Som konvalescent finns mycken tid att ägna sig åt att läsa, se och läsa mycket fotboll och fundera.

Den senare tiden har fotbollsdiskussionerna tyvärr handlat mycket om domarnas skiftande nivåer vid valet av gult eller rött kort. Det ligger i sakens natur. Fotboll är en bedömningssport. Med hjälp av tv-repriser har jag självfallet mina åsikter om rätt eller fel. Det får man acceptera.

Men när diskussionerna kommer in på om kontakten/sparken på ben eller fot/tröj- eller armdragning  är tillräcklig för en bestraffning, då är man inne på en farlig väg. Det talas till och med på om man skall bedöma företeelsen efter var på plan den sker. Fotbollsreglerna är klara.

Det är ingen skillnad om ojustheten är innanför straffområdet eller ej.

En spark på en motståndare är en spark oavsett hårdhetsgraden.

I handboll med sina åtskilligt fler domarbeslut är gränserna suddigare.

Fotbollen får inte hamna i samma situation.

***

Som Malmöbo och flitig läsare av Malmös tidningar blir det givetvis mycket Malmö FF.

Jag har ännu inte förstått vad tränaren Allan Kuhn och spelarna har för grundspelidé. Den skiftar från varje match och mellan varje intervju. Inför Geflemötet var taktiken att spela rakare än tidigare. Vad fick man se? Jo, Allsvenskans hittills överlägset mest tempofattiga halvlek med i stort inga avslut. Det var ett evigt ”bolltrampande” utan någon konstruktivitet offensivt.

Efter det tidiga ledningsmålet eter paus blev det något bättre.

Enligt en eftermatchenintervju med Molins – fantastiskt 2—0-mål – menade han att det är precis så här MFF skall spela.

I min värld behövs ett betydligt snabbare, rakare spel för att bli ett topplag.

***

Återigen menade en av ”experterna” att Gefle ”parkerade bussen”, det vill säga spelade ett lågt försvarsspel. Jag är så innerligt trött på denna lättvindiga analys. Vad annat kan ett lag göra när MFF utan tempo trillar boll på mittplan?  Det är väl A och O att defensivt placera sig på rätt sida om boll och motståndare. MFF bjöd in Gefle att agera precis som man gjorde.

***

Den bäste krönikan om Allan Kuhns ledarskap jag tagit del av är inte skriven av en sportjournalist. Det är Skånesports vd Robert Persson som i senaste numret starkt ifrågasätter dansken sätt att leda MFF.

***

Kvällstidningsvärlden målar i svart och vitt. Morgontidningarna – och tyvärr också TT – är på väg att följa efter.

Efter Stockholmsderbyt 2—0 till AIK över Djurgården fanns allt positivt hos vinnarna, allt var bara nattsvart för Djurgården Man talade också om Norling-effekten. Nu var ju Norling så ärlig att han kan den sparkade tränaren Andreas Alm äran för vinsten.

Jag såg matchen. Men på vilka grunder satte Aftonbladet sina betyg. På de elva startspelarna fick AIK 33 plus, Djurgården 22. Varje AIK-are var alltså i princip en klass bättre än motsvarande Djurgårdsspelare. I min bok var AIK-målvakten Patrik Carlberg en av planens absolut bästa spelare – han fick också fyra AB-plus. Enligt den officiella statistiken hade DIF 17—10 i avslut.

Var finns konsekvensen/logiken?
AB målar i svart och vitt. Mitt förtroende har betygsättarna inte

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fyra allsvenska omgångar är avklarade. Ett enda lag har idel segrar, inte oväntat Malmö FF. Dels är MFF storfavorit och dels har man haft ett gynnsamt öppningsprogram med Hammarby hemma och övriga möten mot lag som allmänt tippas hamna i de nedre...

Hur skall man tolka Malmö FF:s 1—0-vinst mot nykomlingen Västerås SK? Segrar förlåter alltid – nästan i alla fall – det mesta. Och det finns ingen anledning att ifrågasätta det rättvisa i hemmavinsten. Samtidigt har jag åtskill...

Sydsvenskan har den senaste tiden haft två insändare, som pläderat för att Malmö åter skall få ett idrottsmuseum. Jag håller helt med Jörgen Ekdahl, tidigare handbollsspelare och ledare (och före detta elev från Augustenborgsskolan) och förre friti...

Kvartsfinalerna i herrarnas SM-slutspel är avklarade. Damerna har precis börjat sina. Den inhemska säsongen varar ända in slutet av maj med finalerna. Hur klarar handbollen publikmatchen mot fotbollen och ishockey, som har ett VM väntande efter...

Jag har haft en minisemester, tre dagar i Stockholm. Trevligt, teaterbesök (Änglagård, värt ett besök), sightseeing (alltid nostalgiskt att åter se platser från olika epoker i ens liv) och samvaro med en häften av familjen. Men också lärorikt. Av...