Alla inlägg under april 2015

Av Magnus Månsson - 27 april 2015 18:55

Elitidrott handlar mycket om pengar.

Och när det gäller pengar har tv stor betydelse.

Till och med så mycket att det ibland blir sportsligt orättvist.

Som nu i fotbollens allsvenska.

Sportkanalerna vill sända på så många dagar som är möjligt. Dagar då det spelas matcher i de stora europeiska turneringarna för herrar är blockerade.

Då kan de bli som nu i den senaste omgången, matcher fyra dagar i sträck, följt av en ny omgång onsdag, torsdag.

Som intresserad av allsvensk fotboll är det bara att tacka och ta emot med alla dessa splittrade omgångar. Lite nördigt -- det medger jag -- har det gett mig tillfälle att se alla lagen i Allsvenskan utom Gefle i en tävlingsmatch den här säsongen.

Om inte annat har det gett en bakgrund att bedöma lag och spelare kanske bättre -- förlåt övermodet -- än de “experter” som koncentrerar sin bevakning på ett enda lag.

De splittrade omgångarna sätter stora problem på programmakarna. Och det är här orättvisorna kommer i dagen. I fredags spelade Falkenberg mot Malmö FF. I går spelade Halmstad och Djurgården var sin match. På onsdag möts MFF och HBK, Djurgården tar sig an Falkenberg. Falkenberg och MFF har fått fyra dagar på sig att förbereda sig på, deras motståndare två.

Sett över en hel säsong jämnar det kanske ut sig med denna obalans i matchningen. Självklart gynnar dock denna ojämna belastning de stora klubbarna med sina större trupper.

Är det rätt?

Nej!

ANNONS
Av Magnus Månsson - 24 april 2015 13:12

Såg hela den dramatiska sista SM-finalen i ishockey.

Det var en bra idrottsunderhållning med hög intensitet och i stort helt i avsaknad av de glyttiga låtsatsslagsmålen och de vårdslösa tacklingarna mot sarg och huvud. Några små handgemäng går väl tyvärr inte att undvika i en SM-final.

Men jag har svårt att acceptera att domarna inte beivrade ojustheter som i ”vanliga” matcher renderat utvisningar med motiveringen att det är en final. I idrott skall det inte löna sig att inte följa reglerna. Oavsett nivå!

Förlåt min gamelmodiga syn på hur idrott skall utövas och bedömas.

***

Med samma synsätt har jag mer och mer börjat reagera på hur man i massmedía bedömer och kommenterar ojustheter i fotbollens straffområden. Det skall alltid lite extra till för att man skall acceptera en straff – i alla fall mot det egna laget.

Tyvärr har domarna under den korta allsvenska säsongen i alltför många fall underlåtit att blåsa straff i situationer där man aldrig tvekat att blåsa för frispark.

Citys krönikör älter fortfarande tre veckor efter Sundsvalls straff mot MFF och menar att den var felaktig. Ett domslut som andra anser vara tveksamt och andra helt korrekt.

Jag blir så trött på sådan journalistik.

***

Det framförs ofta att motståndarna är extra taggade när man möter ett mästarlag, som nu Malmö FF.

Nonsens.

Visst tror jag att exempelvis Gefle vill vinna över MFF men jag är övertygad om att de är mer fokuserade när de möter Sundsvall, Falkenberg, Halmstad och andra presumtiva bottenkonkurrenter. Det är matcher som har större betydelse.

***

Åter till hockeyfinalen!

Jag har varit i Kristianstad och hört och sett det orangea havet vid IFK:s handbollsmatcher.

Okej, intrycket via tv kan vilseleda men jag tror aldrig jag hört ett sådan oerhört orangeat stöd som Lakers fick i Vidar arena.

Imponerande!

***

Jag satt klistrad alla perioderna framför tv:n. Men i min omgivning fanns det personer som var märkbart irriterade. Fyran tvingades stryka sista säsongsavsnittet av Badhotellet, en av många fantastiska danska serier som till och med jag följer, och hänvisade till play eller till söndagen.

Jag förstår irritationen.

Såg avsnittet på play efter dramatiken. Och längtar till en ny säsong.

***

Lika irriterad blir jag på de personer som förlänger och fördröjer fotbollsmatcher med sitt bengalbrännande. För att inte tala om de fysiska obehagen röken framkallar.

Hur kan sex procent – olika enkäter pekar på denna siffra – påstå att de svarar för den svenska publikkulturen?

Det är tur att det oftast är fotbollskanaler som sänder den inhemska fotbollen och inte behöver ta hänsyn till efterföljande program. Med alla förseningar hade kritiken blivit massiv. Som den nu blev efter hockeymötet.

 

 

 

 

 

 

 

ANNONS
Av Magnus Månsson - 21 april 2015 10:04

Helgen ägnade jag mig åt SM i brottning.

Var en liten, liten del i den Spartaorganisation som gjorde tävlingen till en succé såväl arrangörsmässigt som på mattorna.

Brottning var en av de få idrotter man kunde ägna sig åt – eller titta på – i småsamhällena på 1940- och 1950-talen. Fotboll och bordtennis utövades också i de flesta orterna. Det fanns också gott om skytteföreningar. De aktiva var i stort endast av manligt kön. Rent generellt fanns det inga tävlingar för ungdomar under 14, 15 år.

Det var i denna konkurrens brottningen var stor runt om i Skåne med över 50 klubbar en bra bit in på halva decenniet. Nu är situationen en helt annan. Utbudet är enormt inte minst har varianterna inom kampsporterna ökat. Det finns thaiboxning, kickboxning, submission, judo, karate, ja, listan är mycket, mycket längre. Under 1960-talet kom en explosion i byggandet av idrottshallar i närheten av skolorna, som gav plats för några nya aktiviteter, inte minst lite längre fram för innebandyn.

Givetvis har i denna nya konkurrens många av de ”gamla” idrotter haft svårt att hävda sig. Brottningen är en av dem.

I de skånska seriesystemet deltog 2014/15 endast 13 lag varav två var kombinationslag.

I SM nu i Baltiskan startade 91 herrar totalt i de åtta viktklasserna, i lika många damklasser 36.

Skåne har alltid varit landets starkaste distrikt, definitivt sett till bredden. Av de 24 medaljerna på herrsidan hamnade 13 hos Skåneklubbar, i den betydligt klenare konkurrensen bland damerna blev medaljutfallet 14.

Sparta har under i stort alla sina 111 år varit en elitklubb även i ett internationellt perspektiv. För närvarande har Sparta skapat en träningsmiljö som gör klubben till outstanding i Sverige bland herrarna. I SM blev det fyra guld, ett silver och ett brons. Då saknades likväl VM-medaljören Jim Pettersson.

Vikten av att bibehålla ett brett klubbutbud i småorterna syntes tydligt i helgen. Sjöboklubben Pan och Marsvinsholm (Ystad) samarbetar och har ett gemensamt serielag och tog tillsammans fyra medaljer och några andra ytterligare topplaceringar. Det är delvis den förre Europamästaren Jörgen Olsson, som under många år varit tränare i Marsvinsholm, som där skapat en elitmiljö. Jörgen är nu som heltidsanställd i Limhamns BK på väg att bygga upp en stark organisation. Limhamnsregionen med Kärnan och Fiskarena var på den “gamla goda tiden” ett av landets starkaste fästen.

Skånsk och svensk brottning är beroende av många fler välskötta föreningar. Inte minst i Malmö som i perioder haft upp mot åtta klubbar. Sparta mår bra av konkurrens. Limhamn kan på sikt bli en sådan, i alla fall beddmässigt och det är inte minst betydelsefullt.

Vilken väg ett svajigt Malmö Tigers tar är ovisst.

På tal om Tigers, klubbens förre elitbrottare Kim Holk är numera tränare i Varberg, som i sina led har några av landets mest lovande brottare.

***

Bland damerna kan nu Helsingborgs Wrestling Team utmana Gällivare och blev till och med bästa SM-klubb. Anrika Klippans BK kom trea i föreningstävlingen.

***

Till slut: De nya reglerna med korta matcher, högst sex minuter, har åter gjort brottningen attraktiv.

SM blev en succé rakt igenom.

 

 

 

Av Magnus Månsson - 20 april 2015 10:20

Sex medaljer, två guld, tre silver och ett brons, blev den skånska utdelningen vid finalspelet i USM i handboll i Jönköping.
Ystads IF var framgångsrikast, vann såväl herrarnas juniorklass som pojkarnas A-klass och visade åter på sin strålande återväxt. I juniorklassen var det för övrigt en intern Skånefinal. YIF vann med 25--19 över IFK Kristianstad.
I PA-klassen hade YIF det tuffare. Det var först efter så kallat shoot out Ystad kunde säkra guldet i finalen mot Sävehof.
IFK Kristianstad har också en stark ungdomsavdelning, hade även sitt 14-årslag för pojkar i final. Sävehof var där för svårt. Lugi kom åtta.
I herrjuniorklassen, där Lugi också var åtta, kom för övrigt samtliga sju spelare i All star team från Skåneklubbar.
Den skånska domiansen i AST i PA-klassen var också påtaglig. Fem spelare kom från Skåneföreningar. I åldersklassens bronsmatch vann H 43 Lundaderbyt över Lugi med 27--24
I damklasserna hade Skåne det tuffare. Lugis juniorer var dock nära ett guld, pressade i finalen Sävehof och föll med uddamålet, 17--16.
I FA kom Ystadsklubben Pandora åtta och i FB var Eslövs IK fyra och Ankaret från Bjärred femma.
Sammafattningsvis:
HJ: 1) Ystads IF, 2) IFK Kristianstad, 8) Lugi
PA: 1) Ystads IF, 3) H43 Lund, 4) Lugi
PB: 2) IFK Kristianstad, 8) Lugi
DJ: 2) Lugi
FA: 8) Pandora
FB: 4) Eslövs IK, 5) Ankaret

 

 

Av Magnus Månsson - 18 april 2015 09:28

Det är mycket nu, slutspel och kval i vinteridrotterna, som dock numera fått niomånaders säsonger, och så fotboll på alla nivåer.

De många tv-kanalerna ger möjlighet att se “allt” det stora, tyvärr tar lathetsdjävulen ibland över och det blir tv-fåtöljen i stället för en stärkande cykeltur ut till någon match i de lägre fotbollsdivisionerna. När vädret blir något bättre lovar jag också en förbättring.

***

Kvartsfinalerna i herrarnas SM-slutspel i handboll är och har varit intressanta. Hammarbys kamp mot jätten Kristianstad är fascinerande. Det är idrott när den är som bäst, David mot Goliat,

Det är tack vare Fyran och dess olika ”syskon” man kan följa dramatiken. Tidigare var kommentatorerna/referenterna i Play-varianten under all kritik. Ledningen har förhoppningsvis insett att det i längden är ohållbart med så undermåliga medarbetare och i de senaste sändningarna har klassen varit bra med professionella journalister som Björn Hedman, Peter Ahnberg, Patrik Westberg och Glenn Göransson vid rodret.

Sen också beröm till Tomas Axnér i Fyran som ihärdigt försöker få kommentatorerna Daniel Kristiansson och Felix Hall att i alla fall lära sig de elementära reglerna. Den gode Tomas har några matcher till på sig, innan han går över till andra uppgifter. Förhoppningsvis hinner Kristiansson och Hall att lära sig att handbollskunnande inte ligger i att rabbla statistik.

***

Har sett ett par tre perioder i ishockeyns finalserie mellan Skellefteå och Växjö. Följde också Rögles och Redhawks kval till SHL. Ok, finalen är mellan landets två bästa lag och det är då en naturlig skillnad i kapacitet till lag som kvalar för att nå eliten.

Men att skillnaden var så stor i tempo och intensitet, det trodde jag aldrig.

 

 

Av Magnus Månsson - 16 april 2015 13:15

I går var det hemmapremiär i fotbollsallsvenskan för FC Rosengård mot Hammarby.

Det kom 667 personer för att se ett av världens bästa damlag. Jag är inte förvånad över det låga antalet åskådare. Däremot mycket förvånad över att Sydsvenskan varje gång blir förvånad över det klena intresset för allsvensk damfotboll. Det är ju så här det ser ut år efter år när Rosengård spelar seriefotboll.

***

Nedskärningarna på redaktionerna sätter givetvis sina spår i bevakningarna. Därför känns det inte så lite underligt att sända tre skrivande journalister för att bevaka Rosengård mot Hammarby. Det finns ju så mycket annat att lägga resurserna på för att skildra regionens breda idrottsliv.

Många sporter med elitidrottare och elitlag känner sig med rätta förfördelade i den moderna massmediala världen.

***

Att hitta toppformen till de viktiga tävlingarna/matcherna har alltid varit svårt. mycket svårt. Ett fotbollslag har i regel inte just detta problem, det gäller att ha en jämn form under hela säsongen utan alltför djupa svackor. Inte ens Malmö FF kan “gå ner sig” under en period och då lägga in extra tuff träning. Kvalet till Champions League börjar redan under sommaren med redan då svårt motstånd. Om det vill sig väl skall laget hålla en hög standard in i december och det från mars, Svenska cupen.

Det är en svår konst. Givetvis underlättat av en bred trupp.

***

För idrotter med slutspel är det annorlunda. Kanske speciellt inom den svenska ishockeyn med sina över 50 matcher i grundserien. Lagen har råd med svackor. Det finns så många sträck och sätt att på vårkanten med rätt form att uppnå sin målsättning. Speciellt som inga lag riskerar att degraderas direkt.

Redhawks och Rögle är två utmärkta exempel på vikten att hitta formen i rätt period. Båda lagen hade svackor men återfann den rätta kapaciteten när den som mest behövdes.

***

Ystads IF:s handbollslag och tränarteamet kritiserades hårt för ett man under VM-uppehållet prioriterade tuff träning och underlät att med tunga och trötta kroppar spela meningslösa träningsmatcher. Okej, laget levde lite farligt i februari och det fanns väl farhågor att YIF till och med skulle missa slutspelet.

YIF litade på sitt koncept, formen stegrades och laget är nu i semifinal. Nu hyllas YIF:s upplägg av samma kritiker som tidigare i år var negativa.

Vägen till framgång och uppskattning är många.

Och vem vet egentligen vilken som är den rätta?

 

Av Magnus Månsson - 14 april 2015 10:28

I november 2012, som nytillträdd allt i allo-chef i Malmö Redhawks, höll Patrik Sylvegård ett föredrag för Idrottsmuseets Vänner, där han oroade sig för att så få Malmöungdomar spelade ishockey.

Han nämnde siffran 450 licensierade spelare i de tre klubbarna och poängterade att ungdomarnas intresse för hockey minskade. Sylvegård var rädd för den framtida rekryteringen av elitspelare från Malmö. Han ville -- och har tydligen ännu samma ambition -- ha spelare med anknytning till regionen (dit han också inkluderade Danmark) i truppen.

Jag har funderat på hans tankar allt sedan Redhawks tog steget upp till SHL och Pantern till Allsvenskan. Lägg därtill att både Rögle och Karlskrona också fick SHL-status. Och Tingsryd som också skall spela i Allsvenskan. Växjö tillhör väl också i ishockeysammanhang till regionen.

Finns det underlag till så många lag på dessa nivåer om man vill ha en någorlunda lokal förankring?

Vi drar ner det i ett Malmöperspektiv.

Sylvegård har säkert rätt i sitt konstaterande att allt färre Malmöungdomar spelar hockey. Säsongen 2014/15 hade de tre klubbarna, Redhawks, Limhamn och Pantern, ett lag vardera i J20 och U 18. Det är väl okej även om lagen generellt sett inte var direkt framgångsrika. Standarden på lagen varierar säsong från säsong och även om laget inte går bra, finns det naturligtvis talanger med kapacitet att nå A-truppen i respektive klubb.

Men det är i åldersgrupperna 16 år och yngre som problemen finns för en egenrekrytering. MIF/Redhawks har lag i alla åldrar ner till och med 11, till och med två lag i U 15 och U 13. Pantern saknar lag i U 14, har två i U 15. Limhamn har ett glapp från U 18 till U 12, fyra årskullar.

Från U 18 till och med U 11 fanns det 17 seriespelande ungdomslag i Malmö den gångna säsongen. I U 14 var det endast MIF som deltog med ett lag.

***

Det är ur denna klena ungdomsbredd Malmöklubbarna skall hämta förhoppningsvis några av sina elitspelare. Det har gått tidigare men med en avsevärd större numerär från grunden. Inte att förglömma.

***

Jag inbillar mig att det inte minst ur ekonomisk synvinkel är ett måste med en viss del av rekrytering från närområdet, speciellt som trupperna är stora.

***

Ishockeyn är nu den enda lagbollsport på herrsidan i Malmö med två elitlag (elit=de två högsta serierna). På damsidan är det fotbollen, FC Rosengård och LB 07.

***

Ishockeyns rekryteringsproblem är dock små i jämförelse med handbollens. I motsvarande ålder 18 till och med 11 fullföljde sju (7!) pojklag från Malmö sina serier 2014/15. Alla från IFK Malmö.

När får vi åter se en Malmögrabb i HK Malmös elitlag?

 

 

 

 

Av Magnus Månsson - 12 april 2015 13:45

Fredag till och med söndag är det examensdagar för säsongens ungdomshandboll i Sverige.

I Jönköping avgörs finalspelet i USM. Åtta lag i sex grupper har kvalificerat sig via tre eller fyra steg.

Tolv skånska lag från sju föreningar har tagit sig fram till finalrundan:

Juniorer, damer: Lugi.

Juniorer, herrar: Ystads IF, IFK Kristianstad, Lugi

Flickor A, 16 år: IK Pandora (Ystad)

Pojkar A, 16 år: H43 Lund, Ystads IF, Lugi

Flickor B, 14 år: Eslövs IK, HK Ankaret (Bjärred)

Pojkar B, 14 år: IFK Kristianstad, Lugi

Lugi med sina fyra finallag är tillsammans med Sävehof och Önnered, också fyra lag vardera, den så här långt framgångsrikaste föreningen.

Anmärkningsvärt är det finns 33 olika klubbar representerade bland de 48 finallagen. Ett utmärkt bevis på svensk handbolls starka position landet runt.

I exempelvis fotboll och ishockey är det i SM-sammanhang i motsvarande åldrar inte sällan endast storklubbarna som finns med när det är dags för slutspel.

 

 

Presentation

Fråga mig

17 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ manssonsport med Blogkeen
Följ manssonsport med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se