Alla inlägg under maj 2016

Av Magnus Månsson - 31 maj 2016 11:35

Det är uppehåll i Allsvenskan i fotboll.

Den har varit trevlig att följa så här långt. Men skandalen vid matchen IFK Göteborg och Malmö FF och beslutet att tilldela MFF en 3—0-seger är en mörk plump i allt det positiva. Ingen kan överbevisa mig att en dom som drabbar en tredje part är rättvis. Till och med MFF-vänner med ett väldigt ljusblått hjärta anser att domslutet är fel.

Jag hade tänkt lägga hela den trista historian åt sidan tills jag såg följande blogginlägg i en Malmötidning av en av hovpoeterna:

I den perioden finns specialsegern mot Göteborg, som jag menar är helt välförtjänt inte bara ur regelperspektivet, utan även bedömningsmässigt; det sägs att saker jämnar ut sig och MFF fick i den matchen ett helt korrekt mål av Vidar Örn Kjartansson felaktigt bortdömt och borde ha vunnit även utan bangerskandalen.

Man tar sig för pannan för en sådan argumentering. Skall ett domslut – fel eller rätt – granskat i efterhand via tv rättfärdiga en orättvis regel? Alla – men tydligen inte alla – vet att ett tidigt mål förändrar matchbilden och att det inte är omöjligt att göra mål även den sista kvarten.

Ovanstående citerade inlägg i ärendet var det sämsta jag läst utanför de fanatiska supportersidorna.

 

Av Magnus Månsson - 27 maj 2016 15:15

 

I helgen avgörs stafett-SM i friidrott i Stockholm.

Den krassa verkligheten, det vill säga den under många år dåliga rekryteringen, har nått i fatt Skåne. Endast 24 lag från de skånska klubbarna är anmälda. Detta skall sättas i relation till Stockholms (förvisso gynnade av hemmaplan) 161, Göteborgs 81 och övriga Sveriges 57. Den sistnämnda siffran är också anmärkningsvärt låg och extra förbluffande är att det i de åtta seniorstafetterna endast är fem lag från föreningar utanför Stockholm, Göteborg och Skåne. Med andra ord är det mer än Skånes klubbar som har problem.

I fem av de 30 loppen är det bara lag från de två stora distrikten anmälda, Alltså en ren distriktsmatch mellan Stockholm och Göteborg.

I tio av de 30 SM-grenarna finns inte Skåne representerat. I M 22-klassen är det på de tre distanserna alldeles tomt. Än värre är att det i P 17 och P 15 (fem lopp totalt) endast är två Skånelag anmälda.

MAI är naturligtvis störst med 16 lag, men i min värld förvånansvärt få med tanke på hur rekryteringen sett ut under ganska många år.

I övrigt: IFK Helsingborg 4, Öresund FK 3 och Heleneholms IF 1, som med ett herrseniorlag på 4x800 meter gör come back i SM-sammanhang.

Om inte andra så gläder det mig. Klubben profilerade sig redan vid starten på 1940-talet som en stark stafettförening.

 

 

Av Magnus Månsson - 24 maj 2016 21:00

Vilket är bäst för svensk handbolls framtid: Sävehofs filosofi att bygga ett svenskt mästarlag eller IFK Kristianstads?

Det var två olika ideologier som gav SM-guld vid söndagens handbollsfest i Malmö Arena, Sävehofs långsiktiga satsning på egna talanger kompletterade med förmågor från Göteborgsregionen och IFK Kristianstads ”köp och släng-metod”.

För ärlighetens skull skall vi inte glömma att damfinalens i min bok särklassigt bästa spelare var norskan Stine Lund Andreassen (nr 10).

”Köp och släng”, kanske lite hårt! Eller.  Men inför den just avslutade säsongen lämnade fem spelare IFK, sju kom. Redan nu är det klart att åtta spelare lämnar mästarlaget.

Svaret på den inledande frågan är givet: Sävehofs filosofi är det bästa för svensk handboll. Det är Partilleföreningens arbete som även lagt grunden för att det svenska damlandslaget tillhör de främsta i  världen. Åtta SM-guld på raken är inget annat än respekt.

IK Sävehof har landets bästa handbollsförening med två elitlag plus den bästa och bredaste ungdomsverksamheten.

Respekt var ordet.

***

Men. Det finns ju alltid ett men.

IFK Kristianstad har visat att det går att bygga upp ett för handbollssporten exceptionellt intresse.

”Vi får inte slås ner utan inspireras av Kristianstads framgångsrecept”. Det menade en av de tongivande ledarna i HK Malmö, när vi hade ett kort samtal på vår cykelfärd från SM-finalerna.

Självfallet är det rätt resonerat. Men – nu är vi där igen.

Går det att skapa ett så stort intresse någon annanstans än i Kristianstad, där handbollen även under IFK:s nedgångsperioder varit den stora idrotten? När kommunen byggde en ny arena med de utrymmen som en modern publik kräver blev publikkapaciteten över 5 000. När Ystad byggde nytt fanns det plats för cirka 2 500. Förvisso har kommunen Kristianstad tre gånger så stor befolkning.  De nya hallarna i Halmstad, Alingsås och Skövde har inte heller alls samma dimensioner som Kristianstads. Det är ju så att det är de där extra 2- 3 000 åskådarna som ger de riktigt stora pengarna, lockar flera sponsorer, ja det ger extra allt av allt.

Tyvärr är det så att handbollsintresset är som minst i de tre storstäderna, där det naturligtvis finns en publikpotential. Men också konkurrens av både elitfotboll och elitishockey. Plus att handbollsmatcherna där spelas i omoderna hallar. (Jag har ingen aning om hur den nya Partillebohallen kommer att se ut.)

Önskan/hoppet att utmana IFK Kristianstad är naturligtvis vällovligt men jag tror tyvärr att utmaningen är hopplös. Kristianstad köper vad man vill, antingen från Sverige eller från utlandet.

Till glädje för den fantastiska och fanatiska publiken. Man har ju inte så mycket annat att glädja sig åt i Kristianstad.

***

Inget ont om IFK Kristianstad. Men det känns skönt att handbollsfamiljen även rymmer klubbar som IK Sävehof.

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - 23 maj 2016 13:03

Det blev en söndag i handbollens tecken.

Tog min Skeppshult ut till Bulltoftafältet på förmiddagen för att titta några timmar på Malmöspelen för ungdomar, ett samarrangemang mellan Dalhem och Lugi.

Cirka 200 lag deltog, de flesta från närområdet. På sikt är målet att fördubbla antalet lag, en nödvändighet för att ekonomi i det hela. För närvarande stöttar Malmö stad turneringen med ett projektanslag. Uteblir detta riskerar tävlingen att försvinna enligt tävlingsledaren Jonnny Neldeborn. Med tillägget: Om vi inte kan få 200 lag ytterligare,

Det är dyrt att arrangera tävlingar, inte bara i handboll. Malmös prispolitik gynnar inte arrangörerna. Ett exempel: Att hyra Atleticum för en tvådagarstävling i friidrott kostar 19 000 kronor. Lägg till övriga utgifter som priser, arvode till starters och mat till ett 100-tals funktionärer med mera och det skall till många starter för att tävlingen över huvud taget skall gå runt.

Det finns i alla idrotter ett behov av att anordna tävlingar med färre deltagare, mindre stress och tillfälle för nybörjare och mindre bra lag/utövare att hävda sig.  Men de får inte innebära ekonomiska förluster på grund av oskäliga hyror.

Malmös ungdomshandboll har svårt på nationell nivå – trenden ät dock klart på uppåtgående – men i Malmöspelen fick klubbarna i den begränsade konkurrensen många framskjutna placeringar. Jag är övertygad om att Malmöspelen blev en kick för både föreningar och dess ungdomar.

Så det är viktigt att Malmöspelen blir kvar, speciellt som höstens stora Dalhemscup sedan länge avsomnat.

Det är svårt att förena allas intressen, de lokala kontra nödvändigheten att få ekonomi, och vinst därtill, i turneringen.

Ett önskescenario är en succesiv ökning av antalet lag samtidigt som standarden på Malmös ungdomshandboll fortsätter att förbättras så att lagen också i en hårdare konkurrens kan hävda sig.

Samtidigt som Malmö stad fortsätter sin stöttning och förstår att det i en hård konkurrens, med bland annat beachhandbollen i Helsingborg och Åhus, tar många år att etablera något nytt.

För idrotten i stort måste Malmö förstås först och främst se över sin prispolitik när det gäller uthyrning av sina anläggningar till tävlingar. För föreningar/idrotter utan möjlighet att skaffa sponsorer är att anordna tävlingar en av få chanser. Det inser inte de bestämmande.

***

Skeppshultaren tog mig också till SM-finalerna.

Tyvärr uteblev spänningen. Och en handbollsmatch utan dramatik på slutet är ingen höjdare för mer än vinnarlagets anhängare. Nu räddade stämningen i Arenan eftermiddagen även för en neutral åskådare. En eloge även till de tillresta från Alingsås, som hela tiden trots allt stöttade sitt lag.

Det var två olika ideologier som vann SM-gulden, Sävehofs gedigna långsiktiga arbete med talanger från närområdet och Kristianstads mera spektakulära metod med att importera spelare från när och fjärran.

Återkommer i ärendet.

 

 

Av Magnus Månsson - 22 maj 2016 14:03

Såg på nätet – av någon underlig anledning ansåg Malmös morgontidningar att nyheten var för liten att publicera ”på pappret” – att IFK Göteborg protesterat mot att Malmö FF erkändes en 3—0-seger efter den avbrutna matchen för en tid sedan.

Göteborg får sina fiskar varma och okvädningsorden haglar på bloggar och i kommentarer. Jag tycker IFK Göteborg gör rätt. En lag/en regel som drabbar tredje part skall inte finns i ett rättssamhälle. Jag har skrivit det förr och upprepar det gärna. I slutändan kan det röra sig om mångmiljonbelopp.

Att MFF för några år sedan drabbades har ingenting  med saken att göra. Beslutet var lika felaktigt då som nu. Diskussionerna har visat hur många anledningar som kan uppstå för att avbryta en match, helt eller tillfälligt. Gränsfallen är många.

En enda idiots agerande skall inte få så stora konsekvenser.

Det är tur att till exempel de allsvenska målvakterna inte är allergiska mot den rök som uppstår efter en bengal. Det hade blivit många avbrutna matcher och 3—0-resultat.

Ta tillfället i akt och kom fram med regler som håller för alla upptänkliga incidenter!

***

Att det är pengar som styr i elitidrotten är bekant. Så också den allsvenska fotbollen. Tv betalar för att kunna visa så många matcher som möjligt utspridda på så många dagar som möjligt. Det ger ett orättvist spelprogram.

I fredags spelade Falkenberg—AIK. På måndag möter Falkenberg Malmö FF, AIK Gefle. MFF och Gefle har fyra dagars uppehåll, AIK och Falkenberg två.

Det är inte sportsligt rättvist. Pengarna styr,

**

Veckans mest upplyftande publikbild: Vid den tyska cupfinalen mellan Bayern München och Dortmund stod två gula supporters mitt inne i det röda Bayernhavet. Till synes utan aggressioner.

Hoppas bara att bilden inte var fejkad!

Kan ni tänka er samma situation vid en match mellan två svenska topplag i fotboll?

***

Nu skall jag cykla ut och se SM-finalerna i handboll. Där kan man troligtvis se de fyra finallagens anhängare samlas i positiv gemenskap över de snäva klubbdresserna.

Av Magnus Månsson - 20 maj 2016 16:25

På söndag är det SM-finaler i handboll i Malmö Arena.

Skuru mot Sävehof på damsidan, Kristianstad mot Alingsås i herrfinalen.

De skånka förhoppningarna var förstås att Skåne skulle vara representerat med mer än ett lag. Och som en följd uppstår alltid samma frågor: Har Skåne för många elitklubbar? Borde man inte koncentrera de bästa spelarna till några få föreningar?

Mitt svar: Nonsens!

Distriktets klubbar är fantastiska på att utbilda sina talanger. Självfallet skall dessa inte behöva flytta långt bort för att spela på elitnivå. Alternativen finns i närheten, av bostaden, arbetsplatsen, studieorten. Det är inte många spelare som är helprofessionella, närheten gör Skåne attraktivt. Glöm inte heller att Skåne med sina 1,3 miljoner innevånare näst Storstockholm har det största befolkningsunderlaget.

Det är naturligt att Skåne har så många elitlag. Okej, att vinna SM är stort, men är det inte så att den stora handbollsintresserade allmänheten på sex skånska orter hellre ser handboll på den högsta nivån under en hel säsong än att denna festmeny bara serveras på två, tre platser?

Mitt svar är givet: Hellre en fantastisk bredd med, som kommande säsong, nio skånska lag i högsta serierna, dam och herr, än exempelvis fyra.

Det kan ju faktiskt bli ett skånskt guld. Ändå!

***

Såg för en tid sedan att en krönikör/bloggare menade att skånsk herrhandboll saknar ”vinnarkultur”. Detta apropå att sedan Ystads IF vann SM-guldet 1992 så är det endast IFK Kristianstad i fjor som fixat ett SM-guld till Skåne.

Krönikören menar också att just Kristianstad nu skaffat sig en vinnarkultur. Det återstår förstås att se på söndag.

Men hur har då Kristianstad fixat sin så kallade vinnarkultur? Den finns ju inte inbyggd i klubbnamnet. Den här upplagan är skapad av duktiga ledare, en ny arena med en fanatisk storpublik, som gett ekonomiska muskler att skaffa spelare av landslagsklass från Sverige och utlandet (sex). I min bok har detta inget med vinnarkultur att göra.

Den krassa verkligheten är det regerande mästarlaget är mera en frukt av annat än just vinnarkultur.

Sen kan man ju fundera hur bra Ystad, under tid, varit, om alla de världsspelare som fostrats i YIF och IFK blivit kvar i hemstaden och samlats i ett lag. Då hade det nog inte varit så glest mellan de skånska SM-gulden,

Det är pengar som avgör inte vinnarkultur.

 

Av Magnus Månsson - 18 maj 2016 13:44

Som konvalescent finns mycken tid att ägna sig åt att läsa, se och läsa mycket fotboll och fundera.

Den senare tiden har fotbollsdiskussionerna tyvärr handlat mycket om domarnas skiftande nivåer vid valet av gult eller rött kort. Det ligger i sakens natur. Fotboll är en bedömningssport. Med hjälp av tv-repriser har jag självfallet mina åsikter om rätt eller fel. Det får man acceptera.

Men när diskussionerna kommer in på om kontakten/sparken på ben eller fot/tröj- eller armdragning  är tillräcklig för en bestraffning, då är man inne på en farlig väg. Det talas till och med på om man skall bedöma företeelsen efter var på plan den sker. Fotbollsreglerna är klara.

Det är ingen skillnad om ojustheten är innanför straffområdet eller ej.

En spark på en motståndare är en spark oavsett hårdhetsgraden.

I handboll med sina åtskilligt fler domarbeslut är gränserna suddigare.

Fotbollen får inte hamna i samma situation.

***

Som Malmöbo och flitig läsare av Malmös tidningar blir det givetvis mycket Malmö FF.

Jag har ännu inte förstått vad tränaren Allan Kuhn och spelarna har för grundspelidé. Den skiftar från varje match och mellan varje intervju. Inför Geflemötet var taktiken att spela rakare än tidigare. Vad fick man se? Jo, Allsvenskans hittills överlägset mest tempofattiga halvlek med i stort inga avslut. Det var ett evigt ”bolltrampande” utan någon konstruktivitet offensivt.

Efter det tidiga ledningsmålet eter paus blev det något bättre.

Enligt en eftermatchenintervju med Molins – fantastiskt 2—0-mål – menade han att det är precis så här MFF skall spela.

I min värld behövs ett betydligt snabbare, rakare spel för att bli ett topplag.

***

Återigen menade en av ”experterna” att Gefle ”parkerade bussen”, det vill säga spelade ett lågt försvarsspel. Jag är så innerligt trött på denna lättvindiga analys. Vad annat kan ett lag göra när MFF utan tempo trillar boll på mittplan?  Det är väl A och O att defensivt placera sig på rätt sida om boll och motståndare. MFF bjöd in Gefle att agera precis som man gjorde.

***

Den bäste krönikan om Allan Kuhns ledarskap jag tagit del av är inte skriven av en sportjournalist. Det är Skånesports vd Robert Persson som i senaste numret starkt ifrågasätter dansken sätt att leda MFF.

***

Kvällstidningsvärlden målar i svart och vitt. Morgontidningarna – och tyvärr också TT – är på väg att följa efter.

Efter Stockholmsderbyt 2—0 till AIK över Djurgården fanns allt positivt hos vinnarna, allt var bara nattsvart för Djurgården Man talade också om Norling-effekten. Nu var ju Norling så ärlig att han kan den sparkade tränaren Andreas Alm äran för vinsten.

Jag såg matchen. Men på vilka grunder satte Aftonbladet sina betyg. På de elva startspelarna fick AIK 33 plus, Djurgården 22. Varje AIK-are var alltså i princip en klass bättre än motsvarande Djurgårdsspelare. I min bok var AIK-målvakten Patrik Carlberg en av planens absolut bästa spelare – han fick också fyra AB-plus. Enligt den officiella statistiken hade DIF 17—10 i avslut.

Var finns konsekvensen/logiken?
AB målar i svart och vitt. Mitt förtroende har betygsättarna inte

Av Magnus Månsson - 16 maj 2016 18:29

 

Vi tar en ny sväng om mina funderingar till sport i massmedia.

Det var inte så många dagar sedan, men på så kort tid har jag saknat resultat och nyheter, som jag anser mig kunna kräva som betalande prenumerant på Malmös två morgontidningar,

Under mina 20 år på Sydsvenskan fanns ett begrepp ”redovisningskrav”. Det var resultat och notiser/nyheter som man bara inte fick missa.

Jag har ingen aning om det längre diskuteras i dess termer men färre journalister och därmed större stress har givetvis bidragit till gränserna har höjts.  Men till vilken nivå?

På ”den gamla goda tiden” gavs det plats för exempelvis SM i de flesta grenar, till och med för juniorer, och de olika seniordistriktsmästerskapen hade också sitt  givna utrymme. Jag är fullt medveten om att denna tid är förbi men anser att man gått för långt. Som jag påpekade i förra inlägget: SM-medaljörer för seniorer med lokal anknytning skall i min värld uppmärksammas i alla fall på något sätt.

 

Det går snabbt i den massmediala världen. Under en 15-årsperiod från slutet av 1980-talet var jag ansvarig för Malmösport i Sydsvenskan, två sidor i nuvarande format. Cirka 45 nummer/år.

Kollega Stefan Eckerström producerade samtidig en sida Omkretsensport och en om idrotten i Lund.

Tidningen Arbetet – salig i åminnelse –  hade sin Lokalsport och när Ole Törner efter Arbetes konkurs flyttade till Skånskan tog han konceptet med sig,

Allt detta är i stort borta.

Jag vet att jag inte är ensam att känna saknad.

 

Min förhoppning var att den i januari startade Skånesport delvis skulle kompensera det jag saknat. Slogan lovade: Om sport i Skåne – på bredden, tvären, längden och djupet.

Jag är inte ensam om att tycka  att detta liknar vilseledande reklam.

Vilken är målgruppen? Den kan definitivt inte vara en allmänt idrottsintresserad läsare av Sydsvenskan och Skånskan. Hen har inte mycket nytt att ta del av.

Fantasin saknas.

Jag skall inte gå in på detaljer. Frågetecken och invändningar finns det gott om.

Min förhoppning är förstås att det skall gå bra för Skånesport utan mitt ekonomiska bidrag. Jag vill inte att fler journalister skall bli arbetslösa.

I en kasse finns alla 17 numren, När min prenumeration går ut skall jag deponera tidningarna till Idrottsmuseet. De första numren är ju trots allt idrottshistoria.

 

 

 

 

Presentation

Fråga mig

29 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards