Alla inlägg under augusti 2015

Av Magnus Månsson - 30 augusti 2015 12:37

I brist på annat.

Nja, hellre lite nördighet (kan man skriva så?) eller kanske nyfikenhet och vilja att få lite dístans till alla superlativer. Och lära sig.

Jag har i all fall sett Malmö FF mot Celtic i en tv-repris.

Tv kan inte fånga stämning och atmosfär, men inklämd mellan suppporters från MFF och Celtic ganska långt ner och mot ena hörnflaggan missar man en massa detaljer.

MFF var klart bäst även i tv-versionen. Men som i de flesta jämna matcher måste marginalerna vara de rätta och målen komma vid rätta tillfällen. Det alla (?) trodde var en perfekt skarvnick av Markus Rosenberg vid 1--0 visade sig vara en missad nick. Bollen gick i mål via Rosenbergs axel. Och trots en massa repriser har jag inte funnit varför skottarnas mål strax före paus underkändes. Det är stor skillnad på 1--0 och 1--1 i paus.

När så MFF gjorde 2--0 i inledningen av andra halvlek var avancemanget klart.

Detta skrivet inte för att förringa MFF:s vinst utan bara för att ge en mindre euforisk syn på den rättvisa CL-platsen.

Jag menade i mitt förra inlägg att Celtic var det sämsta lag MFF mött i Europasammanhang de två senaste säsongerna. Det tar jag delvis tillbaka. Före paus var skottarna bra och hotade vid ett flertal tillfällen. Efter 2--0 var Celtic ett verkligt tamt motstånd. Det var det sista intrycket som föranledde mitt Celticbetyg.

Jag vidhåller dock bestämt att betygen på många av hemmaspelarna var något snäpp för högt. På många håll var det mer kämpa-kämpa (i och för sig ingen dålig egenskap) än spelskicklighet som belönades.

***

Som pensionär är man priviligierad att ha tid att se en match i repris med repriser på de intressanta händelserna. Ibland önskar man att före detta kolleger hade tillfälle att även göra detta. Det ger kunskap. Som kan vara bra att ha så att de euforiska känslorna och lokalpatriotismen inte sätter alltför stor prägel på bedömningarna vid senare tillfällen.

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 27 augusti 2015 20:07

Det pågår en diskussion om Malmö FF:s avancemang till gruppspelet i Champions League är positivt för svensk fotboll.

Frågan är då vilka effekter framgången får för svensk fotboll i allmänhet på sikt. Jag upprepar på sikt.

Höjs intresset så att fler ungdomar söker sig till sporten, ökar publikantalet med ökade resurser som följd och blir de svenska A-landslagen bättre rustade att hävda sig i mästerskapssammanhang?

Jag tror inte det. Svenska ungdomar, utanför Malmö, har ingen MFF-are som idol. Det är de internationella stjärnorna som gäller.

Till sina bortamatcher lockar MFF inga extraåskådare på grund av sina CL-framgångar. Namnet MFF är tillräckligt för att fånga intresset.

Elitmålsättningen för svensk fotboll är bra seniorlandslag. Hur många MFF-spelare skaffar sig internationell erfarenhet i CL-spelet för att bli aktuella för landslaget? I dagens trupp endast Oscar Lewicki, som väl också är den ende svenske spelare i MFF som är intressant för några av de större ligorna. Sen menar jag att med den köpiver som finns från utlandet är CL-skyltfönstret inte på något sätt avgörande.

Givetvis är de rankningspoäng MFF:s framgångar (och efter vad jag förstår även hyggliga insatser av andra lag i Europaleague) gett svensk fotboll positivt. Det innebär att de svenska lagen 2016 kan få en lättare väg till de ekonomiska köttgrytorna.

Den store vinnaren är självfallet Malmö FF. Och så skall det vara. Det är ju klubbens utmärkta resultat som gett de stora pengarna.

Den intressanta frågan är förstås var klubben placerar sina rikedomar. Gynnas svensk fotboll av att man köper/lånar in utländska spelare? Så har det till stor del varit i år. Samtidigt kan ju pengarna stanna i Sverige om man nöjer sig med den svenska marknaden. Hur ser då konkurrenterna på om deras bästa spelare försvinner? Blir den inhemska fotbollen bättre med en dominerande klubb? Det stora intresset för Allsvenskan i år beror till stor del på att sex lag kan vinna SM-guld.

Rosenborg och FC Köpenhamn har periodvis dominerat i Norge och Danmark med pengatillskott från Europaspel utan att landslagen blivit mer konkurrenskraftiga. Intresset för ligaspelet har inte heller stegrats.

Sympatiskt är att MFF vill lägga resurser på bättre träningsförhållanden och på sin egenutbildning. För nog är det anmärkningsvärt att MFF, alltid en av de ledande talangfostrarna i Sverige, inte har en enda spelare i det nya U 21-landslaget och när U 19-grabbarna hade en turnering i våras fanns endast en MFF-are i truppen, Erdal Rakip.

I all anspråkslöshet har jag ingen uppfattning om huruvida MFF:s spel i CL på sikt är bra för svensk fotboll. Det finns många aspekter. Men att bara nonchalant avfärda personer, som menar att MFF-framgångarna inte enbart är positiva för den samlade svenska fotbollen, är inte seriöst. Speciellt som det inte framförs ett enda argument, varken för eller emot.

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 26 augusti 2015 21:00

Så kom de då till användning igen, de stora orden.

Jag tänker naturligtvis på hyllningarna till Malmö FF efter gårdagsvinsten över Celtic.

Självfallet är MFF:s avancemang till Champions League värt allt beröm. Fattas bara annat.

Men handen på hjärtat, var insatsen i går värd alla superlativerna? Jag såg inte den första matchen i Glasgow, så jag har inga referenser, men efter vad jag förstått var skottarna inte direkt imponerande på sin hemmaarena sett över 90 minuter.

Och samma hand på samma hjärta: Celtic var ett dåligt lag även i går. Efter att ha sett alla MFF:s europeiska hemmamatcher de senaste åren är min uppfattning att Celtic är den sämsta gästen. Till och med sämre än de baltiska motståndarna i de första kvalomgångarna.

Sen uppkommer ju alltid frågan om det var MFF som gjorde att Celtic spelade så undermåligt. Som alltid en fråga om både ock.

I min värld, där ords valör har betydelse, var lovorden för stora för insatsen på plan.

Inte för avancemanget. Det skall bli intressant att följa.

***

Vilken klass håller Allsvenskan, min favoritserie?

Den har de senaste åren blivit klart bättre. Spelarna är överlag utvecklats i positiv riktning med betydligt bättre teknik.

MFF:s för närvarande blygsamma placering kan ju också tolkas som att standarden höjts. Men samtidigt var insatserna av AIK, IFK Göteborg och Elfsborg i Europa League inte imponerande.

Med tanke på MFF:s fina Europaframträdanden är insatserna i serien anmärkningsvärda. Av professionella miljonärer bör man begära att de även i en serielunk i en atmosfär som inte är lika inspirerande som på Swedbank skall göra sitt bästa. Det har väl varit lite si så där under många matcher det här året.

För att vara med på en europeisk fest måste grovjobbet fixas. Även om det inte är kört har MFF-spelarna i Allsvenskan inte gjort vad de har betalt för.

***

Vem blir den förste Malmöjournalist att kritisera Markus Rosenberg för hans alltför många gånger opolerade spel? Hans ryggtackling med åtföljande varning på övertid mot Celtic var en av de mest onödiga jag sett. Utan att det har kommenterats eller nämnts. Rosenberg har en egen gräddfil.

Nu svor jag i kyrkan igen: jag framförde en negativ åsikt om Markus Rosenberg, den mycket duktige fotbollsspelaren.

***

Minst 200 miljoner kronor till MFF för avancemanget är givetvis med svenska mått mätt en oerhörd summa.

Men vad sägs om att Southampton är villigt att betala 100 miljoner för Celtics innerback Virgil Van Dijk. Någon som la speciellt märke till honom?

Det är ekonomiskt skilda världar i fotboll.

Men inte alltid avgörande, varken i Europa eller i Sverige.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 22 augusti 2015 13:49

Det har sina fördelar att bli gammal.

Man hinner exempelvis med en massa jubileer. Som ett 50 års nu i veckan.

15 ljusa timmar, uppdelade i två “pass”, i ett sommarfagert Stockholm är aldrig fel. Men det slår förstås aldrig en tur med en Waxholmsbåt ut i den underbara skärgården och två härliga dagar med trevliga människor på en av de många fridfulla öarna i ett strålande väder. Vattnet var dock kallt -- ja, enligt de som badade.

Vid tidigare träffar har de fysiska aktiviteterna varit mer krävande och längre. Den här gången var “pensionärssporten” boule kanske mest populärt. Förutom dansen under två kvällar, förstås,

Jubileum har även inslag av vemod. Några kamrater finns ej kvar, andra förhindrades att närvara på grund av sjukdomar.

Minnena är dock övervägande ljusa och samvaron uppiggande. Det planerades också för en ny återträff. Men det fanns farhågor om att skaran riskerade att decimeras än mer om det dröjer fem år. Så om ett eller två år kan det vara dags igen.

Det är inte bara fördelar med att bli gammal. Men man kan åldras med fina minnen. Och kan man dessutom dela dem med andra, som under två intensiva år haft samma upplevelser, sätter man lite extra guld på tillvaron.

Det ger också inspiration.

***

Jubileet gjorde att jag inte kunde se Celtic--Malmö FF. Lite får man offra. Jag var förstås den ende i gruppen som var riktigt intresserad av matchen.

                                                                                    ***

Efter några dagars bortovaro går det lite tid åt att ta igen läsandet av Malmötidningarna. Fastnade för två små artiklar.

1) Malmö kommunstyrelses nekande till FIFH:s (Föreningen Idrott för Handikappades) ansökan om ett bidrag på 1,4 miljoner kronor för att rädda verksamheten för sina 900 medlemmar. Samtidigt säger några höjdare att en ekonomisk lösning är på gång. Men varför inte då ge ett tillfälligt lån så att FIFH kan ges lugn och ro och framtidshopp?

2) RC Rosengårds begäran att åter få en miljon i extrabidrag för deltagandet i Champions League. Om nu det europeiska fotbollförbundet diskriminerar damfotbollen kan det knappast vara vi skattebetalare i Malmö som som skall kompensera en förening som nått sin position genom spektakulära inköp av spelare.

FC Rosengård är inte folkets lag i Malmö. Trots en mängd fribiljetter har laget på sina hemmamatcher i Allsvenskan ett publiksnitt på endast 757 personer. Till och med Mallbacken är bättre.

I min värld är det oerhört mycket viktigare att hjälpa FIFH. Jag vet givetvis att styrelser och nämnder har olika kassor och konton. Men det är trots allt ur samma sammanlagda pott pengarna skall tas.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 16 augusti 2015 11:50

Det finns en fotbollskrönikör vid namn Alva Nilsson.

Har stött på henne dels i Offside och dels i Expressen/Kvällsposten. Hennes krönikor skrivna ur ett genusperspektiv har jag efter en stunds läsande hoppat. I går hade hon dock en mycket läsvärd artikel i Kvällsposten, där hon elegant pulvriserade FC Rosengårds av klubben spridda målsättning att man satsar på egna ungdomar.

Rosengårds propaganda har blivit oemotsagd och till och med gett positiva rubriker.

Hur trovärdig är man när man under ett öppet transferfönster skaffar tre nya spelare från utlandet? Att i ett tufft skadeläge tvingas sätta tonåringar på ersättarbänken är ingen satsning utan snarare ett bevis på dålig bredd.

Jag skall inte argumentera mera utan hänvisar gärna till Alva Nilssons Kvällspostenkrönika, som jag också delat på min facebooksida.

Känns skönt att någon ifrågasätter FC Rosengårds självbild.

 

Av Magnus Månsson - 14 augusti 2015 19:31

Innerst inne gillar jag det inte.

Liktförbannat sitter jag och tittar på det gång på gång. Nyfikenheten tar över. Man vill ju vara med att diskutera.

Det är de där evinnerliga tv-repriserna av varje mer eller mindre avgörande situation i de allsvenska fotbollsmatcherna. Paus- och efterhandsdiskussionerna domineras nästan uteslutande av om domarteamet gjorde rätt eller fel. I den här bloggen har det ofta konstaterats att just tv-repriserna är domarnas värsta fiende. Tänk att bli så noggrant bedömd av experter, som i många fall är okunniga om reglerna och ofta helt oense.

Ta derbymötet mellan AIK och Djurgården och DIF:s bortdömda mål! C More-kommentatorerna hade en åsikt, Fotbollskväll i SvT en helt annan.

I min värld hade Nannskog/Johannesson i SvT rätt. Det är mål och kanske till och med varning på AIK-målvakten Patrik Carlgren, som för att försöka nå bollen vid hörnan knuffar en djurgårdare i ryggen. För att behålla balansen, som man gör vid en knuff bakifrån, sträckte denne ut armarna. Efter knuffen, inte före för att hindra Carlgren! Lundh och Fjellström (den senares förmåga att bedöma kniviga situationer ger jag inte mycket för) i C More menade att Djurgårdens sydkorean obstruerade AIK-målvakten. Det gjorde tydligen även domaren.

Styrkt av detta domslut gjorde Carlgren exakt samma sak vid nästa hörna med egen frispark som följd. I stället för straff mot!

***

Vad jag vill ha sagt med detta är: Sluta att ge målvakterna alla fördelar inne i straffområdet i inläggssituationerna. De favoriseras!

***

I samband med derbyt fick jag en ny favorit, Djurgårdstränaren Pelle Olsson. I tv ville han inte uttala sig om de tre tillfällen då hans lag dels fick ett mål underkänt och inte heller då hans lag borde fått straffar. För visst var AIK:s Banguras klumpiga armrörelse mitt inne i försvarsmuren klart straffbar. Det tyckte till och med tv-kommentatorerna, alla!

Jag vill inte tänka på vilken ilska det blivit om några andra tränare i samma situation fått tillfälle att uttala sig om händelserna.

Heders, Pelle Olsson!

***

En annan käpphäst! Betygsättningen. Expressen/Kvällsposten hade 3,18 i snitt på MFF:s spelare efter 2--1 mot IFK Göteborg, som fick 2.00/spelare Så kan det ju ha sett ut. Men när man ser att MFF-målvakten Wiland har 4 och kollegan Alvbåge 2 då kan man undra. Var verkligen MFF-arna alla i snitt ett betygssteg bättre än sina motståndare sett över 90 minuter?

***

Betygen är som tv-repriserna. Jag gillar dem inte men studerar dem.

 

Av Magnus Månsson - 12 augusti 2015 10:08

På gymnasiet i Ystad hade jag en fantastisk lärare i svenska, den lärde lektorn Birger Blomkvist.

(Nu inflikar naturligtvis lustigkurrarna att han inte var speciellt bra, eftersom han inte kunde lära mig skriva. “Den lätte” bjuder jag på.)

Birger Blomkvist poängterade ofta ordens värde, att vara sparsam med överorden, spara dem till de förtjänade att användas. Används superlativerna för ofta mister de sitt värde.

Inom sportjournalistiken har de gjort det.

Mirakel, bragd, katastrof, heroiskt, fantastiskt, magiskt, otroligt, hjälte, förvånansvärt, och hur många kriser och schismer finns det inte i idrottsvärlden? Och hur många aktiva räknas till världseliten och vad menas med ett VM-hopp? Vem kan kalla sig stjärna?

Är det en bragd att MFF vinner ett allsvenskt toppmöte över IFK Göteborg 2--1, ett Göteborg som haft mindre tid till att återhämta sig än MFF?

Det finns skribenter som menade det.

Och är man MFF-stjärna om man tillhör A-truppen? Med stjärna menar jag något exceptionellt, inte en bänkspelare långt ut på kanten.

Läste att Elise Malmberg, den lovande häcklöparen från Hässleholm, är ett VM-hopp. Okej, hennes 55,88, segertiden från EM för 22-åringar, ger en 38:e plats i världsstatistiken och eftersom cirka 20 av de som finns före henne är amerikanskor ser det naturligtvis ljusare statistiskt sett inför VM. Men samtidigt är 55,88 ingen normaltid för Hässleholmstalangen så varför lägga press på henne och få allmänheten att anse att ett bra försökslopp och utslagen är ett misslyckande. Elise var ju ett VM-hopp!

Jag gladde mig i dag över att Axel Herstedt, Malmös kanske mest energiske elitidrottare, nominerats till VM. Han är duktig och värd all uppmärksamhet. Nu är förstås diskus väldigt beroende av väder och vind så att värdera ett resultat är svårt. Men vad vill man uppnå med att mena att Axels silverresultat från SM, 63.07, är ett världsresultat? Axels årsbästa 64.72 ger en 26:e plats i världen. 43 kastare har nått över 63.07 Så ser konkurrensen ut.

Världselit är för mig något mer. Samtidigt hoppas jag att Axel struntar i statistiken och visar att det är andra meriter och kvaliteter som räknas i ett VM.

Birger Blomkvists lärdomsord borde många ta till sig, värdera orden. Jag tror att respekten och förtroendet för sportjournalistiken vuxit.

 

Av Magnus Månsson - 9 augusti 2015 21:01

Hur vill du ha det, Åge Hareide?

Efter att ha sett alla Malmö FF:s allsvenska matcher i år antingen på plats eller via tv -- som i dag eftersom en kraftig förkylning förhindrade ett besök på Swedbank -- har jag faktiskt förundrats över MFF-tränarens många försök att med gester och ord försöka påverka fjärdedomaren att ändra huvuddomarens beslut. Det händer vid i stort varje match.

När nu fjärdedomaren -- fullt korrekt, ingen kan egentligen ha någon annan uppfattning -- ändrade gult till rött på Yotun i matchen mellan MFF och IFK Göteborg,så ifrågasatte Hareides dennes funktion och befogenheter.

Visst kan man ha förståelse för frustrationen i tävlingssituationen men i min kanske lite idylliska idrottsvärld borde tränare/ledare ibland behärska sig bättre. De skall ju vara föredömen

***

Efter MFF-matcherna intervjuas oftast Markus Rosenberg i tv. Han ger alltid nästan undantagslöst samma svar: MFF spelade bra, var det klart bästa laget och om något viktigt domslut gick mot MFF så var det naturligtvis felaktigt av domaren.

I längden blir det tröttsamt.

***

Nu har jag svurit i kyrkan två gånger, haft negativa synpunkter på både Hareide och Rosenberg.

 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27
28
29
30
31
<<< Augusti 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se