslös. Det stämmer. De i topptrion har endast 3, 4 och 3 oavgjorda matcher av 27. Så få har det aldrig varit tidigare.

Nu är vi ett läge där varje kryss är en förlust men samtidigt en vinst. Det låter underligt, jag medger.

I helgens möten IFK Göteborg—Elfsborg och Norrköping—Malmö FF, tuffa uppgifter för toppduon, är så här på förhand ett kryss ett helt ok resultat.

För Häcken, möter Mjällby borta på Strandvallen, vore poängförlust tack och adjö till försvarat SM-guld.

Mitt tips: Kryss för Elfsborg och MFF, vinst för Häcken.

Det ger poängställningen inför omgång 29: Elfsborg 61, MFF 59 och Häcken 57.

I denna spelar Häcken—MFF före Elfsborg –Degerfors. Jag tror inte för ett ögonblick att boråsarna tappar mot Degerfors. Det innebär att ett kryss, som under alla andra omständigheter vore ett bra utfall för både MFF och Häcken, är en förlust för båda. Det kommer att bli full fart framåt med kryss som utfall och två förlorare.

Elfsborg står som svenska mästare den 5 november och blir hyllat på Borås arena.

Malmöpubliken får ingen guldmatch som avslutning på 2023.

Så tippar jag. Vad nu det kan vara värt.

***

Ett drama blir det förstås. Eventuellt kan avstängningar ställa till det. I dagsläget har Häcken fyra nyckelspelare som riskerar avstängning, Elfsborg två och MFF endast Pontus Jansson.

***

I nästa damomgång är det en ren seriefinal, Häcken med 56 poäng möter borta Hammarby, 53 poäng. Linköping, 52 poäng, skuggar och har tokjumbon Kalmar hemma. Premisserna är klara, Häcken blir svenska mästare vid vinst. Vid kryss blandar sig Linköping sig in guldstriden. 57, 54 och Linköping 55. Hammarby har då plus 41, Häcken 40 och Linköping 32 plus ett stort antal efter den väntade storvinsten mot Kalmar, kanske upp mot 40.

Lagen har sen i den avslutade omgången alla tuffa uppgifter: Häcken—Piteå, Norrköping—Hammarby och Linköping—Kristianstad.

Onekligen rafflande. Inget ont om Hammarby, absolut inte, men måtte de inte vinna på bäst målskillnad. Jag har sagt det förut: Rosengårds ”läggematch”, 1—5 mot Hammarby, får inte bli avgörande för vart SM-pokalen hamnar. Nu är jag moralist: Det vore en skamfläck för svensk damfotboll om Rosengårds respektlöshet mot Fair play får avgöra.

Mitt tips, utan övertygelse: Häcken försvarar sin ledning.

***

Hammarby—Häcken kolliderar tidsmässigt med Häcken—Malmö FF.

Dammatchen är flyttad till Tele 2. Hammarby väntar storpublik. Men i de kretsar ,som i det mesta som är negativ fördamfotbollen ser det som en diskriminering, ondgör sig över kollisionen: Häckens supportar kommer att stanna på Bravida. Så blir det naturligtvis.

Men även utan denna krock tror jag inte Häckenföljet blivit speciellt stort. Det är få anhängare som tar sig till bortamöten. Dithän har damfotbollen i Sverige inte kommit.

1 230 är Häckens hemmasnitt. Det säger en del om intresset.

Men skall man klaga så skall man.

***

Jag löser problemet, ser herrmatchen direkt på Discovery och sen dammatchen på Viaplay.

Lite pensionärsfunderingar så här en småkulen torsdagsförmiddag i oktober månad, nådens år 2023.

Såg första halvlek i kvalet till Champions League mellan FC Rosengård och serbiska Subotica, 3—0 blev till slut 5—1 och med vinsten på bortaplan med 2—1 blev det alltså totalt 7—2 i Rosengårdsfavör.

Jag vidhåller, och upprepar, att FC Rosengård med sin dignitet med lätthet hade klarat avancemanget utan att vila A-uppställningen i lördagsmatchen mot Hammarby. ”Läggematchen” gav ingen good-will till Malmöklubben, inte ens hos stans breda idrottsallmänhet.

***

Slog över till det andra svenska CL-mötet, Twente—Häcken 1—2 och därmed gör Häcken med sina många unga och verkligen intressanta spelare Rosengård sällskap i in slutspelet.

På tal om BK Häcken: Det är väl ingen tvekan om vilken klubb som är bäst i landet. Damerna finns alltså i CL, herrarna spelar i Europa League och vann i våras Svenska cupen, där damerna finalföll mot Hammarby. I de pågående allsvenskorna kommer Häckens båda lag som sämst bli treor.

I min värld imponerande av en ”kvartersklubb” från Hisingen.

***

VAR, alltså videogranskningen i fotboll, är alltid uppe till diskussion. Självklart är det bra att direkt avgörande sekvenser granskas och eventuellt ändras. Men selektiviteten av vad som är granskningsbart är irriterande. Och än värre är att man ibland inte checkar upp vad som är tillåtet. Som i tisdags, då en engelsman men ett gult kort klart och tydligt stämplade en italienare. VAR-granskning är tillåten vid risk för direkt rött kort och vid risk för ett andra gult.

Italien fick inte sin rättmätiga chans att spela med en man mer.

Det är sådana grova misstag som får mig att tvivla på VAR. Plus andra underliga beslut tagna i granskningsrummet.

***

I min lilla undersökning av IFK Malmö FK fann jag något anmärkningsvärt, något av svenskt rekord (?).

Från säsongsslutet 2022 till dagens datum har klubben registrerat 32 nya spelare till sin seniortrupp.

Under samma period har 35 spelare lämnat IFK Malmö.

Kommentarer onödiga.

***

I tisdags spelades det Europahandboll nio mil från Malmö. IFK Kristianstad mötte det tyska topplaget Rhein-Neckar Löwen med tre svenskar i laget. Tyskarna vann, 26—20.

Inte ens resultatet redovisades i Sydsvenskan, som inte heller nämnde att Sävehof i samma turnering vann över ett spanskt lag.

I stället har läsarna matats med resultat med målgörare och passningsläggare från lag och ishockeyligor utan den minsta anknytning till tidningens läsekrets.

Jag kommer aldrig att förstå denne prioritering.

Och vad säger de tennisintresserade om behandlingen av Nordic Open i tennis?

”Läggematcher” har bara förlorare.

Som i går när FC Rosengård kom med sitt B-lag i hemmamötet mot guldjagande Hammarby.

Stockholmslaget utklassade Rosengård, det blev 1—5, Malmölagets största förlust hittills i den högsta serien. Rosengård förklarade sin uttagning med att man vill koncentrera sig på onsdagens returmatch mot Subotica i kvalet till Champions League. I veckan vann Rosengård med 2—1 i Serbien.

Lagets tränare Joel Kjetselberg urskuldade sig med att i Sydsvenskan förklara:

n  Vi ställde upp med det bästa laget vi kunde för dagen.

Löjligt!

Den store förloraren är naturligtvis Rosengård själv. Var finns trovärdigheten? Man måste förstå irritationen hos Häcken och Linköping, Hammarbys guldkonkurrenter, som får se Rosengård mer eller mindre ge upp matchen och till och med få se Hammarby skaffa sig en förbättrad målskillnad. Trots att Rosengård haft en sällsynt svag säsong har ett ordinarie, motiverat lag poängchans hemma mot Hammarby.

Publiken som sökt sig dit i olustiga vädret kände sig lurade, alla vi tv-tittare och de som satsat en peng på Svenska spel. Vad tycker förresten spelbolaget, Svenska Fotbollförbundets huvudsponsor, om att en av landets toppklubbar agerar så här?

Men det stora misstaget är givetvis FC Rosengårds sportsliga lednings. Den, om ingen annan med sin erfarenhet av många års europeiskt deltagande, borde veta att det kommer perioder med intensivt matchande och att det då fordras breda trupper med spets.

Rosengård har inte detta i år och tydligen anser man att många av de bästa inte klarar av att försvara en 2—1-ledning hemma mot ett beskedligt serbiskt lag utan en hel vecka utan matcher.

***

Sydsvenskans krönikör, ofta moralens väktare när det gäller kvinnlig idrott, tycker att Rosengårds förfarande var helt rätt. Han pekar på risken att Sverige kan gå miste om en tredje plats i kommande CL-kval om varken Häcken eller Rosengård tar sig vidare. Och som en följd av detta eventuella olycksscenario kommer Allsvenskan att missa i rankning med innebörden att svenska spelare får svårare att få engelska kontrakt och att det blir svårare att locka hit utländska spelare.

Tänk vad ädla tankar det frodas inom FC Rosengård! Här tänker man mer på svensk damfotboll än på sin egen heder och trovärdighet.

***

Men tänk om laget på onsdag åker mot Subotica!