På söndag är det SM-finaler i handboll i Malmö Arena.

Skuru mot Sävehof på damsidan, Kristianstad mot Alingsås i herrfinalen.

De skånka förhoppningarna var förstås att Skåne skulle vara representerat med mer än ett lag. Och som en följd uppstår alltid samma frågor: Har Skåne för många elitklubbar? Borde man inte koncentrera de bästa spelarna till några få föreningar?

Mitt svar: Nonsens!

Distriktets klubbar är fantastiska på att utbilda sina talanger. Självfallet skall dessa inte behöva flytta långt bort för att spela på elitnivå. Alternativen finns i närheten, av bostaden, arbetsplatsen, studieorten. Det är inte många spelare som är helprofessionella, närheten gör Skåne attraktivt. Glöm inte heller att Skåne med sina 1,3 miljoner innevånare näst Storstockholm har det största befolkningsunderlaget.

Det är naturligt att Skåne har så många elitlag. Okej, att vinna SM är stort, men är det inte så att den stora handbollsintresserade allmänheten på sex skånska orter hellre ser handboll på den högsta nivån under en hel säsong än att denna festmeny bara serveras på två, tre platser?

Mitt svar är givet: Hellre en fantastisk bredd med, som kommande säsong, nio skånska lag i högsta serierna, dam och herr, än exempelvis fyra.

Det kan ju faktiskt bli ett skånskt guld. Ändå!

***

Såg för en tid sedan att en krönikör/bloggare menade att skånsk herrhandboll saknar ”vinnarkultur”. Detta apropå att sedan Ystads IF vann SM-guldet 1992 så är det endast IFK Kristianstad i fjor som fixat ett SM-guld till Skåne.

Krönikören menar också att just Kristianstad nu skaffat sig en vinnarkultur. Det återstår förstås att se på söndag.

Men hur har då Kristianstad fixat sin så kallade vinnarkultur? Den finns ju inte inbyggd i klubbnamnet. Den här upplagan är skapad av duktiga ledare, en ny arena med en fanatisk storpublik, som gett ekonomiska muskler att skaffa spelare av landslagsklass från Sverige och utlandet (sex). I min bok har detta inget med vinnarkultur att göra.

Den krassa verkligheten är det regerande mästarlaget är mera en frukt av annat än just vinnarkultur.

Sen kan man ju fundera hur bra Ystad, under tid, varit, om alla de världsspelare som fostrats i YIF och IFK blivit kvar i hemstaden och samlats i ett lag. Då hade det nog inte varit så glest mellan de skånska SM-gulden,

Det är pengar som avgör inte vinnarkultur.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Man har sina favoritlag. I alla idrotter. Det går att ha mer än ett. Helst då förstås på olika nivåer. Om dessa inte spelar, klappar mitt gammalmodiga idrottshjärta alltid för den klubb med den bredaste ungdomsavdelningen och som ger sina egna ta...

Tillbringade en del timmar på Stadionområdet i Malmö de tre senaste dagarna. Det var USM-finaler i handboll, 48 lag, 108 matcher på sex planer inom en radie på cirka 100 meter. Ett oöverträffat koncept. Det var tredje gången finalspelet avgjordes...

Det är mycket allsvensk fotboll nu. För mycket. Som nörd orkar jag med det. Men det täta programmet med tre matcher på åtta dagar ger inte sportslig rättvisa, när tv skall ha sitt med matcherna utlagda i stort varje dag. Det är en väsentlig ski...

Det där med ungdomsidrott är svårt. Vad är rätt och vad är fel? Och finns det något rättvisande svar? Tillbringade några helgtimmar i Heleneholms sporthall för att titta på några seriematcher i basket för 12—13-årsflickor. Basketen i Skåne ...

True Blues, TFF:s supporterklubb, vill inte att Vångavallen får konstgräs. En banderoll med budskapet: Konstgräs, nej tack fanns på plats vid gårdagsmatchen Trelleborg—Örebro 1—2. Men är det någon gång man önskar just konstgräs så är de...